Massor av mat

I förra inlägget skrev jag att det får vara hur mycket corona som helst men odlingssäsongen 2021 kommer definitivt inte att ställas in. Tack och lov. Det finns ovanligt mycket tid till att nörda ner sig i planeringen av denna.

Fast det är klart att jag tycker att pandemin suger. Jag är grymt less på skiten.

Gilla läget.

En sak som har fått mer utrymme än vanligt är matlagningen. Vi har grottat ner oss i vår hyllmeter med vegetariska kokböcker och lagar mer nytt och annorlunda än vi brukar. Det blir rapport på det idag.

Grunden är vår köksträdgård men en del måste ju inhandlas i affär. För den som vill/behöver isolera sig finns ju faktiskt näthandeln som en räddning.

Men det är inte bara kokböcker som blir lästa. Jag läser mer över huvud taget nu. Det finns väldigt mycket böcker och magasin som jag har varit sugen på och nu finns det tid att plöja igenom dessa. Jag tänkte berätta om en del böcker idag.

Apropå att vara less; i förrförra inlägget skrev jag om Telia och vår nya snabba router. Tydligen hade Telia läst det för det kom en kommentar i stil med vad kul att du är nöjd. Men det är jag inte längre. De fysiska telefonledningarna ska plockas ner och de erbjöd oss en raketrouter istället men allt bara strular. Och det handlar inte om oss eller routern utan det handlar om geografin. I det här området råder emellanåt djup radioskugga och det verkar de inte förstå. Låt ledningarna hänga eller gräv ner en kabel. Inte en router i världen kan lösa det här problemet.

Statlig garanti ska ge alla tillgång till fungerande internet. Visste ni det Telia?

Slutskördat! Det är inga frukter i dessa ovanligt stora physalis men de pryder sin plats i köket ändå.

Jag skördade rödbetor och gratinerade dem med en ovanligt god ost. Betorna förkokades, skalades, delades grovt och lades i en ugnsform. Bitarna blandades med olja, salt, peppar och honung.

Detta bakades på jättehög värme under grillelementet en stund i ugnen. På slutet tillfördes en drömgod färskost på getmjölk och lite solroskärnor. In i ugnen en gång till för att osten ska smälta och få lite färg.

Rätten ser ut lite som en trafikolycka men smaken är den motsatta.

Osten köpte jag i Ekobutiken i Stadsträdgården. Varje gång jag kliver in där så tänker jag varför handlar jag inte här oftare? Eftersom jag har flexibla arbetstider så kan jag besöka dem när ingen annan är där. Typ. Annars tror jag att Örebro Ost kan ha riktigt bra getost.

Vi kan fortfarande skörda av vår vinterportlak och den är jättefin. Och när den dör så har vi vintersallaten. I veckan gjorde vi en sallad på enbart egna grönsaker, trots att vi har nått november. Bra känsla.

I salladen var det vinterportlak, vintersallat (maché), de sista färska tomaterna, purjolök, picklad squash och syrad morot.

Som rock’n’roll i munnen.

En av kokböckerna som vi har använt alldeles för lite är Yotam Ottolenghis Plenty. När vi köpte den var Yotam inget stort namn i matkretsar men nu är han en industri. Boken kom ut 2010 men den trycks och säljs fortfarande.

Två rätter har vi hunnit med; en bondbönsbiff och ett smördegsknyte.

I bondbönsbiffen kunde vi hämta följande från egen skörd: bondbönor (uppenbarligen), spenat, vitlök, potatis och koriander. Äggen kommer från grannens höns.

Vi lade biffen i ett köpt tortillabröd tillsammans med en hummus på svenska gula ärter och lite vinterportlak. Mycket gott. Ganska försiktiga men fina smaker.

I smördegsknytena (som Yotam kallar galette) är det lök, vitlök, spenat, koriander och mynta från trädgården. Dessutom är det puylinser som vi verkligen inte har odlat själva. Vi frångick receptet och toppade med lite ost.

