Vecka 16

Skärtorsdagen: gammal snö och en ny fågelholk!

Påsk och påskväder! Nu börjar det hända saker. Fast vi har några snöfläckar kvar i den skuggiga delen.

Jag har lovat er ytterligare några vårtecken från trädgården och frågan är om påskliljorna har hunnit slå ut lagom till den stundande helgen?

Jag har också lovat er omplantering av tomater så det ska ni få några bilder från. Dessutom skulle jag bjuda på ett par lästips så det avslutar jag med.

Vårtecken

Vitsippor så klart! Och knopp på både syrén, hägg, sälg och kornell.

Det är fullt ös i och utanför bikuporna! Här hade det varit lämpligare med en film. Nästa gång.

Trots att skärtorsdagen bjuder på 16 graders värme så är det fruset i odlingsbäddarna. Det beror bland annat på täckmaterialet. Så här års kan det vara lönt att raka undan det och låta solen tina upp bädden.

I en annan bädd mätte jag upp 5 grader i jorden och det räcker för ganska många grödor så nu ska jag så det första vilken dag som helst!

Jag lägger täckmaterialet utanför bädden så att jorden får tina. Ett tydligt vårtecken i Getingedalen.
Jordtermometern – också ett tydligt vårtecken i min trädgård.
Enligt den här utomordentliga tabellen som är hämtad från Runåbergs hemsida kan man se vilka grönsaker som kan sås i kall jord: bondböna, dill, kål, lök, majrova, morot, palsternacka, persilja, purjolök, rädisa, rödbeta, sallat och ärter. Det är verkligen dags nu!
Jag måste ju visa veckans bild på spenaten så klart. I växthuset blev det plötsligt över 30 grader nu. Tror egentligen inte att varken spenat eller kål gillar det. Risken för blomning är överhängande.

Omplantering av tomater

Jag är inte först på bollen. Mina tomatfröer sätts ganska sent men det beror på två saker: Dels har jag inte utrymme att härbärgera en massa halvmeterhöga tomatplantor inomhus, dels vet jag att jag hinner få mogna tomater till slut iallafall. Lugn bara lugn.

Som sagt, det brukar bli tomater hur som helst.

Kort bakgrund: Jag sår tomatfrö i mager ogödslad jord som jag hämtar i mina egna trädgårdsland innan vintern. Den siktas och får sedan stå och vänta tills det är dags. Jag vattnar jorden innan jag sår. Jag vill ha mina fröer strax under jordytan och med vattning ovanifrån så kan de hamna alldeles för djupt.

Nuförtiden vattnar jag nästan allt underifrån, bland annat av ovanstående skäl men också för att våt jordyta gynnar sorgmygg, kan ge rötskador på stjälkarna och kan dräpa de svagaste plantorna. Det är ju rötterna som vill ha vatten.

Min frösådd står på värmematta och under lock tills det börjar gro men det är nästan onödigt när det gäller tomater. De gror ändå fast lite senare. När de har grott flyttas de till växtlampa och en temperatur på 16-17 grader. När de första karaktärsbladen visar sig (eller när jag har tid) så planteras skotten om.

I en vanlig kruka grundar jag med lite jord.
Med en sked gröper jag ur den lilla sköra plantan. Då brukar varken rötter eller stjälk skadas.
Plantan placeras i krukan med lite jord i botten. Jag placerar skotten på sniskan så att så mycket som möjligt av stjälken hamnar under jord.
Därefter fyller jag krukan med jord och trycker till lite runt plantan. Vattning görs underifrån och med tillskott av näringslösning. Kom ihåg att märka plantorna!

Antingen ställer jag plantorna under extrabelysningen eller också i ett ljust fönster. Så här års räcker dagsljuset för växterna. Jag planterar inte om mer än en gång. Nästa gång åker de ut på sin slutliga växtplats.

Mitt verkstadsfönster. Perfekt för småplantor. Och enormt skitigt. Man kan knappt se vårtecknet – tvätt på torkvindan – utanför.

Lästips

I januari berättade Sveriges Radio om en ny rapport framtagen av The Lancet och Stiftelsen EAT.

The Lancet är världens äldsta medicinska tidskrift och även ansedd som den mest prestigefyllda. Den grundades 1823 i England och publicerar forskningsresultat, bokrecensioner, sammanfattningar av seminarier, konferenser och fallstudier.

Stiftelsen EAT kan du läsa om här.

I rapporten står det helt enkelt att vi måste äta betydligt mindre kött och mer grönt för att rädda klimatet. Max 100 g rött kött/vecka är vad som gäller om det ska finnas någon framtid för kommande generationer.

Här finns en länk till rapporten. 

För den som inte vill ta sig igenom en lång rapport på engelska så rekommenderar jag Sveriges Radio-länken ovan för en bra sammanfattning.

Johan Rockström, professor i miljövetenskap, sommarpratare, debattör och flitig gäst i diverse morgonsoffor, är ett av namnen bakom rapporten.

Johan Rockström (En pressbild som jag har lånat helt lagligt om jag dessutom skriver att den är tagen av M. Axelsson/Azote.)

Mitt andra lästips idag är tidskriften Åter. Den ges ut av alternativ.nu som helt enkelt är ett forum med praktisk kunskap om självhushållning. Redan utan tidningen så är alternativ.nu en rik källa på kunskap för självhushållaren men med Åter blir läsningen och kunskaperna djupare. Här finns allt om gråärt, biodling, kompostering, fröodling, lagring och slakt (för den som hålls med sådant). Självklart hittar man även annonser och kurserbjudanden, mer eller mindre oemotståndliga.

Nästa vecka är det dags för en ny månadssummering. Hur har downshiftandet sett ut under april? Vad har konsumerats och hur kan det motiveras? Vilka åtgärder har vidtagits för att bli en ännu mindre belastning för klimatet?

Och påskliljorna då, hur gick det med dem, hann de slå ut till påsk? Njae… fast det är ju bara skärtorsdagen än.

Vecka 15

Vårvinter. Aprilväder.

Det är kallt. Snösmältningen går långsamt och det är inte mycket fart på naturen.

Idag har jag lovat en rundvandring i trädgården med kamera så det ska ni få. Jag tänkte även bjuda på ett bra recept, ett intressant lyssningstips och dessutom är det dags att beställa lokalproducerad stallgödsel!

