Recept på ketchup

Tid: Cirka 1 timme
Mängd: Cirka 1 liter

2 kg tomater

1/2 stjälk selleri

1 lök

2 vitlöksklyftor

1/2 färsk chili

4 dl vatten

100 g ljust muscovadosocker (strösocker funkar)

1 dl ättiksprit (12%)

En gnutta salt

En näve färsk basilika

Vitvinsvinäger efter smak

Sätt ugnen på 175 grader. Skär tomaterna i grova bitar och avlägsna den hårda stocken. Jag behåller skalet på. Ugnsbaka på 175 grader i cirka 1 timme.

Skär stjälkselleri, lök, vitlök och chili i små bitar.

Värm upp en tjockbottnad gryta eller kastrull på medelvärme. Lägg i en liten klick smör och låt smälta. Den ska inte fräsa.

I med hacket (men inte tomaterna) och stek försiktigt så det mjuknar, det ska inte ta färg.

Häll i tomaterna och vattnet. Låt koka upp.

Ha i muscovadosocker och ättikssprit.

Hacka basilika och ha i även det. Låt sjuda cirka 30 minuter.

Mixa med en mixerstav eller matberedare och passera sen genom finmaskig sil. Se till att pressa ur allt. Det som ska bli kvar i silen är lite skalrester och tomatkärnor. Den lättflytande purén häller du tillbaka i grytan.

Låt småkoka till den nått önskvärd konsistens. Smaka av med vitvinsvinäger.

Lägg nydiskade glasburkar/flaskor i ugnen i 110 grader i 15 minuter. Skölj glasburkarna med Atamon 2 tsk /dl varmt vatten som kokat först. Atamonen ska inte blandas i förrän vattnet sjunkit till ca 85 grader annars förstörs själva vitsen med atamon. Den tål inte att värmas upp till 100 grader. Koka locken.

Oöppnad står sig ketchupen väldigt länge, framför allt om man förvarar den i kylen. Öppnad ska alltid förvaras i kylskåp.

Början på slutet

 

I förra inlägget skrev jag att jag slutskördar en hel del nu. Gurkorna till exempel. Mina vaxbönor och haricot verts sjunger på sista refrängen och jag tar hand om de sista ätbara bönorna. Plantorna klipps ner och läggs på jordytan. Jag går aldrig omvägen via komposten. Eventuellt lyfter jag på täckmaterialet och petar in skrufset så att det hamnar så nära mikrolivet som möjligt.

Alla röda lökar är upptagna och ligger på tork, till nästa vecka har jag förmodligen flätat dem. Våra äpplen har fått vara i fred från älgarna och vi mustar i takt med att vi plockar av träden.

Det regnade som tusan i helgen men nu är det fin höst igen. Det märks att det är fuktigare, det finns tendenser till mögel i växthuset där bladverket är tätt. Därför klipper jag bort mycket blad på tomatplantorna, de har ändå gjort sitt. Nu ska de kvarvarande tomaterna mogna i lugn och ro. Kylan är fortfarande inget problem.

Alla bondbönor är skördade och infrysta och vilken dag som helst måste jag ta hand om basilikan. Dels är den känslig mot kyla, dels sitter bladen tätt och jag har hittat lite mögel i basilikahäcken.

Och så här kommer det att fortsätta. Jag slutskördar lite om dagen. Täcker och lägger bäddarna i träda. Tar bort spaljéer och stödpinnar. Drar upp skyltar och namnlappar. Torkar, hackar och fryser in.

Och så försöker jag samla från det vilda. Både nypon och rönnbär är gångbart i vårt hushåll och det finns massor att hämta i naturen nu.

Lokförare Bergfälts Jätteärt är nedklippt och jag tog hand om de prassliga ärtskidorna. Innehållet är i princip torrt men det får ändå ligga i torken ett litet tag till för säkerhets skull. Detta ska användas till utsäde nästa år.

När jag står med ett överflöd av skörd ligger det nära till hands att glida in på Internet. Hitta ny inspiration. Och då är inte steget långt till Instagram för där finns det galet mycket matkonton.

Jag har försökt att hålla mitt Instagramkonto (@getingedalen) ganska snävt för att det inte ska bli för långa sessioner på detta forum. Strictly Ceramics typ. Och lite odling förstås. Men steget från odling till matlagning är mikroskopiskt så därför har jag börjat följa några nya konton på sistone.

Jag berättade om Jennie Walldén i ett annat inlägg. Klart värd att rekommendera. Och idag föreslår jag att ni tittar in hos Gottigheter. Hon följer säsongen i sina tips och kommer därför alltid med dagsaktuella förslag. Dessutom har hon ett skitroligt tilltal och språk.

Jag har aldrig skördat så mycket fina och friska tomater. Det går liksom inte att låta bli att skriva om dem. Trots att jag skrev ett ganska långt inlägg om tomater nyligen. Sedan dess har jag både torkat och gjort tomatkross men även tomatsoppa och tomatflarn på smördeg. För det verkar vara höstens hetaste rätt. Sånt fattar man när man börjar följa matkonton eftersom flera av dessa skriver om samma rätt samtidigt.

Tomatsoppan som jag tycker att alla ska prova!

Jag gjorde ett samlingsinlägg med mina bästa tomatrecept, du hittar det här. Tomatflarnet är med så klart. Och inlägget kommer att fyllas på med tiden.

