Jubileum!

För att hålla någon slags stringens så borde jag skriva om de övriga växterna som jag ska odla i år. De fyra senaste inläggen har handlat om årets odling indelat i kategorier och nu är det bara de övriga kvar.

Men jag tänker skriva om andra saker idag. De övriga växterna får vänta till nästa vecka. Dels har jag lovat att skriva om malabarspenaten, så det ska jag göra, dels tänkte jag ge er ett bra recept men allt annat får stå tillbaka på grund av att denna blogg firar femårsjubileum exakt idag den 7 februari!

Foto: Malin Björkholm

För drygt fem år sedan hittade jag en annons där Nerikes Allehanda sökte trädgårdsbloggare och jag kände mig träffad. Tajmingen var också osedvanligt god.

Jag sökte och fick ”jobbet” tillsammans med två andra odlarentusiaster. Dessa har avslutat sitt bloggande, iallafall här, men jag har alltså skrivit om mitt odlande i fem år nu.

Det hade varit jättekul att kunna länka till mitt första inlägg den 7 februari 2013 men det går inte. När Mittmedia tog över Nerikes Allehanda så försvann alla äldre inlägg. Mycket sorgligt och nonchalant kan jag tycka. Nu kan jag inte länka till äldre inlägg än april 2015 då bloggen lades över på Mittmedia.

Jag vet att jag skrev om vinter, snö och skidåkning och det skulle jag kunna göra idag också. Det är massor av snö, minusgrader och finfina skidspår utanför knuten och jag har lite svårt att fokusera på odlandet. Det är dock hög tid att dra igång förodlingen av vissa saker och det kommer att ske vilken dag som helst.

Nåväl, över till malabarspenaten. Förra vintern läste jag om denna lättodlade och ätbara spenatliknande växt och blev nyfiken. Jag hittade sticklingar på odla.nu och resten är historia.

Sticklingarna idag.

Malabarspenat är inte alls släkting till vanlig spenat men den har gröna, ätbara blad och de används på ungefär samma sätt. Många tycker att den är bättre att äta i tillagad form än färsk och det kan jag hålla med om. Bladen är ganska tjocka och kan upplevas som lite slemmiga eller oljiga.

Detta lär vara en tropisk växt och den går inte att övervintra utomhus i Sverige, men jag har sett att det görs försök till detta och det ska bli spännande att följa upp.

Kumla sjöpark odlar malabarspenat utomhus och jag undrar om de överlever vintern?

Inomhus eller i växthus växer den dock som sjutton och det är en slingrande klättrare som nästan kan bli lite too much. Tack och lov kan man nypa av den, nästan var som helst, och den fortsätter att växa ändå.

Sticklingar är jättelätt att ta från malabarspenat. Sätt dem direkt i jord och se till att det hamnar några tillväxtställen under jordytan. Att odla dem från frö är nästan lika lätt. Antingen köper man frö på Runåbergs eller också tar man från sin egen planta.

De där svarta, runda, blanka – det är fröer!

Rödstjälkad malabarspenat verkar vara lite vanligare men mina sticklingar från odla.nu var grönstjälkade. Det lär vara ett kraftigt färgämne i fröna till den röda så man ska vara försiktig.

Farbror Grön skriver att malabarspenat som får växa ljust får mindre och ljusgröna blad medan plantor som får växa lite mörkare får större och mörkare blad.

I år tänkte jag sätta ut mina malabarspenatplantor i växthuset och se hur mycket de kommer att ta över. I nuläget bor de i vardagsrumsfönstret där jag kan hämta färska gröna blad när jag vill på året.

Himla rara blommor får de också.

I veckan hämtade jag mina sista tomater från frysen. Det är ett otroligt bra sätt att lagra tomater på. Eftersom tomaterna mognar ungefär samtidigt så står jag ofta inför det lyxiga problemet med att hinna äta innan de blir dåliga. Det är då jag fryser in dem.

Ibland delar jag dem och kör i ugnen en stund för att koka bort vätska och koncentrera smaken. Då blir det väldigt likt krossade burktomater men ibland hoppar jag över det momentet och fryser dem direkt. Det funkar det också.

