Frösådd och föreläsningar

Söndagen den 16 februari sådde jag sånt som behöver lite extra lång tid på sig. Sådden ställdes på värmematta och under lock så det grodde snabbt.

Vad sådde jag?

Chili. Fast det är inte jag som är chef över chilin i det här hushållet. Kocken fick själv välja vilka sorter han har mest nytta av så det blev Basket of Fire, Chocolate Habanero, Carolina Reaper och en orange som vi inte vet namnet på.

Samtliga fröer kom från egen skörd, inga köpefröer i chiliavdelningen i år.

Efter att de har grott i fukten och mörkret på värmemattan så flyttas plantorna till ljuset. De blir väldigt långa, sköra och gängliga annars. Här är det ca 20 grader. Det är en kompromiss eftersom chili vill ha drygt 20 grader och de flesta andra cirka 17 grader efter uppkomst.

Kapkrusbär, alltså physalis, har jag också sått. Jag brukar köpa en planta men tänkte så själv i år. Funkade ju fint. Förmodligen kommer jag att sälja alla plantor utom en så småningom. De ger ju så fasligt mycket bär.

Paprika, Ferenc Tender, har jag också sått. Sorten var ny för mig förra året och den var snabb och god så jag kör på den. Den är ätbar i alla kulörer så man måste inte vänta på att den ska bli röd.

Långa och gängliga på värmemattan, strax innan flytt till ljuset.

Gräslök, fyra små knippen, har jag sått. Min gamla gräslökstova börjar bli så uppblandad med ogräs så jag vill satsa på nya tuvor.

Purjolök. Efter rekordåret 2017 har jag aldrig lyckats få så fin purjolök igen men skam den som ger sig.

Sedan har jag sått spenat i växthuset. Det är tredje vintern jag gör det och det brukar alltid bli bra. Årets sådd innebar dock två stora skillnader; jorden var inte frusen och jag har ingen snö att vattna med.

Jorden var dock fantastisk. Jag har aldrig haft så mullig jord i växthusbäddarna. Skam den som ger sig, bra jord är ingen quick fix, den får man jobba sig till. Från början var det ett lass trädgårdsjord från Örebro. Förmodligen sådant man har grävt bort vid nyanläggningar. Den var siktad och bestod därmed av ganska små partiklar och var således rätt så kompakt.

Men med några års tillförsel av organiskt material såsom kökskompost, stallgödsel och framför allt gamla växtdelar och täckmaterial så har jorden blivit ljuvlig.

Här följer min stund i växthuset i bilder.

Den osminkade sanningen. En styck odlingsbädd med gammalt växtmaterial/täckmaterial på toppen. Detta rakade jag undan och lade i en hink för att använda senare under säsongen.
Rakad odlingsbädd. Jag lämnar lite täckmaterial eftersom det är prima jordförbättring och skapar bra struktur.
För att ge fröerna en bra start så luckrar jag ytan lite lätt. Dels för att känna på jordens struktur, dels för att mylla mer växtdelarna, dels för att jämna till jordytan.
Här är de aktuella fröerna. Dels två påsar från Impectas ekologiska sortiment (Palco), dels en sort från Lindbloms frö (Matador). Inga märkvärdiga sorter, två klassiker. Under jämna året 2020 blir det inte mycket experimenterande.
Sådd!
Här har vi den stor skillnaden från tidigare år. Jag brukar lasta ett lager snö på bädden, det smälter sakta och sipprar ner i jorden på ett skonsamt sätt. Istället blev det till att fylla en vattenkanna med kranvatten för att väcka fröerna.

Föreläsningar! Dels vill jag så klart göra reklam för de två som jag ska hålla. Onsdag 11 mars på Naturskyddsföreningens årsmöte och lördag 14 mars hos Örebro Norra trädgårdsförening.

Länk till Naturskyddsföreningens inbjudan, felaktigheterna får man på köpet.

Länk till Örebro Norra trädgårdsförenings inbjudan.

Men jag vill också berätta om föreläsningen jag hörde i tisdags kväll på Stadsbiblioteket. Annevi Sjöberg berättade om skogsträdgårdar.

Jag hörde henne för några år sedan och jag har hennes böcker men jag gillar det hon har att berätta och det brukar alltid vara något nytt.

Här kommer en liten sammanfattning och några kul tips från föreläsningen:

En skogsträdgård är inte en trädgård som anläggs i en redan befintlig skog, det är istället att odla ätbart med skogliga ekosystem som inspiration. Skogen är självförsörjande på näring, en bra förebild för ett fungerande ekosystem och ett framgångsrikt kretslopp.

Om skogen drabbas av en öppen yta, kanske efter en skogsbrand eller en vildsvinsattack, så läker den sig själv väldigt snabbt. Jorden vill inte vara bar, växtligheten tar över, och med den kunskapen i bakhuvudet ska vi också jobba i våra grönsaksodlingar.

Skogen består av en mångfald som funkar fint ihop och till och med drar nytta av varandra. Hög och låg växtlighet samsas och rötterna går olika djupt och konkurrerar inte om näring eller vatten. Detta gör skogen stabil och motståndskraftig vilket är ytterligare en kunskap att implementera i våra grönsaksodlingar.

Skogen består nästan bara av perenner. Växter som kommer år efter år kräver väldigt lite och levererar mycket i förhållande till arbetsinsatsen. Jobba in så många ätbara perenner som möjligt i din trädgårdsodling. Det är bra både för människa och klimat.

