Ännu mera vilt

Vädret är lite småvilt, T-shirt ena dagen, halsduk och långkalsonger nästa. Mina senaste inlägg har präglats av vildplockad mat och det blir ganska vilt även idag. Men vi börjar med den tama avdelningen.

Spenaten är skördad! Det kan ha varit rekord och jag kunde frysa in tolv små paket med förvälld spenat. Vi passade på att göra den indiska rätten Palak Paneer när vi ändå hade skördat.

Löken är satt. I år gör jag det lätt för mig och använder sättlök. Lika mycket gul som röd. De planteras i kluster om tre vilket sparar plats och funkar fint, jag har provat det förr.

Stolt och glad spenatodlare. Hoppas att resten av säsongen går lika bra. Ha.
Gamla mjölkpaket är asbra att frysa in i. Det mesta faktiskt.

Veckans vilda matlagning handlade om pesto och maskros. Peston gjordes på nässla, kirskål, vitlök, rostade solroskärnor, en bit prästost, rapsolja, salt och peppar. Hur gott som helst.

I skoluppgiften gavs det ett tips på att mjölksyra peston så vi tog undan en klick för att testa. Det var dock snabbvarianten där man ympar in lite mjölksyrebakterier från en surkål och jag har hört allt möjligt om den varianten. Allt från att det funkar fint till att det är olika bakteriestammar till olika livsmedelsgrupper så det är inte säkert att det funkar alls.

Den som lever får se. Och smaka.

Några av ingredienserna till peston.
Den osyrade peston.
Pesto under mjölksyrning. Kanske.

Nu blommar maskrosorna för fullt i Getingedalen så nu var det dags att börja experimentera. Först och främst plockade jag knoppar och blommor. Knopparna stektes i smör, saltades lätt och smakade överraskande gott. Det fanns tydliga likheter med grillad sparris.

Vi kommer att laga det igen men då kommer knopparna att blandas med något mer. Skulle funka fint i en sallad till exempel.

Före…
…och efter.

Blommorna skulle användas till maskrossirap. 1 liter hela blommor utan stjälk varvades med 500 g socker i en burk. Denna placerades i husets mest solgassiga fönster och där ska den stå i 3-4 veckor. En gång om dagen ska den skakas om. Läraren påstår att blommorna påminner om fikon efteråt.

Den som överlever får se.

Burken är fylld och försluten.
Ger inte ett lika aptitligt intryck efter fyra dygn.

Jag noterar att häggen blommar i stan och att min är på väg att slå ut. Saft och picklade blommor ska det bli. Jag noterar också att granskotten är på gång. Det ska bli allt möjligt av dem. Recept på hägg och granskott länkade jag till i förra inlägget.

Nu är det nära!

Här kommer veckans tips:

REKO-ringen startar vid Eurostop! Torsdagar jämna veckor kommer de att finnas på västra sidan av Örebro vilket jag är väldigt glad över. Inköp via REKO-ringen gör du på Facebook. Här har jag skrivit mer om REKO-ringen.

En grymt välskriven och upplåst debattartikel i Göteborgsposten om vikten av självförsörjning hittar du nedan. Med coronapandemin finns det risk för livsmedelsbrist i Sverige men med en ökad fritidsodling minskar problemet.

Men enbart fritidsodlingen har potential att producera uppemot 700 000 ton ätliga grödor, alltså mer än fem gånger så mycket som idag.

Du hittar artikeln här.

Med anledning av pandemin sänds många föreläsningar på webben vilket gör det möjligt för alla att delta, var man än bor och när som helst på dygnet.

Två föreläsningar som jag vill rekommendera är:

Fleråriga växter med Stephen Barstow. Stephen har skrivit boken Around the world in 80 plants och kommer att hålla en kurs i Åfallets trädgård i sommar.

Här är en länk till föreläsningen (som är på engelska) och här är en länk till sommarkursen.

Den andra föreläsningen är med Philipp Weiss, författare till ett flertal böcker om perenna grönsaker och skogsträdgårdar. Hans föreläsning om just skogsträdgårdar hittar du i Facebookgruppen Omställningsnätverket. Där såg jag förresten en bra föreläsning om höns här om dagen. En öppen grupp där det sprids mycket vettigt material.

Vild matlagning och nya projekt

Idag blir det en hel del kopplat till veckans skoluppgift; matlagning på vildplockat. Jag skrev om det redan förra veckan och det blir uppföljning idag.

Det blir också några bilder på alla pågående projekt. Jag är garanterat inte ensam om att ha trädgårdsprojekt den här årstiden. Särskilt inte i coronatider.

Många bilder utlovas hur som helst!

Vi lagade nässelgnocchi med vitlöksfrästa humleskott och kirskålschips. Två vilda och en halvtam växt. Receptet på nässelgnocchi hittas längst ner i detta inlägg.

Kirskålschips görs på samma sätt som med grönkål; ansa bladen, blanda dem med lite olja och lite salt (det är lätt att överdosera), bred ut på en plåt och rosta på cirka 175 grader. Vänd runt försiktigt efter fem minuter och sedan tar det bara några minuter till innan de är klara. För mig är det ungefär som att koka mjölk, chipsen blir brända när jag vänder ryggen till.

Om man har väletablerad humle så gör det absolut ingenting om man skördar några skott. När de är 10-15 cm långa är de som godast. Vi valde att steka dem i smör, vitlök, salt, peppar och en skvätt citronsaft. Hur gott som helst. Egentligen smakade det mest smör, vitlök och citron men det är ju gott. Och humlen har skön konsistens och är alldeles gratis.

Nyskördade humleskott.

Förra veckan radade jag upp en massa vilda blad som är fullt ätbara. Då kunde jag fortfarande inte hitta så många i Kilsbergen. Nu, endast en vecka senare, finns det mycket mer.

Björkens musöron är fint att dryga ut salladen med.
Späda hallonblad går att brygga te på.
Blåbärsblad är gott till allt möjligt.
Lönnens blad och blommor ska tydligen också funka i salladen. Det har jag aldrig provat så det blir spännande!
Hos oss är inte den spanska körveln ett dugg vild. Jag har en köpt planta som tack och lov vill återkomma varje år men den sprider sig inte ohämmat som den verkar göra i andra delar av landet.
Detsamma gäller vår ramslök. Den växer inte naturligt här, jag har planterat den och är glad att den vill återkomma varje år. I andra delar av landet ser jag hur den breder ut sig i vida lökängar.
Rönnbladen går att äta men de är godast i detta späda tillstånd. Då smakar den lite mandelkubb och är god att lägga på en söt kaka. Precis som bittermandel ska man inte äta för mycket av den eftersom de innehåller amygdalin.

Läs mer om bittermandel, rönn och amygdalin här.

Även hägg innehåller amygdalin men mängderna är små. Blommorna har inte slagit ut än hos mig men i år ska jag prova att göra saft på dem. De säger att man kan använda ett klassiskt flädersaftrecept och dubbla mängden blommor så blir det gott. Dessutom vill jag prova att pickla blommorna. Se recept här.

Granskotten har inte dykt upp i Getingedalen än men sedan förra våren har jag samlat på mig massor av nya roliga recept på granskott så jag är på hugget.

