Förkovran

Det blev ingen blogg förra veckan. Det blev en massa annat. Helt plötsligt hopade det sig och jag var tvungen att prioritera.

Idag tänkte jag tipsa om sådant man kan läsa, se och lyssna på. Självklart med trädgårds- eller odlaranknytning.

LÄSA

Svenska Dagbladet publicerade en artikel den 19 september om den positiva klimateffekten av att odla sin trädgård. Artikeln är för ovanlighetens skull offentlig och kan läsas även av icke-prenumeranter.

Redan i lågstadiet lärde åtminstone jag mig att växterna tar upp koldioxid och producerar syre. Och det är inte krångligare än så. En trädgård full av växter tar upp växthusgasen koldioxid som finns i atmosfären. Växterna transporterar ner koldioxiden i marken där kolet kan lagras under en längre tid.

Gräs, perenner, buskar och träd lever i olika höjdskikt och tar tillsammans effektivt vara på solljus, vatten och näring eftersom rötterna går olika djupt och bladen finns i olika våningar. Det blir ett effektivt tillvaratagande av koldioxiden per kvadratmeter.

Trenden att anlägga grusytor, lägga betongplattor eller marktegel och till och med asfaltera är förödande i sammanhanget men allt fler länder och svenska kommuner inför nu restriktioner för markanvändningen. Varberg är en av dem:

Där regleras i vissa områden hur stor del av tomten som inte får bestå av hårdgjorda ytor.

I Tyskland taxeras majoriteten av hushållen för dagvattenhantering baserat på hur mycket avrinning som genereras från deras tomt. Det blir ett incitament för att låta bli att fälla träd och inte hårdgöra ytor.

För den som inte triggas av att bruka sin trädgård av klimatskäl kan istället kanske lockas av att en ökad kolhalt i marken ger en bördigare jord som är mer vattenhållande och näringsrik. Den blir dessutom mer motståndskraftig mot sjukdomar och torka.

Här hittar du artikeln!

LYSSNA

Det blir inga revolutionerande nyheter på lyssnarfronten, jag tänkte tipsa om gammal skåpmat men det kommer ständigt nya avsnitt med uppdaterat innehåll så jag vill slå ett slag för Odla med P1, Meny i P1 och Odlarna. Alla finns som pod men de två första finns även på Sveriges Radios hemsida.

Är det bara jag eller… är det fler som tycker att Odla med P1 har haft en bättre säsong än någonsin? Det är betydligt mer fokus på ätbart och hållbart än rosor och dahlior. Säsongens sista program sändes i veckan men allt återuppstår i vår. Och alla avsnitt finns att höra när man vill.

Meny i P1 är nästan alltid kul. Att odla ätbart har ju en stark koppling till det som sedan händer i köket och ligger på tallriken så att utveckla mina matlagningskunskaper känns både viktigt och självklart. Visst har Meny i P1 ett och annat avsnitt om kött eller sprit men om man går igenom avsnittslistan från i år så ser man teman som fermentering, peppar, mjölk, morötter, REKO-ringar, glass och Japan. Jag tycker att det är inspirerande och lärorikt.

Podden Odlarna gav ut sitt senaste avsnitt den 18 september och då intervjuar de en jordbrukare som tvingades fly från Syrien och har startat om i Olofstorp utanför Göteborg. Alzoubi Farm är en KRAV-certifierad, småskalig grönsaksodling som säljer sina produkter till ekobutiker, REKO-ringar och självplockare direkt på gården.

TITTA

Sist vill jag tipsa om ett litet inslag gjort av SVT gällande växtnäringsskandalen som jag berörde i våras. Jag har bidragit med bilder och erfarenheter till det samlade material som ligger till grund för analyser och bevis. Jag har alltså använt en KRAV-godkänd växtnäring som innehåller vinass, en substans som tillverkas av växtrester från icke ekologiska odlingar.

