Vecka 7

Nu börjar det att röra på sig.

Min frölåda är sorterad och synkad mot en frökatalog. Efter många års odlande så vet jag vad som behövs i mitt hushåll och ungefär hur mycket jag kan lagra. Fast det är lätt att missa saker, därför synkar jag mina påsar mot en katalog. På så sätt blir alla kategorier genomgångna och dessutom får jag med några nya grejer. Man ska alltid prova något nytt.

Jag delar upp mina fröer i buntar. Dels efter växtfamilj, dels enligt min egen personliga ordning.

Katalogen som jag gillar bäst är Runåbergs. Deras fröer är i princip alltid ekologiska och nästan aldrig hybrider.

Förra året, ungefär så här dags, skrev jag ett antal inlägg som handlade om mina odlingsbehov och hur jag delar upp dessa.

Läs mer här:

Bladgrönsaker

Kål

Växthusväxter

Rotsaker

Bönor och ärter

Dessa inlägg har jag använt flera gånger som odlingsdagbok eller odlingsdokumentation. Ja inte bara dessa, väldigt många av mina gamla inlägg är väldigt värdefulla note-to-self-anteckningar. Gud nåde den som rör dessa. Mittmedia har blivit uppköpt av Bonniers och vem vet vad som kan hända då…

Jag handlar i princip uteslutande hos Runåbergs. De har överlägset mest tilltalande policy.

Vi är fortfarande lika övertygade om att ekologisk odling i olika former är en förutsättning för jordens överlevnad. /…/ Utan användning av lättlösligt konstgödsel och kemiska bekämpnings- och tillväxtmedel.

Runåbergs.

När inte Runåbergs har det jag söker så letar jag hos Lindbloms eller Impecta.

Jag tänkte att jag skulle utgå från min beställning och titta på en del av årets odling:

Palsternacka: Palsternacksfrö tål inte lagring så jag måste köpa en ny fröpåse varje år. I år blev det White Gem för att Student inte fanns i lager. Jag tycker att Student har blivit aningens bättre (färre sidorötter) men White Gem funkar också bra. (Apropå lagringslängd hos fröer så har Runåbergs en jättebra tabell här.)

Morot: Rothild är en vintermorot som jag har odlat förut. Den är alltså väldigt bra att lagra och jag vill köra på något tryggt.

Purjolök: Tidigare odlade jag Hannibal för att jag fick den rekommenderad. Funkade väldigt fint men nu blev det något nytt! Lungo d’Inverno ska vara extremt köldtålig vilket attraherar mig.

2017: året då Hannibal levererade stort!

Gul och röd lök: Med mycket pepp och påtryckning från odlarvänner ska jag nu odla lök från frö! Dessa ska planteras snart så jag hoppas kunna berätta mer om det i nästa inlägg. Sturon och Red Baron motsvarar mina förväntningar beträffande lagring och utvecklingstid.

Persilja: Egentligen är frysen proppad med persilja, en ört som funkar väldigt bra även efter frysning, men inget går upp mot färsk persilja så en liten rad någonstans vill jag ha… Dessutom är den tvåårig. Valde Grüne Perle för att den är vinterhärdig och jag ville ha en krusig sort.

Dill: Önskade egentligen Mammuth för att den blir stor, går i blom sent och är torktålig men den var slut. Därför valde jag Tetra som växer snabbt och blommar relativt sent.

Basilika: Alltid basilika i växthuset! Gärna flera olika sorter! Inget går upp mot att kunna lägga basilika i salladen, på mackan, i maten, på pizzan…

Alltid basilika i växthuset. Massor! Det kan växa runt fötterna på tomatplantorna.

Blomkål: Bunten med kålfröer var ganska tjock och jag behövde inte köpa några men det var länge sedan jag odlade just blomkål så det blev jag sugen på. Senast hade jag inte alls samma kunskaper så skörden blev uppäten av larver medan jag stod handfallen bredvid och tittade på. Neckarperle är tidig vilket lockar mig med kort säsong.

Paprika: Min bunt med paprikafröer börjar sina och de jag har är troligtvis gamla. De grodde inte förra året. Jag kompletterar med Marconi Rosso eftersom jag har lyckats med den förut och Ferenc Tender var snabb så den vill jag prova. Paprika är långsam och min säsong är kort så snabba sorter är välkomna.