Långsamt, långsamt så smälter snön. Det är bara området närmast skogen som har snö kvar.
Marken har knappt hämtat sig efter snösmältningen men våra krokusar tittar ändå upp. De är så välkomna med sin färg. Världen är så grå så här års.
Gräsmattor och rabatter är tillplattade och nyvakna. De snabbaste växterna tittar upp så fort de får chansen. Piplöken är på gång.
Rabarbern har precis vaknat.
Snödropparna tillhör vårens vinnare. Det hörs ju på namnet. Detaljstudera en snödroppe någon gång så ska du få se på något väldigt vackert.
Det finns en del att ta hand om efter vintern. Spaljén till piprankan och porten till örtagården har gett vika för snömängderna. Dags för starkare stöd. Växthustaket har ett stort hål så vi måste byta ut det och humlens klätterlinor ska få något nytt att hålla i eftersom de gamla odlingslådorna ska bort och många ton jord ska flyttas.
Påskliljorna kanske slår ut lagom till nästa helg, det vore lite kul.
Det dök upp en hel del fin vintersallat/maché när snön smälte. I gott och prima skick. Allt hade inte klarat vintern men tillräckligt mycket. Sånt här gör mig väldigt glad!

I växthuset, trots hålet i taket, är det en helt annan sak. Här är det verkligen saker på gång. Spenaten växer, kålen gror och hortensian har vaknat till liv.

Jorå! Spenaten har växt lite sedan förra veckan.
Kålväxterna är tåliga så jag förodlar dem i växthuset. Där får de maximalt med naturligt ljus och avhärdas samtidigt. Varför jag förodlar så mycket som möjligt ska jag gå in på en annan gång.
Man får inte köpa fröer utomlands. Det gjorde jag ändå. I Japan köpte jag en påse med något som liknade asiatiska blad på bilden men det fanns inte en bokstav på påsen som jag kunde läsa så jag har ingen aning om vad detta blir. Jag vill inte uppmuntra någon att bryta mot den här regeln. Det var dumt av mig. Men skitspännande.
Nytt i min odling 2019 är majrova. Än så länge ser det lovande ut.
Här står även en låda med persilja. Jag sådde fröna i tussar vilket faktiskt syns. Visserligen har jag kvar persilja från förra året, och den är tvåårig, men jag har aldrig känt att jag har för mycket persilja. Dessutom är det trevligt att ge bort.
Hortensian bor normalt utomhus i sin stora kruka men på vintrarna får den flytta in i växthuset. Det verkar ge tillräckligt mycket skydd för att den ska överleva.

Det har varit väldigt lyckat att riva och frysa in överskottet av alla morötter. Den torra sommaren 2018 fick vi inte en enda morot men den här vintern har vi levt av tidigare skördar. Jag rev det mesta men slantade en del. Det är uppenbart att jag har mer nytta av rivet eftersom det faktiskt börjar ta slut nu. Det är snart bara slantar kvar. Note to self.

Snart är vi slut!

Det var biffdags. Visserligen har jag ett favoritrecept som jag har delat med mig av förr men det är kul att prova något nytt. Den här gången ingick det ett helt paket halloumi vilket nästan kändes som lite fusk. Det är väl ingen match att laga god mat om man får vräka i ost? Det är heller ingen match att få biffarna att hålla ihop om man får vräka i ost.

Hur som helst, jättebra konsistens och mycket smidigt tillagning i ugn, men lite tråkiga. Jag kommer garanterat att göra om dem men då blir det betydligt mer kryddor och smaker i smeten. Finhackad stekt lök, lite chili, mera sälta, örter och mer morötter i förhållande till ost. Här är originalreceptet.

Lättlagad biff med potential.

I övrigt följde jag inte receptet utan valde att koka potatis. Egen potatis. Den sista. Det är coolt. Den var hur fin som helst. Samtidigt som årets sättpotatis ligger på posten och väntar på att bli hämtad. Inte 100% självförsörjande men vi har klarat oss i nio av tolv månader.

Jag kan inte nog poängtera hur bra det är med sena och lagringsdugliga sorter!

De sista egna knölarna från 2018!

Dagens lyssningstips kommer från Sveriges Radio och deras program Klotet. Det är så tätt mellan deras måste-lyssna-avsnitt att jag prenumererar på deras program som pod. Då kommer alla avsnitten upp i min lyssningslista – ja, mina vänner i podvärlden förstår.

Ett av de avsnitt som jag vill slå ett extra slag för är Mindre kött för klimatet. Den som vill ha lite torra fakta gällande vegetarisk kost kontra animalisk får det här.

Ett annat superintressant avsnitt var Molnet slukar el som handlar om IT och klimat. Facebook, Instagram, Snapchat och alla andra sociala medier slukar el och påverkar klimatet i större utsträckning än vi förstår. Lyssna!

Bild från Vetenskapsradion Klotet.

Mitt absolut bästa köptips när det gäller stallgödsel är Lions Kilsbergen. På deras hemsida beställer man ko- eller hönsgödsel, producerad i Närke, för ett bra pris och de kör hem det åt dig. Jag handlar alltid därifrån och har inga planer på att ändra den rutinen. I år har jag beställt nio säckar kogödsel eftersom jag har hönsgödsel kvar från förra året. Här beställer du!

Så här ser det ut!

Nästa vecka hoppas jag kunna visa några fler vårtecken från trädgården och så har jag nog planterat om tomaterna. Dessutom ska jag bidra med några bra lästips.

Ut och njut!

Vecka 14

Nu har det hänt. Spenaten har grott i växthuset. Självklart har det betydelse att fröna är planterade i växthuset, det blir ju riktigt varmt där inne när solen lyser, men det är framför allt ljuset som är avgörande. Spenat behöver bara 4-5 grader för att gro.

I mitt inlägg från 11 april 2018 har jag skrivit om samma sak så jag tror att allt hände lite tidigare i år. Jag ser också på bilderna att det är lite mindre snö kvar och jorden i växthuset hade tinat tidigare.

Olika vintrar.

Den här bilden skulle lika gärna kunna vara förra årets. Nu slutar jag vattna med snö och går över till vattenkanna.

Jag har också sått en himla massa kålfröer. Dessa står i växthuset så blir de avhärdade från början. Det har funkat förr. Är också glad över att slippa ha så otroligt mycket förodling inomhus. Det kräver plats. Inga bilder från detta eftersom inget har grott. Förhoppningsvis i nästa inlägg.

Tomatfröerna är sådda och dessa gror ju på 3-5 dagar, särskilt på värmematta, så man får hänga med i svängarna om man inte vill ha plantor som skjuter i höjden.

Jag var inte riktigt med i svängarna så mina tomatplantor hann bli väldigt långa innan jag flyttade dem från värmemattan till den ljusa och svala platsen. Det kommer att ordna sig i slutänden. Tomaterna ska ju planteras om – djupt – så småningom.

Det som såddes tidigt; paprika, aubergine, olika sorters lök och rotselleri, mår bra men nu börjar de kräva gödsel. Såjorden är rätt så näringslös. Jag sköter detta med flytande gödning, det är enklast när plantorna är små och sköra.

Jag har över huvud taget gått över allt mer till att vattna underifrån. Alla växter mår egentligen bättre av det och sorgmyggorna blir färre. Sägs det. Detta kan också vara anledningen till att min första sådd av purjolök gick så dåligt. Nu har jag slarvsått purjofrön och bara vattnat underifrån och det ser lovande ut.