Dagens skörd utan filter. Fotat under The Golden Hour som syrran har lärt mig att det heter.

Rundvandring!

Äntligen! Idag kan jag bjuda på rundvandringen som jag har utlovat. Från början skulle den ha redovisats i text och bilder men jag fick feeling och gjorde en film istället.

Som jag också säger i filmen; den är filmad med en simpel mobilkamera, jag pladdrar och babblar helt utan manus och vinden stjäl ljudet emellanåt men den duger.

Det är så klart massor som jag går förbi utan att nämna, och tur är väl det för filmen är nästan 27 minuter lång, men jag får helt enkelt göra korta filmer (är det ens möjligt?) med specifika teman och nörda ner mig djupt i en sak i taget. I dagens film jobbar jag brett och ytligt.

Så, välkommen till Getingedalens köksträdgård!

Tji rundvandring

Nästa vecka blir det helt enkelt en statusrapport med foton från trädgården.

Så avslutade jag förra veckans inlägg men jag kommer inte att hålla mitt löfte.

Orsaken heter väder. Inte för att jag är känslig för vatten, som hundägare har jag vant mig vid att vara ute i alla väder, men det blir kladdigt och tungt med blöt jord. Fröer fastnar på fingrarna, tuschet flyter iväg när jag ska skriva mina skyltar och kameran får fuktskador.

Men jag har annat att skriva om, tro mig, det händer saker där ute.

Bland annat tänkte jag följa upp det jag skrev om kogödselskandalen eftersom det finns rykande färskt material på den fronten. Dessutom blir det några rader om hägg, hos oss blommar den som bäst just nu.

I dagens avsnitt av Plånboken i P1 intervjuas Lena Israelsson om fusket i jord- och gödselsäckarna. Jag tycker definitivt att du ska lyssna på det. Antingen skrollar du fram 20 minuter eller också lyssnar du från början. Det första reportaget har också trädgårdsanknytning men tyvärr inte av det roliga slaget.

Här hittar du det aktuella avsnittet av Plånboken i P1.

Förra veckan skrev jag att Lena inte hade hunnit blogga om kogödselskandalen än men nu har det hänt. Här läser ni hennes utförliga och informativa text.

I bloggen skriver hon både om sin medverkan i Plånboken men också att hon finns med i kommande avsnitt av Odla med P1, ett program jag alltid lyssnar på och har rekommenderat flera gånger här. Då ska hon dock inte prata kogödsel utan om pyralider, alltså bekämpningsmedlet som har smugits in i många gödselpreparat och en del jordar. Jag har skrivit lite om detta förut men Lena har skrivit kilometrar.

Det är uppenbart att hobbyodlarna är beroende av en pinsam och oreglerad marknad som inte går ut på att sälja bra grejer utan att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Nu lämnar jag eländet men det pågår fortfarande för fullt där ute. Du som konsument kan påverka situationen på två sätt: Köp inte billig jord/gödsel med tvivelaktigt innehåll och ställ frågor i affären.

Och kom ihåg att mineralgödsel är en tjusig omskrivning för konst- eller handelsgödsel. Big no no.

Över till häggen. Det är nog risk för att den har blommat över i stan men här är det prime time för häggen. Förra året var jag lite skadad av utbildningen eko-vegetariskt kök och såg det ätbara i allt. Vi kokade saft, picklade häggblommor och gjorde häggvinäger.

Det röda i saften kommer från rabarber som jag blandade i för syrans skull.

Ett år senare och vi har inte rört blommorna eller druckit en droppe av saften. Vinägern står också orörd.

Faktiskt så tror jag att pandemin är en del av orsaken. Det har inte arrangerats några kalas i Getingedalen på väldigt länge och det känns som om detta är spännande bjudgrejer.

Men pandemin har ju inte hindrat oss från att laga kalasmat, tvärtom, det har varit ett ypperligt tillfälle att grotta ner sig i nya recept och prova ny, spännande mat. Men häggen fick inte vara med.

Att saften är orörd är det minst förvånande. Vi dricker aldrig saft och all saft som kokas är i princip bara till för gäster och bjudningar. Vi hoppas att det finns anledning att ta fram den i höst.

Här har jag samlat mina recept med hägg.

Med andra ord, jag lagar ingenting med hägg i år. I förrådet finns även orörda produkter med syrén; syrénsirap, syrénsocker, syrénmarmelad och syrénsaft. Eller marmeladen har vi dock ätit och kastat. Den blev lite för bitter för oss.

För en gångs skulle tänkte jag ligga steget före; här kommer mina recept med syrén.

Att se fram emot!

Nämen hörni, nästa vecka hoppas jag verkligen att jag får bjuda på en fotograferad rundvandring i trädgården. En lägesrapport i bilder. Jag ligger efter, den kalla våren och en fet förkylning har saktat ner arbetet men det reder nog ut sig i slutänden.

Kontraster

Förra veckans inlägg började med klagomål på vädret. Det var verkligen inte skönt ute. Idag är det raka motsatsen, man vill bara vara ute, hur underbart som helst.

Den här värmen som följd på regnet som föll i helgen har fått naturen att explodera. Plötsligt fick jag en känsla av bråttom.

Mina förodlingar ska snart planteras ut, prognosen ser ok ut och plantorna får inte plats inomhus längre. Vi behöver dock byta plasten på vårt växthus först. Jag skrev om det för ett par veckor sedan och sedan dess har plasten köpts, häftpistolen fyllts och packband införskaffats. Dock inte utan krångel, det fanns väldigt många olika sorters packband.

