Kontraster

Förra veckans inlägg började med klagomål på vädret. Det var verkligen inte skönt ute. Idag är det raka motsatsen, man vill bara vara ute, hur underbart som helst.

Den här värmen som följd på regnet som föll i helgen har fått naturen att explodera. Plötsligt fick jag en känsla av bråttom.

Mina förodlingar ska snart planteras ut, prognosen ser ok ut och plantorna får inte plats inomhus längre. Vi behöver dock byta plasten på vårt växthus först. Jag skrev om det för ett par veckor sedan och sedan dess har plasten köpts, häftpistolen fyllts och packband införskaffats. Dock inte utan krångel, det fanns väldigt många olika sorters packband.

Vad ska vi ha packbanden till? Det är en förstärkning när vi häftar fast plasten så att inte häftan går genom duken.

Nästan bara tomater men till vänster syns även ett tråg med purjolök.
All frösådd lök mår bra av att klippas några gånger under förodlingen. Annars ränner den upp i långa taniga och sköra stjälkar. Genom att hålla löken kort så bygger den upp kraftiga rötter.
Alla plantor som har fått plats i ett söderfönster med naturligt ljus är lite finare än de som har stått under växtbelysning.
Chili och paprika. Jag använder såjord genom hela förodlingen. När näringen tar slut så gödselvattnar jag istället för att plantera om. Svag kobajssoppa och nässelvatten har jag använt och det verkar funka.

Sedan sist har vi ympat! Egentligen är det min sambo som är mest intresserad av ympning men vi har båda enklare baskunskaper i konsten så vi hjälptes åt. Eftersom han är ympchef och jag assistent så få han bestämma hur det ska gå till. Det finns flera sätt.

Det behövs verkligen ingen specialutrustning för att ympa men min sambo gillar saker, särskilt verktyg, så vi har så klart en ymptång och ymptejp.

Ymptången.

Ymptången är fiffig på så sätt att den klipper delarna i perfekt hona/hane och när man sätter ihop delarna blir det nästan svårt att se skarven.

Snittet.
Suddig bild men man ser det man behöver se.

Därefter snurrar man på lite elastisk ymptejp utan klister för att både skydda och stärka. Den här tejpen förintas av sig själv efter en tid. Men då den saknade klister så fick det bli några varv med vanlig eltejp på slutet.

Ymptejpen.
Eltejp och märkning.

Precis nu börjar knopparna att spricka på våra äppelträd så nu blir det dagliga rundor för att kolla hur ymparna mår. Även om jag inte är superintresserad av ympning så är det ändå lite spännande att följa.

Det börjar sina i matförråden men mycket finns också kvar. Vi har till exempel frysta bondbönor som vi gör pastej på. Och bärförrådet är stort, det finns gott om godsaker till frukostarna.

Vårt bästa smörgåspålägg är bönpastej. Här hittar du receptet.
Le Tarte.
Björnbär, aronia, rönnbär och havtorn mixas med lite andra frukter, juice, honung och yoghurt till en väldigt god frukostsmoothie. Jag tror att den är nyttig också.

Under vintern gick jag en kurs i permakultur. På distans så klart. Men har du inte gått en sådan förut, Kajsa? Nej inte en renodlad permakulturkurs. Jag pluggade småskalig odling 2016 och då gick så klart permakulturens principer som en röd tråd genom kursen men den gick aldrig på djupet.

Nu har jag gått en introduktionskurs i permakultur för att vara behörig  för ”högre studier” så småningom. Jag är lite småsugen på att gå en certifieringskurs i permakultur (PDC), framför allt för kunskaperna så klart men också för att själv kunna undervisa i ämnet.

Maria Svennbeck hette kursledaren och mer om henne och hennes engagemang kan du läsa här.

 

Vecka 12

Det är så stor skillnad.

Jag kommer just från stan med torra gator och krokus på väg upp. Hos mig är det fortfarande väldigt mycket vinter. Jag känner mig som en papegoja men så är det.

I förra veckans blogg lovade jag att berätta om en ny bekantskap. Gullig men helst på avstånd. På andra sidan tomtgränsen.

Under mina 15 år i Getingedalen har jag varit väldigt förskonad från skadedjur. Det är klart att älgarna är bökiga, de är mina värsta fiender i trädgården. Och på andra plats kommer kålfjärilens larver fast med lite jobb så lyckas jag stävja deras angrepp. Jag har inga sorkar, väldigt lite sniglar, aldrig några rådjur och grannens katt gör mer nytta än skada. Bladlössen drabbar mig emellanåt men det är glest mellan attackerna och vildsvinen har jag sluppit hittills.

