Jord under naglarna och fullt i alla fönster!

Vissa årstider är det mer teori, andra blir 100% praktiska. Jordiga. Fysiska. Härliga. Som nu.

Jag har mätt min jordtemperatur. 3-4 grader är det, inte mer. Jag måste stilla min iver att sätta potatisen. Däremot så skulle jag kunna sätta bondbönor vilken dag som helst. För att inte tala om morot, palsternacka, dill och rättika.

Detta har inte hänt eftersom jag vill gödsla först och det är ett dagsverke som kräver lite assistans nuförtiden. Tyvärr så är jag inte samma kraftkvinna som förr även om jag förtränger det emellanåt.

Men det mesta klarar jag själv. Särskilt nu när hushållet har blivit med bredgrep! Lycka! Jag tar bort täckmaterialet, sprider ut gödsel, grepar igenom jorden för att slutligen kratta och jämna till ytan. På med täckmaterial och sedan är det bara att så eller plantera.

Inomhus händer det grejer. Förodlingen växer väldigt fint och i år har jag sluppit alla irriterande flugor och kryp. Tomaterna har grott och sträcker sig mot ljuset under lysröret.

Det är så fullt under lysröret att jag antingen behöver skaffa ett till eller också nyttja det naturliga dagsljuset. Det är nästan tillräckligt ljust i söderfönstret så här års så gurkorna får stå där och när ytterligare plantor ska skolas om hamnar även chiliplantorna där.

Gurkorna blir lite för långa och gängliga i söderfönstret eftersom de egentligen behöver lite mer ljus än årstiden kan erbjuda. Men jag har inget alternativ.
När dessa physalisplantor har skolats om i varsin kruka kommer det att behövas ännu mer ljust utrymme… Ska nog ta en allvarligt funderare på ett lysrör till.

Annat som mår fint under extrabelysningen är gräslök och purjolök. Jag som hade dömt ut purjolöken. Uppenbarligen för tidigt. Gräslöken är planterad i kluster, fröna gror bättre då, och dessutom är det så de ska växa utomhus senare.

Alla lökplantor vattnas underifrån, de är lite känsliga för fukt runt stjälken. Nu har jag börjat vattna med lite näring. Jag använder en köpt, ekologisk, flytande näring. Här funkar det även med guldvatten eller lakvatten från bokashi. Jag rekommenderar de sistnämnda eftersom de är ”gratis”.

Lökplantor klipps också under förodlingen. När stjälkarna når ca 10-12 cm kapas de till hälften. Det gör plantorna grövre och starkare.

I växthuset är det riktigt gött på dagarna, 25 grader är inte ovanligt. Här växer spenaten lagom fort och säkert 80-90% har grott vilket innebär ca 17 meter spenat om några veckor. Detta skördas, förvälls och fryses in i småportioner. Gamla mjölkpaket är perfekt till detta.

Växthuset anno 4 april 2020!
Mitt sätt att frysa in spenat.

I växthuset har jag även sått flera olika sorters kål. Eftersom den är köldtålig och jag har platsbrist inomhus så sätter jag förodlingen här ute. Det blir till och med bättre än att odla inomhus. Det är mycket ljusare och plantorna avhärdas automatiskt.

Jag bredsår alltid kålen, det funkar fint. Sparar både tid och utrymme. Lagom när de börjar bli stora och protestera är det dags att plantera ut dem.
Årets kålsorter utom grönkålen vars påse jag kastade bort.

En annan spenat, rankspenaten, ligger på förgroning inomhus. Ett blött hushållspapper och en kuvös av en plastpåse ska få dessa kinkiga fröer att gro.

Jag försökte med rankspenat 2018 och förodlingen gick bra men att få dem att etablera sig utomhus under värsta torkåret var värre. Nu ska jag lyckas! Detta är en perenn, ätbar klätterväxt.

Så här långt kom jag våren 2018 innan de dog torkdöden.

Luktärt är en av få blommor som jag fortfarande satsar på, trots att den inte går att äta. Tror jag. Den är både vacker och doftar underbart. Den kan dock vara lite kinkig att driva upp. I år florerar det ett tips på nätet som jag tänkte testa. Cecilia Wingård har skrivit en bok om luktärter och verkar vara något av en luktärtsexpert. Hennes råd ser du i länken och jag följer dem. Utvärdering kommer.

Cecilia Wingårds odlingsråd för luktärter

Mina luktärter gror nu!

Avslutningsvis vill jag påminna om vitsen med att odla vintertomater eller piennolos som de lite slarvigt kallas. Vi äter fortfarande goda och spänstiga tomater, odlade sommaren 2019, tack vare att de har lite tjockare skal och mycket goda lagringsegenskaper.

