Utplantering, gräsklippning och ett besök i Östansjö

Det blev ju ett rasande fint reportage i lördags! Och nästan allt blev rätt, jag är imponerad av Marita som lyckades få till det med anledning av hur mycket jag pladdrade på.

Här finns en länk till den digitala versionen.

Jag tror att jag skrev om värmen för en vecka sedan men det är värt att upprepa eftersom det tydligen slår något slags rekord för maj i Sverige. Vilken högsommar!

Häggen blommar som bäst exakt just nu och jag är glad att jag befinner mig på hemmaplan så att jag kan njuta av framför allt doften. Ett tag tänkte jag prova att göra saft på blommorna men sen öppnade jag frysen och såg hur mycket saft som fanns kvar från syrén, fläder, svarta vinbärsblad och rallarros…

Vi har en magnifik Hägg i kanten av tomten. Till vänster syns bikuporna och till höger sticker det fram en Silverpil. Min ersättare till Silverpäron som inte skulle må bra i zon 5.

Det går mindre än en vecka mellan gräsklippningarna så här års, det växer galet fort. Vi har inga självgående maskiner, motor har vi dock unnat oss, ett pass med gräsklipparen är ett stycke nyttig och svettig vardagsmotion.

Eftersom vi har ganska stora ytor att klippa så har vi satsat på rätt så bra grejer men vi valde galet ur odlarhänsyn. Gräsklipp är den mest överlägsna näringskällan för grönsakerna och med vår multiklippare blir gräset så finfördelat att det är svårt att räfsa upp.

Hade jag kunnat backa bandet så hade jag köpt en vanlig gräsklippare med uppsamlare. Tänk vad mycket gödning och täckmaterial det hade genererat. Nåväl, multiklippfunktionen medför att gräsmattan gödslas automatiskt så något gott innebär det.

Ibland är dock gräset så pass tjockt att det blir lite strängar av klipp som jag kan räfsa ihop. Men tänk om jag hade haft en uppsamlare…

En sträng av gräsklipp! Hurra!
Färskt klipp är alltid bäst men även det som har legat två dagar i en hink funkar fint. Näringsproportionerna i gräsklipp är tydligen ultimat och komplett så om man hade mängder av detta så skulle man slippa mycket annan gödsel. Dessutom funkar det fint som täckmaterial och ger mullig och porös jord.

Nu planterar jag ut den förodlade kålen. De flesta plantorna är tillräckligt stora för att stå pall för storm eller skadedjur. Dessutom är ju vädret så gynnsamt att det inte finns någon anledning att vänta.

En rosenkålsplanta på tillväxt.

Jag bäddar alltid runt plantor och sådder med organiskt material för att hålla fukten i jorden, slippa mycket ogräs och ge mat åt maskarna. Jag har aldrig haft så lucker jord som när jag började täckodla.

I lådan med rotsaker (palsternacka, rättika och morot) har ännu inget tittat upp.
I löklådan gror det dock för fullt.
Vitlöken ser kraftig ut redan nu så jag hoppas på stora lökar vid skörd. VITlöken är samplanterad med VITA jordgubbar. Genomtänkt va?
Till och med blomsterbönorna börjar gro. Dessa har jag direktsått.
I växthuset har jag skördat all spenat och istället grävt ner tomatplantorna. Det här är Ponderosa, en vintertomat vars namn har lokal anknytning.
Även frilandstomaterna har planterats ut. Det är ju så varmt och de står på en skyddad plats så jag är inte orolig. Det här är Sibirjak. Alla grönsaker med Sibirien i namnet är väldigt tåliga.
Kvar i växthuset står det plantor som fortfarande är lite för små för att planteras ut. Här ser ni Wasabino, en av årets nyheter för mig. Jag brukar alltid odla någon slags asiatiska blad och det här råkade bli 2018 års bidrag. Asiatiska blad är väldigt tåliga så de skulle förmodligen överleva en utplantering men de är ju så små och pilliga att hantera.

I helgen var jag på vårmarknad på Östansjö Trädgård. Marknaden som var insprängd bland plantor och buskar var inte så mycket att orda om men själva plantskolan är värd ett besök. Framför allt finns det kunskap vilket jag saknar på många andra ställen. Östansjö Trädgård ordnar en hel del kurser och events och dessutom gillar jag deras sortiment.

