På agendan

Man behöver inte ha särskilt stort intresse för miljö och politik för att förstå att det finns en Agenda. Det kan inte ha undgått någon att mänskligheten måste anta ett betydligt hållbarare levnadssätt för att inte världen ska gå under.

De globala målen och Agenda 2030 syftar till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. De globala målen är integrerade och odelbara och balanserar de tre dimensionerna av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga.

Agenda 2030 är en global aktion och Sverige deltar förstås. Regeringen har tillsatt en delegation med uppgift att stödja och stimulera arbetet. Läs mer här.

Världens ledare har förbundit sig till 17 globala mål för att uppnå fyra fantastiska saker till år 2030. Att avskaffa extrem fattigdom. Att minska ojämlikheter i världen. Att lösa klimatkrisen. Att främja fred och rättvisa. Genom de Globala målen för hållbar utveckling kan det här uppnås. I alla länder. För alla människor. Om målen ska fungera måste alla känna till dem.

Citatet kommer härifrån.

Flera av den 17 målen har en direkt koppling till mat, mättnad, transporter och livsmedelsproduktion. Ännu fler av dem har en indirekt koppling.

Jag betraktar mig som en världsmedborgare. För mig är det ett folk på en jord och det beror inte bara på det moderna sättet att resa, arbeta, kommunicera och idka handel.

Folk har vandrat och förflyttat sig över klotet i många tusen år. Vi har åkt båt i veckor för att upptäcka andra kontinenter och etablera relationer med andra befolkningar. Men vi har också ockuperat, fördrivit, förslavat, kolonialiserat, utnyttjat och förbrukat andra människor och deras landområden. Vi köper produkter som är tillverkade under slavlika arbetsförhållanden och som har medfört utfiskade hav, svält åt lokalbefolkningen, förgiftade vatten och mer pengar åt de rika.

Mitt ohållbara och egoistiska levnadssätt genererar bedrövliga levnads- och arbetsförhållanden för någon annan.

Det finns dock sätt att minska denna påverkan. Om man vill. Och jag vill.

För att få lite konkreta startfakta är det en god idé att fylla i enkäten på klimatkontot.se och se hur stor just din påverkan är. Du får inte bara en siffra, du får också god kännedom om inom vilka områden ens levnadssätt får störst konsekvenser.

Kom ihåg att även klicka på Fler frågor tack för att få en djupare insikt.

När jag testade mig själv så fick jag ett resultat som ligger under medelsvensken men jag ligger långt ifrån målet på 1,5 ton koldioxid/år.

Nu kommer kopplingen till mitt intresse för grönsaksodlande, vegetarianism och matpolitik. För ju mer självhushållande jag blir desto mindre påverkar jag klimatet. Inom matkategorin i testet ligger jag lågt.

Det beror så klart på att jag odlar och äter mina egna grönsaker men det hänger också ihop med vad jag väljer i mataffären. Ju närmare något är producerat desto hållbarare.

Om målen ska fungera måste alla känna till dem.

Några som har tagit fasta på kunskapsspridningen, och försökt att göra populärkultur av det, är SVT genom sitt program Storuman Forever.

Man tar två karismatiska och folkkära idrottare, en charmig dialekt, några skoteråkande snusläppar och en förändringsobenägen bygd och bakar ihop detta med ett tävlingsmoment. Vips så har man tittare. Jag hoppas bara att grundtanken med programmet går igenom rutan och att vi inte bara ser det som underhållning med lite festliga karaktärer.

Det är hög tid att se över vår konsumtion och börja inse vilka konsekvenser det får. Ett land eller en landsdel måste kunna försörja befolkningen med mat på egen hand. Det finns ingen som helst hållbarhet i att transportera mat längre sträckor, ibland över hela jorden.

Transporten i sig är i princip alltid av ondo men det finns en fördelningspolitik i detta som är helt förkastlig. Det odlas mycket mat och djurfoder i svältande och fattiga områden som inte hamnar på den behövande lokalbefolkningens bord utan på våra.

Dessutom: Ju längre sträcka från jord till bord desto näringsfattigare kost.

Det finns mat så att det räcker till hela jordens befolkning, trots att vi börjar bli väldigt många på den här planeten, den fördelas dock väldigt orättvist. Men om vi forsätter att föröka oss i samma takt som nu, och ju större de obördiga områdena blir, så har vi ett stort problem. Åtminstone kommande generationer.

Muntert. Nä, inte ett dugg men det finns saker att göra. Vi måste bara vilja vara en del av lösningen istället för problemet och den viljan måste komma inifrån. Och om målen i Agenda 2030 ska nås så måste alla känna till dem.

Börja med att fylla i enkäten. Tycker jag.

Det gror!

Visserligen har vi mycket snö kvar men det smälter allt mer och jag kan börja se vad som har hänt i bäddarna under vinterdvalan.

Det sticker upp både den ena och andra överraskningen, både malva och vintersallat har överlevt och verkar redan vara på gång.

Myskmalva är en tidig perenn och bladen är goda i sallad. Hela plantan kan ätas.
Vintersallat säljs som Machésallat i butik men den är enormt lätt att odla själv. Dessutom fröar den av sig så nya plantor dyker upp där men minst anar det.

De vita jordgubbsplantorna som sitter i samma bädd som vitlöken verkar må fint och ser friska ut.

Jordgubbar och vitlök lär funka bra att odla tillsammans så det bäddade jag för i höstas. Dessutom behövde jag förnya mitt jordgubbsland och när jag kom över en hink plantor med vita jordgubbar så tog jag chansen. Mellan dessa är det meningen att vitlöken snart ska titta upp.

I växthuset har äntligen vintersådden av spenat börjat gro och inom 3-4 veckor hoppas jag kunna skörda denna. I växthuset är temperaturen kraftigt varierande under dygnet. Från 25 grader varmt dagtid till ett par minusgrader på nätterna.

Heja spenaten!
Väx upp!

Därför har jag tagit in den sista purjolöken. Den har förvarats i växthuset i vinter men värmen under dagarna blir för kraftig. Nu bor lökarna i kylskåpet istället.

Tvärtom så har en del nysådd fått flytta ut i växthuset. I synnerhet kålsläktet är så pass köldtåligt att de inte behöver konkurrera om utrymmet inomhus. I växthuset får de bra ljus och blir automatiskt avhärdade. Här väntas nu grönkål, olika asiatiska blad, rosenkål och lite annat.

