Min kära termometer och några recept

Om jag skulle rangordna mina trädgårdsredskap så skulle jordtermometern hamna på topp 5.

Alla känner säkert igen osäkerheten. När man står där och inte vet om man kan sätta potatisen eller så fröna. Ska jag chansa? Är det dumt? Eller är man onödigt feg, man väntar kanske onödigt länge med att så.

När jorden reder sig. Så står det ofta i handböcker och på fröpåsar. Men vad är det egentligen? Enligt Blomsterlandet är det:

När jorden torkat upp så mycket att den inte klibbar fast vid spaden när du gräver, säger man att den reder sig.

Det stämmer nog men det finns ändå en osäkerhet inblandad. Olika jordar klibbar olika mycket och all jord klibbar litegrann. Den kan också klibba olika mycket på olika platser i trädgården.

En termometer ljuger inte. Och vilka fröer som kan sås vid olika temperaturer är Runåbergs generösa nog att redovisa på sin hemsida. Jag är stormförtjust i den tabellen. Jag har ett utskrivet och inplastat exemplar med mig när jag jobbar med vårbruket.

Vårbruket version 2.0. Bredgrepen har gjort saken betydligt snabbare, lättare, mer ergonomisk och roligare. Jag börjar med att raka bort täckmaterialet. Den enda nackdelen med täckmaterial är att jorden värms upp långsammare på våren. Därefter strör jag ut näring, på bilden är det kogödsel som jag köper av Lions Kilsbergen. Närproducerad och hemkörd skit.

Himla tur att jag beställde redan i höstas eftersom vårens leverans är inställd på grund av corona. Anledningen till höstbeställningen beror på att vårleveransen brukar komma lite för sent för min smak.

När näringen är utslängd och jämnt fördelad så grepar jag och därefter krattar jag bädden jämn och petar ner eventuella komockor som fortfarande ligger på ytan.

Potatisen kan sättas vid en jordtemperatur på 7-8 grader och jag tog bort täckmaterialet i potatisenbädden ganska tidigt. Då steg temperaturen så att jag kunde sätta knölarna.

Bondbönor är nöjda med 5 grader i jorden så det har jag också sått.

Min favorit är Express från Runåbergs och i höstas skrev jag att jag skulle sätta 100 plantor i år så det gör jag. Eftersom bondbönsfrö sätts så pass glest så gör jag inga sårader i jorden utan gropar istället. Jag rafsar undan täckmaterialet och petar ner fröerna.

Bondbönor behöver näring i början av sitt liv, därför är jorden preppad med kogödsel. Men senare börjar denna baljväxt, liksom andra baljväxter, binda kväve från luften och blir självförsörjande på näring. Fiffigt va?

Andra saker som gillar kyla och tål sådd vid 4-6 grader är palsternacka, rotpersilja, svartrot och rättika. I dessa fall gör jag sårader eftersom fröerna sås mycket tätare än bondbönans. Jag rakar undan täckmaterialet så att bädden blir randig.

Heja spenaten!

Den tredje kategorin kallsådd, som jag kommer att så vilken dag som helst, är bladgrönt. Sallat gror bäst vid kallare förhållanden och det gör även dill och persilja. Spenaten är redan sådd i växthuset och växer för fullt.

Där står nu även förodlingen av kål. Dels för att den är köldtålig men samtidigt avhärdas den automatiskt. När dessa plantor ska sättas ut i landet är de redan härdade och det sparar plats inomhus. Varför förodla kål?

Allt har grott! Här växer nu vitkål, rosenkål, svartkål, grönkål, kålrabbi, broccoli, blomkål, savoykål och ytterligare nån slags broccoli. Jag ställer sådderna i gamla ugnsformar för att kunna vattna underifrån. Det absolut mest överlägsna sättet att vattna allt. Om det går. Håll tummarna.

Jo! Kålen är den planta som oftast angrips av insekter. Små, späda plantor tuggas av jordloppor och därefter kommer larver av kålmal och kålfjäril. Har man otur dyker det dessutom upp sniglar och kållöss. Om plantorna är lite större och kraftigare så klarar de angrepp betydligt bättre. Dessutom blir avståndet mellan plantorna perfekt från start. När någon planta dör så har man extraplantor att ersätta denna med.

Dessa plantor har ett betydligt större skydd mot angrepp än de spädisar som kommer upp vid frösådd.

En jordtermometer gör mig tryggare och dessutom sår jag tidigare än jag gjorde förr. Jag fegade och vågade inte chansa och istället skulle all sådd göras samtidigt. Mycket jobb. Nu blir jobbet utportionerat i kortare pass vilket är himla trivsamt.

Jag skrev om REKO-ringen i mitt förra inlägg och nu är det dags igen! Torsdagen den 23 april kommer de till Sigmahuset på Forskarvägen 1 på öster. Du gör dina beställningar via REKO-ringens Facebooksida. Där finns även all information.

Vi lagade riktigt god mat i påsk. Bland annat gjorde vi en sallad som jag vill rekommendera. Jag vill göra om den i höst när man har som mest egenskördat eftersom den innehåller sådant som är lätt att odla.

Grundrecepetet hittar du här och vi gjorde nästan exakt som det stod. När vi gör om den i höst räknar jag med att kunna hämta följande ingredienser från trädgården: kål, rättika, lök, kålrabbi, vitlök och gräslök. Brödet bakar jag själv och äggen kommer från grannens höns.

En annan god grej är örtolja gjord på persilja. Om man inte tar så mycket olja blir det en smarrig pesto, god till både pasta och rostad potatis. Örtoljan är egentligen en gremolata med salt. Den här gången föll jag för frestelsen att använda citron, ekologisk så klart, men jag ska prova att göra den med rabarberjuice nästan gång.

Persiljan och vitlöken kommer från egen skörd. Ett sätt att komma undan importerad olivolja är att använda kallpressad och ekologiskt rapsolja, den brukar vara väldigt smakrik.
Jag valde att mortla ihop örtoljan, lite svettigt men med ett perfekt resultat. Ca 1 dl hackad persilja, 1 vitlöksklyfta och en skvätt olja mortlas ihop. Tillsätt syran och oljan i skvättar till en lagom konsistens. Salta och smaka av.
Vi har potatis kvar. Jag älskar potatisrätter. En av alla hundratals goda saker att göra med potatis är ugnsrostad och krossad. Förkoka den lite, lägg sedan upp den på en plåt och krossa dem med baksidan av en sked. Strössla över salt och lite god olja och rosta på hög värme i 15-20 minuter. Ät med örtoljan.