Här är en av receptsamlingarna.

Dessutom har jag fått många tips på recept med maskros så dem väntar jag också på. Jag vet att de blommar nere på slätten men jag vill använda mina egna. Till exempel ser jag flera som steker blomknopparna i smör, salt och kanske vitlök.

Några av våra odlingslådor hade gett upp. Ja det skrev jag också om i förra inlägget. Nu har vi tagit bort dem och satt dit nya. Dessa är lite smalare eftersom vi har upptäckt med tiden att det är så mycket mer lättjobbat. Därmed blev det jord över och den har vi väldigt mycket nytta av nu när vi kommer att göra om örtagården.

Gamla örtagården. Allt har sin tid.

Jag har tröttnat på den gamla och att odla i marknivå är verkligen inte min grej. Det blir låda där också och det känns superbra. Alla örter som ska sparas grävdes försiktigt upp och har nu mellanlandat i en av de nya odlingsbäddarna där inget har hunnit planteras än. Logistik. Vi lastade jorden i släpkärran för då kan vi med hjälp av bilen flytta den mellan uppsamlings- och avstjälpningsplats på ett ganska smidigt sätt. Lite trixigt att klämma in bil och släp mellan växthus och lådor men min sambo är yrkeschaufför så för honom är det ingen match.

Praktiskt sätt att flytta jord.
Inte färdigt än men det kommer att bli skitbra.
Här sitter salvia, gräslök, kyndel, libbsticka, citronmeliss och allt möjligt annat och väntar på sin nya växtplats.
Godmorgon bondbönan!

Dessutom gror det för fullt. Först regn och sedan värme och sol. Bondbönorna visar sig, rättikan likaså och spenaten har visat första blomknoppen så nu ska den skördas.

Svinfin skördeklar spenat.
Tecknet jag har väntat på. När spenaten börjar blomma blir det inga fler blad. Ingen idé att odla dem längre.
Sparrisarna tittar upp! I höstas sådde jag ny sparris eftersom mina gamla plantor har slutat att leverera. Dessa krukor har stått ute i vinter och nu ska jag sätta dem i sparrisbädden. Men först ska den fixas och gödslas.
I höstas grodde de och sedan har de stått så här, ute, halvt nergrävda i en jordbädd i vinter.
Vitlöken mår superbra. En gödselvattning varje vecka är det som gäller.
Piplöken är fin. Den gillar också lite gödning i med vattningen. I år, och alla andra år framöver, kommer dessa att gå i blom. Så gör lökväxter. Så om jag vill skörda piplök så måste det ske innan midsommar. Därefter blir bladen lite trista.
Varken ätbar eller odlad. En självsådd ask som har fått bo kvar eftersom vi gillar den. Ascoola knoppar ju.
Och bina mår bra…
En ny halmbal har vi baxat hem dessutom. Den förra köptes för fyra eller fem år sedan och den här lär räcka minst lika länge. Ett väldigt användbart material, både till täckodling men även för att ge jorden fin struktur. Lokalodlad fem kilometer hemifrån.

Skog och spenat


Grannens skog är lite finare än min så det får bli en bild på den istället.

Jag har hund och egen skog men man behöver varken ha hund eller skog för att ta till sig av följande simpla tips: Ha alltid med en tyg- eller plastpåse i fickan när du går ut i skogen.

Jag vet inte hur många gånger jag har börjat plocka på mig saker när jag är ute i skogen med hunden. Fickorna fylls med ätbart som blir mosigt och oanvändbart redan innan jag kommer hem. Dessutom har jag fått geggiga fickor på köpet.

Ibland har jag tagit av mig en tröja och knutit en tafflig påse av den. Kan funka men det kan bli kallt också. Och tröjan kan få fläckar som aldrig går bort.

Att knyta något provisoriskt av kopplet har också hänt men med följden att hunden rymmer och kopplet får knutar som är svåra att reda ut.

Ta alltså alltid med dig en kasse. Den tar ju ingen som helst plats. (Mest en påminnelse till mig själv.)

Vad är det jag plockar då? Alla möjliga sorters blad och bär. Blommor på sommaren och svamp på hösten. Allemansrätten tillåter mig att plocka mycket fint och gott.

I min egen skog klipper jag ris av lövträd och buskar samt blåbär och lingon. På vintern kan det även bli lite gran eller tall.

Om jag hittar fina stenar och pinnar kan även dessa slinka ner i påsen och inför jularrangemangen tar jag mossa där det finns som mest. I min egen skog så klart.

Om man inte tycker att det är något problem att bära på saker så är det himla fiffigt att ha med en burk till bären och en sekatör till riset.

Vad plockar jag exakt just nu? Nässlor. De är små, späda, goda och bränns knappt. Det fyller jag min tygkasse med. Kirskål plockar jag också men det behöver jag inte gå ut i skogen för att hämta. Om inte allt för länge tänker jag plocka granskott. Det ska bli både sirap och kapris av dessa i år.

Veckans skoluppgift handlar om just vildplockad mat. Saker som läraren tipsar om är följande:

Våtarv
Maskrosblad
Lönnblad och blom
Lindblad
Granskott
Björkblad
Kärleksört
Ängssyra
Harsyra
Viol (samtliga violarter i Sverige är ätliga)
Svinmålla
Daggkåpa
Rölleka
Mjölke/mjölkört/rallarros (kärt barn har många namn)
Hallonblad
Smultronblad
Jordreva
Gatkammomill
Kungsmynta
Brännässla
Spansk körvel
Älggräs

Det är tur att vi har några veckor på oss för det är många av dessa som inte har börjat växa i Kilsbergen än. Spännande uppgift är det dock och jag ska försöka att prova lite nya saker, det är ju halva grejen med att plugga detta.

Med anledning av detta vill jag tipsa om nedanstående korta lilla film med Emilia Rekestad, permakulturist och en av lärarna på utbildningen:

En annan kul grej som jag vill rekommendera är avsnittet om Skogen i UR:s serie Hjärta och hjärna. Doktor (i medicinsk epidemiologi) Emma Frans (en tjej som jag har skrivit om tidigare för att hon skriver så bra böcker) tar ner en hel del myter på jorden. Finns det verkligen forskningsstudier som stödjer vissa påståenden om skogen?

Både underhållande och intressant.

Här är en länk till programmet (och nedanstående bild är lånad därifrån).

Tre länkar till hemsidor om vildplockade växter:

Den viruella Floran

Skogsskafferiet

Dags att plocka

Senaste nytt i mitt konstruerade skafferi, köksträdgården, är följande:

Rabarber

Nu kommer rabarbern och det är dags att fundera på hur man ska ta hand om den. Jag har uppdaterat mitt specialinlägg om rabarber. Du hittar inlägget här. Saker som har lagts till är en läskande bild på en rabarberdrink, tipset att smaksätta kombuchan med rabarber och att man kan ha rabarber i sin kimchi. Bra va?

Vintersallat

Vitsen med att så vintersallat (machésallat) i början av augusti bara växer. Förutom att den tål minusgrader, snö och kan skördas hela vintern så kommer det som är kvar till våren att växa till sig och blir god och grön först av alla sallatssorter. Snart kommer den dock att gå i blom och sprida frö i hela trädgården. Värre saker kan sprida sig. Och kanske att man ska prova att ta egna fröer?