Jag gillar verkligen hur växthuset fyller en funktion hela året. Temperaturväxlingarna är den enes död men den andres bröd.

Återbrukade glasslådor, juicepaket och ugnsformar. Man behöver faktiskt inte köpa någonting som odlare.

Jag vet att snödroppar och krokus blommar i stan och i södra Sverige men här ligger vi så klart efter men våra snödroppar vittnar om att det kommer att bli vår även här så småningom.

Inomhus fortsätter chili, paprika, piplök, purjolök, kålrot och även några tomater att gro och växa. Tomaterna är relativt nysådda och fortfarande små eller på uppväxt men det är ganska lagom för att slippa långa gängliga plantor för tidigt. De ska planteras ut i växthuset efter att spenaten skördats.

Allt är stort när det kommer till bifftomater. Både frön och skott visar vägen.
Tiny Tim gör skäl för namnet men smaken lär vara stor.
Chilin växter sakta men ser välmående ut. Det känns som om jag har skrivit det förut. Vilken dag som helst ska de få flytta till ett söderfönster för nu behövs det inget lysrör längre. I fönstret tror jag att de kommer att sätta fart.
Den lilla djungeln av Carolina Reaper ska planteras om vilken dag som helst. Världens starkaste djungel.
Candlelight Mutant är en ny chili för i år. Den ska tydligen ha ett annorlunda utseende med ett avvikande bladverk och det syns redan här. Hur frukterna smakar har jag ingen aning om.
Kålroten sträcker sig mot lysrören.

I bostaden bor det en långlivad Basket of Fire, en perfekt brukschili enligt kocken i huset. Den är inne på sin tredje säsong och ger enormt mycket frukt. Vi har dessutom sluppit ohyra såsom löss och spinn vilket annars är vanligt på inomhuschili så plantan har fått vara frisk. Innan vårsolen får plantan att vakna så klipper jag ner den och vips så börjar den blomma och ge nya frukter.

Basket of Fire är en generös chili med behändig storlek.

Inomhus bor även Malabarspenaten som också har börjar reagera på ljuset och värmen. Malabarspenat är gott i pajer, pastasåser och soppor. Färsk är den inte lika kul. Den ger generöst med sidoskott och frö som man kan använda till förökning. I sommar ska Malabarspenaten få bo i växthuset eftersom det är en tropisk växt.

Sticklingar av Malabarspenat med sina svarta fröer.

Inomhus har även odlingen av mikroblad och skott påbörjats. Visserligen är detta något som kan ske hela vintern men jag har låtit odlaren i mig få lite välbehövlig vila så detta har inte gjorts i Getingedalen förrän nu.

Odlingsbäddarna nedanför växthuset vaknar till liv. Jag gissar att snön har smält snabbare i bäddarna än runt omkring tack vare upphöjningen. Jag vill att det ska vara så iallafall.

Det är dags för den årliga beställningen av lokalproducerad stallgödsel! Lions Kilsbergen säljer prisvärd skit och levererar till dörren. Hönsgödslet är till och med godkänt för KRAV-odling. Här beställer du och den 21 april kommer säckarna!

I nästa inlägg kommer jag att bli lite politisk och skriva om odlingen kopplad till klimatet och varför det är viktigt med självförsörjning.

Tre rötter, två recept och en bra tidning

I skrivande stund regnar det i Getingedalen. Det var länge sedan, kände nästan inte igen ljudet. Visserligen trist men då kanske lite av det tjocka snötäcket smälter snabbare.

Det var kanske under den strålande påsken man skulle ha tagit fram kameran. Jag gjorde det idag istället.

Förodlingen går långsamt framåt men jag tänkte berätta om en annan sak idag; den rekordgoda vinterlagringen och några recept kopplade till detta.

Det nybyggda skafferiet har testkörts i vinter. Skulle det bli minusgrader? Skulle rotsakerna må bra? Skulle det bli för torrt?

När det var som kallast ute blev det nästan noll grader i skafferiet och vi var beredda med en kupévärmare. Då insåg vi att det bara var nere vid golvet som det var så kallt. Ju högre upp i skafferiet desto varmare. Väldigt funktionellt.

De flesta rotsaker vill ha plusgrader men ändå så få som möjligt. Om det är 1-2 grader så stannar nästan åldrandet helt och hållet och grödorna faller i dvala. Optimalt.

Vi byggde några ljustäta trälådor, ungefär som gamla hederliga potatislådor, där vi har förvarat potatis, palsternacka, rödbetor och morötter. Det har funkat över förväntan. Jag är van vid att några rötter ruttnar och att jag måste rensa i påsar och lådor med jämna mellanrum. Denna vinter har allt hållit sig fräscht, spänstigt och aptitligt.

Potatisen Foxton är fortfarande lika fin som när den skördades.

Visserligen satsade jag på rotsaker med goda lagringsegenskaper och hur mycket detta har varit avgörande vet jag inte. Det var svårt att hitta ekologisk och fast vinterpotatis men man kan inte få allt. Foxton är mjölig och man får helt enkelt anpassa matlagningen.


Ett recept som jag gärna vill dela med mig av är nedanstående potatismuffins.

600 g potatis

50 g smör + smör till formar

3 dl riven ost

3 ägg

örter, till exempel persilja, timjan och dill

ströbröd

salt och peppar

Skala och koka potatisen. Smält smör och låt det brynas till gyllene utan att brännas. Sätt ugnen på 150 grader. Pressa potatisen med en potatispress, häll i  smör,  hackade örter och riven ost. Rör om och knäck i ett ägg i taget under omrörning. Salta och peppra.

Smörj och bröa portionsformar. Fördela smeten i formarna, en sprits är ett bra hjälpmedel, till 2/3. Ställ formarna i en långpanna med några cm vatten. Låt grädda i ca 45 minuter eller till muffinsen har fått fin färg.


Några andra rötter som också har klarat vintern galant är palsternacka och morot. Jag har aldrig hört talas om vinterpalsternacka så där tar jag helt enkelt en sort som jag gillar men när det gäller morötter så valde jag sort med omsorg.

För första gången odlade jag en vintermorot med goda lagringsegenskaper och precis som med potatisen så har den mått förträffligt i vinter. Rothild från Runåbergs är sorten.

Rothild och Student, side by side.

