Att konsumera inom de planetära gränserna

Det blev ingen blogg förra veckan. Kalendern var full och prioriteringar gjordes. Men nu kommer det! Förra bloggen avslutades så här:

I nästa inlägg kommer jag att knyta an till min inledning om hållbar konsumtion. Vi har redan börjat överskrida de planetära gränserna och vår konsumtion de senaste 50 åren är en av orsakerna.

Hållbar konsumtion alltså.

Jag vill tipsa om Rapport från 2050 som går på SVT just nu. Återigen ser vi Erik Haag och Lotta Lundgren göra populärvetenskap av vår livsstil. Istället för att titta bakåt så blickar de framåt och varje avsnitt har sitt eget tema. Ibland är formen lite tramsig, men också smårolig, fast det viktigaste är innehållet. Det som sägs är inga gissningar utan bygger på fakta och forskning. Jag ser så klart mest fram emot avsnittet om mat som sänds den 5 februari.

Här kommer du till programmet.

Nästa tips är en dokumentär i två delar som finns på Youtube. Den heter Life within Planetary Boundaries eller Leva inom planetgränserna. Del ett heter Ett jordat liv och du hittar det här. Del två heter Agroforestry och det finns här.

Jordbruket och livsmedelsindustrin är det som har störst negativ inverkan på de planetära gränserna och konstgödsel/handelsgödsel är en av de stora bovarna. Genom att gödsla våra jordar med konstgödsel förorsakar vi enorma mängder koldioxidutsläpp i atmosfären. Ja inte bara koldioxid utan även lustgas vilket är fem gånger starkare än koldioxid.

Konstgödsel innehåller framför allt kväve, fosfor och kalium och gällande kväve och fosfor har vi redan gått långt över vad planetens gränser tål.

Källa: Johanna Björklund, docent i miljövetenskap på Örebro Universitet. Värdefull länk till tio minuter informativ film finns här.

Som hobbyodlare och småbrukare kan man göra skillnad genom att inte köpa billig jord som är gödslad med konstgödsel. Läs på påsen och fråga försäljaren!

Fröken Ganska Duktig köpte såjord i veckan. Jag vet, jag har förespråkat att man fixar sin egen såjord genom att gräva upp två hinkar jord på hösten men jag har haft bekymmer med sorgmygg och lite halvdana förodlingsresultat så jag unnar mig köpejord i år. Utvärdering kommer.

Men jag köper KRAV-märkt såjord för att slippa konstgödsel och annat skräp som kan ligga bakom produktionen. Om en vara är KRAV-märkt så är den kontrollerad. En producent kan inte märka sina produkter med vad den vill, det krävs certifikat och kontroller för att få kalla grejerna KRAV eller ekologiskt. Om det tänkte jag skriva i ett kommande inlägg.

Här finns en bra beskrivning av Konstgödsel.

Det finns ett avsnitt av Hållklarhetspodden där Elin Röös intervjuas. Elin kommer även att figurera i avsnittet om mat i Rapport från 2050. Elin forskar på hållbar livsmedelsproduktion och markanvändning och du kan läsa mer om hennes forskning här.

I podden berättar hon att det finns gränser för hur mycket vatten, mark, kväve etc. som livsmedelsproduktionen kan använda sig av för att ligga inom de planetära gränserna. Det är också en konsumentfråga. De planetära gränserna ger oss riktlinjer till vårt agerande och vår konsumtion.

Du kan höra Elin berätta mer här i Hållklarhetspodden.

Vår huvudbok under utbildningen är Gunnar Rundgrens Den stora ätstörningen – maten, makten och miljön. Gunnar är bonde, samhällsdebattör och författare.

Gunnar skriver bland annat om hur omställningen ska gå till. Konsumentkraft i all ära men de stora historiska förändringarna har skett genom tvång, lagstiftning och aktivism. Det var till exempel inte konsumenternas val att köpa ”slavfria” produkter i USA som ledde till slaveriets avskaffande. Det var en politisk aktion och ett inbördeskrig.

Rundgren menar trots det att det är konsumentens skyldighet att göra etiska val.

Den som köper ekologiska produkter hjälper de ekologiska bönderna och skickar samtidigt viktiga politiska signaler.

Gunnar skriver vidare om den befängda tanken att informationsbrist skulle vara orsaken bakom vårt agerande som konsumenter.

De flesta förstår redan att många grönsaker skördas av dåligt betalda illegala invandrare, att den billiga t-shirten sys av folk med mycket låga löner och dålig arbetsmiljö, att bensinen eller flygresan skadar miljön och att fläskfilé som säljs för trettio kronor kilot kommer från djurfabriker.

