Känslor

Känslan när…

…man fortfarande kan skörda egenodlade tomater. De som inte hade hunnit mogna när kylan kom ligger nu inomhus på en bricka och rodnar en efter en.

…man hämtar en påse hallon i frysen för att kunna göra en fin frukostsmoothie dagen därpå och konstaterar att det finns femton påsar till.

…man klipper av en lök från flätan ovanför diskbänken, minns hur man har knåpat ihop den alldeles själv och sedan hackar upp den till kvällens middag.

…man går in i sitt alldeles nya skafferi och känner att det håller perfekt temperatur.

…snön lägger sig över världen men att grönkålen vägrar låta sig besegras och står där, grön och spänstig, och vill vara med ett tag till.

…man fick ner vitlöken i jorden i rätt tid i år. Varken för tidigt eller för sent och dessutom samplanterade med vita jordgubbar.

…chilin är snustorr efter flera dagar i torken och mixas till pulver som är lättare att portionera och kommer att räcka jättelänge.

…jag hämtar några rödbetor och potatisar i skafferiet och kokar dessa för att sedan ha i kylskåpet och använda när jag behöver laga snabba måltider under veckan.

…det finns en full burk med egenodlade och torkade gråärter till förfogande. Malas till proteinrikt mjöl? Kokas till gråärtshummus? Blandas i en soppa?

…det är Shopping på Landet jul, jag har eget ris att göra kransar och dekorationer av och det finns snö som skapar den rätta stämningen! Välkommen!

 

Små blad med stor personlighet

Det blev ett uppehåll från bloggandet förra veckan. Just nu måste jag prioritera produktionen inför jul. Ibland måste jag välja för att hålla.

Det snöar och töar om vartannat men vi har haft ett konstant snötäcke sedan den 11 november så det är ljust och vackert. Naturligtvis hann jag inte färdigt med allt i trädgården men som jag antydde i mitt förra inlägg, det blir bättre med åren. Det var inte mycket kvar i landen när första snön föll.

Vintermorötterna, de där som jag odlar för första gången, blev sist ur jorden. Och vilka morötter sen! Efter många års slarv och okunskap får jag äntligen raka och hela rötter med goda lagringsegenskaper.

Mina knep lyder:

-Överdrivet lucker jord utan hårda klumpar, sten och grus. Halm och kompost är bra.

-Välgödslad jord redan vid sådd. Stallgödsel och kökskompost funkar fint.

-Ganska gles sådd för att slippa gallring och konkurrens.

-Täckt jord mellan raderna. Gräsklipp, halm eller annat. Det håller jorden jämnt fuktig och man slipper spruckna rötter.

-Stödgödsling med näringsvätska, första gången en månad efter sådd, därefter en gång/vecka.

Vintermorötter på väg upp.
En riktigt bra sak att göra med morötterna är biffar. Det här är mitt absoluta favoritrecept.

Det här inlägget skulle dock handla om de små bladen. De där som inte tar för sig så mycket i trädgården men dominerar i munnen. Örterna.

Många örter är perenna vilket jag gillar skarpt. Perenner kräver inte särskilt mycket utan är ganska självgående och anspråkslösa. Ur hållbarhetsperspektiv får de guldmedalj.

I min perenna örtagård växer några olika sorters lök; luftlök, piplök och gräslök i olika form. Dessutom finns det rysk och fransk dragon, lite smulgubbar, citronmeliss, timjan, lavendel, salvia och lite annat. Alla dessa kommer år efter år.

Gräslök är något som jag klipper ner ungefär tre gånger varje sommar. Den kommer igen. Jag hackar ner den i små bitar och fryser in i lådor. Om gräslöken är torr när detta görs så är det jättelätt att få ur det man behöver.

Timjan. En välrotad och vedartad timjan kan klippas ner ganska bryskt. Jag lägger kvistarna i en burk i frysen och där faller de små bladen av. Smidigt.
Piplök kommer tidigt och många sorter är perenna. Denna använder jag istället för annan lök (purjo, röd eller gul lök) i väntan på att dessa ska bli skördeklara.
Blommande gräslök och smulgubbar. Blommorna är också ätbara, de smakar lök, och är vackra att toppa en sallad med.

