Green dinner is served!

Idag ska jag presentera några recept som alla innehåller minst en ingrediens från odlingarna. I helgen hade vi kalas och då bjöd vi på denna måltid. Det italienska köket har inspirerat till nästan hela middagen men en var också rysk, som ett litet minne från vår resa.

Vi inledde med att bjuda på surgurka med smetana och honung.

Gurkorna på bilden är skivade men vi serverade hela gurkor. Om man inte har syrad gurka så funkar även saltgurka. Till detta är en klick smetana och en fast honung magiskt gott. Tillsammans blir det en unik smaksammansättning som man inte kan ana i förväg.

Från den ryska hotellfrukosten.

Nästa rätt, eller snarare en mellanrätt, var rostad svartkål med olja och salt. Med lite parmesan, och kanske ytterligare några kryddor, blir det ännu delikatare men vi skulle komma att bjuda på så mycket mer efter kålen att vi skippade det.

Ta  bort den tjocka nerven i mitten på bladen och hacka dem sedan grovt, 4-6 bitar från varje blad. Blanda bladen med olja och salt, mycket mindre än man tror, och sprid bladen i en långpanna. Låt dem rostas i 175-200 grader, rör om någon gång, till de är krispiga. Låt dem helst inte bli bruna, då får de en bitter smak. Det tar ungefär 10-15 minuter totalt. Ät dem som chips ungefär.

Till förrätt eller sallad gjorde vi en klassisk insalata caprese. Skiva mozzarellaost och en bra tomat, varva dessa skivor med basilikablad på ett fat. Salta och peppra och ringla över en god olja. Ibland kan några droppar mörk balsamicovinäger var gott till.

Huvudrätten bestod av pasta och som så ofta sägs om italiensk mat; ju enklare desto bättre. Se till att ha bra råvaror så räcker det med några få.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja och parmesan

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar, kanske parmesan och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Till dessert serverade vi en rabarbersemifreddo. Receptet hittar du här. En halv sats av det länkade receptet ger fyra generösa portioner.

De ingredienser som kom från egen skörd var gurka, svartkål, tomat, basilika, salvia, vitlök och rabarber.

Sen var vi väldigt mätta och nöjda.

Påminner om föreläsningen den 28 oktober! Komsi komsi!

Mellanläge i mellandagarna

Mellandagsstämningen har lagt sig över Getingedalen. Julen är inte bara ljuv och härlig, den är ganska intensiv och uppstyrd också. Jag fick iallafall en riktig pyjamasdag under juldagen och nu ser mellandagarna ut bli rätt lugna också. Tills jag kom på att det är dags att planera nyårsmiddagen. Men det är ju ett val jag gör, ingen som kräver det av mig.

Det är så skönt att kunna lägga saker bakom sig så jag kör ända in i kaklet för att kalendern ska vara så tom som möjligt under årets sista vecka. Och det är inte bara jobb och andra ansvar, det är även julbestyren.

Visst är det småmysigt att spela jullåtar på spotify samtidigt som man kokar knäck och slår in paket men det blir knappast någon vila och det känns nu.

Då är jag glad att ha alla matrester så att man snabbt kan få i sig lite kvalitetsmat utan att även det ska bli jordens projekt. Den gravade moroten till exempel. Var har du varit hela mitt liv?

Foto lånat från DN.

Det blev så ultralyckat och gott att det kommer att bli ett stående inslag på alla framtida bufféer som jag är inblandad i. Eller knytkalas. Eller förrätter.

Inte nog med att det var fantastiskt gott, det är ett av mina överlägset bästa sätt att tillreda alla morötter som jag odlar. För att inte tala om dillen. Trots att jag har kilovis med dill i frysen så odlar jag det ändå varje år. Bara en rad. Det är ju så gott till den färska potatisen. Jo, men det blir ändå ytterligare ett kilo som ska omhändertas och få plats i frysen.

Här kommer receptet igen.

Här är ett bra recept på hovmästarsås som är obligatoriskt till denna rätt. Dessutom får man göra av med ytterligare lite dill. Med en stavmixer är det lätt att få ingredienserna att binda sig.

