Sista veckan i juli

Vad skördas vecka 30 i Getingedalen? Hur går det med hönshuset? Har sparrisen kommit ner i jorden? Ja det kan man undra men inte så länge till. I dagens blogg kommer alla svaren.

Vi gör något nytt på hönshuset varje dag. Nu är det färdigmålat på insidan, sedumtaket ligger på plats och en fin trappa har byggts. Men vi jobbar inte åtta effektiva timmar per dygn med detta, nej en grej om dagen på sin höjd. Det handlar om att vi vill hinna annat också; sjöarna är sköna att bada i och grönsaksodlingarna kräver en del. Vi har varit flitiga med andra projekt också. Renovering av torkvinda, belysning över diskbänk och lagning av hammock.

Idag har vi dock mätt upp hönsgården och pratat igenom alla materialval och smarta (?) detaljer. Just nu är således hälften av oss på byggfirman och shoppar och de närmaste dagarna handlar förhoppningsvis om att få en del av detta på plats.

Vi kan väl säga att jag redovisar i nästa inlägg.

Det här med att vara hemma under sommaren är ju toppen. Jag kan se över odlingarna dagligen och på så sätt mota Olle i grind när problem uppstår. För Jeeebus vad mycket ollar jag har fått mota i sommar.

Det har varit fler åkersniglar än vanligt. Små, grå och slemmiga typer som kryper fram på kvällen när det blir fuktigt och svalt. Beträffande stora sniglar så är de betydligt färre och lättare att motarbeta med sax och pellets.

Lössen kom på försommaren och det spolades många liter vatten med slangen för att mota bort dem. Flera limringar sattes också upp. Sedan kom grönsaksflyets gröna larver och tuggade på allt möjligt, värst var det för sallat och basilika. Flera genomgångar/dag var nödvändigt för att vinna över dem. Nu ser jag hur kålfjärilarna hovrar över kålen och jag får titta igenom bladen varje dag för att skrapa bort äggsamlingar och plocka larver. Snart åker Turex fram.

Frågan är om inte skator och koltrastar har varit värst. Att de äter mina körsbär är en sak men att de lever rövare i mina odlingsbäddar är en annan. De är så stora och starka att de krafsar sönder, bryter och dödar plantor. Jag köpte nät men de har inte kommit på plats än.

Torkan är svår att mota. Att vi har seriekopplat våra vattentunnor är till stor nytta men när det inte regnar spelar det ingen roll. Tomma tunnor är tomma tunnor. Jag fick ta till slangen och brunnsvatten till slut men det gör ont i mig när vattenpumpen får jobba i en timma efteråt.

Nu har vädret ändrat karaktär och efter bara ett skyfall kan jag se skillnad, både på potatisen och i tunnorna. Det verkar dessutom komma lite mer regn framöver och det kommer jag ha stor hjälp av.

Då stänger vi avdelningen elände och går över på det härliga; skörden.

Sockerärten Norli är nog min favorit, bra smak och krisp. Men säsongen är kort och intensiv; inom två veckor händer allt och sedan är det slut. Note to self: nästa år ska jag inte sätta alla 50 fröerna samtidigt, jag ska så 10-15 åt gången med 10 dagars mellanrum.

Perfekta Norli.

Som komplement till Norli odlar jag den hajpade Lokförare Bergfälts jätteärt. Den är också väldigt god och krispig och ger dessutom monsterbaljor som kan verka träiga men så är icke fallet. Det är dock samma sak här: säsongen är intensiv och kort.

Jätteärterna blir dock galet höga, jag glömmer det varje år. Note to self: bygg en högre klätterställning till dessa!

Sockerärter är väldigt lätt att ta eget utsäde från. Låt dem torka på plantan tills de är riktigt prasseltorra (och fula), tröska innehållet i baljorna och lägg ärterna torrt och luftigt så att de är garanterat torra innan de förvaras i papperspåse.

I senaste avsnittet av Odla med P1 pratar man om just denna mytomspunna ärta.

Lyssna här.

Bergfält till vänster.
Lokförare Bergfälts jätteärt behöver ett två meter högt växtstöd.

I förra inlägget skrev jag om ett te som görs på en vanlig vild växt; Mjölke. Idag vill jag slå ett slag för blåbären. I år är de många, stora och goda. Ut och plocka!

Vår tidigaste potatissort heter Zoe och är röd, både på ut- och insidan. En vacker sak som smakar gott.

Nu skördar även vi gurka. Jag odlar två olika sorter, en salladsgurka som ska skördas när den är 15 cm. Den heter Muncher och är en modernare variant av Beit Alpha, en klassisk gurksort från Mellanöstern. Den lär ha sitt ursprung på kibbutzen Beit Alpha i norra Israel. Den här gurkan äter vi färsk och i tzatziki.

Men jag odlar även en inläggningsgurka eftersom vi gärna sparar några stycken till vintern. Den heter helt enkelt Homemade Pickles Cucumber och kommer härifrån.

Sallaten är definitivt ätfärdig och skördar man ”rätt” så har man sallat ända till frosten. Här har dock ett helt samhälle med grönsaksflylarver flyttat in så jag har har mina mordiska stunder. Dessutom får man skölja bladen lite extra innan de äts. Detta är en bland-plock-sallat från Runåbergs.

Första tomaten är skördad! Tigrella vann. En vacker randig sak som inte betraktas som någon smaksensation fast vi tycker att den är god, särskilt om man jämför med köptetomater.

Jag har skrivit om gräslök förr men gör det gärna igen. Gräslök kan ge tre eller fler skördar på en säsong. Det är bara att klippa den jäms fotknölarna, vattna och vänta på nytt. Skörda gärna vid torr väderlek. Hacka, lägg i burk och frys in. Då är det bara att skaka ut önskad mängd vid matlagningen.

Avdelningen nästan klara grönsaker kommer här. Zucchinin kan visserligen skördas redan nu men jag väntar gärna en vecka till. Kom ihåg att blommorna är riktiga delikatesser! Bondbönorna behöver också mer tid. Det är svårt att se när de är klara men om man klämmer på dem får man besked. Svampiga och mjuka betyder omogna. Det ska vara hårda och ge lite motstånd, då är de klara.

Kål går att äta och skörda i alla stadier men ibland vill jag vänta tills de utvecklar huvuden och då gäller det att motarbeta alla skadedjur, vattna och gödsla för detta är krävande grödor.

Zuccini Fiorentino heter sorten.
Nästan färdiga bondbönor. Express heter min favoritsort.
Vitkål som precis har börjat knyta sig.
Savoykålen är i samma stadium.

Nu börjar trädgården anta den där underbara formen. Höga saker har börjat nå sin höjd, blommor har slagit ut och det är en blandad grönska i olika stadier.

Framifrån: piplök, bondbönor, morotsblommor (fröodling), och luktärt.
Snart skördeklar vitlök med sina ”ormlökar”.
Skördefat. Här syns koriander, sockerärt, luktärt, rädisor, lök, vaxbönor, basilika, gurka och rucola.

Det här med sensommarsådd har återigen visat sig vara Da Shit. Det måste jag skriva mer om. Rädisorna i bilden ovan är ett exempel på det. Jag tror faktiskt att det bara är tre veckor sedan jag sådde dem. Men jag måste också skriva om den totala avsaknaden av rotsaker; i år blev det varken morot, palsternacka eller rödbeta. Och förra årets purjosuccé upprepar sig verkligen inte. Ups and Downs in the Garden.

