Tomaterna

Jadå!

Det där regnet som jag önskade mig kom. Återigen fylldes våra tunnor och tankar. Jordarna fick en rejäl rotblöta. Men. Det har gått så långt att det är svårt att stoppa förfallet nu. Ännu en gång har jag decimerat antalet produktiva kvadratmeter.

I förra inlägget skrev jag att vi hade påbörjat installationen av ett litet solcellsdrivet bevattningssystem. Nu är det avslutat och det droppar på riktigt bra. Jag kommer att ägna ett helt inlägg åt detta om ett par veckor.

En tunna fylld med härligt regn förser hela växthuset med vatten tack vare Irrigatia.

I dagens inlägg tänkte jag fördjupa mig i årets tomatodling. Bland annat för att det är en av de få odlingar som går bra. Jag tror att det beror på att alla tomater odlas i någon form av behållare, låda eller stor kruka. Det är lättare att punktbevattna ett slutet kärl än ett friland där vattnet försvinner åt alla håll.

Jag odlar alla min tomatplantor från frö och vissa år gror det bra men andra år gror det jättebra. Tomater är lätta.

Och det som sedan utgör årets odling är helt enkelt styrt av vad som grodde det året. I år var det ovanligt få småtomater som grodde, därför har jag ovanligt mycket stora tomater och biffstorlekar i år.

Precis som jag antydde för en vecka sedan så mognar tomaterna med ketchupeffektliknande hastighet. När en börjar ändra färg så kommer alla andra snart efter. Se förra veckans bild nedan.

I maj, när jag planterade ut de små ynkliga plantorna, kunde jag förstås inte ana att sommaren skulle bli så extrem. I år hade alla tomater kunnat växa utomhus. Min planering var att sätta frilandstomater efter varma västerväggen utomhus och känsligare sorter i växthuset.

Utomhus växer således två Stone Ridge, två Sibirjak, två Tiny Tim och en Principe Borghese. Den sistnämnda är egentligen ingen frilandstomat för vårt klimat men det har som sagt inte varit något problem i år.

Tiny Tim råkade bli de enda småtomaterna i år.

Några få tomater har fått pistillröta, jag nämnde även det för en vecka sedan, men de är i minoritet och är en effekt av torkan.

I växthuset satsade jag på flera olika lagringsdugliga vintertomater, bland annat en Piennolo, en Ponderosa, fem Principe Borghese och två som helt enkelt heter Vintertomat. Dessutom har jag tre plantor Brandywine, två röda och en gul. Den sistnämnda är långt ifrån någon lagringsduglig vintertomat, det är istället en smakrik biff som ska ätas färsk.

En gul Brandywine från förra året.
Överst: Principe Borghese. Underst: Brandywine. Detta är från årets skörd.

Vintertomaterna ska alltså gå att lagra i rumstemperatur väldigt länge. De har ett tjockare skal och är kanske inte riktigt lika smaskiga som till exempel Brandywine men har andra förtjänster istället. Det blir första gången som jag kommer att testa detta. Vi får se om jag får tillräckligt mycket tomater för att kunna lagra dem. Risken är att de äts upp.

När jag väljer sorter så är det lite olika saker som styr. Dels kan jag ha fått fröer av någon, dels har jag läst om en sort som verkar god. Det kan också vara egna erfarenheter av en lyckad skörd eller en bra smak som får mig att odla dem igen.

Tomatfröer går att lagra under lång tid och det är skapligt enkelt att ta egna fröer på sin skörd. Det krävs dock att sorten är äkta och ingen hybrid (F1). Sådant ska stå på fröpåsen. Man kan ta fröer från köpetomater också men då har man ingen koll på just detta. Hybrider ger också frukt men man vet inte vad det blir.

När jag skriver nästa gång har jag flätat min vitlök och återigen behandlat kålen med Turex. För en stund sedan hittade jag alldeles för många larver för att kunna slappna av. Det är min kål.

Låt bli.

Uttorkat, utmattat och aningens uppgivet

Snart självantänder vi, odlingarna och jag.

Återigen har jag fjuttvattnat med det sista tunnor och tankar hade att erbjuda, bara för att försöka hålla vissa saker vid liv. Nu handlar det inte om tillväxt, bara livsuppehållande åtgärder. Krishantering.

Antalet kvadratmeter som får vatten har minskat. Jag ger upp ytterligare någon gröda för varje vecka. Löken behöver betydligt mer vatten för att växa till sig så jag får nöja mig med små lökar i år.

Att så nytt har jag också gett upp. Framför allt på grund av torkan och tillgången på vatten men också för att jag ska resa bort när mycket av detta ska skördas.

Jag hoppas verkligen att detta är sant.

