Fräscha fröfirmor

Det är riktigt mörkt nu. Nästa vecka är årets mörkaste och sedan vänder det under julaftonsveckan. Håll ut!

I Getingedalen faller det ändå lite snö då och då. Visserligen smälter det snart bort men de korta stunder när vi har ett tunt snötäcke är det ljust och fint. Däremellan är det ganska geggigt och jag är glad att vår hund är korthårig.

En ljusglimt i detta kompakta mörker med inslag av pandemiöken var de två stipendier som jag har hunnit få sedan jag skrev senast. Skam den som ger sig.

Det är alltså pengar som jag har rätt att söka i egenskap av kulturarbetare och nu var det antingen min tur eller också hade jag äntligen ett vettigt ändamål.

Det här hör inte till trädgårdsbloggen över huvud taget men det påverkar skrivandet indirekt. Tyvärr kommer jag att ta en bloggpaus under januari-april 2021. Mitt under den intensiva försäsongen med inköp av frö, uppdrivning av plantor och förberedelser i bäddarna kommer jag inte att skriva en rad.

Dålig tajming kan tyckas men det är en prioriteringsfråga. Den 10 april har jag vernissage på en separatutställning och jag behöver fokusera på den. Att skriva en blogg tar mer tid än man tror. Jag går och fnular en hel del på mina inlägg, samlar material, redigerar foton, letar länkar och redigerar textstycken. Jag vill lägga det åt sidan ett tag.

Men: Jag finns på Facebook och Instagram. Sök på Getingedalen och du skall finna. I dessa forum kommer jag att lämna spår.

Dessutom: Det finns material från föregående år och så stor variation blir det inte. Januari 2017 eller 2019 kunde lika gärna vara januari 2021. Särskilt för den med dåligt minne.

Idag tänkte jag berätta om en artikel, två fröfirmor och årets skörd av rosmarin.

Min pappa gjorde mig uppmärksam på en artikel i NA förra veckan med rubriken

Trädgårdstäppan kan förlänga livet

Nauroarkitekt Annika Brommesson menar att

människor rör sig mer, håller sig friskare och bevarar sina kognitiva förmågor långt upp i åren om de har tillgång till en trädgård utanför tröskeln

och

Att så frön som blir plantor, /…/ att dela perenner och plantera nya, kompostera och gödsla ger sammanhang och mening. Naturen kan inte skyndas på och det ger ett lugn men också förväntan. Här kommer signalsubstansen dopamin in. Den gör så att vi känner oss uppiggade, förväntansfulla och vill ha mer

Källa till ovanstående citat hittar du här.

Jag tror stenhårt på detta. Det finns till och med forskning som jag har hänvisat till tidigare som bekräftar det. Men den forskning som Annika Brommesson åberopar hänger liksom i luften. Inga källhänvisningar var jag än söker.

Core Neuroarkitektur, vilket verkar vara Annikas firma, samarbetar med en himla massa relevanta forskare enligt hemsidan men… vilka då? Och vad har de kommit fram till?

Jag kanske är känslig och petig men fusk förekommer och jag vill ha en källa. Och Neuroarkitektur var en ny arena för mig. Fast det känns som ett spännande område; att skapa platser och miljöer för välbefinnande och hälsa. Och trädgården är verkligen en sådan. Iallafall för mig.

Det är verkligen dags att fundera på vilka fröer jag ska handla till kommande säsong. Det innebär en inventering av befintlig frölåda och en genomgång av aktuella kataloger och nätbutiker.

Nytt för denna säsong är att Runåbergs hemsida är förnyad och har några nya funktioner. Det här är fröfirman nummer 1 för mig så det ska bli kul att djupdyka i den så småningom.

Spana in hemsidan här!

En annan nyhet är det som har hänt Lindbloms Frö! Stackars Leif Lindblom vars frölager brändes ner för ett år sedan orkar inte längre. Men han har hittat värdiga övertagare av verksamheten och de kommer att driva den vidare i Leifs anda med certifierade, obetade och ekologiska fröer.

Här hittar du Lindbloms hemsida!