Förresten! Sparrisen är i jorden. Vi gjorde ett ryck och fixade i ordning den gamla sparrisbädden och planterade de stackars plantorna. Håll tummarna.

På återhörande!

Redovisning

Jag lovade en massa saker i förra inlägget så idag känns det som ett redovisningsinlägg. Det var främst tre saker som utlovades: potatisskörd, sensommarsådd och vattentunnornas nya seriekoppling.

Jag tycker att det går trögt i år. Det kommer upp minnen på sociala medier som vittnar om att jag har skördat bär och grönsaker tidigare förr om åren. Men det är inte mycket  man kan göra åt den saken. Bara gilla läget.

Över till redovisningen.

Jag skördade min på pappret tidigaste potatis, Zoe, en vacker knöl som är röd både på in- och utsidan. Den tillreddes på kanariskt vis med massor av salt och tog slut på några sekunder. Typ. Tog jag något foto? Nej. Jag konstaterade dock att den inte var färdigväxt så nu dröjer det innan jag skördar nästa gång.

Recept på kanarisk potatis är lätt att googla.

De senaste åren har jag medvetet skjutit på vissa sådder. Att så rättika, rädisa, majrova och vissa andra saker i april-maj ger alldeles för dåligt resultat, särskilt om våren är varm och fin.

Många gånger handlar det om ljuset. När nätterna är så ljusa som hos oss så går grönsakerna i blom och/eller stocklöper. En rädisa blir bara en stenhård liten oaptitlig knöl med väldigt mycket blast, stjälk och blommor.  Växter kan även reagera med blomning och stocklöpning av andra orsaker, torka till exempel. Växten känner att den håller på att dö och gör allt för att reproducera sig, alltså gå i blom.

Så. Jag har sått spenat, rädisa, portlak, dill, rättika, sockerärt, sallat, majrova, broccoli-rybs och rucola. Det blir nog mer spenat när plats finns och lite mer färsk koriander vill vi ha.

Det är första gången jag gör min sensommarsådd så här tidigt. Oftast har det skett i slutet av juli. Det kan innebära att jag misslyckas men vissa grönsaker kommer att må bra av det. Sockerärten till exempel. Samtidigt som vi skördar för fullt av den som såddes i maj så sätter jag nya fröer. För majplantorna kommer att sluta producera och då är det gött med en ny omgång. När jag satte sockerärt i slutet av juli så har det inte hunnit bli någon skörd.

Om jag misslyckas med resten så får det bli en lärdom.

Spenat, majrova, rädisa och sallaten Cerbiatta som ska tåla ner till fem minusgrader. Detta såddes här om dagen. Men 30 grader, som det är nu, och små späda blad är ingen bra kombo så nu gäller det att vattna, vattna, vattna…
Sockerärten Norli såddes i en stor kruka.
Kanske att jag överdrev när jag sådde så här mycket rättika, alla kommer ju att vara skördeklara samtidigt. Ullen håller fukten i bädden.
Rucola har en tendens att gå i blom och då slutar den att producera peppriga blad. Men en sensommarsådd kan göra skillnad. Lite mörkare nätter brukar ha en annan effekt. Trots att jag har perenn rucola så är det för lite, jag skrev om det i förra inlägget, jag vill ha mer!
Vårsådd dill ger också skörd men sensommarsådd av dill ger en helt fantastiskt skörd, det är min erfarenhet.
Jag köpte en fröpåse i Japan utan att veta exakt vad den innehöll. Nej, man får inte köpa fröer utomlands, jag är medveten om det. Både fröer, bladform och smak vittnade om spenat men som med så många andra asiatiska bladväxter, typ komatsuna, mizuna etc. så är den otroligt snabb och rikgivande.
Det var inte skitlätt att shoppa i Japan…

Apropå Japan; just nu är det asienvarmt i Getingedalen, ja i nästan hela Sverige har jag förstått. Det är ingen bra tid att så på, här kämpar vi istället för fullt med att hålla liv i det som finns. Därför var det bra att vi fick ordning på seriekopplingen av våra vattentunnor!

Vi har 12 tunnor som rymmer nästan 200 liter vardera. Sex står nedanför altanen. Vi har frågat runt och hittade en firma som sålde billigt. Man måste så klart kolla vad det har varit i dem och att de verkligen går att göra rent.
Och ytterligare sex står bakom car porten. Till detta kommer två kubiktankar och ytterligare en tunna så nu börjar vi känna oss trygga när det blir torka. 2018 hade vi så klart inte klarat oss, det gjorde nästan ingen, men en vecka utan regn ska funka. Tack och lov har den här sommaren inneburit några rejäla skurar med jämna mellanrum. Det både vattnar och fyller tunnorna.

 

Inte vacker men otroligt bra. Den här har dessutom flyttats sedan bilden togs så nu står den på en mindre iögonfallande plats.

Kopplingarna mellan tunnorna köptes på Clas Ohlson. Här hittar du dem.

Slang går så klart att köpa på många ställen men vi ville ha en ganska stor diameter men inte mer än ett par meter och i Örebro finns Hydroscand på Aspholmen, där kan man köpa slang på metervara.

Nästa vecka blir det ett recept med hög självhushållningsgrad och mycket gröna-vågen-känsla. Drick, bada och vattna mycket så hörs vi!

Att skörda i juli

Getingedalen och jag har en sak gemensamt; vi är lite långsamma. Getingedalen kan inte rå för det, det ligger där det ligger och här kommer våren lite senare, det är lite kallare och här råder andra förutsättningar. Jag har blivit långsammare med åren, orsakerna är både medvetna och ofrivilliga. Jag har dock inga problem med det.

Så när andra skördar både gurkor och sallat så kan vi bara titta på och önska Bon Appétit för här är vi inte i närheten av någon gurkskörd än.

Detta är inget problem för mig, i slutet av säsongen är vi ikapp och äter gurka till både frukost, middag och kvällsmat.

Men. Vi kan skörda annat. Vissa saker har vi redan skördat färdigt och det är de perenna grönsakernas förtjänst.

Piplöken är ett sådant exempel. Den kommer tidigt och förser oss med milda löktoner i både varm och kall mat. Nu har den börjat bli träig och trist och skänker mest fröjd för ögat och insekterna.

Flädern blommar som bäst nu i början av juli. Vi passar på att lägga upp ett litet lager av saft och sirap, det är så flädern kommer till användning hos oss. Fläderpannkaka är en exklusiv rätt som passar väldigt bra ihop med jordgubbar och som man kan passa på att unna sig när blommorna är som vackrast.

Jag gillar nedanstående recept eftersom jag kan använda hemodlad rabarber istället för köpt citron. Citronsyra är en suspekt produkt, jag byter ut det mot vinsyra, 20 g räcker.

Flädersirap har jag skrivit om här.

Ett år gjorde jag fläderkapris på bären. Skitjobbigt, det kommer jag aldrig att göra om. Fast det blev gott!

Perenn rucola/sandsenap! Hur bra som helst! Kommer tidigt och är trögblommande. Den går alltid i blom men inte lika tidigt och kraftfullt som ettårig rucola.

Det blir både sallad och smörgåspålägg av rucolan.

Apropå perenner; många örter är ju fleråriga och kan också skördas nu i juli. På bilden syns malva, salvia, kvanne och kärleksört.

En ettårig ört som vi gärna konsumerar i Getingedalen är bladkoriander. En del lyckas få flera skördar på samma sådd, det har aldrig jag fått. Däremot så är den lättodlad och snabb så jag sår ny koriander snart för att ha färska blad hela sommaren.