När jag gick hem från föreläsningen hade jag lärt mig flera nya ätbara perenner.

Funkia

Visserligen visste jag att funkiaskott är en riktig delikatess men nu vet jag att bladen är ätbara hela säsongen. Ångkoka och använd dem till dolmar, använd istället för vitkål eller noriarket i sushin.

Svartrot

Jag har aldrig odlat det men jag tycker att det är gott. Hittills har jag trott att den är ettårig men den är tydligen perenn om man låter roten sitta kvar och använder blasten som perenn sallat. Det ska jag absolut prova.

Koreansk silverbuske

Bären på denna buske smakar lite som hjortron när man kokar sylt på dem. Kul för oss som inte bor i hjortronmarker.

Läs mer om den Koreanska silverbusken här.

I nästa inlägg blir det några ord om vara en del av lösningen istället för problemet. Jag kommer också att skriva om det problematiska med mjölk. Och så klart kommer jag att följa upp mina sådder.

Och förresten! Jag läste att chili och paprika är ljusgroende! Det hade jag ingen koll på men nu kanske jag har hittat problemet med att paprikan kan ge lite dålig utdelning.

Läs mer om ljusgroende fröer här.

Rekord, recept och några tips

Eftersom vintern har varit märklig så ser vi rekordtidiga vårtecken. Det är inte unikt för oss i Kilsbergen, det är likadant i nästan hela landet. Och vad det får för konsekvenser kan vi återkomma till. Det kan fortfarande smälla till och bli en sen vinter även om sannolikheten minskar för varje dag.

Rabarbern har tittat upp. Vitlökarna också. Piplöken har till och med vuxit några centimeter och blåbärstryn har knopp. Det återstår att se hur detta kommer att sluta.

En liten rabarberknopp, förmodligen förvirrad.
Piplöken verkar tycka att februari är en bra månad för att skjuta skott.
Kära blåbårstry, detta kan du kanske få ångra…

Hösten grödor har klarat sig extra bra denna varma vinter. Visserligen har jag lämnat både vintersallat och kål i landet med flit men skicket har aldrig varit så gott som i år.

Vi har inte köpt ett salladsblad på hela vintern. Att så massor av vintersallat i augusti var en tiopoängare.
Svartkålen är fortfarande lika aptitlig som i höstas.
Jag hade tydligen missat en kålrabbi vid hösten skörd men denna är i prima skick.

Apropå kål så skördade jag den sista rosen- och rosettkål här om dagen. I något av alla mina flöden såg jag hur någon hade friterat rosettkål och det lät gott så vi testade. Alla kvarvarande knyten, även de som var ärtsmå, skördades och friterades. En liten touch av salt och rökt paprikapulver på det och sedan en klick misomajonnäs vid sidan om.

Jösses vad fort det gick att äta upp.

Vi tittar på Mandelmanns. De inspirerar. Och i senaste avsnittet gör de egna potatischips. Vi tittade på varandra i soffan och utbrast; varför har vi aldrig gjort det?

Vi har en hel del egen potatis kvar. Den går inte åt i samma fart som den brukar för vi odlade lite knasiga sorter förra året. Men vi insåg unisont att potatischips är helt rätt för våra knepiga knölar.

Vi gjorde ganska exakt som Mandelmanns. Skalade och hyvlade potatisen supertunt på mandolin. Sköljde av stärkelsen i två olika vattenbad och lät sedan skivorna torka på handduk eftersom vatten i het olja blir lite stökigt.

Vi friterar i en neutral rapsolja vid 160-180 grader. Garant har en bra ekologisk sådan. En stor näve skivor per fritering, det tog cirka 1-2 minuter för dem att bli gyllene. Därefter tas de upp med hålslev och får rinna av på hushållspapper. Vi kryddade med vårt egna örtsalt vilket blev jättegott. Det här har vi inte gjort för sista gången.

Mandolinhyvlade potatisskivor på tork.
Perfekta och hemgjorda potatischips med eget örtsalt!

Jag vill avsluta med tre tips.

Det första är filmen Våran lilla bondgård på SVT play. Titeln ger känsla av barnprogram men det är det inte. Utspelar sig i Kalifornien och handlar om ett par som verkställer en total omställning från stadsliv i lägenhet till hållbart jordbruk på landet.

Att filmen följer paret i närmare tio år och att den ärligt speglar alla motgångar bidrar till intressefaktorn. Filmen är dessutom gjord på naturfilmsvis så den som gillar det konceptet kommer att uppskatta Våran lilla bondgård.

Du hittar filmen här.

Nästa tips är avsnitt 350 av Framgångspodden där Alexander Pärleros intervjuar Oskar Lindberg eller Farbror Fri som han kallar sig. Oskar har skrivit boken Ut ur ekorrhjulet: så blir du också ekonomiskt fri som handlar om omställning eller downsizing, vilket du nu vill kalla det. Oskar berättar hur han har kunnat dra ner på sina kostnader men ändå leva ett fullgott liv.

Här kan du lyssna på podden.

Mitt sista tips är en artikel i tidskriften Åter (1/2020) som har rubriken Ordning och reda i odlingarna, del 3 – planera för att minska onödigt arbete och det är i synnerhet underrubriken som är intressant. Artikeln är uppbyggd i fem punkter och författaren Jonas Ringqvist beskriver hur man kan hinna med odlingen, trots tidsbrist, i så pass hög grad att man kan bli helt eller delvis självförsörjande.