Vad ska vi ha packbanden till? Det är en förstärkning när vi häftar fast plasten så att inte häftan går genom duken.

Nästan bara tomater men till vänster syns även ett tråg med purjolök.
All frösådd lök mår bra av att klippas några gånger under förodlingen. Annars ränner den upp i långa taniga och sköra stjälkar. Genom att hålla löken kort så bygger den upp kraftiga rötter.
Alla plantor som har fått plats i ett söderfönster med naturligt ljus är lite finare än de som har stått under växtbelysning.
Chili och paprika. Jag använder såjord genom hela förodlingen. När näringen tar slut så gödselvattnar jag istället för att plantera om. Svag kobajssoppa och nässelvatten har jag använt och det verkar funka.

Sedan sist har vi ympat! Egentligen är det min sambo som är mest intresserad av ympning men vi har båda enklare baskunskaper i konsten så vi hjälptes åt. Eftersom han är ympchef och jag assistent så få han bestämma hur det ska gå till. Det finns flera sätt.

Det behövs verkligen ingen specialutrustning för att ympa men min sambo gillar saker, särskilt verktyg, så vi har så klart en ymptång och ymptejp.

Ymptången.

Ymptången är fiffig på så sätt att den klipper delarna i perfekt hona/hane och när man sätter ihop delarna blir det nästan svårt att se skarven.

Snittet.
Suddig bild men man ser det man behöver se.

Därefter snurrar man på lite elastisk ymptejp utan klister för att både skydda och stärka. Den här tejpen förintas av sig själv efter en tid. Men då den saknade klister så fick det bli några varv med vanlig eltejp på slutet.

Ymptejpen.
Eltejp och märkning.

Precis nu börjar knopparna att spricka på våra äppelträd så nu blir det dagliga rundor för att kolla hur ymparna mår. Även om jag inte är superintresserad av ympning så är det ändå lite spännande att följa.

Det börjar sina i matförråden men mycket finns också kvar. Vi har till exempel frysta bondbönor som vi gör pastej på. Och bärförrådet är stort, det finns gott om godsaker till frukostarna.

Vårt bästa smörgåspålägg är bönpastej. Här hittar du receptet.
Le Tarte.
Björnbär, aronia, rönnbär och havtorn mixas med lite andra frukter, juice, honung och yoghurt till en väldigt god frukostsmoothie. Jag tror att den är nyttig också.

Under vintern gick jag en kurs i permakultur. På distans så klart. Men har du inte gått en sådan förut, Kajsa? Nej inte en renodlad permakulturkurs. Jag pluggade småskalig odling 2016 och då gick så klart permakulturens principer som en röd tråd genom kursen men den gick aldrig på djupet.

Nu har jag gått en introduktionskurs i permakultur för att vara behörig  för ”högre studier” så småningom. Jag är lite småsugen på att gå en certifieringskurs i permakultur (PDC), framför allt för kunskaperna så klart men också för att själv kunna undervisa i ämnet.

Maria Svennbeck hette kursledaren och mer om henne och hennes engagemang kan du läsa här.

 

Nyårslöften och julmatsplanering

Någon gång per år, ofta i december när Fair Finance Guide ger ut sin årliga rapport, säger jag att jag ska byta bank. Eller åtminstone flytta en del av mina pengar till något betydligt mer etiskt.

Fair Finance Guide är ett samarbetsinitiativ i 13 länder som genom en internationell metod granskar hur hållbart och ansvarsfullt banker investerar och lånar ut pengar. Syftet är att förbättra insynen för allmänheten och därigenom påverka bankerna att ta större ansvar.

Fair Finance Guide finansieras av SIDA. Deras rapporter redovisas antingen som en lång och detaljerad text eller också som mycket tydliga och pedagogiska stapeldiagram, uppdelade i olika teman.

Hur som helst, det finns inget som slår Ekobanken. Möjligtvis gällande tjänster och servicefunktioner, en så pass liten bank har till exempel inte Swish, men ur ett etiskt perspektiv är de outstanding.

Jag vill inte att mina pengar ska stötta korruption och vapenhandel och jag vill att min bank tar ansvar gällande mänskliga rättigheter, biologisk mångfald och jämställdhet.

Det gör Ekobanken.

Jag har dock hört hur storbankerna kan göra livet surt för kunder som även har konton i Ekobanken så nu har jag kontaktat min bank som ett första steg i denna process. Vi får se vad steg två blir i detta nyårslöfte.

Det var Plan-B-podden som påminde mig om detta. Jag har skrivit om denna pod förr och jag påminner gärna om den för den är riktigt bra.

Apropå poddar så har det fötts en ny podd med odlingstema: Bokashipodden! Det finns tre avsnitt hittills och för den som är bokashifrälst är den förmodligen intressant. Den är intressant även för mig som inte är frälst för jag gillar grejen, men redan efter tre avsnitt tycker jag att de upprepar sig. Hur länge kan man vrida och vända på bokashi och hålla intresseflaggan hissad? Jag kommer att fortsätta lyssna men om det blir glesare mellan nyheterna och tätare mellan upprepningarna vete 17…

Vi har planerat vår julmeny. Eftersom vi bara kommer att vara två personer som äter så är det inte läge för några stora laddningar. Vi kom fram till att vi vill äta följande:

Janssons frestelse utan död fisk

Det blir i stort sett detsamma men likdelarna byts ut mot fläderkapris och soltorkad tomat (egen produktion). Potatis från gården.