Persiljan än tvåårig så jag lever gott på förra årets sådd. Nu går den i blom (undrar om jag ska försöka ta egna fröer?) men jag har också kompletteringssått med köpt frö för att få snurr på produktionen.

Basilikan är också ettårig men där har jag lärt mig att skörda ”rätt” så att jag kan få skörd på samma plantor hela sommaren. Basilika är känslig för både kyla och vind så den odlas i växthuset, under tomaterna.

Vi har ungefär 20 jordgubbsplantor. Det ger aldrig tillräckligt mycket skörd för att kunna koka sylt eller saft men det är så otroligt gott att kunna hämta en handfull solvarma jordgubbar till frukosten. Det är ganska mycket jobb med jordgubbar så jag tror inte att jag vill utöka odlingen. Var tredje år ger plantorna dålig skörd och jag måste alltid skydda bären från fåglar.

Vi har tre buskar blåbärstry. Det var min sambo som önskade sig dessa, jag är nöjd med blåbären i skogen. Det tog några år för buskarna att växa till sig men nu ger de ganska mycket bär. Tre buskar räcker dock inte till mer än direktkonsumtion till frukost men det är gott.

Tillbaka till avdelningen fleråriga örter: dragon, lavendel och libbsticka kan jag skörda hur mycket jag vill… om jag vill. Alltså dessa är jättebra att ha men man använder väldigt lite. Fina är de hur som helst.

Av de ettåriga grönsakerna kan vi skörda snabba sockerärter. Sorten Norli är min favorit.

Potatis kan vi nog också skörda men jag har inte gjort det än. Jag ger mig själv i uppdrag att göra det till nästa inlägg. Det är hög tid för en sensommarsådd! Det kommer jag också skriva om nästa gång. Och hur går det med juli-projekten? Jo vattentunnorna är seriekopplade och redo för skyfall. Redovisning nästa vecka.

Ut och skörda med er nu!

Positiva klubben

Till skillnad från förra veckan tänkte jag bara vara positiv idag! Den utlovade redogörelsen för Allelopati kommer jag således att skjuta på ett tag. Det blir däremot några ord om Bokashi och det senaste avsnittet av Odla med P1. Jag tycker att det blir allt tätare mellan de intressanta inslagen i det programmet. Fokus flyttas allt mer från dahlior till hållbarhet.

Hörde ni Sara Bäckmos sommarprat? Himla fint hörrni. I samband med detta så passade hon på att lägga upp lite spännande erbjudanden på sin hemsida. Bland annat är det en gratis föreläsning om att odla när det är kallt. Den finns tillgänglig till den 19 juli så skynda in och lyssna för den är riktigt bra!

Här kan du lyssna på Saras sommarprat från den 7 juli.

Här kommer du till gratisföreläsningen.

Det påminde mig om att under andra halvan av juli ska jag så nya grönsaker! Det börjar bli mörkare vilket gynnar en hel del växter som är lättare att odla på sensommaren. En del odlas för att stå kvar länge i landet, ja till och med skördas under vintern.

Du kanske tömmer en bädd med vitlök eller potatis snart? I den är det perfekt att göra en sommarsådd. Men bädden kan vara utarmad på näring så du bör gödsla med något snabbverkande och då är det vätska som gäller. Soppor gjorda på hönsgödsel, nässlor, vallört eller urin är perfekt.

Mangold växer snabbt och är mycket god även i späd form så det ska jag så i slutet av juli.

Det är ingen idé att så långsamma grönsaker som morot men det finns en massa snabba saker som stormtrivs på sensommaren. Spenat, dill, ärtskott, majrova, rädisa, sallat och späda blad av mangold, kål och rödbeta. Det är vad jag kommer att satsa på.

Ytterligare en omgång koriander ska jag också så. Den behåller smaken i fryst form men det finns inget som slår färska, nyskördade blad.

Här följer en ström av positiva bilder från veckans trädgård. Alla plantor är nöjda efter de senaste dagarnas ordentliga regn. Och jag är glad över att alla mina tunnor åter är fyllda.

Rosbusken Minette bodde på tomten när vi flyttade hit. Hon är lite känslig mot regn men doftar otroligt gott så hon har fått bo kvar. Dessutom har hon satt prägel på hela den delen av trädgården som har utvecklats till ett ”dofthörn”. Minette har fått sällskap av lavendel, kaprifol och förhoppningsvis en schersmin om den bara ville växa lite snabbare.
Bladlöken Allium Quattro används som gräslök och hela plantan är ätlig, även blommorna. Men jag låter hellre dessa stå kvar och pryda min örtagård.
Apropå lök så är det snart dags att skörda vitlöken. När de tre nedersta bladen har vissnat brukar man säga att den ska skördas men mina har bara lite vissna toppar än så länge. Däremot så har de fått ormlökar i toppen vilket är typiskt för sorten och inget att bekymra sig över. Tvärtom, de är jättecoola och ytterst kommer det att utveckla sig en knippe minilökar som går att så.
Den gula löken har lagt sig ner, mest pga regnet och stormen. Jag tänker börja skörda nu men bara för dagsbehov. Den får sitta kvar länge till för att bilda ett skyddande skal som gör löken lagringstålig.
Några små äpplen blir det trots att det inte verkar vara något äppelår. Tänk vad älgarna ska bli besvikna. Rödluvan är vårt härdigaste och starkaste träd och hon levererar. Någon gallring behöver vi dock inte ägna oss åt.
Vitkålen är på väg att knyta sig. Just nu vimlar det av kålmal men jag har läget under kontroll. En daglig genomsökning av ägg och larver räcker än så länge.
Förra årets succé, kålrabbin, verkar växa bra även i år. Den verkar inte särskilt intressant för skadedjuren vilket höjer intresseflaggan ytterligare för denna snygging.
Svartkål är svartkål. Det vore tomt utan den.
Det finns många spännande knoppar som är på väg att spricka. Den här solrosen blir inte högre än 30 cm vilket gör fotograferingen till en enkel match.
Löjligt liten är den gula kryddtagetesens knopp men att den är planterad i örtagården är ingen slump. Det här är en godsak i salladen, både blommor och blad.
Inte mycket att skryta med nu men jag vet vilken skönhet jag har att vänta när blåklintens knopp har slagit ut. Även denna är ätbar.
Redan utslagen är backnejliken med sin nästan skrikiga röda kulör. Denna ska definitivt flyttas från skamvrån i höst när perennarabatten ska uppgraderas.
Blommar för fullt gör även lobelian. Världens simplaste och vanligaste blomma men jag älskar färgen och det faktum att den blommar hela sommaren.
Jag som tyckte att djävulsbusken var fantastisk när den blommade för ett par veckor sedan med ljusrosa blommor. Nu ser den ut så här och jag har aldrig sett något liknande förut? Är det frökapslar?
Skördedags för sockerärtan Norli!
Det är dock många blommor samtidigt så vi har nog en god skörd att vänta. Med tanke på att vi har Norli i frysen från förra året så kan man nog säga att vi är självförsörjande på sockerärt. Det går visserligen inte att jämföra en krispig, färsk ärtskida med en upptinad och mjuk men smaken sitter.
Norli ramar in plantorna med vaxbönor men de har inte börjat blomma än.
I den nya bädden har sallaten kommit rejält och mellan de två raderna klättrar gråärten frisk och stark. Ser fram emot att se hur detta slutar.
I växthuset har basilikan nått mogen ålder och nu skördar vi för frysen och färsk konsumtion. En fantastisk ört.
I växthuset kan vi också konstatera att Black Cherry verkar ha kommit över omplanteringschocken och visar åter på spänst och fertilitet.