Hoppas att ni njuter av vårbruket och har kommit igång med sådden! Det är härligt ute nu.

REKO, potatis och påsk

En ganska härlig påsk verkar det bli. Det är iallafall väldigt ledigt och tomt i kalendern vilket är tillräckligt för att skapa bra påskkänsla.

Skoluppgiften denna vecka handlar så klart om påskmaten. För tidigt för primörer men lite ogräs kanske man skulle kunna skrapa ihop. Framför allt finns det en del från 2019 års skörd kvar i lagret så det blir potatis, morötter, kål, vitlök och lite annat på menyn. Allt går att skoja till med lite inköpta hjälpmedel och örter.

Sedan jag kom på att man ska odla vintermorötter håller de sig fina hur länge som helst. De här ska bli morotskaka.

Apropå handla så besökte jag REKO-ringen för första gången igår. Det är alltså ett forum där gårdsbutiker, småproducenter, lokala odlare och andra inom livsmedelsbranschen går samman och säljer sina produkter utan mellanhänder. REKO står för REjäl KOnsumtion och du kan läsa mer om REKO-ringarna här.

Som en marknad kan man tro men nej, det är ingen marknad. Allt måste beställas och betalas i förväg. REKO-ringen är en snabb sak. Producenterna plockar ihop beställningarna, åker till den avtalade platsen, öppnar bakluckan och fördelar grejerna till kunderna på 30 minuter.

Det krävs tillstånd för att bedriva torghandel, därför funkar det så här.

Allt sker på Facebook. Man går med i REKO-ringen Örebro och där annonseras datum, tid och plats. De producenter som har grejer att sälja skriver detta i samma Facebookgrupp och där sker all business.

Fördelarna med detta är att man enklare kan handla lokala kvalitetsprodukter från småskaliga entreprenörer utan att åka runt halva Närke. Det går fort dessutom, alla val är gjorda och betalningen är redan avklarad.

Nackdelarna är just det snabba. Man hinner inte prata något med leverantörerna. Mycket folk och kort om tid. Dessutom finns det en vinst med att besöka de aktuella gårdarna, se ursprunget och vilka förhållanden som råder för de inblandade djuren och jordarna.

Potatisen är i jorden! När jordtermometern steg till 7 grader tog jag tag i saken. Bädden var redan preppad, jag gödslar aldrig potatisjorden, men jag grepar för att luckra den.

När potatisen är nergrävd lägger jag täckmaterial på toppen och märker upp var knölarna sitter. Det är olika sorter passande olika årstider så jag vill helst börja skörda i rätt ände.

Täckmaterialet är en salig blandning av halm, löv, döda växtdelar och kålplantorna från i fjol. Jag tror att det är tallriksmodellen i maskvärlden.

Det är säkert fler än jag som upplever att man har lite mer tid just nu. Det finns utrymme för att titta på saker på skärmen. Trädgårdstider på SVT är lite kul men de gräver för mycket och uppmuntrar till att odla i torv vilket jag opponerar mig starkt emot.

En obruten torvmark är riktigt bra för klimatet, den binder massor av koldioxid. Men när man bryter torv så händer motsatsen.

När torven kommer i kontakt med syre startar en nedbrytningsprocess som gör att stora mängder växthusgaser släpps ut.

Läs mer här.

Man kan även titta på Hjälp vi har köpt en bondgård på SVT Play. Underhållande och småkul om nybörjarlivet på landet.

Filmen Inhabit: A Permaculture Perspective streamas gratis på Vimeo. Den är 90 minuter lång och på engelska men man fattar tillräckligt och ni är bättre på engelska än ni tror.

Du hittar filmen här.

Och nu är det sista gången jag gör reklam för min egen kurs nästa helg! Vi kommer att vara utomhus så kursen funkar även i coronatider. Välkommen med din anmälan!

Jord under naglarna och fullt i alla fönster!

Vissa årstider är det mer teori, andra blir 100% praktiska. Jordiga. Fysiska. Härliga. Som nu.

Jag har mätt min jordtemperatur. 3-4 grader är det, inte mer. Jag måste stilla min iver att sätta potatisen. Däremot så skulle jag kunna sätta bondbönor vilken dag som helst. För att inte tala om morot, palsternacka, dill och rättika.

Detta har inte hänt eftersom jag vill gödsla först och det är ett dagsverke som kräver lite assistans nuförtiden. Tyvärr så är jag inte samma kraftkvinna som förr även om jag förtränger det emellanåt.

Men det mesta klarar jag själv. Särskilt nu när hushållet har blivit med bredgrep! Lycka! Jag tar bort täckmaterialet, sprider ut gödsel, grepar igenom jorden för att slutligen kratta och jämna till ytan. På med täckmaterial och sedan är det bara att så eller plantera.

Inomhus händer det grejer. Förodlingen växer väldigt fint och i år har jag sluppit alla irriterande flugor och kryp. Tomaterna har grott och sträcker sig mot ljuset under lysröret.

Det är så fullt under lysröret att jag antingen behöver skaffa ett till eller också nyttja det naturliga dagsljuset. Det är nästan tillräckligt ljust i söderfönstret så här års så gurkorna får stå där och när ytterligare plantor ska skolas om hamnar även chiliplantorna där.

Gurkorna blir lite för långa och gängliga i söderfönstret eftersom de egentligen behöver lite mer ljus än årstiden kan erbjuda. Men jag har inget alternativ.
När dessa physalisplantor har skolats om i varsin kruka kommer det att behövas ännu mer ljust utrymme… Ska nog ta en allvarligt funderare på ett lysrör till.

Annat som mår fint under extrabelysningen är gräslök och purjolök. Jag som hade dömt ut purjolöken. Uppenbarligen för tidigt. Gräslöken är planterad i kluster, fröna gror bättre då, och dessutom är det så de ska växa utomhus senare.