De fem punkterna är:

  1. 1. Producera det som behövs
  2. 2. Minska kostnaderna
  3. 3. Välj lönsamma grödor
  4. 4. Jämna ut arbetsbördan
  5. 5. Dokumentera och följ upp

 

Här kan du starta din egen prenumeration av Åter.

I nästa blogg blir det jordigt för nu har jag sått!

Se och hör

Dags för några tips!

I mars ska jag föreläsa igen. Himla kul. Redan den 11 mars finns det chans att höra mig prata om grönsaksodling och vegetarisk mat ur ett hållbarhetsperspektiv. Naturskyddsföreningen i Örebro har årsmöte och där kommer jag att tala.

Man måste så klart vara medlem i Naturskyddsföreningen för att kunna komma på årsmötet men det tycker jag faktiskt att du ska bli. Jag är medlem. Vi är medlemmar. Vi valde ett familjemedlemskap för 30 kronor i månaden och tycker definitivt att vi får valuta för pengarna.

Naturskyddsföreningen är Sveriges största och mest inflytelserika miljöorganisation och en ideell förening. De påverkar politiker, jagar miljöbovar och påverkar lagstiftningen.

Här blir du medlem.

Här hittar du info om årsmötet. Nästan allt som står om mig är dock fel, jag är inte författare och länken till (den här) bloggen är också fel. Klockslaget är dock rätt och det verkar som om jag ska börja prata kl. 18.45 och hålla på i 45 minuter.

Redan tre dagar senare ska jag prata igen. I en hel timma. Örebro norra trädgårdsförening ska också ha årsmöte (det är verkligen årsmötestider) och då har jag blivit inbjuden för att berätta om odlad mat, höst- o vinterodling och perenna grönsaker. 

Jag tror inte att det är en offentlig föreläsning eftersom det är i samband med ett årsmöte men man kan ju alltid bli medlem i Örebro norra trädgårdsförening.

Här är en länk till föreläsningen.

Här är en länk till föreningens hemsida.

En grej som händer innan ovanstående föreläsningar är att bloggen fyller år. Den 7 februari har jag skrivit om trädgård i 7 år och jag har inga planer på att sluta. Det började lite oskyldigt med perenna blommor och bärbuskar men har utvecklats till någon slags odlingsaktivism. När bloggen fyllde fem år skrev jag så här.

Nu ska jag titta på Rapport från 2050 eftersom avsnittet handlar om mat och beskrivningen bådar gott:

Erik Haag och Lotta Lundgren rapporterar från en framtid där matimporten minskat, konstgödseln ersatts och kossornas främsta uppgift är att bidra till den biologiska mångfalden. Medverkande är bl.a. hållbarhetsforskaren Elin Röös, måltidsforskaren Richard Tellström och ekonomen Kjell A Nordström.

Länk till programmet och källan till ovanstående citat

Jag avslutar med ett recept. Eftersom det har visat sig att avocado är en problematisk grönsak, det är få avokados som odlas på ett hållbart sätt, så börjar det florera recept på bondbönsguacamole, ett betydligt klimatsmartare alternativ till originalet.

Jag testar. Eftersom jag har mycket bondbönor i frysen så tinar jag några deciliter och sedan mixar jag dessa till mos. Det blir väldigt torrt och kompakt så jag tillsätter rabarberjuice, vatten, rapsolja och lite gräddfil tills konsistensen är bra. Bondbönor är inte lika feta som avokado så en liten skvätt olja skadar inte.

Därefter hackar jag ner sånt som jag brukar ha i min guacamole; rödlök, vitlök och tomat tills proportionerna ser aptitliga ut. Salt och peppar får avsluta. Balansera med syra, kanske lite chili, koriander och eventuellt mera salt.

Det smakar inte guacamole men det smakar väldigt gott. Och i vissa rätter kan jag verkligen tänka mig att köra böngucka istället för avokado-dito.

Eftersom mina bondbönor var ljusgröna, de kan ha lite olika färger, så får guckan samma färg och liknar originalet.

Här hade det ju varit toppen med ett foto men det har jag inte tagit. Slarvigt. Men för att inlägget inte ska bli helt utan foton så får ni en bild på bondbönorna från i somras.

Och här följer några läsvärda länkar om det problematiska med avokado:

Vårt sug efter avocado har ett allvarligt pris

Avocado – risk för att den kommer försvinna

Vattenbrist späds på av många importvaror

Lagerstatus, recept och fröbeställning

Fröbeställning

Plötsligt händer det! Förmodligen fick jag eld i baken tack vare att jag ska träffa en odlarkompis i helgen. Det är schysst att kunna dela på fröpåsarna när man vet att bara hälften går åt.

Det är roligt att se hur mängden egenodlade fröer ökar för varje år.

Därför gjordes en inventering.

Dessutom är det faktiskt dags at börja tänka på sådd. Jag gjorde som jag beskrev för några veckor sedan; beställde så mycket som möjligt från Lindbloms Frö som behöver allt stöd de kan få just nu.

Det jag inte hittade hos Lindbloms köpte jag av Runåbergs.

Sättpotatis och sättlök beställde jag av Klostra men det levereras inte förrän om en månad vilket är jättebra.

Mitt resonemang runt fröer och Lindbloms kan du läsa här.