Jag håller med om varenda ord. En normalfuntad människa vet detta, innerst inne, men blundar för det. Solidaritet är en bristvara nuförtiden.

Man kanske undrar varför jag skriver så mycket om klimat, livsmedelsproduktion och solidaritet när det är en odlarblogg. För mig hänger allt samman. Att odla grönsaker på ett hållbart sätt är inte bara roligt, nyttigt och gott. Det är samtidigt ett statement, en gnutta aktivism och en solidaritetshandling. Omsorg om jorden, omsorg och människan och rättvis fördelning som Permakulturen formulerar det.

Jag vet inte vad jag kommer att skriva om i nästa inlägg. Certifieringar kanske? Något recept möjligtvis. Odling? Troligtvis inte än.

Vecka 8

Det första är sått!

Sånt som behöver god tid på sig har jag planterat. Nu är det bara att vänta och hålla tummarna. Och vattna.

Förodling är verkligen ingen vacker historia. Iallafall inte hos mig som återbrukar odlingskärl hej vilt. Tur att jag kan hållas i verkstan.

Den gula löken är sådd. Glassburk med hål i botten och gammal fruktlåda funkar lika fint som det högra arrangemanget.
Alla gamla hyacintkrukor sparas. Perfekta till förodling. Paprika och aubergine är långsamma grönsaker. Dessa såddes alltså i söndags, den 17 februari (note to self).
Tomatlådor med lock blir ju som små drivhus. Håller fukt och värme på ett effektivt sätt. Här är det rotselleri på gång.
Sedan jag började med värmematta i min förodling så har jag nått mycket bättre resultat. Jag har ingen golvvärme någonstans och att jobba ovanpå element blir bara jullrigt och smutsigt. Jag tror att jag ska investera i ytterligare en sådan här matta nästa säsong.
Jag kanske ska unna mig en ny odlingslåda också… Den här modellen är precis lika stor som värmemattan. Perfekt kombo.

Jag vet inte om det är ett ogräs eller en mutant som har kommit upp men redan tre dagar efter sådd sticker det upp en grodd i pluggboxen med purjolök… Det är rekord för mig.

Pluggboxen är ett riktigt bra förodlingshjälpmedel. Bra kvalitet också. Här sitter det 49 purjolöksfröer varav ett kanske har grott… I vänstra raden i mitten…
Purjolök?

För att inte behöva köpa såjord så hade jag tagit undan två hinkar med jord i höstas. Såjord behöver inte vara näringsrik men gärna siktad.

Ett höstprojekt som jag har enorm nytta av idag!

Jag har även sått i växthuset! Det finns ju en hel hoper med grönsaker som är väldigt köldtåliga och nu när ljuset kommer tillbaka så går de att odla med lite skydd. Ett kallväxthus räcker.

Det översta lagret jord var tillräckligt tinat för att kunna så frö i. Att det är fruset neråt gör ingenting eftersom det tinar lite för varje dag som går nu. Det jag har mest nytta av är spenat så det blir spenat för hela slanten.

I östra lådan är det Butterflay från Lindbloms frö (himla bra fröfirma!).
I västra lådan är det Matador från samma firma. Nu återstår att se vilken av sorterna som är starkast.
Efter sådd vattnar jag med snö. Världens mest skonsamma sätt att vattna. Långsam smältning och försiktiga droppar som tar sig neråt i jorden under lång tid.

Potatisen är beställd. Tack vare denna blogg och min nysorterade odlingspärm så kunde jag se hur mycket jag har satt förr om åren. Dessutom kunde jag se vilka sorter jag har valt och hur dessa har funkat, både i jorden, i lagringslådan och i maten.

Min sambo, som är den stora kocken i huset, ville absolut ha Blå Mandel så det fick han. Jag hade aldrig köpt den annars eftersom den inte stämmer överens med något av mina grundläggande önskemål för potatis men man ska prova nya saker och jag ser detta som ett spännande experiment!

Blå Mandel är inte ekologisk och dessutom mycket mjölig men det är klart att han ska få Blå Mandel! Nedan kan man dessutom se att den inte är testad på vare sig skorv, bladmögel eller kräfta. Living on the edge.

Tre kilo potatis vill jag sätta och för att hitta en kontrast till Blå Mandel så valde jag  Arran Victory. En ekologisk och fast sort med bra lagringsegenskaper. Dessutom resistent mot diverse trubbel. Det är extra viktigt när det är en sen potatis som ska sitta länge i jorden och sedan lagras.

Det har faktiskt varit en utmaning att hitta ekologiska OCH fasta OCH lagringsdugliga sorter hittills så detta känns kul!