På en icke ekologisk (konventionell) odling används ofta bekämpningsmedel som tas upp av växterna och sedan hamnar i vinassen. Trots detta har vinassen fått användas i begränsad mängd i KRAV-märkta produkter men nu börjar man alltså förstå att gränsvärdena är helt galna.

Mina tomater fick en usel start på grund av detta men hämtade sig faktiskt när de planterades om och fick stallgödsel istället. Däremot så gjorde inte paprikorna det. Sex plantor dog plötsligt och de tre som överlevde har levererat missbildade paprikor.

Här ser du inslaget på SVT.

Skandal-paprika.

Nu! Nu har vi investerat i en ny frys! En hederlig frysbox på 200 liter, lagom stor för att gömma ett lik, som ska fyllas med odlad och samlad mat och dryck till vintern. Jag har räknat lite på debet och kredit och insett att vi kommer att kunna ta tillvara så pass mycket mer mat att den har betalat sig på ett år. Tänk bara vad en liter färskpressad ekologisk äppeljuice kostar…

Det börjar bli dags att stänga växthuset. Välja vilja chiliplantor som ska övervintras. Ta in de tomater som fortfarande är gröna. Skörda den sista basilikan. Göra plats för purjolöken som ska vinterförvaras där inne.

Allt har sin tid.

REKO, potatis och påsk

En ganska härlig påsk verkar det bli. Det är iallafall väldigt ledigt och tomt i kalendern vilket är tillräckligt för att skapa bra påskkänsla.

Skoluppgiften denna vecka handlar så klart om påskmaten. För tidigt för primörer men lite ogräs kanske man skulle kunna skrapa ihop. Framför allt finns det en del från 2019 års skörd kvar i lagret så det blir potatis, morötter, kål, vitlök och lite annat på menyn. Allt går att skoja till med lite inköpta hjälpmedel och örter.

Sedan jag kom på att man ska odla vintermorötter håller de sig fina hur länge som helst. De här ska bli morotskaka.

Apropå handla så besökte jag REKO-ringen för första gången igår. Det är alltså ett forum där gårdsbutiker, småproducenter, lokala odlare och andra inom livsmedelsbranschen går samman och säljer sina produkter utan mellanhänder. REKO står för REjäl KOnsumtion och du kan läsa mer om REKO-ringarna här.

Som en marknad kan man tro men nej, det är ingen marknad. Allt måste beställas och betalas i förväg. REKO-ringen är en snabb sak. Producenterna plockar ihop beställningarna, åker till den avtalade platsen, öppnar bakluckan och fördelar grejerna till kunderna på 30 minuter.

Det krävs tillstånd för att bedriva torghandel, därför funkar det så här.

Allt sker på Facebook. Man går med i REKO-ringen Örebro och där annonseras datum, tid och plats. De producenter som har grejer att sälja skriver detta i samma Facebookgrupp och där sker all business.

Fördelarna med detta är att man enklare kan handla lokala kvalitetsprodukter från småskaliga entreprenörer utan att åka runt halva Närke. Det går fort dessutom, alla val är gjorda och betalningen är redan avklarad.

Nackdelarna är just det snabba. Man hinner inte prata något med leverantörerna. Mycket folk och kort om tid. Dessutom finns det en vinst med att besöka de aktuella gårdarna, se ursprunget och vilka förhållanden som råder för de inblandade djuren och jordarna.

Potatisen är i jorden! När jordtermometern steg till 7 grader tog jag tag i saken. Bädden var redan preppad, jag gödslar aldrig potatisjorden, men jag grepar för att luckra den.

När potatisen är nergrävd lägger jag täckmaterial på toppen och märker upp var knölarna sitter. Det är olika sorter passande olika årstider så jag vill helst börja skörda i rätt ände.

Täckmaterialet är en salig blandning av halm, löv, döda växtdelar och kålplantorna från i fjol. Jag tror att det är tallriksmodellen i maskvärlden.

Det är säkert fler än jag som upplever att man har lite mer tid just nu. Det finns utrymme för att titta på saker på skärmen. Trädgårdstider på SVT är lite kul men de gräver för mycket och uppmuntrar till att odla i torv vilket jag opponerar mig starkt emot.