Rosmarinen skördades för en månad sedan (Här är det skönt med en blogg som håller reda på saker åt mig. Den 11 november skrev jag om rosmarinskörden!) och därefter har den legat på tork. Idag tog jag tag i de fnösktorra grenarna och repade av de aromatiska bladen. Eller barren.

Så här såg det ut för en månad sedan.
Här har rosmarinen legat sedan dess.
Att repa blad av torra stjälkar är ett snabbt jobb.
Egentligen vill man se vad burkarna innehåller, glas är en väldigt fiffig uppfinning, men örterna mår sällan bra av ljus. Och helst ska allt stå kallt också så det spelar ingen roll hur snygg burk man har när den står längst in i ett skafferi.

Rosmarin är en dryg ört. Alltså i bemärkelsen räcker länge. Den har en kraftig smak och kan lätt ta över så man får använda den med försiktighet. Till rostad potatis och på en focaccia är den dock perfekt.

Ambitionen är att skriva ytterligare tre inlägg i år; den 16, 23 och 30 december så det blir säkert en hel del jul- och nyårsmat innan jag tar en paus.

Nu tar vi sikte på ljuset hörrni.

Rycket

Jag hade ett samtal med en kunnig trädgårdsmästare vilket fick mig att förstå ett och annat. Det är verkligen inte för sent att plantera nu! Tvärtom, det är en väldigt bra tid för det.

Så jag gick hem och satte igång direkt. Förutom att plantera mina egna grejer som hade blivit stående pga olika orsaker så fick jag några spännande presenter av trädgårdsmästaren. Sådant som kanske inte trivs hos oss men den som lever får se.

Och efter det kunde jag inte sluta. Både vitlök och ramslök åkte i jorden av bara farten.

Dagens blogg handlar alltså om höstplantering, lite skörd, en dokumentär och några tankar om framtiden, både den närmaste och den som tillhör nästa generation. Och det blir flera gråbruna bilder!

Vi har ett område på tomten som jag kallar gråzonen. Det är inte tomten som vi frekvent sköter, klipper och vistas i och det är inte skogen, den klassiska skogen med tallar och blåbärsris, utan det är området där emellan.

Här växte sly, högt gräs, rallarros, en och annan frösådd gran, kirskål och annat spännande. Men nu har min sambo röjt i området. Träd har tagits ner, det har eldats och trimmern har jobbat hårt. Fram kom en vacker bergknalle och ett nytt potent odlingsområde.

Här ska vi etablera en skogsträdgård!

Vad planterades?

En lind. Eller en skogslind om man ska vara petig (Tilia Cordata). Blommor, blad och frö är mycket användbart i köket och blommorna är väldigt populära hos bin. Vi har planterat trädet så att bina måste flyga förbi våra fruktträd när de rör sig mellan kupan och linden. Vet inte om det gör någon skillnad men det känns logiskt. Jag köpte linden på Åfallet Skogsträdgård och det stör mig så otroligt att jag har glömt vad Elin sa när hon räckte över trädet. Jag måste maila henne.

Här kan man läsa om linden som nyttoväxt.

Och här kan man läsa ännu mer.

Två vresrosbuskar av sorten Alba. Det här kan vara en invasiv art men det är mest på sandjordar. Det har vi verkligen inte i Getingedalen. Dessutom kommer de att växa i halvskugga vilket också begränsar spridningen. Jag vill ha tillgång till egna nypon och just vresrosen Alba skulle vara särskilt vacker. I min värld går alltid nytta framför skönhet men om man får det fina på köpet så tackar jag inte nej. Det kommer så klart att dröja innan jag får stor skörd på dessa men till dess finns det alltid massor av nypon i offentliga buskage att plocka.

Här finns en utförlig text om vresrosor.

Ja. Det var ju det här med gråbruna bilder. Två avlövade rosbuskar i november. Inte särskilt photogenique.

Två slånaronia grävdes också ner. Dessa står dock inte i skogsträdgården utan i ett bärbuskområde i norra delen av tomten. Här står redan två stackars svartaronia och vantrivs men jag tror att de saknar gödsel och kärlek. Bredvid dessa står det tre havtornsbuskar och stormtrivs så platsen kan inte vara helt galen. Havtorn är dock kvävefixerande och självförsörjande på näring vilket kan vara skillnaden.