Sista tomaterna.

Jag kokade soppa på dem. En god vardagssoppa som är bra i matlådan och lätt att värma på när det kurrar i magen. Se recept nedan.


TOMATSOPPA, ca 4 portioner

En stor gul lök

400 g krossade eller passerade tomater

1 dl tomatpuré

6 dl vatten

1 buljongtärning

100 g pasta

1-2 msk vetemjöl

2 dl grädde

En klick smör

salt, peppar och socker

Hacka löken och bryn i smöret tills den blir transparent, den ska inte få färg. Tillsätt tomater, puré, vatten och buljong. Låt koka i 10 minuter. Tillsätt pastan och koka i ytterligare 5 minuter. Skaka ihop mjöl och grädde och häll i soppan under omrörning. Koka tills pastan är färdig, ca 5 minuter. Smaka av med salt, peppar och socker.


Nu blir det nog en sväng med snöslungan och i nästa inlägg får ni finalen i Odlingsplan 2018. Dessutom hoppas jag att förodlingen har börjat.

Förresten, här kommer ett inlägg från mars 2013. Det är det äldsta som gick att återställa genom skickliga hackervänners hjälp. Tack för det!

Mellanläge i mellandagarna

Mellandagsstämningen har lagt sig över Getingedalen. Julen är inte bara ljuv och härlig, den är ganska intensiv och uppstyrd också. Jag fick iallafall en riktig pyjamasdag under juldagen och nu ser mellandagarna ut bli rätt lugna också. Tills jag kom på att det är dags att planera nyårsmiddagen. Men det är ju ett val jag gör, ingen som kräver det av mig.

Det är så skönt att kunna lägga saker bakom sig så jag kör ända in i kaklet för att kalendern ska vara så tom som möjligt under årets sista vecka. Och det är inte bara jobb och andra ansvar, det är även julbestyren.

Visst är det småmysigt att spela jullåtar på spotify samtidigt som man kokar knäck och slår in paket men det blir knappast någon vila och det känns nu.

Då är jag glad att ha alla matrester så att man snabbt kan få i sig lite kvalitetsmat utan att även det ska bli jordens projekt. Den gravade moroten till exempel. Var har du varit hela mitt liv?

Foto lånat från DN.

Det blev så ultralyckat och gott att det kommer att bli ett stående inslag på alla framtida bufféer som jag är inblandad i. Eller knytkalas. Eller förrätter.

Inte nog med att det var fantastiskt gott, det är ett av mina överlägset bästa sätt att tillreda alla morötter som jag odlar. För att inte tala om dillen. Trots att jag har kilovis med dill i frysen så odlar jag det ändå varje år. Bara en rad. Det är ju så gott till den färska potatisen. Jo, men det blir ändå ytterligare ett kilo som ska omhändertas och få plats i frysen.

Här kommer receptet igen.

Här är ett bra recept på hovmästarsås som är obligatoriskt till denna rätt. Dessutom får man göra av med ytterligare lite dill. Med en stavmixer är det lätt att få ingredienserna att binda sig.

Till detta ville jag göra någonting som liknar Janssons frestelse men valde palsternacka eftersom jag har många och fina sådana. Det blev jättegott.

PALSTERNACKSGRATÄNG

4 palsternackor

2 schalottenlökar

2 dl grädde

1 dl mjölk

1 msk kapris

olja

ströbröd

smör

salt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och riv palsternacka och finhacka löken. Stek löken i oljan tills den blir mjuk. Blanda palsternacka, lök, kapris, salt och peppar i en ugnsfast form. Häll över grädden och mjölken, toppa med ett lager ströbröd och några smörklickar. Gratinera i ca 30 minuter.

Just nu är det väl ingen odlarfröjd precis, mina blogginlägg känns lite krystade men vad ska man göra? Jo man kan passa på att ta en trädgårdsrunda eftersom mycket av snön smälte bort. Helt plötsligt ser man saker igen och det fanns en och annan överraskning som tittade fram.