Jag fyller djupare brickor och tråg med vatten, gärna ljummet, och en skvätt ekologisk näringslösning. I dessa ställer jag plantorna en stund så får de suga i sig.

Kul att förodlingen av lök går så bra. Det är första gången jag satsar medvetet på att odla lök från frö och än så länge bådar det gott. När stjälkarna börjar bli 10-15 cm höga så klipper jag dem till 5-6 cm. Då lägger plantan kraft på att skapa kraftig lök istället för långa strån.
Det här är min flytande näring just nu. Det finns flera olika fabrikat. Den som vill vara självförsörjande kan använda lakvatten från bokashi eller guldvatten.

Något som har gått över förväntan är rotsellerin. Jag har alltid läst att den ska vara lite känslig men jag hade en gammal påse med frö som jag tänkte träna mig på.

Jag läste på lite. Runåbergs hemsida och Skillnadens Trädgårds råd. Dessutom hade jag inga direkta förväntningar. Dels var fröerna gamla, dels hade jag inte planerat att odla rotselleri i år. Summa summarum; jag har plötsligt väldigt många och fina plantor med rotselleri.

Jag trodde aldrig att det skulle vara så pass bra grobarhet. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas över huvud taget men här står jag nu!

I ett tidigare inlägg skrev jag om sorgmyggor och att jag använde nematoder för att bekämpa dessa. Som komplement har jag också använt klisterremsor med lyckat resultat. De var billiga och finns på Biltema. Inte så vackra men det blev lite påskkänsla med gula plastfjärilar i blomkrukorna.

Jag har fått föreläsa igen. Det var en kort historia i ett litet sammanhang men det är kul att få berätta om ätbart odlande. Alltid överraskar man någon.

Den här gången pratade jag en hel del om vitsen med att äta från det vilda och perenna skafferiet och visade samtidigt upp boken Vildplockat av Niki Sjölund. Den är riktigt bra! Förutom att berätta om allt det ätbara i våra skogar så är Niki gammal stjärnkock och delar generöst med sig av udda kryddningar och spännande tillagningar med ursprung i det vilda. 

Jag hittade en onlinekurs om höns i tidningen Lantliv som inte kostade så mycket. Jag köpte den och håller på att plöja igenom den nu. Rätt så bra tycker jag men är nog fel person att uttala sig. Jag kan ju ingenting om höns.

Hur som helst, här hittar du kursen. Och med koden KYCKLING får du 100 kronor rabatt!

Kan det bli mera påskkänsla?

I nästa inlägg blir det nog en kamerarunda i trädgården. Det som gömts i snö början titta fram. På gott och ont.

Vecka 13

Sista onsdagen i mars!

Månadssummering!

Vad summerar jag då? Jo jag gör en genomgång, mest för mig själv, av aktiviteter som genererar koldioxidutsläpp och vad jag konsumerar.

I förra inlägget lovade jag att skriva om tvål, näthandel, resande och toaletter. Jag  har för avsikt att hålla det löftet. Allt har någon slags koppling till månaden mars.

Tvål

Nuförtiden köper jag nästan uteslutande hård tvål. När jag reser brukar jag dock ha en liten flaska med flytande tvål av praktiska skäl men det bygger nog mest på dålig erfarenhet av läckande tvålkopp. Jag vet att det finns bra tvålkoppar.

Äckligt, tycker många om hårda tvålar. Vem vet vilka bakterier som frodas på den där klumpen? På offentliga toaletter föredrar jag flytande tvål men inte hemma. En torr tvål har inte många bakterier på sig och en torr tvål får man med en bra tvålkopp i luftig miljö.

(Kommer att tänka på tvålen i skolan på 70-talet; en automat med en ratt och när man vred på den kom det ut tvålflingor. Inte så dumt!)

Fördelar med hård tvål:

– kan packas i miljövänligt och lätt returpapper

– behöver inte innehålla några konserveringsmedel

– är koncentrerad och du betalar inte för vatten

– du spolar ner avsevärt mindre mängder oförbrukad tvål i avloppet

– det ryms betydligt mer tvål per kubikmeter i fraktsammanhang om den är hård

Mer läsning finns här och här.

Det finns flera olika svenska tillverkare av vettig tvål men Malin i Ratan har några av de bästa. Jag tycker att det finns en vits med att ingredienserna är få och oftast av svenskt ursprung. Dyra? Ja men man får vad man betalar för.

Det finns en amerikansk tvål som jag också gillar men den måste ju fraktas. Tack vare att jag har familj i USA så passar jag på att beställa Dr Bronner’s så fort någon ska resa över Atlanten.

Dr Bronner’s tvålar är rättvisemärkta och ekologiska och dessutom är det ett företag som jobbar med Constructive Capitalism, alltså de delar vinsterna med sina arbetare och ger tillbaka en del till jorden varifrån ingredienserna kommer.

Det går att köpa Dr Bronner’s tvålar i Sverige men de blir förstås dyrare.

Att handla via nätet

Jag tycker att det blir allt smidigare att handla via internet. Det beror förstås på vad det är men vissa saker väljer jag att e-handla. Men är det klimatsmart? Det beror på. Jag kan göra vissa val och därmed blir mitt inköp mera klimatsmart än om jag skulle handla det i butik.

Produkter som kräver att jag åker runt med bil till olika affärer för att sondera terrängen och jämföra märken och priser; dessa kan vara bättre att handla via nätet.

Jag kan också läsa på om firman som säljer produkten i lugn och ro. Jag kan välja olika typer av frakt och många firmor erbjuder miljöfrakt vilket är lite långsammare men betydligt klimatsmartare. Då har leverantören tid på sig att packa effektivare och kan åka med full last istället för halvtom.

Många gånger ligger produkten på ett lager som inte är lika väl uppvärmt och tjusigt inrett som en butik.

En del av ansvaret ligger förstås på mig som kund. Genom att slå ihop mina inköp till ett paket/en frakt gör jag miljön en tjänst. Trots att företaget erbjuder fri frakt. Genom att tänka igenom mina inköp så slipper jag skicka tillbaka prylarna. Tydligen finns det kunder som köper 14 par byxor och skickar tillbaka 13 par när företaget erbjuder fri retur.

Jag kan också välja företag som inte levererar till dörren. Visst, det är otroligt skönt men jag vet inte hur många lastbilar som har åkt ända till Getingedalen för att lämna ett pyttepaket. Dessutom har vi två olika brevbärare som kör hit, ibland har de ett paket var att dela ut, vilket känns helt galet. Jag väljer hellre att hämta mina försändelser på ett utlämningsställe som jag ändå kör förbi någon gång/vecka. Jag samlar minst fyra ärenden i en resa vilket blir ett klimatsmartare val än många andra.

Det här är en bra länk om man vill läsa mer om klimatsmart e-handel.

