Stolt

Jag är stolt. Det tycker jag att man ska vara lite oftare. Att fullfölja en plan, att slutföra ett projekt, att klara ett prov, att vara modig och gå utanför sin bekvämlighetszon. Det finns många anledningar att vara stolt.

I mitt fall kommer stoltheten ur min gedigna fröinventering och utvärdering av odlingsåret 2017. Detta genererade dessutom en fröbeställning och en plan för odlingsåret 2018.

Jag är ingen anhängare av kaosbeställning, vill inte ha hundratals halvfulla fröpåsar som ligger och blir gamla. Vill inte heller ha för många experiment på gång samtidigt. Jag odlar för att få mat men har gärna ett par nya försök vid sidan om. Det är nyttigt.

Mina fröbeställningar och mitt lager har en stark koppling till vad vi äter och hur mycket. Jag blir betydligt mer motiverad att sköta allt med det i bakhuvudet.

Runåbergs tabell över fröers hållbarhet är viktig för mig när jag rensar och inventerar.

Mitt frölager är uppdelat i kategorier för att lättare kunna skaffa sig en överblick. Ibland är dessa kategorier uppdelade efter växtfamilj och ibland efter min egna, hemsnickrade ordning.

Här kommer en presentation av de kategorier som främst hör hemma i växthuset.

Chili

Alla chilifröer är samlade i samma bunt. De som har chinense i sitt latinska namn bör vara planterade redan annars är det dags att fixa det omedelbart. Oftast innebär chinense stark och svår och jag misslyckas ofta med dessa kräsna fröer.

I år provar jag något nytt. Jag har lagt fröerna mellan lager av blött hushållspapper –> i en tillsluten plastpåse –> på en värmematta. I fukten och värmen ska eventuellt fröerna gro och få en liten svans och då ska de flyttas över i jord. Jag har kontrollerat varje dag men än har inget hänt. Känsliga typer. Tipset kommer härifrån och då kallas det Ziplockmetoden. Övriga chilifröer ska sättas i februari.

Inga nya chilifröer har beställts eftersom det har samlats en hel del nya sorter under hösten.

Blandad paprikaskörd 2017.

Paprika

En väldigt nära släkting till chilin men i mitt tycke betydligt mera användbar. Eftersom jag faktiskt inte tycker att olika paprikor skiljer sig särskilt mycket åt så har jag inte beställt några nya fröer utan tänker avsluta de fröpåsar jag har. Jag sätter paprikafrö i februari. Årets sorter: Marconi Rosso, Doe Hill och King of the North.

Tomat

Förr kunde jag odla coola tomater där färg och form var primärt. Nu satsar jag bara på goda och lagringsdugliga sorter. Här har frölagret tunnats ut något och jag ville komplettera med några säkra sorter. Dels köpte jag röd Brandywine eftersom det är mångas favorit. Jag hade gul Brandywine 2017 och den var toppen. Dessutom köpte jag Tiny Tim som också verkar vara en favorit i kategorin småtomat.

Gul Brandywine från 2017.

Gurka

Vissa år har jag inte odlat gurka alls, andra år har jag gjort det. Ibland har vi fått massor av fina gurkor, ibland blir det bara skit. Då tappar jag sugen och det får gå några år innan jag ger mig på gurkorna igen. Nu verkar det ha gått tillräckligt lång tid sedan senaste misslyckandet eftersom jag beställde nya gurkfrön.

Kanske kommer de nya odlingslådorna att ha betydelse (större jordvolym) och jag har läst på lite bättre inför denna säsong.

Det här är årets beställning från Runåbergs. Förmodligen kommer det att bli kompletteringar men detta är mitt huvudinköp eftersom det är den bästa firman. I nedersta raden syns ”Picklesgurka” och valet föll på Northern Pickling efter att ha läst på lite. Mycket tidig konservgurka med medelgröna frukter som, likt alla inläggningsgurkor, bör skördas unga för bästa smak. Rankorna är ganska korta med riklig fruktsättning. Northern pickling, som är fläcksjukeresistent, har i alla år gett störst skörd av de tidiga standardsorterna.

Örter: Basilika och koriander

I växthuset odlar jag alltid basilika och koriander men till dessa behövde jag inte heller köpa några fröer eftersom det fanns i lagret. När det gäller basilika så gillar jag Genovese bäst men även Storbladig Italiensk är väldigt god. Det brukar även vara svårt att låta bli en låda med en basilikamix eftersom den blir så vacker och bjuder på fantastisk doft.

Koriander lär gå att odla utomhus, jag har aldrig provat. Den växer väldigt snabbt och fint i växthuset så jag brukar ha den där. Det finns koriander som liknar dill och det finns koriander som liknar bladpersilja. Jag gillar den senare bäst.

Genovesebasilika. It´s a must.