En välmående svartaronia från studiebesöket på Åfallet.

Fyra plantor kantlök. En annan sorts gräslök helt enkelt. Dessa får bo i perenna löklådan tillsammans med klassisk gräslök, lite piplök, några egyptiska luftlökar, en planta Allium Quattro och en rad med kinesisk gräslök. Hoppas att de ska trivas tillsammans.

Egyptisk luftlök
Jag väljer en härlig bild på egyptisk luftlök från 2018 istället för något nytaget och gråbrunt.

En hassel som ska ge extra stora nötter. Jag fick den av trädgårdsmästaren. Det här är en utmaning av rang. Först och främst ska man få den att trivas. Det kan vara lite för kallt här uppe. För det andra måste den ha en annan hassel att para sig med men det har vi faktiskt. En som vi fick av vännen M som har stuga på Väddö där hasseln sprider sig som maskrosor. Den växer och mår bra men de få nötter som den ger tas av fåglar och ekorrar. Och det är just utmaning nummer tre; att få behålla nötterna.

Två buskar getris. Det här var en nyhet för mig! Hade aldrig hört talas om getris förr men nu är jag stolt ägare till två olika. Den ena med klassisk gröna blad, den andra var tjusigt brokbladig. Den ska tydligen vara en riktig bimagnet så den är planterad enligt samma princip som linden i skogsträdgården. Vackert bladverk på hösten. Men det är självklart att det ska växa getris i Getingedalen. Eller hur?

Två nyplanterade buskar med getris. Inget filter i världen kan liva upp buskbilder i november.

En Mirabelle. Alltså en slags krikon (plommon). Kanske inte heller något som trivs i zon 5 men vi chansar. Trädet skulle kanske annars ha blivit kompost. Den är planterad i skogsträdgården.

Tre plantor karagan. Eller sibirisk ärtbuske. En ganska vanlig häckväxt så den är relativt billig. Dessa planterades i skogsträdgården i ett kluster ganska nära den blivande hönsgården. För baljorna med små miniärtor (ser ut som linser) som busken producerar är utmärkt hönsmat. Ibland sägs det även vara bra människomat med hög proteinhalt men det finns även de som menar att de är lätt giftiga. Under studiebesöket i mångfaldsträdgården i Stjärnsund påstods det att man kan äta dessa och enligt Giftinformationscentralen stämmer det. Karaganen är kvävefixerande. Sånt gillar vi.

Foto från besöket i Stjärnsund!

För att få dessa träd och buskar att trivas och etablera sig kommer vi att hålla undan ogräset medelst täckodling och gödsla ordentligt 2021-2022. Därefter vet vi hur det gick.

Skörd

Två av senaste veckans lyckade skördar var rosmarinen och shison, bladmyntan.

Det är stört omöjligt att få rosmarinen att överleva vintern här uppe. Jag har provat lite olika modeller men den är superkänslig. Därför skördar jag bryskt hela plantan och lägger på tork.

Det räcker med en planta rosmarin vartannat år egentligen. Den är så kraftfull i smaken att det går åt väldigt lite.

Nyskördad rosmarin.
Allt måste inte torka i den elektriska torken. Rosmarin blir jättebra i vanligt rumstemperatur. Om man har tid och utrymme. Den här investeringen har gjort torkningen mer platsbesparande, lite mindre missprydande och lite mindre dammsamlande. Du hittar den här. I vasen till höger har jag torkat ”vitlöksblommor” som nu består av galet många minilökar redo för plantering.

En annan spännande skörd är shison, eller bladmyntan som den också heter. Vid ett besök på Gro, den enda restaurangen i Örebro som kan leverera genomtänkt vegetarisk fine dining, fick vi några spännande små blad strösslad över desserten. Det visade sig vara shiso. Nu har vi haft en kruka shiso i växthuset i sommar och vi håller på att lära oss dess användning. Fast snart kommer den att dö så de sista bladen kastade vi i torken. Den elektriska.

