Recept på ketchup

Tid: Cirka 1 timme
Mängd: Cirka 1 liter

2 kg tomater

1/2 stjälk selleri

1 lök

2 vitlöksklyftor

1/2 färsk chili

4 dl vatten

100 g ljust muscovadosocker (strösocker funkar)

1 dl ättiksprit (12%)

En gnutta salt

En näve färsk basilika

Vitvinsvinäger efter smak

Sätt ugnen på 175 grader. Skär tomaterna i grova bitar och avlägsna den hårda stocken. Jag behåller skalet på. Ugnsbaka på 175 grader i cirka 1 timme.

Skär stjälkselleri, lök, vitlök och chili i små bitar.

Värm upp en tjockbottnad gryta eller kastrull på medelvärme. Lägg i en liten klick smör och låt smälta. Den ska inte fräsa.

I med hacket (men inte tomaterna) och stek försiktigt så det mjuknar, det ska inte ta färg.

Häll i tomaterna och vattnet. Låt koka upp.

Ha i muscovadosocker och ättikssprit.

Hacka basilika och ha i även det. Låt sjuda cirka 30 minuter.

Mixa med en mixerstav eller matberedare och passera sen genom finmaskig sil. Se till att pressa ur allt. Det som ska bli kvar i silen är lite skalrester och tomatkärnor. Den lättflytande purén häller du tillbaka i grytan.

Låt småkoka till den nått önskvärd konsistens. Smaka av med vitvinsvinäger.

Lägg nydiskade glasburkar/flaskor i ugnen i 110 grader i 15 minuter. Skölj glasburkarna med Atamon 2 tsk /dl varmt vatten som kokat först. Atamonen ska inte blandas i förrän vattnet sjunkit till ca 85 grader annars förstörs själva vitsen med atamon. Den tål inte att värmas upp till 100 grader. Koka locken.

Oöppnad står sig ketchupen väldigt länge, framför allt om man förvarar den i kylen. Öppnad ska alltid förvaras i kylskåp.

Som att trycka sina egna pengar

Livet är fortfarande påverkat av pandemin och skörden pockar på uppmärksamhet. Det ena ger utrymme för mer matlagning än vanligt och det andra skapar förutsättningar.

Det här inlägget kommer att handla om matlagning och förädling baserat på skörd. Bon Appetit!

Chili

Det är roligt att odla chili. Det blir så stor variation och plantorna är vackra. Däremot är jag usel på att äta chili men det finns andra i hushållet som sköter den biten.

Chiliskörden är god i år och idag skördades alla röda frukter. Det ska bli chilisås av dessa. Mjölksyrad chilisås.

Vi började med att ansa frukterna från stjälkar, frön och hinnor. (Handskar är att föredra om man vill kunna klia sig i ögonen de närmaste 24 timmarna.) Frukterna delades grovt och lades i en ultrasuperduperren glasburk med patentlock. (Genom att diska burken, skölja noga och låta den stå i en 100 grader varm ugn i cirka 20 minuter har man eliminerat de flesta illasinnade bakterierna.)

Därefter blandades vatten med salt utan jod (jod har en bakteriedödande effekt och den dödar urskillningslöst, alltså även de goda bakterierna). När saltkornen har löst sig hälls vätskan i burken.

Jag rekommenderar en googling eller en kokbok för de rätta proportionerna.

Det är viktigt att all chili hamnar under vätskeytan, därför måste det finnas en tyngd i burken. Ett fiffigt sätt är att fylla en plastpåse med vätska, förslagsvis samma saltlösning som redan är i burken, och knyta till. Påsen placeras överst och trycker ner chilin i vätskan.

En patentburk med gummipackning i locket är tillräckligt tät för att hålla bakterier ute men samtidigt tillräckligt otät för att släppa ut koldioxid. För när syrningsprocessen startar kommer det att bli övertryck i burken.

Man kan också dra lite i gummiringens flärp för att hjälpa gaserna ut.

I tio dagar ska burken stå i rumstemperatur. Därefter silas chilin från vätskan (spara vätskan). Frukterna mixas och vätskan tillsätts för att få en bra konsistens. Den ska även smaksättas med vinäger. Slutprodukten kan förvaras i ett år i kylskåp. Tack vare de goda bakterierna och syran från vinägern blir hållbarheten så lång.

Det blir uppföljning på detta!

Nypon

I vårt hushåll dricks det nyponsoppa och de senaste åren har vi börjat göra vår egen eftersom det både är enkelt och godare än köpt. Det finns ett äldre inlägg när jag beskriver hur jag gör, kolla här.

Nyponpuré redo för frysen. Det är sällan jag använder plastpåsar nuförtiden men mina ursköljda mjölkpaket var tillfälligt slut! Det, och begagnade glasburkar, är mitt bästa sätt att frysa in grejer.

Middag

I helgen fick vi för oss att laga lite ny mat. I trädgården kunde vi hämta tomater, paprika, potatis, dill, lök, persilja, basilika, vitlök och gräslök.

I affären handlar vi framför allt mejeriprodukter och när dessa kombineras med grönsaker kan det bli kalas!

Picklad potatis – en ny grej för oss! Funkar alldeles utmärkt tillsammans med vispad burrata, mandolinhyvlad rödlök, dill, tångkaviar och citron. Alltid nymald svartpeppar. Alltid. Receptet kom från gottigheter. Det enda jag kommer att ändra nästa gång är balansen mellan syra och sötma i potatislagen. Och mer dill så klart. Får inte nog av dill.
Rostad potatis med ost- och lökkräm. Japp, potatis igen. Denna superknöl går att variera ända in i evigheten. Och blir god varje gång. Japp, även denna kommer från gottigheter. Har jag blivit besatt? Potatisen är ugnsrostad på klassiskt vis men det är krämen, KRÄMEN, som gör att denna rätt flyger! Creme fraîche, vitlök, riven stark ost och karamelliserad rödlök. Det går inte att göra för mycket, man kan inte sluta äta.
Fyllda paprikor. Paprikor halveras, gröps ur, oljas in och förgräddas en stund i ugnen. Fyllningen består av ris, ost, persilja, paprika och lök. Rostad flagad mandel på toppen. Inspirationen kom härifrån.
Så klart gjordes det även en sallad. I botten ligger skivad tomat, en gul brandywine på 500 g räckte gott och väl. Detta är toppat med rödlök, basilika, burrata, olja, salt och peppar.

