Jord under naglarna och fullt i alla fönster!

Vissa årstider är det mer teori, andra blir 100% praktiska. Jordiga. Fysiska. Härliga. Som nu.

Jag har mätt min jordtemperatur. 3-4 grader är det, inte mer. Jag måste stilla min iver att sätta potatisen. Däremot så skulle jag kunna sätta bondbönor vilken dag som helst. För att inte tala om morot, palsternacka, dill och rättika.

Detta har inte hänt eftersom jag vill gödsla först och det är ett dagsverke som kräver lite assistans nuförtiden. Tyvärr så är jag inte samma kraftkvinna som förr även om jag förtränger det emellanåt.

Men det mesta klarar jag själv. Särskilt nu när hushållet har blivit med bredgrep! Lycka! Jag tar bort täckmaterialet, sprider ut gödsel, grepar igenom jorden för att slutligen kratta och jämna till ytan. På med täckmaterial och sedan är det bara att så eller plantera.

Inomhus händer det grejer. Förodlingen växer väldigt fint och i år har jag sluppit alla irriterande flugor och kryp. Tomaterna har grott och sträcker sig mot ljuset under lysröret.

Det är så fullt under lysröret att jag antingen behöver skaffa ett till eller också nyttja det naturliga dagsljuset. Det är nästan tillräckligt ljust i söderfönstret så här års så gurkorna får stå där och när ytterligare plantor ska skolas om hamnar även chiliplantorna där.

Gurkorna blir lite för långa och gängliga i söderfönstret eftersom de egentligen behöver lite mer ljus än årstiden kan erbjuda. Men jag har inget alternativ.
När dessa physalisplantor har skolats om i varsin kruka kommer det att behövas ännu mer ljust utrymme… Ska nog ta en allvarligt funderare på ett lysrör till.

Annat som mår fint under extrabelysningen är gräslök och purjolök. Jag som hade dömt ut purjolöken. Uppenbarligen för tidigt. Gräslöken är planterad i kluster, fröna gror bättre då, och dessutom är det så de ska växa utomhus senare.

Alla lökplantor vattnas underifrån, de är lite känsliga för fukt runt stjälken. Nu har jag börjat vattna med lite näring. Jag använder en köpt, ekologisk, flytande näring. Här funkar det även med guldvatten eller lakvatten från bokashi. Jag rekommenderar de sistnämnda eftersom de är ”gratis”.

Lökplantor klipps också under förodlingen. När stjälkarna når ca 10-12 cm kapas de till hälften. Det gör plantorna grövre och starkare.

I växthuset är det riktigt gött på dagarna, 25 grader är inte ovanligt. Här växer spenaten lagom fort och säkert 80-90% har grott vilket innebär ca 17 meter spenat om några veckor. Detta skördas, förvälls och fryses in i småportioner. Gamla mjölkpaket är perfekt till detta.

Växthuset anno 4 april 2020!
Mitt sätt att frysa in spenat.

I växthuset har jag även sått flera olika sorters kål. Eftersom den är köldtålig och jag har platsbrist inomhus så sätter jag förodlingen här ute. Det blir till och med bättre än att odla inomhus. Det är mycket ljusare och plantorna avhärdas automatiskt.

Jag bredsår alltid kålen, det funkar fint. Sparar både tid och utrymme. Lagom när de börjar bli stora och protestera är det dags att plantera ut dem.
Årets kålsorter utom grönkålen vars påse jag kastade bort.

En annan spenat, rankspenaten, ligger på förgroning inomhus. Ett blött hushållspapper och en kuvös av en plastpåse ska få dessa kinkiga fröer att gro.

Jag försökte med rankspenat 2018 och förodlingen gick bra men att få dem att etablera sig utomhus under värsta torkåret var värre. Nu ska jag lyckas! Detta är en perenn, ätbar klätterväxt.

Så här långt kom jag våren 2018 innan de dog torkdöden.

Luktärt är en av få blommor som jag fortfarande satsar på, trots att den inte går att äta. Tror jag. Den är både vacker och doftar underbart. Den kan dock vara lite kinkig att driva upp. I år florerar det ett tips på nätet som jag tänkte testa. Cecilia Wingård har skrivit en bok om luktärter och verkar vara något av en luktärtsexpert. Hennes råd ser du i länken och jag följer dem. Utvärdering kommer.

Cecilia Wingårds odlingsråd för luktärter

Mina luktärter gror nu!

Avslutningsvis vill jag påminna om vitsen med att odla vintertomater eller piennolos som de lite slarvigt kallas. Vi äter fortfarande goda och spänstiga tomater, odlade sommaren 2019, tack vare att de har lite tjockare skal och mycket goda lagringsegenskaper.

Anmälan är fortfarande öppen för odlingskursen den 19 april. Vi kommer att vara utomhus så kursen kan hållas även i coronatider. Välkommen!

Plötslig högfart

Om det var lite lågfart förra veckan så är det raka motsatsen nu.

Att hålla avstånd, undvika sociala kontakter och isolera sig är vardagsmat för mig. Jag bor vid världens ände (även om jag helst kallar det världens början), jag grejar med odlingarna (precis som alltid så här års), jag jobbar i verkstaden (och där är det lika folktomt som vanligt), och jag hänger i skogen med hunden, utan sällskap.

Nu har jag sått tomatfrö och planterat om lite chili och paprika. Tomatfröerna såddes på min femtioårsdag, ett utmärkt sätt att fira på när man inte kan träffa folk. I skrivande stund har det gått tre dygn sedan sådd och jag lovar att de har grott till jag skriver nästa gång.

Jag fuktar jorden innan jag lägger dit fröerna. Då blir jorden lite kompakt och jag behöver inte vattna efteråt. Fröerna riskerar inte att flytta sig heller. På detta lägger jag 0,5-1 cm jord.
Årets sorter. En salig blandning och alldeles för många. Jag hoppas att inte alla gror…
Fullt på värmemattan! Det blev även några gurkor.

