Vecka 26

Det är sista blogginlägget för månaden vilket betyder månadsssummering. Fast jag har ingen lust att skriva om det idag och det är min blogg så jag slipper. Jag vill hellre skriva om att det är ett ruskigt bra odlarår. En perfekt variation av värme, sol och regn. Det är hur kul som helst att göra rundorna bland odlingarna och se på tillväxten.

Sedan sist har jag lagt täckmaterial på alla bäddar. Inget mer ogräs och maximalt fuktbevarande. Löken ser ut att trivas.

En morgon var det tillrufsat bland mina miniplantor av rotselleri. Rufsets karaktär sa katt. Kattoalett. För stora spår för fågel, för små spår för vilket annat djur som helst.

Nästa morgon var mina militäriskt raka rader av morot i kaos. Då blev jag lite ledsen eftersom jag var så nöjd med mina morotsrader. Jag fick ju inte en enda morot förra året. Jag tror fortfarande på katt och det kan bara vara en – Tristan.

Jag gillar Tristan. Jag hade velat ha en egen Tristan men katter ger mig klåda. Tristan bor tillräckligt nära för att även ta mössen på vår gård så vi har nytta av honom.

Tristan måste få göra sina behov och det är inte lätt för en katt att veta var det ska ske. Men att lägga ett kompostgaller eller liknande över odlingen funkade klockrent. Inte ett enda kattspår sedan dess. Tipset kom från någon annan odlare eller något av alla forum på Facebook. Tack för det.

Efter Tristans framfart växer inte morötterna längre som en Nordkoreansk armé men det blir nog bra ändå.

Och kålen den mår bra. Två sprayningar med Turex har jag hunnit med och det är redan stor skillnad. Trots att det regnar då och då. Vitkålen visar försiktiga tendenser till att knyta sig. Och svartkålen växer säkert en cm varje dag.

Som en liten baby alien. Plant based baby alien.
Jag tror att vi kommer att börja skörda svartkålen vilken dag som helst. Den kommer ändå att fortsätta att ge skörd till december.

På ärt- och bönfronten ser det också himla bra ut. I princip alla ärtfröer har grott och jag har fått ännu ett bevis på att jag kan fröodla. Trekanten med Lokförare Bergfälts jätte-hajpade-ärt är intakt och verkar ha grott till 100%. Yes! Med anledning av hur eftertraktad denna sockerärt är så känns det så klart extra bra att kunna odla fram fröerna själv.

Buskbönorna brukar vara kinkiga och vill ha en riktigt varm jord för att gro. I år kommer de dock generösare än de brukar. Plantorna brukar bli 30-40 cm höga och det är brytbönor, alltså haricots verts, i lite olika färger. De gula brukar kallas vaxbönor.

Bondbönorna kör vidare i sin racertakt och om en vecka tror jag att första bönskidan visar sig.

Lokförar’n.
Buskbönan.
Bondbönan.

Klättrande bönor är både vackert och lättskördat men svårodlade i zon 5. Jag har provat några gånger men får inget resultat. Det finns dock en som är anspråkslös och vacker (men inte lika god); blomster- eller rosenböna. Min favorit heter Prizewinner och den har jag planterat vid en gammal klätterställning till en ros.

Prizewinner på väg!

I växthuset är det framför allt vinranka och gurkplantor som jobbar snabbt. Fast tomaterna är inte så dåliga de heller.

Gurkorna växer säkert 5 cm/dygn.
Tomaterna har fått en ny typ av uppbindning i år. Det känns redan som den bästa hittills. I taket har jag satt en stång, IKEAs billigaste gardinstång. På denna hänger S-krokar och i dessa fäster jag snören som jag lindar runt tomatplantorna varefter de växer. Snöret sitter i en generös ögla längst ner på varje tomatplanta. Inga mera stödpinnar i växthuset!

Det som blommar just nu är piplök, salvia, fläder och det vilda. På hundpromenadängarna är det hur vackert som helst just nu med en mångfald av underbara vilda blommor. De dyker även upp i trädgården och då tar man en omväg med gräsklipparen för att skona dem. Att de vill växa intill granhäcken är ett under i sig.

Piplöksbollar på G.
Blommande salvia.
Praktfull fläder.
Ett litet skonat stycke vildblommor.