De flesta örter blir bäst i frysen, där bevaras smak och doft allra finast. Det finns några som jag torkar, bland annat rosmarin, och några tar jag inte hand om alls. Jag äter dem under säsong och that´s it.

Förra året planterade jag även in kärleksört, myskmalva och libbsticka i örtagården. Libbsticka är bästa grunden i egen grönsaksfond. Dessutom provar jag spansk körvel och vinterkyndel men jag vill avvakta och se om de överlever vintern. Hoppas.

Kärleksörten kommer upp tidigt och då är bladen som godast. Därför har den fått flytta in i min perenna örtagård. Saftiga och lite köttiga blad som fyller ut salladen på ett förtjänstfullt sätt.

Mynta har jag satt offside eftersom den annars skulle ta över hela ytan. Den har fått en undanskymd plats i skogskanten där den kan få härja fritt och tack vare skugga och dåliga jordförhållanden så sprider den sig bara lite lagom.

Mynta tillhör också de örter som jag torkar. Den är så stark i smaken att tillräckligt mycket arom bevaras även i torkat tillstånd. Mynta smular jag ner i såser eller också gör jag te på bladen.

De ettåriga örter som jag odlar varje år i växthuset är basilika och koriander. Den tvååriga persiljan sitter i en odlingslåda utomhus och den är nästan som perenn eftersom den frösår sig. Genom att fylla på med lite frö och faktiskt försiktigt flytta plantorna ibland får jag dem att vara konstant fina.

Stor och fin persiljeskörd i år. Klipper bort de grövsta stjälkarna och fula delar och sedan proppar jag ner persiljan i en burk. Om bladen är torra är det jättelätt att få ur det man behöver vid matlagning. Smaken bevaras fint i frysen. Hoppas att det även gäller näringen.
Inte en sommar utan basilika. Det är så lyxigt att kunna skörda så mycket att man kan blanda den i sallad.
Basilika är överlägset bäst att frysa och jag gör det i glasburkar eftersom örter har så intensiv doft att de kan smitta annat i frysen.
Även om frysen är full av koriander från 2014… 2015… så odlar vi alltid ny varje sommar. Det är inget som slår färsk koriander i asiatisk matlagning. Det här är en riktigt intensiv sak. Den måste frysas i tät burk för att inte allt annat ska smaka koriander.

Salvia är en ört som jag har haft lite svårare att använda. Mitt register har varit ganska tunt men nu provade vi ett recept där salvia hade huvudrollen och det var brutalt gott. Håll-käften-gott. I vanligt ordning är italiensk mat riktigt enkel att lyckas med när man har bra råvaror.

Ingredienser i denna himmelska salviapasta: vitlök, färsk salvia, riktigt smör och flingsalt.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Ät och svimma.

Nu är det inte långt kvar till Shopping på Landets julupplaga anno 2017! En åka-runt-julmarknad i bygden runt Närkes Kil. En av stationerna drivs av en trädgårdsmästare och en annan av mig. Jag plockar hem nästan allt från Konsthantverkarna och har dessutom en massa nydrejat på hyllorna.

Shopping på Landet har en Facebooksida där det finns mer information.

Välkommen!

 

 

Farmers Market på Union Square

Här kommer mitt sista inlägg från New York-resan i oktober. Den som kommer att gå till min historia som skörderesan. Man måste inte åka ut på landet för att uppleva skörd, grönsaksfröjd och mogna frukter. I city har man blivit väldigt bra på att ta vara på outnyttjade ytor för att de som bor i kvarteret ska kunna odla sin egen mat och visa nästa generation hur det går till.

De som har ett mer entreprenöriellt tänkande startar takfarmer och hyr delar av parker för att odla och sälja produkterna till restauranger i området. De mest hängivna levererar sina varor medelst cykel och minskar de globala avtrycken avsevärt.

Det här är en Community Garden i Brooklyn. Det var stängt för allmänheten men en skylt informerade om att vi var välkomna på helgerna. Ytan är inklämd mellan tre byggnader och ägaren skulle förmodligen få många miljoner om hen sålde den eller byggde ett tiovåningshus på platsen men för invånarna är det guld värt att så inte har skett.
På trottoaren, utanför de stängda grindarna, fanns en låda med örter. Fri plockning för den som behöver en kvist.