Precis som med potatis så är detta två mycket användbara grönsaker i vårt hushåll men vi provade en ny rätt till påskbordet som var vansinnigt god. Receptet kommer här:


1-1,5 kg morötter och palsternackor (även andra rötter funkar)

en god olja

flingsalt

Sätt ugnen på 225 grader. Tvätta, skrubba och skala (om det behövs) rotsakerna. Dela dem på längden och fördela dem på en bakplåtsklädd långpanna. Häll över olja och blanda runt. Rosta i ca 25-30 minuter, rör om någon gång. Ta ut och salta.

Gör en egen pesto (eftersom det är överlägset mycket godare än köpepesto):

0,5-1 dl valfria naturella nötter eller solrosfrön

1 kruka basilika

2 vitlöksklyftor

2 dl riven ost med lite drag

1,5-2 dl olivolja

salt

mandelspån

Det bästa verktyget för att göra en pesto är en matberedare med knivar eller liknande. Jag har en stavmixer med några olika tillbehör som är perfekta till detta. Som en minimatberedare.

Mixa vitlök, basilika och ost till en crème. Häll i oljan, lite i taget tills allt har blandat sig. Sist häller jag i nötterna och mixar väldigt kort stund eftersom jag vill behålla lite knaprighet. Smaka av med salt.

Låt de rostade rotsakerna svalna lite, ringla peston över och toppa med mandelspån.


Avslutningsvis vill jag ge er två tips. Det första är nya versionen av tidningen Vegourmet. Den har bytt skepnad och i Getingedalen är vi mycket nöjda med uppdateringen. Ett riktigt tjockt nummer späckat med väldigt bra recept. Mycket snyggt fotograferat och hållbarheten går som en röd tråd genom innehållet. Dessutom är jag faktiskt stolt delägare i Vegourmet även om min del är väldigt, väldigt liten…

Tips nummer två är Karoline Jönssons senaste projekt. Karoline är bekant från flera olika sammanhang, dels har hon skrivit inspirerande böcker, bland annat Det Goda Gröna och Det Gröna Skafferiet men även från (det lätt utskällda) TV-programmet Vegorätt.

Självklart tycker jag att detta är spännande att läsa eftersom jag pysslar med ungefär samma sak. Strävar efter självhushållning, äter vegetariskt och bloggar en gång i veckan.

Nu har hon gett sig själv en utmaning genom ett självhushållningsprojekt som varar under 2018. Varje vecka bloggar hon om sin utveckling och sina tankar. Här finns bloggen och det finns även en pod kopplad till projektet. Avsnitten hittas i bloggen.

Nästa vecka blir det en rapport från läget i förodlingen.

Täckodling, biokol och urin

Då har även jag besökt mässan Nordiska Trädgårdar. Är jag nöjd? Jodå, den är kul men den hade inte behövt vara så förskräckligt stor om jag hade fått bestämma. Fast det är klart, alla trädgårdsnördar har olika intressen och då blir det en stor bredd.

Här hittar du grillar, vindspel, handskar, sekatörer, lökar, böcker och sjukt mycket annat som går att koppla till trädgården men jag är nästan bara intresserad av grönsaksbiten.

Jag hade bestämt mig för att köpa lite fröer, det är lätt att bära på, och om de hade det solcellsdrivna bevattningssystem som jag hade spanat in. Visst, det skulle bli lite släpande men om priset var bra så skulle det vara värt det.

Jag hittade det, jätteskönt, då är den saken ur världen. Senare i år ska jag resa bort och då behövs ett sådant till växthuset.

Irrigatia blir ofta bäst i test så det var exakt ett sådant jag ville ha.

Eftersom jag inte ville släpa på för mycket saker så hade jag inte heller tagit med mig kameran. Alla bilder är tagna med mobilen, därav kvaliteten. Och därför blev det inte heller så många foton, det kvittar liksom när det blir halvbra.

Det var också kul att spana in olika växthus eftersom vi kanske är sugna på att skaffa ett till. Fast vi är långt ifrån färdigtänkta på den biten. Ska vi odla i det eller ska det bli ett uterum med lite plats för odling? Ska det vara praktiskt och lite billigare eller ska det vara snyggt och skitdyrt?

Av alla tunnelväxthus som finns på marknaden, alltså lite mindre vackra men väldigt praktiska, så tillhör Gjordnära Tunnelväxthus från Blixterboda de allra bästa. De får ofta bra betyg av erfarna odlare. Dessutom skulle jag handla lokalt eftersom de finns i länet.

Nu kunde vi känna ordentligt på deras produkter och bilda oss en tydligare uppfattning.

Det som jag nog uppskattar mest med mässan är alla föredrag. För mig är det överlägset den största behållningen. Jag lyssnade på tre stycken med olika karaktär men samtliga på temat ätbart.

Börje Remstams föredrag var nog viktigast. Han pratade varmt om vikten av täckodling vilket jag visserligen har rätt bra koll på men det skadar inte att få bekräftat att jag gör rätt, att jag förmedlar idéerna på ett korrekt sätt här i bloggen och när jag pratar med folk.

Skippa grävning och gödsling genom att täcka dina jordar. Du slipper dessutom vattna och rensa ogräs. Det är den korta versionen av hans tes och jag har provat och förstår hela grejen.

Det är maskarna som fixar din jord, bara du ger dem rätt mat och material.

Börje in action.

Att täckodla innebär så oändligt mycket mindre jobb och ofta ett bättre resultat. Jag begriper inte att det inte har slagit igenom på bredare front. Dessutom är det perfekt när man ska resa bort en längre tid.

Därefter hörde jag Sara Bäckmo, Skillnadens Trädgård, berätta om sin grönsaksodling men framför allt tre grödor som hon tyckte att alla skulle satsa mer på.

Hon kom inte med så mycket nytt men hon är en god talare med skön framtoning så det var trevligt att höra henne. De tre grönsakerna som hon rekommenderade var purjolök, bönor och kål. Jag instämmer i samtliga. Dessutom uppmuntrar hon alla att använda kiss som gödsel! Kan man hitta något billigare eller närmare?

Det sista föredraget kunde ha varit riktigt bra men Stefan Sundström kom ganska oförberedd. Det är tur att han är smårolig och charmig annars hade det nog fallit pladask.