Gravad morot

En rätt som jag har skrivit om flera gånger förut men den är så lyckad att jag gärna upprepar mig. Till detta en hovmästarsås på egen dill och det är egna morötter också förstås.

Recept här

Aubersill

Max tre olika smaker men vi tycker att detta är en riktigt lyckad anrättning med tydlig koppling till julbordet. Dags att lägga in aubergine så att den är redo för smaksättningarna nästa vecka! Jag lyckas aldrig att odla auberginer men lök och örter kommer så klart från egen skörd.

Långt ner i det här inlägget hittar du receptet!

Rödbetssallad

Det behövs inte mycket men jag vill ändå ha en klick på vörtbrödet. Dags att lägga in några rödbetor så att dessa är redo för salladen nästa vecka! Rödbetor, lök och äpplen från egen eller pappas skörd.

Bild från förra året men är det något som upprepar sig så är det jultraditionerna!

Seitan

Vi har fortfarande inte bestämt om det blir korvar eller stek men denna glutenprodukt är ett bra grundämne för alla möjliga köttsubstitut. Tidigare år har jag gjort en stek och griljerat den med senap och ströbröd. Örter från egen skörd.

Awesome Vegan Dad gör mycket kul på Seitan och här är hans bästa recept på seitanskinka. Det finns även korv, skav, biff och mycket annat kul på hans hemsida.

Kålknyten

Att förkoka ett par svartkålsblad och linda in lite getost i dessa är en riktigt god historia. Kål och purjolök från egen skörd.

Dessa knyten gjordes visserligen på savoykål men svartkål är ju nära släkt och det finns i vår trädgård så det väljer vi istället!

Här finns receptet.

Rosenkål

Enligt tradition skördas rosenkålen (brysselkålen) den 23 december i Getingedalen. Så även i år. Vår favorittillagning är att fritera kålen, krydda med chipotle, parmesan och äta med en klick majonnäs.

Grönkål

Någon liten sallad med egna grönkålsblad ska vi ha också.

Sedan tror jag att vi är mätta och belåtna. Det behövs ingen dessert i det här hushållet. Det brukar alltid göras något julgodis och bakas saffransbröd vilket är gott nog åt oss.

Uppföljning på detta kommer om en vecka!

Mitt i oktober

Min idé om att lägga upp skrivandet på ett annat sätt gick fullständigt om intet.

Det händer för mycket och det verkar som om de röriga dagboksanteckningarna är min grej. Iallafall just nu.

Idag blir det ytterligare några ord om slutskörd, vinterboning, bra saker i media och ett par recept. Som vanligt alltså.

Nu har frosten kommit även till Getingedalen. Ingen hard core frost så allt har överlevt. Temperaturen går nästan ner mot noll på nätterna men inga förödande minusgrader än.

Fast jag är i fas. Vem kunde tro det? Allt känsligt är omhändertaget och organisationspusslet av övervintring av chili och pelargoner är lagt.

Det fanns dock en gröda som var känsligare än jag trodde. När jag skulle gå ut och skörda mina gråärter så var de helt borta. Plantan hade vissnat men jag hade räknat med att ärtskidorna skulle hänga kvar men det fanns inte ett spår av några ärter. Lite tråkigt eftersom det var en kulturarvssort som inte finns i handeln. Jag lärde mig verkligen något där.

Vitkålen är skördad. Den kan se riktigt trist och oaptitlig ut på slutet och det ligger nära till hands att tänka att det är kört men icke. Skala av lagren av tuggat, trasigt, brunt och geggigt så gömmer sig det allra finaste kålhuvud. Man kan tro att det ska gömma sig insekter och bös inuti men det är hur fint som helst. Jag har aldrig stött på några otrevliga överraskningar.

Finfin vitkål av sorten Elisa. Vi började med smarrig pizzasallad men det kommer också att mjölksyras och göras kålpudding.
Årets minsta. Söt.

Jag får grymt fin fransk dragon i år. Vi har ätit så mycket vi har orkat men det går liksom inte åt så mycket. Det är så mycket karaktär på denna ört, små mängder räcker. Nåväl, inget går upp mot en hederlig bea och med inlagd dragon når du himmelsk smak. Jag gjorde helt enkelt dragonvinäger vilket ger mig två användbara ingredienser. Men det står fortfarande kvar massor av dragon i jorden.

Se detaljerat recept här.

Slutskörd av spenat och squash som ropar eat me gav oss anledning att leta upp ett nytt recept. Ett helt fantastiskt bra recept var det dessutom. Vi lade till lite vitlök men i övrigt följde vi instruktionerna.

Här hittar du instruktionerna till görgoda squashrullar.

Salt, peppar och parmesan från butiken, resten från trädgården.

Vi gjorde slut på sista gurkorna i en tzatziki. I Getingedalen är det ett populärt sätt att konsumera gurka på. Älskar känslan av att allt går åt. Inget kastades bort.

Ett annat sätt att äta gurka på är mjölksyrad. För över en månad sedan startade jag en omgång mjölksyrad gurka, den första i mitt liv, utan att veta ett dyft om hur det skulle sluta. Visserligen hade jag läst på ordentligt men ändå.

Vid provsmakningen av den första gurkan höll jag på att ramla av stolen för det var så gott. Betydligt godare än alla köpta surgurkor någonsin. Den avnjöts med en klick smetana och hunung från våra hyrbin.