Spenat

I växthuset har spenaten satt fart på riktigt och går nu att skörda. Jag kommer dock att odla denna ända in i kaklet när den börjar gå i blom, då kommer jag att skörda, förvälla och frysa in. Återigen är tajmingen perfekt. Om ett par veckor ska jag sätta ut tomaterna på samma plats som spenaten växer.

Rättika

Precis som sin släkting rädisan så är rättikan snabb. Och trots att det både har snöat och varit minusgrader de senaste dagarna så berörs inte denna tåliga växt. Rättikan ger så mycket mera mat per frö och per kvadratmeter så jag har slutat att odla rädisa helt och hållet.

Nya odlingslådor

Vi odlar det mesta i lådor. Hemmasnickrade av simpel furu. Det blir varmare i bädden, det hindrar många olika sorters djur, ogräset blir ett mindre problem och det är mer ergonomiskt. Nackdelarna är mängderna av jord, inköpskostnader och att de inte håller för evigt.

Alternativet vore att köpa starkare virke, till exempel lärk eller ek, men det är så brutalt dyrt. Tryckimpregnerat virke lär vara mindre giftigt nuförtiden men jag är skeptisk. Jag undviker gärna tungmetaller i närheten av min mat.

Den billiga, simpla furun duger gott, håller i åtminstone tio år och vi har räknat ut att kostnaden för detta är cirka 70 kronor per år och det är värt varenda krona!

Ull

Det är hyfsat vanligt med rå ull som täckmaterial i odlingsbäddar och nu har jag fått två säckar. All ull är tydligen inte användbar till textil och destrueras tyvärr så ju fler användningsområden som hittas desto bättre. Utvärdering kommer.

Nästa gång jag skriver är det maj. Sköna maj.

Plötslig högfart

Om det var lite lågfart förra veckan så är det raka motsatsen nu.

Att hålla avstånd, undvika sociala kontakter och isolera sig är vardagsmat för mig. Jag bor vid världens ände (även om jag helst kallar det världens början), jag grejar med odlingarna (precis som alltid så här års), jag jobbar i verkstaden (och där är det lika folktomt som vanligt), och jag hänger i skogen med hunden, utan sällskap.

Nu har jag sått tomatfrö och planterat om lite chili och paprika. Tomatfröerna såddes på min femtioårsdag, ett utmärkt sätt att fira på när man inte kan träffa folk. I skrivande stund har det gått tre dygn sedan sådd och jag lovar att de har grott till jag skriver nästa gång.

Jag fuktar jorden innan jag lägger dit fröerna. Då blir jorden lite kompakt och jag behöver inte vattna efteråt. Fröerna riskerar inte att flytta sig heller. På detta lägger jag 0,5-1 cm jord.
Årets sorter. En salig blandning och alldeles för många. Jag hoppas att inte alla gror…
Fullt på värmemattan! Det blev även några gurkor.

Gällande gurkorna så brukar jag inte lyckas med dessa. Om jag har odlat gurkor så brukar det vara med köpta plantor. Så nu sådde jag massor av fröer, mest gamla. Dels för att göra slut på dem, dels för att något av dem borde gro om jag sätter så många.

Jag har åtminstone lärt mig att de älskar värme och alltid ska vattnas underifrån.

Några väldigt gamla påsar men även en ny. Jag tror att det var La Diva som funkade fint i växthuset förra året men det var plantor som min granne, trädgårdsmästaren, hade drivit upp.
Gurkor från 2019. Min målbild.

Jag har även planterat om chili och paprika som började bli långa men även satt för trångt.

Basket of Fire, en medelstark brukschili, kommer från egna fröer och grodde väldigt fint. Förmodligen blir det för många plantor och överskottet kommer jag att sälja billigt.

Carolina Reaper, en riktig mördarchili, odlas mest för att tillfredsställa andra i hushållet.

Årets paprika är Ferenc Tender. Förra året odlade jag den för första gången och det är en ganska snabb sort med små och spetsiga paprikor som kan skördas i alla stadier (grön, orange och röd). Det kommer att bli för många plantor för mitt växthus så jag kommer förmodligen även att  sälja några av dessa.

Plötsligt blev det trångt i krukan. När de första karaktärsbladen har vuxit fram brukar jag plantera om. Jag vill inte att rotsystemet ska bli för stort och trassligt.
Alldeles för långa och sköra stjälkar. Paprika kan planteras djupt så det gör jag.
En sked är ett bra verktyg tycker jag. Jag behöver inte ta i de sköra stjälkarna och jag får med mig hela rotsystemet utan att riva runt i onödan.
Nu sitter paprikorna en och en. Och djupt. Under extrabelysningen får de sitt behov av ljus. Några plantor börjar visa gula blad. Ett tecken på näringsbrist. Det fixar jag med ekologiskt näringslösning i samband med vattning. Längst bort i bild syns gräslök och purjolök.

Andra saker som har hänt är att min sättpotatis och sättlök från Klostra har anlänt. Ganska lagom. Potatisen vill ha 7-8 grader i jorden och det ska jag kolla vilken dag som helst. Lök vill ha 10 grader. Det blev inte exakt de sorter som jag ville ha men jag gav Klostra fria händer att ersätta med likvärdig produkt. Det betydde att vissa sorter inte är ekologiska men istället för att leta ekologiskt utsäde hos andra leverantörer så struntade jag i det i år. Om Klostra har svårt att leverera så har förmodligen även andra samma problem.

Årets sorter och mängder (mest en notering för min egen del):

1 kg Rosara, en fast och extra tidig potatis

1 kg Queen Anne (eko), en mjuk sommarpotatis

1 kg Valor, en fast höstpotatis som ska lagras till vintern

1 kg Red Baron (eko), en röd sättlök som jag har odlat förut med bra resultat

1 kg Sturon, en klassisk gul sättlök som jag också brukar använda

3 kg sättpotatis brukar vara lagom för oss. Vi måste hinna äta upp den innan den blir dålig. 2 kg sättlök är mer än jag brukar odla men å andra sidan har jag alltid tyckt att vi odlar för lite lök. Det är lätt att lagra lök, särskilt gul kepalök (som det heter).

Eftersom det är jämna året kommer jag inte att experimentera med frösådd lök. Orkar inte riktigt det i år. Dessutom valde jag potatisar med hög resistens mot de flesta sjukdomar. Vill ha problemfria knölar i år.

Jag har också fått en leverans från Adlibris. Det började med att Växternas släktskap var med på bokrean men sedan fylldes korgen med andra intressant objekt. Rädda Maten blev jag nyfiken på efter att ha hört Meny i P1 om ”svinnventering” och Around the world in 80 plants fick jag möjlighet att bläddra i under utbildningen (Ekovegetariskt kök).

Stephen Barstow skriver om ätbara blommor och perenner och han kommer att hålla i en workshop hos Åfallet i Haddebo i sommar. Se mer här.

Den fjärde boken, Klimatsmart trädgård, var alldeles nyutgiven och jag tyckte att titeln talade till mig. Fast vid en första skumläsning så ser jag att jag ligger steget före. En del grejer tyckte jag till och med var fel. Men det är himla bra att kunna förankra sina påståenden i litteratur och det är en bra bok för den som vill börja en omställning.

