Rödluvan-arkiv - Trädgårdsbloggen

Vecka 21

Dagens inlägg är lite spretigt men det är många bilder att titta på och den röda tråden är Getingedalen vecka 21.

Pang sa det och så blev det sommar. Inga oroväckande nattemperaturer och i jorden är det tillräckligt varmt för att så allt. Det var skönare när man inte kunde plantera allt. Nu kan allt innebära en viss stress.

Först stod det och stampade runt tio grader i flera veckor. Därefter tog det tre dagar att komma upp i härliga nitton grader. Jordtermometer är Da Shit.

Fast när jag stod i hallen med en övervintrad chiliplanta på väg ut i växthuset var det ändå någon som sa Det ska bli kallare. Sex grader har jag hört. Chiliplantan åkte in i köksfönstret igen.

I växthuset har det förresten preppats. När spenaten skördats laddade jag jorden med kogödsel och drog ut Irrigatia-slangarna för att se var jag ska sätta plantorna.

Irrigatia, ett solcellsdrivet bevattningssystem som vi installerade förra året. Funkade klockrent.

I växthuset är även vindruvsrankorna på gång och klasarna har börjat visa sig.

Spenaten förvälldes och packades in i frysen. I mitt projekt *plastbanta frysen* har jag nu gått över till återvunna mjölkkartonger och en bit tejp. Jag lägger spenaten (eller vad jag nu vill frysa in) i botten på kartongen, klipper upp i hörnen, viker över de fyra flärparna och fäster med en tejpbit. Minus fyra plastpåsar i frysen!

Ny spenat är sådd utomhus men det kan bli pannkaka om det blir för varmt. Vi får se.

Det gick så fort! Förra veckan tog jag nedanstående bild på äppelträdet Rödluvan. Idag tog jag bilden under. Blommorna håller på att vissna.

En sak om dagen. Det är ett skönt koncept. Den där stressen dämpas betydligt när jag har brytt mig lite om trädgården varje dag. Gödslat ett land. Planterat ut lite lök, vattnat på en flyttad vinbärsbuske.

Gräsklippningen är ett stort projekt hos oss men vi vill behålla det så. Det är nämligen ett stycke kvalificerad vardagsmotion som vi annars skulle förlora. Årets första vända var det sambon som körde men vi brukar turas om.

Vi har en riktigt bra klippare, visserligen bensindriven men där har vi kompromissat. Jag saknar dock en uppsamlare eftersom gräsklipp är en guldgruva.

Experimentet med lök sådd från frö istället för sättlök fortsätter. Nu är plantorna utplanterade. Tre och tre. I grop. Ynkliga men ändå välmående. Det som är spännande är dock att se hur stora de är när de ska skördas.

Av alla kålsorter som är utplanterade så har svartkålen blivit minst chockad. Alla andra är lite omtumlade av hanteringen. Vissa dör till och med. Fast svartkålen har istället skickat upp nya blad.

Pigg och glad svartkål trots brysk utplantering.

Tack och lov finns det extraplantor av de flesta kålsorter att ersätta de svagaste med.

Jag satsar inte på prydnadsväxter men har en pion som verkar må bra. Här ser man de nya friska skotten på den gamla veden. Bådar gott.

Förra året odlade jag *vild rucola* i kruka. På hösten planterade jag ut den för att se hur vild den skulle bli. Den verkar åtminstone vara tillräckligt vild för att överleva en kilsbergsvinter. Nu råkar jag ha satt den på ett olyckligt ställe där kirskålen kommer att bråka med den. Jag ska göra mitt bästa för att den ska trivas. Det vore ju coolt med perenn rucola. För det är väl vad de menar med *vild*? På bilden ser den skarpögde även två jordloppor, de små svart-gula baggarna. Det är de som äter hål i rucola, rädisblast, asiatiska blad etc. Genom att hålla jordytan fuktig och strö lite vedaska på, och runt, plantan så kan man minska angreppen.

Måste även visa två bilder på bondbönorna. Det är en vecka mellan fotona.

Här kommer sista påminnelsen om Clarions Plantloppis! Den är på lördag den 25 maj.

Och så vill jag så klart att ni kommer till Tysslingedagen den 30 maj. På station 27 hittar ni mig!

Nästa vecka är det dags för en månadssummering. Och det kanske blir någon bild från Göteborg där jag nyss har varit. Trädgårdsrelaterat så klart.

Vecka 18

Nu är den här! Koskiten från Lions. Prima gödsel. Här ska fixas!

Det är torrt hörrni. Det känns oroväckande. Men väderappen säger att det kanske ska regna lite de kommande dagarna. Hoppas.