Avslutningsvis vill jag berätta lite om det spännande inslaget om bokashi i senaste avsnittet av Odla med P1. Du hittar programmet här.

Att kompostera är jättebra men en vanlig gammal varmkompost läcker en hel del näring och koldioxid, både uppåt och neråt. Koldioxid är inte vad atmosfären behöver, tvärtom, vi försöker ju producera så lite koldioxid som möjligt och skapa så många kolsänkor det bara går.

Då kom den skapligt moderna kompostmetoden bokashi in snett från öster och tog oss med storm.  Så himla effektivt, snabbt och klimatsmart! Tills man började forska på metoden. Anna Mårtensson är professor i markkemi på SLU och berättar klart och tydligt i ovan nämnda program att bokashi definitivt inte är mer klimatsmart än varmkomposten. Tvärtom, bokashin producerar metangas vilket är värre än koldioxid.

Bokashi omsätts under anaeroba (syrefria) förhållanden, därför produceras det ganska mycket metan. Det händer inte i en vanlig kompost för där sker nedbrytningen med lufttillförsel och då omsätts kolet och avgår som koldioxid. Metangas är mer klimatfarligt än koldioxid. 

Under nedbrytningsprocessen i bokashin finns det inget syre att reagera med. Det reagerar med väte istället och bildar metan, en kraftfull växthusgas.

När bokashin hamnar på sin slutstation, som gödsel till grönsakerna, så levererar den näring till växterna lika bra som varmkomposten.

Jag är glad att jag aldrig satsade på bokashi!

Ni är bäst!

Vecka 35

När squashen är färdig. Så slutade jag mitt förra inlägg. Det kändes som om det var en evighet bort. Om de skulle bli färdiga över huvud taget.

Men nu är jag där. Squashen börjar verkligen bli färdig och det är då jag ska prova den nya rätten med fetaost och fläderkapris. Rapport kommer.

Idag har jag behov av att fokusera på det som går bra. Det är en sådan dag. Och det blir lite schyssta foton till det. Dessutom tänker jag berätta hur kursen har börjat. Jag går alltså en distansutbildning på halvfart i Ekovegetariskt kök och ska hålla på med det i ett helt år. Förmodligen kommer bloggen att präglas av det.

Sommarsquashen Costata Romanesco får ofta högt smakbetyg. Nu ska vi se hur den funkar med fetaost och fläderkapris. Fint att skörda dem späda med blomman kvar, den är ju också god.
Det är lätt att se vilka blommor som är hanblommor, de saknar fruktämnet, en knöl, mellan blomman och stjälken. När de är så här stora och precis i det här skedet av sitt liv är de perfekta att fylla och steka eller fritera. Schemat är dock lite tajt så jag vete 17 om det blir någon avancerad matlagning innan helgen.

Vad är det mer som går riktigt bra i år? Jo piplöken! Så här års är piplöken normalt grov och träig och blommar för fullt. Men jag sådde dessa i vintras och lök blommar andra året. Iallafall all annan lök. Därför står jag med en saftig, grön skog av läcker piplök så sent som i augusti. 

Då är frågan, kan man frysa piplök? Det går ju väldigt bra att frysa gräslök. Och att frysa purjolök är ju inte heller något problem. Vi testar!

Några hackade färska stjälkar av piplök…
…åker in i frysen några timmar för att sedan utvärderas!

De gröna proteinerna går också riktigt bra i år. Jag har fryst in galet stora mängder sockerärt, både Norli, Carouby de Maussanne och Lokförare Bergfälts jätteärt blancheras max en minut i sjudande vatten, flyttas till isvatten, lufttorkas och styckfryses på en bricka. Efter ett par timmar hälls de över i gammal juicekartong och kan således lätt portioneras vid matlagning.

I min frys är det spår i sidoväggarna och en klassisk laminatbricka, standardstorlek, passar perfekt i dessa spår. It’s meant to be.

Vaxbönan Helios från Runåbergs har levererat friskt i år. Jag skördar ca 30 färdiga bönor/dag. De kokas i två minuter och styckfryses på samma sätt som sockerärten.
Helios är en lågväxande buskböna som inte behöver något stöd. Blir ca 40 cm hög.
Lokförare Bergfälts jätteärt är allt annat än låg. Jag tippar på att de har klättrat två meter denna sommar. Och gett sjukt stora ärtskidor. Mycket goda dessutom. Jag vet att fröerna är svåra att få tag på så jag tog egna i höstas. 100% grodde i våras. Nu låter jag de mest svåråtkomliga skidorna hänga kvar så blir det utsäde till nästa år.

Min slutsats av sockerärtsodlingen blir att Norli är jättebra. Växer snabbt, blir inte mer än 60 cm hög och ger massor av goda sockerärter. Lokförarens är också väldigt goda och ger så enorma skidor att man absolut vill odla dem. Ger inte lika stor mängd men i vikt tror jag att resultatet är detsamma.

Carouby de Maussane skulle visst vara någons favorit och den ger också väldigt stora ärtskidor men inte riktigt lika goda. Jag satsar på de två första och kommer att sätta rejält mycket nästa år.

Sockerärt ingår dessutom i min augustisådd så det kan man odla i flera omgångar.

Den sista proteinodlingen är bondbönan och den är nu slutskördad för i år. Blasten, som började vissna, lades kvar på jordytan som jordförbättring/täckning. Bönskidorna likaså. Ingen idé att gå omvägen via komposten. Där förloras en del av näringen.

Bondbönornas innehåll förvälls och blir också infryst i portioner.

Nästa år ska jag så 100 bondbönsfröer.

Apropå augustisådd, jag sådde ett okänt japansk frö i början av augusti. Det visade sig vara spenat. Den smakar spenat och den började blomma som spenat. Bladen var dock lite spetsigare men det finns många olika sorter. Däremot så var den snabbare än något annat jag någonsin har odlat! Det tog fyra veckor från sådd till skörd!

Detta förvälldes snabbt och packades i gamla mjölkpaket innan lagring i frysen.

Den senaste veckans regn och värme har varit som raketbränsle åt grönsakerna. Det som har växt mycket är följande:

Flera olika kålsorter. Här en rosenkålssläkting, Petit Posy, som ger små rufsiga kålhuvuden i bladvecken. Man ser att de är på gång.
Kålrabbin börjar få sin säregna form.
Fänkålen skulle kunna skördas när som helst. Gillar att fänkålsdillen ser ut som ett nyfött djur.
Blomkålen ska nog inte bli så mycket större. Hellre ett litet och fräscht huvud än ett stort och maskätet.
På lördag ska jag starta dagen med björnbärssmoothie…

Jag har haft två studiebesök. Två helt olika grupper. Väldigt trevligt i båda fallen. Det senare sällskapet kom från Adolfsbergs Trädgårdsförening och de skrev så himla fint i sin blogg efteråt! Läs här! Massor av bilder är det också!

Det finns ett stort värde i att träffa andra odlare. Jag snappade upp flera olika tips. Att blasten på min rotselleri är fullt ätbar, att salladsärt är som en kombination mellan sockerärt och spritärt och att havtorn går fint att torka.

En rolig grej i år är att vi skördar våra egna äpplen! Älgen har tagit all vår frukt alla andra år men i år är hen sen och jag tidig. Rödluvan var dessutom helt mogen, Silva likaså, och dessa åkte ner i min korg istället för älgens mage.

