Vecka 26

Det är sista blogginlägget för månaden vilket betyder månadsssummering. Fast jag har ingen lust att skriva om det idag och det är min blogg så jag slipper. Jag vill hellre skriva om att det är ett ruskigt bra odlarår. En perfekt variation av värme, sol och regn. Det är hur kul som helst att göra rundorna bland odlingarna och se på tillväxten.

Sedan sist har jag lagt täckmaterial på alla bäddar. Inget mer ogräs och maximalt fuktbevarande. Löken ser ut att trivas.

En morgon var det tillrufsat bland mina miniplantor av rotselleri. Rufsets karaktär sa katt. Kattoalett. För stora spår för fågel, för små spår för vilket annat djur som helst.

Nästa morgon var mina militäriskt raka rader av morot i kaos. Då blev jag lite ledsen eftersom jag var så nöjd med mina morotsrader. Jag fick ju inte en enda morot förra året. Jag tror fortfarande på katt och det kan bara vara en – Tristan.

Jag gillar Tristan. Jag hade velat ha en egen Tristan men katter ger mig klåda. Tristan bor tillräckligt nära för att även ta mössen på vår gård så vi har nytta av honom.

Tristan måste få göra sina behov och det är inte lätt för en katt att veta var det ska ske. Men att lägga ett kompostgaller eller liknande över odlingen funkade klockrent. Inte ett enda kattspår sedan dess. Tipset kom från någon annan odlare eller något av alla forum på Facebook. Tack för det.

Efter Tristans framfart växer inte morötterna längre som en Nordkoreansk armé men det blir nog bra ändå.

Och kålen den mår bra. Två sprayningar med Turex har jag hunnit med och det är redan stor skillnad. Trots att det regnar då och då. Vitkålen visar försiktiga tendenser till att knyta sig. Och svartkålen växer säkert en cm varje dag.

Som en liten baby alien. Plant based baby alien.
Jag tror att vi kommer att börja skörda svartkålen vilken dag som helst. Den kommer ändå att fortsätta att ge skörd till december.

På ärt- och bönfronten ser det också himla bra ut. I princip alla ärtfröer har grott och jag har fått ännu ett bevis på att jag kan fröodla. Trekanten med Lokförare Bergfälts jätte-hajpade-ärt är intakt och verkar ha grott till 100%. Yes! Med anledning av hur eftertraktad denna sockerärt är så känns det så klart extra bra att kunna odla fram fröerna själv.

Buskbönorna brukar vara kinkiga och vill ha en riktigt varm jord för att gro. I år kommer de dock generösare än de brukar. Plantorna brukar bli 30-40 cm höga och det är brytbönor, alltså haricots verts, i lite olika färger. De gula brukar kallas vaxbönor.

Bondbönorna kör vidare i sin racertakt och om en vecka tror jag att första bönskidan visar sig.

Lokförar’n.
Buskbönan.
Bondbönan.

Klättrande bönor är både vackert och lättskördat men svårodlade i zon 5. Jag har provat några gånger men får inget resultat. Det finns dock en som är anspråkslös och vacker (men inte lika god); blomster- eller rosenböna. Min favorit heter Prizewinner och den har jag planterat vid en gammal klätterställning till en ros.

Prizewinner på väg!

I växthuset är det framför allt vinranka och gurkplantor som jobbar snabbt. Fast tomaterna är inte så dåliga de heller.

Gurkorna växer säkert 5 cm/dygn.
Tomaterna har fått en ny typ av uppbindning i år. Det känns redan som den bästa hittills. I taket har jag satt en stång, IKEAs billigaste gardinstång. På denna hänger S-krokar och i dessa fäster jag snören som jag lindar runt tomatplantorna varefter de växer. Snöret sitter i en generös ögla längst ner på varje tomatplanta. Inga mera stödpinnar i växthuset!

Det som blommar just nu är piplök, salvia, fläder och det vilda. På hundpromenadängarna är det hur vackert som helst just nu med en mångfald av underbara vilda blommor. De dyker även upp i trädgården och då tar man en omväg med gräsklipparen för att skona dem. Att de vill växa intill granhäcken är ett under i sig.

Piplöksbollar på G.
Blommande salvia.
Praktfull fläder.
Ett litet skonat stycke vildblommor.

Apropå fläder så kommer jag inte att göra någon saft i år. Det finns fortfarande ett lager i frysen. Men jag provade att göra flädersirap.