Att jag skriver om tvål och näthandel beror så klart på att jag har köpt tvål och gjort vissa inköp via internet i mars. Dessutom har jag unnat mig en resa. Med tåg. Köpt på nätet.

Vi gillar att konsumera kultur så vi styr kosan mot Göteborg en helg i maj för lite musikalisk spis och andra kulturella uttrycksformer. Kulinariska också så klart. Att åka tåg till Göteborg från Örebro är väldigt smidigt så det väljer vi så klart. Att åka kollektivt med buss och spårvagn i Göteborg är också enkelt. Det finns appar för allt.

Vi kommer att bo i lägenhet, hyrd via Airbnb, och jag har ingen aning om huruvida det är mer eller mindre klimatsmart än hotell.

Övriga inköp i mars:

En ny sax till köket (det finns inget mer irriterande än slöa saxar)

Konsertbiljetter till bob hund som spelar i Örebro i oktober

Lagning av tofflor hos skomakare

Nya läsglasögon (halvblind är inget alternativ)

Klimatsmarta toaletter

Här kommer min sista punkt i dagens inlägg. Den kanske inte har så stor koppling till månaden mars, utan mer till augusti 2018, men det dök upp en artikel i mars som påminde mig om detta.

När jag reste i Japan i somras så hamnade jag ibland på toaletter där handfatet var integrerat i toalettstolen. Fiffigt, tänkte jag. Det är ju ett trångt land så två-i-ett-lösningar måste vara populära.

Bilden är stulen från bygghus.se

Sedan trillade polletten ner.

Det är inte bara smart av utrymmesskäl, det är ju även vattenbesparande. Toaletten spolas med gråvattnet från handfatet.

Om vi skulle renovera badrummet idag så skulle vi jobba betydligt mer på en lösning med en toalett som spolas med gråvatten eller regn.

Finns det något galnare än att spola toaletter med dricksvatten?

Andra varianter på hur detta skulle kunna lösas – och hur det redan funkar i många andra länder – syns på bilderna nedan. (Tyvärr har jag ingen källa på bilderna eftersom det är sådant jag har skärmdumpat för mitt eget minnes skull. Slarvigt, för så här får jag nog inte göra egentligen.)

Det står eco-loo på vattenbehållaren. Heja eco-loo!

Kom igen Sverige, här verkar vi vara sist på bollen.

Nästa gång jag skriver är det april. Och jag har sått. Det blir ett inlägg med rapport från förodlingarna i Getingedalen. Och om gula fjärilar. Och om en föreläsning. Och om vildplockad mat. Och en hönskurs.

Vecka 12

Det är så stor skillnad.

Jag kommer just från stan med torra gator och krokus på väg upp. Hos mig är det fortfarande väldigt mycket vinter. Jag känner mig som en papegoja men så är det.

I förra veckans blogg lovade jag att berätta om en ny bekantskap. Gullig men helst på avstånd. På andra sidan tomtgränsen.

Under mina 15 år i Getingedalen har jag varit väldigt förskonad från skadedjur. Det är klart att älgarna är bökiga, de är mina värsta fiender i trädgården. Och på andra plats kommer kålfjärilens larver fast med lite jobb så lyckas jag stävja deras angrepp. Jag har inga sorkar, väldigt lite sniglar, aldrig några rådjur och grannens katt gör mer nytta än skada. Bladlössen drabbar mig emellanåt men det är glest mellan attackerna och vildsvinen har jag sluppit hittills.

Nu har hararna hittat hit. För första gången under mina 15 år ser jag harar på tomten och när jag tittar bort så äter de på de unga fruktträdens stammar.

Tveksamt om detta kommer att överleva.

Förhoppningsvis är det snön som gör att de behöver äta på mina fruktträd. Förhoppningsvis kommer de inte på besök när jag har grönsaker i landen. Förhoppningsvis är allt en trist tillfällighet.

Här kommer en filmsnutt. Alltså, det finns en anledning till varför jag skriver och inte är radiopratare eller poddare. Dessutom har jag lärt mig att man inte kan gå i knarrande snö samtidigt som man berättar saker. Tur att jag inte säger något viktigt. Hur som helst, det är coolt med skare och det tycker nog även varenda hare. Ha.

Ett av alla förvirrade bin som dog köldchocksdöden. (Se filmen för bakgrundsförklaring.)

Det är förkylt i Getingedalen. Papegojvarning även här. Vi nyser i kapp och tycker att det är ovanligt sega och envisa baciller. Även om vi vet att det inte finns ett skit att göra åt saken (förutom VVV – vila, vatten och värme) så boostar vi med näringsrika och immunförsvarstärkande smoothies. FÖR SENT tycker kroppen som vill ha näringsrik kost året runt.

Vi hämtar näringen i frysen. Älskar att ha en frys fylld av egenodlade godsaker.

Dagens TOO LATE-smoothie innehåller svartkål, havtorn och svarta vinbär. C-vitamin, C-vitamin och C-vitamin. Citrusfrukterna får gärna stanna vid medelhavet. Vi blandar med yoghurt (bra bakterier), honung (antiinflammatoriskt) och fruktjuice.

Tack vare årets dåliga skörd så börjar vi se botten i frysarna. Vi har äntligen haft nytta av tidigare års rika skördar. Det är helt plötsligt möjligt att rota runt och se vad som finns. En inventering och sortering har varit möjlig.

Och vi har både potatis och lök kvar.

Och på köksbänken odlar vi näringsrika skott från gula soppärter. Busenkelt.

Skördeklart till höger och nysådd till vänster. Om man skördar skotten smart så kan man få tre skördar på samma planta.

Här kommer några TV-tips:

Trädgårdstider i all ära men samtidigt, i den andra statliga kanalen, sändes Korrespondenterna. Kanske inte ett program som man förknippar med odling men Korrespondenterna kan faktiskt handla om nästan vad som helst.

Avsnittet Hållbart liv är 29 minuter långt och utspelar sig i Wales och Bulgarien. Mycket sevärt för den som tycker att omställning är viktigt och självförsörjning intressant men det ger också ett tänkvärt perspektiv på självvald downshifting och påtvingad.

Ett annat TV-tips, som inte heller är så långt (ca 7 minuter), är klippet från Morgonsoffan i TV4 där Stefan Sundström primärt sitter för att marknadsföra sin nya bok. Men han hinner också berätta saker som jag faktiskt aldrig har tänkt på.

Boken som gör mig ännu mera nyfiken efter TV4-klippet.

Bokashi är en fiffig grej, vi kan gå in djupare på det någon annan gång, men jag har aldrig behövt det eftersom jag har så himla effektiv varmkompost. Den sköter sig själv, det går inte åt några specialgrejer och jag lägger i princip ingen tid eller kraft på att få prima kompostjord.