Apropå fläder så kommer jag inte att göra någon saft i år. Det finns fortfarande ett lager i frysen. Men jag provade att göra flädersirap.

Ett googlat recept fick vara vägledande. 2,5 dl vatten fick koka upp med 500 g socker. (Nästa gång kommer jag att ta 250-300 g.) Ca 15-20 fläderblommor läggs på vitt underlag för att insekterna ska krypa ut. Därefter blandas de ner i sockerlagen. I receptet skulle man tillsätta citronsaft och skal men jag tog 6 frysta tärningar med rabarberjuice. Först tog jag 4 men det behövdes 6. Fast med en mindre mängd socker i nästa kok kanske man även måste justera syran.

Rabarberjuice.

Nåväl, allt får koka i ca 10 minuter för att sedan tas av plattan och svalna. Låt stå kallt över natten eller i minst 4 timmar. Därefter silas blommorna bort och sirapen småkokas till ungefär halva mängden återstår. Hälls på väl rengjord burk.

Alltså det blev supersegt, nästan som mjuk kola, eller som sirap som stått i extra kallt kylskåp. Men smaken! Den var väldigt bra. Lite för söt men som sagt, sånt går att justera.

Vad ska jag ha sirapen till? Drinkar tror jag. På glass kanske. I desserter. Som smaksättare i mat. Vi får se.

En ny odlingslåda är på gång. I botten grundar jag med kartong eller gamla tidningar. Det är framför allt för att hindra rotogräs men det blir bra mull och utfyllnad också. Sedan fyller jag på med organiskt material som är friskt och som inte kan generera oönskade växter. Har tidigare gjort misstaget att använda materia fullt av mogna fröer. Inte smart.

Jag fick lite kalla fötter gällande jorden som jag skulle fylla lådan med så jag skickade iväg ett jordprov. Svaret har inte kommit än, inte heller fakturan, så det ska bli spännande att få svar på både det ena och andra. Min fråga gällde klumprotsjuka som drabbar alla sorters kålväxter men för bönder som odlar raps är den väl egentligen det största problemet.

Det går att odla alla andra sorters grödor på en klumrotsjukedrabbad jord och efter ca 17 år är sjukan borta men jag håller så klart tummarna för att min jord är frisk. Återkommer om provsvaret.

För att ändå avsluta på ett månadssummeringsvis så tänkte jag påminna om att allt papper har betydelse för klimatet. Även direktreklamen. Bilden nedan är både aktuell och inte. Naturskyddsföreningens länk i nederkant gäller inte längre men det finns en uppdaterad version här. Den handlar om vad vi kan göra för att minska vår pappersförbrukning och därmed göra klimatet en tjänst.

Det enda jag ställer mig frågande till är de digitala alternativen. Själv har jag valt att läsa både böcker och tidningar via appar och internet men det sägs att serverhallarna som gör detta möjligt står för en stor del av alla koldioxidutsläpp. Om det kan du läsa här.

Att skriva en blogg om hållbarhet är då kanske lite kontraproduktivt? Har dock inga planer på att sluta. Vi hörs om en vecka!

Vecka 24

Idag blir det mycket örter, ett recept, ogräs och blomsterfoto.

På örtfronten är jag självförsörjande sedan många år tillbaka. Dels för att de är lättodlade, jag tycker verkligen att man ska ge sig på örtodling om man vill känna sig duktig, dels för att de ofta är perenna.

De flesta örter fryser jag in men det finns några som mår bättre av att torkas. Det går att googla sig fram till vad som funkar bäst men i mitt fall var det en bok i sambons hylla som blev min bästa örtguide.

Verkar var slut i de flesta bokhandlar men dyker upp på antikvariaten och Tradera ibland.

Örter som inte är perenna, och som jag sår nästan varje år, är basilika, koriander, persilja och dill. Nej, jag vet, dill är ingen ört men jag använder den som det.

Rosmarin är perenn söderöver men definitivt inte i Kilsbergen. Jag har provat alla möjliga sätt att försöka få den att klara vintern men icke. Jag har även försökt att så rosmarin från frö men den ska köldbehandlas och daltas med så jag orkar inte. Jag köper helt enkelt en ny planta när jag vill ha rosmarin.