Himla gott. Aptitlig form. Men vet ni att det är vanligare med margarin än smör i köpt smördeg? Och är den riktigt billig så innehåller den palm- och kokosfett dessutom. Kolla innehållsförteckningen när du handlar. Eller gör egen.

Senaste numret av Åter är späckat av inspiration. Vad sägs om spannmålsodling i liten skala eller reportaget om att ta vara på fröer? För att inte tala om hur man förvaltar skog på ett naturnära sätt eller redogörelsen av flera goda perenna bladväxter. Här gillar vi Åter och nu ägnar jag mer tid åt läsningen än pre-corona.

En bokserie som tillhör kategorin förlustelse och lyx är Kinfolks. Mycket fina foton, trevlig storytelling, inspiration av olika slag men samtidigt lite själsligt resande, det enda resande som tillåts just nu.

Jag har väntat på Kinfolk Garden och nu kom den. Samtidigt köpte jag Kinfolk Table som jag först inte hade tänkt att köpa eftersom den innehåller köttrecept men nu blev jag svag. Och jag måste säga att de fyller en viss funktion. Maken till coola trädgårdar, vackert dukade bord, läckra interiörer och trevliga berättelser får man leta efter. Inspirerande och provocerande.

Nästa vecka börjar det dra ihop sig till advent. Om pandemin sätter stopp för glöggmingel, adventsfester och julbord så kan den aldrig hindra själva julen. Jag gissar att vi kommer att gå all in på mat och pynt för att vi har tid och för att glömma eländet.

Lön för mödan

Nu kommer årstiden då vi handlar som minst mat. Förråden är som fullast. Framför allt fyller vi inköpskorgen med mejerivaror och spannmålsprodukter. Om vi handlar saker utöver det, för det gör vi absolut, så ligger det utanför nödvändighetsregistret.

Idag blir det matlagning i kombination med skörd. Lite recept alltså.

Förra veckan skrev jag att jag skulle skörda ruccolan. Hur denna skulle förädlas hade jag inte beslutat än men det blev torkning. Två dygn i torkapparaten, det hade kanske räckt med ett, gjorde bladen prasseltorra.

Aromen är kvar, den där typiska och peppriga, så jag ser framför mig hur jag smular ruccola över diverse rätter där jag tror att den kan tillföra något positivt.

I år mognade tomaterna i tid, det blev ovanligt lite som skulle eftermogna inomhus. Skönt, för det är lite platskrävande. Jag har redan skrivit att årets tomatförädling är torkning men i helgen när vi bjöd vänner på tacos kunde vi avnjuta ganska många i färsk form.

Inte fler än så här ligger det på årets bricka och då är hälften redan mogna.

De mjölksyrade morötterna är färdiga och det var en mycket angenäm upplevelse. Som kryddning i burken lades korianderfrö, inspirationen kom från Johan Björkmans bok Det Nordiska Skafferiet.

Därför har vi provat att servera moroten, som är så full av smak i sig själv, endast tillsammans med rostade och grovmalda korianderfrön och lite gomasio. Det är ett sesamsalt som går att hitta i välsorterade matbutiker men under den senaste utbildningen gjorde vi eget och det var enkelt.

Här finns en bra beskrivning av hur man gör.

Gomasio består av endast två ingredienser, sesamfrö och salt, men med rostning och sammansättning uppstår så många fler lager av smak än de ursprungliga. Att strössla gomasio över en sallad är till exempel ett mycket hett tips!

Av någon anledning tyckte jag att denna sidorätt passade bäst att äta med pinnar.

Just nu står torkapparaten och surrar i bakgrunden. Den går ofta nuförtiden. Idag ligger det chilifrukter i den och några av dessa är svinstarka så öron-näsa-hals-systemet är väldigt öppet om man så säger.

Förra året var det fler frukter i torken och då fick den flytta ner i källaren eftersom både människor och hund gick omkring och nös.

Det står även rödbetor på menyn idag. Jag tror inte att vi blir mätta på varsin morot. Jag hämtade in två (rödbetorna kan utan problem står kvar i landet ett tag till) med helknasig form som jag nu har kokat i buljong. Dessa får svalna innan jag drar av skalet och gör en sallad av dem.