Alla lökplantor vattnas underifrån, de är lite känsliga för fukt runt stjälken. Nu har jag börjat vattna med lite näring. Jag använder en köpt, ekologisk, flytande näring. Här funkar det även med guldvatten eller lakvatten från bokashi. Jag rekommenderar de sistnämnda eftersom de är ”gratis”.

Lökplantor klipps också under förodlingen. När stjälkarna når ca 10-12 cm kapas de till hälften. Det gör plantorna grövre och starkare.

I växthuset är det riktigt gött på dagarna, 25 grader är inte ovanligt. Här växer spenaten lagom fort och säkert 80-90% har grott vilket innebär ca 17 meter spenat om några veckor. Detta skördas, förvälls och fryses in i småportioner. Gamla mjölkpaket är perfekt till detta.

Växthuset anno 4 april 2020!
Mitt sätt att frysa in spenat.

I växthuset har jag även sått flera olika sorters kål. Eftersom den är köldtålig och jag har platsbrist inomhus så sätter jag förodlingen här ute. Det blir till och med bättre än att odla inomhus. Det är mycket ljusare och plantorna avhärdas automatiskt.

Jag bredsår alltid kålen, det funkar fint. Sparar både tid och utrymme. Lagom när de börjar bli stora och protestera är det dags att plantera ut dem.
Årets kålsorter utom grönkålen vars påse jag kastade bort.

En annan spenat, rankspenaten, ligger på förgroning inomhus. Ett blött hushållspapper och en kuvös av en plastpåse ska få dessa kinkiga fröer att gro.

Jag försökte med rankspenat 2018 och förodlingen gick bra men att få dem att etablera sig utomhus under värsta torkåret var värre. Nu ska jag lyckas! Detta är en perenn, ätbar klätterväxt.

Så här långt kom jag våren 2018 innan de dog torkdöden.

Luktärt är en av få blommor som jag fortfarande satsar på, trots att den inte går att äta. Tror jag. Den är både vacker och doftar underbart. Den kan dock vara lite kinkig att driva upp. I år florerar det ett tips på nätet som jag tänkte testa. Cecilia Wingård har skrivit en bok om luktärter och verkar vara något av en luktärtsexpert. Hennes råd ser du i länken och jag följer dem. Utvärdering kommer.

Cecilia Wingårds odlingsråd för luktärter

Mina luktärter gror nu!

Avslutningsvis vill jag påminna om vitsen med att odla vintertomater eller piennolos som de lite slarvigt kallas. Vi äter fortfarande goda och spänstiga tomater, odlade sommaren 2019, tack vare att de har lite tjockare skal och mycket goda lagringsegenskaper.

Anmälan är fortfarande öppen för odlingskursen den 19 april. Vi kommer att vara utomhus så kursen kan hållas även i coronatider. Välkommen!

Plötslig högfart

Om det var lite lågfart förra veckan så är det raka motsatsen nu.

Att hålla avstånd, undvika sociala kontakter och isolera sig är vardagsmat för mig. Jag bor vid världens ände (även om jag helst kallar det världens början), jag grejar med odlingarna (precis som alltid så här års), jag jobbar i verkstaden (och där är det lika folktomt som vanligt), och jag hänger i skogen med hunden, utan sällskap.

Nu har jag sått tomatfrö och planterat om lite chili och paprika. Tomatfröerna såddes på min femtioårsdag, ett utmärkt sätt att fira på när man inte kan träffa folk. I skrivande stund har det gått tre dygn sedan sådd och jag lovar att de har grott till jag skriver nästa gång.

Jag fuktar jorden innan jag lägger dit fröerna. Då blir jorden lite kompakt och jag behöver inte vattna efteråt. Fröerna riskerar inte att flytta sig heller. På detta lägger jag 0,5-1 cm jord.
Årets sorter. En salig blandning och alldeles för många. Jag hoppas att inte alla gror…
Fullt på värmemattan! Det blev även några gurkor.

Gällande gurkorna så brukar jag inte lyckas med dessa. Om jag har odlat gurkor så brukar det vara med köpta plantor. Så nu sådde jag massor av fröer, mest gamla. Dels för att göra slut på dem, dels för att något av dem borde gro om jag sätter så många.

Jag har åtminstone lärt mig att de älskar värme och alltid ska vattnas underifrån.

Några väldigt gamla påsar men även en ny. Jag tror att det var La Diva som funkade fint i växthuset förra året men det var plantor som min granne, trädgårdsmästaren, hade drivit upp.
Gurkor från 2019. Min målbild.

Jag har även planterat om chili och paprika som började bli långa men även satt för trångt.

Basket of Fire, en medelstark brukschili, kommer från egna fröer och grodde väldigt fint. Förmodligen blir det för många plantor och överskottet kommer jag att sälja billigt.

Carolina Reaper, en riktig mördarchili, odlas mest för att tillfredsställa andra i hushållet.

Årets paprika är Ferenc Tender. Förra året odlade jag den för första gången och det är en ganska snabb sort med små och spetsiga paprikor som kan skördas i alla stadier (grön, orange och röd). Det kommer att bli för många plantor för mitt växthus så jag kommer förmodligen även att  sälja några av dessa.

Plötsligt blev det trångt i krukan. När de första karaktärsbladen har vuxit fram brukar jag plantera om. Jag vill inte att rotsystemet ska bli för stort och trassligt.
Alldeles för långa och sköra stjälkar. Paprika kan planteras djupt så det gör jag.
En sked är ett bra verktyg tycker jag. Jag behöver inte ta i de sköra stjälkarna och jag får med mig hela rotsystemet utan att riva runt i onödan.
Nu sitter paprikorna en och en. Och djupt. Under extrabelysningen får de sitt behov av ljus. Några plantor börjar visa gula blad. Ett tecken på näringsbrist. Det fixar jag med ekologiskt näringslösning i samband med vattning. Längst bort i bild syns gräslök och purjolök.