Varken Rödluvan eller Silva har några vidare lagringsegenskaper men så funkar det tydligen med härdiga sorter. Nu hoppas vi att även Alice hinner mogna innan älgarna kommer.

Och så över till utbildningen. Första uppgiften var att presentera sig och det klarade jag av. Nästa gång ska jag laga en måltid med det som finns hemma och det kommer att bli en enkel match. Både trädgården och frysen fick vara med. Detta ska dokumenteras och redovisas efteråt.

Därefter ska vi se en dokumentär på Netflix, Cooked, (del 2-4) och läsa delar ur Gunnar Rundgrens bok Den stora ätstörningen och så klart diskutera innehållet. Om du ser dokumentären eller läser boken; hör av dig så kan vi hålla en diskussion i kommentarsfältet!

I nästa inlägg hoppas jag kunna visa bilder på tomater som mognar. För de har varit gröna sååå länge nu.

Vecka 33

Den här veckan har jag lovat att berätta om den – hittills – lyckade sensommarsådden och om några lästips.

I början av min odlarkarriär (låter seriösare än det var) så körde jag på känsla och gamla myter. Med åren ökade intresset och kunskapen och jag började förstå varför rädisorna alltid stocklöpte och spenaten blommade.

Vissa grödor ska antingen odlas innan sommaren eller på slutet av den.

Mitt i sommaren är det både för varmt och för ljust för många av våra vanligaste grönsaker i köksträdgården. Därför sår jag en hel del i slutet av juli och början av augusti.

I mitten av oktober slutar det att växa hos mig. Det handlar enbart om ljus och så dags på året är det för få ljusa timmar på dygnet för att det ska ske någon tillväxt.  Däremot så är det många grönsaker som kan stå kvar i landet längre än så. Ofta är jordbäddarna det bästa skafferiet.

Så. Om jag sår 1 augusti så har jag ca tio veckor på mig att få färdiga grönsaker. Tio veckor räcker gott och väl för dill, rucola, sallat, rättika, asiatiska bladgrönsaker, spenat och sockerärta. Det finns definitivt fler grönsaker som skulle funka men jag sår det jag äter och så ska alla odlare tänka tycker jag.

Vintersallat eller maché. Den här är så härdig att man kan skörda den under snön. Metallnätet ligger där för att hindra grannens katt från att göra toalett i bädden.

Dessutom är det svalare, mörkare och fuktigare nu vilket gynnar alla dessa olika grönsaker.

Eftersom vitlöken är skördad så fick jag en stor och tom jordyta lagom till höstsådden. Jag gillar att kunna utnyttja mina bäddar maximalt. Dessutom har jag snickrat och fixat en ny bädd under sommaren som blev lagom färdig till 1 augusti. Även potatisskörden lämnar odlingsbara ytor som jag försöker utnyttja.

Rucola i gamla vitlöksbädden.

Jag har gjort så här i några år nu men aldrig har jag gått så hårt in. Förr har jag tagit de fröer som var kvar i förrådet, i år har jag köpt en stor laddning nya fröer till just detta. Många gånger har jag varit bortrest när detta ska sås men i år är jag på hemmaplan och har tid att sköta om sådderna.

I år har jag också blivit varse hur stor skillnad det är på gamla och nya fröer. En del fröer tål ingen lagring alls (palsternacka) medan andra verkar kunna lagras i evigheter (tomat). Och så finns det en massa fröer med medelgoda lagringsegenskaper. Spenat till exempel. Här har jag sått fröer som är tre år gamla:

Och här har jag sått färska fröer:

Runåbergs har en superbra tabell på sin hemsida där man kan se hur länge olika fröer tål att lagras och vilka som tål kyla:

Något som dock har överraskat är sockerärtsfröerna. Jag petade ner en blandning av alla påsar som har blivit liggande, både gamla och jättegamla, och det ser ut som om rubbet har grott.

Hiterst (är det ett ord?) i vänsterkant sådde jag sockerärtsfrö från flera öppnade gamla påsar. I övrigt växer det dill, asiatiska blad, spenat och vintersallat i den här bädden.

Uppföljning utlovas!

Mitt rabarberprojekt tuffar på och en kväll fick jag hybris och tänkte att man kanske ska skriva en bok om rabarber? Därefter tänkte jag den betydligt sundare tanken Undrar om det finns någon bra bok om rabarber? Google fick hjälpa till. Och visst gjorde det. Ingar Nilsson har samlat en massa fakta om rabarber i en trevlig bok som jag förmodligen kommer att hänvisa till då och då. Lite historia, lite biologi, lite kuriosa och några recept.

I samma veva som jag var inne på Bokus och beställde rabarberboken så slog jag till på ytterligare två böcker:

Boken Jord har jag varit sugen på länge men den har varit ganska dyr. Nu var priset sänkt och fullt rimligt. Jag vet att denna tegelsten har använts som kursbok på flera utbildningar i småskalig grönsaksodling. Dock inte när jag pluggade för den fanns inte då.

Jorden är ju förutsättningen för mitt odlande. Jag tänker att jag odlar min jord istället för att odla grönsaker så jobbar jag från rätt håll och grönsakerna blir en bonus.

Den tredje boken, Det Nordiska Skafferiet, kände jag inte till men den slank ner i kundkorgen av bara farten. Fast den kändes helt rätt och anknyter starkt till utbildningen som snart drar igång; Ekovegetariskt kök på Vårdinge By Folkhögskola, en ettårig distansutbildning på halvfart. Det. Ska. Bli. Kul.

Mitt sista lästips är en tidskrift; Åter. Den ges ut av Alternativ.nu och kan vara en av de tre bästa odlartidningarna som jag känner till. Här blir du prenumerant.

Läste precis i Tidningen Åters Facebookgrupp att den går att läsa på Readly och Ztory nu men att det är en ren förlustaffär för Alternativ.nu att erbjuda sin tidning där. Samtidigt vill de nå ut till så många som möjligt vilket gör att de ändå ligger kvar i tidningsapparna.

Nu är det strax studiebesöksdags! Om en liten stund kommer en grupp nyfikna besökare som vill titta mer på mina grönsaksodlingar. Alltid lite pirrigt men mindre pirrigt för varje gång det händer. Och nästa vecka kommer ytterligare ett gäng. Det är bra med besök, det blir väldigt fixat i trädgården inför dessa. Dessutom är det bra att sätta ord på vad man håller på med.

I nästa inlägg kommer ett kul recept!

Vecka 31

Så varmt det blev. En veckas känsla av 2018 infann sig. Riktigt härligt, vi badade mycket. Och vattnade mycket så klart. Trots att det inte varade så länge så märktes det direkt på odlingarna. Tillväxten tog en hiskelig fart och behovet av vatten ökade markant. Även den mest tåliga och ståtliga bondböna blev slapp och hängig.

I förra inlägget skrev jag att tomaterna knappt hade börjat blomma. Lite medelhavsvärme på det och swish så kommer det både blommor och frukt.

Tack vare att våren och försommaren varken var het eller torr så hade det mesta hunnit etablera sig och växa sig starkt. Det dukar inte under lika lätt då. Nederbörden var över medel både i maj och juni.

Trots att det inte är lika hett just nu så är det ändå värt att nämna några fiffiga lösningar för att växterna ska klara torka:

Täckodling

Genom att täcka jordytan med organiskt material, helst ett 10 cm tjockt lager, så dunstar inte vattnet så fort och fukten behålls mycket längre i jorden.