I min ogräsinvaderade örtagård, som är i stort behov av en rejäl rensning, växer de perenna örterna.

Från vänster syns fransk dragon. Bearnaisekryddan som även lyfter andra rätter. Man får vara lite försiktig, den kan dominera om den överdoseras. Drar åt anis ibland.

Det finns fransk och rysk dragon, de ser väldigt lika ut men är helt olika i smak. Den ryska är mycket mera oansenlig.

Därefter ligger det lite vinterkyndel. Det är en nyhet i min örtagård men att den skulle klara vintern och vara perenn är det ingen tvekan om, jag satte den förra året och skördade detta idag. Den har en touch av timjan men avviker ändå lite från klassisk timjan. Vinterkyndel ska funka fint till bönor vilket jag så klart ska prova så småningom.

Till höger om vinterkyndeln syns en kvist libbsticka, buljongörten. Tugga på ett blad libbsticka och du kommer att förstå referensen. Smakförhöjare i största allmänhet. Har vissa likheter med selleri.

I övre högra hörnet syns en liten bukett med salvia. Mer och mer har jag börjat älska smaken av salvia, särskilt ihop med smör. Jag har tidigare berättat om en lyckad salviapasta och bladen blir grymma om man doppar dem i frityrsmet och friterar.

Salvia med blomknoppar.

I mitten på vänsterkanten ligger torkad rosmarin. Jag tänker inte odla rosmarin i år eftersom jag har ett tillräckligt stort lager kvar. Det går åt så otroligt lite rosmarin, den är mästare på att ta över. Rosmarin är en av de örter som jag hellre torkar än fryser.

De långa limegröna stråna mitt i bilden är kinesisk gräslök, alltså en variant av gräslök. Dess blad är bredare, plattare och kortare. Smakar typ samma sak som klassisk gräslök men får ljusrosa/vita stora blommor. Gräslök växer hela säsongen, särskilt om jag klipper ner den. Jag hackar gräslök i centimeterlånga bitar och fryser in i burkar. Det brukar bli en hel del under en säsong och är mycket användbart. Behåller all arom i frysen.

Kinesisk gräslök på väg att blomma.

I nedre vänstra hörnet ligger klassisk timjan. En himla bra allroundört. Jag fryser hela kvistar och i frysen släpper bladen från stjälken. Smidigt.

Timjan. Det finns citrontimjan, backtimjan, kryptimjan och alla möjliga varianter av denna ört. Den här är helt utan krusiduller.

I nedre vänstra hörnet ligger det två högar hämtade ur frysen. Det är dill och persilja. Dessa är inte perenna och jag kunde alltså inte hämta dem i trädgården eftersom de är pyttesmå än så länge. Förutom att persilja är grymt nyttigt så är båda örterna mycket bra smaksättare i många olika sammanhang.

I örtagården har jag även citronmeliss. Den är sjukt fin och doftar underbart men med åren har den börjat breda ut sig till ett buskage. Jag behöver inte så mycket citronmeliss så jag ska nog ta fram stora spaden någon dag.

Hur. Mycket. Citronmeliss. Som. Helst.

Mynta och spansk körvel har jag planterat på behörigt avstånd där den utan problem får breda ut sig. Annars kan dessa ljuvliga örter bli ens fiender och det har de inte förtjänat.

En rätt som jag gör då och då, och som innehåller typ alla örter, är egen färskost. Alltså, det är väl ingen rätt men ett himla bra alternativ till butikernas dito.

Jag köper 1 liter ekologisk filmjölk och 3 dl ekologisk gräddfil och detta häller jag i en kastrull. Under omrörning låter jag allt bli varmt och plötsligt så märker man att vätskan blir tunnare och skär sig. Då är det klart att filtrera.

Det kanske kan tyckas mycket med 13 dl fil men det blir lagom mycket kvar när det har runnit av. Jag använder kaffefilter och det behövs två stycken för att hantera hela mängden. Efter en natt i kylskåp eller ungefär fyra timmar så har allt runnit färdigt. Vätskan är toppen att baka bröd på.

Ostmassan blandar jag med finhackade örter, vitlök, salt och peppar. Det brukar ta några timmar innan smakerna sätter sig så om det smakar mesigt vid tillredningen är det värt att vänta med att blanda i mer örter eller salt. Det kan bli too much annars.