Potatisen Maria, en tidig sommarknöl, är slutskördad. Blasten hade vissnat ner och det är ingen idé att potatisen ligger kvar i jorden, Maria ska ätas färsk. För att vara denna sommar är det en godkänd skörd.

Fördelen med torr jord är att potatisen är ganska ren.
Kompostpåsar har flera användningsområden!
Jag kan inte uppbåda någon sval plats men däremot en riktigt mörk. Vi har trälådor i skafferiet avsedda för just detta.
Som jag gillar detta skafferi!

Vitlöken är också skördad och ligger på tork i car porten. Efter skörd har jag tagit bort det yttersta jordiga skalet och klippt av rottrådarna. Mest för att allt ska hänga i köket och det blir mindre skräp och smuts om jag ansar dem.

Vi torkar snabbt och lätt i denna hetta.

Torkningen är nödvändig för att löken ska sluta sig och kapsla in varje klyfta. En otorkad vitlök kan antingen mögla eller gro. När de torkat 1-2 veckor kommer jag att fläta dem och sedan får de fortsätta att hänga i car porten ett tag till. Slutförvaring görs bäst i rumstemperatur.

En del vitlökssorter har väldigt hård blast vilket förhindrar flätning. På Klostras hemsida står det vilka sorter som är flätbara och detta är en sådan; Therador.

Flätningen är inte bara en estetisk grej, det är snarare en bonus. Flätad vitlök tar väldigt lite plats och får mycket luft runt sig. Fiffigt.

Den första tomaten har börjat växla färg. När detta händer brukar de andra komma efter med ketchupeffektsliknande hastighet.

Det verkar inte bara vara jag som drabbas av pistillröta på en del tomater i år. Tydligen är det ett tecken på kalciumbrist, ett ämne som normalt finns i alla jordar och gödningsmedel. Däremot så behövs det mycket vatten för att tomatplantan ska kunna tillgodogöra sig kalciumet. Ha. För att slippa detta ska man tydligen hålla sig till körsbärs- eller cocktailtomater. De får inte pistillröta.
Det går att skymta embryon till minikål i bladvecken på rosenkålen och jag är imponerad. Hur orkar plantan hålla på med detta? Jag skulle bli glatt överraskad om det blir något större att skörda.
Solceller känns helrätt denna sommar och nu har vi inlett installationen av vårt lilla bevattningssystem. Fortsättning följer.
Like a peas of art…

Drick, bada och håll er i skuggan.

Att ta egna fröer

Behöver jag skriva om värmen och torkan? Nä, jag hoppar över det tror jag.

Fast jo, någon rad måste jag ändå skriva. Det kommer ju faktiskt en skur då och då. Visserligen kommer de ganska glest, och mellan dessa är det otroligt varmt, men varje gång det händer får jag nytt hopp. Däremellan har jag nästan gett upp. Det blir vad det blir liksom.

Plötsligt händer det. Fast väldigt sällan.

Hoppet får mig att så, det kan ju bara inte fortsätta att vara så här varmt i flera veckor till. Det är perfekt tid för att så nya, snabba grönsaker nu. Särskilt de som ogillar ljusa nätter.

Spenat är en sådan. Så det har jag sått. Rättika, sallat, rucola och mangold kan också sås nu och med en normal sensommar blir det garanterat bra resultat.

Spenaten trivs än så länge.
Mangolden gror men behöver så klart mycket vatten för att överleva.
Några rättikor grodde i majsådden och dessa blev jättegoda. Inte ett dugg träiga och smakar som en mild rädisa.
Eftersom rättikan är snabb så tänker jag så nya fröer nu och hoppas att det är slut på torktiden.

Något man kan ägna sig åt när det blev en sådan svår odlingssommar är att utveckla sina kunskaper i fröodling och att ta egna fröer. Några grönsaker har jag tagit egna fröer av, paprika, chili och tomat till exempel, med gott resultat. Några andra har jag misslyckats radikalt med. Bondbönor känns som en lätt sak men inte för mig.

Därför gav jag mig i kast med att läsa på lite. Vad ska jag tänka på för att göra rätt? De böcker som jag läste var dessa:

Trevlig läsning men inte särskilt informativ. Saknade en del fakta och blev inte så mycket klokare efteråt.
Synnerligen mera fakta och information i denna bok. Rekommenderas!

Förutom Sesams bok så var internet den bästa källan. Beträffande bondbönor så tyckte jag att Farbror Gröns lilla film var riktigt tydlig.

Efter att ha sett filmen förstod jag att jag hade tagit bondbönorna för tidigt. Inte för att äta utan för att använda som utsäde. Och den där lilla finurliga grejen med att sätta snören om fina exemplar hade jag redan funderat på. Så får det bli!