Del två i min presentation av frökategorier, min utvärdering av 2017 och planering av 2018 kommer i nästa blogginlägg.

Jag som skulle släppa kontrollen. Hade precis vant mig vid tanken när jag gick odlarutbildningen 2016. Dokumentera! sa läraren och hans motivering fick mig att plocka fram anteckningsblocket igen.

Så här såg det ungefär ut förra året. Jag försökte skriva så mycket jag kunde. Och nu är jag glad för det eftersom minnet är kort, potatis aldrig bör odlas i samma låda år efter år och att den näringskrävande kålen är smart att sätta i förra årets ärt- och bönlåda.

Fullständigt fri skala och väldigt kladdigt men ett himla bra kom-ihåg.

När jag tittar på denna skiss blir jag också påmind om att jag ska sluta odla squash. Den tar väldigt mycket plats i förhållande till hur mycket vi uppskattar att äta den.

Den store odlarinspiratören Sara Bäckmo har förnyat sig med fräsch hemsida och ett nytt upplägg. I ett av hennes trädgårdsbrev, som man kan prenumerera på gratis, läste jag just att även hon utvärderar, tar bort och lägger till.

Sara Bäckmos summering av don´ts efter odlingsåret 2017.

När jag nämner Sara Bäckmo så kan jag inte låta bli att rekommendera podden Två odlare emellan som hon medverkar i tillsammans med Farbror Grön, Johannes Wätterbäck. Jättetrevliga samtal med både fakta och inspiration.

I nästa inlägg ska jag fortsätta berätta om Odlingsplan 2018 men även presentera ett nytt projekt, lite lagom stort.

Gott grönt år!

Så var det 2018. Egentligen bara en siffra men även jag luras av att vi går in i en ny tid med löften om bot och bättring.

Det sköna är att odlarbiten är min kravlösa och lustfyllda hobby. Visserligen har jag höga ambitionsnivåer men jag har bestämt mig för att aldrig bli besviken om det skulle skita sig på något sätt. I år kommer jag att vara bortrest under en längre tid, just när det kanske händer som mest i odlingarna, men vi ska installera någon slags bevattningssystem i växthuset och resten får klara sig själv. Det blir vad det blir. Jag har inga nyårslöften kopplade till odlandet.

Nyårsafton i Getingedalen blev en behaglig dag med mycket matlagning och skönt umgänge. Maten i Getingedalen planeras efter vad vi har i lager. Åtminstone en av ingredienserna bör komma från egen skörd vilket är en lagom utmaning.

Vi gjorde en vegansk gräslöksmajonnäs som vi definitivt kommer att göra igen.

I min favorit bland mattidningar, Vegourmet, hittade vi ett recept som matchade vår idé om minst en från egen skörd. Gräslök är lätt att odla och lätt att lagra i frysen så där är vi självförsörjande sedan flera år tillbaka.

Receptet syns nedan och vi använde majjon till en sallad på stekt surdegsbröd.

Nej, det behövs inga ägg för att göra majonnäs. Och mjölken kan bytas mot komjölk. Och att oljan ska vara varmpressad är inte heller viktigt.
Med en höghastighetsmixer är det ingen konst att göra egen majonnäs.

Till varmrätten serverades hasselbackspotatis, självklart på egna knölar. 2017 var året då jag medvetet odlade en vinterpotatis som skulle vara extra bra att lagra. Inte vet jag om det råkar vara just sorten eller vårt nya funktionella skafferi som är orsaken till att potatisen fortfarande är lika fin som om den vore nyupptagen.

Foxton heter den ekologiska sorten som jag köpte på Klostra. Den är bra till allt utom klassisk kokning. Då blir den jättekonstig.

Till potatisen serverades en ljummen sallad med rosenkål. 2017 odlade jag inga rosenkål men jag vet att det funkar eftersom jag gjorde det 2016.

Bild från julen 2016!

I år blir det däremot Flower Sprouts, den senaste flugan inom kålodling. Det är en korsning mellan rosenkål och grönkål och kallas även brysselkålsblomma. Fröer finns på Klostra.

Bild lånad från Klostra.

Tillbaka till den ljumna salladen. Här kommer receptet. Även det är saxat från Vegourmet.

Kokos är inte min favoritsmak men ibland innebär den mera plus än minus. I denna rökiga skepnad satte den pricken över i för denna rätt.

Rökig kokos visade sig vara riktigt gott.
Rosenkål. Skärbräda och kniv säljs i Getingedalens butik.
Egen rödlök så klart. Lätt att odla, lätt att lagra.
Fruktförmedlade äpplen.

Vi behöver fortfarande inte köpa några äpplen men de kommer inte från egen skörd eftersom älgen var där före oss. Däremot så finns det massor av äpplen som aldrig omhändertas och där har min pappa en betydelsefull roll.

