Kan man spara vatten över vintern?

Nu minsann! Nu faller det stora mängder regn och alla kärl är fulla till bredden. Nu när vi inte behöver en droppe.

Men att spara detta är svårt. Kärlen spricker eller blir förstörda när vattnet fryser. En damm hade varit perfekt.

Jag har inget emot regn i sig, jag har väldigt bra regnkläder, men en del saker är svårt när det är blött. Att skörda lök går bra men allt blir väldigt jordigt och geggigt. Att skörda frö är i princip hopplöst, allt fastnar på händer eller verktyg. Att plocka blöta bär blir svårjobbat vid rensning och att styckfrysa kräver torra ytor.

Lite begränsande är det allt, regnet.

Jag klippte ner alla tomatplantor. Goodbye. Nu ska alla omogna frukter få chansen inomhus. Rumstemperatur brukar göra susen. Mörker eller ljus spelar ingen roll. Det viktiga är att de är skadefria, då kan upp till 75% eftermogna.

Löken är flätad. De sista lökarna ligger fortfarande ute på tork men det torkar dåligt nu i regnet. Lök förvaras bäst i rumstemperatur och då är flätor ett platsbesparande sätt att lagra dem på.

Malabarspenat och lökflätor i ett norrfönster.

Vi gjorde chilisås. I förra inlägget beskrev jag hur vi syrade chilifrukter och det gick bra. Nu är dessa mixade med en liten del av saltlagen som de låg i och en skvätt äppelcidervinäger. Lite salt och socker tillsatte vi också.

Steriliserad glasburk och förvaring i kylskåp ska få denna heta sås att hålla i ett år. Med tanke på styrkan så kommer jag att använda väldigt lite av innehållet men i såsform är chili lite lättare att portionera så det ska bli kul att använda den som smaksättare.

En annan nackdel med regn är mörkret och det dåliga fotoljuset…

I samband med att jag klippte ner tomatplantorna så påbörjade jag städningen av växthuset. Hittade en gömd gurkranka och två feta gurkor bakom en kruka. Den ena hade bytt färg till blekt gulgrön vilket brukar innebära segt skal och hög beska (= kompost) men jag ska prova den först så klart. Den andra var skönt grön och fräsch, det kan nog bli ytterligare en tzatziki innan säsongen är över.

Mycket troligt redo för komposten men man vet aldrig…

Vi har några egna plommonträd men de är för unga för att leverera frukt. Vi har dock haft plommonträd tidigare men de har mått dåligt och aldrig gett någon frukt. Förutom sista året i dess liv, då kunde vi plocka flera liter Opal. Fast då visste vi inte att det var ett sista dödsryck.

Däremot har det funnits ett överflöd av plommon i andras trädgårdar så vi har fått några liter. Förutom att äta färskt (det finns gränser för hur mycket färska plommon man kan äta) så kokade vi marmelad. Ett enkelt recept med lite citron och ingefära.

Den blev god men smakar mer citron är plommon…

Den uppmärksamme ser att kokningen gjordes på vedspisen. Just nu har vi ingen elektrisk spis eller ugn pga trasigt element. Ett nytt är beställt men ett glapp har uppstått. Vedspisen kommer verkligen till nytta nu men vi har också varit lite lata och hämtat upp mikrovågsugnen från verkstan. (Mina kursdeltagare brukar värma sin matsäck i den.)

Spisen/ugnen är 20 år gammal. Vi har lagat den en gång förut, det var nog över fem år sedan och den har funkat klockrent sedan dess. Nu lagar vi den igen och det är för tidigt för att säga om det lyckades men det ska mycket till innan vi ger upp och köper nytt.

Det handlar både om konsumtionsmönster men också att vi måste bygga om halva köket vid ett eventuellt byte. Standardmåtten 2001 och 2021 är inte desamma.

Innan ugnen gav upp (för det är egentligen bara den som är trasig) så provade jag att filtrera och pastörisera lite äppelmust. Det fanns inget annat syfte än att stilla min nyfikenhet men jag kunde dra slutsatsen att det var enklare än jag trodde.

Filtreringen gjordes i två steg; först i en vanlig silduk för saft och sånt. Sedan en gång till i en tätvävd nötmjölkspåse. Sedan hälldes musten i en stor kastrull och med hjälp av en termometer värmes musten till 75 grader under konstant omrörning.

Nu kom det svåra; att hålla musten på 75 grader i 15 minuter. Men det var enkelt. Jag drog ner plattan på det lägsta och det var lagom för att behålla värmen på 75 grader plus/minus två grader.

Under tiden steriliserade jag glasflaskor i ugnen och när pastöriseringen var klar så hälldes varm must upp på varma flaskor och dessa korkades direkt.

Det fanns lite olika sätta att pastörisera på. En del menade att 85 grader i två minuter också skulle funka. Det fanns också lite olika rekommendationer om avkylning och förvaring.

Jag hittade dock tydlig information om det jag befarade; att en del näring går till spillo med uppvärmningen. I så fall är frysning att föredra. Men å andra sidan dödar man också en del elaka ämnen i pastöriseringen, sådana som framför allt följer med fallfrukten.

Äpplen som har legat mot jorden kan få med sig jordbakterier och dessa kan vara onyttiga. Så att skölja, i synnerhet fallfrukt, innan mustningen är ganska viktigt.

Helt ärligt så sköljer vi nästan ingenting. Ser det fint ut så kör vi bara. Mustar och fryser helt enkelt och det har gått bra hittills. Alldeles för bra, musten blir ju försvinnande god.