Gällande gurkorna så brukar jag inte lyckas med dessa. Om jag har odlat gurkor så brukar det vara med köpta plantor. Så nu sådde jag massor av fröer, mest gamla. Dels för att göra slut på dem, dels för att något av dem borde gro om jag sätter så många.

Jag har åtminstone lärt mig att de älskar värme och alltid ska vattnas underifrån.

Några väldigt gamla påsar men även en ny. Jag tror att det var La Diva som funkade fint i växthuset förra året men det var plantor som min granne, trädgårdsmästaren, hade drivit upp.
Gurkor från 2019. Min målbild.

Jag har även planterat om chili och paprika som började bli långa men även satt för trångt.

Basket of Fire, en medelstark brukschili, kommer från egna fröer och grodde väldigt fint. Förmodligen blir det för många plantor och överskottet kommer jag att sälja billigt.

Carolina Reaper, en riktig mördarchili, odlas mest för att tillfredsställa andra i hushållet.

Årets paprika är Ferenc Tender. Förra året odlade jag den för första gången och det är en ganska snabb sort med små och spetsiga paprikor som kan skördas i alla stadier (grön, orange och röd). Det kommer att bli för många plantor för mitt växthus så jag kommer förmodligen även att  sälja några av dessa.

Plötsligt blev det trångt i krukan. När de första karaktärsbladen har vuxit fram brukar jag plantera om. Jag vill inte att rotsystemet ska bli för stort och trassligt.
Alldeles för långa och sköra stjälkar. Paprika kan planteras djupt så det gör jag.
En sked är ett bra verktyg tycker jag. Jag behöver inte ta i de sköra stjälkarna och jag får med mig hela rotsystemet utan att riva runt i onödan.
Nu sitter paprikorna en och en. Och djupt. Under extrabelysningen får de sitt behov av ljus. Några plantor börjar visa gula blad. Ett tecken på näringsbrist. Det fixar jag med ekologiskt näringslösning i samband med vattning. Längst bort i bild syns gräslök och purjolök.

Andra saker som har hänt är att min sättpotatis och sättlök från Klostra har anlänt. Ganska lagom. Potatisen vill ha 7-8 grader i jorden och det ska jag kolla vilken dag som helst. Lök vill ha 10 grader. Det blev inte exakt de sorter som jag ville ha men jag gav Klostra fria händer att ersätta med likvärdig produkt. Det betydde att vissa sorter inte är ekologiska men istället för att leta ekologiskt utsäde hos andra leverantörer så struntade jag i det i år. Om Klostra har svårt att leverera så har förmodligen även andra samma problem.

Årets sorter och mängder (mest en notering för min egen del):

1 kg Rosara, en fast och extra tidig potatis

1 kg Queen Anne (eko), en mjuk sommarpotatis

1 kg Valor, en fast höstpotatis som ska lagras till vintern

1 kg Red Baron (eko), en röd sättlök som jag har odlat förut med bra resultat

1 kg Sturon, en klassisk gul sättlök som jag också brukar använda

3 kg sättpotatis brukar vara lagom för oss. Vi måste hinna äta upp den innan den blir dålig. 2 kg sättlök är mer än jag brukar odla men å andra sidan har jag alltid tyckt att vi odlar för lite lök. Det är lätt att lagra lök, särskilt gul kepalök (som det heter).

Eftersom det är jämna året kommer jag inte att experimentera med frösådd lök. Orkar inte riktigt det i år. Dessutom valde jag potatisar med hög resistens mot de flesta sjukdomar. Vill ha problemfria knölar i år.

Jag har också fått en leverans från Adlibris. Det började med att Växternas släktskap var med på bokrean men sedan fylldes korgen med andra intressant objekt. Rädda Maten blev jag nyfiken på efter att ha hört Meny i P1 om ”svinnventering” och Around the world in 80 plants fick jag möjlighet att bläddra i under utbildningen (Ekovegetariskt kök).

Stephen Barstow skriver om ätbara blommor och perenner och han kommer att hålla i en workshop hos Åfallet i Haddebo i sommar. Se mer här.

Den fjärde boken, Klimatsmart trädgård, var alldeles nyutgiven och jag tyckte att titeln talade till mig. Fast vid en första skumläsning så ser jag att jag ligger steget före. En del grejer tyckte jag till och med var fel. Men det är himla bra att kunna förankra sina påståenden i litteratur och det är en bra bok för den som vill börja en omställning.

I min klimatsmarta trädgård händer just nu följande:

I växthuset gror spenaten! Perfekt tajming. Det brukar ta 6-8 veckor till skörd och då är vi i mitten av maj, exakt då jag brukar sätta ut växthusväxterna för sommaren.

Jag har räfsat lite löv, jag använder det både som jordförbättring och täckmaterial. Jag är ganska onoga när jag räfsar. Det som ligger kvar på gräsmattan kommer att klippas sönder av gräsklipparen och göra nytta. Men där löven ligger tjockt brukar jag räfsa lite.

Genom att ta tillvara allt organiskt material som min trädgård ger mig kan jag bygga och förbättra mina jordar utan att behöva köpa något. Dessutom blev jag lite svettig och fick motion.
Det följer med lite gammalt gräs och ruttna äpplen. Inga problem, det blir fin jord av det också.
En del organiskt material kan fröa av sig. Då isolerar jag jorden med några gamla tidningar. Detta har legat hela ”vintern” så nu kan jag använda materialet till jordförbättring eller täckmaterial.
Sånt här hittar man också när man är ute och grejar. Alltid lika fint.

Jag är medlem i Plantagens kundklubb. Mina känslor inför det är dubbla, helt klart. Till exempel skänker Plantagen en bukett rosor till alla sina medlemmar när de fyller år. Generöst, absolut, men snittblomsodlingen över världen är en riktigt rutten business som jag absolut inte vill gynna.

Nu var det dags igen, en bukett rosor fanns att hämta hos Plantagen. Hur skulle jag göra den här gången, ta buketten och påpeka att jag tycker att ni ska satsa på rättvisa växter eller åka dit, inte ta buketten och säga att de är inte schysst odlade.