(Rosengrens serveras också utsökt vegetarisk mat med många genomtänkta parametrar men det är inte fine dining och den helhetsupplevelse som ligger i begreppets natur.)

Rödbladig shiso!

Shiso är tydligen väldigt vanlig i japansk matlagning. Läs mer här.

Bild från japansk mataffär 2018. Det var liksom lite svårt att handla i det här landet. Och det här lilla plastpaketet med tio blad var liksom lite gulligt. Nu inser jag att det kanske var shisoblad? Google Translate kan bara se att det står ”stor”, ”dimma” och var den är odlad.

Vitlök och ramslök

Apropå vitlök så sätter jag den nu. I år blir det två sorter; dels en köpt sort som heter Flavor (med engelskt uttal så låter det som en himla god sort!), dels egen skörd, en sort som har arbetsnamnet Klicki i brist på bättre vetande.

Nu har jag lärt mig att vitlök inte kan få nog av näring så jag preppade jordbädden med hönsgödsel och guldvatten. Jag tömde helt enkelt mina tunnor som jag använder till mina veckogödslingar under sommaren. Helst hade jag velat ha kögödsel, alltså ren kogödsel, men det verkar lite komplicerat att få ta på nu när Lions Kilsbergen har tagit coronapaus. Jag har hittat en kran i Lillkyrka… jag kanske ska lyfta luren och vrida på den?

När klyftorna är i jorden så täcker jag bädden med organiskt material och inväntar våren.

Alltså det är inte svårt att få tag på täckmaterial så här års. Egentligen skulle man hamstra för helt plötsligt har man för lite. Förutom att täcka jorden så blir det fin mull så småningom.

När jag beställde mina Flavorlökar från Klostra så klickade jag samtidigt hem 50 ramslökslökar (kan man skriva så?). Nu åker även de ner i jorden men pga slarv kan det vara för sent. Vi får se i vår.

Eventuellt döda ramslökar, vi får väl se i vår.

Jag har en liten ramslöksodling i skogskanten men den mår bara halvbra. Nu ska jag etablera en ny odling på en mer kontrollerad plats. Det är bara att hålla tummarna.

Bra dokumentär

Dagens dokumentärtips finns på Netflix! Den heter Kiss the Ground och är en utförlig, tydlig och stark genomgång av hur vi brukar jorden på vår planet. Vad som händer om vi fortsätter att missköta den vilket görs i 70% av fallen. Men också vad som händer om vi ställer om och tänker långsiktigt. Goda exempel utlovas!

Mycket sevärd. Se den, bara gört.

Om matsvinn kontra lägre avkastning

Det är helt galet att kasta bort mat. Enormt mycket av vår energi går åt till matproduktion och en stor del av koldioxidutsläppen kommer därifrån och så slänger vi 30% av maten!  Eftersom typ ingen behöver gå hungrig i Sverige så måste det betyda att vi producerar/importerar mer än vi gör av med.

Sätt detta i perspektiv till det faktum att ekologisk odling ger lägre avkastning.

Om man vill problematisera ekologisk odling så brukar avkastningen vara ett av de viktigaste argumenten men om vi lät bli att kasta bort 30% av maten så borde det ersätta den mängd mat som går förlorad på grund av att odlingen är ekologisk?

Jag skulle vilja ha hjälp att räkna på det här men det är så otroligt många variabler som måste in i ekvationen att jag blir alldeles yr i bollen.

Oavsett vad svaret blir så finns det andra anledningar att

  1. 1. alltid handla ekologiskt
  2. 2. aldrig kasta mat

 

Bra länk med fakta

Ytterligare en bra länk med mera fakta

Framtiden

Allt är inte inställt och skittråkigt just nu. Jag vet att odlingssäsongen 2021 kommer att hända oavsett pandemi. När man har lagt ner alla andra planer och drömmar så kan man åtminstone ägna sig åt att fundera på vilka fröer man ska beställa till nästa år.