Sedan förra veckan har vi plockat ner de sista äpplena. För första gången på 18 år har vi inte haft besök av älgar! Vi hade sparat de göttaste till sist men nu är även Aroma-trädet tömt. Det var rekordfin frukt utan sjukdomar och skador. Vi räknade till 50 kg prima frukt och dessa har ganska goda lagringsegenskaper så allt blir inte must. Ett stort gäng slogs in i tidningspapper och lades i skafferiet.

Men skörden fortsätter. Dags att ta hand om de sista tomaterna, gräslök, dill och spenat. Och löken som ligger på tork. Jag hoppas att jag skriver om detta i nästa inlägg!

Ron Finley Project

 

Recept med tomat

Här samlar jag mina favoritrecept som innehåller tomat!

Torkad tomat

Dela tomaterna i halvor, skär eventuellt bort det hårda stjälkfästet. Sprid ut tomathalvorna i en tork, ställ in på 55 grader och låt den gå tills tomaterna är semitorra, alltså lite sega. Det tar 2-3 dygn. Små tomater kan plockas bort tidigare i takt med att de är färdiga. Förvara i papperspåse. Blötlägg tomaterna i lite olja och vinäger innan de ska användas i till exempel en pastasallad. Jag använder torkade tomater i min bönpastej.

Alternativ till tork: Bred ut tomaterna på en ugnsplåt, ställ ugnen på 50-60 grader och sätt en träslev i ugnsluckan för att fukten ska kunna ta sig ut.

Krossad tomat

Dela tomaterna i halvor eller klyftor, skär bort det hårda stjälkfästet. Sprid ut tomaterna i en långpanna och baka dem i 175 grader i ca 45 minuter (de är klara när skalen är lätta att ta bort). Häll av vätskan (som kan sparas till juice, tomatsirap eller degvätska) och plocka bort tomatskalen (som kan torkas och smulas och användas som krydda). Mosa tomaterna lätt. De ska fortfarande vara lite chunky. Mixar du slätt så får du passerade tomater men då tycker jag att du ska ta bort kärnorna först, de kan bli lite bittra om de mixas. Låt svalna. Häll upp i ursköljda mjölkpaket. Jag brukar hälla 400 g i varje paket eftersom en klassisk konservburk brukar vara så stor.

Caprese

En supergod sallad. Varva tomatskivor med mozzarellaskivor och färsk basilika. Ringla/strössla över olivolja, flingsalt och nymald svartpeppar. Häpp!

Tomat och purjolökspaj

Pajdeg:

1,5 dl grahamsmjöl

1,5 dl vetemjöl

125 g smör

3 msk vatten

Smula sönder smöret i mjölet. Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop degen. Tryck ut pajdegen i en form. Låt vila i kylskåp i en timme.

Sätt ugnen på 225 grader.

Fyllning:

2-3 dl riven ost

2 purjolökar

6-8 tomater

salt

peppar

oregano

Ansa och skiva purjolökarna. Koka den i lättsaltat vatten i 3-4 minuter. Låt rinna av väl.

Grädda pajskalet i 10-12 minuter. Lägg lite riven ost i botten. Bred ut purjolöken. Skiva och lägg på tomater. Krydda med salt, peppar och oregano. Toppa med resten av osten. Grädda mitt i ugnen i 20 minuter.

Tomatsoppa

1 gul lök

6 hela stora tomater eller 400 g krossade eller passerade tomater

1 dl tomatpuré

3 dl vatten (vid färska tomater) 5-6 dl vatten (vid konserverade tomater)

1-2 buljongtärningar eller motsvarande pulver, fond etc.

100 g kort pasta

1-2 msk vetemjöl

2 dl valfri grädde

2-3 msk rapsolja

salt, peppar och socker

Finhacka löken, fräs den i oljan i botten av en kastrull. Den ska helst inte få någon färg. Grovhacka tomaterna, ta bort det hårda stjälkfästet. Häll vatten, tomatpuré, tomater och buljong i kastrullen. Låt småputtra i 10 minuter. Tillsätt pastan, låt koka i 5 minuter till. Vispa ihop mjöl och grädde, red av soppan. Koka tills pastan är färdig. Smaka av med salt, socker och svartpeppar. Pilla eventuellt bort tomatskalen, det är en smaksak huruvida man vill ha dem kvar eller inte.

Tomatsallad

Varva bitar av färsk tomat med tunt skivad rödlök. Blanda försiktigt med olja, rödvinsvinäger, salt och nymald svartpeppar. Låt stå en stund. Rör om då och då.

Bruschetta

Hacka tomater i småbitar. Pressa i 1-2 vitlöksklyftor. Hacka en näve färsk basilika smått. Blanda detta med olivolja, smaka av med flingsalt. Låt stå en stund, rör om igen. Rosta vitt bröd i stekpanna med lite olja. Lägg upp tomatblandningen på brödet och njut!

Smördeg med färskost och tomat

2021 års hippaste tomaträtt är en slags paj med smördeg. Jag är förvånad att jag över huvud taget har snappat upp denna trend men jag har börjat följa några inspirerande matkonton på Instagram och plötsligt fick jag koll på det senaste inom matlagning. Och det absolut hetaste verkar vara denna smördegshistoria för den dyker upp väldigt frekvent.

Och den kommer i lite olika utföranden. Lagret med färskost och creme fraiche kan lika gärna vara vispad feta och grekisk yoghurt. En del har använt ricotta, andra kör philadelphiaost. Några gräddar smördegen och applicerar resten efteråt. Andra gräddar rubbet utom den sista lilla dekorationen.

Här följer några länkar till olika inspirerande recept!

Anax Skafferi

Linnes Döttrar

Fab Frida

Zaynab Issa

 

Veckans skörd: zucchini och äpplen

Det var inget hallonår. Inte heller något morotsår. Däremot är det ett bön- och tomatår.

Det är dessutom ett zucchiniår. Fast det är zucchiniår varje år. Jag sätter alltid några fröer för mycket eftersom man inte vet hur många som gror. Alla grodde. Och jag har inte hjärta att ta bort några groddar. Man vet heller inte om alla plantor kommer att nå vuxen och produktiv ålder.