Inte mycket till fänkål än men ett tjockt lager täckmaterial förhindrade att denna spädis dog torkdöden.

Gropodling

Förodlade plantor sätts med fördel ut i en liten grop. Vid vattning så koncentreras vattnet runt plantan. Dikesodling är nästan lika effektivt och passar även vid direktsådd.

Hurra för gropodling!

Solcellsbevattning

Kostar i inköp men är därefter gratis. Solcellerna ser till att vattningen blir regelbunden och med riktade munstycken blir den dessutom effektiv.

Vår pyttelilla solcellspanel som försörjer nästan hela växthuset med vatten.

Odla i kruka eller låda

Vattnet koncentreras i kärlet och till plantorna däri. Inget svinn.

Vattna tidig morgon eller kväll

Mitt på dagen hinner vattnet torka innan det når rötterna.

Prioritera

Vid långvarig torka måste du kanske välja några  grödor som du satsar på.

Samla regn

Var alltid beredd på att det kan bli torrt. Börja samla regnvatten redan på våren. Du kan aldrig få för mycket.

Kan inte få nog av regntunnor!

I mitt projekt Ersätt med rabarber (eller vad jag nu ska kalla det) har jag hittat ytterligare ett gott och lyckat användningsområde. Detta finns dessutom tillagt i specialinlägget om rabarber. Tidigare har jag beskrivit hur jag gör juice av mina rabarber och fryser in i istärningar. Dessa använder jag som syra i dressingar, marinader mm. Allt för att undvika tvivelaktigt odlad och importerad citrus.

Under de varma dagarna dricks det mycket i Getingedalen och vatten är så klart bäst på att släcka törst. Några citronskivor i tillbringaren ger god smak men kanske dålig eftersmak när man tänker efter varifrån citronerna kommer. Och vad de har kostat.

Några tärningar rabarberjuice gör precis samma jobb; ger vattnet en välsmakande syra och en schysst look i kannan.

Låt mig presentera: rabarbervatten!

Nu kommer lönen för mödan. Skörden är mitt dagliga fokus och medan sambon åker till sitt lönearbete så försöker jag försörja mig på andra sätt.

Att odla sin egen mat är som att tillverka sina egna pengar.

För varje litet bär jag plockar och för varje sockerärta som fryses in behöver jag handla lite mindre mat. Och ju mindre mat jag köper desto mindre måste jag lönearbeta. Och mindre lönearbete betyder färre bilresor. Och ju mer jag är hemma desto mer hinner jag odla och laga, både mat och kläder. Och när man sätter detta i system så kan det kallas självförsörjning eller downshifting eller något liknande. För mig är det en spännande utmaning.

Vi får väldigt mycket hallon. Det har vi fått varje år sedan vi slutade att sköta hallonhäcken. Visserligen är det en djungel med inslag av en hel del brännässlor men med heltäckande klädsel utgör de inget problem. Dessutom har jag trampat ner de flesta efter två omgångar med plockhinken.

Nässlor brukar betyda näringsrik jord och det är inte omöjligt att våra två intilliggande komposttunnor har ett finger med i spelet. När man har läst Stefan Sundströms senaste bok om biokol och bokashi så förstår man också att en klassisk kompost läcker ganska mycket näring.

Det var först då jag började se vitsen med bokashi. Innan har jag varit lite motståndare eftersom det innebär ett preparat som jag måste köpa och alltid ha hemma. Men den läcker ingen näring och betydligt mindre koldioxid letar sig ut i atmosfären.

Men om mina hallon plockar upp en del av läckaget så hamnar det ändå på rätt ställe. Jag vill att det ska vara så.

Efter några års experimenterande med olika sockerärtssorter så föll jag för grupptrycket och odlade Norli, den tryggaste och vanligaste sockerärtan som finns. Den är god, ger rik skörd och jag hinner knappt med att plocka av dem. Med en snabb blanchering i kokande vatten och ännu snabbare flytt till isvatten så ska de hålla sig fina även efter frysning.

De svarta vinbären är också avplockade. Jag fryser in dem på samma sätt som hallonen. Rabarber kan ersätta citrusfrukternas syra men inte näring. Vinbären kan dock stå för vitaminerna. Jag har slutat med röda och vita vinbär, de drabbas mycket lättare av ohyra och bären är inte lika användbara.

Svarta vinbärsbuskar har typ inga fiender och kan bli hur gamla som helst.

Jag odlar hellre rättika än rädisa. De smakar väldigt lika men du får tio gånger större resultat/frö. Snabbväxande och så här års ett återkommande inslag vid alla Getingedalens måltider. Några saltkorn och kanske 1 mm smör gör detta till en dröm i munnen.

En av veckans middagar var en wok. I den var det jalapeno, lök, koriander, sockerärt, morot och vitlök från egen skörd. Jag har inget recept men wokar behöver inga recept.

Morötter och koriander är från tidigare skördar. Funkar fint att lagra i frysen.

Dagens mest komiska är penischilin. Jo den heter så och jag kunde inte låta bli att köpa frö. Alltså… jag tycker synd om den som döpte denna chili för vad hade den för referenser?

Eftersom det är sista inlägget i denna månad så bör jag ju redovisa några klimatrelaterade downshiftarupplevelser. Förutom allt ovan så kan jag berätta att jag för första gången stötte på ett återvunnet tyg i tygaffären. Vi behövde en ny luftig gardin när det blev så varmt och blev så klart glada över detta fynd. Grönt var det också!

I nästa inlägg tänkte jag berätta om den bedrövliga kålodlingen, om vitlöksskörden, om inlagd dragon och om falska sillinläggningar. Men först en bild från ett av växthusets skönaste hörn!

Vecka 29

Någon kanske undrar varför jag inte bloggade vecka 27 och 28. Fast det gjorde jag. Dock utan att hojta om det.

Här kan du läsa bloggen för vecka 27 och här vecka 28.

Jag har varit bortrest. Tillbringade två veckor i magiskt vackra Norge bland fjordar och snötäckta fjäll. Tänkte samla material för att göra ett eller flera inlägg därifrån men det kunde jag glömma. Iallafall vad det gäller odling.

Eller, det var förstås en överdrift. Det är klart att de odlar i Norge men mestadels handlar allt om fisk i det där landet. Fisk, fisk och fisk.

Att hitta vegetarisk mat på restaurangerna tillhörde inte vanligheterna och vegetariska köttsubstitut eller tofu i mataffären var inte heller särskilt vanligt.

Tur att Norge levererade på många andra sätt.

Det är kul att komma hem när man har varit borta från sin trädgård i två veckor. Särskilt i juli. Det kan tyckas galet att dra igång en väldans massa odlingar och sedan åka ifrån dem men ibland kan man inte välja semesterveckorna själv. Och ibland har man tur med odlingsförstående föräldrar som hjälper till.

Här kommer alltså några bilder som visar några av de största förändringarna och överraskningarna som mötte mig vid hemkomst.