Stefan gör mig dock uppmärksam på att det faktiskt försvinner galet många procent kväve från min varmkompost medan den gosar till sig. Det svinnet får man inte med bokashi. Svinnet är inte bara en näringsförlust för mig som självförsörjare, det har även negativ inverkan på klimatet.

Men bokashi… att köpa specialpreparat… och hålla på med hinkar… nej det känns inte aktuellt idag.

Förra veckan öppnade återigen Rosengrens Skafferi! Örebros enda vegetariska restaurang. Nu hittar man dem i nya fina lokaler på baksidan av Örebro Läns teater och jag har redan ätit av deras goda lunchbuffé. För den som är intresserad av vällagad, ekologisk, vegetarisk, hållbar och mycket god mat så rekommenderar jag Rosengrens!

Nästa vecka är det sista onsdagen i månaden och jag gör en summering av mitt downshiftande i mars. Det kommer att handla om tvål, näthandel, tågresande och framtidens toaletter.

Det är klart att hararna kommer åt att tugga på stammarna när snön är som ett inbjudande salsgolv.

Vecka 7

Nu börjar det att röra på sig.

Min frölåda är sorterad och synkad mot en frökatalog. Efter många års odlande så vet jag vad som behövs i mitt hushåll och ungefär hur mycket jag kan lagra. Fast det är lätt att missa saker, därför synkar jag mina påsar mot en katalog. På så sätt blir alla kategorier genomgångna och dessutom får jag med några nya grejer. Man ska alltid prova något nytt.

Jag delar upp mina fröer i buntar. Dels efter växtfamilj, dels enligt min egen personliga ordning.

Katalogen som jag gillar bäst är Runåbergs. Deras fröer är i princip alltid ekologiska och nästan aldrig hybrider.

Förra året, ungefär så här dags, skrev jag ett antal inlägg som handlade om mina odlingsbehov och hur jag delar upp dessa.

Läs mer här:

Bladgrönsaker

Kål

Växthusväxter

Rotsaker

Bönor och ärter

Dessa inlägg har jag använt flera gånger som odlingsdagbok eller odlingsdokumentation. Ja inte bara dessa, väldigt många av mina gamla inlägg är väldigt värdefulla note-to-self-anteckningar. Gud nåde den som rör dessa. Mittmedia har blivit uppköpt av Bonniers och vem vet vad som kan hända då…

Jag handlar i princip uteslutande hos Runåbergs. De har överlägset mest tilltalande policy.

Vi är fortfarande lika övertygade om att ekologisk odling i olika former är en förutsättning för jordens överlevnad. /…/ Utan användning av lättlösligt konstgödsel och kemiska bekämpnings- och tillväxtmedel.

Runåbergs.

När inte Runåbergs har det jag söker så letar jag hos Lindbloms eller Impecta.

Jag tänkte att jag skulle utgå från min beställning och titta på en del av årets odling:

Palsternacka: Palsternacksfrö tål inte lagring så jag måste köpa en ny fröpåse varje år. I år blev det White Gem för att Student inte fanns i lager. Jag tycker att Student har blivit aningens bättre (färre sidorötter) men White Gem funkar också bra. (Apropå lagringslängd hos fröer så har Runåbergs en jättebra tabell här.)

Morot: Rothild är en vintermorot som jag har odlat förut. Den är alltså väldigt bra att lagra och jag vill köra på något tryggt.

Purjolök: Tidigare odlade jag Hannibal för att jag fick den rekommenderad. Funkade väldigt fint men nu blev det något nytt! Lungo d’Inverno ska vara extremt köldtålig vilket attraherar mig.

2017: året då Hannibal levererade stort!

Gul och röd lök: Med mycket pepp och påtryckning från odlarvänner ska jag nu odla lök från frö! Dessa ska planteras snart så jag hoppas kunna berätta mer om det i nästa inlägg. Sturon och Red Baron motsvarar mina förväntningar beträffande lagring och utvecklingstid.

Persilja: Egentligen är frysen proppad med persilja, en ört som funkar väldigt bra även efter frysning, men inget går upp mot färsk persilja så en liten rad någonstans vill jag ha… Dessutom är den tvåårig. Valde Grüne Perle för att den är vinterhärdig och jag ville ha en krusig sort.

Dill: Önskade egentligen Mammuth för att den blir stor, går i blom sent och är torktålig men den var slut. Därför valde jag Tetra som växer snabbt och blommar relativt sent.

Basilika: Alltid basilika i växthuset! Gärna flera olika sorter! Inget går upp mot att kunna lägga basilika i salladen, på mackan, i maten, på pizzan…

Alltid basilika i växthuset. Massor! Det kan växa runt fötterna på tomatplantorna.

Blomkål: Bunten med kålfröer var ganska tjock och jag behövde inte köpa några men det var länge sedan jag odlade just blomkål så det blev jag sugen på. Senast hade jag inte alls samma kunskaper så skörden blev uppäten av larver medan jag stod handfallen bredvid och tittade på. Neckarperle är tidig vilket lockar mig med kort säsong.

Paprika: Min bunt med paprikafröer börjar sina och de jag har är troligtvis gamla. De grodde inte förra året. Jag kompletterar med Marconi Rosso eftersom jag har lyckats med den förut och Ferenc Tender var snabb så den vill jag prova. Paprika är långsam och min säsong är kort så snabba sorter är välkomna.

Tomat: Jag var på en liten träff med några grannar där vi skulle köpa tomatfröer tillsammans. Det kommer alltså att komma lite nya spännande sorter därifrån när vi ses nästa gång i slutet av februari. Jag skulle bidra med Sibirjak, en normalstor, röd tomat som tål att odlas utomhus även i Kilsbergen. Alla grönsaker med sibir i namnet tål kyla. Frågor på det? Jag har odlat den förut med framgång och mina grannar blev intresserade.

Bönor: Blomsterbönan Prizewinner är vad den heter och har funnits i mina odlingar i många år. Vill inte vara utan den.

Nu snackar vi vinnarböna!

Sockerärt: Det var en himla massa fröer i min bunt med ärtfröer, det har experimenterats vilt de senaste åren. Fast nu ville jag ha en vanlig, hederlig, grön och söt sockerärta så Norli fick det bli.

Koriander: Samma som med persiljan – det finns massor i frysen – men färskt är svårt att slå så en liten kruka får det bli. Filtro var Runåbergs enda bladkoriander och det var precis vad jag ville ha.

Rosenskära: Så vitt jag vet är den inte ätbar men den är fin och lockar till sig insekter. Fast den egentliga orsaken till att vi vill ha den i år är svärmor. Det var hennes favoritblomma och hon gick bort i somras.

Det som inte Runåbergs kunde leverera fick jag köpa hos Impecta:

 

Gurka: Min sambo vill ha en klassisk inläggningsgurka, typ Västeråsgurka, och Diamant ska tydligen vara en sådan. Att denna är självpollinerande/partenokarp är ovanligt bland gurkor men väldigt värdefullt. Vi får inte in tillräckligt med insekter i växthuset för att pollineringen ska bli tillfredsställande.