Pastöriserad must kan förvaras i glasflaska i rumstemperatur, så står det iallafall i böckerna. Den här ska vi lagra i skafferiet och öppna om ett år för att se om det stämmer. Till dess fortsätter vi att frysa vår must. (Supergrumligt foto pga skitväder.)

Jag vet inte vad jag kommer att skriva om nästa gång, jag kommer iallafall att fortsätta avrunda odlingarna och ta hand om skörden. Förhoppningsvis med en fungerande elektrisk spis.

Som att trycka sina egna pengar

Livet är fortfarande påverkat av pandemin och skörden pockar på uppmärksamhet. Det ena ger utrymme för mer matlagning än vanligt och det andra skapar förutsättningar.

Det här inlägget kommer att handla om matlagning och förädling baserat på skörd. Bon Appetit!

Chili

Det är roligt att odla chili. Det blir så stor variation och plantorna är vackra. Däremot är jag usel på att äta chili men det finns andra i hushållet som sköter den biten.

Chiliskörden är god i år och idag skördades alla röda frukter. Det ska bli chilisås av dessa. Mjölksyrad chilisås.

Vi började med att ansa frukterna från stjälkar, frön och hinnor. (Handskar är att föredra om man vill kunna klia sig i ögonen de närmaste 24 timmarna.) Frukterna delades grovt och lades i en ultrasuperduperren glasburk med patentlock. (Genom att diska burken, skölja noga och låta den stå i en 100 grader varm ugn i cirka 20 minuter har man eliminerat de flesta illasinnade bakterierna.)

Därefter blandades vatten med salt utan jod (jod har en bakteriedödande effekt och den dödar urskillningslöst, alltså även de goda bakterierna). När saltkornen har löst sig hälls vätskan i burken.

Jag rekommenderar en googling eller en kokbok för de rätta proportionerna.

Det är viktigt att all chili hamnar under vätskeytan, därför måste det finnas en tyngd i burken. Ett fiffigt sätt är att fylla en plastpåse med vätska, förslagsvis samma saltlösning som redan är i burken, och knyta till. Påsen placeras överst och trycker ner chilin i vätskan.

En patentburk med gummipackning i locket är tillräckligt tät för att hålla bakterier ute men samtidigt tillräckligt otät för att släppa ut koldioxid. För när syrningsprocessen startar kommer det att bli övertryck i burken.

Man kan också dra lite i gummiringens flärp för att hjälpa gaserna ut.

I tio dagar ska burken stå i rumstemperatur. Därefter silas chilin från vätskan (spara vätskan). Frukterna mixas och vätskan tillsätts för att få en bra konsistens. Den ska även smaksättas med vinäger. Slutprodukten kan förvaras i ett år i kylskåp. Tack vare de goda bakterierna och syran från vinägern blir hållbarheten så lång.

Det blir uppföljning på detta!

Nypon

I vårt hushåll dricks det nyponsoppa och de senaste åren har vi börjat göra vår egen eftersom det både är enkelt och godare än köpt. Det finns ett äldre inlägg när jag beskriver hur jag gör, kolla här.

Nyponpuré redo för frysen. Det är sällan jag använder plastpåsar nuförtiden men mina ursköljda mjölkpaket var tillfälligt slut! Det, och begagnade glasburkar, är mitt bästa sätt att frysa in grejer.

Middag

I helgen fick vi för oss att laga lite ny mat. I trädgården kunde vi hämta tomater, paprika, potatis, dill, lök, persilja, basilika, vitlök och gräslök.

I affären handlar vi framför allt mejeriprodukter och när dessa kombineras med grönsaker kan det bli kalas!

Picklad potatis – en ny grej för oss! Funkar alldeles utmärkt tillsammans med vispad burrata, mandolinhyvlad rödlök, dill, tångkaviar och citron. Alltid nymald svartpeppar. Alltid. Receptet kom från gottigheter. Det enda jag kommer att ändra nästa gång är balansen mellan syra och sötma i potatislagen. Och mer dill så klart. Får inte nog av dill.
Rostad potatis med ost- och lökkräm. Japp, potatis igen. Denna superknöl går att variera ända in i evigheten. Och blir god varje gång. Japp, även denna kommer från gottigheter. Har jag blivit besatt? Potatisen är ugnsrostad på klassiskt vis men det är krämen, KRÄMEN, som gör att denna rätt flyger! Creme fraîche, vitlök, riven stark ost och karamelliserad rödlök. Det går inte att göra för mycket, man kan inte sluta äta.
Fyllda paprikor. Paprikor halveras, gröps ur, oljas in och förgräddas en stund i ugnen. Fyllningen består av ris, ost, persilja, paprika och lök. Rostad flagad mandel på toppen. Inspirationen kom härifrån.
Så klart gjordes det även en sallad. I botten ligger skivad tomat, en gul brandywine på 500 g räckte gott och väl. Detta är toppat med rödlök, basilika, burrata, olja, salt och peppar.

Sedan förra veckan har vi plockat ner de sista äpplena. För första gången på 18 år har vi inte haft besök av älgar! Vi hade sparat de göttaste till sist men nu är även Aroma-trädet tömt. Det var rekordfin frukt utan sjukdomar och skador. Vi räknade till 50 kg prima frukt och dessa har ganska goda lagringsegenskaper så allt blir inte must. Ett stort gäng slogs in i tidningspapper och lades i skafferiet.

Men skörden fortsätter. Dags att ta hand om de sista tomaterna, gräslök, dill och spenat. Och löken som ligger på tork. Jag hoppas att jag skriver om detta i nästa inlägg!

Ron Finley Project