Bortrest!

Jag är hemma igen!

Eftersom jag hade skrivit och tidsinställt flera inlägg under tiden så har det inte märkts så mycket på bloggen men i min trädgård märks det väldigt mycket när man inte har varit hemma på fem veckor.

Fast jag har haft fantastiska trädgårdsvakter. De har gjort ett finfint jobb så jag kunde ta tag i skörden direkt vid hemkomst. Och gräsklippningen.

Till min hjälp har jag även haft Irrigatia. Om detta solcellsdrivna bevattningssystem skrev jag i ett inlägg som publicerades när jag var borta. Och med flera veckors erfarenhet kan både jag och mina trädgårdsvakter säga att det funkar klockrent.

Från en permakulturträdgård på Bali (Moksa).

Det var en fantastisk resa. Jag har varit i Ryssland, Mongoliet, Kina, Japan och Indonesien. Det finns massor av odlingsrelaterat att skriva om från dessa länder. Eller inte Mongoliet förresten. Där var det dock annat som var spännande. Visst ska jag berätta mera om denna resa. Det kanske passar bra i vinter när det är lite torftigt på odlingsfronten? Om jag kan hålla mig.

Just nu är det allt annat än torftigt. Jag lämnade ett rekordtorrt Sverige och en dålig odlingssommar men kom hem till frodig grönska och en tjock, grön och återhämtad gräsmatta.

Jag hade lagt ärtskidor på tork medan jag var borta. Höljet var nu prasseltorrt och ärterna är urpillade och packade i påse till nästa års sådd.

Korianderbladen skördade jag innan jag åkte men jag hade lämnat kvar stjälkarna med fröställningar för senare omhändertagande (bild från augusti).
Allt hade torkat och nu är fröna tröskade. Tröskningen gjorde jag mellan handflatorna och med hjälp av en sil fick jag bort de minsta partiklarna. Dessa ska inte användas som utsäde utan i matlagningen.
Riktigt god gurka kunde jag också skörda. Inte ett dugg bitter. Det där beror lite på sort men även vattning.
Min ena vinranka har sprutat ur sig druvor i sommar och nu var de mogna. Tyvärr var det inte den godaste stocken som gav bäst skörd i år. Jag har två olika sorter. En god och en jättegod.

Över till avdelningen äpplen. Älgarna var tidiga i år. Redan innan vi reste bort i mitten av augusti hade de varit på besök och ätit upp det mesta. Normalt kommer de i början av september. Men så var det ingen vanlig sommar heller.

Här är ett inlägg om äppelträden i Getingedalen som publicerades medan jag var bortrest.

Trots torkan så har i stort sett alla fruktträd givit otroliga mängder frukt och det är sorgligt att se hur lite som omhändertas. Jag ser tack och lov allt fler som gör det; mustar, mosar och torkar, men ändå slängs eller förgås det tonvis med frukt. Typ lika mycket som vi importerar och köper i affären.

Det finns fruktförmedlingar. Om du inte hinner eller orkar ta hand om din frukt så erbjud någon annan att göra det.

Min vän Titti, även känd som före detta trädgårdsbloggare, var på trädgårdstippen och tog nedanstående sorgliga foto. För att vara tydlig så var hon inte där med några äpplen.

Jag vet att förskolor, skolor och olika former av boenden uppskattar ett lass med frukt.

Blessed be the fruit.

Irrigatia

Vi reser bort. Jätteknasigt att göra det mitt under skörden men man kan inte styra över allt.

För frilandsodlingarna är det bara att förlita sig på regn och snälla husvaktare men å andra sidan har det mesta torkat bort i år så det är inte så mycket att sköta.

I växthuset har det dock vuxit fint i sommar och tack vare att allt växer i slutna kärl så har den manuella bevattningen fungerat. Men i växthuset regnar det inte så för att inte husväktarna ska behöva slita ihjäl sig så installerade vi ett solcellsdrivet bevattningssystem.

Efter att ha läst på så valde vi Irrigatia och under testveckorna har det funkat fint. Det var lite meck att installera, den medföljande beskrivningen var inte glasklar, men genom lite googlande och youtubande så fick vi ordning på allt.

En pump drivs av en liten solpanel. En slang är kopplad till en tunna med vatten och i änden sitter det ett filter och två vattennivåsensorer. En annan slang pumpar sedan in vattnet i växthuset.

Vattentunnan utanför växthuset. Tyvärr finns det ännu ingen naturlig tillförsel av vatten till tunnan men det finns planer på det. Nu får vi hinka eller slanga över vatten till tunnan.

I växthuset kan man sedan med hjälp av slangar (som man själv kapar till önskad längd), T-rör, munstycken och jordankare dra vattnet dit man vill.

Här ser man slangen som är kapad på önskad plats. I skarven sätts en T-koppling där en tredje slangsnutt med droppmunstycke kan fästas. För att allt ska ligga still så följer det med några ankare som man kör ner i jorden och klämmer fast slangen i.

Vi köpte ett system med 24 droppmunstycken och generöst med slang. Detta räckte med nöd och näppe ganska perfekt till vårt växthus.