Tomat: Jag var på en liten träff med några grannar där vi skulle köpa tomatfröer tillsammans. Det kommer alltså att komma lite nya spännande sorter därifrån när vi ses nästa gång i slutet av februari. Jag skulle bidra med Sibirjak, en normalstor, röd tomat som tål att odlas utomhus även i Kilsbergen. Alla grönsaker med sibir i namnet tål kyla. Frågor på det? Jag har odlat den förut med framgång och mina grannar blev intresserade.

Bönor: Blomsterbönan Prizewinner är vad den heter och har funnits i mina odlingar i många år. Vill inte vara utan den.

Nu snackar vi vinnarböna!

Sockerärt: Det var en himla massa fröer i min bunt med ärtfröer, det har experimenterats vilt de senaste åren. Fast nu ville jag ha en vanlig, hederlig, grön och söt sockerärta så Norli fick det bli.

Koriander: Samma som med persiljan – det finns massor i frysen – men färskt är svårt att slå så en liten kruka får det bli. Filtro var Runåbergs enda bladkoriander och det var precis vad jag ville ha.

Rosenskära: Så vitt jag vet är den inte ätbar men den är fin och lockar till sig insekter. Fast den egentliga orsaken till att vi vill ha den i år är svärmor. Det var hennes favoritblomma och hon gick bort i somras.

Det som inte Runåbergs kunde leverera fick jag köpa hos Impecta:

 

Gurka: Min sambo vill ha en klassisk inläggningsgurka, typ Västeråsgurka, och Diamant ska tydligen vara en sådan. Att denna är självpollinerande/partenokarp är ovanligt bland gurkor men väldigt värdefullt. Vi får inte in tillräckligt med insekter i växthuset för att pollineringen ska bli tillfredsställande.

Vinterbroccoli: Summer Purple är lila som namnet antyder. Dessutom väldigt köldtålig. Den får långa stjälkar och små huvuden vilket kocken i huset var sugen på. Nu är det upp till mig att kunna leverera Summer Purple till grytan.

Aubergine: För många år sedan försökte jag med aubergine men misslyckades på grund av okunskap. Nu gör jag ett nytt försök och kocken ville ha små frukter så valet föll på Blanche Ronde Á Oeuf, vita och äggformade. Ska sättas omedelbart så jag hoppas kunna berätta mer om det snart!

Sparris: Vi vill utöka vår sparrisodling och dessutom måste den föryngras efter 10-15 år. Sparris tar 3-4 år att växa till sig så det är dags att så en ny omgång av detta nu. Mary Washington var det enda alternativet hos Impecta men motsvarade mina önskemål.

Viktiga kriterier för mig när jag köper frö:

Att fröfirman är seriös och tar ett hållbarhetsansvar

Att det är goda grönsaker

Att fröerna är ekologiska

Att det inte är hybrider

Att fröerna inte är betade eller behandlade på något sätt

Att det är odlingsbart i zon 5 och ganska snabbväxande

Att det är goda lagringsegenskaper när det är grönsaker som måste lagras

Att grönsaken är tålig mot kyla

Att grödan är resistent mot diverse smittor

I något framtida inlägg tänker jag gå in djupare på varje kriterium.

Nu när podden Två odlare emellan har pausat så kan jag rekommendera Sara Bäckmos egen pod Skillnadens. Den är fin att ha i öronen nu när allt börjar sätta igång.

Apropå ovan nämnda ord om hur denna blogg funkar som en odlingsdagbok; jag ser att det är dags att så i växthuset. Jag fick så himla fin skörd av spenat i växthuset på vårvintern förra året och jag hoppas få det även i år. Fast fyra gånger så mycket.

Spenat från växthuset våren 2018.

Odlingsinspiration

Jag tycker att Karoline Jönssons Självhushållningsprojektet är roligt att följa. Vi jobbar så lika och hon ligger det där lagom stora steget före mig vilket inspirerar och utmanar.

Inom ramarna för projektet finns även en podcast och jag rekommenderar dessa avsnitt å det varmaste. I den tredje episoden figurerar även sambon Alexander och det är så roligt att höra medievana, ordrika och vältaliga Karoline samtala med sin tunghäftade livskamrat. Haha! Stor igenkänning på den. Jag gör mig bäst i skriftlig form och hade förmodligen drabbats av samma mikrofonångest.