Ytterligare två böcker med bra information om fröodling är Runåbergs Fröer och Stefans stora feta röda.

Att ta egna fröer är att öka min självförsörjning med några procent, en aktivitet med permakulturella förtecken och definitivt en politisk handling. Åt det tänkte jag ägna ett helt blogginlägg någon gång i framtiden.

Andra växter som jag blev sugen att ta egna fröer från var till exempel pion. Men efter läsning så vet jag att jag ska låta bli dessa kapslar till de öppnar sig av sig själva.

Mina piplöksblommor håller på att vissna och när jag tittade noga i bollarna så såg jag massor av fröer. Dessa vill jag så klart ta hand om eftersom denna piplök av okänd sort växer villigt och tidigt i Getingedalen.

Den skarpsynte ser massor av svarta fröer!
Blomman klipptes av och efter ett par dagars torkning inomhus har fröerna ramlat ut.

Myskmalva är inte bara en vacker blomma utan en fullt ätbar perenn. Både blommor och blad är bra i sallad och den kommer tidigt på våren innan andra gröna blad finns.

När blomman vissnat blir det en liten grön kapsel kvar. Nu ska jag låta dessa sitta tills de har torkat och gulnat för att få mogna och potenta fröer.
Den här vackra saken får gärna växa på flera håll i min trädgård.

Luftlöken förökar sig med små lustiga lökar i toppen av stjälkarna. När dessa blir stora och tunga så viker sig stjälken och lökarna får kontakt med jordytan och gror. Alternativet är att man tar hand om lökarna och sätter dem där man vill ha ny luftlök.

Koriandern har börjat blomma och jag skördade mycket av den bladmassa som jag tycker är så god. Den hackar jag grovt och fryser in i glasburkar. Jag lämnade dock dessa stjälkar för att kunna ta egna fröer när blommorna har vissnat. Fröerna kan också torkas, malas och användas som krydda. Den smakar helt annorlunda jämfört med bladen.
Vitlöken Therador kan vara en av de bästa vitlökar jag har odlat. Den bildade inga stjälklökar eller blommor utan gav all kraft åt vitlöken. Dessutom är den ganska stor och stjälken är mjuk så att jag kan fläta den. All denna information kan jag läsa på återförsäljarens hemsida (Klostra).
Hur vet man att vitlöken är färdig? Blasten ska ha börjat gulna och då tar man upp en testlök. Om löken har bildat klyftor så är den klar. En vitlök som får sitta för kort tid har inte hunnit få sina klyftor – men är god ändå – och en som får sitta kvar för länge börjar falla isär.

Flera gånger har jag blivit uppmuntrad att ta eget utsäde på vitlöken men då ska jag ha 10 vitlökar över som inte går åt i matlagningen. Det måste jag tänka på nästa gång jag köper sättvitlök.

Kampen om kålen fortsätter. Turex gör verkligen ett storartat jobb, jag hittar nästan inga larver efter endast en behandling. Däremot så har äggläggarna, kålfjärilarna, inget emot Turex, det biter bara på kläckta larver, så de lever livet bland mina blad.

Här sitter jag helt ogenerat och lägger ägg.
För att vara lite preventiv så brukar jag gå igenom mina kålblad en gång/dag och jag hittar alltid några sådana här äggsamlingar. Inte skadliga i sig men om de får sitta kvar och kläcks blir det larver… och dem vill jag slippa. Om bladet är behandlat med Turex så dör larven inom kort men jag gillar att ligga steget före.

Det ser inte ut att bli regn förrän om en vecka igen men ibland överraskar himlen med att släppa ifrån sig en livgivande och skön skur. Därför har jag lite vatten i tunnorna som jag kan underhållsvattna mina plantor med. Bönorna har satt fart i produktionen och det vill jag gärna gynna. Och för skogsbrändernas och räddningstjänstens skull får det gärna ösa ner. Rekordsommar på många sätt.

Samlar du på något? Ja, vatten.

Äntligen lite nederbörd. Det är lågt vattenstånd och fortfarande vattningsförbud i många delar av landet. Jag har egen borrad brunn och ingen aning om hur mycket vatten det är i den. Den har aldrig sinat iallafall.

Det spelar ingen roll. Det känns alltid helt galet att vattna odlingarna med brunnsvatten så för mig har regnet en väldigt stor betydelse.

Tänk att regn har kommit att få en helt annan betydelse för mig sedan jag blev storodlare. Det betyder liv och det går att se väldigt tydligt även på växtligheten.

Används endast i nödfall.