Det är jämna året i år. Jag satsar inte på några experiment alls. Livet brukar bli tillräckligt spännande ändå, på gott och ont.

Det mest äventyrliga fröet blev persiljerot. Vi har använt det under utbildningen i en puré och den smakade utsökt så nu vill jag göra samma sak hemma.

Det känns fel att köpa frö när jag redan har så många, därför försökte jag att handla så lite som möjligt och tänkte att årets frölager får styra nästa års kost.

Ha. Det skulle bli galet mycket rödbetor i så fall. Av någon anledning får jag ofta rödbetsfrö i present. Det verkar som om rödbetor är symbolen för hemmaodlat och vegetariskt. Apropå rödbetor så kommer det ett smaskigt recept längre ner i detta inlägg.

Lagerstatus

Hur står det till på grönsakslagret i Getingedalen? För bara ett par dagar sedan gjordes faktiskt en inventering, både i frys och skafferi, så frågan är lätt att besvara.

Vi har ganska mycket potatis kvar och den är i gott skick lagringsmässigt. Den var däremot ful redan när vi tog upp den eftersom vi provade några riktigt experimentella sorter i somras. De var nya på marknaden och saknade alla former av resistens och nu vet vi vad det betyder. Skitjobbiga att skala och massor av bruna prickar. Dessutom var de nog mjöligare än den mjöligaste knöl. I år har jag beställt några trogna och superresistenta sorter.

Äpplena börjar ta slut, det är ca 10 stycken kvar i lådan. Morötter finns det massor av och rödbetor ett par kilo. Palsternacka och lök har tagit slut och i synnerhet det senare irriterar mig. Förrförra säsongen gick vi runt på egen lök till 100% men 2019 års experiment med frösådd lök gick halvbra. Därför fegar jag och kör med sättlök i år.

Basilikan är slut! Det har nästan aldrig hänt förut men senaste skörden åts till stora delar upp av grönsaksflylarver. Så kan det gå. Persilja, dill, dragon, timjan och koriander finns det gott om i frysen. Mynta och rosmarin torkar jag och det finns det också kvar i lagret.

I frysen hittas även bondbönor, brytbönor, spenat, olika sorters bär, svamp, jättemycket salladslök, grönkål, massor av saft och lite mangoldstjälkar. Vi ska faktiskt inte odla mangold i år. Möjligtvis en liten färgglad tuva för färsk konsumtion i späd form. Vi lagar liksom ingen mat med mangold så då ska vi inte heller odla det.

Massor av gödsel gav denna härliga vitlöksskörd.

I rumstemperatur lagras vitlöken och just nu även ett lyckat försök med vintertomater, piennolo som de också kallas när de hängs upp.

En vintertomat måste inte ha en liten spets men en tomat med liten spets är alltid en vintertomat. (Hör av dig om du vet mer om det här så kan jag lära mig något nytt!) Ponderosa är en vintertomat utan spets till exempel. Och länge trodde jag att mina lyckade piennolos var just Ponderosa pga sin färg men det kan det inte vara.

En vintertomat har lite tjockare skal, det lär vara den främsta orsaken till att den kan lagras så länge. Den har kanske inte heller samma underbara smak som en solmogen sommartomat men de är betydligt godare än spanska köpetomater.

Det är så slarvigt av mig att inte ha koll på vilken sort det är. Alla vintertomater blir nämligen inte lika bra. Flera andra klasar har skrumpnat, den här har fortfarande spänstiga och saftiga frukter.

Skrynkliga tomater är fortfarande goda och användbara, det gäller bara att använda dem på rätt sätt.

Här har vi exempel på vintertomater som börjat tappa spänsten. Även i detta fall har jag slarvat bort namnet.
De här vintertomaterna är dock fortfarande mycket spänstiga, saftiga och goda. Jag vet inte om de ska ha den här färgen eller egentligen vara röda men smaken är prima hur som helst.

En lättodlad vintertomat är Principe Borghese, den rekommenderar jag. Ponderosa är en annan som många tomatodlande vänner menar är bra att lagra.

Den lyckade vintertomat som det skulle kunna vara i mitt fall har ett skitlångt spanskt namn. Jag köpte ett paket med fröer hos Ekoplantan i Torsås och det är stor chans att det är just någon av dessa tomater som hänger i mitt kök och är aptitlig fortfarande.

Ekoplantan i Torsås skriver på sin hemsida att benägenheten att skrumpna inte beror på sort utan på hur fullvuxen tomaten är. Aha!

Recept

Sist vill jag ge er ett bra recept som går att variera ganska friskt.

Skala en hemodlad rödbeta och hyvla den lövtunt i mandolin.

Blanda en marinad på 1/2 dl olivolja, 1/2 dl balsamicovinäger, 1 msk syra (citron, rabarber el. dyl.), en finhackad vitlöksklyfta, salt och nymald peppar. Blanda försiktigt rödbetor med marinad och låt stå minst en timma.

Grunda tallrikar med nyskördad vintersallat (eller något annat gott, färskt grönt). Plocka upp rödbetsskivorna ur marinaden och låt dem rinna av en stund. Arrangera rödbetsskivorna på salladen. Toppa med en misomajo och persilja, färsk eller fryst. Misomajo görs enklast på en blandning av 1/3 misopasta och 2/3 majonnäs. Men för självhushållaren görs den med hemmixad majonnäs på grannens ägg och lokal rapsolja och en hemgjord misopasta som jag ska berätta mer om i ett kommande inlägg.