13 dl vätska blir i slutänden så lite färskost att det får plats i denna burk.

Jag har skrivit det förut men nu gör jag det igen; det är ovanligt mycket ogräs i år. Jag hade ju någon teori om att det kanske hade med förra årets torka att göra, att växterna reagerar så när de nästan är på väg att dö, och nu läser jag i odlargrupperna på sociala medier om flera som tror samma sak.

Jag läser också att det inte bara är jag som har galet mycket ogräs och på något sätt är det lite skönt att se det, för då är det inte jag som har gjort något fel. Om det är Växternas Vendetta eller The Plants Strikes Back så är det lika för alla och inte mycket att göra.

Eller jo. Det går att täckodla och aldrig har det varit så betydelsefullt att täckodla som i år.

Ser ni löken? Helt galet med ogräs. Denna bädd är i stort behov av rensning och täckning. Pronto.
Bortre delen är samma som på bilden ovan. Hitre delen är dels planterad senare, dels flammad. Alltså innan löken planterades så eldade jag upp allt ogräs som stack upp med en gasolbrännare. Och nu ska det förstås på massor av täckmaterial. Vindsnurran hittade jag på Jula och den skrämmer fåglar.
Kålbädden täcktes direkt vid utplantering och jag är så glad att jag gjorde det! Det blir väldigt tydligt vilken effekt det har.
Svartkålen mår prima. Det är bra att den växer sig stark innan larvsäsongen, då står de emot angreppen. Fast jag kommer så klart att hjälpa till med mina metoder.

Potatisen växer jättefint och jag börjar se blomknoppar. Nu ska man inte stirra sig blind på potatisblommor eftersom vissa sorter aldrig blommar. Blommorna indikerar dock att potatisen har nått ett visst stadium i tillväxten. Ett angenämt stadium som säger mig att det kan bli egen färskpotatis i midsommar…

Rättikan gror lika snabbt som sin släkting rädisan. Fast jag börjar mer och mer luta åt att satsa helt på rättika istället för rädisa. Dels mer mat/frö, dels nästan samma smak, dels mindre känslig än rädisa.
Morötter på väg upp. De är långsamma men jag tycker ändå att de har varit överraskande snabba i år. Kanske brukar jag så för tidigt? Torkåret 2018 fick jag inte en enda morot så det här känns jättekul.
I ärt- och bönlådan är det förberett för diverse klättrande plantor. Sockerärt med olika höjd, bland annat den gigantiska och eftertraktade Lokförar’n. Längst bort syns bondbönorna…
…som snart kommer att blomma!

Det är så tacksamt att fotografera blommor. Särskilt med en bra kamera och en mulen dag. Solsken är härligt på många sätt och helt rätt i vissa sammanhang men inte vid fotografering.

Jag är ingen fotograf men jag tycker att det är roligt att ta bilder. Särskilt av blommor.

Min syster är fotograf, det är hennes jobb, och hon har lärt mig lite knep. Några gynnsamma inställningar på kameran, några bra saker att tänka på när man komponerar bilder.

Min gamla bortglömda blomsterrabatt. Jag ser hur ni trängs med kirskål och brännässlor men fortsätter envist att leverera trots det. Jag skäms nästan. Jag tror att två timmars arbete med denna skamvrå skulle göra stor skillnad. Kanske ska ta tag i det någon dag.

En marktäckande näva. Tack för att du fortsätter att blomma. Och täcka.
Rodgerisan. Du har så maffiga blad. Blir lycklig varje år du dyker upp men förväntar mig att du ska packa och dra vilken dag som helst pga vanvård.
Kära härliga daglilja. I år ska jag smaka på dig för du lär vara god. Dessutom har du vuxit till dig med åren och jag får fler och fler av dig. Det är generöst må jag säga. Av mig får du typ inget.
Helt utan filter; en grym pion, några blad av kaukasisk förgätmigej och lite daggkåpa. Tack för att ni finns.
Hade jag vallmo? Jo men det hade jag nog. Kom över en planta, grävde ner den lite slarvigt och trodde nog att den dött. Förstod varför. Men i år hittade jag dina fjuniga knoppar mitt bland kråkvicker och snärjmåra och tycker att det är sååå spännande eftersom jag inte har en aning om vilket färg du har på insidan.