Han läste ur sin senaste bok Stefans stora feta röda där han beskriver hur han blev en sådan passionerad tomatodlare. Han hade valt ut två viktiga kapitel som handlade om biokol och fröpolitik vilket är saker som jag tycker att folk ska veta mer om.

Biokol är en väldigt gammal odlingsmetod, eller snarare gödslingsmetod, som har fått nytt ljus på sig. Dels tror jag att det handlar om att alltfler vill komma ifrån konstgödseln, dels försöker vi att tänka långsiktigt och hållbart.

Tänk träkol, egentligen vanlig grillkol utan tillsatser, som du dränker i näringslösning. Det kan vara urin, hönsgödselsoppa eller nässelvatten. Kolen myllar du sedan ner i dina bäddar och där gör den nytta på flera plan. Dels gör den din jord lucker och kolen har en väldigt lång nedbrytningstid så det gör den i många år, dels ligger den och avsöndrar näring och vatten.

Jag köpte kol från en lokal kolmila men den som är hard core gör sin egen genom pyrolysmetoden. Låter knepigare än det är och här finns en bra beskrivning och film!

För den som vill köpa en färdig produkt så finns det så klart, här bland annat.

Det finns alltid en baksida och i biokolfallet är det tungmetallerna. All ved innehåller tyvärr kadmium, hur fin skog träden än har vuxit i så finns det kadmium i våra marker. Det ligger ingen miljöförstöring bakom, det bara är så. Lite mindre i vissa skogar, lite mer i andra.

Träden suger förstås upp kadmium och i kol och aska blir halterna koncentrerade och rätt så höga. När vi använder kol och aska i våra odlingar så tillför vi även tungmetaller. Jag tycker att detta är svårt att förhålla sig till men jag är definitivt medveten om att så är fallet. Genom att inte använda massor av biokol eller aska, utan lite lagom, så inbillar jag mig att jag ska hålla mig på säkra sidan. Kadmium finns ju naturligt i marken, oavsett om jag tillför biokol eller inte.

Läs mer om kadmium i svenska marker här.

Här har jag grundat min komposttunna med kol från kolmilan. Tanken är att det ska ligga i botten och suga i sig näringsrikt lakvatten. Fast efter detta har jag i princip slutat att lägga något i komposttunnan eftersom jag använder allt bös i täckodlingen istället. Då lade jag kolen i kisstunnan istället…
Kisstunnan… grundad med kol!

Det var lite skönt att slippa skriva om mina egna odlingar för en gångs skull. Det händer liksom så lite mellan varven. Dessutom är det så otroligt svårt att tänka sig att jag ska börja plantera ut om en dryg månad. Vi har massor av snö och minusgrader fortfarande. Det lockar liksom inte till att så fler fröer.

I mitten av nästa vecka ser det dock ut att bli lite plusgrader, förhoppningsvis lagom till nästa inlägg!

Lök, frö och snö

Det är inte så dumt att lova en massa. Då får man saker gjorda. Sedan sist har jag både sått tomater och startat vinterodlingen.

Med den härliga vårsol som lyser på dagarna så blir det riktigt gött i växthuset. Ända upp till 9 plusgrader har jag mätt upp. Jordytan i lådorna är porös men några cm ner är den fortfarande stenhård och frusen. Jag såg någon som vattnade med varmvatten för att den skulle tina. Tjena. Det skulle i så fall behövas enorma mängder för att min jord skulle mjukna. 15 liter var som en droppe i havet.

Spenat är en gröda som är väldigt köldtålig och som faktiskt ger bäst resultat när det är lite småkyligt och mörkt. Därför sår jag det nu. Butterflay från Lindbloms är en ny sort för mig men det är mångas favorit.

Förutom spenat sådde jag rädisor, ruccola och vintersallat/maché. Den som lever får se.

Jag hämtade snö i det som stod närmast…
…och täckte odlingsytan med detta. Mer naturlig och skonsam vattning får man leta efter.

För är det något vi har så är det snö. Eftersom det, trots den sköna solen och vårdagjämning, är minusgrader så ligger den djup och kompakt över hela Getingedalen.

Än är det vinter kvar säger mor…

Om man tittar i kalendern så är det, trots snömängderna, inte så långt kvar till vare sig vår eller sommar och om sex veckor är det första maj. Då kan det mycket väl vara shortsväder och grilltider. Därför sår jag mina tomater nu.

Jag försöker att så lite olika sorter som jag sedan kan använda till olika saker och i viss mån experimentera med.

Cocktailtomater för att de ofta är så söta, goda och lätta att stoppa i munnen.

Bifftomater för att de får så cool form men även för smak och mycket substans.

Piennolotomater/vintertomater för att de har så goda lagringsegenskaper.

Övriga tomater/brukstomater för att det är bra att frysa in och göra tomatkross på.

Tomatfröna är i jorden!

För första gången sedan i juli köpte jag lök i mataffären. Under åtta månaders tid har vi kunnat leva av egen skörd på lökfronten. Det är rekord och till i år har jag köpt mer sättlök än tidigare. Kanske jag kommer att klara mig ännu längre nästa säsong?

En annan sorts lök, purjolöken, har jag dock kvar i lager. Jag skrev om det i förra inlägget. Växthuslagring visade sig vara da shit men nu när det är varmt där på dagarna så ser jag att purjolökarna åldras snabbare. Därför blir det ovanligt mycket purjolöksrätter till middagarna just nu.

En riktigt god sak som min mamma gjorde när jag var barn är nedanstående paj.


Tomat- och purjolökspaj

PAJDEG:

2 dl grahamsmjöl

2 dl vetemjöl

150 g smör

3 msk vatten

Smula sönder smöret i mjölet, tillsätt vattnet och jobba snabbt ihop till en deg. Klä en pajform, gärna med löstagbar kant, och ställ i kylskåpet en timma eller mer. Sätt ugnen på ca 200 grader.

FYLLNING:

5 dl riven ost

2-3 purjolökar

5-6 tomater

oregano, salt och peppar

Ansa och skiva purjolöken grovt. Koka den i lättsaltat vatten 3-4 minuter. Låt rinna av väl. Grädda pajskalet i ca 10 minuter. Lägg i hälften av den rivna osten, fyll på med purjolök, täck med tomatskivor, strössla över oregano, salt, peppar och resten av osten. Grädda i ca 20 minuter.


På förodlingsfronten intet nytt förutom att det ser friskt ut och att jag har klippt piplöken en gång. Det går sakta men det händer saker hela tiden.