Sedan finns det de som odlar för att sälja överskottet till New York-borna. I Örebro har vi alltid haft torgförsäljning av grönsaker och på senare tid kallas det Bondens Marknad fast det är egentligen ingen skillnad.

I New York heter det förstås Farmers Market och vi besökte den som var på Union Square. Eftersom det råder ett annat klimat i denna del av världen så kan man så klart odla andra grejer än vad vi kan. De behöver åtminstone inga växthus och deras säsong är betydligt längre så att även långsamma grödor hinner mogna ordentligt.

Aubergine i mini-format. I Kilsbergen är det en kamp, trots växthus, att försöka odla aubergine.
Långa rader av kål. Kål är det dock inga problem att odla i Sverige men det är alltid vackert, var man än är i världen. I bakgrunden skymtar pumpor (så klart!), majs (en mycket vanlig produkt i amerikansk husmanskost) och tomater.

Vi är lite chili-galna i Getingedalen just nu. En av oss har kommit på knepet hur man odlar dem och en annan i hushållet äter och förädlar. Därför blev det ganska många foton på just chili. Särskilt när man hittar sorter som man bara har läst om. Och i synnerhet när man får chansen att köpa världens starkaste…

Carolina Reaper. Världens starkaste chili. USA är varningsskyltarnas land och intill denna hink hittade vi så klart marknadens längsta varningstext. Jag fattar dock inte var ”no sprays” betyder?

Vi köpte några Carolina Reaper för att kunna ta egna frön och för att vissa naturligtvis ville provsmaka. Efter att detta hade skett i Getingedalen så var köket inte sig likt på flera dagar. Frukten skars itu på vår vanliga skärbräda. I en vecka var den kontaminerad trots rengöring. Disktrasan likaså. När jag hade använt den, sköljt av mina händer och därefter kliade mig i ansiktet så började det att svida på huden.

De delade frukterna lades i torken och den ställde vi i vanlig ordning på köksbänken. Både jag och Allan (hunden) gick och nös och snorade i flera timmar  innan vi kom på vad det var. Torken fick flytta ner i källaren.

Jag förstår varför de uppmanar kunder att inte ta i frukterna utan handskar.

Den här är betydligt mildare men fortfarande nästan för stark för mig (jag är inget fan av stark mat). Visst ser runda släta bollformade chilis snällare ut än knöliga och spetsiga? Inte lika lång varningstext på denna.
Långa rader av spännande chilifrukter. Vi köpte för att kunna ta fröer.
All majs är inte gul.
Och massor av pumpor förstås. Detta var så klart innan Halloween.

Nu är det hög tid att berätta lite om vad som pågår i grönsaksland och växthus i Getingedalen. Naturligtvis är det nedtrappning på hög nivå. Vi väntar snö vilken dag som helst och däckbyte är ett faktum. Det blir en rapport i nästa inlägg. Dock inte om däckbytet.

Jag vill dessutom passa på att göra reklam för två saker. Den 2 december är det Shopping på Landet – jul i min bygd och jag har öppet hus i verkstad och butik. Min produkter plockas hem från Konsthantverkarna till denna dag och dessutom kommer jag att ha en hel del nyproducerat. Jinx jinx.

Den andra grejen är att jag ska föreläsa! Fast det är inte förrän om ett år… Haha! Men den 28 oktober 2018 kan ni ju boka in om ni är superintresserade. Det blir någonstans i Örebro och arrangörer är Adolfsbergs Trädgårdsförening. Under samma tillfälle kommer min före detta bloggkollega och ständige odlarvän Ulf Lundin att berätta om sitt förhållande till trädgården. Vi kompletterar varandra bra eftersom vi har helt olika inriktning.

Jag tror att föreläsargrejen passar mig fast det återstår att se!

Hypermodern hydroponik

Med risk för att bli tjatig men jag måste få berätta om en sak som jag lärde mig på utbildningen förra året; hydroponik.

Anledningarna till att jag vill berätta om hydroponik just nu är två. Dels bodde jag på ett nytt hotell i Stockholm i helgen där de hade hydroponikodling i lobbyn; dels var det något som presenterades i första avsnittet i nya säsongen av Trädgårdstider.