En helt annan sorts tillagning som utförs regelbundet i vårt kök är müsli. Eller granola som det kanske heter. Detta görs i stort sett bara med köpeingredienser så vad är då vitsen kan man undra. Det finns ju ekologisk och kravmärkt müsli i affären?

Visst gör det men jag tror att egenmixad müsli blir billigare. Dessutom kan jag styra innehållet så att det smakar exakt som jag vill. Och jag kan handplocka ingredienserna så att de matchar mitt hållbarhetstänk all the way. Så långt det går iallafall.

Här hittar du receptet till min bästa müsli. Eller granola.

Apropå vitkålen. I vanlig ordning är kålen jättefin så här års. Mitt i sommaren är det lätt att ge upp, kålfjärilar och larver håller på att ta över hela skiten, men med en ganska liten arbetsinsats så kan jag hålla odlingen i schack och jag vet att kålen återhämtar sig när larverna gett upp.

Just därför kan jag skörda fin vitkål och njuta av riktigt pampig och aptitlig svartkål i oktober. Till och med ruccolan är superfin.

Apropå ruccola så tänker jag att det är nästa blad som ger upp på grund av kyla. Ungefär som med sallat, man har den när man har den. Ingen lagringsgrönsak över huvud taget. Fast jag googlade lite. En del gör ruccolapesto. Men det tror jag inte kommer att gå åt i Getingedalen. En del torkar ruccola. Låter faktiskt lite spännande…? Vissa hackar och fryser in i färsk form. Undrar hur det blir…? Andra förväller en minut och fryser in. Kanske ska prova…?

Och varför odlar vi mangold över huvud taget? Min sambo gillar inte smaken och jag lagar sällan bara åt mig själv. Jag kommer att ge bort den men när våren kommer är det mycket troligt att jag sår några frön trots allt. Den är ju ändå väldigt vacker.

Oktobermangold. Helt ostädad och utan filter.

Visserligen skulle jag kunna frysa in en del för nu har vi en frysbox i källaren! Det finns återigen plats och luft i frysarna! Det går att hitta saker och var sak har fått sin egen hylla! Så otroligt lyxigt och bekvämt!

Bland annat har bondbönorna en helt egen avdelning. Denna näringsrika, lättodlade, goda och mycket användbara böna. Som faktiskt tillhör ärtsläktet egentligen. I Getingedalen används den frekvent.

Då var det extra roligt att höra Vetenskapsradion På Djupet den 13 oktober som tillägnade bondbönan ett helt eget program. Det stärkte mig i odlandet av bondbönor och jag hoppas att det inspirerar flera att odla den.

Här kan du lyssna!

När vi ändå är inne på avdelningen lyssna vill jag rekommendera ett nyinspelad samtal mellan Stefan Sundström och Rebecka Bohlin på ETC gällande skördetiden och vad vi gör med jorden nu. Visserligen är det en visuell intervju men den funkar lika bra utan bild. Mycket bra saker sägs och Stefan är en rolig prick. Tycker iallafall jag.

Här hittar du samtalet.

Nu ska jag hämta in ruccolan och experimentera lite.

Skörd! Om morot, björnbär och gul lök.

Ännu en vecka med skördetema. Detta märkliga år med distansregler och massor av inställda aktiviteter är det extra tillfredsställande att ha en meningsfull trädgård. Skördetiden är spännande och man får vara lite kreativ gällande matlagning och förädling.

Idag tänkte jag följa upp förra veckans inlägg med ytterligare tre av årets skördefavoriter. Tre saker som jag definitivt rekommenderar alla att odla.

Morot

Det känns som om moroten är en symbol för grönsaker och hemmaodling. Det är något som de flesta äter och betraktas också som ganska lättodlad. Nja, säger jag.

Det går att så morotsfrö på hösten för tidig skörd året därpå men det har jag aldrig provat. Jag har inte så bråttom utan istället har jag satsat på morotssorter som går att lagra länge, åtminstone ett halvår.

Vintermorötter har betydligt bättre lagringsegenskaper än sommarmorötter eller varken-eller-morötter. Jag odlar båda sorterna, en för att äta under sommaren och en annan för att spara till vintern.

Det sägs att sommarmorötter är lite godare men jag tycker att skillnaden är hårfin.

Alldeles för tätt odlade morötter.

Antingen kan man så tätt och gallra/äta eller också sår man glest från början. Vid en föreläsning med Åke Truedsson för några år sedan lärde jag mig det senare, det är ju ganska slösigt att så massor av fröer som ska gallras bort.

Förra året var jag lite slarvig och öste på med frö i raderna. Det blev enormt tätt mellan rötterna och jag försökte gallra/äta så ofta jag kunde men det blev ändå för dåligt med utrymme åt varje rot. Resultatet är små morötter, lite jobbiga att skala, hantera och inte minst lagra. De blir snabbt mjuka och tråkiga.

I år sådde jag glest och det ser väldigt bra ut.

Mer utrymme åt morötterna i år ger färre men större rötter.

Morötter vill ha medelgödslad jord. Jag grundar med ganska mycket kogödsel på våren och när morötterna har kommit upp en bit näringsvattnar jag en gång varannan vecka. De vill dessutom ha en lucker jord med så få stenar och motstånd som möjligt. När en morot stöter på ett hinder så förgrenar den sig. För att inte behöva vattna så ofta så täckodlar jag morötterna rejält. Det ger inte bara fuktig jord utan även stor aktivitet bland mikroorganismerna som gör jorden ännu mera lucker och framkomlig för känsliga morötter.

