Vecka 10

Det blev vinter igen. Massor av ny snö har fallit och det ser ut som det ska i början av mars.

Tänkte väl det.

En kombination av detta och en rejäl förkylning innebär att jag inte har gjort någon kallsådd av kålfröer. Fast det är ju knappast någon stress, inget gror ju förrän det blir varmare igen.

Spenaten har alltså inte grott i växthuset än.

Däremot så växer det inomhus. En del har vuxit till sig så pass mycket att det var dags att rigga lysröret igen.

Tack och lov har jag lite utrymme för detta i verkstan. Inga finesser, en begagnad lysrörsarmatur med tillräckligt starka rör som jag pallar upp på några tegelstenar och gamla böcker. Jag anpassar antalet tegelstenar efter växternas höjd och när de är olika höga så pallar jag upp krukorna istället.

Det är framför allt olika sorters lök på gång men även paprika och rotselleri.

Egentligen är paprikorna lite väl långa och rangliga men jag vill vänta på nästa bladpar innan jag planterar om dem. Djupt.

I år har jag sått all lök från frö. Den som lever får se.

Medan det ännu fanns plats under ljuset så ställde jag även en laddning med ärtskott där.

Glömmer alltid bort hur mycket ärterna sväller. Här håller hela kalaset på att ramla ur krukan. I bakgrunden ser man vilken temperatur jag har under lampan.

På värmemattan står det saker som inte har hunnit lika långt. Eller? Auberginen har grott så ojämnt. Några skott skulle definitivt behöva komma ut i ljusare och svalare miljö men då sitter det samtidigt fröer i samma kruka som inte har grott än. Vill inte rota runt och förstöra något.

Snart dömer jag ut alla fröer som inte har grott för den här gängliga saken behöver ljus!

Den röda löken såddes något senare än den gula och här har jag gjort ett experiment. Eller det handlar snarare om platsbrist. Beror på hur man formulerar det.

Den här rödlöken har stått på värmematta…

…den här har inte gjort det.

Japp, det är skillnad. Lök kommer alltid upp dubbelvikt. Därför är det lätt att skilja på lök och ogräs.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om grannskapets odlingsprojekt som jag blev inbjuden till.

En kilometer från mig finns det en trädgårdsmästare med en galet fin trädgård, mästerliga kunskaper och utrymmen att dö för. Hon bjöd in damerna i bygden för ett gemensamt odlingsprojekt som lät spännande.

Första träffen gick vi igenom frökataloger och vars och ens önskningar. Därefter gjordes en inköpslista. Vid andra träffen var fröerna inköpta och vi sådde. Marita, som trädgårdsmästaren heter, såg till att det fanns kärl, jord och utrymme, och sedan hjälptes vi åt att få fröna i jorden.

Nästa gång vi träffas har det förhoppningsvis grott och vi ska förmodligen plantera om skotten.

Tanken är att vi sedan delar på plantor och kostnader efter behov och önskemål. Redan nu har vi skrivit upp vad vi vill ha så att det blir rimliga mängder och så rättvist som möjligt.

För mig innebär det lite nya sorter som jag förmodligen aldrig hade provat annars. Dessutom är det kul att få samverka med en trädgårdsmästare. Och att få möjlighet att låta mina plantor växa upp i ett proffsväxthus är ju förnämligt.

Spännande.

Spännande är det minsta man kan säga om veckans roliga upptäckt! Kompisen Kristin skickade ett mms med en bild från en tidning som hon satt och bläddrade i. Mitt namn stod på sidan 32 i ett hedrande sammanhang.

Någon hade samlat Fem inspirerande trädgårdsbloggar varav en var min! Denna! Men det roliga var ju att läsa vilka de övriga fyra var. Några av mina stora inspiratörer och de hetaste namnen i odlarvärlden. Farbror Grön och Sara Bäckmo inte minst. Clara Lidström och Johnna Gilljam går inte heller av för hackor.

Väldigt roligt.

Länk till tidningen som pdf finns här.

Ur Ett rikare liv som ges ut av Landshypotek, sidan 32.

Veckans recept är en pastej. Receptet hittade jag i Siri Barjes blogg (bra kock som lagar mest vegetariskt) men jag har förstås modifierat det för att matcha mitt skafferi och min självhushållartanke.

Originalrecept med mina ändringar:

BÖNPASTEJ MED DILL

1 burk vita bönor, välsköljda –> byt ut till motsvarande mängd egenodlade, kokta bondbönor

3-4 soltorkade tomater –> som du så klart har odlat själv men inte torkat i solen utan i torken eller ugnen

3 msk valnötter –> eller ungefär lika mycket svenska solroskärnor eller hasselnötter

3 msk olivolja –> byts förslagsvis ut mot svensk rapsolja

1/2 kruka dill –> som du naturligtvis har odlat själv och har mängder av i frysen

salt och peppar

1 msk soja

1 tsk vinäger

Dela tomaterna i mindre bitar. Mixa snabbt ihop allt i matberedare till grynig pastej. Låt stå en stund så att smakerna utvecklas.

Vi tyckte att detta blev ett utmärkt pålägg, både till smak och konsistens.

Då ska vi se om jag har lyckats göra kallsådden av kålfröer till nästa vecka. Och kanske något mer på värmemattan. Fast tomaterna får nog vänta lite till…

Green dinner is served!

Idag ska jag presentera några recept som alla innehåller minst en ingrediens från odlingarna. I helgen hade vi kalas och då bjöd vi på denna måltid. Det italienska köket har inspirerat till nästan hela middagen men en var också rysk, som ett litet minne från vår resa.

Vi inledde med att bjuda på surgurka med smetana och honung.

Gurkorna på bilden är skivade men vi serverade hela gurkor. Om man inte har syrad gurka så funkar även saltgurka. Till detta är en klick smetana och en fast honung magiskt gott. Tillsammans blir det en unik smaksammansättning som man inte kan ana i förväg.

