Vecka 31

Så varmt det blev. En veckas känsla av 2018 infann sig. Riktigt härligt, vi badade mycket. Och vattnade mycket så klart. Trots att det inte varade så länge så märktes det direkt på odlingarna. Tillväxten tog en hiskelig fart och behovet av vatten ökade markant. Även den mest tåliga och ståtliga bondböna blev slapp och hängig.

I förra inlägget skrev jag att tomaterna knappt hade börjat blomma. Lite medelhavsvärme på det och swish så kommer det både blommor och frukt.

Tack vare att våren och försommaren varken var het eller torr så hade det mesta hunnit etablera sig och växa sig starkt. Det dukar inte under lika lätt då. Nederbörden var över medel både i maj och juni.

Trots att det inte är lika hett just nu så är det ändå värt att nämna några fiffiga lösningar för att växterna ska klara torka:

Täckodling

Genom att täcka jordytan med organiskt material, helst ett 10 cm tjockt lager, så dunstar inte vattnet så fort och fukten behålls mycket längre i jorden.

Inte mycket till fänkål än men ett tjockt lager täckmaterial förhindrade att denna spädis dog torkdöden.

Gropodling

Förodlade plantor sätts med fördel ut i en liten grop. Vid vattning så koncentreras vattnet runt plantan. Dikesodling är nästan lika effektivt och passar även vid direktsådd.

Hurra för gropodling!

Solcellsbevattning

Kostar i inköp men är därefter gratis. Solcellerna ser till att vattningen blir regelbunden och med riktade munstycken blir den dessutom effektiv.

Vår pyttelilla solcellspanel som försörjer nästan hela växthuset med vatten.

Odla i kruka eller låda

Vattnet koncentreras i kärlet och till plantorna däri. Inget svinn.

Vattna tidig morgon eller kväll

Mitt på dagen hinner vattnet torka innan det når rötterna.

Prioritera

Vid långvarig torka måste du kanske välja några  grödor som du satsar på.

Samla regn

Var alltid beredd på att det kan bli torrt. Börja samla regnvatten redan på våren. Du kan aldrig få för mycket.

Kan inte få nog av regntunnor!

I mitt projekt Ersätt med rabarber (eller vad jag nu ska kalla det) har jag hittat ytterligare ett gott och lyckat användningsområde. Detta finns dessutom tillagt i specialinlägget om rabarber. Tidigare har jag beskrivit hur jag gör juice av mina rabarber och fryser in i istärningar. Dessa använder jag som syra i dressingar, marinader mm. Allt för att undvika tvivelaktigt odlad och importerad citrus.

Under de varma dagarna dricks det mycket i Getingedalen och vatten är så klart bäst på att släcka törst. Några citronskivor i tillbringaren ger god smak men kanske dålig eftersmak när man tänker efter varifrån citronerna kommer. Och vad de har kostat.

Några tärningar rabarberjuice gör precis samma jobb; ger vattnet en välsmakande syra och en schysst look i kannan.

Låt mig presentera: rabarbervatten!

Nu kommer lönen för mödan. Skörden är mitt dagliga fokus och medan sambon åker till sitt lönearbete så försöker jag försörja mig på andra sätt.

Att odla sin egen mat är som att tillverka sina egna pengar.

För varje litet bär jag plockar och för varje sockerärta som fryses in behöver jag handla lite mindre mat. Och ju mindre mat jag köper desto mindre måste jag lönearbeta. Och mindre lönearbete betyder färre bilresor. Och ju mer jag är hemma desto mer hinner jag odla och laga, både mat och kläder. Och när man sätter detta i system så kan det kallas självförsörjning eller downshifting eller något liknande. För mig är det en spännande utmaning.

Vi får väldigt mycket hallon. Det har vi fått varje år sedan vi slutade att sköta hallonhäcken. Visserligen är det en djungel med inslag av en hel del brännässlor men med heltäckande klädsel utgör de inget problem. Dessutom har jag trampat ner de flesta efter två omgångar med plockhinken.

Nässlor brukar betyda näringsrik jord och det är inte omöjligt att våra två intilliggande komposttunnor har ett finger med i spelet. När man har läst Stefan Sundströms senaste bok om biokol och bokashi så förstår man också att en klassisk kompost läcker ganska mycket näring.

Det var först då jag började se vitsen med bokashi. Innan har jag varit lite motståndare eftersom det innebär ett preparat som jag måste köpa och alltid ha hemma. Men den läcker ingen näring och betydligt mindre koldioxid letar sig ut i atmosfären.

Men om mina hallon plockar upp en del av läckaget så hamnar det ändå på rätt ställe. Jag vill att det ska vara så.