Men inget av detta behövde hända. Jag gick gladeligen ut från Plantagen med en bukett rättvisemärkta rosor som jag fortfarande njuter av. Sedan kan man fundera på om det är rosor världen behöver, hur schysst de än är odlade.

Den som inte vet hur det går till med märkningar och certifieringar kan läsa mer om det här.

I nästa inlägg blir det mätning av jordtemperatur, uppföljning av tomatsådd och kallsådd av kål.

Och du! Anmälningarna till min kurs i hållbar grönsaksodling ramlar in för fullt. Vi kommer att vara utomhus så det är en coronavänlig kurs. Se information nedan. Välkommen med din anmälan!

 

Lite lågfart

Först kom det snö, sedan kom ett virus. Jag skulle ha sått lite fröer ute men det kom en massa andra saker i vägen. Ingen ko på isen. Det är skönt att ha en fritidssysselsättning som inte innebär sociala kontakter. Jag umgås med mina fröpåsar och plantor och rider ut stormen.

Ungefär nu är det lagom att börja så tomaterna så det ska jag göra vilken dag som helst.

Föreläsningen hos Naturskyddsföreningen gick finemang. Självklart strulade det lite med det tekniska men i övrigt kändes det som om jag fick bra flyt och bra kontakt med åhörarna. Den andra föreläsningen ställdes in pga virus.

Min egen kurs den 19 april har fått några anmälningar och vi kommer mestadels att vara utomhus så det finns ingen anledning att ställa in den. Jag filar på innehållet för fullt!

Apropå Naturskyddsföreningen så tycker jag att deras visioner för framtiden är värda att läsa. För att bromsa uppvärmningen av klimatet måste vi ställa om till ett hållbart samhälle, det är nog alla överens om, men hur ska det gå till i praktiken? Naturskyddsföreningen presenterar sina förslag och idéer i den här artikeln. 

Jag fördjupar mig så klart i den del som handlar om framtidens mat. Jordbruk på naturens villkor, obefintligt matsvinn och rättvis omställning är några av rubrikerna i deras vision.

När jag ändå är inne på tips, jag tror att det blir mer tips än egen text i dagens inlägg, så vill jag rekommendera 2040 – framtidsfilmen på svt play. Du hittar den här.  Filmen ger något så ovanligt som en positiv bild av framtiden och är full av goda exempel.

Visserligen är den över ett år gammal men här kommer en artikel från SVT om sojaproduktionen i världen. Det är ganska vanligt att man tar upp vegetarianernas sojakonsumtion i debatter om köttätande. Att sojaodlingen är en klimatmässig skamfläck känner många till men att 90% av all soja går till djurfoder är det inte lika många som vet.

Läs mer om detta här.

Slutligen vill jag tipsa om inomhusodling. Så här på vårvintern börjar det tryta i våra egna lager, vintersallaten i landet börjar ta slut och ser ganska trött ut. I affären är det svårt att hitta färska gröna blad odlade på ett hållbart sätt. Det är då vi startar groddfabriken i Getingedalen. Genom att grodda linser, bönor, ärter och fröer så får vi färskt, grönt, nyttigt och klorofyllspäckat käk på tallriken.

Snabbt går det också. På fem dagar har jag goda och ätfärdiga groddar.
En lärorik och inspirerande bok för den som vill ha en manual och bredda sitt register.

Frösådd och föreläsningar

Söndagen den 16 februari sådde jag sånt som behöver lite extra lång tid på sig. Sådden ställdes på värmematta och under lock så det grodde snabbt.

Vad sådde jag?

Chili. Fast det är inte jag som är chef över chilin i det här hushållet. Kocken fick själv välja vilka sorter han har mest nytta av så det blev Basket of Fire, Chocolate Habanero, Carolina Reaper och en orange som vi inte vet namnet på.

Samtliga fröer kom från egen skörd, inga köpefröer i chiliavdelningen i år.

Efter att de har grott i fukten och mörkret på värmemattan så flyttas plantorna till ljuset. De blir väldigt långa, sköra och gängliga annars. Här är det ca 20 grader. Det är en kompromiss eftersom chili vill ha drygt 20 grader och de flesta andra cirka 17 grader efter uppkomst.

Kapkrusbär, alltså physalis, har jag också sått. Jag brukar köpa en planta men tänkte så själv i år. Funkade ju fint. Förmodligen kommer jag att sälja alla plantor utom en så småningom. De ger ju så fasligt mycket bär.

Paprika, Ferenc Tender, har jag också sått. Sorten var ny för mig förra året och den var snabb och god så jag kör på den. Den är ätbar i alla kulörer så man måste inte vänta på att den ska bli röd.

Långa och gängliga på värmemattan, strax innan flytt till ljuset.

Gräslök, fyra små knippen, har jag sått. Min gamla gräslökstova börjar bli så uppblandad med ogräs så jag vill satsa på nya tuvor.

Purjolök. Efter rekordåret 2017 har jag aldrig lyckats få så fin purjolök igen men skam den som ger sig.

Sedan har jag sått spenat i växthuset. Det är tredje vintern jag gör det och det brukar alltid bli bra. Årets sådd innebar dock två stora skillnader; jorden var inte frusen och jag har ingen snö att vattna med.

Jorden var dock fantastisk. Jag har aldrig haft så mullig jord i växthusbäddarna. Skam den som ger sig, bra jord är ingen quick fix, den får man jobba sig till. Från början var det ett lass trädgårdsjord från Örebro. Förmodligen sådant man har grävt bort vid nyanläggningar. Den var siktad och bestod därmed av ganska små partiklar och var således rätt så kompakt.

Men med några års tillförsel av organiskt material såsom kökskompost, stallgödsel och framför allt gamla växtdelar och täckmaterial så har jorden blivit ljuvlig.

Här följer min stund i växthuset i bilder.