Det blir många bilder i dagens blogg. Det händer mycket så här års och jag blir glatt överraskad för allt. Det är så kul när saker trivs hos mig trots brist på vård och vatten.

Vi börjar med fruktträden. Visserligen var det flera stycken som blev uppätna av harar i vintras men de flesta lever. Och flera av dem som hararna gnagde på lever också. Än så länge.

De äldre träden verkar inte vara intressanta för harar. Barken är väl för grov och trist. Däremot så gillas de av älgar men nu är många av träden så stora och starka att de står pall för älgarnas framfart. Dessvärre får vi inte behålla frukten men det är en annan femma. Nu ska vi njuta av blomningen och Rödluvan visar vägen.

Vårt gamla sorgliga plommonträd Opal har varit nära döden länge. Och förra sommaren, den torra och soliga, gav Opal ganska mycket god frukt. Nu ser det inte så hoppfullt ut. Förra årets skörd var kanske sista rycket.

Med anledning av Opals hälsa så önskade vi oss ett nytt plommonträd, ett Czar som ska vara tåligt i vår zon. Vi fick det och det har överlevt vintern. Verkar inte vara särskilt intressant för harar.

Körsbärsträd har vi två stycken och de levererade rejält förra året, precis som de flesta fruktträd. Fast i höstas fick vi ytterligare ett körsbärsträd som annars skulle ha dött plantskoledöden. Stella kanske inte trivs hos oss men hon har börjat året fint.

Jag gillar perenna grönsaker eftersom de kräver mindre skötsel och resurser. Mycket klimatsmart mat. Varje år försöker jag utöka beståndet av perenna och ätliga växter och här kommer ett gäng som verkar ha överlevt fint.

Hej Lungroten! Eller *Gode Kung Henriks Målla* som den också kallas. Titta på bladen så ser ni släktskapet med mållorna. Den här bladgrönsaken är godast på försommaren men vissa gillar den inte alls. Det beror väl på hur den tillreds. Dessutom ger den fröställningar på sensommaren som kan användas som quinoa. En riktig allroundväxt.

Min favorit piplöken. Har förodlat massor i år för jag vill ha hur mycket piplök som helst. Väldigt goda stjälkar som ersätter de flesta andra löksorter och får sedan vackra gräddvita alliumbollar, lätta att ta egna fröer från. Det finns både ettårig och perenn piplök. Jag satsar så klart på den perenna.

Rabarber, hur perenn som helst. Jag kommer så klart att fortsätta mitt experimenterande med rabarber som ersättare för citrusfrukt och redovisar så mycket jag kan här på bloggen. När sargen börjar ge vika så hittar de unga skotten så klart nya vägar ut i ljuset.

För en vecka sedan såg jag absolut ingenting av ramslöken men nu är den här och det är nu den ska ätas. Och jag gillart. Dels är den supergod, dels ersätter den köpelök. När den går i blom så försvinner bladen och när blommorna går i frö ska man vara snabb att ta dessa och plantera på önskad plats. Den förökas endast med färska fröer.

Lyckan är… att hitta rankspenat på väg upp! Som jag daltade med denna sådd 2017… och som jag sörjde att den dukade under 2018 i torkan. Men icke! Den bara vilade lite. Här kommer rankspenaten! Detta är en klättrande bladgrönsak som smakar bäst på försommaren. Därefter är den bara en skön, grön klättrare.

Spansk körvel! *Akta dig den sprider sig och tar över* fick jag höra men hos mig är den lagom. Smakar smarrigt av lakrits och är fin som krydda. Sägs dämpa behovet av socker i rabarberrätter och frökapslarna är som små karameller.

Vintersallat är ingen perenn men precis som gurkört och ringblomma så blir den nästan perenn… fast den kommer upp precis var som helst. Här dök det upp i kanten mellan odlingslådan och gräsmattan…

…och här hittade jag ett knippe i en odlingslåda 10 meter från den ursprungliga växtplatsen.

Växthuset har fått nytt tak! Det var verkligen dags och det tog en arbetsdag. Det förra taket har hållit i… ja det är just det som är frågan. När byggde vi växthuset? Jag gissar på mer än tio år. Nu är det inget snack om när det nya taket kom på plats; söndagen den 28 april 2019. Note to self.

Gamla taket skruvas bort. Tur att en i hushållet inte räds höga höjder.