Chilin Black Pearl har tagit över förstaplatsen som växthusets skönaste.
Medan Carolina Reaper inte bara är växthusets starkaste utan även världens…
Auberginen ska till att blomma.
Basilikan kan skördas.
Gurkorna kan också börja skördas.
Fläderns bär börjar svälla och snart byta färg. I år blir det fläderkapris! Recept här.
Årets nykomling Agrettin (italiensk sodaört) är nästan skördeklar. Ska vattna med saltvatten (hör och häpna!) några gånger först.
Bondbönorna behöver inte så mycket mer tid på sig.
I sockerärtshäcken börjar de första skidorna visa sig.
Den ena sortens vitlök hade fått ormlökar i toppen. Riktigt coola.
Piprankan hade fått pipor.
Piplöken växer fint men skuggas av en välmående rugge av jordärtsskocka. För många år sedan odlade jag jordärtsskocka på denna plats men när jag flyttade odlingen så blev det väl en bit skocka kvar i jorden. Den har förökat sig rejält och tycker väldigt mycket om all gödning som omgivande odlingar får…
Myskmalvan blommar fint och trivs bra bredvid piprankan.
Rotselleriplantorna har tjockat på sig ordentligt. Hoppas att rotknölarna blir större än golfbollar i år.
Vitkålen håller verkligen på att knyta sig.
Sparrisfröna som jag sådde innan avfärd har grott.

Det har också skördats. En hel del nypotatis till exempel och på den tomma jordytan som uppstår sår jag nytt. Nu i mitten av juli börjar nätterna bli mörkare och mycket av det som brukar gå i blom vid försommarsådd funkar mycket bättre att odla nu.

Rucola är svårt att odla på försommaren, den går väldigt lätt i blom, så den har jag sått idag istället.
Potatisen, den tidiga Blå Mandel, skördar vi efterhand och på dess plats sår jag nu spenatfrö.

Jag sår även tatsoi, dill och vintersallat.

En annan överraskning som nådde mig vid hemkomst var svaret på jordprovet som jag skickade till analys. Jag befarade klumprotsjuka, något som drabbar växter inom kålsläktet, och mina farhågor besannades. Halten av denna smitta var till och med rätt så hög i min jord. Överraskande var även fakturan. Tänk på det innan du skickar jord på analys.

Så nu har jag läst på ordentligt för att veta hur jag ska hantera detta i framtiden. Smittan drabbar alltså inga andra växter utom de korsblommiga men även inom brassicasläktet har man tagit fram klumprotsresistenta sorter. Och rädisor är överlag tydligen ganska okänsliga.

Det blir trial and error framöver tänker jag.

Nästa vecka ska jag skriva om ytterligare några överraskningar, helt och hållet positiva, som har gett mig lite angenäm huvudbry.

Vecka 26

Det är sista blogginlägget för månaden vilket betyder månadsssummering. Fast jag har ingen lust att skriva om det idag och det är min blogg så jag slipper. Jag vill hellre skriva om att det är ett ruskigt bra odlarår. En perfekt variation av värme, sol och regn. Det är hur kul som helst att göra rundorna bland odlingarna och se på tillväxten.

Sedan sist har jag lagt täckmaterial på alla bäddar. Inget mer ogräs och maximalt fuktbevarande. Löken ser ut att trivas.

En morgon var det tillrufsat bland mina miniplantor av rotselleri. Rufsets karaktär sa katt. Kattoalett. För stora spår för fågel, för små spår för vilket annat djur som helst.

Nästa morgon var mina militäriskt raka rader av morot i kaos. Då blev jag lite ledsen eftersom jag var så nöjd med mina morotsrader. Jag fick ju inte en enda morot förra året. Jag tror fortfarande på katt och det kan bara vara en – Tristan.

Jag gillar Tristan. Jag hade velat ha en egen Tristan men katter ger mig klåda. Tristan bor tillräckligt nära för att även ta mössen på vår gård så vi har nytta av honom.

Tristan måste få göra sina behov och det är inte lätt för en katt att veta var det ska ske. Men att lägga ett kompostgaller eller liknande över odlingen funkade klockrent. Inte ett enda kattspår sedan dess. Tipset kom från någon annan odlare eller något av alla forum på Facebook. Tack för det.

Efter Tristans framfart växer inte morötterna längre som en Nordkoreansk armé men det blir nog bra ändå.

Och kålen den mår bra. Två sprayningar med Turex har jag hunnit med och det är redan stor skillnad. Trots att det regnar då och då. Vitkålen visar försiktiga tendenser till att knyta sig. Och svartkålen växer säkert en cm varje dag.

Som en liten baby alien. Plant based baby alien.
Jag tror att vi kommer att börja skörda svartkålen vilken dag som helst. Den kommer ändå att fortsätta att ge skörd till december.

På ärt- och bönfronten ser det också himla bra ut. I princip alla ärtfröer har grott och jag har fått ännu ett bevis på att jag kan fröodla. Trekanten med Lokförare Bergfälts jätte-hajpade-ärt är intakt och verkar ha grott till 100%. Yes! Med anledning av hur eftertraktad denna sockerärt är så känns det så klart extra bra att kunna odla fram fröerna själv.

Buskbönorna brukar vara kinkiga och vill ha en riktigt varm jord för att gro. I år kommer de dock generösare än de brukar. Plantorna brukar bli 30-40 cm höga och det är brytbönor, alltså haricots verts, i lite olika färger. De gula brukar kallas vaxbönor.

Bondbönorna kör vidare i sin racertakt och om en vecka tror jag att första bönskidan visar sig.

Lokförar’n.
Buskbönan.
Bondbönan.

Klättrande bönor är både vackert och lättskördat men svårodlade i zon 5. Jag har provat några gånger men får inget resultat. Det finns dock en som är anspråkslös och vacker (men inte lika god); blomster- eller rosenböna. Min favorit heter Prizewinner och den har jag planterat vid en gammal klätterställning till en ros.

Prizewinner på väg!

I växthuset är det framför allt vinranka och gurkplantor som jobbar snabbt. Fast tomaterna är inte så dåliga de heller.

Gurkorna växer säkert 5 cm/dygn.
Tomaterna har fått en ny typ av uppbindning i år. Det känns redan som den bästa hittills. I taket har jag satt en stång, IKEAs billigaste gardinstång. På denna hänger S-krokar och i dessa fäster jag snören som jag lindar runt tomatplantorna varefter de växer. Snöret sitter i en generös ögla längst ner på varje tomatplanta. Inga mera stödpinnar i växthuset!

Det som blommar just nu är piplök, salvia, fläder och det vilda. På hundpromenadängarna är det hur vackert som helst just nu med en mångfald av underbara vilda blommor. De dyker även upp i trädgården och då tar man en omväg med gräsklipparen för att skona dem. Att de vill växa intill granhäcken är ett under i sig.

Piplöksbollar på G.
Blommande salvia.
Praktfull fläder.
Ett litet skonat stycke vildblommor.

Apropå fläder så kommer jag inte att göra någon saft i år. Det finns fortfarande ett lager i frysen. Men jag provade att göra flädersirap.

Ett googlat recept fick vara vägledande. 2,5 dl vatten fick koka upp med 500 g socker. (Nästa gång kommer jag att ta 250-300 g.) Ca 15-20 fläderblommor läggs på vitt underlag för att insekterna ska krypa ut. Därefter blandas de ner i sockerlagen. I receptet skulle man tillsätta citronsaft och skal men jag tog 6 frysta tärningar med rabarberjuice. Först tog jag 4 men det behövdes 6. Fast med en mindre mängd socker i nästa kok kanske man även måste justera syran.

Rabarberjuice.

Nåväl, allt får koka i ca 10 minuter för att sedan tas av plattan och svalna. Låt stå kallt över natten eller i minst 4 timmar. Därefter silas blommorna bort och sirapen småkokas till ungefär halva mängden återstår. Hälls på väl rengjord burk.