Den osminkade sanningen. En styck odlingsbädd med gammalt växtmaterial/täckmaterial på toppen. Detta rakade jag undan och lade i en hink för att använda senare under säsongen.
Rakad odlingsbädd. Jag lämnar lite täckmaterial eftersom det är prima jordförbättring och skapar bra struktur.
För att ge fröerna en bra start så luckrar jag ytan lite lätt. Dels för att känna på jordens struktur, dels för att mylla mer växtdelarna, dels för att jämna till jordytan.
Här är de aktuella fröerna. Dels två påsar från Impectas ekologiska sortiment (Palco), dels en sort från Lindbloms frö (Matador). Inga märkvärdiga sorter, två klassiker. Under jämna året 2020 blir det inte mycket experimenterande.
Sådd!
Här har vi den stor skillnaden från tidigare år. Jag brukar lasta ett lager snö på bädden, det smälter sakta och sipprar ner i jorden på ett skonsamt sätt. Istället blev det till att fylla en vattenkanna med kranvatten för att väcka fröerna.

Föreläsningar! Dels vill jag så klart göra reklam för de två som jag ska hålla. Onsdag 11 mars på Naturskyddsföreningens årsmöte och lördag 14 mars hos Örebro Norra trädgårdsförening.

Länk till Naturskyddsföreningens inbjudan, felaktigheterna får man på köpet.

Länk till Örebro Norra trädgårdsförenings inbjudan.

Men jag vill också berätta om föreläsningen jag hörde i tisdags kväll på Stadsbiblioteket. Annevi Sjöberg berättade om skogsträdgårdar.

Jag hörde henne för några år sedan och jag har hennes böcker men jag gillar det hon har att berätta och det brukar alltid vara något nytt.

Här kommer en liten sammanfattning och några kul tips från föreläsningen:

En skogsträdgård är inte en trädgård som anläggs i en redan befintlig skog, det är istället att odla ätbart med skogliga ekosystem som inspiration. Skogen är självförsörjande på näring, en bra förebild för ett fungerande ekosystem och ett framgångsrikt kretslopp.

Om skogen drabbas av en öppen yta, kanske efter en skogsbrand eller en vildsvinsattack, så läker den sig själv väldigt snabbt. Jorden vill inte vara bar, växtligheten tar över, och med den kunskapen i bakhuvudet ska vi också jobba i våra grönsaksodlingar.

Skogen består av en mångfald som funkar fint ihop och till och med drar nytta av varandra. Hög och låg växtlighet samsas och rötterna går olika djupt och konkurrerar inte om näring eller vatten. Detta gör skogen stabil och motståndskraftig vilket är ytterligare en kunskap att implementera i våra grönsaksodlingar.

Skogen består nästan bara av perenner. Växter som kommer år efter år kräver väldigt lite och levererar mycket i förhållande till arbetsinsatsen. Jobba in så många ätbara perenner som möjligt i din trädgårdsodling. Det är bra både för människa och klimat.

När jag gick hem från föreläsningen hade jag lärt mig flera nya ätbara perenner.

Funkia

Visserligen visste jag att funkiaskott är en riktig delikatess men nu vet jag att bladen är ätbara hela säsongen. Ångkoka och använd dem till dolmar, använd istället för vitkål eller noriarket i sushin.

Svartrot

Jag har aldrig odlat det men jag tycker att det är gott. Hittills har jag trott att den är ettårig men den är tydligen perenn om man låter roten sitta kvar och använder blasten som perenn sallat. Det ska jag absolut prova.

Koreansk silverbuske

Bären på denna buske smakar lite som hjortron när man kokar sylt på dem. Kul för oss som inte bor i hjortronmarker.

Läs mer om den Koreanska silverbusken här.

I nästa inlägg blir det några ord om vara en del av lösningen istället för problemet. Jag kommer också att skriva om det problematiska med mjölk. Och så klart kommer jag att följa upp mina sådder.

Och förresten! Jag läste att chili och paprika är ljusgroende! Det hade jag ingen koll på men nu kanske jag har hittat problemet med att paprikan kan ge lite dålig utdelning.

Läs mer om ljusgroende fröer här.

Rekord, recept och några tips

Eftersom vintern har varit märklig så ser vi rekordtidiga vårtecken. Det är inte unikt för oss i Kilsbergen, det är likadant i nästan hela landet. Och vad det får för konsekvenser kan vi återkomma till. Det kan fortfarande smälla till och bli en sen vinter även om sannolikheten minskar för varje dag.

Rabarbern har tittat upp. Vitlökarna också. Piplöken har till och med vuxit några centimeter och blåbärstryn har knopp. Det återstår att se hur detta kommer att sluta.

En liten rabarberknopp, förmodligen förvirrad.
Piplöken verkar tycka att februari är en bra månad för att skjuta skott.
Kära blåbårstry, detta kan du kanske få ångra…

Hösten grödor har klarat sig extra bra denna varma vinter. Visserligen har jag lämnat både vintersallat och kål i landet med flit men skicket har aldrig varit så gott som i år.

Vi har inte köpt ett salladsblad på hela vintern. Att så massor av vintersallat i augusti var en tiopoängare.
Svartkålen är fortfarande lika aptitlig som i höstas.
Jag hade tydligen missat en kålrabbi vid hösten skörd men denna är i prima skick.

Apropå kål så skördade jag den sista rosen- och rosettkål här om dagen. I något av alla mina flöden såg jag hur någon hade friterat rosettkål och det lät gott så vi testade. Alla kvarvarande knyten, även de som var ärtsmå, skördades och friterades. En liten touch av salt och rökt paprikapulver på det och sedan en klick misomajonnäs vid sidan om.

Jösses vad fort det gick att äta upp.

Vi tittar på Mandelmanns. De inspirerar. Och i senaste avsnittet gör de egna potatischips. Vi tittade på varandra i soffan och utbrast; varför har vi aldrig gjort det?

Vi har en hel del egen potatis kvar. Den går inte åt i samma fart som den brukar för vi odlade lite knasiga sorter förra året. Men vi insåg unisont att potatischips är helt rätt för våra knepiga knölar.

Vi gjorde ganska exakt som Mandelmanns. Skalade och hyvlade potatisen supertunt på mandolin. Sköljde av stärkelsen i två olika vattenbad och lät sedan skivorna torka på handduk eftersom vatten i het olja blir lite stökigt.