Jag har skrivit om henne förut men hon tål att nämnas igen.

När jag ändå är inne på upprepningar så vill jag slå ett slag för podcasten Två odlare emellan. Sara och Johannes är välformulerade, proffsiga och kunniga. De håller dessutom en intressant nivå och samtalen blir aldrig långtråkiga.

 

Alla ovan nämnda odlare har dessutom skrivit bra böcker i ämnet.

För att inte tappa tråden så ska jag upprepa mig en tredje gång i detta inlägg. Nu börjar det verkligen dra ihop sig för min föreläsning! Den 28 oktober är det möjligt att höra mig berätta om min odlarfilosofi samtidigt som jag visar lite bilder som förmodligen redan har visats i den här bloggen. Jag hoppas verkligen att jag har jobbat bort min mikrofonångest till dess.

Det är Adolfsbergs trädgårdsförening som arrangerar detta och föreläsningen är offentlig.

Vi kanske ses?

Täckodling, biokol och urin

Då har även jag besökt mässan Nordiska Trädgårdar. Är jag nöjd? Jodå, den är kul men den hade inte behövt vara så förskräckligt stor om jag hade fått bestämma. Fast det är klart, alla trädgårdsnördar har olika intressen och då blir det en stor bredd.

Här hittar du grillar, vindspel, handskar, sekatörer, lökar, böcker och sjukt mycket annat som går att koppla till trädgården men jag är nästan bara intresserad av grönsaksbiten.

Jag hade bestämt mig för att köpa lite fröer, det är lätt att bära på, och om de hade det solcellsdrivna bevattningssystem som jag hade spanat in. Visst, det skulle bli lite släpande men om priset var bra så skulle det vara värt det.

Jag hittade det, jätteskönt, då är den saken ur världen. Senare i år ska jag resa bort och då behövs ett sådant till växthuset.

Irrigatia blir ofta bäst i test så det var exakt ett sådant jag ville ha.

Eftersom jag inte ville släpa på för mycket saker så hade jag inte heller tagit med mig kameran. Alla bilder är tagna med mobilen, därav kvaliteten. Och därför blev det inte heller så många foton, det kvittar liksom när det blir halvbra.

Det var också kul att spana in olika växthus eftersom vi kanske är sugna på att skaffa ett till. Fast vi är långt ifrån färdigtänkta på den biten. Ska vi odla i det eller ska det bli ett uterum med lite plats för odling? Ska det vara praktiskt och lite billigare eller ska det vara snyggt och skitdyrt?

Av alla tunnelväxthus som finns på marknaden, alltså lite mindre vackra men väldigt praktiska, så tillhör Gjordnära Tunnelväxthus från Blixterboda de allra bästa. De får ofta bra betyg av erfarna odlare. Dessutom skulle jag handla lokalt eftersom de finns i länet.

Nu kunde vi känna ordentligt på deras produkter och bilda oss en tydligare uppfattning.

Det som jag nog uppskattar mest med mässan är alla föredrag. För mig är det överlägset den största behållningen. Jag lyssnade på tre stycken med olika karaktär men samtliga på temat ätbart.

Börje Remstams föredrag var nog viktigast. Han pratade varmt om vikten av täckodling vilket jag visserligen har rätt bra koll på men det skadar inte att få bekräftat att jag gör rätt, att jag förmedlar idéerna på ett korrekt sätt här i bloggen och när jag pratar med folk.

Skippa grävning och gödsling genom att täcka dina jordar. Du slipper dessutom vattna och rensa ogräs. Det är den korta versionen av hans tes och jag har provat och förstår hela grejen.

Det är maskarna som fixar din jord, bara du ger dem rätt mat och material.

Börje in action.

Att täckodla innebär så oändligt mycket mindre jobb och ofta ett bättre resultat. Jag begriper inte att det inte har slagit igenom på bredare front. Dessutom är det perfekt när man ska resa bort en längre tid.

Därefter hörde jag Sara Bäckmo, Skillnadens Trädgård, berätta om sin grönsaksodling men framför allt tre grödor som hon tyckte att alla skulle satsa mer på.

Hon kom inte med så mycket nytt men hon är en god talare med skön framtoning så det var trevligt att höra henne. De tre grönsakerna som hon rekommenderade var purjolök, bönor och kål. Jag instämmer i samtliga. Dessutom uppmuntrar hon alla att använda kiss som gödsel! Kan man hitta något billigare eller närmare?