En obruten torvmark är riktigt bra för klimatet, den binder massor av koldioxid. Men när man bryter torv så händer motsatsen.

När torven kommer i kontakt med syre startar en nedbrytningsprocess som gör att stora mängder växthusgaser släpps ut.

Läs mer här.

Man kan även titta på Hjälp vi har köpt en bondgård på SVT Play. Underhållande och småkul om nybörjarlivet på landet.

Filmen Inhabit: A Permaculture Perspective streamas gratis på Vimeo. Den är 90 minuter lång och på engelska men man fattar tillräckligt och ni är bättre på engelska än ni tror.

Du hittar filmen här.

Och nu är det sista gången jag gör reklam för min egen kurs nästa helg! Vi kommer att vara utomhus så kursen funkar även i coronatider. Välkommen med din anmälan!

Småskalighet och terapi

De 17 globala målen i Agenda 2030.

Det småskaliga jordbruket försörjer 70% av jordens befolkning med mat. Samtidigt använder de mindre än 25% av jordbruksmarken.

Småskaligt jordbruk är betydligt hållbarare än motsatsen. Idag baseras en stor del av det småskaliga jordbruket på att bönderna byter och sparar lokala fröer och samodlar olika sorters grödor, träd och buskar. Det resulterar i en stor variation av fröer som ökar böndernas förmåga att producera hållbara grödor. De lokala fröerna försörjer familjer utan att exploatera ekosystemet.

I Afrika, där småskaligt jordbruk är en livsnödvändighet för många människor, är rätten att hantera lokala fröer hotad.

Orsaken är stora satsningar på det industriella jordbruket, hybridfröer och kemiska gödnings- och bekämpningsmedel som minskar mångfalden av fröer och förorenar jorden.

60-80% av världens bönder är kvinnor. I Afrika producerar de kvinnliga bönderna 90% av hela kontinentens mat.

Enligt flera FN-rapporter är stöd till småskaliga hållbara jordbruk ett av de bästa och mest långsiktiga sätten att minska hunger i världen. Du kan läsa mer om det här.

I Afrika pågår nu en livsviktig kamp. På ena sidan står småskaliga, kvinnliga bönder och på andra sidan intressen som vill göra det olagligt att använda lokala fröer. Därför har Afrikagrupperna startat FRÖAKTIONEN där man kan bidra med pengar och/eller skriva på en namninsamling för att påverka svenska biståndspolitiker att agera för hållbarhet och för att ens vara i närheten av att nå de globala målen 2030.

Denna kamp går att förankra i flera av hållbarhetsmålen i Agenda 2030.  Det handlar både om fattigdom, hunger, jämställdhet och biologisk mångfald.

Här läser du allt om Fröaktionen.

 

För mig är inte odlandet av livsavgörande betydelse men jag tänker allt oftare på hur så är fallet för miljoner medsystrar i världen. Dessutom tänker jag på hur olika förutsättningar vi har. Jag har både jord, vatten och fröer vilket inte är en självklarhet för alla.

Jag vet inte om den terapeutiska bonusen ens existerar när man måste föra en kamp om mark och fröer och när missväxt och torka har förödande konsekvenser för ens liv. Jag vet dock att jag brukar skoja om att mitt odlande åtminstone är terapeutiskt för mig.

Fast nu är det inte på skoj längre.

I veckan publicerade SVT ett forskningsresultat där man hade slagit fast att trädgårdsarbete är rena medicinen. Visserligen var det forskare vid Lantbruksuniversitetet i Alnarp som hade kommit fram till detta, och man ska alltid titta på vilka som har beställt och fått fram ett specifikt resultat.

Fast i det här fallet köper jag resultatet rakt av, jajamensan, det ligger ju helt och hållet i mitt intresse.

Trädgårdsterapin erbjuds nu som behandlingsform i ungefär en tredjedel av alla landsting och regioner.