Vi friterar i en neutral rapsolja vid 160-180 grader. Garant har en bra ekologisk sådan. En stor näve skivor per fritering, det tog cirka 1-2 minuter för dem att bli gyllene. Därefter tas de upp med hålslev och får rinna av på hushållspapper. Vi kryddade med vårt egna örtsalt vilket blev jättegott. Det här har vi inte gjort för sista gången.

Mandolinhyvlade potatisskivor på tork.
Perfekta och hemgjorda potatischips med eget örtsalt!

Jag vill avsluta med tre tips.

Det första är filmen Våran lilla bondgård på SVT play. Titeln ger känsla av barnprogram men det är det inte. Utspelar sig i Kalifornien och handlar om ett par som verkställer en total omställning från stadsliv i lägenhet till hållbart jordbruk på landet.

Att filmen följer paret i närmare tio år och att den ärligt speglar alla motgångar bidrar till intressefaktorn. Filmen är dessutom gjord på naturfilmsvis så den som gillar det konceptet kommer att uppskatta Våran lilla bondgård.

Du hittar filmen här.

Nästa tips är avsnitt 350 av Framgångspodden där Alexander Pärleros intervjuar Oskar Lindberg eller Farbror Fri som han kallar sig. Oskar har skrivit boken Ut ur ekorrhjulet: så blir du också ekonomiskt fri som handlar om omställning eller downsizing, vilket du nu vill kalla det. Oskar berättar hur han har kunnat dra ner på sina kostnader men ändå leva ett fullgott liv.

Här kan du lyssna på podden.

Mitt sista tips är en artikel i tidskriften Åter (1/2020) som har rubriken Ordning och reda i odlingarna, del 3 – planera för att minska onödigt arbete och det är i synnerhet underrubriken som är intressant. Artikeln är uppbyggd i fem punkter och författaren Jonas Ringqvist beskriver hur man kan hinna med odlingen, trots tidsbrist, i så pass hög grad att man kan bli helt eller delvis självförsörjande.

De fem punkterna är:

  1. 1. Producera det som behövs
  2. 2. Minska kostnaderna
  3. 3. Välj lönsamma grödor
  4. 4. Jämna ut arbetsbördan
  5. 5. Dokumentera och följ upp

 

Här kan du starta din egen prenumeration av Åter.

I nästa blogg blir det jordigt för nu har jag sått!

Se och hör

Dags för några tips!

I mars ska jag föreläsa igen. Himla kul. Redan den 11 mars finns det chans att höra mig prata om grönsaksodling och vegetarisk mat ur ett hållbarhetsperspektiv. Naturskyddsföreningen i Örebro har årsmöte och där kommer jag att tala.

Man måste så klart vara medlem i Naturskyddsföreningen för att kunna komma på årsmötet men det tycker jag faktiskt att du ska bli. Jag är medlem. Vi är medlemmar. Vi valde ett familjemedlemskap för 30 kronor i månaden och tycker definitivt att vi får valuta för pengarna.

Naturskyddsföreningen är Sveriges största och mest inflytelserika miljöorganisation och en ideell förening. De påverkar politiker, jagar miljöbovar och påverkar lagstiftningen.

Här blir du medlem.

Här hittar du info om årsmötet. Nästan allt som står om mig är dock fel, jag är inte författare och länken till (den här) bloggen är också fel. Klockslaget är dock rätt och det verkar som om jag ska börja prata kl. 18.45 och hålla på i 45 minuter.

Redan tre dagar senare ska jag prata igen. I en hel timma. Örebro norra trädgårdsförening ska också ha årsmöte (det är verkligen årsmötestider) och då har jag blivit inbjuden för att berätta om odlad mat, höst- o vinterodling och perenna grönsaker. 

Jag tror inte att det är en offentlig föreläsning eftersom det är i samband med ett årsmöte men man kan ju alltid bli medlem i Örebro norra trädgårdsförening.

Här är en länk till föreläsningen.

Här är en länk till föreningens hemsida.

En grej som händer innan ovanstående föreläsningar är att bloggen fyller år. Den 7 februari har jag skrivit om trädgård i 7 år och jag har inga planer på att sluta. Det började lite oskyldigt med perenna blommor och bärbuskar men har utvecklats till någon slags odlingsaktivism. När bloggen fyllde fem år skrev jag så här.

Nu ska jag titta på Rapport från 2050 eftersom avsnittet handlar om mat och beskrivningen bådar gott:

Erik Haag och Lotta Lundgren rapporterar från en framtid där matimporten minskat, konstgödseln ersatts och kossornas främsta uppgift är att bidra till den biologiska mångfalden. Medverkande är bl.a. hållbarhetsforskaren Elin Röös, måltidsforskaren Richard Tellström och ekonomen Kjell A Nordström.

Länk till programmet och källan till ovanstående citat

Jag avslutar med ett recept. Eftersom det har visat sig att avocado är en problematisk grönsak, det är få avokados som odlas på ett hållbart sätt, så börjar det florera recept på bondbönsguacamole, ett betydligt klimatsmartare alternativ till originalet.

Jag testar. Eftersom jag har mycket bondbönor i frysen så tinar jag några deciliter och sedan mixar jag dessa till mos. Det blir väldigt torrt och kompakt så jag tillsätter rabarberjuice, vatten, rapsolja och lite gräddfil tills konsistensen är bra. Bondbönor är inte lika feta som avokado så en liten skvätt olja skadar inte.

Därefter hackar jag ner sånt som jag brukar ha i min guacamole; rödlök, vitlök och tomat tills proportionerna ser aptitliga ut. Salt och peppar får avsluta. Balansera med syra, kanske lite chili, koriander och eventuellt mera salt.

Det smakar inte guacamole men det smakar väldigt gott. Och i vissa rätter kan jag verkligen tänka mig att köra böngucka istället för avokado-dito.

Eftersom mina bondbönor var ljusgröna, de kan ha lite olika färger, så får guckan samma färg och liknar originalet.