I min klimatsmarta trädgård händer just nu följande:

I växthuset gror spenaten! Perfekt tajming. Det brukar ta 6-8 veckor till skörd och då är vi i mitten av maj, exakt då jag brukar sätta ut växthusväxterna för sommaren.

Jag har räfsat lite löv, jag använder det både som jordförbättring och täckmaterial. Jag är ganska onoga när jag räfsar. Det som ligger kvar på gräsmattan kommer att klippas sönder av gräsklipparen och göra nytta. Men där löven ligger tjockt brukar jag räfsa lite.

Genom att ta tillvara allt organiskt material som min trädgård ger mig kan jag bygga och förbättra mina jordar utan att behöva köpa något. Dessutom blev jag lite svettig och fick motion.
Det följer med lite gammalt gräs och ruttna äpplen. Inga problem, det blir fin jord av det också.
En del organiskt material kan fröa av sig. Då isolerar jag jorden med några gamla tidningar. Detta har legat hela ”vintern” så nu kan jag använda materialet till jordförbättring eller täckmaterial.
Sånt här hittar man också när man är ute och grejar. Alltid lika fint.

Jag är medlem i Plantagens kundklubb. Mina känslor inför det är dubbla, helt klart. Till exempel skänker Plantagen en bukett rosor till alla sina medlemmar när de fyller år. Generöst, absolut, men snittblomsodlingen över världen är en riktigt rutten business som jag absolut inte vill gynna.

Nu var det dags igen, en bukett rosor fanns att hämta hos Plantagen. Hur skulle jag göra den här gången, ta buketten och påpeka att jag tycker att ni ska satsa på rättvisa växter eller åka dit, inte ta buketten och säga att de är inte schysst odlade.

Men inget av detta behövde hända. Jag gick gladeligen ut från Plantagen med en bukett rättvisemärkta rosor som jag fortfarande njuter av. Sedan kan man fundera på om det är rosor världen behöver, hur schysst de än är odlade.

Den som inte vet hur det går till med märkningar och certifieringar kan läsa mer om det här.

I nästa inlägg blir det mätning av jordtemperatur, uppföljning av tomatsådd och kallsådd av kål.

Och du! Anmälningarna till min kurs i hållbar grönsaksodling ramlar in för fullt. Vi kommer att vara utomhus så det är en coronavänlig kurs. Se information nedan. Välkommen med din anmälan!

 

Vatten, växtmjölk och matsvinn

Jag filar på mina föreläsningar. På den första, hos Naturskyddsföreningen, ska jag prata om grönsaksodling och vegetarisk matlagning ur ett hållbarhetsperspektiv. När jag klurar på formuleringarna och tittar igenom vad jag har sagt och skrivit förut så handlar allt om att vara en del av lösningen istället för problemet.

Oavsett om jag envisas med att odla, lagra och förädla mina egna grönsaker, om jag har satt ett ”larm” på mitt kontokort eller om jag skriver om vikten av att välja KRAV-märkta livsmedel i matbutiken så handlar allt till syvende och sist om att jag vill vara en del av lösningen, inte problemet.

Om jag tänker lösningsorienterat i mitt handlande, min livsstil och vad jag förmedlar så blir det till slut en vana, det går på automatik, och att göra val med  problematiska följder känns alltmer obekvämt. Känslan av att jag är en bov infinner sig och att det är mitt fel att framtiden ser mörk ut.

Jag behöver dock inte hamna där. Jag väljer att vara en del av lösningen så ofta jag kan och på så sätt kan jag också känna mig glad och harmonisk.

I praktiken handlar det mycket om mitt grönsaksodlande och vilka metoder jag använder. Jag hittade en bok som jag förmodligen beställer, den heter Klimatsmart trädgård och är skriven av Susanna Rosén. Den är alldeles nyutgiven och beskrivningen av den är tilltalande.

Här är en länk till boken.

Just nu gläds jag åt att chili, paprika, physalis och gräslök växer så fint. Jag sörjer att purjolöken ännu en gång gror dåligt. Jag slänger i ytterligare några frön och håller tummarna. I växthuset har inte spenaten börjat gro än men däremot så har det kommit snö som jag kan vattna med!

Än så länge bara hjärtblad men så fort det kommer karaktärsblad är det dags att fundera på omplantering.
Det är inga mängder men ändå tillräckligt för att ge vinterkänsla och kunna vattna med.
Jag sprider snön över bäddarna där jag har sått spenat. Snön smälter långsamt och ger en naturlig och skonsam vattning.
Mission completed.

Hur mycket jag än vill så är det lite för tidigt för att så nästa omgång. Jag rotar runt bland mina fröpåsar för att hitta något som behöver gott om tid men jag hittar inget sådant. Sara på Skillnadens trädgård tipsar om att så morötter, palsternacka och svartrot direkt i landet och det skulle jag faktiskt kunna göra nu när jorden inte är stelfrusen. Jag ger mig själv det som läxa till nästa inlägg.

Länk till Sara Bäckmos hemsida

Ett riktigt bra lyssningstips är senaste avsnittet av Meny i P1 om matsvinn. Tomas Tengby håller ett samtal med stjärnkocken Paul Svensson som har satt matsvinnet på sin agenda och försöker ändra statusen på matrester och fläckiga paprikor och se det som resurser istället.

Vi slänger ungefär en tredjedel av all mat i Sverige och världen. Det är ofantliga mängder koldioxid som släpps ut i atmosfären på grund av mat som produceras, transporteras och tillagas för att sedan slängas.

Här är en länk till programmet som innehåller spännande recept och inspirerande detaljer!

Jag har lovat att skriva några rader om det problematiska med mjölk och jag utgår från en artikel i The Guardian.

Almonds are out. Dairy is a disaster. So what milk should we drink?

Ett glas komjölk producerar tre gånger så mycket växthusgaser som ett glas växtbaserad mjölk. Men bland de växtbaserade mjölkalternativen finns det också problem.

Kokosmjölk är en enda stor tragedi, mandelmjölk skapar vattenbrist och massdöd bland bin och rismjölk är också en vattenbov som skickar stora mängder lustgas till atmosfären.

Det finns dock en vinnare i växtmjölkshyllan; havre. Svenskodlad havre vattnas endast med regn och är den ekologiskt odlad så har den små konsekvenser på jordbruket och marken. Havre är mycket näring för lite pengar och den växer villigt i kallare klimat, alltså Sverige. Havremjölk är dessutom enkelt att göra själv. Googla recept, det dräller av dem.

Artikeln i The Guardian hittar du här.

Här finns en artikel om kopplingen mellan mandelodling och bidöd.

Här finns ytterligare en på samma tema.

Helt plötsligt tycker jag att aprikoskärnor är alldeles utmärkt att göra ”mandelmassa” av. Bara man kallar det för det var det är: aprikoskärnemassa.

Jag avslutar med att göra reklam för min kurs den 19 april! Grönsaksodling på ett hållbart sätt kallar jag den och det är tre timmar bland mina odlingslådor i Getingedalen där jag berättar om gödsel, jord, täckodling, permakultur, förädling och förenkling. Se mer om kursen här!