Savoykålen kommer visserligen inte som ett huvud men där stod den med spänstiga, friska och aptitliga blad. Trots väderomslag, snö, regn och kyla. Nu snackar vi härdig.
Av grönkålen hade jag kanske förväntat mig att den skulle vara fin så här års men jag kan ändå inte sluta att förundras över hur enormt mycket jag har fått ut av dessa plantor under året. Tack vare att de är så härdiga så satte jag ut dem tidigt (hade förodlat dem inomhus) och sedan har de funnits där för mig. Månad efter månad. Skräpfoto by the way.
Här är ett foto av samma grönkål i maj.
En liten tur förbi örtagården ger mig beskedet att salvian fortfarande är jättefin. Jag som hastade ihop en salviapasta på, vad jag då trodde var, den ”sista” salvian för några veckor sedan. Nu kanske jag ska passa på att göra samma rätt en gång till? Den var nämligen groteskt god. Här finns receptet.

Nästa gång vi hörs är det 2018 men fortfarande mörkt, kallt och knappast någon odlingssäsong. Fast jag borde verkligen ta tag i fröerna nu. Har jag sagt det förut? Och jag som brukar vara så duktig på att odla inomhus; mikrogrönt, skott och groddar. Vad har hänt? Det krävs nog ett nytt år med ett lämpligt tema och en hård spark där bak.

Avslutningar och julförberedelser

I måndags tog den sista paprikan slut. I år valde vi att förvara skörden i skafferiet och det gick bra. Nu var de lite skrynkliga men fullt ätbara. Bra tajming. Bra att veta.

Förra året valde jag att hacka paprikan grovt och frysa in. Vi har fortfarande kvar av den paprikan och den funkar fint i väldigt många sammanhang. Pizza bland annat.

Pizzan som gjordes i Getingedalen i måndags med de sista paprikabitarna. Även rödlöken, chilin och tomatsåsen kommer från egen skörd. Fejk-baconbitarna kommer från någon fabrik…
Årets skörd av tomater börjar också ta slut. Det ligger fortfarande några stycken på en bricka för eftermogning och ibland går det bra, ibland ruttnar de innan de bytt färg. Hur som helst så har vi inte köpt en enda tomat på flera månader.

Julmaten har börjat förberedas. En del är redan tillagad. Saffransbullarna blev nog de godaste jag har bakat någon gång. Jag följde detta recept. Kalljäst deg, rumsvarmt smör och blöta russin gjorde susen.

Knäcken är kokad och för att slippa nervterrorn med knäckformar som välter och kladdar så hällde vi smeten i en långpanna, lät stelna, skar i bitar och rullade in i smörpapper. Ser alltså ut som kolor men innehåller klassisk knäck. Kulprovet har vi också skippat. Det är termometer som gäller.

För att kunna göra en egen rödbetssallad (skulle aldrig falla mig in att köpa en sallad som 1. är för stabbig; 2. innehåller flera ingredienser som jag har odlat) så behövde jag lägga in rödbetorna några dagar i förväg. Salladen blir lite godare med inlagda betor än med färska.

Det blev inga röda betor i årets sallad. Det blev gula och polka men de smakar ju likadant. Här är betorna kokta i saltvatten och därefter har jag dragit av skalen, skivat dem grovt och lagt i ren burk. Alltsammans under övervakning av en tomte tillverkad i barndomen.

I burken häller jag sedan en klassisk 1-2-3-lag och lite kryddor. Kryddpepparkorn, svartpepparkorn, bitar av färsk ingefära och pepparrot.

Nu ska betorna stå kallt ett par dygn och sedan är det klart. Här är det en klassisk närketomte som har tagit över bevakningen.

Den hängande amaryllisen fortsätter att slå ut, några millimeter varje dag.

I senaste Buffé hittade jag några inspirerande recept som jag förmodligen kommer att använda mig av till julmaten. På sidorna 12-13 fanns det bakad selleri och rostad brysselkål och båda såg väldigt goda ut.

Och det är flera som förespråkar det gröna julbordet. Underbara Clara skrev ett blogginlägg om det. Dessutom i samarbete med ICA.