Från den ryska hotellfrukosten.

Nästa rätt, eller snarare en mellanrätt, var rostad svartkål med olja och salt. Med lite parmesan, och kanske ytterligare några kryddor, blir det ännu delikatare men vi skulle komma att bjuda på så mycket mer efter kålen att vi skippade det.

Ta  bort den tjocka nerven i mitten på bladen och hacka dem sedan grovt, 4-6 bitar från varje blad. Blanda bladen med olja och salt, mycket mindre än man tror, och sprid bladen i en långpanna. Låt dem rostas i 175-200 grader, rör om någon gång, till de är krispiga. Låt dem helst inte bli bruna, då får de en bitter smak. Det tar ungefär 10-15 minuter totalt. Ät dem som chips ungefär.

Till förrätt eller sallad gjorde vi en klassisk insalata caprese. Skiva mozzarellaost och en bra tomat, varva dessa skivor med basilikablad på ett fat. Salta och peppra och ringla över en god olja. Ibland kan några droppar mörk balsamicovinäger var gott till.

Huvudrätten bestod av pasta och som så ofta sägs om italiensk mat; ju enklare desto bättre. Se till att ha bra råvaror så räcker det med några få.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja och parmesan

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar, kanske parmesan och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Till dessert serverade vi en rabarbersemifreddo. Receptet hittar du här. En halv sats av det länkade receptet ger fyra generösa portioner.

De ingredienser som kom från egen skörd var gurka, svartkål, tomat, basilika, salvia, vitlök och rabarber.

Sen var vi väldigt mätta och nöjda.

Påminner om föreläsningen den 28 oktober! Komsi komsi!

Tips, löss och blommor

Det kom några droppar. Natten till söndag och måndag skvätte det lite som betydde ganska mycket. Det var inte många millimeter, i tunnorna blev det lite fuktigt på botten, men av någon anledning så är regn överlägset slang och vattenkanna. Odlingarna ler.

Vi blev jätteglada över regnet. Purpurkrage, brandlilja och rodgersia.

I det här inlägget lovade jag att berätta om de tips som jag lyhört tog till mig under studiebesöken i Getingedalen. Det blir även två bra recept och en himla massa bilder. Bilder regerar.

TIPSLISTAN

Avdelningen gödsel:

Större hästgårdar skänker väldigt gärna bort sin stallgödsel. Det finns till och med de som kör hem skiten till dig. Så angelägna är de att bli av med spillet.

Sparris bör gödslas mer än jag har gjort hittills. En omgång i april och en till efter sista skörd i juni behövs.

Avdelningen förodling:

Om perlit/vermiculit i såjorden: använd krossad biokol istället. Borde ha samma effekt och går att köpa lokalt. Heja klimatsmarta råd!

Fröinköp: Gör det på trädgårdsdagar, typ i Karlslund, så får man lokalproducerade fröer och hittar spännande sorter.

Att odla gul lök från frö är inte alls så skrymmande som jag har befarat. De kan bredsås tätt i februari och är lagom att plantera ut i maj-juni.

Jag har alltid satt lök med sättlök men det kanske bli annorlunda i framtiden? Här är mina tidigast satta lökar i år. Jag chansade och hade tur med vädret kan man säga… Jag kommer att kunna skörda mina första lökar redan vid midsommar.

Avdelningen rekommendationer:

Gör ett studiebesök på Borrabo. (Här finns en länk till en pod cast med Ylva på Borrabo.)

Humle: odla på fällbara störar för smidigare skörd av kottarna.

Odla Nyzeeländsk spenat. Bara gör’t. (Och det har jag gjort men blev inte jätteimponerad. Nu blir det ett nytt försök 2019.)

Quinoa: det går att poppa som pop corn!

Aronia: torka bären. De är bra i müsli.

Hittills har jag frusit in mina aroniabär och sedan använt i smoothies. Nu kanske det blir torkning istället?

Avdelningen saker vi var rörande överens om:

Portlak är överskattat.

Byt genast gräsklippare till en med uppsamlare!


 

Jag tror att ni känner igen er när jag säger att jag fastnar för recept där det ingår flera ingredienser från den egna odlingen. Jag läser Karoline Jönssons blogg Självhushållningsprojektet och i en av hennes böcker (Det gröna skafferiet) finns det ett recept med både kål, ärtskott och rabarber. Could it be better?

Visserligen var det vitkål men jag har frysen full av grönkål från förra året så jag tog det istället. Dessutom tyckte jag att det var för dålig sötma för att vara en sötsur rätt så jag adderade lite sweet chilisås. Och sojan står inte med i ingredienslistan men den är nödvändig! Ja ni vet, man mixtrar tills det smakar bra helt enkelt.

Det mest spännande var ju att ha rabarber i maten och det blev jättebra!


Det är mycket som blommar nu. Både önskat och oönskat. Let’s have a look.

Tomatblommor i all ära men bifftomatblommor har något extra. Här Brandywine.
All potatis blommar inte så det stämmer inte alltid att potatisen är färdig efter blomning. Den här sorten (Maria) verkar dock blomma och hoppet om midsommarpotatis kvarstår.
Efter att ha presenterats för myskmalva i maten så har jag plantor lite här och där i trädgården, både från frö och köpt planta. Den första slår snart ut.
Längs granhäcken växer det knappt någonting. Gran utsöndrar något som gör att inget annat vill växa i dess närhet men det blir också väldigt mörkt. (Läs mer om Allelopati längst ner i detta inlägg.) När det då kommer upp några prästkragar så syns de väldigt bra.
I den misskötta perennrabatten fortsätter det att komma upp små bortglömda raringar. Här några näpna nävor.
På en vild del av tomten råkar det växa en äng av stjärnflocka. Den biten är jag väldigt rädd om.
I en skarv i potatislådan har en viol lyckats slå rot.
Avdelningen oönskade blommor får tat soien stå för. Tat soi är typ samma sak som pak choi och den gillar varken ljusa nätter, torka eller överdriven värme. Tack och lov är blommorna smakrika och man äter upp hela plantan. Kålväxter är nära släkt med raps och i ett avsnitt av Odlarna med kocken Tareq Taylor berättar han att raps kan vara nästa stora mattrend.
Flädern blommar och det uppskattas inte bara av mig utan även av glänsande skalbaggar och…
…bladlöss. Fläder får väldigt lätt angrepp av löss men tack o lov brukar varken busken ta skada eller blommorna fara illa. Lössen håller sig till stjälkarna. Fast lite läbbigt är det.