I och med att rödbetorna är färska så behåller de lite knaprighet men om de skulle vara för tjocka så blir det alldeles för knaprigt. Mandolin är Da Shit. Färgen beror på att det vara vita polkabetor. Ser nästan ut som lax eller någon slags kött.

Nästa inlägg kommer kanske att handla om miso, tofu och tempeh. Eller kanske om certifieringar. Eller hur jag gör bondbönsgucka. Och kanske berättar jag var man kan höra mig föreläsa i mars. Fast det problematiska med mjölk är jag också sugen på att skriva om… Vi får se.

Vecka 52

Årets sista vecka!

Det finns all anledning att titta tillbaka på årets första inlägg då jag formulerade någon slags målsättning. Hur bra lyckades jag egentligen?

Dessutom tänkte jag avsluta med ett tips och lite relaterat material.

Januari inleddes enligt följande: Det här året kommer mina blogginlägg ha så osexiga rubriker som det aktuella veckonumret. Innehållsmässigt hoppas jag dock kunna leverera desto mer spänning.

Jag lyckades skriva ett inlägg/vecka (utom vecka 22 då det körde ihop sig) och innehållet har definitivt varit mer spännande än rubriken. Check.

Vad jag hade för avsikt att skriva: Grönsaksodlandet är fortfarande kärnan i mitt skrivande men ni kommer även att kunna läsa om orsakerna till varför jag odlar och hur min downshiftade tillvaro ser ut.

Nästan ett inlägg/månad har handlat om konsumtion och klimatsmarta val, det är kanske inte exakt vad jag lovade att skriva om men lite relaterat, eller hur?

Angående förändring: 2019 ska få vara en process och jag kommer att redogöra för den här. Mitt mål är att det ska ske någon slags förändring under processen.

Att vara lite halvtransparent och formulera mina vanor och inköp i text blev en liten uppenbarelse för mig själv men mest en utmaning. Jag hoppas att jag etablerade en ny vana.

Vad ville jag förändra?

Mina koldioxidutsläpp ska bli mindre.

Min bensinräkning ska bli lägre.

Antalet plastpåsar i min frys ska sjunka.

Ett mer filantropiskt leverne.

Mina prylar ska bli färre.

Check på rubbet. Asskönt.

Blev det någon utbildning? Jag ska söka en utbildning på temat hållbart mathantverk men jag vill inte berätta mer – än – eftersom jag tror att det kan jinxa hela skiten.

Jajjebus! Jullov i skrivande stund men 10 januari drar vårterminen igång med buller och bång.

Bytte vi bil? Däremot så har jag en onödigt dyr och törstig bil just nu och där skulle det kunna ske en förändring.

Big no. Och det ser inte ut som om det kommer att hända 2020 heller. Däremot så är jag rätt så konsekvent i hur den används (så lite som möjligt) och i somras kunde vi unna oss en två veckor lång bilsemester utan en enda hotellnatt eftersom vi bor kungligt i monsterbilen.

 Flög jag 2019? Det här är så svåra och komplexa grejer att jag inte kommer att gå in på detaljer. För mig handlar det om att hitta en nivå som gör att jag står ut att leva med mig själv.

Det fanns inget flygfritt mål 2019 men det blev ett flygfritt 2019. Förmodligen för att 2018 var ett flygtätt år.

Vad händer 2020? Eftersom utbildningen i eko-vegetariskt kök fortsätter så kommer texterna och odlandet med största sannolikhet att vara kopplat till den. Jag har redan en föreläsning inbokad och pluggets specialarbete kommer förhoppningsvis att utmynna i ett höstprojekt. I övrigt har jag inga mål eller projekt mer än att må bra och ha kul.

Att summera året och blicka framåt är en av de vanligaste företeelserna i media så här års. Buffé, ICAs tidning, gör det medelst matkulturforskaren Richard Tellström. I en liten artikel i #12/2019 (s. 8) ger han sin bild av hur våra matvanor förändrades under 2019 och spår framtiden.

Kommunikationsbyrån Food & Friends har sammanställt en rapport om hur vi handlade, lagade och åt 2019. Ganska intressant läsning.

Du hittar rapporten här.

Det kanske kan tyckas handla mycket om mat trots att det är en odlingsblogg men jag menar att kopplingen är stark. Jag odlar för att äta och för att jag är intresserad av vad jag äter.

Därför avslutar jag med ett tips om en skaplig pod. Kvaliten beror mycket på vem som är gäst. När Mats-Eric Nilsson är gäst i Mitt i maten så är det så klart väldigt intressant. Han har skrivit flera böcker om matfusk och äkta vara för att uppmärksamma hur ofta vi ”blir lurade”. I podden berättar han att han skriver på en bok om naturviner. Den ser jag fram emot. För om det är något som kommer att gå som en röd tråd genom mitt 2020 så är det naturviner.

Här hittar du podden.

Gott nytt naturvinsår!

Vecka 51

Om en vecka är det jul! Frosseriets högtid!

Lite sjukt faktiskt.

Av naturliga skäl så diskuteras julbordets historia, traditionell julmat och framtidens dito på utbildningen just nu.

Och frosseri. För när vi börjar gå på djupet så är det tyvärr den slutsatsen vi drar av den moderna julen.