Ett googlat recept fick vara vägledande. 2,5 dl vatten fick koka upp med 500 g socker. (Nästa gång kommer jag att ta 250-300 g.) Ca 15-20 fläderblommor läggs på vitt underlag för att insekterna ska krypa ut. Därefter blandas de ner i sockerlagen. I receptet skulle man tillsätta citronsaft och skal men jag tog 6 frysta tärningar med rabarberjuice. Först tog jag 4 men det behövdes 6. Fast med en mindre mängd socker i nästa kok kanske man även måste justera syran.

Rabarberjuice.

Nåväl, allt får koka i ca 10 minuter för att sedan tas av plattan och svalna. Låt stå kallt över natten eller i minst 4 timmar. Därefter silas blommorna bort och sirapen småkokas till ungefär halva mängden återstår. Hälls på väl rengjord burk.

Alltså det blev supersegt, nästan som mjuk kola, eller som sirap som stått i extra kallt kylskåp. Men smaken! Den var väldigt bra. Lite för söt men som sagt, sånt går att justera.

Vad ska jag ha sirapen till? Drinkar tror jag. På glass kanske. I desserter. Som smaksättare i mat. Vi får se.

En ny odlingslåda är på gång. I botten grundar jag med kartong eller gamla tidningar. Det är framför allt för att hindra rotogräs men det blir bra mull och utfyllnad också. Sedan fyller jag på med organiskt material som är friskt och som inte kan generera oönskade växter. Har tidigare gjort misstaget att använda materia fullt av mogna fröer. Inte smart.

Jag fick lite kalla fötter gällande jorden som jag skulle fylla lådan med så jag skickade iväg ett jordprov. Svaret har inte kommit än, inte heller fakturan, så det ska bli spännande att få svar på både det ena och andra. Min fråga gällde klumprotsjuka som drabbar alla sorters kålväxter men för bönder som odlar raps är den väl egentligen det största problemet.

Det går att odla alla andra sorters grödor på en klumrotsjukedrabbad jord och efter ca 17 år är sjukan borta men jag håller så klart tummarna för att min jord är frisk. Återkommer om provsvaret.

För att ändå avsluta på ett månadssummeringsvis så tänkte jag påminna om att allt papper har betydelse för klimatet. Även direktreklamen. Bilden nedan är både aktuell och inte. Naturskyddsföreningens länk i nederkant gäller inte längre men det finns en uppdaterad version här. Den handlar om vad vi kan göra för att minska vår pappersförbrukning och därmed göra klimatet en tjänst.

Det enda jag ställer mig frågande till är de digitala alternativen. Själv har jag valt att läsa både böcker och tidningar via appar och internet men det sägs att serverhallarna som gör detta möjligt står för en stor del av alla koldioxidutsläpp. Om det kan du läsa här.

Att skriva en blogg om hållbarhet är då kanske lite kontraproduktivt? Har dock inga planer på att sluta. Vi hörs om en vecka!

Veckans skörd

Första frosten. Det börjar bli kallt för vissa grönsaker även om jag inte har sett några frostskador än. Inte ens den känsliga basilikan i växthuset har gett vika.

Men jag plockar in mycket nu. Gurkorna är färdiga och de kommer inte att bli fler. I år har jag hittat en sort som inte blev bitter och trist trots att de satt kvar på plantan lite för länge. Den heter Northern Pickling och kommer från Runåbergs. På namnet låter det som om det är en inläggningsgurka men den är god att äta färsk också.

Utomhustomaterna har jag också skördat. Det är faktiskt inte så många gröna tomater som ska eftermogna i år. Det mesta har mognat på plantan. Förutom att äta dem färska så har vi gjort tomatsoppa och tomatsåser till pizza och pasta. Kosten anpassas till säsongen. Fast jag fryser in en himla massa också. Funkar jättebra.

Rosenbönorna (Blomsterbönorna) har hunnit väldigt olika långt men de är av intresse i alla stadier. Unga bönskidor, som inte har hunnit utveckla så stora bönor inuti skalet, hackar jag upp i småbitar och steker ganska hårt i smör och vitlök. Med lite flingsalt på toppen blir de väldigt goda till det mesta. Några hamnade på smörgåsen, andra blev pizzatopping.

De största bönorna är så trådiga och hårda att jag hellre skalar och använder innehållet istället. Rosenbönor är så otroligt vackra att man nästan vill ha dem som prydnad. Efter kokning tappar de sin färg och blir mera grå.