Frösådd och föreläsningar

Söndagen den 16 februari sådde jag sånt som behöver lite extra lång tid på sig. Sådden ställdes på värmematta och under lock så det grodde snabbt.

Vad sådde jag?

Chili. Fast det är inte jag som är chef över chilin i det här hushållet. Kocken fick själv välja vilka sorter han har mest nytta av så det blev Basket of Fire, Chocolate Habanero, Carolina Reaper och en orange som vi inte vet namnet på.

Samtliga fröer kom från egen skörd, inga köpefröer i chiliavdelningen i år.

Efter att de har grott i fukten och mörkret på värmemattan så flyttas plantorna till ljuset. De blir väldigt långa, sköra och gängliga annars. Här är det ca 20 grader. Det är en kompromiss eftersom chili vill ha drygt 20 grader och de flesta andra cirka 17 grader efter uppkomst.

Kapkrusbär, alltså physalis, har jag också sått. Jag brukar köpa en planta men tänkte så själv i år. Funkade ju fint. Förmodligen kommer jag att sälja alla plantor utom en så småningom. De ger ju så fasligt mycket bär.

Paprika, Ferenc Tender, har jag också sått. Sorten var ny för mig förra året och den var snabb och god så jag kör på den. Den är ätbar i alla kulörer så man måste inte vänta på att den ska bli röd.

Långa och gängliga på värmemattan, strax innan flytt till ljuset.

Gräslök, fyra små knippen, har jag sått. Min gamla gräslökstova börjar bli så uppblandad med ogräs så jag vill satsa på nya tuvor.

Purjolök. Efter rekordåret 2017 har jag aldrig lyckats få så fin purjolök igen men skam den som ger sig.

Sedan har jag sått spenat i växthuset. Det är tredje vintern jag gör det och det brukar alltid bli bra. Årets sådd innebar dock två stora skillnader; jorden var inte frusen och jag har ingen snö att vattna med.

Jorden var dock fantastisk. Jag har aldrig haft så mullig jord i växthusbäddarna. Skam den som ger sig, bra jord är ingen quick fix, den får man jobba sig till. Från början var det ett lass trädgårdsjord från Örebro. Förmodligen sådant man har grävt bort vid nyanläggningar. Den var siktad och bestod därmed av ganska små partiklar och var således rätt så kompakt.

Men med några års tillförsel av organiskt material såsom kökskompost, stallgödsel och framför allt gamla växtdelar och täckmaterial så har jorden blivit ljuvlig.

Här följer min stund i växthuset i bilder.

Den osminkade sanningen. En styck odlingsbädd med gammalt växtmaterial/täckmaterial på toppen. Detta rakade jag undan och lade i en hink för att använda senare under säsongen.
Rakad odlingsbädd. Jag lämnar lite täckmaterial eftersom det är prima jordförbättring och skapar bra struktur.
För att ge fröerna en bra start så luckrar jag ytan lite lätt. Dels för att känna på jordens struktur, dels för att mylla mer växtdelarna, dels för att jämna till jordytan.
Här är de aktuella fröerna. Dels två påsar från Impectas ekologiska sortiment (Palco), dels en sort från Lindbloms frö (Matador). Inga märkvärdiga sorter, två klassiker. Under jämna året 2020 blir det inte mycket experimenterande.
Sådd!
Här har vi den stor skillnaden från tidigare år. Jag brukar lasta ett lager snö på bädden, det smälter sakta och sipprar ner i jorden på ett skonsamt sätt. Istället blev det till att fylla en vattenkanna med kranvatten för att väcka fröerna.

Föreläsningar! Dels vill jag så klart göra reklam för de två som jag ska hålla. Onsdag 11 mars på Naturskyddsföreningens årsmöte och lördag 14 mars hos Örebro Norra trädgårdsförening.

Länk till Naturskyddsföreningens inbjudan, felaktigheterna får man på köpet.

Länk till Örebro Norra trädgårdsförenings inbjudan.

Men jag vill också berätta om föreläsningen jag hörde i tisdags kväll på Stadsbiblioteket. Annevi Sjöberg berättade om skogsträdgårdar.

Jag hörde henne för några år sedan och jag har hennes böcker men jag gillar det hon har att berätta och det brukar alltid vara något nytt.

Här kommer en liten sammanfattning och några kul tips från föreläsningen:

En skogsträdgård är inte en trädgård som anläggs i en redan befintlig skog, det är istället att odla ätbart med skogliga ekosystem som inspiration. Skogen är självförsörjande på näring, en bra förebild för ett fungerande ekosystem och ett framgångsrikt kretslopp.

Om skogen drabbas av en öppen yta, kanske efter en skogsbrand eller en vildsvinsattack, så läker den sig själv väldigt snabbt. Jorden vill inte vara bar, växtligheten tar över, och med den kunskapen i bakhuvudet ska vi också jobba i våra grönsaksodlingar.

Skogen består av en mångfald som funkar fint ihop och till och med drar nytta av varandra. Hög och låg växtlighet samsas och rötterna går olika djupt och konkurrerar inte om näring eller vatten. Detta gör skogen stabil och motståndskraftig vilket är ytterligare en kunskap att implementera i våra grönsaksodlingar.

Skogen består nästan bara av perenner. Växter som kommer år efter år kräver väldigt lite och levererar mycket i förhållande till arbetsinsatsen. Jobba in så många ätbara perenner som möjligt i din trädgårdsodling. Det är bra både för människa och klimat.

När jag gick hem från föreläsningen hade jag lärt mig flera nya ätbara perenner.

Funkia

Visserligen visste jag att funkiaskott är en riktig delikatess men nu vet jag att bladen är ätbara hela säsongen. Ångkoka och använd dem till dolmar, använd istället för vitkål eller noriarket i sushin.

Svartrot

Jag har aldrig odlat det men jag tycker att det är gott. Hittills har jag trott att den är ettårig men den är tydligen perenn om man låter roten sitta kvar och använder blasten som perenn sallat. Det ska jag absolut prova.

Koreansk silverbuske

Bären på denna buske smakar lite som hjortron när man kokar sylt på dem. Kul för oss som inte bor i hjortronmarker.

Läs mer om den Koreanska silverbusken här.

I nästa inlägg blir det några ord om vara en del av lösningen istället för problemet. Jag kommer också att skriva om det problematiska med mjölk. Och så klart kommer jag att följa upp mina sådder.

Och förresten! Jag läste att chili och paprika är ljusgroende! Det hade jag ingen koll på men nu kanske jag har hittat problemet med att paprikan kan ge lite dålig utdelning.

Läs mer om ljusgroende fröer här.

Vecka 38

Det blåste rejält. Och varje gång det händer så välter våra humlestörar. Konstruktionen blev helt enkelt för svag från början. En stör full av humle blir skittung och känslig för vind. Stolparna måste förankras i jorden bättre än man tror.

Plockepinn.

Annars är det en underbar odlingshöst och jag går mot ett riktigt bra resultat i år. Det är klart att vissa saker misslyckades. Sallaten har inte velat växa och den frösådda löken fick en dålig start och därmed blir skörden alldeles för liten. Första basilikan åts upp av grönsaksflylarver så det blev en liten skörd.  Vi valde lite knasiga potatissorter och det är ganska mycket knäpparlarver i knölarna vilket förkortar lagringstiden. Förr kastade vi all potatis med larvhål men det har vi slutar med. Kålroten var tydligen av en känslig sort, den har inte klarat klumprotsjukan som jag har i jorden.