Hotellet heter Hobo och ligger på Brunkebergstorg och det är verkligen nytt. För drygt ett år sedan var jag i samma lokaler men då var det definitivt inget hotell, då var det Liljevalchs vårsalong där.

I lobbyn har de alltså satsat på ett hydroponiksystem. Förmodligen för att få in grönska på ett modernt sätt som matchar hotellets övriga profil. I hydroponiken behövs ingen jord utan bara vatten med lite näringslösning. Det krävs dock en pump av något slag eftersom vattnet måste cirkulera men en sådan kan ju drivas av solceller. Det krävs också ljus men det fixar man med några energisnåla lysrör.

En sektion av hydroponiksystemet på hotell Hobo. Vattnet cirkulerar i de röda slangarna.

Växterna, som alla är ätliga, används i hotellets restaurang vilket känns effektivt och miljösmart. Mitt öga registrerade väldigt lättodlade växter såsom mynta, pak choi och mizuna men de är ju inte sämre för det, tvärt om, det är goda grejer.

Hydroponikodlad pak choi.
Här ser man myntan och hur plantan sitter i en bit stenull.
För att frön och rötter ska få fäste i något så kan man använda till exempel stenull. Det absorberar vatten, är helt naturligt men samtidigt inte organiskt.
En supermodern odlingsmetod som är väldigt snäll mot miljön.

I senaste avsnittet av Trädgårdstider anläggs det en hemmagjord hydroponikodling med lite andra medel än Hobos.

Tareq skapar ett hydroponiksystem.

Till och med IKEA har satsat på en hydroponikanläggning i sitt sortiment. Det heter växer och du kan läsa mer om hydroponik här.

När vi ändå var i Stockholm ville vi lyxa till det med en middag på den nya vegetariska restaurangen Rutabaga. Vi har saknat vegetarisk fine dining i Stockholm men nu blir det allt fler ställen att välja mellan.

Det var en av de bästa restaurangupplevelserna i mitt liv. Här finns inga förrätter eller varmrätter utan ett tjugotal mellanrätter där det rekommenderades att man delade fem eller sex rätter på två personer.

Ceviche på avokado och jalapeno.

Det var utsökta kompositioner med nya kombinationer och riktigt raffinerade smakupplevelser. Kan så klart rekommendera Rutabaga till den som vill få en fantastisk matupplevelse utan kött. För oss gav det dessutom en massa nya uppslag till intressant matlagning på hemmaplan.

Kålsallad med kokos och yuzu.

Innan jag åkte på den välbehövliga minisemestern i Stockholm upptäckte jag att det flög små insekter runt mina malabarspenatplantor. Insåg att det var sorgmyggor eller blomflugor som det också kallas. Dessa är inte så harmlösa som de kan verka, de äter upp rotsystemet på växten och kan döda den i värsta fall.

För att slippa använda gift så beställde jag NemablomWexthuset vilket alltså är en liten rovorganism som äter upp de elaka sorgmyggornas ägg och larver. Fiffigt va?

Jag hyser stor tilltro till dig, bara så att du vet!

I påsen låg en liten plastpåse med… slem. Detta skulle blandas ut i vatten och sedan hällas över de angripna växterna men även andra växter i rummet. På två veckor ska jag se skillnad. Återkoppling utlovas.

 

Dagens rekommendationer är:

Pecha Kucha den 11 maj. Ett underbart sätt att få saker berättade för sig. Kort, rappt och med många bilder. Att boka bord är smart.

* Nu blir det sista gången jag berättar att det är Shopping på Landet på lördag 6 maj! Besök Marita Asklöv’s Trädgårdsdesign och låt dig inspireras!

*Gör en utflykt till Nora och Kvarteret Bryggeriet under maj månad för där kan du se utställningen Älskade Lera. Mitt bidrag har tydlig trädgårdskoppling.

*Örebro Trädgårdsfest den 20-21 maj. Programmet växer så det det ser ut att bli en spännande tillställning!

Jag missar aldrig en Pecha Kucha!

Med maj kom värmen så nu flyttar vi ut livet till trädgården!