Vinterbroccoli: Summer Purple är lila som namnet antyder. Dessutom väldigt köldtålig. Den får långa stjälkar och små huvuden vilket kocken i huset var sugen på. Nu är det upp till mig att kunna leverera Summer Purple till grytan.

Aubergine: För många år sedan försökte jag med aubergine men misslyckades på grund av okunskap. Nu gör jag ett nytt försök och kocken ville ha små frukter så valet föll på Blanche Ronde Á Oeuf, vita och äggformade. Ska sättas omedelbart så jag hoppas kunna berätta mer om det snart!

Sparris: Vi vill utöka vår sparrisodling och dessutom måste den föryngras efter 10-15 år. Sparris tar 3-4 år att växa till sig så det är dags att så en ny omgång av detta nu. Mary Washington var det enda alternativet hos Impecta men motsvarade mina önskemål.

Viktiga kriterier för mig när jag köper frö:

Att fröfirman är seriös och tar ett hållbarhetsansvar

Att det är goda grönsaker

Att fröerna är ekologiska

Att det inte är hybrider

Att fröerna inte är betade eller behandlade på något sätt

Att det är odlingsbart i zon 5 och ganska snabbväxande

Att det är goda lagringsegenskaper när det är grönsaker som måste lagras

Att grönsaken är tålig mot kyla

Att grödan är resistent mot diverse smittor

I något framtida inlägg tänker jag gå in djupare på varje kriterium.

Nu när podden Två odlare emellan har pausat så kan jag rekommendera Sara Bäckmos egen pod Skillnadens. Den är fin att ha i öronen nu när allt börjar sätta igång.

Apropå ovan nämnda ord om hur denna blogg funkar som en odlingsdagbok; jag ser att det är dags att så i växthuset. Jag fick så himla fin skörd av spenat i växthuset på vårvintern förra året och jag hoppas få det även i år. Fast fyra gånger så mycket.

Spenat från växthuset våren 2018.

Vecka 1

Alright, välkommen över på andra sidan. Det här året kommer mina blogginlägg ha så osexiga rubriker som det aktuella veckonumret. Innehållsmässigt hoppas jag dock kunna leverera desto mer spänning.

2019 är inte bara systerskapsåret, det är också året då jag tänkte bredda mig på bloggen. Grönsaksodlandet är fortfarande kärnan i mitt skrivande men ni kommer även att kunna läsa om orsakerna till varför jag odlar och hur min downshiftade tillvaro ser ut. Vet inte vad jag tycker om ordet downshifting egentligen men jag använder det begreppet tills jag kommer på något bättre.

Jag backar fröaktionen som en del av systerskapsåret 2019.

2019 ska få vara en process och jag kommer att redogöra för den här. Mitt mål är att det ska ske någon slags förändring under processen. Därför känns det relevant att sätta rubrik med veckonummer. Iallafall enligt min poetiska logik.

Vad är det jag vill förändra då? Ja det kan vara lite luddigt men ett par saker går åtminstone att formulera:

Mina koldioxidutsläpp ska bli mindre.

Min bensinräkning ska bli lägre.

Antalet plastpåsar i min frys ska sjunka.

Ett mer filantropiskt leverne.

Mina prylar ska bli färre.

Den som söker plast skall finna det i min frys!

Det här kanske låter som nyårslöften men den företeelsen tar jag gärna avstånd från. Att formulera löften lägger bara ytterligare prestationsbörda på mina axlar och jag vill inte värdera min livskvalitet i antalet utförda prestationer. Jag presterar redan bra.

Att prata om strävansmål, drömmar och utveckling tycker jag känns betydligt sundare. Bra för självförtroendet att kunna utvärdera och se att man har gjort skillnad.

Jag behöver inte träna mer, jag tränar redan regelbundet och på en godkänd nivå. Jag har inget behov av att springa snabbare, bara ha en fungerande kropp med mycket ork. Jag motionerar på hemmaplan och utomhus vilket är det överlägset mest klimatsmarta sättet.

Jag behöver inte äta så mycket bättre. Jag äter det jag odlar, inget kött över huvud taget, och när jag handlar mat har jag en medvetenhet som styr mina inköp.

Jag ska söka en utbildning på temat hållbart mathantverk men jag vill inte berätta mer – än – eftersom jag tror att det kan jinxa hela skiten.

Jag har hittat en rimlig arbetsnivå som gör att jag slipper tärande toppar och dalar. Här behövs det inte heller någon förändring.

Egentligen kör jag förhållandevis lite bil och jag tittar alltid på alternativ med tåg och buss om det finns och är rimligt. Däremot så har jag en onödigt dyr och törstig bil just nu och där skulle det kunna ske en förändring.

Jag vill i högre utsträckning vara en närande individ istället för tärande. Både före mig själv och min omgivning.

Att tänka i högre grad som en filantrop, mindre på mig själv och mer på andra, känns lockande. I förhållande till de drygt 7,5 miljarder människor som lever på samma jord som jag så har jag det äckligt bra. Strävan efter att leva på ett sätt som bidrar till ökad livskvalitet för andra känns mycket tillfredställande och den känslan ska vara bekräftelse nog.

Bilden kommer härifrån: http://learningfundamentals.com.au/resources/

Behovet av att plastbanta är inte jättestort. Matrester hamnar i glasburkar (så att man ser vad man har!), inköp görs i tygpåsar och sopor får jag nästan inga. Men av någon anledning har mina frysar blivit ett riktigt plastpåsemecka. Vissa saker fryser jag i glasburk, dels för att lättare se vad de innehåller, dels för att de annars skulle smitta allt annat i frysen; men detta skulle jag kunna göra i betydligt större utsträckning.

När jag fryser in förvällda bladgrönsaker, till exempel spenat, mangold och nässlor – plastpåsar. När jag portionsförpackar alla vinbär, hallon och körsbär – plastpåsar. Kilovis med förvällda trattkantareller hamnar i – plastpåsar. Rivna morötter, riven ost och bondbönor – plastpåsar.

No good.

Mer glasburkar, fler återanvända mjölkpaket och en rulle papperstejp ska bli lösningen på detta.

Mer sånt här tack!

Men flygandet då? Alla skriver och pratar om flygandet just nu. Det här är så svåra och komplexa grejer att jag inte kommer att gå in på detaljer. För mig handlar det om att hitta en nivå som gör att jag står ut att leva med mig själv.

Japan från ovan.

Apropå nyårslöften och liknande aktiviteter runt middagsborden på nyårsafton. Varför skulle ett datum göra så stor skillnad? Tiden rullar på, det var mörkt och slaskigt ena dagen och samma sak dagen därpå. Trots att det var ett nytt år. Lite ogenomtänkta och frampressade löften om att träna mer och röka mindre bara för att det är ett nytt år i vår tideräkning. Jag är skeptisk. Dessa förändringar kanske ska komma inifrån och vara motiverade?