På min lista står så klart shiso men även mer svartrot. Och idag läste jag om sallaten Cerbiatta som ska stå pall för riktigt många minusgrader och svängningar mellan plus och minus. Det vill jag plantera i augusti-september för att skörda under senhösten och vintern.

Både shiso, svartrot och cerbiatta finns hos Runåbergs. Smidigt.

Till nästa vecka har jag säkert fyllt på listan med ytterligare fröer.

Vecka 24

Idag blir det mycket örter, ett recept, ogräs och blomsterfoto.

På örtfronten är jag självförsörjande sedan många år tillbaka. Dels för att de är lättodlade, jag tycker verkligen att man ska ge sig på örtodling om man vill känna sig duktig, dels för att de ofta är perenna.

De flesta örter fryser jag in men det finns några som mår bättre av att torkas. Det går att googla sig fram till vad som funkar bäst men i mitt fall var det en bok i sambons hylla som blev min bästa örtguide.

Verkar var slut i de flesta bokhandlar men dyker upp på antikvariaten och Tradera ibland.

Örter som inte är perenna, och som jag sår nästan varje år, är basilika, koriander, persilja och dill. Nej, jag vet, dill är ingen ört men jag använder den som det.

Rosmarin är perenn söderöver men definitivt inte i Kilsbergen. Jag har provat alla möjliga sätt att försöka få den att klara vintern men icke. Jag har även försökt att så rosmarin från frö men den ska köldbehandlas och daltas med så jag orkar inte. Jag köper helt enkelt en ny planta när jag vill ha rosmarin.

I min ogräsinvaderade örtagård, som är i stort behov av en rejäl rensning, växer de perenna örterna.

Från vänster syns fransk dragon. Bearnaisekryddan som även lyfter andra rätter. Man får vara lite försiktig, den kan dominera om den överdoseras. Drar åt anis ibland.

Det finns fransk och rysk dragon, de ser väldigt lika ut men är helt olika i smak. Den ryska är mycket mera oansenlig.

Därefter ligger det lite vinterkyndel. Det är en nyhet i min örtagård men att den skulle klara vintern och vara perenn är det ingen tvekan om, jag satte den förra året och skördade detta idag. Den har en touch av timjan men avviker ändå lite från klassisk timjan. Vinterkyndel ska funka fint till bönor vilket jag så klart ska prova så småningom.

Till höger om vinterkyndeln syns en kvist libbsticka, buljongörten. Tugga på ett blad libbsticka och du kommer att förstå referensen. Smakförhöjare i största allmänhet. Har vissa likheter med selleri.

I övre högra hörnet syns en liten bukett med salvia. Mer och mer har jag börjat älska smaken av salvia, särskilt ihop med smör. Jag har tidigare berättat om en lyckad salviapasta och bladen blir grymma om man doppar dem i frityrsmet och friterar.

Salvia med blomknoppar.

I mitten på vänsterkanten ligger torkad rosmarin. Jag tänker inte odla rosmarin i år eftersom jag har ett tillräckligt stort lager kvar. Det går åt så otroligt lite rosmarin, den är mästare på att ta över. Rosmarin är en av de örter som jag hellre torkar än fryser.

De långa limegröna stråna mitt i bilden är kinesisk gräslök, alltså en variant av gräslök. Dess blad är bredare, plattare och kortare. Smakar typ samma sak som klassisk gräslök men får ljusrosa/vita stora blommor. Gräslök växer hela säsongen, särskilt om jag klipper ner den. Jag hackar gräslök i centimeterlånga bitar och fryser in i burkar. Det brukar bli en hel del under en säsong och är mycket användbart. Behåller all arom i frysen.

Kinesisk gräslök på väg att blomma.

I nedre vänstra hörnet ligger klassisk timjan. En himla bra allroundört. Jag fryser hela kvistar och i frysen släpper bladen från stjälken. Smidigt.

Timjan. Det finns citrontimjan, backtimjan, kryptimjan och alla möjliga varianter av denna ört. Den här är helt utan krusiduller.