Det sista föredraget kunde ha varit riktigt bra men Stefan Sundström kom ganska oförberedd. Det är tur att han är smårolig och charmig annars hade det nog fallit pladask.

Han läste ur sin senaste bok Stefans stora feta röda där han beskriver hur han blev en sådan passionerad tomatodlare. Han hade valt ut två viktiga kapitel som handlade om biokol och fröpolitik vilket är saker som jag tycker att folk ska veta mer om.

Biokol är en väldigt gammal odlingsmetod, eller snarare gödslingsmetod, som har fått nytt ljus på sig. Dels tror jag att det handlar om att alltfler vill komma ifrån konstgödseln, dels försöker vi att tänka långsiktigt och hållbart.

Tänk träkol, egentligen vanlig grillkol utan tillsatser, som du dränker i näringslösning. Det kan vara urin, hönsgödselsoppa eller nässelvatten. Kolen myllar du sedan ner i dina bäddar och där gör den nytta på flera plan. Dels gör den din jord lucker och kolen har en väldigt lång nedbrytningstid så det gör den i många år, dels ligger den och avsöndrar näring och vatten.

Jag köpte kol från en lokal kolmila men den som är hard core gör sin egen genom pyrolysmetoden. Låter knepigare än det är och här finns en bra beskrivning och film!

För den som vill köpa en färdig produkt så finns det så klart, här bland annat.

Det finns alltid en baksida och i biokolfallet är det tungmetallerna. All ved innehåller tyvärr kadmium, hur fin skog träden än har vuxit i så finns det kadmium i våra marker. Det ligger ingen miljöförstöring bakom, det bara är så. Lite mindre i vissa skogar, lite mer i andra.

Träden suger förstås upp kadmium och i kol och aska blir halterna koncentrerade och rätt så höga. När vi använder kol och aska i våra odlingar så tillför vi även tungmetaller. Jag tycker att detta är svårt att förhålla sig till men jag är definitivt medveten om att så är fallet. Genom att inte använda massor av biokol eller aska, utan lite lagom, så inbillar jag mig att jag ska hålla mig på säkra sidan. Kadmium finns ju naturligt i marken, oavsett om jag tillför biokol eller inte.

Läs mer om kadmium i svenska marker här.

Här har jag grundat min komposttunna med kol från kolmilan. Tanken är att det ska ligga i botten och suga i sig näringsrikt lakvatten. Fast efter detta har jag i princip slutat att lägga något i komposttunnan eftersom jag använder allt bös i täckodlingen istället. Då lade jag kolen i kisstunnan istället…
Kisstunnan… grundad med kol!

Det var lite skönt att slippa skriva om mina egna odlingar för en gångs skull. Det händer liksom så lite mellan varven. Dessutom är det så otroligt svårt att tänka sig att jag ska börja plantera ut om en dryg månad. Vi har massor av snö och minusgrader fortfarande. Det lockar liksom inte till att så fler fröer.

I mitten av nästa vecka ser det dock ut att bli lite plusgrader, förhoppningsvis lagom till nästa inlägg!

Stolt

Jag är stolt. Det tycker jag att man ska vara lite oftare. Att fullfölja en plan, att slutföra ett projekt, att klara ett prov, att vara modig och gå utanför sin bekvämlighetszon. Det finns många anledningar att vara stolt.

I mitt fall kommer stoltheten ur min gedigna fröinventering och utvärdering av odlingsåret 2017. Detta genererade dessutom en fröbeställning och en plan för odlingsåret 2018.

Jag är ingen anhängare av kaosbeställning, vill inte ha hundratals halvfulla fröpåsar som ligger och blir gamla. Vill inte heller ha för många experiment på gång samtidigt. Jag odlar för att få mat men har gärna ett par nya försök vid sidan om. Det är nyttigt.

Mina fröbeställningar och mitt lager har en stark koppling till vad vi äter och hur mycket. Jag blir betydligt mer motiverad att sköta allt med det i bakhuvudet.

Runåbergs tabell över fröers hållbarhet är viktig för mig när jag rensar och inventerar.

Mitt frölager är uppdelat i kategorier för att lättare kunna skaffa sig en överblick. Ibland är dessa kategorier uppdelade efter växtfamilj och ibland efter min egna, hemsnickrade ordning.