Andra saker som har hänt är att min sättpotatis och sättlök från Klostra har anlänt. Ganska lagom. Potatisen vill ha 7-8 grader i jorden och det ska jag kolla vilken dag som helst. Lök vill ha 10 grader. Det blev inte exakt de sorter som jag ville ha men jag gav Klostra fria händer att ersätta med likvärdig produkt. Det betydde att vissa sorter inte är ekologiska men istället för att leta ekologiskt utsäde hos andra leverantörer så struntade jag i det i år. Om Klostra har svårt att leverera så har förmodligen även andra samma problem.

Årets sorter och mängder (mest en notering för min egen del):

1 kg Rosara, en fast och extra tidig potatis

1 kg Queen Anne (eko), en mjuk sommarpotatis

1 kg Valor, en fast höstpotatis som ska lagras till vintern

1 kg Red Baron (eko), en röd sättlök som jag har odlat förut med bra resultat

1 kg Sturon, en klassisk gul sättlök som jag också brukar använda

3 kg sättpotatis brukar vara lagom för oss. Vi måste hinna äta upp den innan den blir dålig. 2 kg sättlök är mer än jag brukar odla men å andra sidan har jag alltid tyckt att vi odlar för lite lök. Det är lätt att lagra lök, särskilt gul kepalök (som det heter).

Eftersom det är jämna året kommer jag inte att experimentera med frösådd lök. Orkar inte riktigt det i år. Dessutom valde jag potatisar med hög resistens mot de flesta sjukdomar. Vill ha problemfria knölar i år.

Jag har också fått en leverans från Adlibris. Det började med att Växternas släktskap var med på bokrean men sedan fylldes korgen med andra intressant objekt. Rädda Maten blev jag nyfiken på efter att ha hört Meny i P1 om ”svinnventering” och Around the world in 80 plants fick jag möjlighet att bläddra i under utbildningen (Ekovegetariskt kök).

Stephen Barstow skriver om ätbara blommor och perenner och han kommer att hålla i en workshop hos Åfallet i Haddebo i sommar. Se mer här.

Den fjärde boken, Klimatsmart trädgård, var alldeles nyutgiven och jag tyckte att titeln talade till mig. Fast vid en första skumläsning så ser jag att jag ligger steget före. En del grejer tyckte jag till och med var fel. Men det är himla bra att kunna förankra sina påståenden i litteratur och det är en bra bok för den som vill börja en omställning.

I min klimatsmarta trädgård händer just nu följande:

I växthuset gror spenaten! Perfekt tajming. Det brukar ta 6-8 veckor till skörd och då är vi i mitten av maj, exakt då jag brukar sätta ut växthusväxterna för sommaren.

Jag har räfsat lite löv, jag använder det både som jordförbättring och täckmaterial. Jag är ganska onoga när jag räfsar. Det som ligger kvar på gräsmattan kommer att klippas sönder av gräsklipparen och göra nytta. Men där löven ligger tjockt brukar jag räfsa lite.

Genom att ta tillvara allt organiskt material som min trädgård ger mig kan jag bygga och förbättra mina jordar utan att behöva köpa något. Dessutom blev jag lite svettig och fick motion.
Det följer med lite gammalt gräs och ruttna äpplen. Inga problem, det blir fin jord av det också.
En del organiskt material kan fröa av sig. Då isolerar jag jorden med några gamla tidningar. Detta har legat hela ”vintern” så nu kan jag använda materialet till jordförbättring eller täckmaterial.
Sånt här hittar man också när man är ute och grejar. Alltid lika fint.

Jag är medlem i Plantagens kundklubb. Mina känslor inför det är dubbla, helt klart. Till exempel skänker Plantagen en bukett rosor till alla sina medlemmar när de fyller år. Generöst, absolut, men snittblomsodlingen över världen är en riktigt rutten business som jag absolut inte vill gynna.

Nu var det dags igen, en bukett rosor fanns att hämta hos Plantagen. Hur skulle jag göra den här gången, ta buketten och påpeka att jag tycker att ni ska satsa på rättvisa växter eller åka dit, inte ta buketten och säga att de är inte schysst odlade.

Men inget av detta behövde hända. Jag gick gladeligen ut från Plantagen med en bukett rättvisemärkta rosor som jag fortfarande njuter av. Sedan kan man fundera på om det är rosor världen behöver, hur schysst de än är odlade.

Den som inte vet hur det går till med märkningar och certifieringar kan läsa mer om det här.

I nästa inlägg blir det mätning av jordtemperatur, uppföljning av tomatsådd och kallsådd av kål.

Och du! Anmälningarna till min kurs i hållbar grönsaksodling ramlar in för fullt. Vi kommer att vara utomhus så det är en coronavänlig kurs. Se information nedan. Välkommen med din anmälan!

 

Lite lågfart

Först kom det snö, sedan kom ett virus. Jag skulle ha sått lite fröer ute men det kom en massa andra saker i vägen. Ingen ko på isen. Det är skönt att ha en fritidssysselsättning som inte innebär sociala kontakter. Jag umgås med mina fröpåsar och plantor och rider ut stormen.

Ungefär nu är det lagom att börja så tomaterna så det ska jag göra vilken dag som helst.

Föreläsningen hos Naturskyddsföreningen gick finemang. Självklart strulade det lite med det tekniska men i övrigt kändes det som om jag fick bra flyt och bra kontakt med åhörarna. Den andra föreläsningen ställdes in pga virus.

Min egen kurs den 19 april har fått några anmälningar och vi kommer mestadels att vara utomhus så det finns ingen anledning att ställa in den. Jag filar på innehållet för fullt!

Apropå Naturskyddsföreningen så tycker jag att deras visioner för framtiden är värda att läsa. För att bromsa uppvärmningen av klimatet måste vi ställa om till ett hållbart samhälle, det är nog alla överens om, men hur ska det gå till i praktiken? Naturskyddsföreningen presenterar sina förslag och idéer i den här artikeln. 

Jag fördjupar mig så klart i den del som handlar om framtidens mat. Jordbruk på naturens villkor, obefintligt matsvinn och rättvis omställning är några av rubrikerna i deras vision.

När jag ändå är inne på tips, jag tror att det blir mer tips än egen text i dagens inlägg, så vill jag rekommendera 2040 – framtidsfilmen på svt play. Du hittar den här.  Filmen ger något så ovanligt som en positiv bild av framtiden och är full av goda exempel.