Jag har dock lärt mig att ta hand om frukterna på ett vettigt sätt. Först och främst behöver man inte låta dem växa sig dunderstora, genom att skörda dem i ett spädare stadium så blir det inte så stor massa. Smaken är också något bättre när frukterna är små.

Inte pyttesmå men inte heller monsterstora. Jag skördar när frukterna är ungefär 20-30 cm. Sorten heter Zucchini Fiorentino.

Mina bästa användningsområden är rivet i matbröd, biffar och falska ostkaka. Men så kom det ett tips (tack Ida!) på zucchinipannkaka med koreansk touch och där öppnades samtidigt en ny dörr för mig. Kocken Jennie Walldén har ett mycket inspirerande Instagramkonto där hon generöst delar med sig av recept, instruktioner, produkttester men framför allt frestande foton. Många rätter är vegetariska.

Där hittade jag, förutom zucchinipannkakan, en läcker förrätt som innehöll zucchini.

Rätten innehåller zucchini, burrata, nötter, citron, smör, gräslök och basilika. Vad kan gå fel? Här hittar du Jennies recept.

Zucchinipannkakan saknar foto men jag intygar att den är väldigt god! Jag trodde inte att jag skulle få den att hålla ihop men det gick jättebra. Min kökslärare på Vårdinge sa att potatismjöl är Da Shit och det kan vara hemligheten. Hej Hasse!

Över till avdelningen äpplen. Ibland är Facebook jättebra. Deras minnesfunktion påminner om fina gamla reseminnen och trevliga kalas men även om älgbesöken. Från mitten av augusti och en månad framåt kommer älgarna och äter upp våra äpplen. Först tar de frukten i träden, sedan frukten på marken och sist årsskotten i träden.

Det brukar alltid hända natten efter att vi har sagt Det börjar bli dags att skörda äpplena. I år sa vi samma sak men meningen förlängdes med …så vi gör det nu.

Eftersom vi gör must på våra äpplen så kan vi ta nästan all frukt. De finaste exemplaren hamnar i fruktskålen så klart. Att musta medför väldigt lite svinn och är ett utmärkt sätt att konsumera äpplen på. Det är en av jordens godaste drycker och kan även drickas varm med lite glöggkryddor.

Några träd hade fortfarande omogen frukt. Över dessa lade vi ett stort bärnät. Det kan vara en naiv handling, ett tunt nät är nog ingen match för en stor älg men det kanske kan skapa lite trassel och bekymmer för hen. Vad vet jag? Den som lever får se!

Vi skaffade en riktigt bra utrustning för mustning för några år sedan och det är väl investerade pengar. Projektet blir både roligare och enklare med bra grejer. För att lagra musten måste man antingen pastörisera eller frysa. Pastöristering innebär upphettning vilket också minskar näringshalten så vi valde att köpa en extra frys för att kunna spara all god must.

Vi gjorde en liten film från senaste mustningen. Håll till godo!

Tji rundvandring

Nästa vecka blir det helt enkelt en statusrapport med foton från trädgården.

Så avslutade jag förra veckans inlägg men jag kommer inte att hålla mitt löfte.

Orsaken heter väder. Inte för att jag är känslig för vatten, som hundägare har jag vant mig vid att vara ute i alla väder, men det blir kladdigt och tungt med blöt jord. Fröer fastnar på fingrarna, tuschet flyter iväg när jag ska skriva mina skyltar och kameran får fuktskador.

Men jag har annat att skriva om, tro mig, det händer saker där ute.

Bland annat tänkte jag följa upp det jag skrev om kogödselskandalen eftersom det finns rykande färskt material på den fronten. Dessutom blir det några rader om hägg, hos oss blommar den som bäst just nu.

I dagens avsnitt av Plånboken i P1 intervjuas Lena Israelsson om fusket i jord- och gödselsäckarna. Jag tycker definitivt att du ska lyssna på det. Antingen skrollar du fram 20 minuter eller också lyssnar du från början. Det första reportaget har också trädgårdsanknytning men tyvärr inte av det roliga slaget.

Här hittar du det aktuella avsnittet av Plånboken i P1.

Förra veckan skrev jag att Lena inte hade hunnit blogga om kogödselskandalen än men nu har det hänt. Här läser ni hennes utförliga och informativa text.

I bloggen skriver hon både om sin medverkan i Plånboken men också att hon finns med i kommande avsnitt av Odla med P1, ett program jag alltid lyssnar på och har rekommenderat flera gånger här. Då ska hon dock inte prata kogödsel utan om pyralider, alltså bekämpningsmedlet som har smugits in i många gödselpreparat och en del jordar. Jag har skrivit lite om detta förut men Lena har skrivit kilometrar.

Det är uppenbart att hobbyodlarna är beroende av en pinsam och oreglerad marknad som inte går ut på att sälja bra grejer utan att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Nu lämnar jag eländet men det pågår fortfarande för fullt där ute. Du som konsument kan påverka situationen på två sätt: Köp inte billig jord/gödsel med tvivelaktigt innehåll och ställ frågor i affären.

Och kom ihåg att mineralgödsel är en tjusig omskrivning för konst- eller handelsgödsel. Big no no.

Över till häggen. Det är nog risk för att den har blommat över i stan men här är det prime time för häggen. Förra året var jag lite skadad av utbildningen eko-vegetariskt kök och såg det ätbara i allt. Vi kokade saft, picklade häggblommor och gjorde häggvinäger.

Det röda i saften kommer från rabarber som jag blandade i för syrans skull.

Ett år senare och vi har inte rört blommorna eller druckit en droppe av saften. Vinägern står också orörd.

Faktiskt så tror jag att pandemin är en del av orsaken. Det har inte arrangerats några kalas i Getingedalen på väldigt länge och det känns som om detta är spännande bjudgrejer.

Men pandemin har ju inte hindrat oss från att laga kalasmat, tvärtom, det har varit ett ypperligt tillfälle att grotta ner sig i nya recept och prova ny, spännande mat. Men häggen fick inte vara med.