Paris Market ger klotrunda rötter i klassisk orange.

I år odlar jag en ovanligt rolig form av sommarmorot, den heter Paris Market. Annars brukar jag satsa på en blandning av lila, röda, vita, gula och oranga morötter för att det är så vackert. Min trotjänare bland vintermorötterna är Rothild.

Vad lagar jag av morötterna? Morotsbiffar/fritters är en favorit men för ett par dagar sedan blev det en god morotssoppa. Gravad morot är supergott. Lyxpuddingen som jag lärde mig under utbildningen i Eko-vegetariskt kök var en hit. Morötterna är ofta inblandande i matlagningen; buljong, grytor, pastasås, bröd, kaka, gratäng, lasagne och soppor. Det som inte hinner tillagas river jag och fryser. I år ska jag prova att fermentera morötter.

Morot i degen ger ett saftigt bröd.
Gravad morot är otroligt gott.
Morotsfritters, en biff med bra konsistens som håller ihop fint.

Jag har fortfarande aldrig tagit egna morotsfröer men det ska vara tämligen enkelt. Moroten blommar andra året så genom att låta några fina exemplar stå kvar i landet, låta dem blomma och vissna ska man kunna lyckas med det. Jag tror att det handlar om platsbrist för min del.

Kom ihåg att morotsblasten är fullt ätbar! Till en varierad sallad, pesto, örtolja och lite andra grejer funkar den fint. Men den är också bra som djurfoder och täckodling.

Björnbär

I år är det ett riktigt bra bärår. Jag har aldrig plockat så mycket hallon, havtorn, aronia, blåbär eller lingon förr och norrut lär det ha varit rikligt med hjortron. En fördel med bär är att plantorna är perenna eller vilda vilket är betydligt bättre för klimatet än att odla ettåringar. Förutom alla ovan nämnda härliga bär så är det grymt mycket björnbär i år.

Sjukt taggiga buskar, galet vildväxande och emellanåt hemskt irriterande men ack så goda och vackra bär.

Precis som med hallon ger björnbär frukt på fjolårsskott så om man ger sig på att klippa en björnbärsbuske så ska man hålla tungan rätt i mun. Jag gödslar aldrig björnbärsbusken, den är så pass etablerad att dess rötter har letat sig djupt ner i jorden. Däremot så växer den på en solig plats. Bären mognar sent och här kommer vintern tidigt. Genom att ge den en genomtänkt placering kan jag förlänga säsongen.

Vår björnbärsbuske har fått ett stabilt torn, förankrat i marken med fyra stolpskor, att klättra på. Det är dessutom bra att binda upp alla jobbiga årsskott i. Skott som annars river armar och ben när man klipper gräs.

Björnbären styckfryser jag. Sprider dem på en bricka och när de är som stenkulor häller jag dem i glasburkar. Ur dessa skakar jag fram ett gäng när det vankas smoothie eller ska göras dessert.

Falsk ostkaka äts med bär i Getingedalen. Ingen grädde.

Än så länge äter vi – så klart – färskt också. Igår blev det falsk ostkaka (ett utmärkt sätt att göra av med mycket squash) med björnbär. Fruktansvärt lyxig kvällsmat.

Om jag skulle vilja föröka min björnbärsodling så är det enkelt. Man gör helt enkelt avläggare, trycker ner en gren mot marken med en sten, och låter den vara tills det har börjat växa rötter. Då klipper man av grenen, gräver upp den nya lilla plantan och planterar den där man vill ha den.

Jag har ingen aning om vilken sorts björnbär jag har och smaken är värd varenda litet rivsår.

 

Gul lök

Välmående lökodling.

Det är lök i allt. Typ. Det är åtminstone en av de vanligaste ingredienserna i vår matlagning. Och jag satsar främst på att odla det jag äter så gul lök finns alltid i mina bäddar. Men det går inte alltid lika bra att odla den.

Lök vill ha rätt så mycket näring. Det kan vara misstag nummer ett. Förutom grundgödslingen så stödgödslar jag en gång/vecka, åtminstone hela augusti. Om blasten ser tunn och gul ut så är det garanterat på grund av näringsbrist.

Enklast är att odla lök med sättlök. En liten lök blir en stor lök. Det finns ett bra ekologiskt utbud nuförtiden men detta är ganska dyrt. Betydligt bättre vore det att odla lök från frö och det har jag provat en gång med ganska dåligt resultat.

Förodling av lökfrö.

Jag vet dock vad jag gjorde för fel så egentligen borde jag göra det igen. Fast året därpå (i år) ville jag göra det lite enkelt för mig så det blev sättlök.

För kanske tre år sedan lärde jag mig av Sara Bäckmo att sätta lökarna tre och tre. Varje lök får ändå tillräckligt mycket utrymme att växa fritt och det går i fler lökar per kvadratmeter jord. Det kommer jag aldrig att sluta med för det funkar jättebra.

Dessutom täckodlar jag löken rejält, det förhindrar torka och ger en jämn fukt i jorden.

Täckodling av lök.