Visserligen är den över ett år gammal men här kommer en artikel från SVT om sojaproduktionen i världen. Det är ganska vanligt att man tar upp vegetarianernas sojakonsumtion i debatter om köttätande. Att sojaodlingen är en klimatmässig skamfläck känner många till men att 90% av all soja går till djurfoder är det inte lika många som vet.

Läs mer om detta här.

Slutligen vill jag tipsa om inomhusodling. Så här på vårvintern börjar det tryta i våra egna lager, vintersallaten i landet börjar ta slut och ser ganska trött ut. I affären är det svårt att hitta färska gröna blad odlade på ett hållbart sätt. Det är då vi startar groddfabriken i Getingedalen. Genom att grodda linser, bönor, ärter och fröer så får vi färskt, grönt, nyttigt och klorofyllspäckat käk på tallriken.

Snabbt går det också. På fem dagar har jag goda och ätfärdiga groddar.
En lärorik och inspirerande bok för den som vill ha en manual och bredda sitt register.

Täckodling, ett varv till

Sedan 2016 täckodlar jag och har absolut inga planer på att sluta med det, tvärtom, jag vill ha ännu tjockare och mer näringsrika lager för varje år som går.

I söndags, den 8 mars, var jag på en föreläsning med Börje Remstam. Jag har skrivit om honom förut efter att ha hört honom föreläsa på trädgårdsmässan och när han har medverkat i både radioprogram och poddar. Det skadar dock inte att höra honom igen.

Börje är framför allt mannen som uppmuntrar till täckodling. Han är även en rutinerad användare av biokol men det tänkte jag inte skriva om idag.

Börje har inte rensat ogräs, vattnat, gödslat eller grävt i sin trädgård på 40 år och allt är tack vare täckodlingen.

Genom att alltid se till att jordytan är täckt med organiskt material så matar man maskar och mikroorganismer i jorden. Det här är mumma för dem och de rör sig i jorden för att hämta och bryta ner materialet åt dig.

På köpet får du en väldigt lucker jord och allt som maskarna bryter ner ger näring och struktur åt din jord.

En frisk jord har ca 500 maskar/kvadratmeter och när dessa har bajsat en hel säsong så har du fått 90 kg prima gödsel. För att detta ska hända krävs det dock att du matar dem. Alltså täckodlar.

Det kan vara svårt att få tag på tillräckligt med täckmaterial men jag använder allt från min trädgård som är friskt och inte innehåller stora mängder moget frö. Alla stjälkar och blad, nedklippta växter, bortrensat material, gräsklipp och löv. Ja till och med ogräs. När det får torka med roten uppåt på toppen av täckmaterialet så dör växten och blir värdefullt organiskt material.

För att få ännu mer täckning åkte jag till närmaste lantbrukare och frågade om jag kunde få köpa en halmbal. Inga problem. Dessutom är halmen så tätt packad att balen har räckt i flera år.

Nedklippta bönplantor, prima täckmaterial.
Halm funkar fint att täcka jorden med.

Hösilage- och ensilagebollar som spricker och ruttnar brukar också vara billigt och lätt att få tag på.

Jag har inte fått så bra snurr på detta som Börje men jag märker definitivt av de positiva effekterna. Grävning har jag helt och hållet slutat med och rensa ogräs gör jag väldigt sällan. Vattnar gör jag dock fortfarande men inte lika ofta.

Grävning är inte bara något jag ”slipper”, det är något jag undviker eftersom det orsakar stor oreda och skada i jorden. Maskar och mikroorganismer, alltså våra egentliga jordbrukare, dör eller får stora problem varje gång vi gräver. För att inte tala om vilka skador en jordfräs gör…

En annan positiv effekt av täckodlingen är att jag inte behöver flytta material till komposten. Jag lämnar växtresterna i odlingsbäddarna. I komposten förlorar jag dessutom en del näring som går rakt ner i marken.

Den 19 april kommer jag att hålla en kurs i hållbar grönsaksodling och där kommer definitivt täckodlingen att avhandlas. Anmäl dig på [email protected]

Här följer några länkar för den som vill veta mer om Börje Remstam:

Börjes egen hemsida

Intervju med Börje i podden Odlarna

Börje medverkar i Odla med P1

Och här följer tre bra lästips om täckodling:

Gröna rader

Odla.nu

Nelson Garden

Och varför inte tre filmsnuttar om täckodling:

Morag Gamble’s No-Dig Garden

Sara Bäckmo förklarar täckodling

Charles Dowding berättar om No-Dig-metoden

 

Är 2020 året du du testar täckodling?

Vatten, växtmjölk och matsvinn

Jag filar på mina föreläsningar. På den första, hos Naturskyddsföreningen, ska jag prata om grönsaksodling och vegetarisk matlagning ur ett hållbarhetsperspektiv. När jag klurar på formuleringarna och tittar igenom vad jag har sagt och skrivit förut så handlar allt om att vara en del av lösningen istället för problemet.

Oavsett om jag envisas med att odla, lagra och förädla mina egna grönsaker, om jag har satt ett ”larm” på mitt kontokort eller om jag skriver om vikten av att välja KRAV-märkta livsmedel i matbutiken så handlar allt till syvende och sist om att jag vill vara en del av lösningen, inte problemet.

Om jag tänker lösningsorienterat i mitt handlande, min livsstil och vad jag förmedlar så blir det till slut en vana, det går på automatik, och att göra val med  problematiska följder känns alltmer obekvämt. Känslan av att jag är en bov infinner sig och att det är mitt fel att framtiden ser mörk ut.

Jag behöver dock inte hamna där. Jag väljer att vara en del av lösningen så ofta jag kan och på så sätt kan jag också känna mig glad och harmonisk.

I praktiken handlar det mycket om mitt grönsaksodlande och vilka metoder jag använder. Jag hittade en bok som jag förmodligen beställer, den heter Klimatsmart trädgård och är skriven av Susanna Rosén. Den är alldeles nyutgiven och beskrivningen av den är tilltalande.

Här är en länk till boken.