Nu har hararna hittat hit. För första gången under mina 15 år ser jag harar på tomten och när jag tittar bort så äter de på de unga fruktträdens stammar.

Tveksamt om detta kommer att överleva.

Förhoppningsvis är det snön som gör att de behöver äta på mina fruktträd. Förhoppningsvis kommer de inte på besök när jag har grönsaker i landen. Förhoppningsvis är allt en trist tillfällighet.

Här kommer en filmsnutt. Alltså, det finns en anledning till varför jag skriver och inte är radiopratare eller poddare. Dessutom har jag lärt mig att man inte kan gå i knarrande snö samtidigt som man berättar saker. Tur att jag inte säger något viktigt. Hur som helst, det är coolt med skare och det tycker nog även varenda hare. Ha.

Ett av alla förvirrade bin som dog köldchocksdöden. (Se filmen för bakgrundsförklaring.)

Det är förkylt i Getingedalen. Papegojvarning även här. Vi nyser i kapp och tycker att det är ovanligt sega och envisa baciller. Även om vi vet att det inte finns ett skit att göra åt saken (förutom VVV – vila, vatten och värme) så boostar vi med näringsrika och immunförsvarstärkande smoothies. FÖR SENT tycker kroppen som vill ha näringsrik kost året runt.

Vi hämtar näringen i frysen. Älskar att ha en frys fylld av egenodlade godsaker.

Dagens TOO LATE-smoothie innehåller svartkål, havtorn och svarta vinbär. C-vitamin, C-vitamin och C-vitamin. Citrusfrukterna får gärna stanna vid medelhavet. Vi blandar med yoghurt (bra bakterier), honung (antiinflammatoriskt) och fruktjuice.

Tack vare årets dåliga skörd så börjar vi se botten i frysarna. Vi har äntligen haft nytta av tidigare års rika skördar. Det är helt plötsligt möjligt att rota runt och se vad som finns. En inventering och sortering har varit möjlig.

Och vi har både potatis och lök kvar.

Och på köksbänken odlar vi näringsrika skott från gula soppärter. Busenkelt.

Skördeklart till höger och nysådd till vänster. Om man skördar skotten smart så kan man få tre skördar på samma planta.

Här kommer några TV-tips:

Trädgårdstider i all ära men samtidigt, i den andra statliga kanalen, sändes Korrespondenterna. Kanske inte ett program som man förknippar med odling men Korrespondenterna kan faktiskt handla om nästan vad som helst.

Avsnittet Hållbart liv är 29 minuter långt och utspelar sig i Wales och Bulgarien. Mycket sevärt för den som tycker att omställning är viktigt och självförsörjning intressant men det ger också ett tänkvärt perspektiv på självvald downshifting och påtvingad.

Ett annat TV-tips, som inte heller är så långt (ca 7 minuter), är klippet från Morgonsoffan i TV4 där Stefan Sundström primärt sitter för att marknadsföra sin nya bok. Men han hinner också berätta saker som jag faktiskt aldrig har tänkt på.

Boken som gör mig ännu mera nyfiken efter TV4-klippet.

Bokashi är en fiffig grej, vi kan gå in djupare på det någon annan gång, men jag har aldrig behövt det eftersom jag har så himla effektiv varmkompost. Den sköter sig själv, det går inte åt några specialgrejer och jag lägger i princip ingen tid eller kraft på att få prima kompostjord.

Stefan gör mig dock uppmärksam på att det faktiskt försvinner galet många procent kväve från min varmkompost medan den gosar till sig. Det svinnet får man inte med bokashi. Svinnet är inte bara en näringsförlust för mig som självförsörjare, det har även negativ inverkan på klimatet.

Men bokashi… att köpa specialpreparat… och hålla på med hinkar… nej det känns inte aktuellt idag.

Förra veckan öppnade återigen Rosengrens Skafferi! Örebros enda vegetariska restaurang. Nu hittar man dem i nya fina lokaler på baksidan av Örebro Läns teater och jag har redan ätit av deras goda lunchbuffé. För den som är intresserad av vällagad, ekologisk, vegetarisk, hållbar och mycket god mat så rekommenderar jag Rosengrens!

Nästa vecka är det sista onsdagen i månaden och jag gör en summering av mitt downshiftande i mars. Det kommer att handla om tvål, näthandel, tågresande och framtidens toaletter.