Bönorna kan torkas eller kokas och frysas. Jag använder dem som kidneybönor ungefär men det blir också god hummus av dem. Tillsammans med lite tahini, citron, olja, salt och vitlök mixas de till ett bra bread spread eller en potent liten proteinkälla i största allmänhet.

Apropå vitlök så är det dags att börja planera för plantering av dessa. Eftersom jag inte anser att jag har fått det perfekta utsädet på min egen skörd så beställer jag sättvitlök. Det finns tre saker som är viktiga för mig när jag väljer sort. 1. Den ska vara ekologisk 2. Den ska vara flätbar 3. Den får gärna ge stora lökar.

Hos Klostra hittar jag nästan alltid det jag söker och i år har jag beställt Vigor. Dels för att den uppfyller alla mina önskningar, dels för att jag inte har testat den förut. Det är egentligen bara en gång som jag har fått en riktig drömskörd och då hade jag ingen koll på vilket sort det var eller att jag skulle spara lökar till eget utsäde. Man lär sig.

Här om dagen hade jag tur och fick en present av en riktigt duktig odlare. Han hade med sig en präktig vitlök från sin egen skörd som han tyckte att jag skulle använda som utsäde. Sorten var okänd, baltisk trodde han, men den gav alltid stora härliga vitlökar. Självklart ska jag odla på den!

Mina äpplen uteblir pga älgarna men det dignar ju av frukt i andras trädgårdar så jag behöver inte gå äppellös. Pappa har dessutom ett Ingrid Marie-träd i sin trädgård och det kan nog vara mitt favoritäpple. Dessutom har det grymma lagringsegenskaper så nu tar jag hand om alla äpplen jag får, slår in dem i tidningspapper och lägger i en trälåda i skafferiet. Där har det äntligen blivit skafferikallt igen efter de heta sommarmånaderna. Tidningspappret hjälper äpplena att hålla sig fräscha. Om ett skulle ruttna eller bära på smitta så sprids det inte till övriga frukter i lådan.

Ett av mina utvecklingsområden i år var fröodlingen. Jag skulle bli bättre på, och ta hand om mer av mina egna fröer. Genom att läsa på så känner jag mig lite säkrare på vad jag gör nu. Grönsakerna ska vara riktigt mogna, nästan övermogna, och helst sitta kvar på plantan – då ger de bäst frökvalitet.

Apropå läsning så har det kommit en ny bok på temat permakulturell odling. Den är beställd!

Och nu börjar det verkligen dra ihop sig för min föreläsning! Söndagen den 28 oktober tycker jag att ni ska boka in i era kalendrar. Och när ni ändå har den framme så bokar ni även in torsdagen den 8 november. Då är det Pecha Kucha på Clarion (Köpmangatan, Örebro) och det är en upplevelse i sig. Fast jag kommer att uppträda och berätta om hållbar grönsaksodling vilket förhoppningsvis gör upplevelsen ännu mera spännande. 6 minuter och 40 sekunder. Man hinner aldrig tröttna.

Sommarvärme, avhärdning och plantering

Det var värst vad varmt det blev. I växthuset blir det 30 grader eller varmare under dagarna och det är inte vad min spenat vill ha. Tack o lov är den i princip skördeklar och tajmingen är riktigt god eftersom tomater och annat ska planteras ut nu.

Note to self: att vinterodla spenat i växthuset funkar jättebra.

Växthuset är en bra plats för viss förodling och nu, sedan det blev så varmt, även avhärdning. De plantor som har vuxit upp inomhus på värmematta och under extraljus måste stegvis vänja sig vid tuffare förutsättningar. Mitt växthus har gardiner av fiberduk så det skarpaste solljuset når inte in. Det är bra.

Diverse plantor ur kålsläktet har bott här ute sedan begynnelsen medan andra har flyttat ut nyligen. De kålplantor som är glest planterade kan bo kvar i lådan ända till utplantering medan de som sitter tätt behöver planteras om och få lite mer utrymme runt rötterna. Jag vill ha ganska stora kålplantor innan de hamnar på sin slutliga plats eftersom de är populära bland skadedjur.

Några av mina kraftigaste kålplantor har fått avhärdas utomhus på sin slutliga plats. Kommer att planteras inom ett dygn. På bilden syns kålrot/rutabaga.