Att saften är orörd är det minst förvånande. Vi dricker aldrig saft och all saft som kokas är i princip bara till för gäster och bjudningar. Vi hoppas att det finns anledning att ta fram den i höst.

Här har jag samlat mina recept med hägg.

Med andra ord, jag lagar ingenting med hägg i år. I förrådet finns även orörda produkter med syrén; syrénsirap, syrénsocker, syrénmarmelad och syrénsaft. Eller marmeladen har vi dock ätit och kastat. Den blev lite för bitter för oss.

För en gångs skulle tänkte jag ligga steget före; här kommer mina recept med syrén.

Att se fram emot!

Nämen hörni, nästa vecka hoppas jag verkligen att jag får bjuda på en fotograferad rundvandring i trädgården. En lägesrapport i bilder. Jag ligger efter, den kalla våren och en fet förkylning har saktat ner arbetet men det reder nog ut sig i slutänden.

Frost, pod och kålrabbi

Väderprognosen höll vad den lovade, det blev kallt, fin frost och lite snö. Idag tänkte jag visa bilder från en frostig trädgård och komma med några tips; en ny pod, en utbildning, ett recept och lite sevärt på YouTube.

Kvalitetslyssning

Jordgubbsplantor i frost
Vintersallat med skägg. Tomteskägg?

Jag är en lyssnare. Jag lever ett liv som möjliggör mycket lyssnande vilket kompenserar för det jag inte läser eller ser (TV-nyheter till exempel).

Det blir P1, poddar, ljudbok och lite rock’n’roll. Den senaste podden som jag började prenumerera på är Plan B-podden. Den startade i somras och det finns fem avsnitt än så länge så det är lätt att lyssna ikapp om man vill vara med från början.

Det är Klimatklubbens Emma Sundh och Maria Soxbo som driver podden. Med den äran vill jag tillägga. Jag följer redan flera P1-produktioner och poddar som handlar om klimatet men alla har olika infallsvinklar. Allt från vetenskap och senaste forskningrönen (Vetenskapsradion Klotet) till studier av befolkningens attityd till omställning och livsstilsförändringar (Klimatgap).

Plan B-podden fyller ytterligare ett hål; Den kretsar kring den vanliga människans vardag och var man börjar sin omställning, hur man kan tänka kring sina levnadsvanor och vara en del av den förändring man vill se.

Emma och Maria som ligger bakom Klimatklubben och Plan B-podden.

Jag vill även nämna Klimatpodden när jag ändå är igång. Här intervjuas aktivister, forskare och entreprenörer som agerar för att stoppa klimatförändringarna.

Utbildning

Ni som följer mig vet att jag är ett fan av folkbildning, gärna på distans. Mycket gärna på distans i dessa tider. Det har pluggats både småskalig odling och ekovegetarisk matlagning de senaste fem åren och det skulle inte förvåna mig om jag hittar någon ny oemotståndlig utbildning inom kort.

Jag snubblade över en distansutbildning som kändes helt galet rätt och bra men när jag läste kursbeskrivningen så undrade jag om det var jag som hade skrivit den. Alltså kursen innehåller precis det jag pysslar med och intresserar mig för och det skulle garanterat vara superintressant att gå den men det skulle nog vara lite för mycket som jag redan praktiserar.

Vad sägs om Ekohushåll – i teori och praktik?

Det är Väddö folkhögskola som arrangerar denna halvfartsutbildning på distans men med några fysiska helgträffar (som förmodligen blir digitala om pandemin fortsätter). Kursstart i mars 2021.

Vi lär oss att gå från konsument till producent och skapar nya beteendemönster för en mer hållbar och meningsfull tillvaro.

Några saker som ingår är regenerativ småskalig odling, permakultur, jordkunskap, omställning, beteendemönster, resursanvändning och socialt/globalt ansvar.

Ja men vilken jädra utbildning va? Om du söker, blir antagen och har för avsikt att gå utbildningen så hör gärna av dig till mig!

Här kan du läsa mer!

Frostklädd rosenkålsplanta uppifrån.
Rosenkål under frostnupna blad – snart ska den skördas!

Recept

Veckans recept är en sallad. Jag tycker att den är av typen lite festligare sidorätt. Inget man äter till vardags. Inspirationen kommer från Tommy Myllymäkis bok Sallad (som du hittar här) men då boken har inslag av både kött och fisk så var jag tvungen att snygga till receptet.

Det började med att jag skördade mina sista kålrabbi. Precis som annan kål så är den mycket köldtålig, det står ofta i beskrivningar att den till och med blir godare efter en frostknäpp. Därefter fick jag tunnelseende efter nya recept på kålrabbi och det slutade med nedanstående:

Kålrabbi, hyvlad på mandolin, ca 3 mm

Alger, typ torkad kelp el. dyl.

1 dl vitt vin

1 dl vispgrädde

Röd lök eller schalottenlök

citronjuice eller rabarberjuice

En halv burk röd tångrom

Färsk pepparrot

Smakrik olja

Kryddgrönt (krasse, persilja eller dill)

Salt och nymald svartpeppar

Börja med att lägga torkade alger i blöt. Jag tog en näve alger och ca 1 dl vatten. Låt ligga minst en timma, helst längre. Skala, ansa och hyvla kålrabbin på mandolin. Lägg skivorna i kokande vatten och låt koka i 30 sekunder. Häll av, lägg skivorna i isvatten och därefter på handduk för att torka.

Finhacka löken. Koka upp vin, grädde och kelpvatten. Reducera till hälften och smaka av med lite salt. Precis innan servering mixar du vätskan med stavmixer så att det blir skum.

Arrangera kålrabbi och lök på assiette eller i skål. Dutta ut lite citron- eller rabarberjuice, olja och fördela skummet med sked. Klicka ut tångrommen i flera små portioner eller en stor. Riv lite pepparrot på toppen, salta och peppra. Avsluta med att strössla över lite kryddgrönt. Dill förstärker smaken av hav som kommer från algerna och tångrommen.

Ingen svinbra bild och jag kommer att lägga upp annorlunda nästa gång jag gör detta. För det blir en repris.
När vi ändå pratar mat vill jag slå ett slag för svartkålschips (eller grönkålschips som funkar lika bra). Skörda bladen, skär bort eventuella tjocka nerver, massera in lite olja och salt och rosta i ugnen i 5 + 5 minuter, ca 175 grader. Man får hålla lite koll och rufsa runt ibland. Det blir inte så gott när det bränns.
Så här såg kålen ut innan den blev chips!