I nedre vänstra hörnet ligger det två högar hämtade ur frysen. Det är dill och persilja. Dessa är inte perenna och jag kunde alltså inte hämta dem i trädgården eftersom de är pyttesmå än så länge. Förutom att persilja är grymt nyttigt så är båda örterna mycket bra smaksättare i många olika sammanhang.

I örtagården har jag även citronmeliss. Den är sjukt fin och doftar underbart men med åren har den börjat breda ut sig till ett buskage. Jag behöver inte så mycket citronmeliss så jag ska nog ta fram stora spaden någon dag.

Hur. Mycket. Citronmeliss. Som. Helst.

Mynta och spansk körvel har jag planterat på behörigt avstånd där den utan problem får breda ut sig. Annars kan dessa ljuvliga örter bli ens fiender och det har de inte förtjänat.

En rätt som jag gör då och då, och som innehåller typ alla örter, är egen färskost. Alltså, det är väl ingen rätt men ett himla bra alternativ till butikernas dito.

Jag köper 1 liter ekologisk filmjölk och 3 dl ekologisk gräddfil och detta häller jag i en kastrull. Under omrörning låter jag allt bli varmt och plötsligt så märker man att vätskan blir tunnare och skär sig. Då är det klart att filtrera.

Det kanske kan tyckas mycket med 13 dl fil men det blir lagom mycket kvar när det har runnit av. Jag använder kaffefilter och det behövs två stycken för att hantera hela mängden. Efter en natt i kylskåp eller ungefär fyra timmar så har allt runnit färdigt. Vätskan är toppen att baka bröd på.

Ostmassan blandar jag med finhackade örter, vitlök, salt och peppar. Det brukar ta några timmar innan smakerna sätter sig så om det smakar mesigt vid tillredningen är det värt att vänta med att blanda i mer örter eller salt. Det kan bli too much annars.

13 dl vätska blir i slutänden så lite färskost att det får plats i denna burk.

Jag har skrivit det förut men nu gör jag det igen; det är ovanligt mycket ogräs i år. Jag hade ju någon teori om att det kanske hade med förra årets torka att göra, att växterna reagerar så när de nästan är på väg att dö, och nu läser jag i odlargrupperna på sociala medier om flera som tror samma sak.

Jag läser också att det inte bara är jag som har galet mycket ogräs och på något sätt är det lite skönt att se det, för då är det inte jag som har gjort något fel. Om det är Växternas Vendetta eller The Plants Strikes Back så är det lika för alla och inte mycket att göra.

Eller jo. Det går att täckodla och aldrig har det varit så betydelsefullt att täckodla som i år.

Ser ni löken? Helt galet med ogräs. Denna bädd är i stort behov av rensning och täckning. Pronto.
Bortre delen är samma som på bilden ovan. Hitre delen är dels planterad senare, dels flammad. Alltså innan löken planterades så eldade jag upp allt ogräs som stack upp med en gasolbrännare. Och nu ska det förstås på massor av täckmaterial. Vindsnurran hittade jag på Jula och den skrämmer fåglar.
Kålbädden täcktes direkt vid utplantering och jag är så glad att jag gjorde det! Det blir väldigt tydligt vilken effekt det har.
Svartkålen mår prima. Det är bra att den växer sig stark innan larvsäsongen, då står de emot angreppen. Fast jag kommer så klart att hjälpa till med mina metoder.

Potatisen växer jättefint och jag börjar se blomknoppar. Nu ska man inte stirra sig blind på potatisblommor eftersom vissa sorter aldrig blommar. Blommorna indikerar dock att potatisen har nått ett visst stadium i tillväxten. Ett angenämt stadium som säger mig att det kan bli egen färskpotatis i midsommar…

Rättikan gror lika snabbt som sin släkting rädisan. Fast jag börjar mer och mer luta åt att satsa helt på rättika istället för rädisa. Dels mer mat/frö, dels nästan samma smak, dels mindre känslig än rädisa.
Morötter på väg upp. De är långsamma men jag tycker ändå att de har varit överraskande snabba i år. Kanske brukar jag så för tidigt? Torkåret 2018 fick jag inte en enda morot så det här känns jättekul.
I ärt- och bönlådan är det förberett för diverse klättrande plantor. Sockerärt med olika höjd, bland annat den gigantiska och eftertraktade Lokförar’n. Längst bort syns bondbönorna…
…som snart kommer att blomma!