Just nu gläds jag åt att chili, paprika, physalis och gräslök växer så fint. Jag sörjer att purjolöken ännu en gång gror dåligt. Jag slänger i ytterligare några frön och håller tummarna. I växthuset har inte spenaten börjat gro än men däremot så har det kommit snö som jag kan vattna med!

Än så länge bara hjärtblad men så fort det kommer karaktärsblad är det dags att fundera på omplantering.
Det är inga mängder men ändå tillräckligt för att ge vinterkänsla och kunna vattna med.
Jag sprider snön över bäddarna där jag har sått spenat. Snön smälter långsamt och ger en naturlig och skonsam vattning.
Mission completed.

Hur mycket jag än vill så är det lite för tidigt för att så nästa omgång. Jag rotar runt bland mina fröpåsar för att hitta något som behöver gott om tid men jag hittar inget sådant. Sara på Skillnadens trädgård tipsar om att så morötter, palsternacka och svartrot direkt i landet och det skulle jag faktiskt kunna göra nu när jorden inte är stelfrusen. Jag ger mig själv det som läxa till nästa inlägg.

Länk till Sara Bäckmos hemsida

Ett riktigt bra lyssningstips är senaste avsnittet av Meny i P1 om matsvinn. Tomas Tengby håller ett samtal med stjärnkocken Paul Svensson som har satt matsvinnet på sin agenda och försöker ändra statusen på matrester och fläckiga paprikor och se det som resurser istället.

Vi slänger ungefär en tredjedel av all mat i Sverige och världen. Det är ofantliga mängder koldioxid som släpps ut i atmosfären på grund av mat som produceras, transporteras och tillagas för att sedan slängas.

Här är en länk till programmet som innehåller spännande recept och inspirerande detaljer!

Jag har lovat att skriva några rader om det problematiska med mjölk och jag utgår från en artikel i The Guardian.

Almonds are out. Dairy is a disaster. So what milk should we drink?

Ett glas komjölk producerar tre gånger så mycket växthusgaser som ett glas växtbaserad mjölk. Men bland de växtbaserade mjölkalternativen finns det också problem.

Kokosmjölk är en enda stor tragedi, mandelmjölk skapar vattenbrist och massdöd bland bin och rismjölk är också en vattenbov som skickar stora mängder lustgas till atmosfären.

Det finns dock en vinnare i växtmjölkshyllan; havre. Svenskodlad havre vattnas endast med regn och är den ekologiskt odlad så har den små konsekvenser på jordbruket och marken. Havre är mycket näring för lite pengar och den växer villigt i kallare klimat, alltså Sverige. Havremjölk är dessutom enkelt att göra själv. Googla recept, det dräller av dem.

Artikeln i The Guardian hittar du här.

Här finns en artikel om kopplingen mellan mandelodling och bidöd.

Här finns ytterligare en på samma tema.

Helt plötsligt tycker jag att aprikoskärnor är alldeles utmärkt att göra ”mandelmassa” av. Bara man kallar det för det var det är: aprikoskärnemassa.

Jag avslutar med att göra reklam för min kurs den 19 april! Grönsaksodling på ett hållbart sätt kallar jag den och det är tre timmar bland mina odlingslådor i Getingedalen där jag berättar om gödsel, jord, täckodling, permakultur, förädling och förenkling. Se mer om kursen här!

Frösådd och föreläsningar

Söndagen den 16 februari sådde jag sånt som behöver lite extra lång tid på sig. Sådden ställdes på värmematta och under lock så det grodde snabbt.

Vad sådde jag?

Chili. Fast det är inte jag som är chef över chilin i det här hushållet. Kocken fick själv välja vilka sorter han har mest nytta av så det blev Basket of Fire, Chocolate Habanero, Carolina Reaper och en orange som vi inte vet namnet på.

Samtliga fröer kom från egen skörd, inga köpefröer i chiliavdelningen i år.

Efter att de har grott i fukten och mörkret på värmemattan så flyttas plantorna till ljuset. De blir väldigt långa, sköra och gängliga annars. Här är det ca 20 grader. Det är en kompromiss eftersom chili vill ha drygt 20 grader och de flesta andra cirka 17 grader efter uppkomst.

Kapkrusbär, alltså physalis, har jag också sått. Jag brukar köpa en planta men tänkte så själv i år. Funkade ju fint. Förmodligen kommer jag att sälja alla plantor utom en så småningom. De ger ju så fasligt mycket bär.

Paprika, Ferenc Tender, har jag också sått. Sorten var ny för mig förra året och den var snabb och god så jag kör på den. Den är ätbar i alla kulörer så man måste inte vänta på att den ska bli röd.

Långa och gängliga på värmemattan, strax innan flytt till ljuset.

Gräslök, fyra små knippen, har jag sått. Min gamla gräslökstova börjar bli så uppblandad med ogräs så jag vill satsa på nya tuvor.

Purjolök. Efter rekordåret 2017 har jag aldrig lyckats få så fin purjolök igen men skam den som ger sig.

Sedan har jag sått spenat i växthuset. Det är tredje vintern jag gör det och det brukar alltid bli bra. Årets sådd innebar dock två stora skillnader; jorden var inte frusen och jag har ingen snö att vattna med.

Jorden var dock fantastisk. Jag har aldrig haft så mullig jord i växthusbäddarna. Skam den som ger sig, bra jord är ingen quick fix, den får man jobba sig till. Från början var det ett lass trädgårdsjord från Örebro. Förmodligen sådant man har grävt bort vid nyanläggningar. Den var siktad och bestod därmed av ganska små partiklar och var således rätt så kompakt.

Men med några års tillförsel av organiskt material såsom kökskompost, stallgödsel och framför allt gamla växtdelar och täckmaterial så har jorden blivit ljuvlig.

Här följer min stund i växthuset i bilder.