Han är inte engagerad i fruktförmedlingen men han har en egen liten verksamhet med samma funktion. Vid det här laget har han koll på tomter och villaägare som aldrig tar hand om sin frukt så då erbjuder han sig att göra det i stället.

Ingen har sagt nej hittills och de mängder äpplen som han plockar fördelas sedan bland släkt och vänner.

Så här borde vi göra i mycket större utsträckning än idag. Vi skulle inte behöva importera ett enda äpple i Sverige om vi tog vara på all frukt som finns i närområdet. Gör det till en vana – fråga grannar och i grupper på sociala medier om de har för mycket frukt i trädgården.

Om äpplena dessutom har fått en sval förvaring så är de fortfarande fina den 31 december.

Angående mitt löfte om att ta tag i inventeringen av frö så har jag faktiskt börjat. Som ni kunde läsa ovan så har jag ett planerat inköp av Flower Sprouts och i veckan kom Runåbergs frökatalog i brevlådan. Den firma jag köper överlägset flest fröer från.

Bra kvalitet och bra filosofi. Deras vackra påsar är en bonus.

Här ska beställas!

Mer om fröer och planerad odling i nästa inlägg!

Trädgård i tankarna

Just nu tycker jag att det är lite trist. Mörkt. Kallt. Förkylt. Halt. Broddar, näsdukar och pannlampa gäller. Trädgården är något som finns där ute någonstans. Vi har tagit en paus från varandra.

Det är tur att vi har lite snö. Det ger lite skön känsla och ljus.

Odlingslådorna är täckta av snö.

Och det är tur att det snart är jul. Även om jag inte är någon storfirare så ger adventsljusstaken ett skönt ljus och hyacinter och amaryllis är fina blommor.

I år testar jag att hänga amaryllis upp och ner. Fyller stjälken med vatten och det verkar funkar fint!

Att göra kransar är lite kul och att hitta nya sätt att göra kransar, eller alternativ till kransar, är ännu roligare. Ju enklare desto finare.

Jag hittade en blogg, visserligen på franska men det är bilderna som är intressanta. Där fanns det massor av inspiration till både klassiska och annorlunda kransar. Så jag gjorde några egna för att testa.

Helt okej faktiskt.
Också rätt så fin.

Det enda som finns att hämta i trädgården just nu är grönkål. Fantastisk och tålig grönsak. Och väldigt nyttig och användbar.

Förutom det som finns i skafferiet står det en låda morötter i garaget och väntar på sin tur. Garaget har visat sig hålla en perfekt temperatur men det är en nackdel att behöva gå ut dit varje gång man ska ha en morot och det är egentligen inte till för att lagra grönsaker i. Den här lådan är ett undantag.

Garagemorötter.

Ett glädjeämne är att Runåbergs har öppnat sin webshop igen. De stänger alltid den i några månader men öppnar lagom till att man börjar bli sugen.

Faktum är att vissa saker bör sås nu för att kunna skördas i tid. Det gäller alla chilisorter med chinense i sitt latinska namn och aubergine.

Och i januari och februari är det en hel del som bör planteras av samma skäl. Andra chilisorter, paprika, purjolök mm. Så det är inte så dumt att passa på att inventera fröförrådet och göra den första beställningen nu.

Här kan du se hur lång hållbarhet fröer har. När du inventerar kan du alltså passa på att kasta sådant som är för gammalt. Palsternacka är till exempel ingen idé att spara. De fröerna går inte att lagra.

Runåbergs är dessutom den allra bästa fröfirman enligt mig.

Ikväll ska jag baka saffransbröd. Glad lucia på er!

Binda upp och klippa ner

Purpurkrage

Nu kan jag se vad som är ogräs och vad som är sått. I vissa rader var det lite klurigt ett tag eftersom jag inte visste vad jag skulle förvänta mig. Hur ser egentligen palsternackans grodd ut?

Till slut lyckades jag urskilja ett mönster; vissa groddar kom med jämna mellanrum och var förhållandevis lika varandra. Först då vågade jag rycka upp allt annat.

Knölfänkål. Jag visste hur dessa groddar såg ut så här kunde jag rycka bort allt annat från början. Lärdom: Alla fänkålsfröer gror inte vilket lämnar onödiga luckor i raden –> förodla nästa år.

Nu får jag väldigt lite ogräs tack vare täckodlingen – det är en helt fantastisk metod – men jag måste lämna lite öppet där jag har sått eftersom jag inte vet exakt var grodden ska titta upp.

I vissa rader är plantorna nu så tydliga och stora att det är dags att täcka mer. Nu finns det ingen anledning att exponera någon som helst jordyta. Dessutom märker jag en markant skillnad i fukthållning med täckning. Jag har aldrig vattnat så sällan och det är jag ytterst tacksam för eftersom det är ett av trädgårdsarbetets tyngre uppgifter. Dessutom kan man resa bort ett par dagar utan bekymmer.