Man behöver inte bli en småskalig bonde, inte ens självförsörjande på grönsaker, men att påta i några rabatter är uppenbarligen väldigt nyttigt.

Just do it.

Smygfotad under en terapisession för cirka åtta år sedan.

Att odla jorden

I tisdags sändes en dokumentär på SVT som heter Sista skörden. Den visar vad som har hänt med våra jordar med den behandling de har fått under de senaste 50 åren. Det är inga muntra besked som ges men dokumentären försöker ändå att avsluta på ett hoppfullt sätt genom att visa på olika framgångsrika projekt.

Sista skörden är en 58 minuter kort sammanfattning av innehållet i utbildningen jag gick förra året. Man pratar om monokulturer, markpackning, vilka konsekvenser konstgödsel får och hur viktigt det är att vi tar hand om våra mikroorganismer.

En annan sak som jag lärde mig på kursen, och som även avhandlas i dokumentären, är näringen i maten. Den kommer i princip uteslutande från jorden så om vi inte sköter våra jordar så får vi inte heller någon bra mat.

Om man väljer perspektivet odla jorden istället för att odla grönsaker så har man kommit en lång bit på väg. Grönsaksskörden blir per automatik lyckad om jag har skött min jord.

Se Sista skörden. Den handlar om vår mat.

Jag är så glad att jag inte har förhastat mig. Det ligger fortfarande snö i Getingedalen och det är så skönt att konstatera att mina tomatplantor inte har ränt iväg och längtar ut. Jag har även varit återhållsam beträffande förodling av squash, kål, majs och en massa annat vilket känns otroligt bekvämt nu när snön fortsätter att falla och vårkänslorna endast är kortvariga.

I Getingedalen råder fortfarande vinter.
I mitten av april är dagsljuset tillräckligt långvarigt och starkt för att vissa växter ska slippa stå under lysrören. Chiliplantorna älskar söderfönstret i verkstan och några av dem blommar redan.
Jag har tre Black Jalapeno, inte för att det är någon favorit utan för att dess fröer behagade att gro, och de är först ut att blomma. Alltså det är inget fel på Black Jalapeno, det är en vacker lila-svart chili, men det hade varit roligt med lite större variation.
Eftersom det är fullt i mina söderfönster så gör fortfarande växtbelysningen stor nytta. Här står det mestadels tomater nu men även lite annat kul. Främst ser man skott av röd malabarspenat och i bakgrunden tronar en gammal kruksallat från mataffären. Efter att sista bladet ätits upp så planterade jag om stocken i rymligare kruka och satte under ljus och vips kommer ny sallat!
I vintras köpte jag sticklingar av grön malabarspenat som har vuxit ur sina krukor nu. Dags att plantera om och så fort nattemperaturen tillåter så får de flytta ut i växthuset. Malabarspenat kan tydligen växa flera meter på en sommar. Det är en tropisk värmeälskare och äts ungefär som vanlig spenat. Godast i tillagad form.
Det ska tydligen vara superlätt att ta egna frön och sticklingar av malabarspenat. Det betyder att man aldrig mer behöver köpa eller vara utan.

En orsak till att jag inte har förhastat mig är en anhopning av projekt som samtliga råkade hamna i april och maj. Å växternas vägnar kan jag kanske tacka dessa projekt för att inget har såtts för tidigt och dött frys- eller försummelsedöden.

Projekten kan till synes ligga långt från odlandet men vid en närmare titt så finns det faktiskt kopplingar.

Under Shopping på Landet gör man rätt i att besöka Asklövs Trädgårdsdesign. Och kanske mig?
Jag är en av utställarna i Älskade Lera på Bryggeriet i Nora. Förutom att jag tror att det blir en spännande utställning där allt är gjort av lera så har mitt verk en stark koppling till grönsaksodling…

Dagens sista rekommendation, och nästan namne med ovan nämnda utställning, är tidningen Älskade Trädgård. I det senaste numret råkar ni hitta ett reportage om mig!