Här hade det ju varit toppen med ett foto men det har jag inte tagit. Slarvigt. Men för att inlägget inte ska bli helt utan foton så får ni en bild på bondbönorna från i somras.

Och här följer några läsvärda länkar om det problematiska med avokado:

Vårt sug efter avocado har ett allvarligt pris

Avocado – risk för att den kommer försvinna

Vattenbrist späds på av många importvaror

Lagerstatus, recept och fröbeställning

Fröbeställning

Plötsligt händer det! Förmodligen fick jag eld i baken tack vare att jag ska träffa en odlarkompis i helgen. Det är schysst att kunna dela på fröpåsarna när man vet att bara hälften går åt.

Det är roligt att se hur mängden egenodlade fröer ökar för varje år.

Därför gjordes en inventering.

Dessutom är det faktiskt dags at börja tänka på sådd. Jag gjorde som jag beskrev för några veckor sedan; beställde så mycket som möjligt från Lindbloms Frö som behöver allt stöd de kan få just nu.

Det jag inte hittade hos Lindbloms köpte jag av Runåbergs.

Sättpotatis och sättlök beställde jag av Klostra men det levereras inte förrän om en månad vilket är jättebra.

Mitt resonemang runt fröer och Lindbloms kan du läsa här.

Det är jämna året i år. Jag satsar inte på några experiment alls. Livet brukar bli tillräckligt spännande ändå, på gott och ont.

Det mest äventyrliga fröet blev persiljerot. Vi har använt det under utbildningen i en puré och den smakade utsökt så nu vill jag göra samma sak hemma.

Det känns fel att köpa frö när jag redan har så många, därför försökte jag att handla så lite som möjligt och tänkte att årets frölager får styra nästa års kost.

Ha. Det skulle bli galet mycket rödbetor i så fall. Av någon anledning får jag ofta rödbetsfrö i present. Det verkar som om rödbetor är symbolen för hemmaodlat och vegetariskt. Apropå rödbetor så kommer det ett smaskigt recept längre ner i detta inlägg.

Lagerstatus

Hur står det till på grönsakslagret i Getingedalen? För bara ett par dagar sedan gjordes faktiskt en inventering, både i frys och skafferi, så frågan är lätt att besvara.

Vi har ganska mycket potatis kvar och den är i gott skick lagringsmässigt. Den var däremot ful redan när vi tog upp den eftersom vi provade några riktigt experimentella sorter i somras. De var nya på marknaden och saknade alla former av resistens och nu vet vi vad det betyder. Skitjobbiga att skala och massor av bruna prickar. Dessutom var de nog mjöligare än den mjöligaste knöl. I år har jag beställt några trogna och superresistenta sorter.

Äpplena börjar ta slut, det är ca 10 stycken kvar i lådan. Morötter finns det massor av och rödbetor ett par kilo. Palsternacka och lök har tagit slut och i synnerhet det senare irriterar mig. Förrförra säsongen gick vi runt på egen lök till 100% men 2019 års experiment med frösådd lök gick halvbra. Därför fegar jag och kör med sättlök i år.

Basilikan är slut! Det har nästan aldrig hänt förut men senaste skörden åts till stora delar upp av grönsaksflylarver. Så kan det gå. Persilja, dill, dragon, timjan och koriander finns det gott om i frysen. Mynta och rosmarin torkar jag och det finns det också kvar i lagret.

I frysen hittas även bondbönor, brytbönor, spenat, olika sorters bär, svamp, jättemycket salladslök, grönkål, massor av saft och lite mangoldstjälkar. Vi ska faktiskt inte odla mangold i år. Möjligtvis en liten färgglad tuva för färsk konsumtion i späd form. Vi lagar liksom ingen mat med mangold så då ska vi inte heller odla det.

Massor av gödsel gav denna härliga vitlöksskörd.

I rumstemperatur lagras vitlöken och just nu även ett lyckat försök med vintertomater, piennolo som de också kallas när de hängs upp.

En vintertomat måste inte ha en liten spets men en tomat med liten spets är alltid en vintertomat. (Hör av dig om du vet mer om det här så kan jag lära mig något nytt!) Ponderosa är en vintertomat utan spets till exempel. Och länge trodde jag att mina lyckade piennolos var just Ponderosa pga sin färg men det kan det inte vara.

En vintertomat har lite tjockare skal, det lär vara den främsta orsaken till att den kan lagras så länge. Den har kanske inte heller samma underbara smak som en solmogen sommartomat men de är betydligt godare än spanska köpetomater.

Det är så slarvigt av mig att inte ha koll på vilken sort det är. Alla vintertomater blir nämligen inte lika bra. Flera andra klasar har skrumpnat, den här har fortfarande spänstiga och saftiga frukter.

Skrynkliga tomater är fortfarande goda och användbara, det gäller bara att använda dem på rätt sätt.

Här har vi exempel på vintertomater som börjat tappa spänsten. Även i detta fall har jag slarvat bort namnet.
De här vintertomaterna är dock fortfarande mycket spänstiga, saftiga och goda. Jag vet inte om de ska ha den här färgen eller egentligen vara röda men smaken är prima hur som helst.

En lättodlad vintertomat är Principe Borghese, den rekommenderar jag. Ponderosa är en annan som många tomatodlande vänner menar är bra att lagra.

Den lyckade vintertomat som det skulle kunna vara i mitt fall har ett skitlångt spanskt namn. Jag köpte ett paket med fröer hos Ekoplantan i Torsås och det är stor chans att det är just någon av dessa tomater som hänger i mitt kök och är aptitlig fortfarande.

Ekoplantan i Torsås skriver på sin hemsida att benägenheten att skrumpna inte beror på sort utan på hur fullvuxen tomaten är. Aha!

Recept

Sist vill jag ge er ett bra recept som går att variera ganska friskt.

Skala en hemodlad rödbeta och hyvla den lövtunt i mandolin.

Blanda en marinad på 1/2 dl olivolja, 1/2 dl balsamicovinäger, 1 msk syra (citron, rabarber el. dyl.), en finhackad vitlöksklyfta, salt och nymald peppar. Blanda försiktigt rödbetor med marinad och låt stå minst en timma.