Här kommer en presentation av de kategorier som främst hör hemma i växthuset.

Chili

Alla chilifröer är samlade i samma bunt. De som har chinense i sitt latinska namn bör vara planterade redan annars är det dags att fixa det omedelbart. Oftast innebär chinense stark och svår och jag misslyckas ofta med dessa kräsna fröer.

I år provar jag något nytt. Jag har lagt fröerna mellan lager av blött hushållspapper –> i en tillsluten plastpåse –> på en värmematta. I fukten och värmen ska eventuellt fröerna gro och få en liten svans och då ska de flyttas över i jord. Jag har kontrollerat varje dag men än har inget hänt. Känsliga typer. Tipset kommer härifrån och då kallas det Ziplockmetoden. Övriga chilifröer ska sättas i februari.

Inga nya chilifröer har beställts eftersom det har samlats en hel del nya sorter under hösten.

Blandad paprikaskörd 2017.

Paprika

En väldigt nära släkting till chilin men i mitt tycke betydligt mera användbar. Eftersom jag faktiskt inte tycker att olika paprikor skiljer sig särskilt mycket åt så har jag inte beställt några nya fröer utan tänker avsluta de fröpåsar jag har. Jag sätter paprikafrö i februari. Årets sorter: Marconi Rosso, Doe Hill och King of the North.

Tomat

Förr kunde jag odla coola tomater där färg och form var primärt. Nu satsar jag bara på goda och lagringsdugliga sorter. Här har frölagret tunnats ut något och jag ville komplettera med några säkra sorter. Dels köpte jag röd Brandywine eftersom det är mångas favorit. Jag hade gul Brandywine 2017 och den var toppen. Dessutom köpte jag Tiny Tim som också verkar vara en favorit i kategorin småtomat.

Gul Brandywine från 2017.

Gurka

Vissa år har jag inte odlat gurka alls, andra år har jag gjort det. Ibland har vi fått massor av fina gurkor, ibland blir det bara skit. Då tappar jag sugen och det får gå några år innan jag ger mig på gurkorna igen. Nu verkar det ha gått tillräckligt lång tid sedan senaste misslyckandet eftersom jag beställde nya gurkfrön.

Kanske kommer de nya odlingslådorna att ha betydelse (större jordvolym) och jag har läst på lite bättre inför denna säsong.

Det här är årets beställning från Runåbergs. Förmodligen kommer det att bli kompletteringar men detta är mitt huvudinköp eftersom det är den bästa firman. I nedersta raden syns ”Picklesgurka” och valet föll på Northern Pickling efter att ha läst på lite. Mycket tidig konservgurka med medelgröna frukter som, likt alla inläggningsgurkor, bör skördas unga för bästa smak. Rankorna är ganska korta med riklig fruktsättning. Northern pickling, som är fläcksjukeresistent, har i alla år gett störst skörd av de tidiga standardsorterna.

Örter: Basilika och koriander

I växthuset odlar jag alltid basilika och koriander men till dessa behövde jag inte heller köpa några fröer eftersom det fanns i lagret. När det gäller basilika så gillar jag Genovese bäst men även Storbladig Italiensk är väldigt god. Det brukar även vara svårt att låta bli en låda med en basilikamix eftersom den blir så vacker och bjuder på fantastisk doft.

Koriander lär gå att odla utomhus, jag har aldrig provat. Den växer väldigt snabbt och fint i växthuset så jag brukar ha den där. Det finns koriander som liknar dill och det finns koriander som liknar bladpersilja. Jag gillar den senare bäst.

Genovesebasilika. It´s a must.

Del två i min presentation av frökategorier, min utvärdering av 2017 och planering av 2018 kommer i nästa blogginlägg.

Jag som skulle släppa kontrollen. Hade precis vant mig vid tanken när jag gick odlarutbildningen 2016. Dokumentera! sa läraren och hans motivering fick mig att plocka fram anteckningsblocket igen.

Så här såg det ungefär ut förra året. Jag försökte skriva så mycket jag kunde. Och nu är jag glad för det eftersom minnet är kort, potatis aldrig bör odlas i samma låda år efter år och att den näringskrävande kålen är smart att sätta i förra årets ärt- och bönlåda.

Fullständigt fri skala och väldigt kladdigt men ett himla bra kom-ihåg.