Det är tulpantider och jag fick en fin bukett i veckan eftersom jag har födelsedag. Givaren hade koll och köpte så hållbara blommor som det bara går; odlade i Sverige och klimatkompenserade. Annars är snittblomsbranschen en riktigt unken historia. Undvik den om du kan.

Och nu när det verkligen börjar närma sig säsong så vill jag passa på att göra reklam för den föreläsning som jag ska hålla i höst! Notera 28 oktober i kalendern! Arrangör: Adolfsbergs Trädgårdsförening.

 

I nästa inlägg hoppas jag kunna berätta om Nordiska Trädgårdar för i helgen ska jag äntligen få komma dit!

 

Avrundning

Det var inte bättre förr. Iallafall inte mitt odlande. Skördarna blir bara bättre med tiden och jag har en behagligare balans på allt.

Vid den här tiden, för några år sedan, var jag less. Odlartrött. Om jag hade känt till vinterodling eller höstsådd över huvud taget så hade jag förmodligen brytt mig nada.

Jag kan dock känna att det är sunt att pausa. Göra något annat och få tillbaka ivern. I år är jag inte alls lika odlartrött. Dels har jag haft en bättre planering, dels har jag haft en om dan som motto. Istället för att se trädgården som ett enda Mount Everest av arbete så gör jag en sak om dagen. Och det leder ofta till två eller tre.

I måndags skulle jag bara skörda – och flytta på – purjolöken. När det var gjort så passade jag på att fixa ett par saker till och efter det var jag förstås skitnöjd eftersom jag bara skulle skörda purjolöken. Jag är så stolt över den här skörden!

Om jag bara ska gå ut och göra en sak så känns berget nästan som en nedförsbacke och om man gör en sak om dagen så händer det en hel del under en vecka.

Nu är det inte mycket kvar att göra i trädgården innan vintern. Jag har skördat i princip allt som bör skördas, fågelbaden är inplockade, krukor tömda och upp-och-ner-vända, grillen inställd och möblerna staplade i förrådet.

Kvar sitter vintermorötterna. Med flit. Men jag ska ta in dem vilken dag som helst. De där morötterna som ska ha så mycket bättre lagringsegenskaper än klassiska morötter. Ska bli väldigt spännande att utvärdera det.

Sommarmorötter. De som satt kvar efter en hel sommars konsumtion.

Kvar sitter också grönkålen. Dels har jag skördat av den sedan i maj, dels är den väldigt köldtålig.

Nästa års växthusodling kommer inte att ske i krukor utan i skräddarsydda kragar. För att kunna utnyttja den gamla jorden från årets krukor så snickrade vi ihop lådorna redan nu. Tillsammans med nedklippta växtdelar, täckmaterial, halm och kogödsel är dessa bäddar redan preppade inför våren. Ingen nederbörd kommer att laka ur bäddarna och näringen blir kvar.

Så här såg det ut i våras…
…och så här ska det se ut hädanefter!

Förutom att odla tomater och paprika i dem så provar jag att lagra purjolök i dem. Jo faktiskt.

Egentligen kan purjolök stå ute hela vintern men den fryser fast i jorden så den är svår att skörda. Då såg jag att Sara Bäckmo, Skillnadens Trädgård, flyttade sina purjolökar från friland till växthus eftersom jorden inte fryser så hårt i växthuset. Nu har jag gjort likadant. Utvärdering följer.

Purjolöken grävdes försiktigt upp och sedan ner i en av de nysnickrade lådorna i växthuset.

Ett annat sätt jag kommer att använda lådorna på är att vårvinterodla. I vintras satte jag lite frön i krukor i växthuset med grödor som är köldtåliga. Det var ruccola, spenat, machésallat och lite annat. Allt kom upp och växte fint, trots kylan, men sedan växte de ur sina krukor och jag tog inte hand om dem. Nu ska jag göra samma sak fast i lådorna. Tänk om jag får skörda sallat i mars? Det vore coolt!

Det här är förra årets februariexperiment i växthuset!

Inomhus är det grönsaker lite överallt. Dels de som ska lagras i rumstemperatur och har hittat sin slutdestination, dels de som sitter i väntrummet, till exempel tomater som ska eftermogna och chili som torkas.

Gul och röd lök flätar jag och hänger lite överallt i köket. De mår bäst i rumstemperatur och de tar väldigt lite plats när de hänger. Dessutom blir det vackert. Lök är något som jag nog använder i varje måltid.

Jag använder en torkapparat till vissa saker, bland annat chili som ska smulas till flakes. Här är det sex lager blandad chilifrukt som torkas på ett effektivt sätt i ca 45 grader. Det tar ett par dygn.
I år odlade jag Jamaica Bell för första gången med stor framgång. Den har så himla rolig form.
Jag tror att jag har varit bättre på att skörda tomater i år. Det blev betydligt färre som skulle eftermogna inomhus. Skönt eftersom det är platskrävade.
En av de sista grödorna som skördades var timjan. Jag klipper av kvistarna och lägger i en burk i frysen. Där släpper bladen från grenarna som man kan fiska upp nästa gång man har ett ärende i burken. Timjan behåller smaken allra bäst i frusen form. Mer om örter i mitt nästa inlägg!
Det enda som planteras nu är vitlöken. Jag köpte ekologisk Therador på Klostra för att dess beskrivning matchade mina önskemål bäst. Vitlöksklyftorna klämde jag ner mellan mina jordgubbsplantor eftersom de tydligen ska växa fint ihop.

I nästa inlägg tänkte jag bjussa på ett ruskigt bra recept och så ska jag grotta ner mig i små blad med stor personlighet.

Det nya skafferiet och favoritbönan

 

Först och främst vill jag tacka alla som kom till mig i lördags när det var Den Blå Tråden. Trots att det var en riktigt grå och blöt dag så var det jättemånga som gjorde en utflykt ända upp till mig. Det var inte så många som var sugna på någon guidad tur (fullt förståeligt!) men det var rekordmånga som gick runt i trädgården och tittade på egen hand.

Dagens vanligaste kommentar gällde vår humle. Eftersom jag ser den varje dag så tänker jag inte så mycket på den men det verkar som om vi har ovanligt fin humle. Mer om det i ett annat inlägg.

Så där ja!