I år är det ingen vattenbrist. Det regnar lagom ofta och mina tunnor och tankar är fyllda om torkan kommer. Fast det går inte att överträffa ett regn. Den vattningen är oslagbar. Och mina odlade kvadratmeter ökar vilket gör vattning till ett jätteprojekt. Odlarsommaren har börjat jättebra.

Nästa gång jag skriver är det midsommarvecka. Jösses.

Green dinner is served!

Idag ska jag presentera några recept som alla innehåller minst en ingrediens från odlingarna. I helgen hade vi kalas och då bjöd vi på denna måltid. Det italienska köket har inspirerat till nästan hela middagen men en var också rysk, som ett litet minne från vår resa.

Vi inledde med att bjuda på surgurka med smetana och honung.

Gurkorna på bilden är skivade men vi serverade hela gurkor. Om man inte har syrad gurka så funkar även saltgurka. Till detta är en klick smetana och en fast honung magiskt gott. Tillsammans blir det en unik smaksammansättning som man inte kan ana i förväg.

Från den ryska hotellfrukosten.

Nästa rätt, eller snarare en mellanrätt, var rostad svartkål med olja och salt. Med lite parmesan, och kanske ytterligare några kryddor, blir det ännu delikatare men vi skulle komma att bjuda på så mycket mer efter kålen att vi skippade det.

Ta  bort den tjocka nerven i mitten på bladen och hacka dem sedan grovt, 4-6 bitar från varje blad. Blanda bladen med olja och salt, mycket mindre än man tror, och sprid bladen i en långpanna. Låt dem rostas i 175-200 grader, rör om någon gång, till de är krispiga. Låt dem helst inte bli bruna, då får de en bitter smak. Det tar ungefär 10-15 minuter totalt. Ät dem som chips ungefär.

Till förrätt eller sallad gjorde vi en klassisk insalata caprese. Skiva mozzarellaost och en bra tomat, varva dessa skivor med basilikablad på ett fat. Salta och peppra och ringla över en god olja. Ibland kan några droppar mörk balsamicovinäger var gott till.

Huvudrätten bestod av pasta och som så ofta sägs om italiensk mat; ju enklare desto bättre. Se till att ha bra råvaror så räcker det med några få.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja och parmesan

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar, kanske parmesan och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Till dessert serverade vi en rabarbersemifreddo. Receptet hittar du här. En halv sats av det länkade receptet ger fyra generösa portioner.

De ingredienser som kom från egen skörd var gurka, svartkål, tomat, basilika, salvia, vitlök och rabarber.

Sen var vi väldigt mätta och nöjda.

Påminner om föreläsningen den 28 oktober! Komsi komsi!

Mellanläge i mellandagarna

Mellandagsstämningen har lagt sig över Getingedalen. Julen är inte bara ljuv och härlig, den är ganska intensiv och uppstyrd också. Jag fick iallafall en riktig pyjamasdag under juldagen och nu ser mellandagarna ut bli rätt lugna också. Tills jag kom på att det är dags att planera nyårsmiddagen. Men det är ju ett val jag gör, ingen som kräver det av mig.

Det är så skönt att kunna lägga saker bakom sig så jag kör ända in i kaklet för att kalendern ska vara så tom som möjligt under årets sista vecka. Och det är inte bara jobb och andra ansvar, det är även julbestyren.

Visst är det småmysigt att spela jullåtar på spotify samtidigt som man kokar knäck och slår in paket men det blir knappast någon vila och det känns nu.

Då är jag glad att ha alla matrester så att man snabbt kan få i sig lite kvalitetsmat utan att även det ska bli jordens projekt. Den gravade moroten till exempel. Var har du varit hela mitt liv?

Foto lånat från DN.

Det blev så ultralyckat och gott att det kommer att bli ett stående inslag på alla framtida bufféer som jag är inblandad i. Eller knytkalas. Eller förrätter.

Inte nog med att det var fantastiskt gott, det är ett av mina överlägset bästa sätt att tillreda alla morötter som jag odlar. För att inte tala om dillen. Trots att jag har kilovis med dill i frysen så odlar jag det ändå varje år. Bara en rad. Det är ju så gott till den färska potatisen. Jo, men det blir ändå ytterligare ett kilo som ska omhändertas och få plats i frysen.