Med anledning av flädern så påminner jag gärna om denna klimatsmarta variant av flädersaft!

Ärterna verkar som sagt vara de som är minst känsliga för torka så de har växt så pass mycket att det är dags för klätterstöd. Det blir dagens projekt. Morötterna vinner kampen om störst torkkänslighet. Inte ett enda frö har grott. Det är kanske läge att så nya frön? Sommaren är ung. Fast det kan hända att de som redan ligger i jorden kommer att gro när det behagar dem? Morötter kan ju sås redan på hösten så de verkar inte känsliga på det sättet. Måste nog läsa på lite.

Välmående ärter.

Håll den gröna fanan högt och spara på vattnet!

Text hämtad ut Permakultur! Framtiden i din trädgård, sidan 37. Här kan du köpa boken.

Tre rötter, två recept och en bra tidning

I skrivande stund regnar det i Getingedalen. Det var länge sedan, kände nästan inte igen ljudet. Visserligen trist men då kanske lite av det tjocka snötäcket smälter snabbare.

Det var kanske under den strålande påsken man skulle ha tagit fram kameran. Jag gjorde det idag istället.

Förodlingen går långsamt framåt men jag tänkte berätta om en annan sak idag; den rekordgoda vinterlagringen och några recept kopplade till detta.

Det nybyggda skafferiet har testkörts i vinter. Skulle det bli minusgrader? Skulle rotsakerna må bra? Skulle det bli för torrt?

När det var som kallast ute blev det nästan noll grader i skafferiet och vi var beredda med en kupévärmare. Då insåg vi att det bara var nere vid golvet som det var så kallt. Ju högre upp i skafferiet desto varmare. Väldigt funktionellt.

De flesta rotsaker vill ha plusgrader men ändå så få som möjligt. Om det är 1-2 grader så stannar nästan åldrandet helt och hållet och grödorna faller i dvala. Optimalt.

Vi byggde några ljustäta trälådor, ungefär som gamla hederliga potatislådor, där vi har förvarat potatis, palsternacka, rödbetor och morötter. Det har funkat över förväntan. Jag är van vid att några rötter ruttnar och att jag måste rensa i påsar och lådor med jämna mellanrum. Denna vinter har allt hållit sig fräscht, spänstigt och aptitligt.

Potatisen Foxton är fortfarande lika fin som när den skördades.

Visserligen satsade jag på rotsaker med goda lagringsegenskaper och hur mycket detta har varit avgörande vet jag inte. Det var svårt att hitta ekologisk och fast vinterpotatis men man kan inte få allt. Foxton är mjölig och man får helt enkelt anpassa matlagningen.


Ett recept som jag gärna vill dela med mig av är nedanstående potatismuffins.

600 g potatis

50 g smör + smör till formar

3 dl riven ost

3 ägg

örter, till exempel persilja, timjan och dill

ströbröd

salt och peppar

Skala och koka potatisen. Smält smör och låt det brynas till gyllene utan att brännas. Sätt ugnen på 150 grader. Pressa potatisen med en potatispress, häll i  smör,  hackade örter och riven ost. Rör om och knäck i ett ägg i taget under omrörning. Salta och peppra.

Smörj och bröa portionsformar. Fördela smeten i formarna, en sprits är ett bra hjälpmedel, till 2/3. Ställ formarna i en långpanna med några cm vatten. Låt grädda i ca 45 minuter eller till muffinsen har fått fin färg.


Några andra rötter som också har klarat vintern galant är palsternacka och morot. Jag har aldrig hört talas om vinterpalsternacka så där tar jag helt enkelt en sort som jag gillar men när det gäller morötter så valde jag sort med omsorg.

För första gången odlade jag en vintermorot med goda lagringsegenskaper och precis som med potatisen så har den mått förträffligt i vinter. Rothild från Runåbergs är sorten.

Rothild och Student, side by side.

Precis som med potatis så är detta två mycket användbara grönsaker i vårt hushåll men vi provade en ny rätt till påskbordet som var vansinnigt god. Receptet kommer här:


1-1,5 kg morötter och palsternackor (även andra rötter funkar)

en god olja

flingsalt

Sätt ugnen på 225 grader. Tvätta, skrubba och skala (om det behövs) rotsakerna. Dela dem på längden och fördela dem på en bakplåtsklädd långpanna. Häll över olja och blanda runt. Rosta i ca 25-30 minuter, rör om någon gång. Ta ut och salta.

Gör en egen pesto (eftersom det är överlägset mycket godare än köpepesto):

0,5-1 dl valfria naturella nötter eller solrosfrön

1 kruka basilika

2 vitlöksklyftor

2 dl riven ost med lite drag

1,5-2 dl olivolja

salt

mandelspån

Det bästa verktyget för att göra en pesto är en matberedare med knivar eller liknande. Jag har en stavmixer med några olika tillbehör som är perfekta till detta. Som en minimatberedare.

Mixa vitlök, basilika och ost till en crème. Häll i oljan, lite i taget tills allt har blandat sig. Sist häller jag i nötterna och mixar väldigt kort stund eftersom jag vill behålla lite knaprighet. Smaka av med salt.

Låt de rostade rotsakerna svalna lite, ringla peston över och toppa med mandelspån.