Vi köpte inte med oss något träd men det var nära…
Jag kan ju förstås inte låta bli att plåta grönsakerna. Vi köpte med oss ett tråg med majsplantor hem. Det hade jag inte planerat att odla i år men plötsligt händer det.
Förutom allt det gröna så spanade vi in deras tunnelväxthus eftersom vi går i tunneväxthustankar. Kände in formen, storleken och konstruktionen.
I ett tunnelväxthus skulle man kunna börja odlandet mycket tidigare på året och hinna få flera skördar på en säsong.
Dessutom passade jag på att dokumentera odlingsanvisningarna till tomaten Ponderosa (som jag visade ovan) eftersom jag faktiskt inte hade koll på allt.

Fortsättning följer!

Att preppa sin jord och glädjas över små blad

Det blev en härlig helg och jag gissar att alla trädgårdsnördar tillbringade den utomhus. Det gjorde iallafall vi. Vattentunnorna ställdes i ordning, möblerna snyggades till, odlingslådorna fick en översyn och utomhusmiljön en ansiktslyftning.

Vi har ställts i ordning och fixats till.

Jag mätte temperaturen i mina olika odlingslådor och det skiftade mellan 7-10 grader. Jorden verkade inte heller vara särskilt blöt vilket gav mig klartecken till de första sådderna.

Eftersom jag täckodlar så är nästan alla mina jordbäddar täckta av organiskt material. Mestadels halm men det blir allt större inblandning av annat också. Nedklippta perenner, gamla stjälkar, bönskidor och löv. Allt detta är mycket användbart och behöver inte gå omvägen via någon kompost.

Varför gå omvägen via en kompost?

Täckmaterialet har dock en förmåga att isolera jorden på våren så det är värt att raka undan täckmaterialet så att solens värme når jordytan och den tinar snabbare.

Läs mer om täckodling här.

Potatis kan sättas när jorden reder sig vilket innebär att den är tillräckligt varm och lagom fuktig. Potatis har väldigt låga krav så jag gödslar aldrig dess jord. Det finns kvar lite näring från förra årets odling och med täckmaterialet tillförs det kontinuerligt nytt.

När jorden torkat upp så mycket att den inte klibbar fast vid spaden när du gräver, säger man att den reder sig.

Citat härifrån.

Min bästis. Jag önskar mig dock en storebror till denna, en bredgrep (broadfork).

Jag gräver i princip aldrig. Det gör mer skada än nytta att gräva. De som gör det egentliga jobbet åt oss i jorden är maskar och mikroorganismer och de blir väldigt störda när vi gräver. Varje litet kryp lever på en specifik nivå i jorden och när vi gräver och vänder runt så blir det rena rama tsunamin för de små stackarna.

Jag luftar min jord medelst grepning vilket inte bara skonar smådjuren utan även min egen kropp.

Jag kör ner grepen med ungefär 10 cm avstånd och vickar den fram och tillbaka.

De jordar som behöver tillskott av näring får ett lass innan grepningen. Då myllas näringen ner i samma moment som jag luftar jorden.

Jordbädden är befriad från täckmaterial (se högen på höger sida) och därefter har jag öst på en sträng av kökskompost. Denna fördelas över hela bädden och sedan myllas den ner i samband med grepningen.

Alltså kökskompost. Vilken gräddtårta. Jag har två komposttunnor och medan ettan fylls på så står tvåan och jäser. När jag tömmer tvåan så här års har den alltså stått orörd i ett år. Jag tillsätter ingen aktivator, inga maskar och jag rör aldrig runt.

När jag lyfter på locket i april så möts jag av 100% mulldoft. Till utseendet kan man i vissa fall tycka att komposten skulle behöva mer tid på sig men äggskal, avocadokärnor och majskolvar tillför struktur till jorden, mat till masken och förmultnar så småningom i bädden.

Här kan man se en hel del rester som avslöjar kosthållningen i Getingedalen men det mesta har förmultnat. Den som tittar noga kan se kolbitar i högen och det är alldeles korrekt. I botten av mina komposttunnor lägger jag ett lager kol (lokalproducerad i bygdens kolmila) som ligger och suger upp näringsrikt lakvatten. I jordbäddarna fungerar kolen som närings- och vätskereservoarer samt tillför en luftig struktur. Dessutom tar det väldigt lång tid för kolen att brytas ner så den kommer att vara kvar så länge jag odlar just här. Biokol kallas detta.