Då är nya skafferiet i princip färdigt! Ni som följer mig vet att jag tjatar mycket om förvaring, lagring och de begränsade möjligheter som jag har. Dels har det gjort mig till en uppfinnarjocke, dels har jag lärt mig att anpassa omfånget.

Nu har vi dock gjort slag i saken och byggt om köksfarstun till ett fullfjädrat lagringsutrymme. Förhoppningsvis ska vi kunna ta hand om större skördar och att dessa ska hålla lite längre.

Det är inget ultimat utrymme. Man får ge och ta lite. Dels är det egentligen för ljust, det fina fönstret ville vi absolut inte bygga igen; dels ligger det i fel väderstreck, men vad ska man göra åt det? Ett skafferi ligger nästan alltid på norrsidan eftersom solen aldrig når dit. Den här farstun låg på västersidan där solen gassar på eftermiddagar och kvällar. Fast det är ju under höst, vinter och vår som vi har mest nytta av skafferiet och då gassar det inte lika mycket sol.

Här kommer en liten videoguidning!

För övrigt skördas det för fullt i Getingedalen. Jag prioriterar det som borde ha skördats igår och det som är känsligt för kyla. Snart kommer första frostnatten och då vill inte Fröken Squash vara utomhus.

Det som är köldtåligt, och som inte blir sämre av att stå kvar i jorden, kommer jag att vänta ännu lite längre med att skörda.

För att inte få dåndimpen och bli stressad över allt som ska göras så jobbar jag enligt principen en om dan. Jag vet att Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) gör ungefär likadant. Då blir situationen hanterbar.

Jag har till exempel tagit upp all lök nu. Den ligger på tork i car porten och ska så småningom flätas. Dessutom har jag skördat alla bondbönor. Min favoritböna alla kategorier.

När skalen börjar bli lite brunfläckiga och när man känner att bönan är full av hårda knölar – då är det dags att skörda.
Bondbönor är så coola inuti. De är verkligen utformade för att skydda innehållet. Ett tjockt och ulligt foder kapslar in de goda och stora bönorna.
Med en bra ljudbok i högtalaren så är det riktigt rogivande att sprätta bönskal och plocka ut innehållet. Dessa förväller jag i några minuter och sedan fryser jag in dem i portionspåsar. Bönorna använder jag i soppor, sallader, grönsakspytt eller mixar till bondbönshummus. Bondbönor kan ha olika färger beroende på sort. De kan vara mörkare gröna, beiga eller rostfärgade. Denna, som heter Express, är ljusgrön.

En bra grej med bondbönor, förutom att de är väldigt goda, är att de är enormt lättodlade. De är inte alls lika känsliga för fukt och kyla som andra bönor och de blir nästan aldrig angripna av skadedjur eller sjukdomar. Dess stjälkar, blad och rötter är näringsrika och blir, efter skörd, ett fint tillskott till jorden och nästa säsongs odling.

I mitt nästa inlägg ska jag berätta hur jag förbereder mina odlingsbäddar för vintern och kommande säsong.

Mångfaldsträdgården i Stjärnsund

Så där ja. Nu är vilan över. Det var skönt men lite för kort.

Jag har blivit bra på att stänga av. Låsa, pausa och låta bli. Med åren har jag sett hur pass konstruktivt det är. Ny kraft genereras och ny lust byggs upp.

Bostadshuset har fått en omgång färg och allt vad det innebär. Detta var så klart allt annat än en vilsam verksamhet men å andra sidan är det väldigt skönt att få sammanhängande tid till ett enda projekt. Just då fanns det inget annat i mitt liv.

Förutom en sak. Odlingarna. Det går aldrig att ta semester från odlingarna. Trots den fysiska ansträngning det innebär att sköta trädgårdslanden så är detta en energigivande syssla. Och en skafferigivande likaså. Det är svårt att slå känslan av att vara självförsörjande.

I mitt sista inlägg innan semestern berättade jag att jag skulle på guidad visning i mångfaldsträdgården i Stjärnsund. Och det tänkte jag berätta lite om idag.

Permakulturträdgården i Stjärnsund är ett inspirerande projekt. Att odla – och leva – enligt de permakulturella principerna innebär att man tänker cirkulärt och om man är hard core så ska inget lämna eller tillföras cirkeln. På så sätt gör man så små klimatavtryck som möjligt och dessutom får man en frisk jord och sund livsstil att lämna över till nästa generation.

Här jobbar man mycket med solceller. Portabla små enheter som flyttas dit man behöver det eller stora, mera permanenta lösningar. Här täckodlas intensivt för att inte exponera någon bar jord. Jordbrukarna (alltså maskarna och jordens mikroliv) just love it och gör jobbet åt dig. Betydligt bättre fuktighet i jorden och avsevärt mycket mindre ogräs.

Smoothiecykeln. En fiffig ombyggnation av en cykel och en blender och med lite muskelkraft så har man en god smoothie utan att en enda kilowatt har förbrukats!
Alltid täckt jord. Om inte av växter så av annat. Bärhäggmispel – en buske som mest används som häckväxt men ger även goda och näringsrika bär.

Här jobbar man mycket med perenna grönsaker eftersom de sköter sig själva i större utsträckning och att samplantera köksväxter som samverkar och drar nytta av varandra kan i bästa fall skapa en självgående skogsträdgård där det finns grödor i alla nivåer.

Sibirisk ärtbuske (eller häck-karagan) är en kvävefixerande växt, den förser alltså både sig själv och omgivande växter med näring. Dessutom är innehållet i de små baljorna ätbart och näringsrikt. Det ser ut som linser och de smakar… typ inte så mycket men det är ju toppen om man kan odla sina egna proteiner. Om inte annat så är det tydligen ett av hönsens favoritfoder. Gratis liksom.

Vi serverades lunch tillagad på ett utekök byggt för vardagsliv och tre fjärdedelar av året.

En av alla odlingsområden och uteköket i bakgrunden.
Vår guide David visar ugnen i uteköket.

Toabesök gjordes naturligtvis inte på vattentoalett utan i torrdass där man tog hand om allt för att sluta kretsloppet, skapa mer jord och gödsel. Innehållet i en latrintunna som kapslas igen och får vila i två år får sedan användas i odlingen.

Till vänster om hasselbusken syns kompost från en latrintunna.
Gurkört och vallmo. Ätbart och vackert. Dessutom lockar de till sig pollinatörer och livsviktiga insekter.