Avslutningsvis vill jag ge er två tips. Det första är nya versionen av tidningen Vegourmet. Den har bytt skepnad och i Getingedalen är vi mycket nöjda med uppdateringen. Ett riktigt tjockt nummer späckat med väldigt bra recept. Mycket snyggt fotograferat och hållbarheten går som en röd tråd genom innehållet. Dessutom är jag faktiskt stolt delägare i Vegourmet även om min del är väldigt, väldigt liten…

Tips nummer två är Karoline Jönssons senaste projekt. Karoline är bekant från flera olika sammanhang, dels har hon skrivit inspirerande böcker, bland annat Det Goda Gröna och Det Gröna Skafferiet men även från (det lätt utskällda) TV-programmet Vegorätt.

Självklart tycker jag att detta är spännande att läsa eftersom jag pysslar med ungefär samma sak. Strävar efter självhushållning, äter vegetariskt och bloggar en gång i veckan.

Nu har hon gett sig själv en utmaning genom ett självhushållningsprojekt som varar under 2018. Varje vecka bloggar hon om sin utveckling och sina tankar. Här finns bloggen och det finns även en pod kopplad till projektet. Avsnitten hittas i bloggen.

Nästa vecka blir det en rapport från läget i förodlingen.

Lök, frö och snö

Det är inte så dumt att lova en massa. Då får man saker gjorda. Sedan sist har jag både sått tomater och startat vinterodlingen.

Med den härliga vårsol som lyser på dagarna så blir det riktigt gött i växthuset. Ända upp till 9 plusgrader har jag mätt upp. Jordytan i lådorna är porös men några cm ner är den fortfarande stenhård och frusen. Jag såg någon som vattnade med varmvatten för att den skulle tina. Tjena. Det skulle i så fall behövas enorma mängder för att min jord skulle mjukna. 15 liter var som en droppe i havet.

Spenat är en gröda som är väldigt köldtålig och som faktiskt ger bäst resultat när det är lite småkyligt och mörkt. Därför sår jag det nu. Butterflay från Lindbloms är en ny sort för mig men det är mångas favorit.

Förutom spenat sådde jag rädisor, ruccola och vintersallat/maché. Den som lever får se.

Jag hämtade snö i det som stod närmast…
…och täckte odlingsytan med detta. Mer naturlig och skonsam vattning får man leta efter.

För är det något vi har så är det snö. Eftersom det, trots den sköna solen och vårdagjämning, är minusgrader så ligger den djup och kompakt över hela Getingedalen.

Än är det vinter kvar säger mor…

Om man tittar i kalendern så är det, trots snömängderna, inte så långt kvar till vare sig vår eller sommar och om sex veckor är det första maj. Då kan det mycket väl vara shortsväder och grilltider. Därför sår jag mina tomater nu.

Jag försöker att så lite olika sorter som jag sedan kan använda till olika saker och i viss mån experimentera med.

Cocktailtomater för att de ofta är så söta, goda och lätta att stoppa i munnen.

Bifftomater för att de får så cool form men även för smak och mycket substans.

Piennolotomater/vintertomater för att de har så goda lagringsegenskaper.

Övriga tomater/brukstomater för att det är bra att frysa in och göra tomatkross på.

Tomatfröna är i jorden!

För första gången sedan i juli köpte jag lök i mataffären. Under åtta månaders tid har vi kunnat leva av egen skörd på lökfronten. Det är rekord och till i år har jag köpt mer sättlök än tidigare. Kanske jag kommer att klara mig ännu längre nästa säsong?

En annan sorts lök, purjolöken, har jag dock kvar i lager. Jag skrev om det i förra inlägget. Växthuslagring visade sig vara da shit men nu när det är varmt där på dagarna så ser jag att purjolökarna åldras snabbare. Därför blir det ovanligt mycket purjolöksrätter till middagarna just nu.

En riktigt god sak som min mamma gjorde när jag var barn är nedanstående paj.


Tomat- och purjolökspaj

PAJDEG:

2 dl grahamsmjöl

2 dl vetemjöl

150 g smör

3 msk vatten

Smula sönder smöret i mjölet, tillsätt vattnet och jobba snabbt ihop till en deg. Klä en pajform, gärna med löstagbar kant, och ställ i kylskåpet en timma eller mer. Sätt ugnen på ca 200 grader.

FYLLNING:

5 dl riven ost

2-3 purjolökar

5-6 tomater

oregano, salt och peppar

Ansa och skiva purjolöken grovt. Koka den i lättsaltat vatten 3-4 minuter. Låt rinna av väl. Grädda pajskalet i ca 10 minuter. Lägg i hälften av den rivna osten, fyll på med purjolök, täck med tomatskivor, strössla över oregano, salt, peppar och resten av osten. Grädda i ca 20 minuter.


På förodlingsfronten intet nytt förutom att det ser friskt ut och att jag har klippt piplöken en gång. Det går sakta men det händer saker hela tiden.

Det är tulpantider och jag fick en fin bukett i veckan eftersom jag har födelsedag. Givaren hade koll och köpte så hållbara blommor som det bara går; odlade i Sverige och klimatkompenserade. Annars är snittblomsbranschen en riktigt unken historia. Undvik den om du kan.

Och nu när det verkligen börjar närma sig säsong så vill jag passa på att göra reklam för den föreläsning som jag ska hålla i höst! Notera 28 oktober i kalendern! Arrangör: Adolfsbergs Trädgårdsförening.

 

I nästa inlägg hoppas jag kunna berätta om Nordiska Trädgårdar för i helgen ska jag äntligen få komma dit!

 

Jubileum!

För att hålla någon slags stringens så borde jag skriva om de övriga växterna som jag ska odla i år. De fyra senaste inläggen har handlat om årets odling indelat i kategorier och nu är det bara de övriga kvar.

Men jag tänker skriva om andra saker idag. De övriga växterna får vänta till nästa vecka. Dels har jag lovat att skriva om malabarspenaten, så det ska jag göra, dels tänkte jag ge er ett bra recept men allt annat får stå tillbaka på grund av att denna blogg firar femårsjubileum exakt idag den 7 februari!