 

Bra inköpsställen för sättpotatis är Larsviken och Klostra.

Faktum är att förra årets skörd av Sarpo Mira, en sen, ekologisk knöl från Klostra, blev så bra att vi fortfarande har kvar några kilo. Inte ett dugg skrumpna.

I senaste numret av Lantliv (3/2019) var det ovanligt mycket innehåll av intresse. Även i tidningarna börjar det synas att odlingssäsongen närmar sig. Varför inte gå en av deras (dyra) kurser?

Jag skulle inte vilja gå en kurs med Bella Linde som ledare. Hennes bok och hennes pod vittnar inte om tillräckligt djupa kunskaper. Faktiskt.

Dessutom dök det självklart upp ett reportage om några självförsörjande downshiftare som fick mig att haja till. Första bilden påminner så starkt om ett annat foto…

Fotot i Lantliv nr 3/2019 sidan 114.
Fotot som Malin Björkholm tog på mig 2015…

Innehållet i reportaget var ungefär som förväntat, lite puttrigt och gulligt, men det är ju också den sortens tidning. (Jag ska inte förlänga prenumerationen på denna.)

Det stod dock några kloka saker på slutet och eftersom jag inte hade kunnat säga det bättre själv så citerar jag:

Se över alla dina utgifter. Det är inte med en hög inkomst utan med låga utgifter du skapar dig ett hållbart liv.

Så dessa ord får avsluta dagens blogg och tjuvstarta nästa veckas inlägg för då är det sista bloggen för februari vilket betyder månadssummering.

Precis just nu…

Precis just nu är det osedvanligt dimmigt och grått i Kilsbergen. Typiskt novemberväder. Ganska varmt vilket gör trädgårdsarbete till en behaglig aktivitet. Om än något fuktig.

Precis just nu sätter jag vitlöken. Detta bör ske så sent som möjligt på året men ibland har jag varit så sent ute att jag har frusit fingrarna av mig. Onödigt. I år valde jag en sort som heter Vigor eftersom den uppfyller alla mina önskningar. På pappret iallafall. Vigor är ekologisk, ger större klyftor och har flätbar blast. Jag vill kunna fläta mina vitlökar eftersom det är den ultimata förvaringen. Tycker jag.

I år satte jag fler vitlökar än vanligt för att äntligen kanske kunna ta eget utsäde. Om Vigor levererar vill säga.

Höstgödsling är ett big no-no i min trädgård men vitlöksbädden är ett undantag. Så i jorden där vitlöken ska växa hällde jag resterna från min guldvattennässelbiokoltunna och hönsgödselsoppan som jag har använt som stödgödsling i år.

Gödselrester är perfekt att använda till vitlöken.

Vitlökarna delas upp i klyftor men jag skalar eller putsar ingenting. Därefter petar jag ner dem i jorden, ca 3-4 gånger klyftans höjd, och helst med rotdelen nedåt. Fast det blir lite som det vill ibland och det brukar också funka. Jag sätter dem med ca 10 cm avstånd åt alla håll. Ju tätare jag sätter dem desto mer måste jag gödsla och ju mer plats sparar jag.

Därefter krattar jag över jord och lägger på täckmaterialet. Häpp!

En bädd med vitlök!

Precis just nu tar jag undan nästa års såjord. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över att behöva köpa såjord i februari. Dyrt och dumt. Jag har ju massor av jord men den är stelfrusen.

Genom att gräva upp jord från årets odling, sikta den och hälla den i hinkar så har jag vad jag behöver om ett par månader. Jorden är ganska mager efter en odlingssäsong vilket är helt perfekt vid nysådd. Att jag siktar den beror på att små fröer helst inte vill ha för stora jordpartiklar. Som sikt använder jag en svamplåda från mataffären. Dessa slängs så det är bara att fråga efter dem.

Visserligen är jag NO DIG-förespråkare men måste man så måste man.
Världens bästa och billigaste jordsikt. Dessa lämnas gladeligen ut av mataffären och när den är slut så slänger jag den i plaståtervinningen och tigger en ny. Funkar även fint som krukbricka när man ska bära småkrukor hit och dit.
Efter en omgång med sikten är jorden finfördelad och perfekt för små fröer.
Trevligaste sällskapet när man grejar där ute.

Hinkarna behöver inte ta plats inomhus, nej jag ställer dem i växthuset. Där fryser jorden men det spelar ingen roll. I rumstemperatur tinar den på ett dygn.

Precis just nu över jag på mitt Pecha Kucha-framträdande. På torsdag berättar jag om klimatsmart ätande och att odla egna grönsaker. Detta händer på Clarion Hotel, Kungsgatan i Örebro. Kom dit!