Ett annat blogginlägg värt att nämna här är Farbror Gröns inbjudan till odlarkurs på Färna Herrgård. Dels har jag varit på Färna (väldigt fint!) och gått omkring i växthuset där en del av kursen hålls; dels tycker jag att Farbror Grön är en god pedagog med sunda odlaridéer. Läs mer om kursen här.

Färnas växthus. (Foto från Farbror Grön.)

Jag önskar alla en vit och god jul!

Små blad med stor personlighet

Det blev ett uppehåll från bloggandet förra veckan. Just nu måste jag prioritera produktionen inför jul. Ibland måste jag välja för att hålla.

Det snöar och töar om vartannat men vi har haft ett konstant snötäcke sedan den 11 november så det är ljust och vackert. Naturligtvis hann jag inte färdigt med allt i trädgården men som jag antydde i mitt förra inlägg, det blir bättre med åren. Det var inte mycket kvar i landen när första snön föll.

Vintermorötterna, de där som jag odlar för första gången, blev sist ur jorden. Och vilka morötter sen! Efter många års slarv och okunskap får jag äntligen raka och hela rötter med goda lagringsegenskaper.

Mina knep lyder:

-Överdrivet lucker jord utan hårda klumpar, sten och grus. Halm och kompost är bra.

-Välgödslad jord redan vid sådd. Stallgödsel och kökskompost funkar fint.

-Ganska gles sådd för att slippa gallring och konkurrens.

-Täckt jord mellan raderna. Gräsklipp, halm eller annat. Det håller jorden jämnt fuktig och man slipper spruckna rötter.

-Stödgödsling med näringsvätska, första gången en månad efter sådd, därefter en gång/vecka.

Vintermorötter på väg upp.
En riktigt bra sak att göra med morötterna är biffar. Det här är mitt absoluta favoritrecept.

Det här inlägget skulle dock handla om de små bladen. De där som inte tar för sig så mycket i trädgården men dominerar i munnen. Örterna.

Många örter är perenna vilket jag gillar skarpt. Perenner kräver inte särskilt mycket utan är ganska självgående och anspråkslösa. Ur hållbarhetsperspektiv får de guldmedalj.

I min perenna örtagård växer några olika sorters lök; luftlök, piplök och gräslök i olika form. Dessutom finns det rysk och fransk dragon, lite smulgubbar, citronmeliss, timjan, lavendel, salvia och lite annat. Alla dessa kommer år efter år.

Gräslök är något som jag klipper ner ungefär tre gånger varje sommar. Den kommer igen. Jag hackar ner den i små bitar och fryser in i lådor. Om gräslöken är torr när detta görs så är det jättelätt att få ur det man behöver.

Timjan. En välrotad och vedartad timjan kan klippas ner ganska bryskt. Jag lägger kvistarna i en burk i frysen och där faller de små bladen av. Smidigt.
Piplök kommer tidigt och många sorter är perenna. Denna använder jag istället för annan lök (purjo, röd eller gul lök) i väntan på att dessa ska bli skördeklara.
Blommande gräslök och smulgubbar. Blommorna är också ätbara, de smakar lök, och är vackra att toppa en sallad med.

De flesta örter blir bäst i frysen, där bevaras smak och doft allra finast. Det finns några som jag torkar, bland annat rosmarin, och några tar jag inte hand om alls. Jag äter dem under säsong och that´s it.

Förra året planterade jag även in kärleksört, myskmalva och libbsticka i örtagården. Libbsticka är bästa grunden i egen grönsaksfond. Dessutom provar jag spansk körvel och vinterkyndel men jag vill avvakta och se om de överlever vintern. Hoppas.

Kärleksörten kommer upp tidigt och då är bladen som godast. Därför har den fått flytta in i min perenna örtagård. Saftiga och lite köttiga blad som fyller ut salladen på ett förtjänstfullt sätt.

Mynta har jag satt offside eftersom den annars skulle ta över hela ytan. Den har fått en undanskymd plats i skogskanten där den kan få härja fritt och tack vare skugga och dåliga jordförhållanden så sprider den sig bara lite lagom.