Potatisen klarar sig väldigt bra med små mängder vatten. Dessa har fått rabarberblad runt fötterna för att behålla vatten och näring i jorden. Dessutom blir daggmaskarna överlyckliga.

I växthuset är det dock annorlunda så klart. Visserligen täckodlar jag även där men i mindre skala. Allt odlas i kruka och torkar ut betydligt snabbare. Dessutom är det helt andra temperaturer där inne.

Inte en sommar utan två ordentliga krukor med basilika. Det är växthus som gäller för dessa. Ingen idé att försöka något annat.
De första paprikorna har börjat växa i växthuset. Här syns King of the North.

Det jag således ägnar tid åt just nu är följande:

Binda upp. I takt med att saker sticker i höjden så måste de också få stöd. Tomater, klätterbönor, humle och lite chili.

Stödgödsling. För att få snabb effekt så görs detta med flytande näring. Stinkande häxbrygder på urin, nässlor och hönsgödsel blandas med vatten och sprids medelst vattenkanna.

Täckning. Nu har det mesta grott så nu kan jag täcka all kvarvarande bar jord och spara resurser.

Inspekterande. Måste hålla koll på grejerna så att de inte utsätts för angrepp. Löss, larver och sniglar är mina största hot. Löss och larver är jag van vid men sniglar är årets nykomling. Det har bara varit en tidsfråga innan de skulle hitta hit. Tack och lov är de ganska få så jag hinner med att plocka dem.

Tjuvning. Tomaterna ger bäst skörd om man tar bort tjuvarna och låter energin gå till fruktsättning.

Vattning. Det som växer i kruka och växthus måste få lite vatten emellanåt.

Gräsklippning. No further comment.

Skördar. Jodå! Sallat, grönkål, örter och lite annat är skördeklart här!

Tomaterna bör tjuvas, vattnas och bindas upp. Jag har både tomater ute och i växthuset.
Sparrisen skördades fram till midsommar och nu kommer det fina aptitliga stänglar som läskar oss men aja baja. Nu ska sparrisen gödslas rejält och få växa upp och vila till nästa år.
Grönkålen mår förträffligt och det är mycket tack vare förodlingen. Den direktsådda kålen mår inte närmelsevis så här fint. Här har jag hittat de flesta sniglarna och ihärdig jakt och lite biologiska bekämpningsmedel har gjort nytta. Nu har jag dock börjat se de första kålfjärilarna så snart kommer angrepp nummer två. Då är jag glad att kålen redan är så pass stor och stark.
Lök på väg upp. Jag ser att löken som har fått kompost växer bättre än den som har fått stallgödsel.
Sockerärterna har redan nått till andra snöret.
Eftersom detta är zon 5 och mer än 250 meter över havet så blommar inte min fläder förrän nu. Det blir saft så klart.
Ytterligare ett mycket lyckat fall av förodling; sallaten Jericho. Jag fick frön av Farbror Grön och den här är helt ljuvlig. Finns på Runåbergs.
Jag vet att morötterna i många trädgårdar har kommit betydligt längre än så här men this is zon 5. Morötter går inte att förodla så det är bara vänta in rätt tidpunkt.
Jag har en liten avdelning i skogskanten där myntan växer. Den är duktig på att sprida sig så jag lät den växa på en plats där det är okej. Till vänster syns en äppelmynta med lite gråare, ludna och runda blad. Till höger en klassisk pepparmynta med spetsiga blad.
Glädjen över dessa är oproportionerligt stor. Buskbönor brukar vara lite kinkiga men dessa tog sig på första försöket. Däremot så har vi inte sett om de ger någon skörd. Jag har haft fina buskar utan bönor tidigare.
Av piplöken skördar jag inte längre något, det är en försommargröda. Nu får de gå i blom och vara till nytta för humlor och bin.

Lupinerna invaderar landet och i vissa kommuner ombeds medborgarna att slå dem innan de fröar av sig och förökar sig ännu mer. Men lupiner är ju fina kanske du tycker då. Förvisso, det tycker jag också, men de har en tendens att kväva andra vilda örter och växter och minskar därmed mångfalden.

Läs mer om lupinens historia och hur den bekämpas här.

Nu är det några fiffiga forskare som har kommit på att lupinbönor är en källa till vegetabiliskt protein och betydligt mera klimatsmart än kött. Och jag som förespråkar mindre kött och mer grönsaker tycker så klart att detta låter spännande.

Det betyder dock inte att du kan äta lupinerna i vägkanten. De kan till och med vara giftiga. Detta handlar om en släkting.

Läs mer om forskningen här!

Vackert i vägkanten i Getingedalen. Men på bekostnad av utarmning och en alltmer homogen flora.

Nästa inlägg skrivs i juli. Men redan? Hallå?