När jag tittar på denna skiss blir jag också påmind om att jag ska sluta odla squash. Den tar väldigt mycket plats i förhållande till hur mycket vi uppskattar att äta den.

Den store odlarinspiratören Sara Bäckmo har förnyat sig med fräsch hemsida och ett nytt upplägg. I ett av hennes trädgårdsbrev, som man kan prenumerera på gratis, läste jag just att även hon utvärderar, tar bort och lägger till.

Sara Bäckmos summering av don´ts efter odlingsåret 2017.

När jag nämner Sara Bäckmo så kan jag inte låta bli att rekommendera podden Två odlare emellan som hon medverkar i tillsammans med Farbror Grön, Johannes Wätterbäck. Jättetrevliga samtal med både fakta och inspiration.

I nästa inlägg ska jag fortsätta berätta om Odlingsplan 2018 men även presentera ett nytt projekt, lite lagom stort.

Läget i dalen

Här är vi inte först på bollen. Zon 5 och 260 meter över havet har sina konsekvenser. Och även om alla redan har sett knoppande träd och ståtlig vitlök i trädgårdarna på närkesslätten så tänker jag redovisa läget i Getingedalen.

Först vill jag bara ge er tre tips:

1. Biljetterna till Sara Bäckmos föreläsning den 20 maj går som smör! Skynda till Rosengrens skafferi för att vara säker på att få höra henne!

2. Rekommenderar säsongens första avsnitt av Odla med P1, särskilt 21 minuter och 53 sekunder in i programmet!

3.  Den 6 maj är det Shopping på Landet i min bygd och förutom att besöka mig, mitt krukmakeri och min trädgård så ska man definitivt ta tillfället i akt att besöka min granne Marita Asklöv. Hon har en helt fantastisk trädgård och är utbildad trädgårdsmästare. Hon säljer både tjänster och plantor och håller en hel del kurser. Nu kan den med besöksverksamhet anlita henne med 70% rabatt tack vare ett bidrag från europeiska jordbruksfonden.

Från Maritas trädgård.

I mina egna odlingar spirar det framför allt inomhus men sedan en tid även i växthuset. Och senaste veckan har det också börjat titta upp saker utomhus.

Inomhus med värme och extraljus

I januari satte jag chilifröer och jag kan konstatera att jag nog var lite ringrostig. Detta gjordes ganska slarvigt och mindre än hälften grodde. Tur var väl ändå att jag satte tillräckligt många för jag har sammanlagt 15 chiliplantor att plantera om och vårda nu. Det kanske blir försäljning på ett par stycken så småningom. Tack vare nya kunskaper och extraljus har det blivit väldigt fina plantor.

Mr Matchbox är en av chiliplantorna som jag ska försöka hålla vid liv i minst sex månader till.
Den här lär vara vrålhet. En av de värsta. Trinidad Moruga Scorpion är inte bara svår att få fart på, den växer långsamt också. Fröet sattes förra året (!) i januari, växte i slow motion, har övervintrat inomhus (utan att få löss!) och har nu små blomknoppar! Heja!

Närmaste släkting till chilin är paprikan och jag har alltid några plantor i växthuset under sommaren. Tycker att det är väldigt mycket värt att odla sina egna paprikor eftersom det är så lätt. Här skrev jag mer om paprika.

En liten paprikaskog på tillväxt. De paprikor som jag inte hinner äta upp brukar jag hacka ner och frysa in. Håller sig fint i minusgrader och är kalas vid varje vinterwok.
Tomaterna är ganska nyligen sådda. Tidigare års erfarenheter har lärt mig att vänta med detta. Att använda gamla grönsakstråg som miniväxthus är ett tips!
I pluggboxen sådde jag 49 purjolöksfröer i februari. 40 har överlevt och dessa klipps med jämna mellanrum. Då blir plantorna kraftigare istället för att bli långa och sytrådssmala. Svag näringslösning och vattning underifrån verkar dessa purjosar må bra av.
Årets nyhet och stora glädjeämne: rankspenat! Det ska bli oerhört spännande att följa dessa plantor. Ganska snart måste de nog skolas om en och en för att kunna utveckla ett friskt rotsystem. Första året lär vara ganska oansenligt i rankspenatens liv men året därpå ska de tydligen sätta en hiskelig fart!