Mynta tillhör också de örter som jag torkar. Den är så stark i smaken att tillräckligt mycket arom bevaras även i torkat tillstånd. Mynta smular jag ner i såser eller också gör jag te på bladen.

De ettåriga örter som jag odlar varje år i växthuset är basilika och koriander. Den tvååriga persiljan sitter i en odlingslåda utomhus och den är nästan som perenn eftersom den frösår sig. Genom att fylla på med lite frö och faktiskt försiktigt flytta plantorna ibland får jag dem att vara konstant fina.

Stor och fin persiljeskörd i år. Klipper bort de grövsta stjälkarna och fula delar och sedan proppar jag ner persiljan i en burk. Om bladen är torra är det jättelätt att få ur det man behöver vid matlagning. Smaken bevaras fint i frysen. Hoppas att det även gäller näringen.
Inte en sommar utan basilika. Det är så lyxigt att kunna skörda så mycket att man kan blanda den i sallad.
Basilika är överlägset bäst att frysa och jag gör det i glasburkar eftersom örter har så intensiv doft att de kan smitta annat i frysen.
Även om frysen är full av koriander från 2014… 2015… så odlar vi alltid ny varje sommar. Det är inget som slår färsk koriander i asiatisk matlagning. Det här är en riktigt intensiv sak. Den måste frysas i tät burk för att inte allt annat ska smaka koriander.

Salvia är en ört som jag har haft lite svårare att använda. Mitt register har varit ganska tunt men nu provade vi ett recept där salvia hade huvudrollen och det var brutalt gott. Håll-käften-gott. I vanligt ordning är italiensk mat riktigt enkel att lyckas med när man har bra råvaror.

Ingredienser i denna himmelska salviapasta: vitlök, färsk salvia, riktigt smör och flingsalt.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Ät och svimma.

Nu är det inte långt kvar till Shopping på Landets julupplaga anno 2017! En åka-runt-julmarknad i bygden runt Närkes Kil. En av stationerna drivs av en trädgårdsmästare och en annan av mig. Jag plockar hem nästan allt från Konsthantverkarna och har dessutom en massa nydrejat på hyllorna.

Shopping på Landet har en Facebooksida där det finns mer information.

Välkommen!

 

 

Skördemåltid

Fråga: Vad ska jag odla?

Svar: Det du vill äta.

När du bestämmer vad du ska odla under en säsong så tycker jag att du först och främst ska utgå från vad du konsumerar. I andra hand vad som funkar i dina förhållanden. Jord, zon, väderstreck, vatten och vind ska också styra.

Efter några års odlande så har jag dessutom lärt mig hur mycket jag behöver så mängderna har justerats med erfarenheten. Den sista variabeln som har styrt mitt odlande är vilka lagringsförhållanden jag har tillgång till.

Palsternacka växer gärna i Getingedalen och det äter jag dessutom med glädje så det odlar jag alltid. Palsternacka är ganska lätt att lagra i papperspåse i kylskåpet så den är inte så kräsen. Däremot så kan man inte lagra dess frön. De får vara max två år gamla, helst bara ett, annars vill de inte gro.

I det här inlägget tänkte jag utgå från en av middagarna som lagades i veckan. Det blev en ljummen sallad med bruschetta och basen i denna middag består av bönor, palsternacka, ruccola, tomat, basilika och vitlök. Allt detta har jag odlat och det är sådant som jag brukar lyckas med och tycker väldigt mycket om.

Recept sallad:

Ca 4 portioner

6 palsternackor

300 g brytbönor/vaxbönor el. dyl.

Några nävar ruccolasallad

Parmesanost

olivolja/rapsolja

salt

Dressing:

2 msk olivolja/rapsolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk honung

salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta palsternackorna.

Placera dem i en ugnsform och ringla över oljan. Baka dem mjuka i ca 30 minuter. När 10-12 minuter återstår av tiden lägger du dit bönorna och bakar vidare.

Rör ihop dressingen.