Anmälan är fortfarande öppen för odlingskursen den 19 april. Vi kommer att vara utomhus så kursen kan hållas även i coronatider. Välkommen!

Täckodling, ett varv till

Sedan 2016 täckodlar jag och har absolut inga planer på att sluta med det, tvärtom, jag vill ha ännu tjockare och mer näringsrika lager för varje år som går.

I söndags, den 8 mars, var jag på en föreläsning med Börje Remstam. Jag har skrivit om honom förut efter att ha hört honom föreläsa på trädgårdsmässan och när han har medverkat i både radioprogram och poddar. Det skadar dock inte att höra honom igen.

Börje är framför allt mannen som uppmuntrar till täckodling. Han är även en rutinerad användare av biokol men det tänkte jag inte skriva om idag.

Börje har inte rensat ogräs, vattnat, gödslat eller grävt i sin trädgård på 40 år och allt är tack vare täckodlingen.

Genom att alltid se till att jordytan är täckt med organiskt material så matar man maskar och mikroorganismer i jorden. Det här är mumma för dem och de rör sig i jorden för att hämta och bryta ner materialet åt dig.

På köpet får du en väldigt lucker jord och allt som maskarna bryter ner ger näring och struktur åt din jord.

En frisk jord har ca 500 maskar/kvadratmeter och när dessa har bajsat en hel säsong så har du fått 90 kg prima gödsel. För att detta ska hända krävs det dock att du matar dem. Alltså täckodlar.

Det kan vara svårt att få tag på tillräckligt med täckmaterial men jag använder allt från min trädgård som är friskt och inte innehåller stora mängder moget frö. Alla stjälkar och blad, nedklippta växter, bortrensat material, gräsklipp och löv. Ja till och med ogräs. När det får torka med roten uppåt på toppen av täckmaterialet så dör växten och blir värdefullt organiskt material.

För att få ännu mer täckning åkte jag till närmaste lantbrukare och frågade om jag kunde få köpa en halmbal. Inga problem. Dessutom är halmen så tätt packad att balen har räckt i flera år.

Nedklippta bönplantor, prima täckmaterial.
Halm funkar fint att täcka jorden med.

Hösilage- och ensilagebollar som spricker och ruttnar brukar också vara billigt och lätt att få tag på.

Jag har inte fått så bra snurr på detta som Börje men jag märker definitivt av de positiva effekterna. Grävning har jag helt och hållet slutat med och rensa ogräs gör jag väldigt sällan. Vattnar gör jag dock fortfarande men inte lika ofta.

Grävning är inte bara något jag ”slipper”, det är något jag undviker eftersom det orsakar stor oreda och skada i jorden. Maskar och mikroorganismer, alltså våra egentliga jordbrukare, dör eller får stora problem varje gång vi gräver. För att inte tala om vilka skador en jordfräs gör…

En annan positiv effekt av täckodlingen är att jag inte behöver flytta material till komposten. Jag lämnar växtresterna i odlingsbäddarna. I komposten förlorar jag dessutom en del näring som går rakt ner i marken.

Den 19 april kommer jag att hålla en kurs i hållbar grönsaksodling och där kommer definitivt täckodlingen att avhandlas. Anmäl dig på [email protected]

Här följer några länkar för den som vill veta mer om Börje Remstam:

Börjes egen hemsida

Intervju med Börje i podden Odlarna

Börje medverkar i Odla med P1

Och här följer tre bra lästips om täckodling:

Gröna rader

Odla.nu

Nelson Garden

Och varför inte tre filmsnuttar om täckodling:

Morag Gamble’s No-Dig Garden

Sara Bäckmo förklarar täckodling

Charles Dowding berättar om No-Dig-metoden

 

Är 2020 året du du testar täckodling?

Vecka 34

En annan sorts kapris

Klassisk kapris görs av blomknoppen eller frukten på kaprisplantan. Dessa växer i medelhavsområdet och är en perenn liten buske som klarar torka väldigt bra. En anspråkslös växt. Sånt gillar vi.

Läs mer om kapris här.

Fast ännu mera gillar vi sådant som vi kan skörda i vår närmiljö och tillaga själva. Kan inte bli smartare eller billigare.

Vecka 29 skrev jag att jag skulle göra fläderkapris för första gången i år. Min fläderbuske börjar bli riktigt stor och frodig så att skörda blommor och bär från den känns helt rätt.

Bären skulle bara få växa till sig och börja slå om till lila och det hände förra veckan.