Att odla jorden

I tisdags sändes en dokumentär på SVT som heter Sista skörden. Den visar vad som har hänt med våra jordar med den behandling de har fått under de senaste 50 åren. Det är inga muntra besked som ges men dokumentären försöker ändå att avsluta på ett hoppfullt sätt genom att visa på olika framgångsrika projekt.

Sista skörden är en 58 minuter kort sammanfattning av innehållet i utbildningen jag gick förra året. Man pratar om monokulturer, markpackning, vilka konsekvenser konstgödsel får och hur viktigt det är att vi tar hand om våra mikroorganismer.

En annan sak som jag lärde mig på kursen, och som även avhandlas i dokumentären, är näringen i maten. Den kommer i princip uteslutande från jorden så om vi inte sköter våra jordar så får vi inte heller någon bra mat.

Om man väljer perspektivet odla jorden istället för att odla grönsaker så har man kommit en lång bit på väg. Grönsaksskörden blir per automatik lyckad om jag har skött min jord.

Se Sista skörden. Den handlar om vår mat.

Jag är så glad att jag inte har förhastat mig. Det ligger fortfarande snö i Getingedalen och det är så skönt att konstatera att mina tomatplantor inte har ränt iväg och längtar ut. Jag har även varit återhållsam beträffande förodling av squash, kål, majs och en massa annat vilket känns otroligt bekvämt nu när snön fortsätter att falla och vårkänslorna endast är kortvariga.

I Getingedalen råder fortfarande vinter.
I mitten av april är dagsljuset tillräckligt långvarigt och starkt för att vissa växter ska slippa stå under lysrören. Chiliplantorna älskar söderfönstret i verkstan och några av dem blommar redan.
Jag har tre Black Jalapeno, inte för att det är någon favorit utan för att dess fröer behagade att gro, och de är först ut att blomma. Alltså det är inget fel på Black Jalapeno, det är en vacker lila-svart chili, men det hade varit roligt med lite större variation.
Eftersom det är fullt i mina söderfönster så gör fortfarande växtbelysningen stor nytta. Här står det mestadels tomater nu men även lite annat kul. Främst ser man skott av röd malabarspenat och i bakgrunden tronar en gammal kruksallat från mataffären. Efter att sista bladet ätits upp så planterade jag om stocken i rymligare kruka och satte under ljus och vips kommer ny sallat!
I vintras köpte jag sticklingar av grön malabarspenat som har vuxit ur sina krukor nu. Dags att plantera om och så fort nattemperaturen tillåter så får de flytta ut i växthuset. Malabarspenat kan tydligen växa flera meter på en sommar. Det är en tropisk värmeälskare och äts ungefär som vanlig spenat. Godast i tillagad form.
Det ska tydligen vara superlätt att ta egna frön och sticklingar av malabarspenat. Det betyder att man aldrig mer behöver köpa eller vara utan.

En orsak till att jag inte har förhastat mig är en anhopning av projekt som samtliga råkade hamna i april och maj. Å växternas vägnar kan jag kanske tacka dessa projekt för att inget har såtts för tidigt och dött frys- eller försummelsedöden.

Projekten kan till synes ligga långt från odlandet men vid en närmare titt så finns det faktiskt kopplingar.

Under Shopping på Landet gör man rätt i att besöka Asklövs Trädgårdsdesign. Och kanske mig?
Jag är en av utställarna i Älskade Lera på Bryggeriet i Nora. Förutom att jag tror att det blir en spännande utställning där allt är gjort av lera så har mitt verk en stark koppling till grönsaksodling…

Dagens sista rekommendation, och nästan namne med ovan nämnda utställning, är tidningen Älskade Trädgård. I det senaste numret råkar ni hitta ett reportage om mig!

Hippophaë Rhamnoides

Svenne och Lotta är två gamla schlagerrävar men också ett kändispar som halkat från A-listan till lägre ranking.

Svenne och Lotta är även två taggiga buskar som växer vilt efter kusten. Fast det kan även vara Romeo och Julia. Eller något annat berömt heterosexuellt par.

Those were the days!

Vi snackar havtorn. I havtornsvärlden är det bara honbuskarna som får bär men det sker bara om det växer en matchande hanbuske i närheten. Därav den heteronormativa namngivningsprincipen.