Blasten var fin och rotknölen som stack upp ovan jord såg bra ut men allt under jord är sjukt. Klumprotsjuka. Jag går inte in på detaljer men det betyder varken kris eller katastrof, det innebär bara att vissa kålsorter inte går att odla hos mig. Det kan finnas en annan kålrot som är resistent. Och kålrot är inte min viktigaste gröda.
På sensommaren gav larverna upp och då kunde jag åtminstone få en liten skörd av basilika.

Nu blir det en bildkavalkad på sånt som har gått bra.

Det var en bökig sommar för kålen. Jag slet med larver, sniglar, baggar och löss men det gav resultat. I juli ville man inte äta av kålen, bladen var angripna och fula, men jag vet att den fortsätter att växa så jag tog bort det fula och fortsatte bekämpa all ohyra. Till slut står jag med praktkål.

Svartkål är nog den kålsort som vi använder mest.

Savoykålen ser också väldigt aptitlig ut. Huvudena är ganska löst knutna men det  har ingen betydelse.

Kålrabbin ser ut som på fröfirmans hemsida, det ska bli spännande att laga till denna.

Över huvud taget är det väldigt friskt och frodigt i mina kålbäddar.

Blomsterbönan Prizewinner odlar jag varje år och det brukar alltid bli bra så den är förmodligen lättodlad. Jag blir ändå väldigt lycklig av att se den och den klättrar i ett gammalt rostorn som jag ser från köksfönstret.

Förutom att den växer snabbt och får väldigt fina blommor så är bönorna goda. Jag har lärt mig att skörda dem när de är riktigt små och ludna. Då smakar de mums. Så fort de blir större och tappar luddet så är de för träiga. En bra säsong hinner man få småbönor i skidorna och de är goda som kidneybönor men det är inte alltid det hinns innan vintern.

När blomsterbönorna är så här späda är de väldigt goda.
När de har hunnit bli så här stora har det gått för långt för att äta men de är fortfarande coola eftersom de kan bli 40 cm långa.

En annan böna som har levererat friskt i år är vaxbönan Helios. Jag skördar och skördar och har nog fryst in flera kilo.

Det tog ett bra tag innan gurkplantorna i växthuset började leverera men nu kan jag hämta en om dagen.

Förutom att äta den färsk och i tzatziki så gjorde vi pressgurka med persilja. Följde detta recept och det var jag nöjd med.

Persiljan blir också fin. Har redan massor i frysen så jag fick för mig att jag skulle torka den. Det finns en beskrivning i boken Det nordiska skafferiet men när jag googlade runt lite så är den allmänna uppfattningen att persiljan tappar mycket smak när den torkas. Alla rekommenderade frysning. Ibland är den ultramoderna kokkonsten mer cool än god. Det är klart att det vore ballt att servera något med persiljepulver på toppen men om det inte smakar något så ser jag inte vitsen med det.

Persilja

Jag skrev att älgarna åt upp alla våra Aromaäpplen men det är inte riktigt sant. Vid en närmare titt så fanns det flera kilo kvar och dessa var vi snabba att plocka ner själva. Aroma kan vara trädgårdens godaste äpple.

Aroma

Squashplantorna Costata Romanesco ger gigantiska blad och blommor och lagom med frukt. Dessutom väller den inte över lådans gränser utan håller sig på sin kant. Visst, den är stor och yvig men bara på det praktfulla sättet.

Det syns inte här men blomman är 20 cm stor.

Nu kan vi skörda tomater av flera olika sorter. Årets glada överraskning är Black Cherry från Lindbloms. Den är riktigt god. Fast alla är goda. En bra och stor tomat är Sibirjak, den har jag till och med utomhus. Den blir alltid bra.

Skörden kan bli stor – bara de vill mogna! Baby Boomer har åtminstone väldigt många kart.

I lådan där jag sådde 1 augusti börjar det mesta bli klart för skörd.

De asiatiska bladen tog jag redan för två veckor sedan men nu är det dags att skörda dill och spenat. Vintersallaten får stå kvar eftersom den mår bäst då. Kan skördas under snön.

Skördeklar spenat.
Vinterförrådet av vintersallat (maché).
Mums!

Jag tror att jag redan har skrivit massor om årets piplök och med risk för att bli tjatig så gör jag det igen. Den blev nämligen helt fantastisk och kan i viss mån kompensera den lite glesare skörden av gul och röd lök.

Heja piplöken från Rikkenstorp!

Eftersom vi har allemansrätt i Sverige, eftersom jag bor i skogen och eftersom vildvuxen mat är den överlägset mest klimatsmarta så går jag så klart ut i naturen och hämtar en del av den.

Mina senaste hämtningar är lingon och svamp. Bär skulle jag egentligen plocka mer av, jag ju en grötmänniska.

Det har även hämtats rönnbär, det skriver jag mer om vecka 40, och igår hittade jag en superfin buske med nypon. Jag kanske kommer att skriva även om det.

Nästa vecka blir det mer text än bild och mer teori än praktik. Dags att se över gamla vanor. Handlar du ekologiskt? Om nej, varför inte?

Vecka 35

När squashen är färdig. Så slutade jag mitt förra inlägg. Det kändes som om det var en evighet bort. Om de skulle bli färdiga över huvud taget.

Men nu är jag där. Squashen börjar verkligen bli färdig och det är då jag ska prova den nya rätten med fetaost och fläderkapris. Rapport kommer.

Idag har jag behov av att fokusera på det som går bra. Det är en sådan dag. Och det blir lite schyssta foton till det. Dessutom tänker jag berätta hur kursen har börjat. Jag går alltså en distansutbildning på halvfart i Ekovegetariskt kök och ska hålla på med det i ett helt år. Förmodligen kommer bloggen att präglas av det.

Sommarsquashen Costata Romanesco får ofta högt smakbetyg. Nu ska vi se hur den funkar med fetaost och fläderkapris. Fint att skörda dem späda med blomman kvar, den är ju också god.
Det är lätt att se vilka blommor som är hanblommor, de saknar fruktämnet, en knöl, mellan blomman och stjälken. När de är så här stora och precis i det här skedet av sitt liv är de perfekta att fylla och steka eller fritera. Schemat är dock lite tajt så jag vete 17 om det blir någon avancerad matlagning innan helgen.

Vad är det mer som går riktigt bra i år? Jo piplöken! Så här års är piplöken normalt grov och träig och blommar för fullt. Men jag sådde dessa i vintras och lök blommar andra året. Iallafall all annan lök. Därför står jag med en saftig, grön skog av läcker piplök så sent som i augusti. 

Då är frågan, kan man frysa piplök? Det går ju väldigt bra att frysa gräslök. Och att frysa purjolök är ju inte heller något problem. Vi testar!

Några hackade färska stjälkar av piplök…
…åker in i frysen några timmar för att sedan utvärderas!