Fast företeelsen att utvärdera, summera, prata om framgångsfaktorer och att presentera sina visioner är nyttigt. När som helst på året. Att formulera allt detta i ord någon gång då och då är nog konstruktivt och relationsskapande. Och då är nyårsafton ett tillfälle då man träffas, sitter ner tillsammans och hinner prata. Det råkar visserligen vara i skiftet mellan två kalendrar där den ena, inklusive allt dess innehåll, ska kastas och den andra är en oskriven bok.

2019 års blogg kommer kanske att bli mer av en downshiftares dagbok med en hel del note-to-self-anteckningar för att jag själv lättare ska kunna följa processen. Fast redan i nästa inlägg kommer första avvikelsen;  jag vill berätta om den klimatvidriga men underbara resan som jag gjorde i augusti och september. Framför allt ur ett odlarperspektiv.

Datjas, någonstans i Ryssland.

Tillbakablick

Odlingsåret 2018 är nästan slut. Det torra, varma och svårodlade året.

Det här blir mitt sista inlägg 2018. Nästa vecka tar jag julledigt och sedan återkommer jag 2019 med ny kraft och nya idéer.

Idag blir det några tillbakablickar på 2018. Allt var ju inte kris och katastrof, det var mycket som mådde bra i det tropiska klimatet.

Januari

Jag presenterade min odlingsplan i olika kategorier. Växthus, rötter, blad och trendväxter. Då var jag fortfarande behagligt ovetande om hur svårodlat det skulle bli.

Rättika var till exempel något som inte ville växa alls i år. På’t igen 2019!

Februari

Jag firar fem år som trädgårdsbloggare, går igenom vilka proteiner jag odlar och börjar försådd inomhus av chili, paprika, piplök och kålrot.

Alltid bondböna i mina trädgårdsland! I år fick jag dock så dem två gånger eftersom jag inte hade lyckats med mina egenproducerade fröer.

Mars

Åker på den stora trädgårdsmässan i Stockholm och köper ett mycket lyckat solcellsbevattningssystem. Sår spenat i växthuset, vattnar med snö och får en jättefin skörd som gav mersmak. Skriver mycket om snön och vintern.

April

Ljuset är tillbaka, jag ser hur det gror inne, ute och växthuset. Jag skriver om klimatet vilket ska komma att bli en följetong under året. I slutet av månaden flyttar jag hela tillvaron utomhus.

Maj

Redan i maj beskriver jag hur torrt det är. Plantorna får flytta ut, jag ger en detaljerad beskrivning av mitt växthus och ägnar ett helt inlägg åt rabarber. NA publicerar ett reportage där jag berättar om mina knep, täckodling bland annat.

Juni

Inläggen har rubriker som Ökenliv, jag berättar om alla spännande möten jag gjorde i samband med att jag hade flera studiebesök och det är mycket bilder på späd grönska och saker som växer. För första gången äter jag egen potatis till midsommar.

Juli

Chilin mår förträffligt i hettan och jag skördar Lokförare Bergfälts jätteärt för första gången. Jag ger upp min morots- och palsternacksodling eftersom det är så torrt och jag skördar rekordmycket körsbär.

Augusti

Det handlar mycket om skörd och vad jag gör med mina grönsaker. Solcellsbevattningssystemet utvärderas och jag gör ett litet besök i Stadsträdgårdens odlingar.

September

Äpplena mognar och jag berättar ingående om alla våra olika träd. Mitt odlande av egna fröer tar fart och jag läser på för att veta hur jag ska göra. Dessutom visar jag vad jag gör med rosenbönorna mer än att titta på dem.

Oktober

Jag föreläser och skördar vidare. Berättar vad som är känsligt och måste tas in och vad som får stå kvar i jorden.

November

Jag berättar om fröaktionen, tar hand om nästa års såjord, lagar mat från egen skörd och sätter vitlök.

December

Berättar vad jag fortfarande har kvar i lagren och hur detta förvaras på bästa sätt. Börjar planera grön julmat med så många egna ingredienser som möjligt.

Nu återstår bara att önska er god jul och gott nytt odlarår. Prova att byta ut någon kötträtt till ett växtbaserat alternativ på julbordet och på nyår lämnar ni allt tärande hos det gamla året och tar med er alla hållbara idéer till framtiden.

See you on the other side.

Mera grönt på menyn

Det börjar bli dags att fundera på julmaten. För mig är det egentligen inte så viktigt att den är julig, bara den är god.

Att tänka utanför boxen är den stora utmaningen, iallafall för köttätare. Det måste inte vara vegetariska motsvarigheter till sill, skinka och köttbullar. Fast även jag fastnar gärna i traditionens träsk och längre ner i det här inlägget kommer det ett recept på julskinka utan kött.

Min ambition är att jobba med smaker som vi förknippar med jul fast i andra former. Senap, saffran, kål, nötter, rödbetor, kanel och en massa andra goda grejer kan göra den tristaste rova till gourmetkäk.

I Finland är det vanligt med kålrotslåda till jul och det har jag haft förmånen att få smaka. Ni förstår säkert att jag gillade det eftersom jag absolut ska göra en sådan i år. Särskilt som jag har finfina kålrötter kvar i landet!

Till julens låda!

Förra året gjorde jag gravad morot som sedan skivades och åts med hovmästarsås. Det var väldigt gott men i år har jag inga egna morötter så jag får väl köpa ett knippe. Det tar emot… Fast jag har en himla massa morotsslantar i frysen från tidigare skördar, det kanske går att använda dem?

Det här receptet är vanligast men i senaste – och sista – numret av Vegourmet fanns en annan variant där man hyvlar morot och häller över en lag med ättika, råsocker, vatten, rökarom, paprikapulver, vitpepparkorn, dill, senapsfrö och lagerblad. Kanske ska prova något nytt?

För övrigt tycker jag att det är skittråkigt att Vegourmet lägger ner nu.

Sista numret. Urtrist.

Årets nobelmiddag var lite spännande. Varmrätten innehöll mest vegetabilier och köttet räknades som ett tillbehör. Fast egentligen är det bara en fråga om hur man formulerar sig. Det var kött och rotsaker på tallriken. Som alltid. Fast genom att inte presentera köttet som huvudingrediens kanske man kan styra hjärnan och låta grönsakerna få spela lead guitar. Alltid något.

Här är ett klipp där man ser hur varmrätten tillagas. Det vore kul att göra den här kålrotsrullen någon gång!

Nu till julskinkan. Ett vanligt substitut på julbordet är helstekt rotselleri och det är himla gott men en produkt som ger lite köttigare konsistens är seitan. Seitan är en glutenprodukt och blir proteinrik tack vare spannmålet.

Förr var det lite knepigt att hitta vetegluten men nu finns det på ICA.