Grunda tallrikar med nyskördad vintersallat (eller något annat gott, färskt grönt). Plocka upp rödbetsskivorna ur marinaden och låt dem rinna av en stund. Arrangera rödbetsskivorna på salladen. Toppa med en misomajo och persilja, färsk eller fryst. Misomajo görs enklast på en blandning av 1/3 misopasta och 2/3 majonnäs. Men för självhushållaren görs den med hemmixad majonnäs på grannens ägg och lokal rapsolja och en hemgjord misopasta som jag ska berätta mer om i ett kommande inlägg.

I och med att rödbetorna är färska så behåller de lite knaprighet men om de skulle vara för tjocka så blir det alldeles för knaprigt. Mandolin är Da Shit. Färgen beror på att det vara vita polkabetor. Ser nästan ut som lax eller någon slags kött.

Nästa inlägg kommer kanske att handla om miso, tofu och tempeh. Eller kanske om certifieringar. Eller hur jag gör bondbönsgucka. Och kanske berättar jag var man kan höra mig föreläsa i mars. Fast det problematiska med mjölk är jag också sugen på att skriva om… Vi får se.

Vecka 52

Årets sista vecka!

Det finns all anledning att titta tillbaka på årets första inlägg då jag formulerade någon slags målsättning. Hur bra lyckades jag egentligen?

Dessutom tänkte jag avsluta med ett tips och lite relaterat material.

Januari inleddes enligt följande: Det här året kommer mina blogginlägg ha så osexiga rubriker som det aktuella veckonumret. Innehållsmässigt hoppas jag dock kunna leverera desto mer spänning.

Jag lyckades skriva ett inlägg/vecka (utom vecka 22 då det körde ihop sig) och innehållet har definitivt varit mer spännande än rubriken. Check.

Vad jag hade för avsikt att skriva: Grönsaksodlandet är fortfarande kärnan i mitt skrivande men ni kommer även att kunna läsa om orsakerna till varför jag odlar och hur min downshiftade tillvaro ser ut.

Nästan ett inlägg/månad har handlat om konsumtion och klimatsmarta val, det är kanske inte exakt vad jag lovade att skriva om men lite relaterat, eller hur?

Angående förändring: 2019 ska få vara en process och jag kommer att redogöra för den här. Mitt mål är att det ska ske någon slags förändring under processen.

Att vara lite halvtransparent och formulera mina vanor och inköp i text blev en liten uppenbarelse för mig själv men mest en utmaning. Jag hoppas att jag etablerade en ny vana.

Vad ville jag förändra?

Mina koldioxidutsläpp ska bli mindre.

Min bensinräkning ska bli lägre.

Antalet plastpåsar i min frys ska sjunka.

Ett mer filantropiskt leverne.

Mina prylar ska bli färre.

Check på rubbet. Asskönt.

Blev det någon utbildning? Jag ska söka en utbildning på temat hållbart mathantverk men jag vill inte berätta mer – än – eftersom jag tror att det kan jinxa hela skiten.

Jajjebus! Jullov i skrivande stund men 10 januari drar vårterminen igång med buller och bång.

Bytte vi bil? Däremot så har jag en onödigt dyr och törstig bil just nu och där skulle det kunna ske en förändring.

Big no. Och det ser inte ut som om det kommer att hända 2020 heller. Däremot så är jag rätt så konsekvent i hur den används (så lite som möjligt) och i somras kunde vi unna oss en två veckor lång bilsemester utan en enda hotellnatt eftersom vi bor kungligt i monsterbilen.

 Flög jag 2019? Det här är så svåra och komplexa grejer att jag inte kommer att gå in på detaljer. För mig handlar det om att hitta en nivå som gör att jag står ut att leva med mig själv.

Det fanns inget flygfritt mål 2019 men det blev ett flygfritt 2019. Förmodligen för att 2018 var ett flygtätt år.

Vad händer 2020? Eftersom utbildningen i eko-vegetariskt kök fortsätter så kommer texterna och odlandet med största sannolikhet att vara kopplat till den. Jag har redan en föreläsning inbokad och pluggets specialarbete kommer förhoppningsvis att utmynna i ett höstprojekt. I övrigt har jag inga mål eller projekt mer än att må bra och ha kul.

Att summera året och blicka framåt är en av de vanligaste företeelserna i media så här års. Buffé, ICAs tidning, gör det medelst matkulturforskaren Richard Tellström. I en liten artikel i #12/2019 (s. 8) ger han sin bild av hur våra matvanor förändrades under 2019 och spår framtiden.

Kommunikationsbyrån Food & Friends har sammanställt en rapport om hur vi handlade, lagade och åt 2019. Ganska intressant läsning.

Du hittar rapporten här.

Det kanske kan tyckas handla mycket om mat trots att det är en odlingsblogg men jag menar att kopplingen är stark. Jag odlar för att äta och för att jag är intresserad av vad jag äter.

Därför avslutar jag med ett tips om en skaplig pod. Kvaliten beror mycket på vem som är gäst. När Mats-Eric Nilsson är gäst i Mitt i maten så är det så klart väldigt intressant. Han har skrivit flera böcker om matfusk och äkta vara för att uppmärksamma hur ofta vi ”blir lurade”. I podden berättar han att han skriver på en bok om naturviner. Den ser jag fram emot. För om det är något som kommer att gå som en röd tråd genom mitt 2020 så är det naturviner.

Här hittar du podden.

Gott nytt naturvinsår!

Vecka 51

Om en vecka är det jul! Frosseriets högtid!

Lite sjukt faktiskt.

Av naturliga skäl så diskuteras julbordets historia, traditionell julmat och framtidens dito på utbildningen just nu.

Och frosseri. För när vi börjar gå på djupet så är det tyvärr den slutsatsen vi drar av den moderna julen.

Julbordets nuvarande utseende är inte jättegammalt, på 70-talet började överdådet att bli standard. Nu ligger det dock en massa nya trender och bubblar så framtidens julbord kommer kanske att se annorlunda ut. Om det kan du läsa i en trevlig artikel här. Måltidsforskare Richard Tellström spår framtiden.