Julbordets nuvarande utseende är inte jättegammalt, på 70-talet började överdådet att bli standard. Nu ligger det dock en massa nya trender och bubblar så framtidens julbord kommer kanske att se annorlunda ut. Om det kan du läsa i en trevlig artikel här. Måltidsforskare Richard Tellström spår framtiden.

Det finns dock medmänniskor som varken har sällskap eller råd med julmat under julhelgen. I Örebro har Camran Habib, som driver restaurangen i Södra Vattentornet, bjudit in hemlösa till gratis julbord. Det är dock inte Camrans första insats för hemlösa och utsatta, han har skänkt överbliven mat till dem hela hösten.

Läs mer om julbordet här.

Läs mer om Camrans generositet här.

I Stockholm finns det flera insatser för hemlösa och utsatta vid jul. El Clasico är en tapasbar på söder som kommer att bjuda på mat klockan 11-16 på julafton. För de som väntar i kön bjuds det på varm dryck. Tegelbaren i Solna gör exakt detsamma. Folkets hus i Rågsved bjuder på julfirande med mat för 38:e året i rad.

Här läser du mer om julmaten på El Clasico.

Här finns en artikel om Tegelbaren.

Och här kan du läsa om julfesten i Rågsved.

Jag förespråkar så klart en grön jul. Och drömmer om en vit jul.

Ibland innebär mina tillskott till julbordet rena härmningar, det är trots allt en bra brygga över till vegetariskt mat. Igenkänning och trygghet är viktigt. Men det är också ett sätt att lura sig själv. Köttet står fortfarande för normen och det är kanske lätt att halka in i köttsubstitutets träsk.

Nedan kommer ni att få se både härmningar och växtbaserade julrätter som kan stå på egna ben. Om jag lagar julmat så försöker jag koka ihop gröna grejer med julsmaker. För mig är kål, senap, kanel och apelsin exempel på sådana.

Aubersill är en ren härmning men ändå en fulländad växtbaserad rätt utan substitut. Och mycket god. Den kommer jag att laga till mitt julbord.

Receptet hittar du i detta inlägg.

En annan härmning är det gravade moroten, både utseende och smak påminner om gravad lax (som jag minns det) men det är ändå en väldigt bra rätt, helt utan fuskkött.

Här är receptet till den gravade moroten. Ät den tillsammans med klassisk hovmästarsås.

Nästa rätt känns genuin, härmar ingenting så vitt jag vet men är fylld med goda julsmaker; Savoykålsknyten.

Savoykålens blad förvälls hela tills de är böjbara utan att brytas. Låt dem rinna av och svalna. Strimla en purjolök på längden så att du får långa band, förväll dessa en kort stund så att de är “knytbara”. Lägg en bit getost på kålbladet, pudra lätt med kanel och gör ett fint paket med purjosnören. Värm snabbt i ugnen så att osten smälter innan servering. Serveras eventuellt med lite tjock, mörk balsamicovinäger.

En grönkålssallad tycker jag också hör hemma på julbordet. Gärna med apelsin och nötter som också känns aktuella för årstiden. Här får ni inget recept utan blanda det ni tycker är gott eller googla recept. Det enda tips jag skickar med är att krama grönkålen med dressingen innan övriga ingredienser tillsätts. Bladen kan vara lite styva och svårätna när de är okramade.

Grönkål är perfekt att skörda nu.

En tredje kålsort som definitivt hör hemma på julbordet är brysselkål, eller rosenkål som jag väljer att kalla dem. Den är god i många olika former men den godaste blev jag serverad på ett mikrobryggeri i Brooklyn för några år sedan.

 När jag lagade till rätten själv kom jag fram till följande recept: Ansad brysselkål blandas med olja, salt och rökt paprikapulver innan de rostas i ugnen på gränsen till bränt. Direkt när kålen tas ur ugnen strösslas ett lager riven parmesan på toppen som får smälta ner bland huvudena. Servera eventuellt med en liten klick majonnäs. Gött.

Nu ska de snart skördas!

Den sista rätten innehåller kanske inga traditionella julsmaker men känns ändå helt rätt på ett julbord:

Broccoli- och morotspaté med limesås
8-10 personer
Tid ca 20 min samt ca 1 timme i ugn
1 röd chili t ex spansk peppar eller valfri chili efter styrka och smak
375 gram färsk broccoli
375 gram färsk morot
4 ägg
1 dl crème fraîche
4 msk potatismjöl eller mandelmjöl
1-2 tsk salt
Sås:
1 lime
3 dl gräddfil
1/2 tsk salt
1/2 knippa koriander
Skölj, kärna ur och strimla chilin. Koka broccolin och morötterna var för sig mjuka i lättsaltat vatten. Det fungerar kanske ännu bättre med buljong i vattnet.
Låt grönsakerna rinna av ordentligt.
Mixa broccolin och morötterna var för sig.
Blanda äggstanningen dvs. äggen, crème fraîche och potatismjöl till en slät smet. Blanda i chilin och smaka av med salt.
Blanda respektive grönsak med hälften av äggstanningen.
Häll smeten i olika lager i en väl smord avlång ugnsform.
Grädda patén i nedre delan av ugnen i ca 175-200 grader i ca 1 timma.
Låt patén stå kvar i formen i ca 15 min innan ni stjälper upp den på ett serveringsfat. Låt den sedan kallna helt, gärna i kylen.
Skölj limen noga i ljummet vatten och riv skalet. Blanda gräddfilen med limeskalet och smaka av med salt. Hacka koriandern och rör ned den i såsen.
Servera patén skuren i skivor med såsen bredvid till tex. julbordet.
Nästa inlägg blir årets sista och någon form av summering.
GOD JUL!