Det är så tacksamt att fotografera blommor. Särskilt med en bra kamera och en mulen dag. Solsken är härligt på många sätt och helt rätt i vissa sammanhang men inte vid fotografering.

Jag är ingen fotograf men jag tycker att det är roligt att ta bilder. Särskilt av blommor.

Min syster är fotograf, det är hennes jobb, och hon har lärt mig lite knep. Några gynnsamma inställningar på kameran, några bra saker att tänka på när man komponerar bilder.

Min gamla bortglömda blomsterrabatt. Jag ser hur ni trängs med kirskål och brännässlor men fortsätter envist att leverera trots det. Jag skäms nästan. Jag tror att två timmars arbete med denna skamvrå skulle göra stor skillnad. Kanske ska ta tag i det någon dag.

En marktäckande näva. Tack för att du fortsätter att blomma. Och täcka.
Rodgerisan. Du har så maffiga blad. Blir lycklig varje år du dyker upp men förväntar mig att du ska packa och dra vilken dag som helst pga vanvård.
Kära härliga daglilja. I år ska jag smaka på dig för du lär vara god. Dessutom har du vuxit till dig med åren och jag får fler och fler av dig. Det är generöst må jag säga. Av mig får du typ inget.
Helt utan filter; en grym pion, några blad av kaukasisk förgätmigej och lite daggkåpa. Tack för att ni finns.
Hade jag vallmo? Jo men det hade jag nog. Kom över en planta, grävde ner den lite slarvigt och trodde nog att den dött. Förstod varför. Men i år hittade jag dina fjuniga knoppar mitt bland kråkvicker och snärjmåra och tycker att det är sååå spännande eftersom jag inte har en aning om vilket färg du har på insidan.

I år är det ingen vattenbrist. Det regnar lagom ofta och mina tunnor och tankar är fyllda om torkan kommer. Fast det går inte att överträffa ett regn. Den vattningen är oslagbar. Och mina odlade kvadratmeter ökar vilket gör vattning till ett jätteprojekt. Odlarsommaren har börjat jättebra.

Nästa gång jag skriver är det midsommarvecka. Jösses.

Små blad med stor personlighet

Det blev ett uppehåll från bloggandet förra veckan. Just nu måste jag prioritera produktionen inför jul. Ibland måste jag välja för att hålla.

Det snöar och töar om vartannat men vi har haft ett konstant snötäcke sedan den 11 november så det är ljust och vackert. Naturligtvis hann jag inte färdigt med allt i trädgården men som jag antydde i mitt förra inlägg, det blir bättre med åren. Det var inte mycket kvar i landen när första snön föll.

Vintermorötterna, de där som jag odlar för första gången, blev sist ur jorden. Och vilka morötter sen! Efter många års slarv och okunskap får jag äntligen raka och hela rötter med goda lagringsegenskaper.

Mina knep lyder:

-Överdrivet lucker jord utan hårda klumpar, sten och grus. Halm och kompost är bra.

-Välgödslad jord redan vid sådd. Stallgödsel och kökskompost funkar fint.

-Ganska gles sådd för att slippa gallring och konkurrens.

-Täckt jord mellan raderna. Gräsklipp, halm eller annat. Det håller jorden jämnt fuktig och man slipper spruckna rötter.

-Stödgödsling med näringsvätska, första gången en månad efter sådd, därefter en gång/vecka.

Vintermorötter på väg upp.
En riktigt bra sak att göra med morötterna är biffar. Det här är mitt absoluta favoritrecept.

Det här inlägget skulle dock handla om de små bladen. De där som inte tar för sig så mycket i trädgården men dominerar i munnen. Örterna.

Många örter är perenna vilket jag gillar skarpt. Perenner kräver inte särskilt mycket utan är ganska självgående och anspråkslösa. Ur hållbarhetsperspektiv får de guldmedalj.