Efter några års experimenterande med olika sockerärtssorter så föll jag för grupptrycket och odlade Norli, den tryggaste och vanligaste sockerärtan som finns. Den är god, ger rik skörd och jag hinner knappt med att plocka av dem. Med en snabb blanchering i kokande vatten och ännu snabbare flytt till isvatten så ska de hålla sig fina även efter frysning.

De svarta vinbären är också avplockade. Jag fryser in dem på samma sätt som hallonen. Rabarber kan ersätta citrusfrukternas syra men inte näring. Vinbären kan dock stå för vitaminerna. Jag har slutat med röda och vita vinbär, de drabbas mycket lättare av ohyra och bären är inte lika användbara.

Svarta vinbärsbuskar har typ inga fiender och kan bli hur gamla som helst.

Jag odlar hellre rättika än rädisa. De smakar väldigt lika men du får tio gånger större resultat/frö. Snabbväxande och så här års ett återkommande inslag vid alla Getingedalens måltider. Några saltkorn och kanske 1 mm smör gör detta till en dröm i munnen.

En av veckans middagar var en wok. I den var det jalapeno, lök, koriander, sockerärt, morot och vitlök från egen skörd. Jag har inget recept men wokar behöver inga recept.

Morötter och koriander är från tidigare skördar. Funkar fint att lagra i frysen.

Dagens mest komiska är penischilin. Jo den heter så och jag kunde inte låta bli att köpa frö. Alltså… jag tycker synd om den som döpte denna chili för vad hade den för referenser?

Eftersom det är sista inlägget i denna månad så bör jag ju redovisa några klimatrelaterade downshiftarupplevelser. Förutom allt ovan så kan jag berätta att jag för första gången stötte på ett återvunnet tyg i tygaffären. Vi behövde en ny luftig gardin när det blev så varmt och blev så klart glada över detta fynd. Grönt var det också!

I nästa inlägg tänkte jag berätta om den bedrövliga kålodlingen, om vitlöksskörden, om inlagd dragon och om falska sillinläggningar. Men först en bild från ett av växthusets skönaste hörn!

Vecka 21

Dagens inlägg är lite spretigt men det är många bilder att titta på och den röda tråden är Getingedalen vecka 21.

Pang sa det och så blev det sommar. Inga oroväckande nattemperaturer och i jorden är det tillräckligt varmt för att så allt. Det var skönare när man inte kunde plantera allt. Nu kan allt innebära en viss stress.

Först stod det och stampade runt tio grader i flera veckor. Därefter tog det tre dagar att komma upp i härliga nitton grader. Jordtermometer är Da Shit.

Fast när jag stod i hallen med en övervintrad chiliplanta på väg ut i växthuset var det ändå någon som sa Det ska bli kallare. Sex grader har jag hört. Chiliplantan åkte in i köksfönstret igen.

I växthuset har det förresten preppats. När spenaten skördats laddade jag jorden med kogödsel och drog ut Irrigatia-slangarna för att se var jag ska sätta plantorna.

Irrigatia, ett solcellsdrivet bevattningssystem som vi installerade förra året. Funkade klockrent.
I växthuset är även vindruvsrankorna på gång och klasarna har börjat visa sig.
Spenaten förvälldes och packades in i frysen. I mitt projekt plastbanta frysen har jag nu gått över till återvunna mjölkkartonger och en bit tejp. Jag lägger spenaten (eller vad jag nu vill frysa in) i botten på kartongen, klipper upp i hörnen, viker över de fyra flärparna och fäster med en tejpbit. Minus fyra plastpåsar i frysen!
Ny spenat är sådd utomhus men det kan bli pannkaka om det blir för varmt. Vi får se.

Det gick så fort! Förra veckan tog jag nedanstående bild på äppelträdet Rödluvan. Idag tog jag bilden under. Blommorna håller på att vissna.

En sak om dagen. Det är ett skönt koncept. Den där stressen dämpas betydligt när jag har brytt mig lite om trädgården varje dag. Gödslat ett land. Planterat ut lite lök, vattnat på en flyttad vinbärsbuske.

Gräsklippningen är ett stort projekt hos oss men vi vill behålla det så. Det är nämligen ett stycke kvalificerad vardagsmotion som vi annars skulle förlora. Årets första vända var det sambon som körde men vi brukar turas om.

Vi har en riktigt bra klippare, visserligen bensindriven men där har vi kompromissat. Jag saknar dock en uppsamlare eftersom gräsklipp är en guldgruva.
Experimentet med lök sådd från frö istället för sättlök fortsätter. Nu är plantorna utplanterade. Tre och tre. I grop. Ynkliga men ändå välmående. Det som är spännande är dock att se hur stora de är när de ska skördas.