Alltså det blev supersegt, nästan som mjuk kola, eller som sirap som stått i extra kallt kylskåp. Men smaken! Den var väldigt bra. Lite för söt men som sagt, sånt går att justera.

Vad ska jag ha sirapen till? Drinkar tror jag. På glass kanske. I desserter. Som smaksättare i mat. Vi får se.

En ny odlingslåda är på gång. I botten grundar jag med kartong eller gamla tidningar. Det är framför allt för att hindra rotogräs men det blir bra mull och utfyllnad också. Sedan fyller jag på med organiskt material som är friskt och som inte kan generera oönskade växter. Har tidigare gjort misstaget att använda materia fullt av mogna fröer. Inte smart.

Jag fick lite kalla fötter gällande jorden som jag skulle fylla lådan med så jag skickade iväg ett jordprov. Svaret har inte kommit än, inte heller fakturan, så det ska bli spännande att få svar på både det ena och andra. Min fråga gällde klumprotsjuka som drabbar alla sorters kålväxter men för bönder som odlar raps är den väl egentligen det största problemet.

Det går att odla alla andra sorters grödor på en klumrotsjukedrabbad jord och efter ca 17 år är sjukan borta men jag håller så klart tummarna för att min jord är frisk. Återkommer om provsvaret.

För att ändå avsluta på ett månadssummeringsvis så tänkte jag påminna om att allt papper har betydelse för klimatet. Även direktreklamen. Bilden nedan är både aktuell och inte. Naturskyddsföreningens länk i nederkant gäller inte längre men det finns en uppdaterad version här. Den handlar om vad vi kan göra för att minska vår pappersförbrukning och därmed göra klimatet en tjänst.

Det enda jag ställer mig frågande till är de digitala alternativen. Själv har jag valt att läsa både böcker och tidningar via appar och internet men det sägs att serverhallarna som gör detta möjligt står för en stor del av alla koldioxidutsläpp. Om det kan du läsa här.

Att skriva en blogg om hållbarhet är då kanske lite kontraproduktivt? Har dock inga planer på att sluta. Vi hörs om en vecka!

Vecka 23

Såg ni min månadssummering vecka 22? Och alla bilderna från Göteborg? Nej inte jag heller. Det blev inget inlägg vecka 22. Livet, jobbet och ohälsan kom emellan och jag kapitulerade.

Här skulle jag faktiskt vilja skriva lite om den bedrövligt sjuka vintern, våren och försommaren men jag har gått kursen där jag lärde mig att aldrig skriva om sådant. Om det inte är en hälsoblogg förstås. Men att aldrig få vara helt frisk, aldrig kunna motionera ordentligt och att inse att jag inte orkar det jag brukar orka är nedbrytande. Nej nu skiter vi i det.

Det är klart att ovanstående har haft inverkan på takten i trädgården men det brukar ordna sig i slutänden. Och att mina preparerade odlingsbäddar fortfarande gapar tomma känns bättre än när jag tycker att jag har ont om plats.

Jag tror att några bilder på sånt som har lyckats är dagens bästa medicin. Här kommer en dagsrapport i bilder.

För några år sedan stannade jag på Stolpens Trädgård mellan Örebro och Karlstad. (Jag skrev om det här.) Därifrån fick jag med mig en skitliten pionplanta. Det är en av de prydnadsväxter som jag verkligen gillar och nu är jag så lycklig över att den har vuxit sig stor och ska till att blomma!
Hej pionknoppen!
Något annat som är på väg att blomma är gräslöken. Den här tussen har alltid vuxit upp mellan två trappsteg och det tycker vi är charmigt så den har fått vara kvar.
När vi ändå pratar lök så är det roligt att se hur snabbt vitlöken växer och att de flesta plantor verkar ha överlevt. Det är dock mindre roligt att se hur den redan börjar gulna i början av juni. Detta trots flitig gödselvattning en gång/vecka. Jag får uppenbarligen öka dosen.
Jag har flera hundra plantor av vitlöken Vigor men bara en rad av Klicki. Klicki är sååå mycket kraftigare än Vigor. Jag ska ta eget utsäde av Klicki förstås. Klicki har inte börjat gulna, trots samma behandling. Intressant…
Vi fortsätter på temat lök. Så här såg rödlöken ut, den som jag odlade från frö, när den planterades ut. Å ena sidan friska plantor med bra rötter, å andra sidan så himla ynkliga. Som sagt, det ska bli spännande att se hur stora de blir.
Gropodlingen breder ut sig. Än så länge ser det ut att vara ett vinnande koncept.
Här är piplöken. Och en helskotta massa ogräs. När man inte hinner få på täckmaterialet i tid blir det så här. Fast i bäddarna med täckmaterial upplever jag också att det är ovanligt mycket ogräs. Det kanske är ett riktigt ogräsår? Som en reaktion på förra årets torka? På samma sätt som aspen reagerade med att skicka ut miljoner fjuniga frön?
Svartkålen mår förträffligt. De har kommit över utplanteringschocken och växer fint. Täckmaterialet håller trots allt det mesta ogräset borta.
Vitkålen har också knubbat på sig ordentligt. En planta dukade under helt men det måste man räkna med.
Jag försöker hålla takten ”en-om-dan” för att känna mig nöjd vid läggdags. Den här lådan är full av olika rotsaksfröer. Morot, palsternacka, rödbeta, rättika och rotselleri. Täckmaterialet ska så klart läggas på innan ogräset får fäste.
I ärt- och bönlådan mår bondbönorna fortfarande jättebra.
Nu har bondbönorna fått sällskap av en hel påse sockerärtsfrö. Jag vräkte på rejält eftersom fåglar brukar picka upp några av fröerna. Den här gången har jag satsat på Norli, en sort som är mångas favorit.
Precis som med pionen så har våra blåbärstrybuskar varit pyttesmå i några år och jag har glatts åt att de bara har överlevt. Nu har de äntligen börjat leverera bär!
Humlen levererar alltid.
Chiliplantorna som har bott överallt i vårt hus i vinter har klarat avhärdningen och flyttat ut i växthuset. Längre än så har de inte kommit. En omplantering står på agendan. När chiliplantorna försvann från huset så kände vi en lättnad och konstaterade att vi inte ska övervintra så många plantor nästa vinter. Fast övervintrade plantor levererar alltid mer frukt…
Jordgubbarna mår jättebra. Förra året tog jag bort alla plantor och började om med små revskott. Det verkar har gjort susen. Och det verkar vara ett vinnande koncept. Det blir jordgubbar varannat år i fortsättningen om jag inte startar ytterligare en odling… Jag har köpt virke för att kunna bygga en enkel bur åt dessa. Den ska kläs med kålnät, tyllgardin eller fiberduk. Fåglarna har en tendens att äta upp våra jordgubbar.
Lite näringstörstande är de allt men det är skönt att ha extraplantor när någon dör. Och när det blir plats över.
Det är fortfarande några bäddar som gapar tomma. Gödselpreppade och redo. Fast det ger mest mersmak, ingen stress. I köket ligger nämligen fröpåsar som bara väntar på att få tömmas.
Precis som förra året så satte jag min potatis nervöst tidigt. Och precis som förra året verkar det ha funkat bra. Vi åt faktiskt egen potatis på midsommar 2018 och jag hoppas få upprepa det i år.

Skönt att få göra denna summering av sånt som har lyckats. Skönt att få till ett inlägg över huvud taget. Skönt att det är helgdag imorgon.

Nu tänkte jag inte lova ett dyft. Inte ett ord om vad som väntas i nästa inlägg. Den som lever får se.