Om du vill utveckla ditt grönsaksodlande, inspireras till en hållbarare livsstil eller bara vidga perspektiven och göra en spännande utflykt till en annan dimension – åk till Stjärnsund!

En helgtripp till södra Dalarna kan innehålla så mycket. Det blev även ett stopp på Avesta Art (åk dit, bara gör’t), en titt på Husbyringen,  och ett besök på Nya Lapphyttan. 

En annan helgtripp som rekommenderas är en sväng till Karlskoga konsthall under tiden 19 augusti – 10 september. Där visas utställningen Breaking Boundaries med konsthantverk av mig och mina vänner på Konsthantverkarna i Örebro men även av våra spännande vänföreningar i Estland och England.

Jag har förstås återigen skapat med odlingen och botaniken som inspirationskälla… Under vernissagedagen finns jag på plats kl. 11-13 om ni vill träffa mig!

Allt som man inte behöver men köper ändå

Det finns så många olika sätt att odla på och egentligen är det få som är fel. Det beror ju på vad man har för målsättning och syfte med sitt odlande.

Det fanns en tid då jag tyckte att förkultiveringen var ful och skrymmande. Det stod krukor i halva huset, matbordet var ständigt ockuperat av brickor, plantor, miniväxthus och otäck extrabelysning. Då köpte jag lite snyggare saker för att stå ut. Lite zinkkärl och sånt som jag kunde leva med.

Nu är det andra bullar. När självförsörjning blev en målsättning och permakulturen blev en del av mitt liv så fick odlandet andra värden och jag ser inte längre fula krukor, jag ser hållbarhet och ekonomi. Jag har dessutom flyttat ner förodlingen i verkstan för att göra det till en del av det dagliga arbetet.

Apropå permakulturen så nämner jag denna kortfattat i artikeln som publicerades i NAs Bostadspuls i lördags. Jag känner att presentationen inte blev riktigt rättvis så jag ska skriva mer om permakultur framöver.

Reportaget från Bostadspuls i lördags, 4 mars.

Om självförsörjning är ett mål så gäller det på många fronter. Det handlar inte bara om det ätbara som kommer ur jorden utan det handlar om allt runtomkring också. Krukor, fröer, vatten, gödning och jord. Den som spar hon har. Det jag inte kan vara självförsörjande på försöker jag att skaffa så billigt och begagnat som möjligt.

Så här pass självförsörjande är jag under förkultiveringen:

Krukor

Jag sparar alla krukor jag får. Jag sparar även allt som kan funka som krukor. Fyrkantiga krukor är bäst för rötterna. I en rund kruka kan du får rotsnurr om du är ouppmärksam och det kan vara svårt att få rötterna att sluta snurra efter omplantering. Då måste man rafsa lite i rotsystemet vilket kan göra mer skada än nytta. I en fyrkantig kruka händer inte detta.

Penséer, hyacinter och lite annat kommer ofta i fyrkantig kruka, dessa sparar jag alltid. Avklippta mjölk- och filkartonger är perfekta krukor. De är vattentäta, går att klippa i valfri höjd och man kan välja om de ska ha dräneringshål eller inte. (Med en kontrollerad vattning behöver man inte alltid ha dräneringshål i botten.)

Även crème fraiche-burkar och andra byttor från mataffären kan funka utmärkt som krukor att förodla i.

Den här bilden hade jag med även förra veckan men den visar så många olika saker. Bland annat mina återvunna hyacintkrukor.
Den perfekta krukan. Med avklippta hörn blir det bra dränering.

För ett par år sedan gjorde jag krukor av tidningspapper men det funkade så där. Jorden torkade väldigt snabbt och man fick vattna flera gånger om dagen. Liknande krukor är de som är gjorda av toalett- och hushållspappersrullar. En fördel är att papperskrukor förmultnar i jorden.

Tidningspapperskrukor anno 2015. Those where the days.

Brickor

Eftersom dränerade krukor är att föredra så måste ju dessa stå på något som samlar upp överskottsvatten. Det finns snygga zinktråg i handeln men det finns också för ändamålet avsedda av plast. Praktiskt men fult. Och lite för dyra. Min metod är att köpa skomattor på till exempel JULA, IKEA eller Biltema. Brukar aldrig kosta mer än 29 kronor och på JULA är det ofta rea, 19 kronor kostade de senast. Tålig plast och bra färg. Svart funkar nästan överallt.

Foto från JULAs hemsida.

En annan metod är att köpa begagnade brickor på Myrorna eller Erikshjälpen. Det gör jag om jag hittar sådana.

Växthus/lock/kruka

En pryl som man får med sig hem från mataffären är genomskinliga plasttråg. En del har till och med lock. Plommon, körsbärstomater och bladgrönt kommer ofta i en tunn och transparent box och denna ska man spara!

För tredje gången lägger jag nu ut samma bild:

Till höger ser man ett genomskinligt lock som skapar idealisk kondens och värme. Det är en gammal fruktlåda från ICA.

Trågen är också bra att bredså i. Det gör både Sara Bäckmo och Johannes Wätterbäck. Två av mina gurus.

Här har jag använt en sådan låda som uppsamlingskärl. Till höger syns ett helt miniväxthus med både topp och botten. Lite jord, några frön, en skvätt vatten och vips har man skapat sig en perfekt miljö för förkultivering av allt möjligt. När fröna gror så viker man bort locket, både för att de ska få fritt utrymme att växa och för att de vill ha det lite svalare efter uppkomst.

Extraljus

Det är svårt att börja förodla i februari utan extraljus. Plantorna blir väldigt långa, sköra och taniga vid den tiden på året.

Förr trodde man att det var nödvändigt med dyra speciallampor med den perfekta kombinationen av varmt och kallt ljus, blåa och röda toner och en massa lumen och lux och gud vet vad.

Nu vet man bättre. Vanliga hederliga lysrör av modell T5 duger gott. Och lysrörsarmaturer är skitbilligt på Erikshjälpen och sådana ställen. Lysrör finns på Biltema. Det får inte bli för varmt, det är väl det enda man ska tänka på.

Jag har riggat upp min begagnade armatur på två hinkar och när växterna växer så stoppar jag väl in några böcker under hinkarna. Det måste vara ett avstånd på 10-20 cm mellan lysrör och plantor för att de inte ska brännas. Är avståndet längre så har du ingen större nytta av ljuset. Om lysröret sitter fast i taket så får man väl lyfta upp plantorna mot ljuset istället.