YouTube

Det känns härligt att förlora sig i lite svensk sommar på YouTube genom serien Samtal från kolonin – ätliga vilda växter (del 1-2). Filmerna är korta, långsamma och lätta att ta till sig. Det är falurött, en snickrande granne, fågelkvitter och inga som helst förskönande omständigheter.

Vi provsmakar ett urval av vanliga vilda växter som går bra att äta. (Med bra och informativa böcker som riktmärken, givetvis.) En storslagen kulinarisk resa, från samtalsplatsen vid kolonistugan. Mums filibabba, eller surt sa räven?

Här hittar du del 1

Här är del 2

Det har ingenting med odling eller trädgård att göra. Inte ens med klimatet men det är en växt. Och den är så fin. Och den blommar i november varje år trots att den är nästan död under resten av året. Och hur kan den veta att det är november?

Novemberkaktusen. En av få färgklickar i en annars mycket svartvit tillvaro.

 

 

Adventsvecka!

Idag blir det några aktuella skördebilder och ett recept men därefter blir det mest teori. Livsmedelsteori. Himla intressant teori.

Det här är en odlarblogg med fokus på grönsaker. Alltså ätbart. Alltså livsmedel. Och jag odlar inte bara grönsaker för att det är så himla roligt, det är också en form av aktivism eftersom livsmedelsindustrin och matförsörjningen på jorden är en av de större orsakerna till klimatförändringar, orättvisor och ojämställdhet.

Det är hög tid för en global omställning och ingen annan kommer att ställa om åt dig. Jag försöker göra vad jag kan, bland annat genom odlandet, och det är därför jag varvar odling med livsmedelspolitik i den här bloggen.

Men först lite praktik. Väderprognosen visar att minusgraderna är i antågande. Visst har det varit under nollan ett par gånger redan i november men nu ser det ut att bli längre köldperioder och mera ihållande.

Det är dags att flytta på purjolöken och gräva upp de sista rotsakerna. Inte för att de mår dåligt av vinter, nej det här är tåliga rackare, utan för att de blir så himla bökiga att skörda när de sitter fast i den frusna jorden under en halvmeter snö.

2017 var året då jag senast fick en purjolöksskörd som heter duga, och som var alldeles för stor för att ta in, frysa ned eller äta upp inom kort. I år händer det igen. 2017 hade jag dock fått tipset av… jag tror att det var Sara Bäckmo, att gräva upp purjolökarna försiktigt och gräva ner dem i växthuset i stället. Där blir det aldrig lika kallt och genomfruset.

Det var en riktig dunderhit. Därför har jag gjort det nu igen.

Purjolökarna är försiktigt uppdragna och ska nu flyttas…
…till växthuset! Här är jordbäddarna tömda från tomat-, gurk- och paprikaplantor och blir istället skafferi åt purjolöken. Det tycker jag är ett effektivt utnyttjande av växthuset.

Framåt februari när solstrålarna åter börjar värma i växthuset brukar de purjolökar som är kvar se lite vissna ut. Men det är faktiskt bara de yttre lagren. Skala av löken så hittar du frisk och fin lök inuti. Och i mars hoppas jag nästan att purjolöken är uppäten för då vill jag så spenat i jorden.

De rotsaker som också skördades idag var palsternacka, sommarmorot och rödbetor. Det var inte så mycket palsternacka att tala om. Dels har vi ätit ordentligt av den, dels blev inte skörden superstor i år. Sommarmorötterna var inte heller så många, kanske 20 stycken, vilket jag ser som en seger. Jag vill inte behöva lagra sommarmorötter, de ska ta slut ungefär nu eftersom jag odlar vintermorötter för lagringens skull.

Vintermorötterna sitter dock fortfarande kvar i jorden. Det brukar alltid sluta med att jag skördar dessa med spett så varför ändra på den traditionen?

Rödbetorna, eller snarare cirkel-/polkabetorna, brukar jag lagra i papperspåse i skafferiet som håller en riktigt bra temperatur så här års.

Dagens läckra recept är inte mindre än dillchipsbiffar. Vem kan motstå en rätt med det namnet? Receptet har jag fått av kokerskan Mona så de heter Monas dillchipsbiffar. Naturligtvis är det inga chips inblandade men de två dominerande ingredienserna är potatis och dill vilket faktiskt resulterar i en chipsliknande smak.

Du hittar receptet här!

Dagens teori är kopplad till två radioprogram/poddar och ett magasin. Eller ett välgörenhetsprojekt är det väl egentligen.

Jag lyssnar alltid på Meny i P1. Jag skriver ganska ofta om det men jag tycker att det nästan alltid är superintressant innehåll. Och i det senast avsnittet levererar Tengby & co återigen.

Vad sägs om titeln Fröer – början till så mycket mat? Återigen den starka kopplingen mellan odling, jordbruk och livsmedel. Du hittar programmet här.

Avsnittet innehåller en ganska lång intervju med Johnny Andreasson på Runåbergs fröer, firman där jag köper majoriteten av mina fröer. Inte bara för att det är bra kvalitet utan för den kamp de för mot drakarna. När det krävs dyra certifikat för att sälja fröer så går de små firmorna under. Och med dessa försvinner dessutom många kulturarvsorter och mångfalden av arter.

Här är det värt att nämna firman NordFrö som bara säljer småskaligt framtaget och svenskodlat frö och där transparensen är total. Man vet exakt på vilken gård fröet är odlat. Heder åt NordFrö. Gynna gärna dem!

Våra fröer är odlade i Sverige i småskaliga hantverksmässiga odlingar med miljövänliga metoder som inte bara skonar utan också stöttar och samspelar med insekter och mikroliv. Vi använder oss bland annat av täckodling och samodling och vill inte vara beroende av fossila bränslen i produktionen.

Här är en länk till NordFrö.

När vi ändå är inne på fröer så vill jag slå ett slag för Afrikagruppernas kampanj Rädda Fröerna. Tidigare hade de ett projekt som heter Fröaktionen vilket egentligen gick ut på samma sak; att stoppa den negativa utvecklingen för småskaliga, kvinnliga bönder i Afrika.