Här kommer receptet igen.

Här är ett bra recept på hovmästarsås som är obligatoriskt till denna rätt. Dessutom får man göra av med ytterligare lite dill. Med en stavmixer är det lätt att få ingredienserna att binda sig.

Till detta ville jag göra någonting som liknar Janssons frestelse men valde palsternacka eftersom jag har många och fina sådana. Det blev jättegott.

PALSTERNACKSGRATÄNG

4 palsternackor

2 schalottenlökar

2 dl grädde

1 dl mjölk

1 msk kapris

olja

ströbröd

smör

salt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och riv palsternacka och finhacka löken. Stek löken i oljan tills den blir mjuk. Blanda palsternacka, lök, kapris, salt och peppar i en ugnsfast form. Häll över grädden och mjölken, toppa med ett lager ströbröd och några smörklickar. Gratinera i ca 30 minuter.

Just nu är det väl ingen odlarfröjd precis, mina blogginlägg känns lite krystade men vad ska man göra? Jo man kan passa på att ta en trädgårdsrunda eftersom mycket av snön smälte bort. Helt plötsligt ser man saker igen och det fanns en och annan överraskning som tittade fram.

Savoykålen kommer visserligen inte som ett huvud men där stod den med spänstiga, friska och aptitliga blad. Trots väderomslag, snö, regn och kyla. Nu snackar vi härdig.
Av grönkålen hade jag kanske förväntat mig att den skulle vara fin så här års men jag kan ändå inte sluta att förundras över hur enormt mycket jag har fått ut av dessa plantor under året. Tack vare att de är så härdiga så satte jag ut dem tidigt (hade förodlat dem inomhus) och sedan har de funnits där för mig. Månad efter månad. Skräpfoto by the way.
Här är ett foto av samma grönkål i maj.
En liten tur förbi örtagården ger mig beskedet att salvian fortfarande är jättefin. Jag som hastade ihop en salviapasta på, vad jag då trodde var, den ”sista” salvian för några veckor sedan. Nu kanske jag ska passa på att göra samma rätt en gång till? Den var nämligen groteskt god. Här finns receptet.

Nästa gång vi hörs är det 2018 men fortfarande mörkt, kallt och knappast någon odlingssäsong. Fast jag borde verkligen ta tag i fröerna nu. Har jag sagt det förut? Och jag som brukar vara så duktig på att odla inomhus; mikrogrönt, skott och groddar. Vad har hänt? Det krävs nog ett nytt år med ett lämpligt tema och en hård spark där bak.

Små blad med stor personlighet

Det blev ett uppehåll från bloggandet förra veckan. Just nu måste jag prioritera produktionen inför jul. Ibland måste jag välja för att hålla.

Det snöar och töar om vartannat men vi har haft ett konstant snötäcke sedan den 11 november så det är ljust och vackert. Naturligtvis hann jag inte färdigt med allt i trädgården men som jag antydde i mitt förra inlägg, det blir bättre med åren. Det var inte mycket kvar i landen när första snön föll.

Vintermorötterna, de där som jag odlar för första gången, blev sist ur jorden. Och vilka morötter sen! Efter många års slarv och okunskap får jag äntligen raka och hela rötter med goda lagringsegenskaper.

Mina knep lyder:

-Överdrivet lucker jord utan hårda klumpar, sten och grus. Halm och kompost är bra.

-Välgödslad jord redan vid sådd. Stallgödsel och kökskompost funkar fint.

-Ganska gles sådd för att slippa gallring och konkurrens.

-Täckt jord mellan raderna. Gräsklipp, halm eller annat. Det håller jorden jämnt fuktig och man slipper spruckna rötter.

-Stödgödsling med näringsvätska, första gången en månad efter sådd, därefter en gång/vecka.

Vintermorötter på väg upp.
En riktigt bra sak att göra med morötterna är biffar. Det här är mitt absoluta favoritrecept.

Det här inlägget skulle dock handla om de små bladen. De där som inte tar för sig så mycket i trädgården men dominerar i munnen. Örterna.