Det är klart att hararna kommer åt att tugga på stammarna när snön är som ett inbjudande salsgolv.

Resultat som räknas

 

Det är så gött när man börjar se resultat. När man hämtar måltiderna i trädgården. När man skördar stort och aptitligt. När man får smaka och äta sådant som man har odlat själv.

Flädersaften är silad och infryst. Där håller den i evigheter och man slipper tillsätta så mycket kemikalier. Av citronerna gör jag marmelad, inget ska gå till spillo.

Recept saft

4o fläderblommor

2-3 ekologiska citroner

2 liter vatten

1,5 kg socker

33 g vinsyra

Se över blommorna, ta bort eventuella fula delar, insekter och alltför grova stjälkar. Lägg dem i en stor bunke.

Skär citronerna i tunna skivor och lägg dem ovanpå blommorna.

Koka upp vattnet, tillsätt socker och vinsyra och rör tills det har löst sig. Häll över blommorna.

Täck kärlet och ställ kallt i fyra dagar.

Sila saften i silduk och frys in. Spara 1 dl till marmeladen

 

Recept marmelad

Citronskivorna efter flädersaften

1 dl socker

1 dl flädersaft

Hacka citronskivorna i mycket små bitar. Ta bort eventuella kärnor.

Koka upp citronbitar med socker och saft. Låt småputtra i 20-30 minuter eller tills marmeladen börjar bli transparent och gyllene. Häll upp på väl rengjorda burkar och ställ burkarna upp och ner tills de har svalnat.

Ljuvligt av fläder.

Lite för sent hittade jag ett recept där man använder rabarber istället för citron. Det ska jag prova nästa år. Jag blir lycklig 1. varje gång jag får användning av mina rabarber; 2. när jag slipper köpa mat och i synnerhet mat som transporterats långväga.

Eftersom citronsyra är en omdiskuterad ingrediens så använder jag vinsyra istället. Dessutom kan man ta mindre mängd vinsyra än citronsyra. (Citronsyra är 1,5 gånger surare än vinsyra så här skulle det räcka med 20 g vinsyra.)

Till frukosten går jag ut och hämtar färsk grönkål som jag mixar med frukt, juice, yoghurt, ingefära – eller vad huset bjuder – till en smoothie. Alla näringsämnen är kvar så snabbt efter skörd och utan uppvärmning så jag tror att det ger en bra start på dagen.

Fast ibland tänker jag att jag borde bli bättre på att använda vilda växter i större utsträckning. Dessa har inte krävt några som helst resurser för att finnas till och de är ofta lika näringsrika.

Just nu har jag en gigantisk kulle av svinmålla. Den jord som ännu inte har förbrukats av de sju ton som tippades här i våras har blivit tillfällig boplats åt en miljon friska plantor med svinmålla. Jag borde egentligen ta rätt på varenda en av dem istället för någon kvist då och då.

Ett fullkomligt paradis. Här duttar och daltar jag med mina sådder – rensar ogräs, vattnar och gödslar – samtidigt som jag går förbi denna skatt flera gånger om dagen. Skärpning.
Mild och fin smak med mycket näring. En vanlig ingrediens i indisk mat. Det är dags att sluta betrakta svinmållan som ett ogräs.
I min frukost ingår det ofta en nyuppdragen rättika. Denna äter jag i skivor med några korn av örtsalt. Basilikan lägger jag på smörgåsen tillsammans med tomat. Det är en match made in heaven.

Nu börjar det närma sig semester på allvar. Fast en semester som husägare och odlare innebär inte särskilt mycket hängmatta. Vi målar fasad, renoverar car port, fixar trilskande bilar och sätter upp hängrännor.

Förutom vattning och gödsling så ska det skördas, omhändertas och sås nytt. I fallen med de tidigast skördade grödorna (även om allt är ovanligt sent i år) så lämnar de värdefull odlingsyta efter sig och det finns många saker som helst odlas på sensommaren och hösten.

Jag står redo med frön till rädisor, pak choi, spenat, machésallat och lite annat.

Nu tar bloggen en paus för att jag ska få lite semesterfeeling. Jag håller som bäst på att avsluta några jobb i verkstan och inleder ledigheten med en liten resa till Stjärnsund och en guidad tur i deras mångfaldsträdgård.

Detta får ni höra mer om i mitten av augusti!

Rakubränd bondböna.

Må så gott!