Jordens fröer håller på att försvinna. De fröer som finns kvar patenteras nu av kommersiella krafter i en oroväckande takt. Patenterande fröer kan inte sparas, delas eller säljas vilket drabbar kvinnliga bönder i södra Afrika allra hårdast.

När jag skrev om ett magasin ovan så menar jag Afrikagruppernas tidskrift Agera. Jag får Agera eftersom jag har stöttat flera av deras projekt. När jag läser Agera så får jag en fördjupad bild av situationen med patenterade fröer och det stora raset gällande arter som har pågått de senaste 100 åren.

Det finns flera sätt att stötta kampanjen Rädda Fröerna. Dels kan du skriva på en protestlista men du kan också köpa deras produkter.

Här skriver du under protestlistan.

Här hittar du deras produkter.

Det här är inte bara en fråga om global rättvisa och rätten till försörjning och mat utan det är en ren jämställdhetsfråga då de flesta afrikanska småbönder är kvinnor.

I Afrika producerar de kvinnliga bönderna hela 90 % av kontinentens mat och bidrar till ungefär hälften av den globala livsmedelsförsörjningen. Kvinnliga småskaliga bönder sparar, delar och byter fröerna till några av våra mest betydelsefulla livsmedelsgrödor. De har bland annat hand om 75 % av världens totala utsäde av stapelgrödor som majs, ris, vete och potatis.

Dagens sista tips är en riktig höjdare. Genom att lyssna på Vegopodden får jag en hel del bra tips och idéer tack vare de gäster som intervjuas. Nu är inte Mattias som driver podden så himla bra på att intervjua, det är gästernas förtjänst att Vegopodden är intressant. Mattias gör ganska mycket för att lansera vegogrejen i Sverige, det är inte bara podden, så hans insats är viktig trots allt.

Nåväl, i senaste avsnittet hör vi Anna Richert från WWF, Världsnaturfonden, berätta om deras Vegoguide.

Här hör du Anna Richert berätta om vitsen med växtbaserad kost.

WWF har alltså sammanställt en förteckning över en himla massa vegetabilier och gett dessa gröna, gula och/eller orange prickar. Prickarna motsvarar i vilken utsträckning vi bör äta dessa produkter. Det kan handla om allt från odlingsförhållanden, frakt, jordmån, vattenbrist och tillgång.

Så med avstamp i Vegoguiden vill jag uppmana er att hålla igen på dadlar, mandlar och hasselnötter i jul. Varför? Läs WWFs Vegoguide och fatta läget.

Här är en länk till Vegoguiden.

WWF har även gjort en kött- och en fiskguide. I dessa finns det också gröna och gula prickar men inga orange utan röda. Varför? Jo för att den röda signalfärgen säger TVÄRSTOPP till vissa animaliska produkter. Och även om det finns vissa vegetabilier som alla borde sluta äta omedelbart (papaya) så får den ändå bara orange prick eftersom det alltid är bättre att äta vegetabilier än kött.

Här är en länk till köttguiden. (Det finns inte ett enda bra skäl till att äta ett gram nöt- eller lammkött över huvud taget.)

Här är en länk till fiskguiden. (Det är mycket tätt mellan de röda prickarna här. Mycket tätt…)

Och hur kan sojabönan få grön prick? Denna omdebatterade och omdiskuterade lilla baljväxt. Jo! Därför att det problematiska med sojabönsodling är att 90% går till djurfoder och bara 10% till människomat. Om vi bara odlade 10% av alla sojabönor så skulle det vara helt oproblematiskt.

Drick nu glöggen med någon enstaka ekologisk mandel eller låt helst bli helt och hållet. För den goda gärningens och solidaritetens skull.

Recept: Dillchipsbiffar

Det här är en biff med tydlig smak av dillchips! Med en örtig gräddfilssås blir det nästan lite chips med dip-känsla. Haha! De flesta ingredienser är dessutom lättodlade i nordiskt klimat vilket gör det till en riktigt billig och klimatsmart rätt.

375 g kokt och grovriven potatis

125 g rivna morötter

1 ägg

1 hackad gul lök

40 g riven ost

1/2 dl maizena eller potatismjöl

20 g hackad dill

Smaksättare: (ört)salt, peppar och eventuellt grönsaksbuljongpulver

Blanda allt och smaka av. Forma tunna biffar och stek långsamt på låg värme.

Jag äter dessa tillsammans med kokt matspannmål och örtig sås. Ibland blandar jag ner lite bönor i spannmålet för proteinernas skull men egentligen är det tillräckligt med protein i spannmålet.

Smaklig spis!

Massor av mat

I förra inlägget skrev jag att det får vara hur mycket corona som helst men odlingssäsongen 2021 kommer definitivt inte att ställas in. Tack och lov. Det finns ovanligt mycket tid till att nörda ner sig i planeringen av denna.

Fast det är klart att jag tycker att pandemin suger. Jag är grymt less på skiten.

Gilla läget.

En sak som har fått mer utrymme än vanligt är matlagningen. Vi har grottat ner oss i vår hyllmeter med vegetariska kokböcker och lagar mer nytt och annorlunda än vi brukar. Det blir rapport på det idag.

Grunden är vår köksträdgård men en del måste ju inhandlas i affär. För den som vill/behöver isolera sig finns ju faktiskt näthandeln som en räddning.

Men det är inte bara kokböcker som blir lästa. Jag läser mer över huvud taget nu. Det finns väldigt mycket böcker och magasin som jag har varit sugen på och nu finns det tid att plöja igenom dessa. Jag tänkte berätta om en del böcker idag.

Apropå att vara less; i förrförra inlägget skrev jag om Telia och vår nya snabba router. Tydligen hade Telia läst det för det kom en kommentar i stil med vad kul att du är nöjd. Men det är jag inte längre. De fysiska telefonledningarna ska plockas ner och de erbjöd oss en raketrouter istället men allt bara strular. Och det handlar inte om oss eller routern utan det handlar om geografin. I det här området råder emellanåt djup radioskugga och det verkar de inte förstå. Låt ledningarna hänga eller gräv ner en kabel. Inte en router i världen kan lösa det här problemet.