Vi är lätt chockade men överlevde natten. Tillståndet är varken livshotande eller allvarligt men vi måste få komma ner i jorden väldigt snart.

Temperaturen är intressant just nu. Växthuset får inte bli för varmt men jorden får gärna bli varmare. Den är 13-14 grader nu vilket innebär att nästan allt kan sås och planteras. Det är bara bönorna som är kinkiga och kräsna, de vill ha 15 grader eller mer för att överleva.

Till slut unnade jag mig en jordtermometer.

Även bönor är populära bland skadedjur så jag förodlar dem helst så att det är lite mer motståndskraftiga när de planteras ut. Dessutom får jag ett bra avstånd mellan plantorna eftersom jag slipper sätta fröer som inte gror.

Än så länge bor min bönplantor inomhus på värmematta men ska få komma ut så fort jordtemperaturen tillåter det.

Vissa bönor har jag dock redan sått eftersom de inte är lika känsliga. Bondbönor är tvärtom väldigt tåliga. I år sådde jag Express och det var första gången jag hade tagit eget utsäde, alltså lite extra spännande att se hur det gror. Jag är bortskämd med att bondbönor alltid gror till 100% hos mig.

Rosenbönor har också åkt i jorden. Mest för att de blir så otroligt vackra men även ätbara och goda med rätt tillagning.

Rosenbönor från ett tidigare år.

Sommarvärmen har så klart även medfört att naturen har exploderat och mina perenna grönsaker poppar upp överallt.

Sparrisen till exempel.

Den som inte har sparris kan lika gärna skörda och njuta av sina funkiaskott (hosta). Jo faktiskt! När dessa har nått en längd av 15-20 cm och bladen fortfarande inte har utvecklats är de perfekta att klippa av och tillaga som sparris. Stekta i vitlökssmör framkallar de gåshud.

Mina funkiaskott är fortfarande för små men om en vecka ska jag skörda några och äta upp. Men jag vill inte ta alla eftersom jag gillar mina funkior och dess underbara blad.

Diverse perenna löksorter kommer också tidigt och minskar behovet av köpelök. Ramslök, piplök, egyptisk luftlök och några olika sorters gräslök finns att skörda nu.

Ramslöken växer i skogskanten för att efterlikna dess ursprungsmiljö så mycket som möjligt. Den ska skördas NU sedan går den i blom och vissnar ner. It´s now or never. Ramslök bjuder på en unik löksmak med dragning åt vitlök.
Piplök har förmodligen fått sitt namn från dess form, stjälkarna är ihåliga. Används som gräslök eller purjolök. Piplök kan skördas i ett par veckor, det kommer nya stjälkar, men sedan går den i blom med alliumliknande bollar. I år har jag sått mer piplök för denna grönsak vill jag ha mer av.
Egyptisk luftlök används ungefär på samma sätt som piplök men den får inte alliumbollar i toppen, den får små lökknippen. Jättecool faktiskt. Dessa små lökar kan förstås skördas, skalas och tillredas men det är ganska pilligt. Skitpilligt faktiskt. Jag låter dem hellre falla till jorden och göra ny luftlök åt mig. I bakgrunden växer citronmeliss. (Fotot är taget förra sommaren.)

Visserligen är inte vintersallat (maché) perenn men den frösår sig lätt och man har den forever om man spelar sina kort väl. Förra årets vintersallat fick gå i blom och resultatet är skördeklart nu!

 

TIPSLISTAN

I veckans avsnitt av Odla med P1 pratar man om täckodling, det som jag skriver mycket om och rekommenderar alla att prova. Lyssna på programmet här.

Och notera gärna min föreläsning i oktober! Det kostar 40 kr i entréavgift.

Torsdag 10 maj tycker jag definitivt att ni ska göra en utflykt till Tysslingedagen. 39 välfyllda stationer där nummer 37 håller extra högt värde. Flera olika sorters hantverk, vacker natur och våfflor på en och samma plats. Dessutom kan man få en pratstund med mig! Läs mer här.

På lördag 12 maj tycker jag att ni ska hålla extra mycket koll i NAs bilaga Bostadspuls eftersom man kan läsa ett trevligt reportage om en grönsaksodlare i Getingedalen!

Skön långhelg i trädgården önskar jag alla!

 

Proteinodling

Det här blir finalen i presentationen av min odlingsplan för 2018 och jag avslutar där man bör; på toppen.