Jag följde detta recept med undantag från en sak; jag skördade säkert 25 klasar men det blev bara 5 dl bär. Och ärligt talat så var jag väldigt nära sammanbrott när dessa bär skulle repas från stjälkarna eftersom det satt kvar småkvistar på bären och dessa kändes oaptitliga. Att gå igenom varje bär för att dra loss den lilla stjälken krävde en god IPA och ändå orkade jag inte dra loss alla. Tanken på att ALDRIG göra detta igen for genom mitt huvud flera gånger.

Nåväl. Trots halva mängden bär så kokade jag hela mängden lag och det blev lagom tycker jag. Därefter följde jag receptet slaviskt.

Det. Blev. Jättegott.

Tre dagar senare provar jag mina fläderkapris och smaken fick mig att glömma psykbrytet vid rensningen.

Fläderkapris. Värt besväret.

I boken som jag berättade om i förra inlägget finns det ett annat recept på fläderkapris. Det är helt annorlunda än det jag provade, liknar mer receptet i den här länken. Blir så klart nyfiken på att prova det nästa gång.

Bra bok!

Det måste inte vara fläderbär om man vill göra en nordisk variant på kapris. Frukterna som kommer efter slingerkrassens blommor ska tydligen också bli goda efter inläggning. Om man smakar på ett färskt sådant så är det riktigt bitigt i smaken. Lite som pepparrot.

Här är en länk till ett recept på krassekapris men jag har inte provat det så jag vet inte hur det blir.

Krasse.

Det är också möjligt att göra krasse på ramslökens fröställningar. Har inte provat det heller men de borde ju ha en touch av lök vilket säkert är riktigt gott.

Här finns ett recept. Fast det finns även i tidigare nämnda bok.

När ramslöken har blommat över kommer de små gröna fröställningarna.

I Björkmans bok finns även recept på koriander- och granskottskapris. Åtminstone det sistnämnda blir jag väldigt sugen på att prova. Framför allt för att jag brukar ha obegränsad tillgång på granskott på försommaren men också för att de är lättrensade. Och lite udda i kaprissammanhang.

Här hittade jag ett recept på kapris av omogna svarta vinbär. Varför inte? Fast å andra sidan vill jag nog hellre skörda dem i svart tillstånd. Fläderbär och granskott känns som det jag har i överflöd och har råd att avvara.

Vad använder jag kapris till?

I en potatissallad är de oumbärliga och i en remouladsås är de nödvändiga. Men tipset härifrån att steka squash och äta med fetaost och fläderkapris kommer jag definitivt att testa när squashen är färdig.

Vecka 9

Sista veckan i februari och det är vår i luften.

Lite för tidigt, lite för kort vinter, men vad sjutton ska man göra åt det? Jo förbereda sig mentalt på att det kan komma en ny vinter med 50 cm snö. Mars kan leverera.

Så det gäller att inte låta sig förledas och börja så tomatfröer även om suget finns. Långsamma saker är sådda, det redovisade jag i förra inlägget, och aubergine, paprika och gul lök har börjat gro. Det som gror bäst är piplöken som jag kallar Rikkenstorp. Jag fick en planta av dem när jag gick utbildningen där och vet inte vad det är för sort. Det roligaste är att jag har sått fröer som jag har tagit själv och i mitt projekt att utvecklas till en bättre fröodlare verkar jag har lärt mig något.

Ur denna piplöksblomma skakade jag de svarta fröerna och nu gror de!

I slutet av januari redovisade jag downshiftarläget i Getingedalen och jag tänker göra samma sak idag.

Vad har jag handlat? Jo, fröer så klart. Det ingår liksom i mitt livspaket som självförsörjare. Jag har även varit tvungen att köpa Nemablom. Sorgmyggorna började bli lite för många vilket kan betyda good bye för vissa växter. Nemablom är ett ofarligt och naturligt preparat som tar död på sorgmyggornas larver.

Jag har handlat en leksak för 350 kronor och den ska användas på ett kommande kalas och kommer troligtvis att göra succé. Man ska vårda sina vänskapsrelationer och det här kalaset är en del av det.

Min sugigaste och mest irriterande utgift i februari är frisörkostnaden på 600 kronor. Orkar inte gå in på alla detaljer men omständigheter gör att jag måste proffsklippa mitt hår då och då. Vill hitta ett bättre alternativ men har ingen lösning i nuläget.

Sambon köpte en lampa åt mig så att jag ska se bättre när jag lagar kläder. Att laga och sy om tills tyget inte längre håller är det enda tänkbara för mig.