Det vattnar inte bara mina odlingar, det samlas även i mina tunnor till de torra perioderna. Jag skulle kunna ha flera tunnor men nu har vi skaffat två IBC-tankar (kubiktankar) som det heter. Den ena står och väntar på att förrådshuset ska få hängrännor, den andra har intagit position bakom växthuset.

Inte vacker men jag har sett flera prydliga sätt att kamouflera en IBC-tank.

Visserligen har vi inte fått upp några hängrännor på växthuset heller men det kommer att ske vilken dag som helst. I väntan på dessa har jag flyttat vatten från fulla tunnor på andra delar av tomten. Till slut hade jag faktiskt fyllt tanken. Jag föredrar kroppsarbete framför gym.

Nationaldagen bjöd på utmärkt utomhusväder så jag tillbringade hela dagen och kvällen i trädgården. Det blev jättemycket gjort och jag somnade ovaggad och mycket nöjd den kvällen.

Dagen därpå var regnig och tunnorna fylldes åter så nu är vattenbehovet säkrat för en lång tid framöver. Dessutom tog det fart i trädgårdslanden med solvärmd jord ena dagen och massor av vatten den andra.

Kålen gror…
…löken gror…
…och potatisen gror.

På alla bilder ovan kan man se att jag täcker mina odlingsbäddar. Ett av de främsta skälen till det har också med vatten att göra. Jag behöver inte vattna lika mycket när jag håller jordytan täckt. Det är stor skillnad. Farbror Grön skriver om täckodling här.

Vid flera av husets byggnader står det vattentunnor och vi har lite olika uppsamlingsmojänger för att fylla dessa.

Här har vi en avrinning från ett stuprör av fälla-ut-karaktär. På sommaren när tunnan står på plats så ser det ut som på bilden men på vintern fäller vi in flärpen, ställer undan tunnan och låter vattnet rinna ner på marken istället. Bort från huset så klart.
Bakom car porten står det tre seriekopplade tunnor. Ett utkast från stupröret leder ner i den första tunnan och sedan har vi använt borr, elrör och silikon för att fixa resten. Funkar klockrent.
Vatten samlas även här och där i olika fågel- och insektsbad. Utan insekter skulle vi inte ha en närmelsevis så fin och frodig trädgård. Och utan fåglar skulle det bli ganska ödsligt. Och lite för många insekter av det blodsugande slaget.
Törstiga hundar kan också utnyttja fågelbaden.
Nyplantering ska alltid vattnas rejält. Här har äntligen havtornsbuskarna kommit i marken och jag hoppas att de har fått en gynnsam placering. Trots att dessa är enormt torktåliga så kräver de ändå mycket vatten i etableringsfasen. Först i den nygrävda gropen och sedan ytterligare efter plantering. Genom att göra en vall av jord runt busken så stannar vattnet på rätt plats. Den sortens färdigheter lärde man sig redan som barn. Alla har väl byggt kanaler och dammar i sanden?
Trots mitt löfte att släppa på minst fem kontrollbehov varje år så blev jag ändå glad när sambon kom hem med en superklassisk regnmätare. Dels för att det är ett starkt barndomsminne när man kollade och tömde denna i mormors sommarstuga, dels för att jag just har lärt mig hur mycket regn som krävs för att grönsakerna ska vara nöjda.

Min sambo hade förstås ingen koll på att jag precis hade läst hur mycket 10 mm vatten egentligen är när han kom hem med denna gröna skönhet. På bilden har det kommit 12 mm regn och detta hände under onsdagen den 7 juni.

10 mm regn betyder 10 liter vatten för 1 kvadratmeter odlingsbädd. Om du vattnar med kanna så har du nog ganska bra koll på hur mycket du ger dina odlingar.

10 liter vatten jämnt fördelat på en kvadratmeter odlingsyta betyder att vattnet tränger ner 1 dm i jorden. Vattnar du en nysådd yta så behöver inte vattnet gå djupare men när dina grönsaker får långa rötter så måste även vattnet ner på djupet.

Läs mer om hur man mäter regn här.

Dagens tips är att Gourmetgarage har 40% rabatt på kvarvarande fröpåsar. Nej, de är inte ekologiska och det var ganska urplockat men det blev ändå ett litet inköp för min del. Vissa fröer går att lagra väldigt länge. Rean pågår till och med lördag den 10 juni.

Här ser man hur lång hållbarhet fröerna har. Bland annat. Tabellen kommer från Runåbergs.

Under nationaldagen planterades alla tomater, chilis, paprikor och annat som ska vara i växthuset i sina slutliga krukor. Dessutom fixades växthuset till så att det blir riktigt mysigt att sitta i. Nu är den härliga säsongen verkligen här.

Tomater i växthuset. Nu händer det!