De gröna proteinerna går också riktigt bra i år. Jag har fryst in galet stora mängder sockerärt, både Norli, Carouby de Maussanne och Lokförare Bergfälts jätteärt blancheras max en minut i sjudande vatten, flyttas till isvatten, lufttorkas och styckfryses på en bricka. Efter ett par timmar hälls de över i gammal juicekartong och kan således lätt portioneras vid matlagning.

I min frys är det spår i sidoväggarna och en klassisk laminatbricka, standardstorlek, passar perfekt i dessa spår. It’s meant to be.

Vaxbönan Helios från Runåbergs har levererat friskt i år. Jag skördar ca 30 färdiga bönor/dag. De kokas i två minuter och styckfryses på samma sätt som sockerärten.
Helios är en lågväxande buskböna som inte behöver något stöd. Blir ca 40 cm hög.
Lokförare Bergfälts jätteärt är allt annat än låg. Jag tippar på att de har klättrat två meter denna sommar. Och gett sjukt stora ärtskidor. Mycket goda dessutom. Jag vet att fröerna är svåra att få tag på så jag tog egna i höstas. 100% grodde i våras. Nu låter jag de mest svåråtkomliga skidorna hänga kvar så blir det utsäde till nästa år.

Min slutsats av sockerärtsodlingen blir att Norli är jättebra. Växer snabbt, blir inte mer än 60 cm hög och ger massor av goda sockerärter. Lokförarens är också väldigt goda och ger så enorma skidor att man absolut vill odla dem. Ger inte lika stor mängd men i vikt tror jag att resultatet är detsamma.

Carouby de Maussane skulle visst vara någons favorit och den ger också väldigt stora ärtskidor men inte riktigt lika goda. Jag satsar på de två första och kommer att sätta rejält mycket nästa år.

Sockerärt ingår dessutom i min augustisådd så det kan man odla i flera omgångar.

Den sista proteinodlingen är bondbönan och den är nu slutskördad för i år. Blasten, som började vissna, lades kvar på jordytan som jordförbättring/täckning. Bönskidorna likaså. Ingen idé att gå omvägen via komposten. Där förloras en del av näringen.

Bondbönornas innehåll förvälls och blir också infryst i portioner.

Nästa år ska jag så 100 bondbönsfröer.

Apropå augustisådd, jag sådde ett okänt japansk frö i början av augusti. Det visade sig vara spenat. Den smakar spenat och den började blomma som spenat. Bladen var dock lite spetsigare men det finns många olika sorter. Däremot så var den snabbare än något annat jag någonsin har odlat! Det tog fyra veckor från sådd till skörd!

Detta förvälldes snabbt och packades i gamla mjölkpaket innan lagring i frysen.

Den senaste veckans regn och värme har varit som raketbränsle åt grönsakerna. Det som har växt mycket är följande:

Flera olika kålsorter. Här en rosenkålssläkting, Petit Posy, som ger små rufsiga kålhuvuden i bladvecken. Man ser att de är på gång.
Kålrabbin börjar få sin säregna form.
Fänkålen skulle kunna skördas när som helst. Gillar att fänkålsdillen ser ut som ett nyfött djur.
Blomkålen ska nog inte bli så mycket större. Hellre ett litet och fräscht huvud än ett stort och maskätet.
På lördag ska jag starta dagen med björnbärssmoothie…

Jag har haft två studiebesök. Två helt olika grupper. Väldigt trevligt i båda fallen. Det senare sällskapet kom från Adolfsbergs Trädgårdsförening och de skrev så himla fint i sin blogg efteråt! Läs här! Massor av bilder är det också!

Det finns ett stort värde i att träffa andra odlare. Jag snappade upp flera olika tips. Att blasten på min rotselleri är fullt ätbar, att salladsärt är som en kombination mellan sockerärt och spritärt och att havtorn går fint att torka.

En rolig grej i år är att vi skördar våra egna äpplen! Älgen har tagit all vår frukt alla andra år men i år är hen sen och jag tidig. Rödluvan var dessutom helt mogen, Silva likaså, och dessa åkte ner i min korg istället för älgens mage.

Varken Rödluvan eller Silva har några vidare lagringsegenskaper men så funkar det tydligen med härdiga sorter. Nu hoppas vi att även Alice hinner mogna innan älgarna kommer.

Och så över till utbildningen. Första uppgiften var att presentera sig och det klarade jag av. Nästa gång ska jag laga en måltid med det som finns hemma och det kommer att bli en enkel match. Både trädgården och frysen fick vara med. Detta ska dokumenteras och redovisas efteråt.

Därefter ska vi se en dokumentär på Netflix, Cooked, (del 2-4) och läsa delar ur Gunnar Rundgrens bok Den stora ätstörningen och så klart diskutera innehållet. Om du ser dokumentären eller läser boken; hör av dig så kan vi hålla en diskussion i kommentarsfältet!

I nästa inlägg hoppas jag kunna visa bilder på tomater som mognar. För de har varit gröna sååå länge nu.

Vecka 33

Den här veckan har jag lovat att berätta om den – hittills – lyckade sensommarsådden och om några lästips.

I början av min odlarkarriär (låter seriösare än det var) så körde jag på känsla och gamla myter. Med åren ökade intresset och kunskapen och jag började förstå varför rädisorna alltid stocklöpte och spenaten blommade.

Vissa grödor ska antingen odlas innan sommaren eller på slutet av den.

Mitt i sommaren är det både för varmt och för ljust för många av våra vanligaste grönsaker i köksträdgården. Därför sår jag en hel del i slutet av juli och början av augusti.

I mitten av oktober slutar det att växa hos mig. Det handlar enbart om ljus och så dags på året är det för få ljusa timmar på dygnet för att det ska ske någon tillväxt.  Däremot så är det många grönsaker som kan stå kvar i landet längre än så. Ofta är jordbäddarna det bästa skafferiet.

Så. Om jag sår 1 augusti så har jag ca tio veckor på mig att få färdiga grönsaker. Tio veckor räcker gott och väl för dill, rucola, sallat, rättika, asiatiska bladgrönsaker, spenat och sockerärta. Det finns definitivt fler grönsaker som skulle funka men jag sår det jag äter och så ska alla odlare tänka tycker jag.

Vintersallat eller maché. Den här är så härdig att man kan skörda den under snön. Metallnätet ligger där för att hindra grannens katt från att göra toalett i bädden.

Dessutom är det svalare, mörkare och fuktigare nu vilket gynnar alla dessa olika grönsaker.

Eftersom vitlöken är skördad så fick jag en stor och tom jordyta lagom till höstsådden. Jag gillar att kunna utnyttja mina bäddar maximalt. Dessutom har jag snickrat och fixat en ny bädd under sommaren som blev lagom färdig till 1 augusti. Även potatisskörden lämnar odlingsbara ytor som jag försöker utnyttja.

Rucola i gamla vitlöksbädden.

Jag har gjort så här i några år nu men aldrig har jag gått så hårt in. Förr har jag tagit de fröer som var kvar i förrådet, i år har jag köpt en stor laddning nya fröer till just detta. Många gånger har jag varit bortrest när detta ska sås men i år är jag på hemmaplan och har tid att sköta om sådderna.