Löken har i synnerhet en fiende; lökflugans larver. Jag har väldigt små eller inga angrepp alls tack och lov. Knepet att odla lök tillsammans med morot är en myt. Jag har provat det och morotsblasten blir så stor och kraftigt att löken inte får något ljus. Löken blir allra bäst utan konkurrens. Lökens rötter är väldigt ytliga så i princip går det att samodla den, ganska tätt, tillsammans med grönsaker som har djupgående rötter.

Välmående lök som har börjat lägga sig.

Jag tänker inte skriva om några recept. Däremot vill jag skriva hur jag skördar och lagrar löken. Om man slipper ohyra så mår löken bäst av att bo kvar i jorden. Då får den ett tjockt skal som förenklar vinterlagringen. Oavsett om blasten har lagt sig ner.

För blasten lägger sig förr eller senare. I synnerhet efter en regnskur men löken kan mycket väl växa även efter detta. Däremot så slutar löken att växa när blasten börjar vissna så då skördar jag min lök. Först sprider jag ut dem för att torka, därefter skrubbar jag av jordresterna och sedan flätar jag dem.

Man måste så klart inte fläta men jag tycker att det är ett praktiskt och platsbesparande sätt att lagra lök på. Efter detta hänger jag flätorna utomhus på torr och dragig plats, i mitt fall i car porten, där de får torka ytterligare lite till.

Lök ska förvaras i rumstemperatur. De som inte gillar lökflätor brukar förvara dem i lådor och korgar där det finns plats. Under soffan är inte alls ovanligt.

Nyskördad lök på tork.
Flätad lök på tork.
Ett annat bra sätt att lagra lök på.
Självklart odlar jag även röd lök. Det funkar exakt likadant.

Att ta eget frö på lök är ganska enkelt, ungefär som moroten. Lök blommar andra året så man låter helt enkelt några lökar bo kvar i jorden över vintern. Först får löken en hög stjälk, sedan utvecklas en ganska fin alliumblomma och när den vissnar kan man skaka ut massor av svarta lökfröer.

Jag har nog ambitionen att ge mig på detta nästa år och jag har en stressad lök som har gått i blom redan i år. Den kan göra det om det blir för torrt eller för kallt. En växt som anar oråd och döden i vitögat satsar på förökning helt enkelt.

Löken som gick i blom. Av flera hundra lökar som sattes i år var det en som kände sig lite stressad, förmodligen av kylan i juli, och valde att gå i blom.

Alla goda ting är tre, eller hur? Därför blir det ytterligare ett sådant här inlägg nästa vecka. Tre favoriter från årets skörd.

Jord under naglarna och fullt i alla fönster!

Vissa årstider är det mer teori, andra blir 100% praktiska. Jordiga. Fysiska. Härliga. Som nu.

Jag har mätt min jordtemperatur. 3-4 grader är det, inte mer. Jag måste stilla min iver att sätta potatisen. Däremot så skulle jag kunna sätta bondbönor vilken dag som helst. För att inte tala om morot, palsternacka, dill och rättika.

Detta har inte hänt eftersom jag vill gödsla först och det är ett dagsverke som kräver lite assistans nuförtiden. Tyvärr så är jag inte samma kraftkvinna som förr även om jag förtränger det emellanåt.

Men det mesta klarar jag själv. Särskilt nu när hushållet har blivit med bredgrep! Lycka! Jag tar bort täckmaterialet, sprider ut gödsel, grepar igenom jorden för att slutligen kratta och jämna till ytan. På med täckmaterial och sedan är det bara att så eller plantera.

Inomhus händer det grejer. Förodlingen växer väldigt fint och i år har jag sluppit alla irriterande flugor och kryp. Tomaterna har grott och sträcker sig mot ljuset under lysröret.

Det är så fullt under lysröret att jag antingen behöver skaffa ett till eller också nyttja det naturliga dagsljuset. Det är nästan tillräckligt ljust i söderfönstret så här års så gurkorna får stå där och när ytterligare plantor ska skolas om hamnar även chiliplantorna där.

Gurkorna blir lite för långa och gängliga i söderfönstret eftersom de egentligen behöver lite mer ljus än årstiden kan erbjuda. Men jag har inget alternativ.
När dessa physalisplantor har skolats om i varsin kruka kommer det att behövas ännu mer ljust utrymme… Ska nog ta en allvarligt funderare på ett lysrör till.

Annat som mår fint under extrabelysningen är gräslök och purjolök. Jag som hade dömt ut purjolöken. Uppenbarligen för tidigt. Gräslöken är planterad i kluster, fröna gror bättre då, och dessutom är det så de ska växa utomhus senare.

Alla lökplantor vattnas underifrån, de är lite känsliga för fukt runt stjälken. Nu har jag börjat vattna med lite näring. Jag använder en köpt, ekologisk, flytande näring. Här funkar det även med guldvatten eller lakvatten från bokashi. Jag rekommenderar de sistnämnda eftersom de är ”gratis”.

Lökplantor klipps också under förodlingen. När stjälkarna når ca 10-12 cm kapas de till hälften. Det gör plantorna grövre och starkare.

I växthuset är det riktigt gött på dagarna, 25 grader är inte ovanligt. Här växer spenaten lagom fort och säkert 80-90% har grott vilket innebär ca 17 meter spenat om några veckor. Detta skördas, förvälls och fryses in i småportioner. Gamla mjölkpaket är perfekt till detta.

Växthuset anno 4 april 2020!
Mitt sätt att frysa in spenat.