En av de viktigaste grödorna i min trädgård är ärt- och baljväxterna. Först och främst då de står för en stor del av proteinerna i min kost men även för att de gödslar jorden åt mig. Jag återkommer till det. Dessutom är det himla gott med ärter och bönor och det går att göra så mycket av dem.

Bondbönor

Något som återkommer varje år i min odling är bondbönor. Dels är det den mest lättodlade bönan, ja kanske till och med den mest lättodlade grönsaken, dels är det den godaste.

Den är inte alls lika köldkänslig som andra bönor och den gror i princip alltid till 100%. Det enda skadedjur som jag har sett på bondbönor är löss men det brukar vara så lite att de är lätta att få bukt med.

Förr tog skörden betydligt längre tid då jag först skalade bort bönskidan och sedan förvällde och pillade ut den innersta kärnan men nu har jag vant mig vid att äta skalet och slipper således det sista momentet. Dessutom finns det bondbönor med olika segt skal så man kan ju välja sort med omsorg.

Nysprättade bondbönor redo för kokning.

Bondbönor kommer i olika kulörer och storlekar men det är en smaksak och om man vill ha tidigt eller sen skörd, få och stora bönor eller fler och mindre.

Den som är min favorit för tillfället är Express från Runåbergs. Förra året tog jag för första gången eget utsäde och hoppas så klart att jag gjorde rätt så att de gror lika fint som köpefrön.

Att ha små påsar med lätt förvällda bondbönor i frysen är en underbar tillgång. Berika soppan, omeletten eller grytan. Mixa dem till bondbönshummus eller gör falafel på dem.

Bondbönor ligger skyddade i sitt fodrade skal.

Buskbönor

Tänk långa runda bönor, typ haricot verts, fast i lite olika färger. Bönor som man inte skalar utan bara äter efter kort förvällning. Gärna med en klick örtsmör. Är också bra i basen när man ska steka bönbiffar.

De växer lågt, blir bara 40 cm höga men är lite småvilda, och man får rota lite för att skörda bönorna. De mognar i omgångar så jag skördar lite då och då under sommaren.

Bönplantor på tillväxt.

Jag förodlar gärna buskbönor. Dels är de köldkänsliga, jorden måste vara 15 grader eller varmare för att plantan ska överleva; dels verkar de vara goda. Jag vet inte vilket djur det är som tuggar på mina plantor. Hur som helst, om de är stora och starka när de kommer i jorden så brukar de överleva angrepp. Dessutom får man ett perfekt avstånd mellan plantorna.

Störböna

Av någon anledning så är höga bönplantor mycket känsligare än låga. Egentligen blir det samma sorts bönor men klätterbönor tar ju mindre plats. Jag försökte förra året men de dog. Jag ska försöka i år igen men då blir det nog en planta i växthuset för säkerhets skull. Neckarkönigin från Runåbergs heter sorten som ska få en andra chans.

Blomsterböna

En klättrande böna som inte är ett dugg känslig är Blomsterbönan. Eller Rosenböna som den också kallas. I England säger man Runner Bean, kanske för att den ränner iväg i höjden något alldeles galet.

Många odlar den för att den är vacker men bönorna är inte att förakta. De kan ätas på flera sätt. Antingen skördar man baljan när den är 10-15 cm lång eller också låter man den bli 40 cm och sprättar ut innehållet istället. 40 cm balja blir nämligen väldigt trådigt och segt.

Vacker blomning och många bönor.

De unga baljorna skär jag i mindre bitar och steker i vitlöksolja och äter med lite flingsalt. De äldre bönorna sprättas upp och ut kommer de allra vackraste rosa-lila bönorna som går att beskåda. Dessa förvälls och används som kidneybönor.

Min favoritsort heter Prizewinner, även denna från Runåbergs.

Sockerärta

Inte en sommar utan sockerärt. Denna söta lilla balja äter jag helst direkt från busken men den hamnar oftast i en sallad när den tillagas. Under sommaren står det alltid en skål med sockerärter på köksbänken.

Min erfarenhet av att lagra sockerärter är dålig så det här är en gröda som jag äter under säsongen. Brukar bli ungefär 50-60 cm hög och vill ha något stöd att slingra sig fast i. Blommorna är fina och om man skördar kontinuerligt så fortsätter plantan att ge frukt.