I år har jag också blivit varse hur stor skillnad det är på gamla och nya fröer. En del fröer tål ingen lagring alls (palsternacka) medan andra verkar kunna lagras i evigheter (tomat). Och så finns det en massa fröer med medelgoda lagringsegenskaper. Spenat till exempel. Här har jag sått fröer som är tre år gamla:

Och här har jag sått färska fröer:

Runåbergs har en superbra tabell på sin hemsida där man kan se hur länge olika fröer tål att lagras och vilka som tål kyla:

Något som dock har överraskat är sockerärtsfröerna. Jag petade ner en blandning av alla påsar som har blivit liggande, både gamla och jättegamla, och det ser ut som om rubbet har grott.

Hiterst (är det ett ord?) i vänsterkant sådde jag sockerärtsfrö från flera öppnade gamla påsar. I övrigt växer det dill, asiatiska blad, spenat och vintersallat i den här bädden.

Uppföljning utlovas!

Mitt rabarberprojekt tuffar på och en kväll fick jag hybris och tänkte att man kanske ska skriva en bok om rabarber? Därefter tänkte jag den betydligt sundare tanken Undrar om det finns någon bra bok om rabarber? Google fick hjälpa till. Och visst gjorde det. Ingar Nilsson har samlat en massa fakta om rabarber i en trevlig bok som jag förmodligen kommer att hänvisa till då och då. Lite historia, lite biologi, lite kuriosa och några recept.

I samma veva som jag var inne på Bokus och beställde rabarberboken så slog jag till på ytterligare två böcker:

Boken Jord har jag varit sugen på länge men den har varit ganska dyr. Nu var priset sänkt och fullt rimligt. Jag vet att denna tegelsten har använts som kursbok på flera utbildningar i småskalig grönsaksodling. Dock inte när jag pluggade för den fanns inte då.

Jorden är ju förutsättningen för mitt odlande. Jag tänker att jag odlar min jord istället för att odla grönsaker så jobbar jag från rätt håll och grönsakerna blir en bonus.

Den tredje boken, Det Nordiska Skafferiet, kände jag inte till men den slank ner i kundkorgen av bara farten. Fast den kändes helt rätt och anknyter starkt till utbildningen som snart drar igång; Ekovegetariskt kök på Vårdinge By Folkhögskola, en ettårig distansutbildning på halvfart. Det. Ska. Bli. Kul.

Mitt sista lästips är en tidskrift; Åter. Den ges ut av Alternativ.nu och kan vara en av de tre bästa odlartidningarna som jag känner till. Här blir du prenumerant.

Läste precis i Tidningen Åters Facebookgrupp att den går att läsa på Readly och Ztory nu men att det är en ren förlustaffär för Alternativ.nu att erbjuda sin tidning där. Samtidigt vill de nå ut till så många som möjligt vilket gör att de ändå ligger kvar i tidningsapparna.

Nu är det strax studiebesöksdags! Om en liten stund kommer en grupp nyfikna besökare som vill titta mer på mina grönsaksodlingar. Alltid lite pirrigt men mindre pirrigt för varje gång det händer. Och nästa vecka kommer ytterligare ett gäng. Det är bra med besök, det blir väldigt fixat i trädgården inför dessa. Dessutom är det bra att sätta ord på vad man håller på med.

I nästa inlägg kommer ett kul recept!

Vecka 29

Någon kanske undrar varför jag inte bloggade vecka 27 och 28. Fast det gjorde jag. Dock utan att hojta om det.

Här kan du läsa bloggen för vecka 27 och här vecka 28.

Jag har varit bortrest. Tillbringade två veckor i magiskt vackra Norge bland fjordar och snötäckta fjäll. Tänkte samla material för att göra ett eller flera inlägg därifrån men det kunde jag glömma. Iallafall vad det gäller odling.

Eller, det var förstås en överdrift. Det är klart att de odlar i Norge men mestadels handlar allt om fisk i det där landet. Fisk, fisk och fisk.

Att hitta vegetarisk mat på restaurangerna tillhörde inte vanligheterna och vegetariska köttsubstitut eller tofu i mataffären var inte heller särskilt vanligt.

Tur att Norge levererade på många andra sätt.

Det är kul att komma hem när man har varit borta från sin trädgård i två veckor. Särskilt i juli. Det kan tyckas galet att dra igång en väldans massa odlingar och sedan åka ifrån dem men ibland kan man inte välja semesterveckorna själv. Och ibland har man tur med odlingsförstående föräldrar som hjälper till.

Här kommer alltså några bilder som visar några av de största förändringarna och överraskningarna som mötte mig vid hemkomst.

Chilin Black Pearl har tagit över förstaplatsen som växthusets skönaste.
Medan Carolina Reaper inte bara är växthusets starkaste utan även världens…
Auberginen ska till att blomma.
Basilikan kan skördas.
Gurkorna kan också börja skördas.
Fläderns bär börjar svälla och snart byta färg. I år blir det fläderkapris! Recept här.
Årets nykomling Agrettin (italiensk sodaört) är nästan skördeklar. Ska vattna med saltvatten (hör och häpna!) några gånger först.
Bondbönorna behöver inte så mycket mer tid på sig.
I sockerärtshäcken börjar de första skidorna visa sig.
Den ena sortens vitlök hade fått ormlökar i toppen. Riktigt coola.
Piprankan hade fått pipor.
Piplöken växer fint men skuggas av en välmående rugge av jordärtsskocka. För många år sedan odlade jag jordärtsskocka på denna plats men när jag flyttade odlingen så blev det väl en bit skocka kvar i jorden. Den har förökat sig rejält och tycker väldigt mycket om all gödning som omgivande odlingar får…
Myskmalvan blommar fint och trivs bra bredvid piprankan.
Rotselleriplantorna har tjockat på sig ordentligt. Hoppas att rotknölarna blir större än golfbollar i år.
Vitkålen håller verkligen på att knyta sig.
Sparrisfröna som jag sådde innan avfärd har grott.

Det har också skördats. En hel del nypotatis till exempel och på den tomma jordytan som uppstår sår jag nytt. Nu i mitten av juli börjar nätterna bli mörkare och mycket av det som brukar gå i blom vid försommarsådd funkar mycket bättre att odla nu.

Rucola är svårt att odla på försommaren, den går väldigt lätt i blom, så den har jag sått idag istället.
Potatisen, den tidiga Blå Mandel, skördar vi efterhand och på dess plats sår jag nu spenatfrö.

Jag sår även tatsoi, dill och vintersallat.

En annan överraskning som nådde mig vid hemkomst var svaret på jordprovet som jag skickade till analys. Jag befarade klumprotsjuka, något som drabbar växter inom kålsläktet, och mina farhågor besannades. Halten av denna smitta var till och med rätt så hög i min jord. Överraskande var även fakturan. Tänk på det innan du skickar jord på analys.

Så nu har jag läst på ordentligt för att veta hur jag ska hantera detta i framtiden. Smittan drabbar alltså inga andra växter utom de korsblommiga men även inom brassicasläktet har man tagit fram klumprotsresistenta sorter. Och rädisor är överlag tydligen ganska okänsliga.

Det blir trial and error framöver tänker jag.

Nästa vecka ska jag skriva om ytterligare några överraskningar, helt och hållet positiva, som har gett mig lite angenäm huvudbry.