Vecka 50

Dagens inlägg blir kort. Och gott.

Det är en uppföljning av förra veckans cliff hanger, den falska laxpuddingen som numera är omdöpt till…

lyxpudding.

Det var så gott. Och den innehöll många ingredienser som är lättodlade vilket har en extra attraktionskraft på mig; potatis, morot, lök, dill och ärter.

Potatis, dill och smör – vad kan gå fel?

Nästa vecka tänkte jag berätta om några vegetariska julbordsfavoriter. Jag har skrivit om dem förr men julen är ju en återkommande högtid.

Vecka 49

Årets sista månad! Det är inte många inlägg kvar för i år. Och det är inte mycket odling att tala om just nu. Jag har definitivt inte funderat på fröer än. Jag njuter av skörd och försöker att inte irritera mig på att löken redan är slut.

Det som finns kvar i trädgården, och som går igenom de för årstiden obligatoriska svängningarna i vädret, är olika sorters kål och vintersallat. Men alla dessa står kvar av en anledning. De pallar knasigt väder.

En variant av rosenkål med lila rufsiga små kålknyten. De ska skördas den 23 december enligt tradition!
Klassisk rosenkål, skördas också 23 december.
Svartkål; grön, spänstig och fortfarande jättegod! Äts oftast i smoothie tillsammans med vinbär, rönnbär och havtorn. För sötma: en banan eller en klick honung. För vätska: lite juice och/eller yoghurt.
Vinterbroccoli; små minibroccolis tittar upp i bladvecken.
Vintersallat/Machésallat sitter kvar i landet och skördas vartefter den ska förtäras.

Det finns en plan inför odlingsåret 2020 när det kommer till potatis. I år råkande vi enbart odla mjöliga sorter och det är helt okej ibland men funkar absolut inte till vissa rätter.

Så när kroppkakor dök upp som uppgift på utbildningen blev vi glada, då är mjölig potatis att föredra.

Mjölig potatis är lättpressad.

Dessa skulle fyllas med fetaost, lök och persilja men jag hade valt svamp, lök och persilja om jag hade fått bestämma själv. Mindre grejer att köpa.

Genom att blanda potatis med äggulor och potatismjöl så blev degen superlätt att forma och höll ihop perfekt genom hela tillagningen.

Ärligt talat så var väl lingonpesto kul men inget slår vanlig lingonsylt. Dessutom tycker jag att stekta kroppkakor är snäppet roligare än ostekta. Smöret kommer liksom bättre in i matchen på det sättet.

Morot är en annan rotsak som jag har lyckats bra med i år. Till julens gravade morot kommer det att gå åt en hel del eftersom det brukar bli väldigt gott och till den falska laxpuddingen som jag har gjort i veckan funkar det också fint med morot.

Här är receptet på gravad morot. Jag har provat flera olika men detta är bäst.

Beträffande laxpuddingen ber jag att få återkomma, den står nämligen i ugnen och har inte smakats än.

Både gravad morot och falsk laxpudding gör sig betydligt bättre om det finns en mandolin med i leken.
Marinerade morotsskivor.

God adventstid på er!

Vecka 47

Idag tänkte jag bjuda på två fantastiska sallader. Eller åtminstone recepten. De flesta ingredienser finns i min trädgård, förhoppningsvis även i din, så jag äter dem mest på hösten när allt finns färskt.

Sallad med palsternacka och bönor

Ingredienser:

Några palsternackor

Ca 300 g (eller två nävar) brytbönor (alltså haricot verts, vaxbönor el. dyl.)

Rucolasallat eller valfria gröna blad

Parmesan

Olja

Salt

Dressing:

2 msk olivolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk flytande honung

1 tsk salt

Svartpeppar

Sätt ugen på 200-225 grader. Skala och klyfta palsternackorna. Blanda klyftorna med olja och rosta dem mjuka i ugnen, ca 30 minuter. Rör om då och då. Smala bitar brukar bli färdiga tidigare än tjocka. När det återstår ca 10-12 minuter lägger du även bönorna i ugnen i samma form.

Blanda dressingen. Grunda ett salladsfat med de gröna bladen, lägg på palsternacka och bönor. Hyvla parmesanbitar på toppen och ringla sist över dressingen.

Nästa sallad har grönkål som huvudingrediens. Det är kanske vanligast med grönkålssallad till jul men den funkar så klart fint även andra säsonger. Grönkål är enormt näringsrikt, betydligt nyttigare än många andra bladgrönsaker vi använder som salladsbas. Däremot så kan den vara lite grov i strukturen därför ska den kramas ihop med dressingen, då blir den skön i munnen.

Grönkålssallad med fetaost och picklad rabarber

Ingredienser:

Ca 10 grönkålsblad (det beror så klart på hur mycket sallad du vill göra)

1 äpple

1 gurka

1 fång salladslök

Picklad rabarber (eller motsvarande)

Solroskärnor

Fetaost

Dressing:

Valfri olja

Valfri syra (rabarberjuice är mitt bästa förslag)

Örtsalt

Peppar

Skär bort mittnerven från grönkålen, grovhacka bladen. Lägg dessa på ett salladsfat, tillsätt olja, syra, örtsalt och peppar. Tvätta händerna och krama in dressingen i salladsbladen. Håll på tills du känner att bladen börjar mjukna.