Statlig garanti ska ge alla tillgång till fungerande internet. Visste ni det Telia?

Slutskördat! Det är inga frukter i dessa ovanligt stora physalis men de pryder sin plats i köket ändå.

Jag skördade rödbetor och gratinerade dem med en ovanligt god ost. Betorna förkokades, skalades, delades grovt och lades i en ugnsform. Bitarna blandades med olja, salt, peppar och honung.

Detta bakades på jättehög värme under grillelementet en stund i ugnen. På slutet tillfördes en drömgod färskost på getmjölk och lite solroskärnor. In i ugnen en gång till för att osten ska smälta och få lite färg.

Rätten ser ut lite som en trafikolycka men smaken är den motsatta.

Osten köpte jag i Ekobutiken i Stadsträdgården. Varje gång jag kliver in där så tänker jag varför handlar jag inte här oftare? Eftersom jag har flexibla arbetstider så kan jag besöka dem när ingen annan är där. Typ. Annars tror jag att Örebro Ost kan ha riktigt bra getost.

Vi kan fortfarande skörda av vår vinterportlak och den är jättefin. Och när den dör så har vi vintersallaten. I veckan gjorde vi en sallad på enbart egna grönsaker, trots att vi har nått november. Bra känsla.

I salladen var det vinterportlak, vintersallat (maché), de sista färska tomaterna, purjolök, picklad squash och syrad morot.

Som rock’n’roll i munnen.

En av kokböckerna som vi har använt alldeles för lite är Yotam Ottolenghis Plenty. När vi köpte den var Yotam inget stort namn i matkretsar men nu är han en industri. Boken kom ut 2010 men den trycks och säljs fortfarande.

Två rätter har vi hunnit med; en bondbönsbiff och ett smördegsknyte.

I bondbönsbiffen kunde vi hämta följande från egen skörd: bondbönor (uppenbarligen), spenat, vitlök, potatis och koriander. Äggen kommer från grannens höns.

Vi lade biffen i ett köpt tortillabröd tillsammans med en hummus på svenska gula ärter och lite vinterportlak. Mycket gott. Ganska försiktiga men fina smaker.

I smördegsknytena (som Yotam kallar galette) är det lök, vitlök, spenat, koriander och mynta från trädgården. Dessutom är det puylinser som vi verkligen inte har odlat själva. Vi frångick receptet och toppade med lite ost.

Himla gott. Aptitlig form. Men vet ni att det är vanligare med margarin än smör i köpt smördeg? Och är den riktigt billig så innehåller den palm- och kokosfett dessutom. Kolla innehållsförteckningen när du handlar. Eller gör egen.

Senaste numret av Åter är späckat av inspiration. Vad sägs om spannmålsodling i liten skala eller reportaget om att ta vara på fröer? För att inte tala om hur man förvaltar skog på ett naturnära sätt eller redogörelsen av flera goda perenna bladväxter. Här gillar vi Åter och nu ägnar jag mer tid åt läsningen än pre-corona.

En bokserie som tillhör kategorin förlustelse och lyx är Kinfolks. Mycket fina foton, trevlig storytelling, inspiration av olika slag men samtidigt lite själsligt resande, det enda resande som tillåts just nu.

Jag har väntat på Kinfolk Garden och nu kom den. Samtidigt köpte jag Kinfolk Table som jag först inte hade tänkt att köpa eftersom den innehåller köttrecept men nu blev jag svag. Och jag måste säga att de fyller en viss funktion. Maken till coola trädgårdar, vackert dukade bord, läckra interiörer och trevliga berättelser får man leta efter. Inspirerande och provocerande.

Nästa vecka börjar det dra ihop sig till advent. Om pandemin sätter stopp för glöggmingel, adventsfester och julbord så kan den aldrig hindra själva julen. Jag gissar att vi kommer att gå all in på mat och pynt för att vi har tid och för att glömma eländet.

Att gripa efter höstlöv

Snart är det november. Den gråbruna tiden är i antågande och inomhussäsongen startar. Än så länge är naturen ganska färgstark men det är många växter som redan har gått över till brunt.

Jag njuter av den allra sista prakten ute och funderar på kul matlagning istället.

Idag blir det några höstlövsfavoriter, matlagning, jordbrukspolitik, youtubetips och ett par strumpor.

Vi skulle vilja ha en japansk lönn, både färgen, bladens form och växtsättet tilltalar oss men vi vet att det är lönlöst. Det är för kallt för en sådan i Getingedalen.

Då får man gå på second best och när vi fick höra om den japanska rönnen, eller Carmencitarönnen som det egentligen heter, så slog vi till på två sådana. Det har vi aldrig ångrat. Så här års sticker den ut ordentligt med sitt eldiga bladverk.

Här kan du läsa mer om Carmencitarönnen.

En annan eldig trädgårdsvän är Aronian. Hittills har jag haft två ynkliga svartaronia som har gett dåligt med bär men så här års bjuder den på läckra löv istället.

Svartaronia

Jag har plockat mina aroniabär i kommunala buskage hittills men i år har jag köpt två plantor slånaronia som tydligen ska ge både fler och större bär. Huruvida bladverket är vackert vet jag inte. Och vart de ska planteras vet jag inte heller, därför kommer jag att jordslå plantorna till i vår.

En annan praktfull växt som vi bara har för att den är tjusig är Prydnadsapeln. Det finns några olika varianter, och jag vet inte det exakta namnet på vår, men bladen är mörklila på försommaren, blommar generöst med rosa blommor och får höstiga toner så här års. Klart värt att ha.

Prydnadsapel

I veckan gjorde vi slut på all hemodlad vitkål. Den finhackades, masserades med salt, kryddades med kummin och enbär och pressades ner i en glasburk. Det ska bli surkål, både nyttigt och… gott. Tycker åtminstone en av oss och det är gott nog.

Surkål in the making. Luktar lite dålig mage emellanåt.

När jag tittar på väderprognosen ser det ut att fortsätta vara ganska varmt. Ingen anledning att stressa alltså. Jag gör en sak om dagen i trädgården, senast skördade jag min timjan. Jag lämnar 5 cm av de små buskarna så att de orkar komma igen nästa år.