Till detta ville jag göra någonting som liknar Janssons frestelse men valde palsternacka eftersom jag har många och fina sådana. Det blev jättegott.

PALSTERNACKSGRATÄNG

4 palsternackor

2 schalottenlökar

2 dl grädde

1 dl mjölk

1 msk kapris

olja

ströbröd

smör

salt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och riv palsternacka och finhacka löken. Stek löken i oljan tills den blir mjuk. Blanda palsternacka, lök, kapris, salt och peppar i en ugnsfast form. Häll över grädden och mjölken, toppa med ett lager ströbröd och några smörklickar. Gratinera i ca 30 minuter.

Just nu är det väl ingen odlarfröjd precis, mina blogginlägg känns lite krystade men vad ska man göra? Jo man kan passa på att ta en trädgårdsrunda eftersom mycket av snön smälte bort. Helt plötsligt ser man saker igen och det fanns en och annan överraskning som tittade fram.

Savoykålen kommer visserligen inte som ett huvud men där stod den med spänstiga, friska och aptitliga blad. Trots väderomslag, snö, regn och kyla. Nu snackar vi härdig.
Av grönkålen hade jag kanske förväntat mig att den skulle vara fin så här års men jag kan ändå inte sluta att förundras över hur enormt mycket jag har fått ut av dessa plantor under året. Tack vare att de är så härdiga så satte jag ut dem tidigt (hade förodlat dem inomhus) och sedan har de funnits där för mig. Månad efter månad. Skräpfoto by the way.
Här är ett foto av samma grönkål i maj.
En liten tur förbi örtagården ger mig beskedet att salvian fortfarande är jättefin. Jag som hastade ihop en salviapasta på, vad jag då trodde var, den ”sista” salvian för några veckor sedan. Nu kanske jag ska passa på att göra samma rätt en gång till? Den var nämligen groteskt god. Här finns receptet.

Nästa gång vi hörs är det 2018 men fortfarande mörkt, kallt och knappast någon odlingssäsong. Fast jag borde verkligen ta tag i fröerna nu. Har jag sagt det förut? Och jag som brukar vara så duktig på att odla inomhus; mikrogrönt, skott och groddar. Vad har hänt? Det krävs nog ett nytt år med ett lämpligt tema och en hård spark där bak.

Små blad med stor personlighet

Det blev ett uppehåll från bloggandet förra veckan. Just nu måste jag prioritera produktionen inför jul. Ibland måste jag välja för att hålla.

Det snöar och töar om vartannat men vi har haft ett konstant snötäcke sedan den 11 november så det är ljust och vackert. Naturligtvis hann jag inte färdigt med allt i trädgården men som jag antydde i mitt förra inlägg, det blir bättre med åren. Det var inte mycket kvar i landen när första snön föll.

Vintermorötterna, de där som jag odlar för första gången, blev sist ur jorden. Och vilka morötter sen! Efter många års slarv och okunskap får jag äntligen raka och hela rötter med goda lagringsegenskaper.

Mina knep lyder:

-Överdrivet lucker jord utan hårda klumpar, sten och grus. Halm och kompost är bra.

-Välgödslad jord redan vid sådd. Stallgödsel och kökskompost funkar fint.

-Ganska gles sådd för att slippa gallring och konkurrens.

-Täckt jord mellan raderna. Gräsklipp, halm eller annat. Det håller jorden jämnt fuktig och man slipper spruckna rötter.

-Stödgödsling med näringsvätska, första gången en månad efter sådd, därefter en gång/vecka.

Vintermorötter på väg upp.
En riktigt bra sak att göra med morötterna är biffar. Det här är mitt absoluta favoritrecept.

Det här inlägget skulle dock handla om de små bladen. De där som inte tar för sig så mycket i trädgården men dominerar i munnen. Örterna.

Många örter är perenna vilket jag gillar skarpt. Perenner kräver inte särskilt mycket utan är ganska självgående och anspråkslösa. Ur hållbarhetsperspektiv får de guldmedalj.