Dela gurka, äpple och salladslök, picklad rabarber och fetaost i aptitliga bitar. Blanda detta med grönkålen. Rosta solroskärnor i en torr panna tills de börjar lukta nötigt och får en gyllene färg. Toppa salladen med kärnorna.

Vecka 46

Idag handlar det om äpplen, vitlök och tomater.

Det är så värt det. Äpplena håller sig så mycket längre om de blir inslagna. Det behöver inte vara något fancy paket, det räcker att de inte vidrör varandra.

Förmodligen årets sista Ingrid Marie, möjligtvis frostskadade, det återstår att se. Lite tidningspapper, en snabb inslagning, en bra ljudbok och vi kan äta svenska trädgårdsäpplen nästan hela vintern.

I år har vi faktiskt kunnat slå in en del från egen skörd, älgarna tog inte allt, men de har tyvärr inte så goda lagringsegenskaper. Med lite papper och ett kallt utrymme så skapar man bästa tänkbara förutsättningar.

Åppellådan i skafferiet.

Däremot så har jag en äppelsamlande pappa som förser oss med frukt. Och en del av dem är Ingrid Marie, det mest lagringsdugliga äpple jag känner till. Dessutom väldigt gott.

Så här års, och fem månader framöver, är det här världens bästa utrymme. Aldrig minusgrader. Än så länge. Längst ner är det som kallast och på högsta hyllan som varmast. Bara att anpassa placeringen efter råvarans behov.

Har jag skrivit om äppelpressen? Jag vet att jag skrev att vi hade beställt en. Hur som helst, den funkade klockrent! Först krossar vi frukten med krossen och sedan häller vi krosset i pressen. Juicen tappas på rengjorda mjölkpaket och läggs i frysen. Med anledning av det behövde vi starta extrafrysen i källaren men det är det värt. Godare juice är svår att finna.

Äppelkrossning! Skönt att kunna hållas utomhus med detta.
Därefter läggs krosset i pressen.
Juicen rinner ner i bunken och sedan häller vi upp det i tomma mjölkkartonger.

Därefter spolas allt av med trädgårdsslangen, mycket behändigt att kunna vara utomhus. I det här fallet förstår jag vitsen med utekök.

Fast det där var ju några veckor sedan. Nu ligger det snö i Getingedalen. Först var den fluffig och fin, nu är den tung och dyblöt. Och det är klart att jag inte fick ner vitlöken innan snön kom. I år heller. Jag vill absolut inte sätta den för tidigt och det är väl orsaken till att det alltid blir en kall, blöt och smutsig historia.

Tänk att det alltid slutar så här. Med tre handskbyten och något som liknar ett krig. (Fotbollen på vänster sida har hunden lagt dit för att visa på en alternativ aktivitet.)

Ett tag trodde jag att det var kört, fem minusgrader och stenhårt i jorden. Började visualisera hur jag gjorde hål med borrmaskin för att få ner klyftorna. Men sedan blev det tö och jorden tinade.

För första gången köper jag inte utsäde! Den som läser min blogg regelbundet vet att jag fick en gigantisk vitlök utan namn som jag har odlat på. Jag tog inte bara vitlöksklyftorna, åtta stycken, utan även topplökarna.

Topplökarna var max 1 cm när jag satte dem men vid skörd var de 2-3 cm. Nu planteras de igen, kul att se om det tar tre år till fullstor vitlök. Så sägs det.

Åtta klyftor som blev åtta präktiga lökar och dessa har hängt på tork sedan skörd. När jag nu skalade dem för att plantera så insåg jag att de innehöll gigantiska klyftor, få men stora. Endast 18 stycken på åtta lökar. Coolt.

En del klyftor var så här stora och jag har normalstora händer.

Börjar verkligen fundera på om inte detta är vitlöken Alexandra som många pratar om. Jag har aldrig stött på någon annan vitlök i den dimensionen.

Till slut några ord om tomaterna.

Många erfor samma sak i år; tomaterna ville inte mogna. I september var de många men gröna och till slut började det bli så kallt att de skulle förstöras om de blev kvar ute.

Stor men grön skörd.

Med risk för att upprepa mig men tomater mognar fantastiskt fint inomhus! Man måste bereda lite plats, det är allt. Mörkt eller ljust spelar ingen roll.

Redan första veckan märker man vilka exemplar som har någon form av skada. De ruttnar och det är bara att plocka bort dem.

Alla dessa var gröna när jag tog in dem.

Sedan är det bara att börja skörda. Varannan dag kan man plocka nya tomater. Jag hade fyra brickor från början och 75% av alla tomater brukar sluta som mat, resten ruttnar. Jag upplever samma sak varje år.

Många förespråkar att man förvarar tomater i rumstemperatur och det handlar framför allt om smaken. Jag vet bara att rumstemperatur får tomater att torka snabbare så vill man ha spänstiga frukter så är det kylskåp som gäller.

Just nu är det tomatsallader som gäller. Men röd lök, basilika, olivolja, vinäger, salt och peppar. Himmel så gott. Fast vi hinner inte äta allt i färsk form så det blir tomatkross och torkning också.

Soltorkade tomater med vitlök och örter i olja. Eller sol… ugnstorkade rättare sagt.