När jorden är grepad (och i vissa fall gödslad) så slätar jag till jordytan med en kratta och sedan sår jag det som ska sås.

När planteringen är klar så täcker jag bädden med organiskt material av många anledningar:

– Jorden kommer att behålla fukten och jag behöver inte vattna så ofta.

– Ogräset får inte en chans.

– Maskar och mikroorganismer får mat och rör sig aktivt i jordbädden vilket tillför lite näring men framför allt en luftig struktur.

– Slagregn slår inte sönder jordytan utan mellanlandar i täckmaterialet och rinner skonsamt ner i jorden.

Här är potatisen satt. Två olika sorter, en tidig (Maria) och en höst-/vinterknöl (Sarpo Mira) som jag ska lagra. Maria är årets potatis 2018 och jag lyckades hitta ekologiskt utsäde. Bädden är täckt med organiskt material vilket, förutom ovan nämnda orsaker, gör att jag slipper kupa.

Det är ju förstås en hel del perenna grönsaker som börjar titta upp nu. Jag vet, jag är som vanligt sist på bollen men så är läget på mina breddgrader.

Ramslök!
Spansk körvel! En liten planta som sattes förra året och växte dåligt men nu kommer den!
Rabarber så klart.
Rankspenat! Lycka! Den var ynklig och klen hela förra säsongen men den verkar onekligen ha överlevt vintern med bravur. En klättrande, perenn bladgrönsak som är godast att äta när den är ung och späd.
Jordgubbar kan definitivt klassas som en perenn men å andra sidan bör plantorna föryngras vart annat eller tredje år eftersom de slutar att ge bär. Dessa plantor är samplanterade med vitlök och än så länge ser de ut att kunna samsas.
En jordgubbsplantering som har fått en nystart. Alla gamla plantor grävdes bort, jorden luckrades och gödslades och sedan satte jag tillbaka skott från moderplantorna. Jorden är täckt med halm. Dessa plantor kommer att ge störst skörd 2019.

I växthuset ska så småningom tomater, chili och annat få bo men än så länge lever de inomhus under extraljus eller på fönsterbrädor. Nätterna är på gränsen till för kalla och jag vill förstås hinna skörda den vintersådda spenaten först!

Förkultiveringen av mindre känsliga plantor sker i växthuset. Där är det maximalt med ljus och dessutom blir de härdade från början. Det är framför allt olika kålsorter.

I nästa inlägg kan det nog bli en fördjupning i Permakulturens värld. Jag lovade det för jättelänge sedan, jag skulle bara läsa ut en bok först och det har jag gjort. Både grepningen, täckodlingen, perenna grönsaker och annat som jag pysslar med har sin härkomst i Permakulturen.

Lycka till med preppandet av era jordar!

Täckodling, biokol och urin

Då har även jag besökt mässan Nordiska Trädgårdar. Är jag nöjd? Jodå, den är kul men den hade inte behövt vara så förskräckligt stor om jag hade fått bestämma. Fast det är klart, alla trädgårdsnördar har olika intressen och då blir det en stor bredd.

Här hittar du grillar, vindspel, handskar, sekatörer, lökar, böcker och sjukt mycket annat som går att koppla till trädgården men jag är nästan bara intresserad av grönsaksbiten.

Jag hade bestämt mig för att köpa lite fröer, det är lätt att bära på, och om de hade det solcellsdrivna bevattningssystem som jag hade spanat in. Visst, det skulle bli lite släpande men om priset var bra så skulle det vara värt det.

Jag hittade det, jätteskönt, då är den saken ur världen. Senare i år ska jag resa bort och då behövs ett sådant till växthuset.

Irrigatia blir ofta bäst i test så det var exakt ett sådant jag ville ha.

Eftersom jag inte ville släpa på för mycket saker så hade jag inte heller tagit med mig kameran. Alla bilder är tagna med mobilen, därav kvaliteten. Och därför blev det inte heller så många foton, det kvittar liksom när det blir halvbra.

Det var också kul att spana in olika växthus eftersom vi kanske är sugna på att skaffa ett till. Fast vi är långt ifrån färdigtänkta på den biten. Ska vi odla i det eller ska det bli ett uterum med lite plats för odling? Ska det vara praktiskt och lite billigare eller ska det vara snyggt och skitdyrt?