Receptet är långt och kan se lite avskräckande ut men det beror på den stora mängden kryddor och örter.

Degen:

4 dl veteglutenmjöl

3/4 dl dinkelsikt

1 msk bjäst

1 tsk rosmarin

1 tsk timjan

1 tsk salt

2 msk rapsolja

1 stor gul lök

1 vitlöksklyfta

1 dl rött vin

1,5 dl vatten

1 msk ajvar

1 msk soja

1 kapsyl rökarom (Liquid Smoke)

svartpeppar

Buljongen:

1 dl rött vin

1 dl vatten

1/2 grönsaksbuljongtärning

1 tsk olivolja

1 krm rosmarin

1 lagerblad

Instruktioner:

Blanda vetegluten, dinkelmjöl, bjäst, rosmarin, timjan och salt i en stor bunke. Hacka lök och fräs i olja i en kastrull. Pressa i vitlöken. Tillsätt rödvin, vatten, rökarom, soja och ajvar. Peppra och låt puttra några minuter. Mixa blandningen och låt den svalna något.

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ner vätskan i de torra ingredienserna och låt en hushållsmaskin med degkrok knåda degen. Ju längre den får jobba, desto finare och segare deg.

Forma degen till en stek och lägg den i en liten oljad ugnsfast form. Sväng ihop buljongen i en kastrull och låt koka ett par minuter. Ös buljongen över steken och baka den i mitten av ugnen. Ös den med jämna mellanrum. Efter 60 minuter sänker du värmen till 150 grader och bakar i 30 minuter till. Klart!

Jag brukar senapsgriljera steken på klassiskt vis för att få julskinkskänsla.

Överbliven seitanstek hackar jag ner till grytbitar och använder i pastasås.

Istället för fisk i sillinläggningar kan man använda aubergine eller stora bitar av konserverad champinjon. Båda dessa ger ett silliknande tuggmotstånd.

Snart ska jag skörda min rosenkål och dessa kan tillagas på väldigt många olika goda sätt men en favorit är ugnsbakad med olja, rökt paprikapulver, salt och –  på slutet – lite parmesan.

Grönkål och svartkål hamnar nog i en sallad tillsammans med apelsin och nötter och rödbetorna blir en klassisk rödbetssallad eftersom det är för gott för att ändra på.

Det blir nog jul vad jag än äter.

Frökatalogerna börjar trilla ner i brevlådan! Det är dags att börja inventera och fundera på nästa års odling. De första fröerna ska ju sås snart så det är bäst att starta planeringen.

Må lucia vara god mot dig.

Vintern och framtiden

I helgen tog jag hand om det sista. De där krukorna som har blivit stående, fågelbaden som behöver säsongsvila och klätterstöden som har gjort sitt. Trädgårdsmöblerna skruvades isär och packades in i förrådet och hammocken kläddes in i ett skyddande fodral.

Dagen därpå föll första snön.

Det behövs så lite för att ge en så mycket ljusare tillvaro.

Det enda odlingsrelaterade som sker just nu är ätande. Eftersom säsongen var ovanligt torr och gav snål avkastning så har vi äntligen fått lite mer space i frysen. Nu använder vi sådant som vi har fått mycket av under tidigare säsonger. Det går ingen nöd på oss.

Och även om skörden var sämre än vanligt så betyder det inte att vi står utan färska produkter. Vi har fortfarande potatis, lök och mycket annat gött från årets odling.

Kålen står medvetet kvar ute i snön. Den tål hårda tag och det finns ingen anledning att detta ska ta plats inomhus när den kan vara kvar ute.
Lökskörden blev fin och vi använder den till nästan all sorts mat. Här är det löksoppa på gång. Purjolöken blev dock betydligt klenare än förra årets sanslösa skörd.
Ju fler sorters lök i soppan desto godare. Och med ett hembakt surdegsbröd och en svensk kraftfull ost har man den ljuvligaste novembermiddagen.
Den galna purjoskörden från 2017!

I veckan var jag på föreläsning i permakultur. Joel Holmdahl, min före detta lärare i Småskalig Odling, berättade mycket som jag redan visste men det är aldrig fel med en uppdatering och självklart tog jag med mig några nya detaljer hem. Eftersom jag själv föreläser och skriver om detta så är det skönt att ha på fötterna.

Joel från Rikkenstorp in action.

För den som vill lära sig mer om permakultur kommer Studiefrämjandet att ordna en studiecirkel i vår. Det fanns en anmälningslista på föreläsningen och den blev lång så det finns stor anledning att tro att detta kommer att bli av.

För den som vill anmäla intresse görs det till Jonas Bilow på telefon 019-168312 eller [email protected]

Och ansökan är öppen till att söka utbildningen på Karlskoga folkhögskola som jag gick. Nu heter den Agroekologi – småskalig odling i praktik och perspektiv.

I veckan släpptes det senaste avsnittet av podden Odlarna. Och vilket avsnitt det var! Jag hade ingen aning om vem Christer Sanne var men nu vill jag läsa allt om och av honom. Det finns massor av artiklar och litteratur som han är författare till och på hans hemsida kan man få en bra överblick om hans forskning och värv.

Det var kanske ovanligt lite odlingssnack för att vara en odlingspodd men innehållet var ändå hyperintressant. Mitt parallellintresse hållbarhet/klimatsmart leverne (= permakultur) fick sig en rejäl boost genom att ta del av Sannes forskningsresultat. Han menar att det framför allt är konsumtionen som är den stora klimatboven och genom att arbeta mindre konsumerar vi dessutom mindre.

Mer fritid åt folket helt enkelt.

Hur mycket jag arbetar är svårt att räkna ut. Jag vet att jag förvärvsarbetar 50% på en kommunal skola men hur mycket tid jag lägger i firman är svårt att säga. Däremot vet jag att ju mer tid jag jobbar hemma, desto mer kan jag ägna mig åt klimatsmarta aktiviteter såsom odling, bakning och bärplockning. Dessutom kör jag mindre bil och får en varierad och tillfredsställande tillvaro.

Ibland kallas sådant downshifting. Det får kallas vad det vill, jag vet åtminstone att heltidsjobb och heltidslön aldrig kan värderas högre än det mitt nuvarande liv ger mig.

Naturligtvis finns det även en pod om att downshifta. Den heter Andra sätt och du hittar de inspirerande avsnitten här.

Varför jag kallade detta inlägg för Vintern och framtiden är kanske självklart. Iallafall beträffande vintern. Men för alla framtida generationers skull krävs det en förändring NU. Permakultur, downshifting och lägre konsumtion kan vara en del av lösningen.

Begreppet hållbar utveckling skapades av FN:s världskommission för miljö och utveckling år 1987 och gavs följande definition:

Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Black Friday är raka motsatsen till hållbar utveckling. Årets julklapp är däremot ett steg i rätt riktning.

Naturskyddsföreningens kampanj.