I övrigt består utgifterna av försäkringar, studieskulder, telefonabonnemang och bensin. Inte så mycket att göra något åt. Eller jo. Man kan faktiskt se över sina försäkringar ordentligt. Det gjorde vi i höstas och genomförde några förflyttningar och ändringar som blev till det bättre.

Försäkringsbolag har dessutom olika riktlinjer kring miljö- och hållbarhetsfrågor och jag tycker att det finns en vits med att jämföra dessa och att ställa frågor till bolagen så att det fattar att det är ett viktigt argument för konsumenterna.

Detta gäller också bankerna. Även de ska ha tydligt formulerade principer kring etik och hållbarhet och tyvärr är ofta resultatet beträffande det etiska undermåligt…

Visserligen är denna artikel från SVT fyra år gammal men den är bra. 

Bankerna har som långivare och ägare i företag stora möjligheter att trycka på företag att inte skövla regnskog, ha barnarbete eller strunta i miljö och klimat.

Handelsbanken råkar vara min bank och den får sämst betyg i den undersökning som SVT hänvisar till i artikeln.

2017 gjordes en ny undersökning av Fair Action där man ser att Handelsbanken har skottat upp sig några snäpp men ligger fortfarande långt ifrån Ekobanken och JAK som man framför allt väljer på grund av dess etiska ställningstaganden.

Den läsvärda redovisningen av svenska bankers (bristande) etik 2017 finns här.

Kanske dags att byta bank eller åtminstone att börja ställa lite frågor?

Ett inköp som kan bli aktuellt i framtiden är ovanstående bok. Dels tycker jag att Stefan har skrivit riktigt bra böcker tidigare, dels grottar jag gärna ner mig ytterligare i biokolträsket. Bokashi intresserar mig också men jag har gjort ett medvetet val att inte pyssla med det. Jättebra för de som till exempel bor i lägenhet men för mig känns det överflödigt.

Så här i slutet av februari har jag börjat vattna igång mina pelargoner och jag har även skyfflat ett andra lass med snö på min kallsådd av spenat. Inget har grott än…

Till nästa inlägg hoppas jag ha kallsått en del kålfröer. Dessa kan sås i växthuset för att sedan planteras ut i maj. Jag ska också berätta lite om granngänget och det lilla odlingsprojektet som jag har blivit involverad i.

Ut och njut!

Green dinner is served!

Idag ska jag presentera några recept som alla innehåller minst en ingrediens från odlingarna. I helgen hade vi kalas och då bjöd vi på denna måltid. Det italienska köket har inspirerat till nästan hela middagen men en var också rysk, som ett litet minne från vår resa.

Vi inledde med att bjuda på surgurka med smetana och honung.

Gurkorna på bilden är skivade men vi serverade hela gurkor. Om man inte har syrad gurka så funkar även saltgurka. Till detta är en klick smetana och en fast honung magiskt gott. Tillsammans blir det en unik smaksammansättning som man inte kan ana i förväg.

Från den ryska hotellfrukosten.

Nästa rätt, eller snarare en mellanrätt, var rostad svartkål med olja och salt. Med lite parmesan, och kanske ytterligare några kryddor, blir det ännu delikatare men vi skulle komma att bjuda på så mycket mer efter kålen att vi skippade det.

Ta  bort den tjocka nerven i mitten på bladen och hacka dem sedan grovt, 4-6 bitar från varje blad. Blanda bladen med olja och salt, mycket mindre än man tror, och sprid bladen i en långpanna. Låt dem rostas i 175-200 grader, rör om någon gång, till de är krispiga. Låt dem helst inte bli bruna, då får de en bitter smak. Det tar ungefär 10-15 minuter totalt. Ät dem som chips ungefär.

Till förrätt eller sallad gjorde vi en klassisk insalata caprese. Skiva mozzarellaost och en bra tomat, varva dessa skivor med basilikablad på ett fat. Salta och peppra och ringla över en god olja. Ibland kan några droppar mörk balsamicovinäger var gott till.

Huvudrätten bestod av pasta och som så ofta sägs om italiensk mat; ju enklare desto bättre. Se till att ha bra råvaror så räcker det med några få.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja och parmesan

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar, kanske parmesan och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Till dessert serverade vi en rabarbersemifreddo. Receptet hittar du här. En halv sats av det länkade receptet ger fyra generösa portioner.

De ingredienser som kom från egen skörd var gurka, svartkål, tomat, basilika, salvia, vitlök och rabarber.

Sen var vi väldigt mätta och nöjda.

Påminner om föreläsningen den 28 oktober! Komsi komsi!