Första gången jag smakade havtorn var i form av en liten vitaminshot på en frukostbuffé på en finlandsfärja. Det var inte gott så då bestämde jag mig för att jag inte tyckte om havtorn.

Sedan läste jag mer och mer om detta superbär som mer än gärna växer i Sverige och till och med vilt i vissa områden. Det ska tydligen vara lika mycket C-vitamin i ett havtornsbär som i en hel apelsin. Det låter osannolikt men jag har läst det på flera ställen. Dessutom innehåller det B12 vilket är högintressant för en gammal vegetarian som jag.

Det här är lottabusken som fick mig att tvärvända i min uppfattning om havtorn.

Inte nog med att havtorn är nyttigt, den tillhör familjen kvävefixerande växter vilket gör gödslingen enkel för den som planterar den. Vind verkar inte heller vara något problem och det är klart, växer man hej vilt på kusten så borde man stå emot några sekundmeter. Den är till och med torktålig vilket passar tider av vattningsförbud. Sol är det enda kravet för havtorn men hur svårt kan det vara att fixa liksom?

Det måste ju vara världens bästa bärbuske.

Fast det var ju det där med smaken.

Under förra årets superdupermegavärstingutbildning som jag gick (Småskalig Odling) så kom havtorn på tal vid ett flertal tillfällen och jag bestämde mig för att ge det en ny chans. Vid ett studiebesök i Christina Schaffers skogsträdgård i Bergslagen fick jag smaka på havtorn från en Lotta-buske OCH DET VAR GOTT.

Den enkla förklaringen var helt enkelt att det var just en Lotta för hon var överlägsen alla andra havtornsdamer i smak.

Christina Schaffer arbetar på Stockholms Universitet, institutionen för naturgeografi, och driver flera stadsodlingsprojekt. Läs mer om Christina i denna artikel i Svenska Dagbladet. Du hör henne dessutom i Odlarna, avsnitt 11.

Snabbt som ögat åkte jag hem och googlade denna bärdrottning och hittade henne på odla.nu. Det var dock sent på säsongen och det fanns inte längre några Lotta eller Svenne i lager. Tills här om dagen. Då dök de upp igen och jag köpte snabbt två Lottor och en Svenne. Det blir liksom inga bär utan Svenne.

Jag har aldrig köpt bärbuskar på nätet förr så det ska bli spännande att se i vilket skick de kommer fram och hur stora de är. Dessutom klurar jag på placeringen. Tomtens soligaste, blåsigaste och torraste plats men samtidigt den mest strategiska ur permakulturell hänsyn.

Man vill ju ha exakt så här mycket bär på sina buskar. Vad är knepet?

Att havtorn är taggigt och svårplockat verkar ganska lätt att lösa. Genom att kapa grenar fyllda av bär och lägga dessa i frysen så släpper bären från grenen av sig själva.

Min syn på C-vitaminer, att vi bör äta mindre citrusfrukter och mer närodlade näringsbomber, har jag skrivit om förut i detta inlägg.

På odla.nu, där jag beställde buskarna, har de den största samling av trädgårdslitteratur som jag har sett. Adlibris och Bokus i all ära men ingen av dessa boklådor har så här brett sortiment. Däremot så håller de bättre priser.

Nytt i bokhyllan i Getingedalen.

I samband med att jag klickade hem mina buskar så tittade jag igenom boksortimentet och klarade mig nästan utan att dregla. Kanske berodde det på att jag nyligen har köpt en bunt sköna gröna böcker? Trots detta så fastnade jag vid en bok som jag har sneglat på ett tag och helt plötsligt hade fingret klickat på KÖP. Hur gick det till? Har jag ärvt min mammas klicktics? Den kostade 279 kronor och var verkligen inget jag behövde men väl i kassan så kostade den bara 79 kronor så då var det ingen tvekan längre. Men hur kunde den kosta så lite? Var det rabatt för havtornskunder?

Här kan du läsa mer om havtorn.

Om man vill se en fantastisk trädgård hos en äkta trädgårdsmästare med grymma kunskaper så ska man bege sig till Marita Asklöv (Asklöv’s Trädgårdsdesign) när hon har öppet den 6 maj. Och om man åker 1 km till så kommer man till mig…

Grönt är lönt.