Receptet hittade jag i den numera nedlagda tidningen Vegourmet (nr 2/2017) och det är en topp-fem-rätt med rödbetan som huvudingrediens.

4 kokta kalla rödbetor, gärna i olika färger
2 apelsiner, skalade och filéade
3 msk kapris (jag använder fläderkapris)
2 schalottenlökar, fint hackade (röd lök går också bra)
Persilja, några kvistar, fint hackade
1 tsk rosépeppar, lätt mortlad
2 msk smakstark olja
2 msk färskpressad citronjuice (eller rabarberjuice)
Flingsalt
Skala och skär betorna i tunna skivor, helst på mandolin. Arrangera skivorna på tallrikar. Toppa med apelsinbitar, kapris, lök, persilja och rosépeppar. Ringa olja och citronjuice över och strössla flingsalt på toppen. Enjoy.
Nykokta rödbetor.

Till sist vill jag rekommendera en bok och en pod som hänger ihop. Lina Gustafsson är veterinären som tog jobb på ett slakteri för att sedan skriva boken Rapport från ett slakteri. Den är en stark redogörelse för hur det fungerar och som jag tycker att alla köttätare borde läsa. I senaste avsnittet av VEGO-podden intervjuas Lina om sina reflektioner, erfarenheter och den avtrubbning inför liv, död och lidande som hon möter.

Det finns ett ganska enkelt sätt att ta avstånd från den här hanteringen av djur.

Här finns boken.  Den finns även som ljudbok på till exempel Storytel.

Här lyssnar du på podden.

Vecka 47

Idag tänkte jag bjuda på två fantastiska sallader. Eller åtminstone recepten. De flesta ingredienser finns i min trädgård, förhoppningsvis även i din, så jag äter dem mest på hösten när allt finns färskt.

Sallad med palsternacka och bönor

Ingredienser:

Några palsternackor

Ca 300 g (eller två nävar) brytbönor (alltså haricot verts, vaxbönor el. dyl.)

Rucolasallat eller valfria gröna blad

Parmesan

Olja

Salt

Dressing:

2 msk olivolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk flytande honung

1 tsk salt

Svartpeppar

Sätt ugen på 200-225 grader. Skala och klyfta palsternackorna. Blanda klyftorna med olja och rosta dem mjuka i ugnen, ca 30 minuter. Rör om då och då. Smala bitar brukar bli färdiga tidigare än tjocka. När det återstår ca 10-12 minuter lägger du även bönorna i ugnen i samma form.

Blanda dressingen. Grunda ett salladsfat med de gröna bladen, lägg på palsternacka och bönor. Hyvla parmesanbitar på toppen och ringla sist över dressingen.

Nästa sallad har grönkål som huvudingrediens. Det är kanske vanligast med grönkålssallad till jul men den funkar så klart fint även andra säsonger. Grönkål är enormt näringsrikt, betydligt nyttigare än många andra bladgrönsaker vi använder som salladsbas. Däremot så kan den vara lite grov i strukturen därför ska den kramas ihop med dressingen, då blir den skön i munnen.

Grönkålssallad med fetaost och picklad rabarber

Ingredienser:

Ca 10 grönkålsblad (det beror så klart på hur mycket sallad du vill göra)

1 äpple

1 gurka

1 fång salladslök

Picklad rabarber (eller motsvarande)

Solroskärnor

Fetaost

Dressing:

Valfri olja

Valfri syra (rabarberjuice är mitt bästa förslag)

Örtsalt

Peppar

Skär bort mittnerven från grönkålen, grovhacka bladen. Lägg dessa på ett salladsfat, tillsätt olja, syra, örtsalt och peppar. Tvätta händerna och krama in dressingen i salladsbladen. Håll på tills du känner att bladen börjar mjukna.

Dela gurka, äpple och salladslök, picklad rabarber och fetaost i aptitliga bitar. Blanda detta med grönkålen. Rosta solroskärnor i en torr panna tills de börjar lukta nötigt och får en gyllene färg. Toppa salladen med kärnorna.