Det finns dock medmänniskor som varken har sällskap eller råd med julmat under julhelgen. I Örebro har Camran Habib, som driver restaurangen i Södra Vattentornet, bjudit in hemlösa till gratis julbord. Det är dock inte Camrans första insats för hemlösa och utsatta, han har skänkt överbliven mat till dem hela hösten.

Läs mer om julbordet här.

Läs mer om Camrans generositet här.

I Stockholm finns det flera insatser för hemlösa och utsatta vid jul. El Clasico är en tapasbar på söder som kommer att bjuda på mat klockan 11-16 på julafton. För de som väntar i kön bjuds det på varm dryck. Tegelbaren i Solna gör exakt detsamma. Folkets hus i Rågsved bjuder på julfirande med mat för 38:e året i rad.

Här läser du mer om julmaten på El Clasico.

Här finns en artikel om Tegelbaren.

Och här kan du läsa om julfesten i Rågsved.

Jag förespråkar så klart en grön jul. Och drömmer om en vit jul.

Ibland innebär mina tillskott till julbordet rena härmningar, det är trots allt en bra brygga över till vegetariskt mat. Igenkänning och trygghet är viktigt. Men det är också ett sätt att lura sig själv. Köttet står fortfarande för normen och det är kanske lätt att halka in i köttsubstitutets träsk.

Nedan kommer ni att få se både härmningar och växtbaserade julrätter som kan stå på egna ben. Om jag lagar julmat så försöker jag koka ihop gröna grejer med julsmaker. För mig är kål, senap, kanel och apelsin exempel på sådana.

Aubersill är en ren härmning men ändå en fulländad växtbaserad rätt utan substitut. Och mycket god. Den kommer jag att laga till mitt julbord.

Receptet hittar du i detta inlägg.

En annan härmning är det gravade moroten, både utseende och smak påminner om gravad lax (som jag minns det) men det är ändå en väldigt bra rätt, helt utan fuskkött.

Här är receptet till den gravade moroten. Ät den tillsammans med klassisk hovmästarsås.

Nästa rätt känns genuin, härmar ingenting så vitt jag vet men är fylld med goda julsmaker; Savoykålsknyten.

Savoykålens blad förvälls hela tills de är böjbara utan att brytas. Låt dem rinna av och svalna. Strimla en purjolök på längden så att du får långa band, förväll dessa en kort stund så att de är “knytbara”. Lägg en bit getost på kålbladet, pudra lätt med kanel och gör ett fint paket med purjosnören. Värm snabbt i ugnen så att osten smälter innan servering. Serveras eventuellt med lite tjock, mörk balsamicovinäger.

En grönkålssallad tycker jag också hör hemma på julbordet. Gärna med apelsin och nötter som också känns aktuella för årstiden. Här får ni inget recept utan blanda det ni tycker är gott eller googla recept. Det enda tips jag skickar med är att krama grönkålen med dressingen innan övriga ingredienser tillsätts. Bladen kan vara lite styva och svårätna när de är okramade.

Grönkål är perfekt att skörda nu.

En tredje kålsort som definitivt hör hemma på julbordet är brysselkål, eller rosenkål som jag väljer att kalla dem. Den är god i många olika former men den godaste blev jag serverad på ett mikrobryggeri i Brooklyn för några år sedan.

 När jag lagade till rätten själv kom jag fram till följande recept: Ansad brysselkål blandas med olja, salt och rökt paprikapulver innan de rostas i ugnen på gränsen till bränt. Direkt när kålen tas ur ugnen strösslas ett lager riven parmesan på toppen som får smälta ner bland huvudena. Servera eventuellt med en liten klick majonnäs. Gött.

Nu ska de snart skördas!

Den sista rätten innehåller kanske inga traditionella julsmaker men känns ändå helt rätt på ett julbord:

Broccoli- och morotspaté med limesås
8-10 personer
Tid ca 20 min samt ca 1 timme i ugn
1 röd chili t ex spansk peppar eller valfri chili efter styrka och smak
375 gram färsk broccoli
375 gram färsk morot
4 ägg
1 dl crème fraîche
4 msk potatismjöl eller mandelmjöl
1-2 tsk salt
Sås:
1 lime
3 dl gräddfil
1/2 tsk salt
1/2 knippa koriander
Skölj, kärna ur och strimla chilin. Koka broccolin och morötterna var för sig mjuka i lättsaltat vatten. Det fungerar kanske ännu bättre med buljong i vattnet.
Låt grönsakerna rinna av ordentligt.
Mixa broccolin och morötterna var för sig.
Blanda äggstanningen dvs. äggen, crème fraîche och potatismjöl till en slät smet. Blanda i chilin och smaka av med salt.
Blanda respektive grönsak med hälften av äggstanningen.
Häll smeten i olika lager i en väl smord avlång ugnsform.
Grädda patén i nedre delan av ugnen i ca 175-200 grader i ca 1 timma.
Låt patén stå kvar i formen i ca 15 min innan ni stjälper upp den på ett serveringsfat. Låt den sedan kallna helt, gärna i kylen.
Skölj limen noga i ljummet vatten och riv skalet. Blanda gräddfilen med limeskalet och smaka av med salt. Hacka koriandern och rör ned den i såsen.
Servera patén skuren i skivor med såsen bredvid till tex. julbordet.
Nästa inlägg blir årets sista och någon form av summering.
GOD JUL!

Vecka 50

Dagens inlägg blir kort. Och gott.

Det är en uppföljning av förra veckans cliff hanger, den falska laxpuddingen som numera är omdöpt till…

lyxpudding.

Det var så gott. Och den innehöll många ingredienser som är lättodlade vilket har en extra attraktionskraft på mig; potatis, morot, lök, dill och ärter.

Potatis, dill och smör – vad kan gå fel?

Nästa vecka tänkte jag berätta om några vegetariska julbordsfavoriter. Jag har skrivit om dem förr men julen är ju en återkommande högtid.