Jag ser STOR skillnad på årets förodling mot alla andra år. Lysrör är Da Shit.

Gödsel

Om jag hade varit förutseende så hade jag haft torkade buketter med nässlor redo att koka te på. Detta beskriver Annika Christensen på ett enkelt sätt i sin blogg. Det hade varit ett utomordentligt gödningsmedel till småplantorna. Om jag vill så kan jag göra guldvatten men jag har ingen lust att skvalpa runt med urin inomhus. Jag har precis kommit över tröskeln till att använda det ohämmat utomhus.

Därför har jag köpt en flaska organisk gödning. Inte ett dugg självförsörjande.

 

Jord

Här har jag också slarvat. Om jag hade varit förutseende så hade jag tagit undan en säck med jord från någon odlingsbädd i höstas innan allt frös. Note to self. Därför köpte jag onödigt dyr såsord från Änglamark och sedan omplanteringsjord från Hasselfors. Skärpning.

 

Vatten

Man kan tycka att det känns löjligt att skriva om vatten men vattenbristen är stor i landet och i Örebro är det riktigt illa. Jag har skrivit om det förr men jag gör det igen; det bär mig emot att vattna med brunnsvatten. Jag samlar så mycket regnvatten jag bara kan och inför kommande säsong har jag skaffat ytterligare två stora kärl att samla detta i. Nu har jag massor av snö och den smälter snabbt inomhus så vattning är inget bekymmer alls.

I P1s Plånboken gjordes ett intressant reportage om alla onödiga trädgårdsprylar. Jag har länkat till det förr men det är värt att höra igen. Och om man kollar på alla nätbutiker med odling som specialitet så finns det massor av saker som man kan köpa men egentligen inte behöver.

Jordskopor, sådosor, fuktmätare, kryddsaxar, fröpåsar, planteringspinnar – you name it. Vad sägs om att använda nävarna, trädgårdsspaden och den vanliga saxen? Men visst trillar även jag dit i mina svaga stunder. Och visst finns det fiffiga saker att köpa. En jordtermometer skulle det nog kunna bli snart för min del. Hittills har jag använt baktermometern till allt vilket känns lite oaptitligt. Och ett kålnät kan nog vara aktuellt. Så mycket bättre än fiberduk och så mycket enklare än Turex. Permakultur handlar inte bara om självförsörjning, det är samtidigt en modell för att göra saker och ting lite lättare.

Ikväll får jag höra Farbror Grön i Östansjö och det ska bli jättespännande! Mitt nästa inlägg kommer med allra största sannolikhet att handla om detta möte.

Och vintersådden nalkas. Jag hoppas att jag har gjort detta till nästa vecka så att ni kan få en rapport.

Än är det vinter kvar säger mor.

 

Chili – hot or not?

Vad ska man odla? är en fråga som jag får då och då. Det du vill äta brukar jag svara. Så man kan faktiskt undra varför jag odlar chili. Jag är verkligen inget stort fan.

Det finns mild chili, Padrón är en god sort, men för en chiliälskare räknas den nog knappast. Man kan också använda små mängder av en het chili och få lagom styrka på maten men om det blir too much så tycker jag att chilin kväver alla andra smaker. Ja alla intryck över huvud taget. Jag blir i det närmaste på dåligt humör om maten är för stark. Så himla bortkastat liksom.

Men. Jag har en sambo som är väldigt förtjust i chili och jag tycker att odling är kul så tillsammans är vi en skaplig kombo.

Efter många års experimenterande och misslyckanden så har jag i år satt chilifrön med större kunskap i bagaget än någonsin. Bara det att jag sådde dem redan den 10 januari tyder på en gnutta intelligens.

Dessutom har de fått kuvös och riktigt varma förhållanden. I rummet där sådden står skruvar jag på elementet rejält när jag inte är där. Och när jag ska vara i rummet så ställer jag krukorna på mormors gamla värmedyna. Och skruvar ner elementet för att inte svimma.

Det ultimata vore nog att de stod på mormors värmedyna hela tiden men jag litar inte riktigt på elektriciteten i denna säkert 60 år gamla trotjänare. Vilken dag som helst kommer den att börja ryka och då vill jag vara i närheten. Det kanske är läge att investera i en modern värmematta avsedd för kräsna fröer. Man behöver faktiskt inte betala mer än 350 kronor för en bra. Lyckosten med golvvärme har redan lösningen klar.

Drygt 60 fröer sådde jag. Dels för att jag räknar med att högst hälften gror, dels för att det alltid går att sälja chiliplantor. Jag har dessutom lärt mig att de starkaste ofta är de kräsnaste och från 2016 års sådd har jag en liten planta Trinidad Moruga Scorpion som tiden till trots bara är 15 cm hög. Alltså nu snackar vi långsam tillväxt.

Inte mycket till planta trots att den snart är ett år gammal. Som jag har daltat med denna.

Vi kan jämföra med Matchbox, en inte alls lika känslig – eller het – planta som i dagsläget är 50 cm och har gett fin avkastning sedan i augusti. Den har dessutom fått vara pionjär i mitt första försök att övervintra chiliplantor inomhus. Tillsammans med en kompakt liten Basket of Fire har de tagit plats på finaste fönsterbrädan hela hösten och vintern.

Matchbox får en rotblöta.
Basket of Fire är en kompakt och buskig planta som aldrig blir mer än 25 cm hög men ger många frukter. Bra för den som har ont om utrymme. Denna var vår enda köpeplanta förra året.

Det lär vara så att en övervintrad chiliplanta ger en extra stor skörd året därpå. Och det är klart, den är ju färdigvuxen och klar när årets sådd knappt har grott.

Nåväl, av sådden från den 10 januari har ett endast frö grott. Än så länge är det bara 1,5 cm Jamaica Bell som sticker upp och det vore väldigt roligt om den överlevde eftersom det är en annorlunda chili. Och övriga fröer är långt ifrån uträknade, nej de har god tid på sig att gro.

Att ta egna frön på sin skörd är något som jag är dålig på (men förstås vill utveckla) men på chili gör jag det alltid. Förmodligen för att det är så enkelt.

Och att lagra chili är också enkelt. Det enda som är svårt är att äta dem.