Förra året provade jag en lila sockerärt, Shiraz från Impecta, mycket vacker men inte tillräckligt god. Dessutom provade jag en finnmarksärt, en sockerärta med kulturarvsvärde men inte heller denna höll måttet smakmässigt.

I år ska jag köra en sockerärt som många verkar ha som favorit; Carouby de Mausanne. Vi får väl se om det även blir min favorit. Den lär bli himla hög så det måste jag tänka på vid plantering.

Märgärta och Brytärta

Alla dessa ärter. Märgärtan ska tydligen vara en sådan där ärta som ska spritas och sedan avnjuts färsk, som en grön ärta. Brytärt däremot är en ärta som kan ätas med balja och allt. Jag testar en av varje i år och det återstår att se vad jag tycker om dem. Kelveden Wonder och Sugar Ann heter sorterna. Farbror Grön reder ut begreppen här.

Gråärt

Det här är en spännande sak. Jag fick fröer till två olika sorters gråärt förra året och de blev väldigt lika. Den ena sorten var Sollerön, en gammal kulturarvsväxt som nästan försvann helt då den gula och gröna ärtan dominerade. Den andra var av lettisk härkomst och hette Retrija. De blev båda 150 cm höga och blommorna var identiska. När jag åt dem färska smakade de likadant men när det kom till slutskörd, då de hade torkat på plantan, visade Sollerön ett betydligt fräschare innehåll än Retrija. Sollerön är således sorten som jag kommer att satsa på i år.

Användningsområdet är ungefär som gul soppärta eller kikärta. Funkar fint att mala till mjöl och göra ärtbullar på.

Gråsockerärt

Ja den verkar vara någon slags blandning, den mytomspunne Lokförare Bergfälts Jätteärt. I flera bloggar har jag sett bilder och läst om denna gigantiska ärtskida och den lär dessutom vara god.

Det är klart att man blev nyfiken men det var svårt att få tag på fröer. Impecta hade dock en funktion där man kunde bevaka när fröerna kom i lager och jag råkade sitta vid datorn när mailet kom så jag kunde snabbt skicka iväg en beställning.

Jag verkar ha haft tur, fröerna tog slut jättesnabbt och nu finns det en (sunkig) andrahandsmarknad på Tradera för den som vill betala.

Med andra ord verkar det taktiskt att ta egna fröer på denna populära balja men först ska jag väl se om smaken håller måttet.

Bilden är lånad från Sara Bäckmos hemsida!

Nu över till bonusen med att odla ärt- och baljväxter. De har nämligen en förmåga att gödsla sig själva. En fiffig funktion med denna art är att den kan norpa kväve från luften och omvandla denna till näring för hela plantan. Alltså jag vet inte exakt hur det går till men jag vet att det händer.

Om man drar upp en bönplanta vid säsongens slut så kan man tro att den har drabbats av någon sjukdom. Rötterna är fulla av vita knölar och tankarna går snabbt till en parasit eller ett virus som har smittat jorden för all framtid.

Ser helt klart lite läbbigt ut men är helt i sin ordning!

Men tvärtom så är detta beviset på den kvävefixerande funktionen.

Inte nog med att de gödslar sig själva, de gödslar även nästa säsongs växter. Därför ska man aldrig rensa bort rötter, stjälkar och blad från ärt- och baljväxter, det är bättre att allt får finnas kvar i jorden och berika den med näring till kommande säsong.

Jag är noggrann med att låta allt återföras till jorden. Även om inte bladen tillför några högre kvävemängder så tillför de åtminstone organiskt material och mat åt mikroorganismerna.

En förre detta bondbönsodling har fått tillbaka resterna.

Purjolök och piplök

Jag har inte skrivit något om kategorin lök. Jo när jag skrev om rotsaker så nämnde jag gul och röd lök eftersom de växer under jordytan men det finns även andra sorters lök.

Min succéodling av purjolök förra året gav mersmak så det är klart att jag ska odla det i år igen. Men det blir även piplök eftersom den är mer eller mindre perenn och sånt gillar vi. Den kommer tidigt på säsongen och återuppstår varje år.

Purjolöken Hannibal blev fantastisk…
…och piplök vill jag ha mer av!

Nu får det vara slut på snacket, det är dags för lite praktik. De första fröerna är sådda och det står ganska många krukor på värmemattan. Ingenting har tittat upp än men håll tummarna för att det finns lite skir grönska att visa i nästa inlägg.

Och spana gärna in NAs bilaga Bostadspuls på lördag 17 februari!