Grunda ett salladsfat med ruccola, lägg på palsternackor och bönor, hyvla över parmesan och ringla dressingen över alltihop.

 

Recept bruschetta:

Ett gott bröd, jag använder ljust surdegsbröd

Några tomater

En knippe basilika

1-2 vitlöksklyftor

olivolja/rapsolja

salt och peppar

Hacka tomater och basilika fint. Pressa i vitlöksklyftorna, ringla över en skvätt olja och smaka av med salt och peppar. Denna blandning mår bra av att stå en stund. Rosta brödet och toppa med blandningen.

Årets skörd av buskbönor. De är lite kinkiga med temperaturen i starten men jag hade förodlat plantor inomhus och kunde vänta rätt så länge med att sätta ut dem. Vid direktsådd kan det bli så kallt och blött för fröna att de ruttnar. Bönor gödslar sig själva och platsen de växer på och buskbönor blir aldrig högre än 40 cm så de är behändiga att odla. Jag lagrar dem genom att förvälla kort och frysa in.
Ruccola är något som jag antingen odlar på senvintern eller hösten. Mitt i sommaren blir det bara skräp. Det är för varmt och plantorna går i blom.
Surdegsbröd försöker jag att baka kontinuerligt. Bra bröd brukar vara ganska dyrt i affären så detta är en lönsam business. Bra mjöl kostar visserligen också en del men smakar det så kostar det.
Jag har haft ytterligare ett lyckat tomatår. Medan jag läser hur odlarvänner mest får gröna och omogna tomater så kan jag skörda röda, gula och orangea tomater var fjärde dag. Växthuset bidrar förstås till mognaden. Utomhustomaterna håller inte samma takt denna kalla och våta höst.
I år försöker jag att ta egna frön på tomaterna. I allafall de som är sortäkta. Jag krusidullar inte så mycket med detta. Tar ett praktexemplar av den tomat jag vill ha frön från och pillar ur fröna. Dessa lägger jag på ett hushållspapper och där får de torka. Om det skulle fastna lite papper på fröna så gör det inte ett dugg.
Vitlöksskörden blev bra i år. Jag köpte en ekologisk och flätbar sort från Klostra och jag borde ha så att jag klarar mig till nästa år. Dessa förvaras med fördel i rumstemperatur.
Basilika går jättebra att odla i kruka i växthus. Lite näringslösning med vattnet då och då och jag får fin skörd fortfarande. Genom att klippa bladen smart så kan jag skörda på samma planta hela säsongen. Basilika är bäst att frysa för att aromen ska bevaras.

De enda ingredienser som jag måste köpa är salt, peppar, olja, ost, lite nötter, vinäger, honung och mjöl. När jag handlar försöker jag att välja produkter med omsorg. Ekologiskt, gärna Fair Trade och så lokalt som möjligt. Så små globala avtryck som möjligt är mitt mål.

Olivolja byter jag ofta ut mot rapsolja. Det finns både smaklös och smakrik rapsolja så jag väljer efter sammanhang. Rapsoljan är ofta odlad och producerad i Sverige vilket jag föredrar. Valnötter kan ersättas med svenskodlade hasselnötter eller solroskärnor och det måste inte vara parmesan. Det kan vara en kraftig inhemsk ost lika gärna. Honung och mjöl kan jag köpa lokalt.

Alla palsternackor är inte lika fotogenique.

På lördag 23 september är ni välkomna hit! Då har jag öppet hus, plockar hem min keramik från Konsthantverkarna och bjuder på guidade turer i min trädgård. Klockan 11.30 och 15.30 sker detta och kostnaden är ett frivilligt bidrag till Kvinnohuset i Örebro. Dessutom kan man få se Kilsbergens snyggaste och färskaste graffiti.

Detta sker inom arrangemanget Den Blå Tråden så det är öppet hus på flera andra ställen samtidigt. Spana in trädgårdsmästaren Maritas fantastiska trädgårds till exempel. Ett stenkast från mig.

I nästa inlägg ska jag presentera SKAFFERIET. För nu är det klart!