Foto: Malin Björkholm

För drygt fem år sedan hittade jag en annons där Nerikes Allehanda sökte trädgårdsbloggare och jag kände mig träffad. Tajmingen var också osedvanligt god.

Jag sökte och fick ”jobbet” tillsammans med två andra odlarentusiaster. Dessa har avslutat sitt bloggande, iallafall här, men jag har alltså skrivit om mitt odlande i fem år nu.

Det hade varit jättekul att kunna länka till mitt första inlägg den 7 februari 2013 men det går inte. När Mittmedia tog över Nerikes Allehanda så försvann alla äldre inlägg. Mycket sorgligt och nonchalant kan jag tycka. Nu kan jag inte länka till äldre inlägg än april 2015 då bloggen lades över på Mittmedia.

Jag vet att jag skrev om vinter, snö och skidåkning och det skulle jag kunna göra idag också. Det är massor av snö, minusgrader och finfina skidspår utanför knuten och jag har lite svårt att fokusera på odlandet. Det är dock hög tid att dra igång förodlingen av vissa saker och det kommer att ske vilken dag som helst.

Nåväl, över till malabarspenaten. Förra vintern läste jag om denna lättodlade och ätbara spenatliknande växt och blev nyfiken. Jag hittade sticklingar på odla.nu och resten är historia.

Sticklingarna idag.

Malabarspenat är inte alls släkting till vanlig spenat men den har gröna, ätbara blad och de används på ungefär samma sätt. Många tycker att den är bättre att äta i tillagad form än färsk och det kan jag hålla med om. Bladen är ganska tjocka och kan upplevas som lite slemmiga eller oljiga.

Detta lär vara en tropisk växt och den går inte att övervintra utomhus i Sverige, men jag har sett att det görs försök till detta och det ska bli spännande att följa upp.

Kumla sjöpark odlar malabarspenat utomhus och jag undrar om de överlever vintern?

Inomhus eller i växthus växer den dock som sjutton och det är en slingrande klättrare som nästan kan bli lite too much. Tack och lov kan man nypa av den, nästan var som helst, och den fortsätter att växa ändå.

Sticklingar är jättelätt att ta från malabarspenat. Sätt dem direkt i jord och se till att det hamnar några tillväxtställen under jordytan. Att odla dem från frö är nästan lika lätt. Antingen köper man frö på Runåbergs eller också tar man från sin egen planta.

De där svarta, runda, blanka – det är fröer!

Rödstjälkad malabarspenat verkar vara lite vanligare men mina sticklingar från odla.nu var grönstjälkade. Det lär vara ett kraftigt färgämne i fröna till den röda så man ska vara försiktig.

Farbror Grön skriver att malabarspenat som får växa ljust får mindre och ljusgröna blad medan plantor som får växa lite mörkare får större och mörkare blad.

I år tänkte jag sätta ut mina malabarspenatplantor i växthuset och se hur mycket de kommer att ta över. I nuläget bor de i vardagsrumsfönstret där jag kan hämta färska gröna blad när jag vill på året.

Himla rara blommor får de också.

I veckan hämtade jag mina sista tomater från frysen. Det är ett otroligt bra sätt att lagra tomater på. Eftersom tomaterna mognar ungefär samtidigt så står jag ofta inför det lyxiga problemet med att hinna äta innan de blir dåliga. Det är då jag fryser in dem.

Ibland delar jag dem och kör i ugnen en stund för att koka bort vätska och koncentrera smaken. Då blir det väldigt likt krossade burktomater men ibland hoppar jag över det momentet och fryser dem direkt. Det funkar det också.

Sista tomaterna.

Jag kokade soppa på dem. En god vardagssoppa som är bra i matlådan och lätt att värma på när det kurrar i magen. Se recept nedan.


TOMATSOPPA, ca 4 portioner

En stor gul lök

400 g krossade eller passerade tomater

1 dl tomatpuré

6 dl vatten

1 buljongtärning

100 g pasta

1-2 msk vetemjöl

2 dl grädde

En klick smör

salt, peppar och socker

Hacka löken och bryn i smöret tills den blir transparent, den ska inte få färg. Tillsätt tomater, puré, vatten och buljong. Låt koka i 10 minuter. Tillsätt pastan och koka i ytterligare 5 minuter. Skaka ihop mjöl och grädde och häll i soppan under omrörning. Koka tills pastan är färdig, ca 5 minuter. Smaka av med salt, peppar och socker.


Nu blir det nog en sväng med snöslungan och i nästa inlägg får ni finalen i Odlingsplan 2018. Dessutom hoppas jag att förodlingen har börjat.

Förresten, här kommer ett inlägg från mars 2013. Det är det äldsta som gick att återställa genom skickliga hackervänners hjälp. Tack för det!

Mellanläge i mellandagarna

Mellandagsstämningen har lagt sig över Getingedalen. Julen är inte bara ljuv och härlig, den är ganska intensiv och uppstyrd också. Jag fick iallafall en riktig pyjamasdag under juldagen och nu ser mellandagarna ut bli rätt lugna också. Tills jag kom på att det är dags att planera nyårsmiddagen. Men det är ju ett val jag gör, ingen som kräver det av mig.

Det är så skönt att kunna lägga saker bakom sig så jag kör ända in i kaklet för att kalendern ska vara så tom som möjligt under årets sista vecka. Och det är inte bara jobb och andra ansvar, det är även julbestyren.

Visst är det småmysigt att spela jullåtar på spotify samtidigt som man kokar knäck och slår in paket men det blir knappast någon vila och det känns nu.

Då är jag glad att ha alla matrester så att man snabbt kan få i sig lite kvalitetsmat utan att även det ska bli jordens projekt. Den gravade moroten till exempel. Var har du varit hela mitt liv?

Foto lånat från DN.