Vi valde ett opalvitt tak med tio års garanti. Allt kostade ca 2000 kronor så om det håller vad det lovar blir det inte dyrt. Plast kanske är tristare än glas men det blir betydligt bättre klimat i växthuset med plast. Det lättaste sättet att kapa korrugerad plast är med vinkelslip. Snittet blir snyggt och inga sprickor alls.

Så mycket som möjligt skruvas från stege men till slut måste man tyvärr upp på taket och balansera.

I växthuset står förodlingen av kålplantor kvar. Den bör komma ut på friland, helst igår, så jag hoppas kunna visa det i nästa inlägg.

Vi är väldigt sugna på ny näring och större växtyta.

Om all denna grönkål överlever så kommer 2019 bli grönkålsåret. Fast jag vet att det är bra att ha grönkålsplantor i reserv. Några dör i utplanteringen av chock, några hamnar i vägen för en snigel.

Pelargonerna har fått flytta ut. Den här Mårbackan överlevde vintern på ett praktfullt sätt och blommar redan.

Utomhus har jag sått köldtåliga saker som sallat, rädisa, bondböna och dill. Dessutom har vitlöken börjat titta upp och ska gödselvattnas vilken dag som helst. Det är mycket enklare att gödsla med vätska när planteringen redan är gjord och det ligger täckmaterial på ytan.

I verkstan står det diverse plantor på tillväxt, jag tycker att de växer lite sakta men de ser friska ut. Ja ja, det löser sig i slutänden.

Aubergine, paprika, rotselleri, tomater och olika sorters lök står under extrabelysning och växer till sig. Inte långt kvar till utplantering.

Nästa vecka hoppas jag kunna berätta om ett tungt jobb. Nästan för tungt men det är en förutsättning för att kålen och löken ska få komma ut. Jag ska mäta jordtemperaturen igen och jag ska dra igång förodlingen av resten. Dessutom ska jag skörda nässlor och kanske lite kirskål.

Det är en händelserik tid i trädgården just nu.

Äppelträden

Det är äppeltider. Och den här speciella sommaren har inneburit massor av frukt. Det återstår att se om älgarna lämnar något åt oss.

När vi flyttade till Getingedalen fanns det ett gammalt äppelträd på tomten. Sorten är okänd men någon gång ska vi försöka artbestämma frukten.

Trädet var inte särskilt välskött och gav dåligt med frukt de första åren men i takt med att vi har vårdat och beskurit så har det blivit allt mer äpplen för varje år. Smaken är helt klart godkänd.

Det hänger lite charmigt över altandäcket men det medför också väldigt mycket skräp och smuts…

Det tog inte lång tid innan vi började plantera egna fruktträd. Det började med två Alice och ett Aroma. Det sistnämnda för att det var favoritäpplet vid den tiden.

Det är på vippen att Aroma funkar i vår zon men i år har zonerna spelat ut sin roll.

Därefter blev vi mer medvetna om vilka äppelsorter som funkade i Kilsbergen och skaffade ett Rödluvan. Helt rätt skulle det visa sig. Rödluvan har levererat troget.

Därefter blev det både körsbär, päron och plommon men efter några år väcktes nya idéer runt äppelodling efter ett besök i Kivik. Vi fick se underbara pelaräppelträd och blev sugna på sådana.

Utan att ta reda på mer så skaffade vi ytterligare några träd anpassade för vår klimatzon. Eftersom de skulle formas till pelare så planterade vi dem tätt.

Sex träd har det hunnit bli i pelarträdsodlingen. Det senaste är bara ett år gammalt.

Det var bara det att pelaräppelträd var en specifik sort med anpassade egenskaper för att växa rakt och högt. Aj då, tänkte vi där vi stod med våra tätt planterade klassiska träd. Då får vi göra något eget av detta.

Tanken är ändå att forma dessa så smalt och högt det bara går.

På ett pelarträd växer frukten efter stammen. Så klart. De finns ju knappt några grenar. Det här är ett av tre Silva-träd.

Vid besöket i Kivik tog jag kort på alla sorter som var härdiga för att komma ihåg vid framtida inköp.

Här är ett av pelarträden i Kivik som inspirerade oss. De var 5-6 meter höga och det är ju egentligen inte så praktiskt…

I pelarodlingen växer det, förutom de tre Silva-träden, ett Risäter, ett Sävstaholm och ett som redan har tappat lappen. Slarvigt av oss.

Enligt min sambo är inte sista trädet satt. Men är det någon vits att hålla på med detta när det bara är älgarna som får smaka på frukten, undrar jag. Jodå, för en vacker dag kommer han att hitta den ultimata älgskrämman och då kan det vara för sent att börja plantera träd.

Jag hoppas att han har rätt.