Många örter är perenna vilket jag gillar skarpt. Perenner kräver inte särskilt mycket utan är ganska självgående och anspråkslösa. Ur hållbarhetsperspektiv får de guldmedalj.

I min perenna örtagård växer några olika sorters lök; luftlök, piplök och gräslök i olika form. Dessutom finns det rysk och fransk dragon, lite smulgubbar, citronmeliss, timjan, lavendel, salvia och lite annat. Alla dessa kommer år efter år.

Gräslök är något som jag klipper ner ungefär tre gånger varje sommar. Den kommer igen. Jag hackar ner den i små bitar och fryser in i lådor. Om gräslöken är torr när detta görs så är det jättelätt att få ur det man behöver.

Timjan. En välrotad och vedartad timjan kan klippas ner ganska bryskt. Jag lägger kvistarna i en burk i frysen och där faller de små bladen av. Smidigt.
Piplök kommer tidigt och många sorter är perenna. Denna använder jag istället för annan lök (purjo, röd eller gul lök) i väntan på att dessa ska bli skördeklara.
Blommande gräslök och smulgubbar. Blommorna är också ätbara, de smakar lök, och är vackra att toppa en sallad med.

De flesta örter blir bäst i frysen, där bevaras smak och doft allra finast. Det finns några som jag torkar, bland annat rosmarin, och några tar jag inte hand om alls. Jag äter dem under säsong och that´s it.

Förra året planterade jag även in kärleksört, myskmalva och libbsticka i örtagården. Libbsticka är bästa grunden i egen grönsaksfond. Dessutom provar jag spansk körvel och vinterkyndel men jag vill avvakta och se om de överlever vintern. Hoppas.

Kärleksörten kommer upp tidigt och då är bladen som godast. Därför har den fått flytta in i min perenna örtagård. Saftiga och lite köttiga blad som fyller ut salladen på ett förtjänstfullt sätt.

Mynta har jag satt offside eftersom den annars skulle ta över hela ytan. Den har fått en undanskymd plats i skogskanten där den kan få härja fritt och tack vare skugga och dåliga jordförhållanden så sprider den sig bara lite lagom.

Mynta tillhör också de örter som jag torkar. Den är så stark i smaken att tillräckligt mycket arom bevaras även i torkat tillstånd. Mynta smular jag ner i såser eller också gör jag te på bladen.

De ettåriga örter som jag odlar varje år i växthuset är basilika och koriander. Den tvååriga persiljan sitter i en odlingslåda utomhus och den är nästan som perenn eftersom den frösår sig. Genom att fylla på med lite frö och faktiskt försiktigt flytta plantorna ibland får jag dem att vara konstant fina.

Stor och fin persiljeskörd i år. Klipper bort de grövsta stjälkarna och fula delar och sedan proppar jag ner persiljan i en burk. Om bladen är torra är det jättelätt att få ur det man behöver vid matlagning. Smaken bevaras fint i frysen. Hoppas att det även gäller näringen.
Inte en sommar utan basilika. Det är så lyxigt att kunna skörda så mycket att man kan blanda den i sallad.
Basilika är överlägset bäst att frysa och jag gör det i glasburkar eftersom örter har så intensiv doft att de kan smitta annat i frysen.
Även om frysen är full av koriander från 2014… 2015… så odlar vi alltid ny varje sommar. Det är inget som slår färsk koriander i asiatisk matlagning. Det här är en riktigt intensiv sak. Den måste frysas i tät burk för att inte allt annat ska smaka koriander.

Salvia är en ört som jag har haft lite svårare att använda. Mitt register har varit ganska tunt men nu provade vi ett recept där salvia hade huvudrollen och det var brutalt gott. Håll-käften-gott. I vanligt ordning är italiensk mat riktigt enkel att lyckas med när man har bra råvaror.

Ingredienser i denna himmelska salviapasta: vitlök, färsk salvia, riktigt smör och flingsalt.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Ät och svimma.

Nu är det inte långt kvar till Shopping på Landets julupplaga anno 2017! En åka-runt-julmarknad i bygden runt Närkes Kil. En av stationerna drivs av en trädgårdsmästare och en annan av mig. Jag plockar hem nästan allt från Konsthantverkarna och har dessutom en massa nydrejat på hyllorna.

Shopping på Landet har en Facebooksida där det finns mer information.

Välkommen!