Det blev så ultralyckat och gott att det kommer att bli ett stående inslag på alla framtida bufféer som jag är inblandad i. Eller knytkalas. Eller förrätter.

Inte nog med att det var fantastiskt gott, det är ett av mina överlägset bästa sätt att tillreda alla morötter som jag odlar. För att inte tala om dillen. Trots att jag har kilovis med dill i frysen så odlar jag det ändå varje år. Bara en rad. Det är ju så gott till den färska potatisen. Jo, men det blir ändå ytterligare ett kilo som ska omhändertas och få plats i frysen.

Här kommer receptet igen.

Här är ett bra recept på hovmästarsås som är obligatoriskt till denna rätt. Dessutom får man göra av med ytterligare lite dill. Med en stavmixer är det lätt att få ingredienserna att binda sig.

Till detta ville jag göra någonting som liknar Janssons frestelse men valde palsternacka eftersom jag har många och fina sådana. Det blev jättegott.

PALSTERNACKSGRATÄNG

4 palsternackor

2 schalottenlökar

2 dl grädde

1 dl mjölk

1 msk kapris

olja

ströbröd

smör

salt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och riv palsternacka och finhacka löken. Stek löken i oljan tills den blir mjuk. Blanda palsternacka, lök, kapris, salt och peppar i en ugnsfast form. Häll över grädden och mjölken, toppa med ett lager ströbröd och några smörklickar. Gratinera i ca 30 minuter.

Just nu är det väl ingen odlarfröjd precis, mina blogginlägg känns lite krystade men vad ska man göra? Jo man kan passa på att ta en trädgårdsrunda eftersom mycket av snön smälte bort. Helt plötsligt ser man saker igen och det fanns en och annan överraskning som tittade fram.

Savoykålen kommer visserligen inte som ett huvud men där stod den med spänstiga, friska och aptitliga blad. Trots väderomslag, snö, regn och kyla. Nu snackar vi härdig.
Av grönkålen hade jag kanske förväntat mig att den skulle vara fin så här års men jag kan ändå inte sluta att förundras över hur enormt mycket jag har fått ut av dessa plantor under året. Tack vare att de är så härdiga så satte jag ut dem tidigt (hade förodlat dem inomhus) och sedan har de funnits där för mig. Månad efter månad. Skräpfoto by the way.
Här är ett foto av samma grönkål i maj.
En liten tur förbi örtagården ger mig beskedet att salvian fortfarande är jättefin. Jag som hastade ihop en salviapasta på, vad jag då trodde var, den ”sista” salvian för några veckor sedan. Nu kanske jag ska passa på att göra samma rätt en gång till? Den var nämligen groteskt god. Här finns receptet.

Nästa gång vi hörs är det 2018 men fortfarande mörkt, kallt och knappast någon odlingssäsong. Fast jag borde verkligen ta tag i fröerna nu. Har jag sagt det förut? Och jag som brukar vara så duktig på att odla inomhus; mikrogrönt, skott och groddar. Vad har hänt? Det krävs nog ett nytt år med ett lämpligt tema och en hård spark där bak.

Avslutningar och julförberedelser

I måndags tog den sista paprikan slut. I år valde vi att förvara skörden i skafferiet och det gick bra. Nu var de lite skrynkliga men fullt ätbara. Bra tajming. Bra att veta.

Förra året valde jag att hacka paprikan grovt och frysa in. Vi har fortfarande kvar av den paprikan och den funkar fint i väldigt många sammanhang. Pizza bland annat.

Pizzan som gjordes i Getingedalen i måndags med de sista paprikabitarna. Även rödlöken, chilin och tomatsåsen kommer från egen skörd. Fejk-baconbitarna kommer från någon fabrik…
Årets skörd av tomater börjar också ta slut. Det ligger fortfarande några stycken på en bricka för eftermogning och ibland går det bra, ibland ruttnar de innan de bytt färg. Hur som helst så har vi inte köpt en enda tomat på flera månader.

Julmaten har börjat förberedas. En del är redan tillagad. Saffransbullarna blev nog de godaste jag har bakat någon gång. Jag följde detta recept. Kalljäst deg, rumsvarmt smör och blöta russin gjorde susen.

Knäcken är kokad och för att slippa nervterrorn med knäckformar som välter och kladdar så hällde vi smeten i en långpanna, lät stelna, skar i bitar och rullade in i smörpapper. Ser alltså ut som kolor men innehåller klassisk knäck. Kulprovet har vi också skippat. Det är termometer som gäller.

För att kunna göra en egen rödbetssallad (skulle aldrig falla mig in att köpa en sallad som 1. är för stabbig; 2. innehåller flera ingredienser som jag har odlat) så behövde jag lägga in rödbetorna några dagar i förväg. Salladen blir lite godare med inlagda betor än med färska.

Det blev inga röda betor i årets sallad. Det blev gula och polka men de smakar ju likadant. Här är betorna kokta i saltvatten och därefter har jag dragit av skalen, skivat dem grovt och lagt i ren burk. Alltsammans under övervakning av en tomte tillverkad i barndomen.

I burken häller jag sedan en klassisk 1-2-3-lag och lite kryddor. Kryddpepparkorn, svartpepparkorn, bitar av färsk ingefära och pepparrot.

Nu ska betorna stå kallt ett par dygn och sedan är det klart. Här är det en klassisk närketomte som har tagit över bevakningen.

Den hängande amaryllisen fortsätter att slå ut, några millimeter varje dag.

I senaste Buffé hittade jag några inspirerande recept som jag förmodligen kommer att använda mig av till julmaten. På sidorna 12-13 fanns det bakad selleri och rostad brysselkål och båda såg väldigt goda ut.

Och det är flera som förespråkar det gröna julbordet. Underbara Clara skrev ett blogginlägg om det. Dessutom i samarbete med ICA.

Ett annat blogginlägg värt att nämna här är Farbror Gröns inbjudan till odlarkurs på Färna Herrgård. Dels har jag varit på Färna (väldigt fint!) och gått omkring i växthuset där en del av kursen hålls; dels tycker jag att Farbror Grön är en god pedagog med sunda odlaridéer. Läs mer om kursen här.