I växthuset har jag även sått flera olika sorters kål. Eftersom den är köldtålig och jag har platsbrist inomhus så sätter jag förodlingen här ute. Det blir till och med bättre än att odla inomhus. Det är mycket ljusare och plantorna avhärdas automatiskt.

Jag bredsår alltid kålen, det funkar fint. Sparar både tid och utrymme. Lagom när de börjar bli stora och protestera är det dags att plantera ut dem.
Årets kålsorter utom grönkålen vars påse jag kastade bort.

En annan spenat, rankspenaten, ligger på förgroning inomhus. Ett blött hushållspapper och en kuvös av en plastpåse ska få dessa kinkiga fröer att gro.

Jag försökte med rankspenat 2018 och förodlingen gick bra men att få dem att etablera sig utomhus under värsta torkåret var värre. Nu ska jag lyckas! Detta är en perenn, ätbar klätterväxt.

Så här långt kom jag våren 2018 innan de dog torkdöden.

Luktärt är en av få blommor som jag fortfarande satsar på, trots att den inte går att äta. Tror jag. Den är både vacker och doftar underbart. Den kan dock vara lite kinkig att driva upp. I år florerar det ett tips på nätet som jag tänkte testa. Cecilia Wingård har skrivit en bok om luktärter och verkar vara något av en luktärtsexpert. Hennes råd ser du i länken och jag följer dem. Utvärdering kommer.

Cecilia Wingårds odlingsråd för luktärter

Mina luktärter gror nu!

Avslutningsvis vill jag påminna om vitsen med att odla vintertomater eller piennolos som de lite slarvigt kallas. Vi äter fortfarande goda och spänstiga tomater, odlade sommaren 2019, tack vare att de har lite tjockare skal och mycket goda lagringsegenskaper.

Anmälan är fortfarande öppen för odlingskursen den 19 april. Vi kommer att vara utomhus så kursen kan hållas även i coronatider. Välkommen!

Täckodling, ett varv till

Sedan 2016 täckodlar jag och har absolut inga planer på att sluta med det, tvärtom, jag vill ha ännu tjockare och mer näringsrika lager för varje år som går.

I söndags, den 8 mars, var jag på en föreläsning med Börje Remstam. Jag har skrivit om honom förut efter att ha hört honom föreläsa på trädgårdsmässan och när han har medverkat i både radioprogram och poddar. Det skadar dock inte att höra honom igen.

Börje är framför allt mannen som uppmuntrar till täckodling. Han är även en rutinerad användare av biokol men det tänkte jag inte skriva om idag.

Börje har inte rensat ogräs, vattnat, gödslat eller grävt i sin trädgård på 40 år och allt är tack vare täckodlingen.

Genom att alltid se till att jordytan är täckt med organiskt material så matar man maskar och mikroorganismer i jorden. Det här är mumma för dem och de rör sig i jorden för att hämta och bryta ner materialet åt dig.

På köpet får du en väldigt lucker jord och allt som maskarna bryter ner ger näring och struktur åt din jord.

En frisk jord har ca 500 maskar/kvadratmeter och när dessa har bajsat en hel säsong så har du fått 90 kg prima gödsel. För att detta ska hända krävs det dock att du matar dem. Alltså täckodlar.

Det kan vara svårt att få tag på tillräckligt med täckmaterial men jag använder allt från min trädgård som är friskt och inte innehåller stora mängder moget frö. Alla stjälkar och blad, nedklippta växter, bortrensat material, gräsklipp och löv. Ja till och med ogräs. När det får torka med roten uppåt på toppen av täckmaterialet så dör växten och blir värdefullt organiskt material.

För att få ännu mer täckning åkte jag till närmaste lantbrukare och frågade om jag kunde få köpa en halmbal. Inga problem. Dessutom är halmen så tätt packad att balen har räckt i flera år.

Nedklippta bönplantor, prima täckmaterial.
Halm funkar fint att täcka jorden med.

Hösilage- och ensilagebollar som spricker och ruttnar brukar också vara billigt och lätt att få tag på.

Jag har inte fått så bra snurr på detta som Börje men jag märker definitivt av de positiva effekterna. Grävning har jag helt och hållet slutat med och rensa ogräs gör jag väldigt sällan. Vattnar gör jag dock fortfarande men inte lika ofta.

Grävning är inte bara något jag ”slipper”, det är något jag undviker eftersom det orsakar stor oreda och skada i jorden. Maskar och mikroorganismer, alltså våra egentliga jordbrukare, dör eller får stora problem varje gång vi gräver. För att inte tala om vilka skador en jordfräs gör…

En annan positiv effekt av täckodlingen är att jag inte behöver flytta material till komposten. Jag lämnar växtresterna i odlingsbäddarna. I komposten förlorar jag dessutom en del näring som går rakt ner i marken.

Den 19 april kommer jag att hålla en kurs i hållbar grönsaksodling och där kommer definitivt täckodlingen att avhandlas. Anmäl dig på [email protected]

Här följer några länkar för den som vill veta mer om Börje Remstam:

Börjes egen hemsida

Intervju med Börje i podden Odlarna

Börje medverkar i Odla med P1

Och här följer tre bra lästips om täckodling:

Gröna rader

Odla.nu

Nelson Garden

Och varför inte tre filmsnuttar om täckodling:

Morag Gamble’s No-Dig Garden

Sara Bäckmo förklarar täckodling

Charles Dowding berättar om No-Dig-metoden

 

Är 2020 året du du testar täckodling?