I kallväxthuset

I växthuset pågår en förodling av växter som inte är lika känsliga. Dessa tål till och med flera minusgrader vilket det kan bli på nätterna. Närmast kameran: Vintersallat/maché, två krukor spenat, Tatsoi och längst bort ruccola. Huruvida detta är för utplantering eller för direktkonsumtion har jag inte bestämt än.
All Stars Kale Mix; en fröblandning från syrrans hemtrakter. Det är alltid kul att köpa eller att få en fröpåse från Hudson Valley Seed Library av flera skäl. I denna ingår röda och gröna kålblad av sibirisk och rysk härkomst. Det låter väldigt köldtåligt och starkt tycker jag.
Vintersallat åt alla!

Utomhus

Utomhus är det klenare så klart. Mina vitlökar har antingen inte kommit upp alls eller också ser de ut så här. Tråkigt nog så hade flera av klyftorna som jag petade ner i november hamnat ovanpå jorden. Naturligt förlopp eller är det någon som har grävt?
Att odla perenn lök är ett utvecklingsområde för mig. Jag behöver inte så många fler sorter men jag vill ha mer av de som redan växer här. Eftersom den är på väg upp redan nu så kan man skörda färsk lök väldigt tidigt och perenna grönsaker behöver både mindre skötsel, näring och vatten. På bilden syns luftlök.
Även piplöken är på väg och denna var ny i min trädgård förra året. Jag skulle vilja ha en hel skog av piplök men det ska väl gå att ordna. Frön finns på Impecta och de verkar inte särskilt krångliga att driva upp. Här har piplöken sällskap av en härdig smulgubbe.
På väg upp är även denna vilket också ska vara någon slags lök… Här tryter minnet tyvärr. Sånt skapar lite spänning!

Dags att förbereda jorden

Jag har flera olika sorters kompost och det är dags att använda dessa nu. Kökskomposten används till sånt som kommer från köket. Till detta krävs speciella behållare. Jag har två av dessa behållare för att få lite snurr på produktionen. Ett år tar det för köksavfallet att bli perfekt och näringsrik jord.

Jag har även två olika komposter för utomhusskräp. Det blir väldigt mycket nedklippt, gallrat, beskuret och rensat under vår och sommar och det lägger jag dels i en tunna med lock, dels i en hög.

Tunnan blir proppfull väldigt snabbt på våren och då lägger jag på locket. I tunnan får man gärna kissa om man kan göra det på ett bekvämt sätt. Året därpå är det kalasjord som jag sprider ut i trädgårdslanden.

Kallkompost med kiss. Rena nobelmiddagen för rädisorna!

Min tredje kompost är en öppen hög. Tack vare markkontakten så bryts denna ner med hjälp av mikroorganismer men i tunnan med lock går det snabbare tack vare värmen. Locket bidrar dessutom med ett skydd mot urlakning. Varken regn eller snö passerar detta avfall vilket bibehåller mycket näring. I den öppna högen rinner mycket näring ner i marken med nederbörden.

Oftast använder jag dock alla trädgårdsrester direkt i trädgårdslanden. Varför gå omvägen via komposten liksom?

Det finns även en fjärde kompost. Lite längre bort. Där hamnar sånt som är sjukt eller angripet. Där kan knäpparlarverna, lössen och kräftan hållas. Där hämtar jag ingenting.

Syrén. Det gör inte ett dugg ont med bristande knoppar.

Och nu rullar det på. Nya fröer sås flera gånger i veckan och landen ska förberedas med ny näring och luftning/grepning. Apropå näring så är det dags att beställa lokalproducerad gödsel från Lions Kilsbergen. Det är inte bara superkvalitet på skiten, du får den hemkörd dessutom. Hönsbajset lär till och med vara godkänt för kravodling.

Jag tror att det är färsk skit i säckarna så om du helst vill ha brunnen gödsel så låter du dem stå till nästa säsong. Jag har äntligen fått lite rull på detta så jag har tre oanvända säckar som väntar på att få komma ut.

Här beställer du!

Om du inte har anmält dig till min odlingsföreläsning den 23 april så kan du fortfarande göra det. Se här!

Wexthuset erbjuder fri frakt på alla sorters beställningar till och med söndag 9 april. Det tycker jag att ni ska utnyttja. De har en hel del bra grejer, bland annat den här strilen, kålnät och många olika sorters frö till bland annat skott och groddar.

Ut i gymmet med dig!