Färnas växthus. (Foto från Farbror Grön.)

Jag önskar alla en vit och god jul!

Små blad med stor personlighet

Det blev ett uppehåll från bloggandet förra veckan. Just nu måste jag prioritera produktionen inför jul. Ibland måste jag välja för att hålla.

Det snöar och töar om vartannat men vi har haft ett konstant snötäcke sedan den 11 november så det är ljust och vackert. Naturligtvis hann jag inte färdigt med allt i trädgården men som jag antydde i mitt förra inlägg, det blir bättre med åren. Det var inte mycket kvar i landen när första snön föll.

Vintermorötterna, de där som jag odlar för första gången, blev sist ur jorden. Och vilka morötter sen! Efter många års slarv och okunskap får jag äntligen raka och hela rötter med goda lagringsegenskaper.

Mina knep lyder:

-Överdrivet lucker jord utan hårda klumpar, sten och grus. Halm och kompost är bra.

-Välgödslad jord redan vid sådd. Stallgödsel och kökskompost funkar fint.

-Ganska gles sådd för att slippa gallring och konkurrens.

-Täckt jord mellan raderna. Gräsklipp, halm eller annat. Det håller jorden jämnt fuktig och man slipper spruckna rötter.

-Stödgödsling med näringsvätska, första gången en månad efter sådd, därefter en gång/vecka.

Vintermorötter på väg upp.
En riktigt bra sak att göra med morötterna är biffar. Det här är mitt absoluta favoritrecept.

Det här inlägget skulle dock handla om de små bladen. De där som inte tar för sig så mycket i trädgården men dominerar i munnen. Örterna.

Många örter är perenna vilket jag gillar skarpt. Perenner kräver inte särskilt mycket utan är ganska självgående och anspråkslösa. Ur hållbarhetsperspektiv får de guldmedalj.

I min perenna örtagård växer några olika sorters lök; luftlök, piplök och gräslök i olika form. Dessutom finns det rysk och fransk dragon, lite smulgubbar, citronmeliss, timjan, lavendel, salvia och lite annat. Alla dessa kommer år efter år.

Gräslök är något som jag klipper ner ungefär tre gånger varje sommar. Den kommer igen. Jag hackar ner den i små bitar och fryser in i lådor. Om gräslöken är torr när detta görs så är det jättelätt att få ur det man behöver.

Timjan. En välrotad och vedartad timjan kan klippas ner ganska bryskt. Jag lägger kvistarna i en burk i frysen och där faller de små bladen av. Smidigt.
Piplök kommer tidigt och många sorter är perenna. Denna använder jag istället för annan lök (purjo, röd eller gul lök) i väntan på att dessa ska bli skördeklara.
Blommande gräslök och smulgubbar. Blommorna är också ätbara, de smakar lök, och är vackra att toppa en sallad med.

De flesta örter blir bäst i frysen, där bevaras smak och doft allra finast. Det finns några som jag torkar, bland annat rosmarin, och några tar jag inte hand om alls. Jag äter dem under säsong och that´s it.

Förra året planterade jag även in kärleksört, myskmalva och libbsticka i örtagården. Libbsticka är bästa grunden i egen grönsaksfond. Dessutom provar jag spansk körvel och vinterkyndel men jag vill avvakta och se om de överlever vintern. Hoppas.

Kärleksörten kommer upp tidigt och då är bladen som godast. Därför har den fått flytta in i min perenna örtagård. Saftiga och lite köttiga blad som fyller ut salladen på ett förtjänstfullt sätt.

Mynta har jag satt offside eftersom den annars skulle ta över hela ytan. Den har fått en undanskymd plats i skogskanten där den kan få härja fritt och tack vare skugga och dåliga jordförhållanden så sprider den sig bara lite lagom.

Mynta tillhör också de örter som jag torkar. Den är så stark i smaken att tillräckligt mycket arom bevaras även i torkat tillstånd. Mynta smular jag ner i såser eller också gör jag te på bladen.

De ettåriga örter som jag odlar varje år i växthuset är basilika och koriander. Den tvååriga persiljan sitter i en odlingslåda utomhus och den är nästan som perenn eftersom den frösår sig. Genom att fylla på med lite frö och faktiskt försiktigt flytta plantorna ibland får jag dem att vara konstant fina.

Stor och fin persiljeskörd i år. Klipper bort de grövsta stjälkarna och fula delar och sedan proppar jag ner persiljan i en burk. Om bladen är torra är det jättelätt att få ur det man behöver vid matlagning. Smaken bevaras fint i frysen. Hoppas att det även gäller näringen.
Inte en sommar utan basilika. Det är så lyxigt att kunna skörda så mycket att man kan blanda den i sallad.
Basilika är överlägset bäst att frysa och jag gör det i glasburkar eftersom örter har så intensiv doft att de kan smitta annat i frysen.
Även om frysen är full av koriander från 2014… 2015… så odlar vi alltid ny varje sommar. Det är inget som slår färsk koriander i asiatisk matlagning. Det här är en riktigt intensiv sak. Den måste frysas i tät burk för att inte allt annat ska smaka koriander.

Salvia är en ört som jag har haft lite svårare att använda. Mitt register har varit ganska tunt men nu provade vi ett recept där salvia hade huvudrollen och det var brutalt gott. Håll-käften-gott. I vanligt ordning är italiensk mat riktigt enkel att lyckas med när man har bra råvaror.

Ingredienser i denna himmelska salviapasta: vitlök, färsk salvia, riktigt smör och flingsalt.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Ät och svimma.

Nu är det inte långt kvar till Shopping på Landets julupplaga anno 2017! En åka-runt-julmarknad i bygden runt Närkes Kil. En av stationerna drivs av en trädgårdsmästare och en annan av mig. Jag plockar hem nästan allt från Konsthantverkarna och har dessutom en massa nydrejat på hyllorna.