Jag fryser min timjan. På stjälk. I frysen släpper bladen och jag kan smidigt sära på innehållet. I vårt hushåll används ganska mycket timjan så vi har satsat på många plantor.

Till avdelningen konstaterade misslyckanden hör fänkålen. Inte själva odlingen, den gick jättefint, utan hur dåliga vi var på att äta den. För även om den ser fin ut nu så är det träig. Fänkål ska ätas späd. Slarvigt. Det går förmodligen att koka underbara buljonger på detta men det skulle bli oproportionerligt mycket buljong för oss.

Tvärtom så har årets morotsodling funkat utmärkt. Lagom mycket, lagom tätt, lagom stora. Sommarmorötterna börjar ta slut vilket är perfekt timing och vintermorötterna står orörda och ska snart skördas för lagring. Jag drog upp en av nyfikenhetsskäl och jag blev inte besviken.

Vintermoroten Rothilde levererar. Spännande avslutning med de spretiga tårna.

Någonstans mittemellan misslyckad och lyckad odling hamnar svartroten. Efter en inspirerande föreläsning med Annevi Sjöberg valde jag att så svartrot, men inte för rotens skull utan för blastens. Den ska tydligen vara perenn och en tidig och god primör.

Jag läste på och det skulle inte vara några konstigheter att odla svartrot. Jag sådde fröna i odlingsbädden där jag samlar perenna grönsaker men de ville inte gro. Jag sådde igen men icke. Tre plantor (av säkert 30 fröer) grodde och jag är glad över dem men jag kommer att så nytt i vår för jag ger mig inte.

En av få svartrotsplantor i Getingedalen.

En av veckans måltider bestod av pasta med syrad pesto. En rest från i våras när vi pluggade eko-vegetariskt kök. Peston skulle göras av vilda örter och vi valde nässlor och kirskål. I övrigt innehåller den vitlök, rostade solroskärnor, en bit prästost, rapsolja, salt och peppar.

Det som skruvade till det hela var att vi tillsatte 2 msk vätska från en burk surkål. Detta fick stå två dygn i rumstemperatur och sura till sig. För att skapa en syrefri miljö hälldes ett lager rapsolja försiktigt på ytan. Den funkar som ett sigill.

Det här är så klart inte syrad pesto från grunden, det är en pesto med inympade mjölksyrebakterier men resultatet blir detsamma. Och att den har hållit så länge i kylskåpet tror vi också beror på de goda bakterierna. Peston gjordes i maj.

En annan god måltid som min mamma lärde mig att tillaga är tomat- och purjolökspaj. Den kan verka lite tråkig när man läser receptet men skenet bedrar, den är fantastisk! Och när huset har ett överflöd av både tomater och purjolök så blir det så klart denna paj till middag.

Här hittar du receptet!

Årets purjolöksodling har gått jättebra!
Piennolotomater, alltså vintertomater av sorten Principe Borghese. De kan lagras länge inomhus men dessa har börjat skrynkla sig så de passar utmärkt i en paj.

Nu över till avdelningen jordbrukspolitik. Sverige är självförsörjande på tre livsmedel: socker, spannmål och morötter. Övriga livsmedel är det lite si och så med. Och frågan är om vi kan säga att vi är självförsörjande över huvud taget när vi har importerat både bränsle och gödning som krävs för att odla ovan nämnda livsmedel.

För bara 30-40 år sedan kunde vi äta 75% inhemsk mat i Sverige, nu är vi nere på 50%. Att vi importerar mat finns det både fördelar och nackdelar med men att vi är beroende av importerad mat känns inte positivt på något sätt.

Att idka handel och därmed etablera/förvalta relationer med omvärlden kan ses som en fördel men när det gäller just mat blir det komplicerat.

  • – Vad händer om gränserna stängs på allvar under en längre period?

 

  • – Kan vi vara säkra på att maten från utlandet är rättvist odlad under schyssta förhållanden? (Kan vi vara säkra på att den svenska maten är rättvist odlad under schyssta förhållanden? Nej, inte helt och hållet men i betydligt högre grad.)

 

  • – Spårbarhet och transparens i livsmedelskedjan minskar avsevärt när vi importerar maten.

 

  • – Transport av mat är problematiskt, både av klimatskäl men även av näringsskäl.

 

  • – Vad skickar vi för signaler till högre ort när vi inte använder vår bördiga jord till livsmedelsproduktion?

 

  • – Svenska lantbrukare och livsmedelsproducenter lägger ner sina verksamheter eftersom de inte kan konkurrera prismässigt med de utländska.

 

Som konsument finns det definitivt saker att göra. Välj svenskproducerat i affären. Efterfråga svenskproducerat (och ekologiskt så klart). På sikt kan det öka Sveriges självförsörjningsgrad och det skapar arbetstillfällen.

Ät säsongsbetonat. Under delar av året får vi avstå vissa livsmedel eftersom de måste skickas från andra sidan jorden.

Och odla själv naturligtvis. Ju längre du klarar dig på egna tomater desto mindre efterfrågan blir det på de utländska i affären. Dessutom bygger vi upp kunskapen och traditionen runt matproduktionen vilket skapar gemenskap och fostrar nästa generations förhållande till mat.

Här följer lite referenser och källor till ovanstående:

Mest lättläst och tillgänglig (Från Sverige)

Som LRF formulerar det

Svenska Dagbladets syn på saken

Supermiljöbloggen har också skrivit om detta

Dagens Youtube-tips kommer från Borrabo i Västergötland. Där hittar man Ylva Arvidsson, författare till boken Permakultur och erfaren permakulturist. Hennes Youtubekanal Borrabo Permakultur & Jordliv är inte så tokig. Informativa filmer om jordens mikroliv, kompost och organiskt material.

Emellanåt är tilltalet lite långsamt och barnsligt, vibbarna från 70-talets barnprogram är påtagliga, men det är fortfarande ett tydligt och lärorikt innehåll.

Filmserien om jord hittar du till exempel här:

Del 1: Vad är jord & mineraler

Del 2: Organiskt material

Del 3: Mikroliv a

Del 4: Mikroliv b

Och så lovade jag ett par strumpor. Jo men kolla dessa! Visst är de fina!

Nästa gång jag skriver är det november.