Nu gäller det att hålla lite koll. Det får inte bli för lågt med vatten i tunnan och munstyckena får inte klägga igen. Det gäller att inte hälla för smutsigt vatten i tunnan.

Pumpen har flera lägen som styr mängden vatten som pumpas ut/dygn. Pumpen låter ganska mycket så man måste ha lite avstånd till grannar och sovrum. Den går inte hela tiden utan ungefär var tredje timma. Nattetid är den avstängd tack och lov.

Det går dessutom att köpa reservdelar till Irrigatia. Det kan ju hända att vissa delar slits eller att krukorna hamnar med andra avstånd i framtiden. Då vill jag ju kunna anpassa bevattningen.

Om detta funkar klockrent, eller nästintill, så kommer jag helt klart att överväga flera Irrigatiasystem till utomhusodlingarna. När vi nu dessutom har genomfört en installation, med alla tillhörande misstag, så kommer det att bli enkelt att sätta upp nya.

Och om det nu ska fortsätta att vara medelhavsklimat i Kilsbergen i framtiden så blir det ännu mera intressant…

Tomaterna

Jadå!

Det där regnet som jag önskade mig kom. Återigen fylldes våra tunnor och tankar. Jordarna fick en rejäl rotblöta. Men. Det har gått så långt att det är svårt att stoppa förfallet nu. Ännu en gång har jag decimerat antalet produktiva kvadratmeter.

I förra inlägget skrev jag att vi hade påbörjat installationen av ett litet solcellsdrivet bevattningssystem. Nu är det avslutat och det droppar på riktigt bra. Jag kommer att ägna ett helt inlägg åt detta om ett par veckor.

En tunna fylld med härligt regn förser hela växthuset med vatten tack vare Irrigatia.

I dagens inlägg tänkte jag fördjupa mig i årets tomatodling. Bland annat för att det är en av de få odlingar som går bra. Jag tror att det beror på att alla tomater odlas i någon form av behållare, låda eller stor kruka. Det är lättare att punktbevattna ett slutet kärl än ett friland där vattnet försvinner åt alla håll.

Jag odlar alla min tomatplantor från frö och vissa år gror det bra men andra år gror det jättebra. Tomater är lätta.

Och det som sedan utgör årets odling är helt enkelt styrt av vad som grodde det året. I år var det ovanligt få småtomater som grodde, därför har jag ovanligt mycket stora tomater och biffstorlekar i år.

Precis som jag antydde för en vecka sedan så mognar tomaterna med ketchupeffektliknande hastighet. När en börjar ändra färg så kommer alla andra snart efter. Se förra veckans bild nedan.

I maj, när jag planterade ut de små ynkliga plantorna, kunde jag förstås inte ana att sommaren skulle bli så extrem. I år hade alla tomater kunnat växa utomhus. Min planering var att sätta frilandstomater efter varma västerväggen utomhus och känsligare sorter i växthuset.

Utomhus växer således två Stone Ridge, två Sibirjak, två Tiny Tim och en Principe Borghese. Den sistnämnda är egentligen ingen frilandstomat för vårt klimat men det har som sagt inte varit något problem i år.

Tiny Tim råkade bli de enda småtomaterna i år.

Några få tomater har fått pistillröta, jag nämnde även det för en vecka sedan, men de är i minoritet och är en effekt av torkan.

I växthuset satsade jag på flera olika lagringsdugliga vintertomater, bland annat en Piennolo, en Ponderosa, fem Principe Borghese och två som helt enkelt heter Vintertomat. Dessutom har jag tre plantor Brandywine, två röda och en gul. Den sistnämnda är långt ifrån någon lagringsduglig vintertomat, det är istället en smakrik biff som ska ätas färsk.

En gul Brandywine från förra året.
Överst: Principe Borghese. Underst: Brandywine. Detta är från årets skörd.

Vintertomaterna ska alltså gå att lagra i rumstemperatur väldigt länge. De har ett tjockare skal och är kanske inte riktigt lika smaskiga som till exempel Brandywine men har andra förtjänster istället. Det blir första gången som jag kommer att testa detta. Vi får se om jag får tillräckligt mycket tomater för att kunna lagra dem. Risken är att de äts upp.

När jag väljer sorter så är det lite olika saker som styr. Dels kan jag ha fått fröer av någon, dels har jag läst om en sort som verkar god. Det kan också vara egna erfarenheter av en lyckad skörd eller en bra smak som får mig att odla dem igen.

Tomatfröer går att lagra under lång tid och det är skapligt enkelt att ta egna fröer på sin skörd. Det krävs dock att sorten är äkta och ingen hybrid (F1). Sådant ska stå på fröpåsen. Man kan ta fröer från köpetomater också men då har man ingen koll på just detta. Hybrider ger också frukt men man vet inte vad det blir.

När jag skriver nästa gång har jag flätat min vitlök och återigen behandlat kålen med Turex. För en stund sedan hittade jag alldeles för många larver för att kunna slappna av. Det är min kål.

Låt bli.