Shopping på Landet har en Facebooksida där det finns mer information.

Välkommen!

 

 

Skördemåltid

Fråga: Vad ska jag odla?

Svar: Det du vill äta.

När du bestämmer vad du ska odla under en säsong så tycker jag att du först och främst ska utgå från vad du konsumerar. I andra hand vad som funkar i dina förhållanden. Jord, zon, väderstreck, vatten och vind ska också styra.

Efter några års odlande så har jag dessutom lärt mig hur mycket jag behöver så mängderna har justerats med erfarenheten. Den sista variabeln som har styrt mitt odlande är vilka lagringsförhållanden jag har tillgång till.

Palsternacka växer gärna i Getingedalen och det äter jag dessutom med glädje så det odlar jag alltid. Palsternacka är ganska lätt att lagra i papperspåse i kylskåpet så den är inte så kräsen. Däremot så kan man inte lagra dess frön. De får vara max två år gamla, helst bara ett, annars vill de inte gro.

I det här inlägget tänkte jag utgå från en av middagarna som lagades i veckan. Det blev en ljummen sallad med bruschetta och basen i denna middag består av bönor, palsternacka, ruccola, tomat, basilika och vitlök. Allt detta har jag odlat och det är sådant som jag brukar lyckas med och tycker väldigt mycket om.

Recept sallad:

Ca 4 portioner

6 palsternackor

300 g brytbönor/vaxbönor el. dyl.

Några nävar ruccolasallad

Parmesanost

olivolja/rapsolja

salt

Dressing:

2 msk olivolja/rapsolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk honung

salt och peppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och klyfta palsternackorna.

Placera dem i en ugnsform och ringla över oljan. Baka dem mjuka i ca 30 minuter. När 10-12 minuter återstår av tiden lägger du dit bönorna och bakar vidare.

Rör ihop dressingen.

Grunda ett salladsfat med ruccola, lägg på palsternackor och bönor, hyvla över parmesan och ringla dressingen över alltihop.

 

Recept bruschetta:

Ett gott bröd, jag använder ljust surdegsbröd

Några tomater

En knippe basilika

1-2 vitlöksklyftor

olivolja/rapsolja

salt och peppar

Hacka tomater och basilika fint. Pressa i vitlöksklyftorna, ringla över en skvätt olja och smaka av med salt och peppar. Denna blandning mår bra av att stå en stund. Rosta brödet och toppa med blandningen.

Årets skörd av buskbönor. De är lite kinkiga med temperaturen i starten men jag hade förodlat plantor inomhus och kunde vänta rätt så länge med att sätta ut dem. Vid direktsådd kan det bli så kallt och blött för fröna att de ruttnar. Bönor gödslar sig själva och platsen de växer på och buskbönor blir aldrig högre än 40 cm så de är behändiga att odla. Jag lagrar dem genom att förvälla kort och frysa in.
Ruccola är något som jag antingen odlar på senvintern eller hösten. Mitt i sommaren blir det bara skräp. Det är för varmt och plantorna går i blom.
Surdegsbröd försöker jag att baka kontinuerligt. Bra bröd brukar vara ganska dyrt i affären så detta är en lönsam business. Bra mjöl kostar visserligen också en del men smakar det så kostar det.
Jag har haft ytterligare ett lyckat tomatår. Medan jag läser hur odlarvänner mest får gröna och omogna tomater så kan jag skörda röda, gula och orangea tomater var fjärde dag. Växthuset bidrar förstås till mognaden. Utomhustomaterna håller inte samma takt denna kalla och våta höst.
I år försöker jag att ta egna frön på tomaterna. I allafall de som är sortäkta. Jag krusidullar inte så mycket med detta. Tar ett praktexemplar av den tomat jag vill ha frön från och pillar ur fröna. Dessa lägger jag på ett hushållspapper och där får de torka. Om det skulle fastna lite papper på fröna så gör det inte ett dugg.
Vitlöksskörden blev bra i år. Jag köpte en ekologisk och flätbar sort från Klostra och jag borde ha så att jag klarar mig till nästa år. Dessa förvaras med fördel i rumstemperatur.
Basilika går jättebra att odla i kruka i växthus. Lite näringslösning med vattnet då och då och jag får fin skörd fortfarande. Genom att klippa bladen smart så kan jag skörda på samma planta hela säsongen. Basilika är bäst att frysa för att aromen ska bevaras.

De enda ingredienser som jag måste köpa är salt, peppar, olja, ost, lite nötter, vinäger, honung och mjöl. När jag handlar försöker jag att välja produkter med omsorg. Ekologiskt, gärna Fair Trade och så lokalt som möjligt. Så små globala avtryck som möjligt är mitt mål.

Olivolja byter jag ofta ut mot rapsolja. Det finns både smaklös och smakrik rapsolja så jag väljer efter sammanhang. Rapsoljan är ofta odlad och producerad i Sverige vilket jag föredrar. Valnötter kan ersättas med svenskodlade hasselnötter eller solroskärnor och det måste inte vara parmesan. Det kan vara en kraftig inhemsk ost lika gärna. Honung och mjöl kan jag köpa lokalt.

Alla palsternackor är inte lika fotogenique.

På lördag 23 september är ni välkomna hit! Då har jag öppet hus, plockar hem min keramik från Konsthantverkarna och bjuder på guidade turer i min trädgård. Klockan 11.30 och 15.30 sker detta och kostnaden är ett frivilligt bidrag till Kvinnohuset i Örebro. Dessutom kan man få se Kilsbergens snyggaste och färskaste graffiti.

Detta sker inom arrangemanget Den Blå Tråden så det är öppet hus på flera andra ställen samtidigt. Spana in trädgårdsmästaren Maritas fantastiska trädgårds till exempel. Ett stenkast från mig.

I nästa inlägg ska jag presentera SKAFFERIET. För nu är det klart!