Den osminkade sanningen. En styck odlingsbädd med gammalt växtmaterial/täckmaterial på toppen. Detta rakade jag undan och lade i en hink för att använda senare under säsongen.
Rakad odlingsbädd. Jag lämnar lite täckmaterial eftersom det är prima jordförbättring och skapar bra struktur.
För att ge fröerna en bra start så luckrar jag ytan lite lätt. Dels för att känna på jordens struktur, dels för att mylla mer växtdelarna, dels för att jämna till jordytan.
Här är de aktuella fröerna. Dels två påsar från Impectas ekologiska sortiment (Palco), dels en sort från Lindbloms frö (Matador). Inga märkvärdiga sorter, två klassiker. Under jämna året 2020 blir det inte mycket experimenterande.
Sådd!
Här har vi den stor skillnaden från tidigare år. Jag brukar lasta ett lager snö på bädden, det smälter sakta och sipprar ner i jorden på ett skonsamt sätt. Istället blev det till att fylla en vattenkanna med kranvatten för att väcka fröerna.

Föreläsningar! Dels vill jag så klart göra reklam för de två som jag ska hålla. Onsdag 11 mars på Naturskyddsföreningens årsmöte och lördag 14 mars hos Örebro Norra trädgårdsförening.

Länk till Naturskyddsföreningens inbjudan, felaktigheterna får man på köpet.

Länk till Örebro Norra trädgårdsförenings inbjudan.

Men jag vill också berätta om föreläsningen jag hörde i tisdags kväll på Stadsbiblioteket. Annevi Sjöberg berättade om skogsträdgårdar.

Jag hörde henne för några år sedan och jag har hennes böcker men jag gillar det hon har att berätta och det brukar alltid vara något nytt.

Här kommer en liten sammanfattning och några kul tips från föreläsningen:

En skogsträdgård är inte en trädgård som anläggs i en redan befintlig skog, det är istället att odla ätbart med skogliga ekosystem som inspiration. Skogen är självförsörjande på näring, en bra förebild för ett fungerande ekosystem och ett framgångsrikt kretslopp.

Om skogen drabbas av en öppen yta, kanske efter en skogsbrand eller en vildsvinsattack, så läker den sig själv väldigt snabbt. Jorden vill inte vara bar, växtligheten tar över, och med den kunskapen i bakhuvudet ska vi också jobba i våra grönsaksodlingar.

Skogen består av en mångfald som funkar fint ihop och till och med drar nytta av varandra. Hög och låg växtlighet samsas och rötterna går olika djupt och konkurrerar inte om näring eller vatten. Detta gör skogen stabil och motståndskraftig vilket är ytterligare en kunskap att implementera i våra grönsaksodlingar.

Skogen består nästan bara av perenner. Växter som kommer år efter år kräver väldigt lite och levererar mycket i förhållande till arbetsinsatsen. Jobba in så många ätbara perenner som möjligt i din trädgårdsodling. Det är bra både för människa och klimat.

När jag gick hem från föreläsningen hade jag lärt mig flera nya ätbara perenner.

Funkia

Visserligen visste jag att funkiaskott är en riktig delikatess men nu vet jag att bladen är ätbara hela säsongen. Ångkoka och använd dem till dolmar, använd istället för vitkål eller noriarket i sushin.

Svartrot

Jag har aldrig odlat det men jag tycker att det är gott. Hittills har jag trott att den är ettårig men den är tydligen perenn om man låter roten sitta kvar och använder blasten som perenn sallat. Det ska jag absolut prova.

Koreansk silverbuske

Bären på denna buske smakar lite som hjortron när man kokar sylt på dem. Kul för oss som inte bor i hjortronmarker.

Läs mer om den Koreanska silverbusken här.

I nästa inlägg blir det några ord om vara en del av lösningen istället för problemet. Jag kommer också att skriva om det problematiska med mjölk. Och så klart kommer jag att följa upp mina sådder.

Och förresten! Jag läste att chili och paprika är ljusgroende! Det hade jag ingen koll på men nu kanske jag har hittat problemet med att paprikan kan ge lite dålig utdelning.

Läs mer om ljusgroende fröer här.

Rekord, recept och några tips

Eftersom vintern har varit märklig så ser vi rekordtidiga vårtecken. Det är inte unikt för oss i Kilsbergen, det är likadant i nästan hela landet. Och vad det får för konsekvenser kan vi återkomma till. Det kan fortfarande smälla till och bli en sen vinter även om sannolikheten minskar för varje dag.

Rabarbern har tittat upp. Vitlökarna också. Piplöken har till och med vuxit några centimeter och blåbärstryn har knopp. Det återstår att se hur detta kommer att sluta.

En liten rabarberknopp, förmodligen förvirrad.
Piplöken verkar tycka att februari är en bra månad för att skjuta skott.
Kära blåbårstry, detta kan du kanske få ångra…

Hösten grödor har klarat sig extra bra denna varma vinter. Visserligen har jag lämnat både vintersallat och kål i landet med flit men skicket har aldrig varit så gott som i år.

Vi har inte köpt ett salladsblad på hela vintern. Att så massor av vintersallat i augusti var en tiopoängare.
Svartkålen är fortfarande lika aptitlig som i höstas.
Jag hade tydligen missat en kålrabbi vid hösten skörd men denna är i prima skick.

Apropå kål så skördade jag den sista rosen- och rosettkål här om dagen. I något av alla mina flöden såg jag hur någon hade friterat rosettkål och det lät gott så vi testade. Alla kvarvarande knyten, även de som var ärtsmå, skördades och friterades. En liten touch av salt och rökt paprikapulver på det och sedan en klick misomajonnäs vid sidan om.

Jösses vad fort det gick att äta upp.

Vi tittar på Mandelmanns. De inspirerar. Och i senaste avsnittet gör de egna potatischips. Vi tittade på varandra i soffan och utbrast; varför har vi aldrig gjort det?

Vi har en hel del egen potatis kvar. Den går inte åt i samma fart som den brukar för vi odlade lite knasiga sorter förra året. Men vi insåg unisont att potatischips är helt rätt för våra knepiga knölar.

Vi gjorde ganska exakt som Mandelmanns. Skalade och hyvlade potatisen supertunt på mandolin. Sköljde av stärkelsen i två olika vattenbad och lät sedan skivorna torka på handduk eftersom vatten i het olja blir lite stökigt.