Av alla tunnelväxthus som finns på marknaden, alltså lite mindre vackra men väldigt praktiska, så tillhör Gjordnära Tunnelväxthus från Blixterboda de allra bästa. De får ofta bra betyg av erfarna odlare. Dessutom skulle jag handla lokalt eftersom de finns i länet.

Nu kunde vi känna ordentligt på deras produkter och bilda oss en tydligare uppfattning.

Det som jag nog uppskattar mest med mässan är alla föredrag. För mig är det överlägset den största behållningen. Jag lyssnade på tre stycken med olika karaktär men samtliga på temat ätbart.

Börje Remstams föredrag var nog viktigast. Han pratade varmt om vikten av täckodling vilket jag visserligen har rätt bra koll på men det skadar inte att få bekräftat att jag gör rätt, att jag förmedlar idéerna på ett korrekt sätt här i bloggen och när jag pratar med folk.

Skippa grävning och gödsling genom att täcka dina jordar. Du slipper dessutom vattna och rensa ogräs. Det är den korta versionen av hans tes och jag har provat och förstår hela grejen.

Det är maskarna som fixar din jord, bara du ger dem rätt mat och material.

Börje in action.

Att täckodla innebär så oändligt mycket mindre jobb och ofta ett bättre resultat. Jag begriper inte att det inte har slagit igenom på bredare front. Dessutom är det perfekt när man ska resa bort en längre tid.

Därefter hörde jag Sara Bäckmo, Skillnadens Trädgård, berätta om sin grönsaksodling men framför allt tre grödor som hon tyckte att alla skulle satsa mer på.

Hon kom inte med så mycket nytt men hon är en god talare med skön framtoning så det var trevligt att höra henne. De tre grönsakerna som hon rekommenderade var purjolök, bönor och kål. Jag instämmer i samtliga. Dessutom uppmuntrar hon alla att använda kiss som gödsel! Kan man hitta något billigare eller närmare?

Det sista föredraget kunde ha varit riktigt bra men Stefan Sundström kom ganska oförberedd. Det är tur att han är smårolig och charmig annars hade det nog fallit pladask.

Han läste ur sin senaste bok Stefans stora feta röda där han beskriver hur han blev en sådan passionerad tomatodlare. Han hade valt ut två viktiga kapitel som handlade om biokol och fröpolitik vilket är saker som jag tycker att folk ska veta mer om.

Biokol är en väldigt gammal odlingsmetod, eller snarare gödslingsmetod, som har fått nytt ljus på sig. Dels tror jag att det handlar om att alltfler vill komma ifrån konstgödseln, dels försöker vi att tänka långsiktigt och hållbart.

Tänk träkol, egentligen vanlig grillkol utan tillsatser, som du dränker i näringslösning. Det kan vara urin, hönsgödselsoppa eller nässelvatten. Kolen myllar du sedan ner i dina bäddar och där gör den nytta på flera plan. Dels gör den din jord lucker och kolen har en väldigt lång nedbrytningstid så det gör den i många år, dels ligger den och avsöndrar näring och vatten.

Jag köpte kol från en lokal kolmila men den som är hard core gör sin egen genom pyrolysmetoden. Låter knepigare än det är och här finns en bra beskrivning och film!

För den som vill köpa en färdig produkt så finns det så klart, här bland annat.

Det finns alltid en baksida och i biokolfallet är det tungmetallerna. All ved innehåller tyvärr kadmium, hur fin skog träden än har vuxit i så finns det kadmium i våra marker. Det ligger ingen miljöförstöring bakom, det bara är så. Lite mindre i vissa skogar, lite mer i andra.

Träden suger förstås upp kadmium och i kol och aska blir halterna koncentrerade och rätt så höga. När vi använder kol och aska i våra odlingar så tillför vi även tungmetaller. Jag tycker att detta är svårt att förhålla sig till men jag är definitivt medveten om att så är fallet. Genom att inte använda massor av biokol eller aska, utan lite lagom, så inbillar jag mig att jag ska hålla mig på säkra sidan. Kadmium finns ju naturligt i marken, oavsett om jag tillför biokol eller inte.

Läs mer om kadmium i svenska marker här.

Här har jag grundat min komposttunna med kol från kolmilan. Tanken är att det ska ligga i botten och suga i sig näringsrikt lakvatten. Fast efter detta har jag i princip slutat att lägga något i komposttunnan eftersom jag använder allt bös i täckodlingen istället. Då lade jag kolen i kisstunnan istället…
Kisstunnan… grundad med kol!