I min perenna örtagård växer några olika sorters lök; luftlök, piplök och gräslök i olika form. Dessutom finns det rysk och fransk dragon, lite smulgubbar, citronmeliss, timjan, lavendel, salvia och lite annat. Alla dessa kommer år efter år.

Gräslök är något som jag klipper ner ungefär tre gånger varje sommar. Den kommer igen. Jag hackar ner den i små bitar och fryser in i lådor. Om gräslöken är torr när detta görs så är det jättelätt att få ur det man behöver.

Timjan. En välrotad och vedartad timjan kan klippas ner ganska bryskt. Jag lägger kvistarna i en burk i frysen och där faller de små bladen av. Smidigt.
Piplök kommer tidigt och många sorter är perenna. Denna använder jag istället för annan lök (purjo, röd eller gul lök) i väntan på att dessa ska bli skördeklara.
Blommande gräslök och smulgubbar. Blommorna är också ätbara, de smakar lök, och är vackra att toppa en sallad med.

De flesta örter blir bäst i frysen, där bevaras smak och doft allra finast. Det finns några som jag torkar, bland annat rosmarin, och några tar jag inte hand om alls. Jag äter dem under säsong och that´s it.

Förra året planterade jag även in kärleksört, myskmalva och libbsticka i örtagården. Libbsticka är bästa grunden i egen grönsaksfond. Dessutom provar jag spansk körvel och vinterkyndel men jag vill avvakta och se om de överlever vintern. Hoppas.

Kärleksörten kommer upp tidigt och då är bladen som godast. Därför har den fått flytta in i min perenna örtagård. Saftiga och lite köttiga blad som fyller ut salladen på ett förtjänstfullt sätt.

Mynta har jag satt offside eftersom den annars skulle ta över hela ytan. Den har fått en undanskymd plats i skogskanten där den kan få härja fritt och tack vare skugga och dåliga jordförhållanden så sprider den sig bara lite lagom.

Mynta tillhör också de örter som jag torkar. Den är så stark i smaken att tillräckligt mycket arom bevaras även i torkat tillstånd. Mynta smular jag ner i såser eller också gör jag te på bladen.

De ettåriga örter som jag odlar varje år i växthuset är basilika och koriander. Den tvååriga persiljan sitter i en odlingslåda utomhus och den är nästan som perenn eftersom den frösår sig. Genom att fylla på med lite frö och faktiskt försiktigt flytta plantorna ibland får jag dem att vara konstant fina.

Stor och fin persiljeskörd i år. Klipper bort de grövsta stjälkarna och fula delar och sedan proppar jag ner persiljan i en burk. Om bladen är torra är det jättelätt att få ur det man behöver vid matlagning. Smaken bevaras fint i frysen. Hoppas att det även gäller näringen.
Inte en sommar utan basilika. Det är så lyxigt att kunna skörda så mycket att man kan blanda den i sallad.
Basilika är överlägset bäst att frysa och jag gör det i glasburkar eftersom örter har så intensiv doft att de kan smitta annat i frysen.
Även om frysen är full av koriander från 2014… 2015… så odlar vi alltid ny varje sommar. Det är inget som slår färsk koriander i asiatisk matlagning. Det här är en riktigt intensiv sak. Den måste frysas i tät burk för att inte allt annat ska smaka koriander.

Salvia är en ört som jag har haft lite svårare att använda. Mitt register har varit ganska tunt men nu provade vi ett recept där salvia hade huvudrollen och det var brutalt gott. Håll-käften-gott. I vanligt ordning är italiensk mat riktigt enkel att lyckas med när man har bra råvaror.

Ingredienser i denna himmelska salviapasta: vitlök, färsk salvia, riktigt smör och flingsalt.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Ät och svimma.

Nu är det inte långt kvar till Shopping på Landets julupplaga anno 2017! En åka-runt-julmarknad i bygden runt Närkes Kil. En av stationerna drivs av en trädgårdsmästare och en annan av mig. Jag plockar hem nästan allt från Konsthantverkarna och har dessutom en massa nydrejat på hyllorna.

Shopping på Landet har en Facebooksida där det finns mer information.

Välkommen!