Vi friterar i en neutral rapsolja vid 160-180 grader. Garant har en bra ekologisk sådan. En stor näve skivor per fritering, det tog cirka 1-2 minuter för dem att bli gyllene. Därefter tas de upp med hålslev och får rinna av på hushållspapper. Vi kryddade med vårt egna örtsalt vilket blev jättegott. Det här har vi inte gjort för sista gången.

Mandolinhyvlade potatisskivor på tork.
Perfekta och hemgjorda potatischips med eget örtsalt!

Jag vill avsluta med tre tips.

Det första är filmen Våran lilla bondgård på SVT play. Titeln ger känsla av barnprogram men det är det inte. Utspelar sig i Kalifornien och handlar om ett par som verkställer en total omställning från stadsliv i lägenhet till hållbart jordbruk på landet.

Att filmen följer paret i närmare tio år och att den ärligt speglar alla motgångar bidrar till intressefaktorn. Filmen är dessutom gjord på naturfilmsvis så den som gillar det konceptet kommer att uppskatta Våran lilla bondgård.

Du hittar filmen här.

Nästa tips är avsnitt 350 av Framgångspodden där Alexander Pärleros intervjuar Oskar Lindberg eller Farbror Fri som han kallar sig. Oskar har skrivit boken Ut ur ekorrhjulet: så blir du också ekonomiskt fri som handlar om omställning eller downsizing, vilket du nu vill kalla det. Oskar berättar hur han har kunnat dra ner på sina kostnader men ändå leva ett fullgott liv.

Här kan du lyssna på podden.

Mitt sista tips är en artikel i tidskriften Åter (1/2020) som har rubriken Ordning och reda i odlingarna, del 3 – planera för att minska onödigt arbete och det är i synnerhet underrubriken som är intressant. Artikeln är uppbyggd i fem punkter och författaren Jonas Ringqvist beskriver hur man kan hinna med odlingen, trots tidsbrist, i så pass hög grad att man kan bli helt eller delvis självförsörjande.

De fem punkterna är:

  1. 1. Producera det som behövs
  2. 2. Minska kostnaderna
  3. 3. Välj lönsamma grödor
  4. 4. Jämna ut arbetsbördan
  5. 5. Dokumentera och följ upp

 

Här kan du starta din egen prenumeration av Åter.

I nästa blogg blir det jordigt för nu har jag sått!

Se och hör

Dags för några tips!

I mars ska jag föreläsa igen. Himla kul. Redan den 11 mars finns det chans att höra mig prata om grönsaksodling och vegetarisk mat ur ett hållbarhetsperspektiv. Naturskyddsföreningen i Örebro har årsmöte och där kommer jag att tala.

Man måste så klart vara medlem i Naturskyddsföreningen för att kunna komma på årsmötet men det tycker jag faktiskt att du ska bli. Jag är medlem. Vi är medlemmar. Vi valde ett familjemedlemskap för 30 kronor i månaden och tycker definitivt att vi får valuta för pengarna.

Naturskyddsföreningen är Sveriges största och mest inflytelserika miljöorganisation och en ideell förening. De påverkar politiker, jagar miljöbovar och påverkar lagstiftningen.

Här blir du medlem.

Här hittar du info om årsmötet. Nästan allt som står om mig är dock fel, jag är inte författare och länken till (den här) bloggen är också fel. Klockslaget är dock rätt och det verkar som om jag ska börja prata kl. 18.45 och hålla på i 45 minuter.

Redan tre dagar senare ska jag prata igen. I en hel timma. Örebro norra trädgårdsförening ska också ha årsmöte (det är verkligen årsmötestider) och då har jag blivit inbjuden för att berätta om odlad mat, höst- o vinterodling och perenna grönsaker. 

Jag tror inte att det är en offentlig föreläsning eftersom det är i samband med ett årsmöte men man kan ju alltid bli medlem i Örebro norra trädgårdsförening.

Här är en länk till föreläsningen.

Här är en länk till föreningens hemsida.

En grej som händer innan ovanstående föreläsningar är att bloggen fyller år. Den 7 februari har jag skrivit om trädgård i 7 år och jag har inga planer på att sluta. Det började lite oskyldigt med perenna blommor och bärbuskar men har utvecklats till någon slags odlingsaktivism. När bloggen fyllde fem år skrev jag så här.

Nu ska jag titta på Rapport från 2050 eftersom avsnittet handlar om mat och beskrivningen bådar gott:

Erik Haag och Lotta Lundgren rapporterar från en framtid där matimporten minskat, konstgödseln ersatts och kossornas främsta uppgift är att bidra till den biologiska mångfalden. Medverkande är bl.a. hållbarhetsforskaren Elin Röös, måltidsforskaren Richard Tellström och ekonomen Kjell A Nordström.

Länk till programmet och källan till ovanstående citat

Jag avslutar med ett recept. Eftersom det har visat sig att avocado är en problematisk grönsak, det är få avokados som odlas på ett hållbart sätt, så börjar det florera recept på bondbönsguacamole, ett betydligt klimatsmartare alternativ till originalet.

Jag testar. Eftersom jag har mycket bondbönor i frysen så tinar jag några deciliter och sedan mixar jag dessa till mos. Det blir väldigt torrt och kompakt så jag tillsätter rabarberjuice, vatten, rapsolja och lite gräddfil tills konsistensen är bra. Bondbönor är inte lika feta som avokado så en liten skvätt olja skadar inte.

Därefter hackar jag ner sånt som jag brukar ha i min guacamole; rödlök, vitlök och tomat tills proportionerna ser aptitliga ut. Salt och peppar får avsluta. Balansera med syra, kanske lite chili, koriander och eventuellt mera salt.

Det smakar inte guacamole men det smakar väldigt gott. Och i vissa rätter kan jag verkligen tänka mig att köra böngucka istället för avokado-dito.

Eftersom mina bondbönor var ljusgröna, de kan ha lite olika färger, så får guckan samma färg och liknar originalet.

Här hade det ju varit toppen med ett foto men det har jag inte tagit. Slarvigt. Men för att inlägget inte ska bli helt utan foton så får ni en bild på bondbönorna från i somras.

Och här följer några läsvärda länkar om det problematiska med avokado:

Vårt sug efter avocado har ett allvarligt pris

Avocado – risk för att den kommer försvinna

Vattenbrist späds på av många importvaror