Av alla kålsorter som är utplanterade så har svartkålen blivit minst chockad. Alla andra är lite omtumlade av hanteringen. Vissa dör till och med. Fast svartkålen har istället skickat upp nya blad.

Pigg och glad svartkål trots brysk utplantering.
Tack och lov finns det extraplantor av de flesta kålsorter att ersätta de svagaste med.
Nu kommer vi!
Jag satsar inte på prydnadsväxter men har en pion som verkar må bra. Här ser man de nya friska skotten på den gamla veden. Bådar gott.
Potatisen gror.
Förra året odlade jag vild rucola i kruka. På hösten planterade jag ut den för att se hur vild den skulle bli. Den verkar åtminstone vara tillräckligt vild för att överleva en kilsbergsvinter. Nu råkar jag ha satt den på ett olyckligt ställe där kirskålen kommer att bråka med den. Jag ska göra mitt bästa för att den ska trivas. Det vore ju coolt med perenn rucola. För det är väl vad de menar med vild? På bilden ser den skarpögde även två jordloppor, de små svart-gula baggarna. Det är de som äter hål i rucola, rädisblast, asiatiska blad etc. Genom att hålla jordytan fuktig och strö lite vedaska på, och runt, plantan så kan man minska angreppen.

Måste även visa två bilder på bondbönorna. Det är en vecka mellan fotona.

Bondbönor vecka 20.
Bondbönor vecka 21.

Här kommer sista påminnelsen om Clarions Plantloppis! Den är på lördag den 25 maj.

Och så vill jag så klart att ni kommer till Tysslingedagen den 30 maj. På station 27 hittar ni mig!

Tysslingedagen
Tysslingedagen

Nästa vecka är det dags för en månadssummering. Och det kanske blir någon bild från Göteborg där jag nyss har varit. Trädgårdsrelaterat så klart.

Irrigatia

Vi reser bort. Jätteknasigt att göra det mitt under skörden men man kan inte styra över allt.

För frilandsodlingarna är det bara att förlita sig på regn och snälla husvaktare men å andra sidan har det mesta torkat bort i år så det är inte så mycket att sköta.

I växthuset har det dock vuxit fint i sommar och tack vare att allt växer i slutna kärl så har den manuella bevattningen fungerat. Men i växthuset regnar det inte så för att inte husväktarna ska behöva slita ihjäl sig så installerade vi ett solcellsdrivet bevattningssystem.

Efter att ha läst på så valde vi Irrigatia och under testveckorna har det funkat fint. Det var lite meck att installera, den medföljande beskrivningen var inte glasklar, men genom lite googlande och youtubande så fick vi ordning på allt.

En pump drivs av en liten solpanel. En slang är kopplad till en tunna med vatten och i änden sitter det ett filter och två vattennivåsensorer. En annan slang pumpar sedan in vattnet i växthuset.

Vattentunnan utanför växthuset. Tyvärr finns det ännu ingen naturlig tillförsel av vatten till tunnan men det finns planer på det. Nu får vi hinka eller slanga över vatten till tunnan.

I växthuset kan man sedan med hjälp av slangar (som man själv kapar till önskad längd), T-rör, munstycken och jordankare dra vattnet dit man vill.

Här ser man slangen som är kapad på önskad plats. I skarven sätts en T-koppling där en tredje slangsnutt med droppmunstycke kan fästas. För att allt ska ligga still så följer det med några ankare som man kör ner i jorden och klämmer fast slangen i.

Vi köpte ett system med 24 droppmunstycken och generöst med slang. Detta räckte med nöd och näppe ganska perfekt till vårt växthus.

Nu gäller det att hålla lite koll. Det får inte bli för lågt med vatten i tunnan och munstyckena får inte klägga igen. Det gäller att inte hälla för smutsigt vatten i tunnan.

Pumpen har flera lägen som styr mängden vatten som pumpas ut/dygn. Pumpen låter ganska mycket så man måste ha lite avstånd till grannar och sovrum. Den går inte hela tiden utan ungefär var tredje timma. Nattetid är den avstängd tack och lov.

Det går dessutom att köpa reservdelar till Irrigatia. Det kan ju hända att vissa delar slits eller att krukorna hamnar med andra avstånd i framtiden. Då vill jag ju kunna anpassa bevattningen.

Om detta funkar klockrent, eller nästintill, så kommer jag helt klart att överväga flera Irrigatiasystem till utomhusodlingarna. När vi nu dessutom har genomfört en installation, med alla tillhörande misstag, så kommer det att bli enkelt att sätta upp nya.

Och om det nu ska fortsätta att vara medelhavsklimat i Kilsbergen i framtiden så blir det ännu mera intressant…