I min perenna örtagård växer några olika sorters lök; luftlök, piplök och gräslök i olika form. Dessutom finns det rysk och fransk dragon, lite smulgubbar, citronmeliss, timjan, lavendel, salvia och lite annat. Alla dessa kommer år efter år.

Gräslök är något som jag klipper ner ungefär tre gånger varje sommar. Den kommer igen. Jag hackar ner den i små bitar och fryser in i lådor. Om gräslöken är torr när detta görs så är det jättelätt att få ur det man behöver.

Timjan. En välrotad och vedartad timjan kan klippas ner ganska bryskt. Jag lägger kvistarna i en burk i frysen och där faller de små bladen av. Smidigt.
Piplök kommer tidigt och många sorter är perenna. Denna använder jag istället för annan lök (purjo, röd eller gul lök) i väntan på att dessa ska bli skördeklara.
Blommande gräslök och smulgubbar. Blommorna är också ätbara, de smakar lök, och är vackra att toppa en sallad med.

De flesta örter blir bäst i frysen, där bevaras smak och doft allra finast. Det finns några som jag torkar, bland annat rosmarin, och några tar jag inte hand om alls. Jag äter dem under säsong och that´s it.

Förra året planterade jag även in kärleksört, myskmalva och libbsticka i örtagården. Libbsticka är bästa grunden i egen grönsaksfond. Dessutom provar jag spansk körvel och vinterkyndel men jag vill avvakta och se om de överlever vintern. Hoppas.

Kärleksörten kommer upp tidigt och då är bladen som godast. Därför har den fått flytta in i min perenna örtagård. Saftiga och lite köttiga blad som fyller ut salladen på ett förtjänstfullt sätt.

Mynta har jag satt offside eftersom den annars skulle ta över hela ytan. Den har fått en undanskymd plats i skogskanten där den kan få härja fritt och tack vare skugga och dåliga jordförhållanden så sprider den sig bara lite lagom.

Mynta tillhör också de örter som jag torkar. Den är så stark i smaken att tillräckligt mycket arom bevaras även i torkat tillstånd. Mynta smular jag ner i såser eller också gör jag te på bladen.

De ettåriga örter som jag odlar varje år i växthuset är basilika och koriander. Den tvååriga persiljan sitter i en odlingslåda utomhus och den är nästan som perenn eftersom den frösår sig. Genom att fylla på med lite frö och faktiskt försiktigt flytta plantorna ibland får jag dem att vara konstant fina.

Stor och fin persiljeskörd i år. Klipper bort de grövsta stjälkarna och fula delar och sedan proppar jag ner persiljan i en burk. Om bladen är torra är det jättelätt att få ur det man behöver vid matlagning. Smaken bevaras fint i frysen. Hoppas att det även gäller näringen.
Inte en sommar utan basilika. Det är så lyxigt att kunna skörda så mycket att man kan blanda den i sallad.
Basilika är överlägset bäst att frysa och jag gör det i glasburkar eftersom örter har så intensiv doft att de kan smitta annat i frysen.
Även om frysen är full av koriander från 2014… 2015… så odlar vi alltid ny varje sommar. Det är inget som slår färsk koriander i asiatisk matlagning. Det här är en riktigt intensiv sak. Den måste frysas i tät burk för att inte allt annat ska smaka koriander.

Salvia är en ört som jag har haft lite svårare att använda. Mitt register har varit ganska tunt men nu provade vi ett recept där salvia hade huvudrollen och det var brutalt gott. Håll-käften-gott. I vanligt ordning är italiensk mat riktigt enkel att lyckas med när man har bra råvaror.

Ingredienser i denna himmelska salviapasta: vitlök, färsk salvia, riktigt smör och flingsalt.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Ät och svimma.

Nu är det inte långt kvar till Shopping på Landets julupplaga anno 2017! En åka-runt-julmarknad i bygden runt Närkes Kil. En av stationerna drivs av en trädgårdsmästare och en annan av mig. Jag plockar hem nästan allt från Konsthantverkarna och har dessutom en massa nydrejat på hyllorna.

Shopping på Landet har en Facebooksida där det finns mer information.

Välkommen!