Det var lite skönt att slippa skriva om mina egna odlingar för en gångs skull. Det händer liksom så lite mellan varven. Dessutom är det så otroligt svårt att tänka sig att jag ska börja plantera ut om en dryg månad. Vi har massor av snö och minusgrader fortfarande. Det lockar liksom inte till att så fler fröer.

I mitten av nästa vecka ser det dock ut att bli lite plusgrader, förhoppningsvis lagom till nästa inlägg!

Möjligheternas trädgård

Här om dagen blev jag bjuden på lunch på Goda Rum. Jag gillar att komma dit. Jag tycker att det är en härlig miljö att vistas i. Inredningen i restaurangen faller mig i smaken men det är också väldigt häftigt att ta en tur i de stora växthusen efter lunchen.

Restaurang Goda Rum. Foto från Goda Rums hemsida.

Det finns alltid ett vegetariskt alternativ men tyvärr står det inte på menyn. Jag tror att fler skulle välja helgröna måltider om de fanns med på menyn och hade samma status som rätter med kött, fisk eller fågel.

Vid detta besök gjorde vi något som vi inte har gjort förut; en rundtur i grönsaksodlingarna utomhus. Dessa ligger i direkt anslutning till restaurang och växthus och är väldigt välskötta och genomtänkta.

Grönsaksodlingar utanför Goda Rum. Svartkål, tagetes och purjolök. Tagetes är inte bara där för färgprakten, det odlas även i syfte att bekämpa skadedjur. Längst till vänster syns kompost, smart integrerat i odlingarna. Högst upp syns squash eller pumpa.

Värt att notera är att dessa odlingar inte alls tillhör Goda Rum. Det är Kumla kommun som äger och sköter dem samt erbjuder vettig sysselsättning med hållbarhetstänk till många invånare. 

Goda Rum köper produkter av Kumla kommun från dessa odlingar, eller möjligheternas trädgård som de också kallas, och det är ju vettigt. Lokalodlat och inga transporter. Dessutom kan Goda Rum ”beställa” specifika grödor som matchar deras meny.

Ett tecken på att det finns en medvetenhet hos Kumla kommun är att de höstsår. Säsongen behöver inte vara slut för att det börjar bli kallt. I bakgrunden växer mangold.
Ännu mera höstsådd.

En av de saker som jag saknade i dessa odlingar var jordtäckningen. På flera håll behövdes det inte då man hade odlat så pass tätt men på flera andra håll hade jag gärna varit framme med lite täckmaterial för att behålla fukten, hindra ogräs, ge maskarna mat och hejda kompakt jord.

Skyltar informerade besökare om kompostens när, var och hur. Detta skulle man i viss mån ha kunnat använda som täckmaterial.
Persiljehäcken imponerar. Den skördade ytan till höger hade jag gärna velat täcka…
Purpurkålen (lila grönkål) var stor och stark. Denna är riktigt köldtålig och kan stå kvar i landet till jul. Eller längre. Bladkål som denna skördas underifrån eftersom den växer vidare i toppen. De brukar se ut om små träd med stam och krona i slutet av säsongen.
En sak som man skulle behöva jobba lite hårdare med i dessa odlingar är bekämpningen av kållarver. Dessa är snabba och glupska och kan snabbt sätta i sig en hel planta. Genom att odla under nät eller att plocka bort dem för hand kan man slippa dem men nät är bökigt och plocka för hand tar tid när de har hunnit bli så här många. Då återstår att spruta med hård vattenstråle eller – min favorit – spraya med biologiska Turex. Det är lite jobb med det när man har så stora odlingar men om man är några stycken som hjälps åt går det ganska fort.
Kronärtskockorna hade man lyckats med och de växte lite här och var i denna trädgård. Bakom syns amarant som är en spännande växt av flera skäl. Dess blad går att äta som spenat och blommorna liknar rävsvansar och blir jättefina. Quinoa tillhör amarantsläktet och nu har man tagit fram en quinoa-amarant som gillar nordiskt klimat. Snart kan vi förhoppningsvis köpa svenskodlad quinoa i butikerna. Om man skakar på en ”rävsvansblomma” får man ut frön som ser ut som quinoa.
Vacker uppställning i växthuset med malabarspenat.
De hade även lyckats få malabarspenaten att trivas utomhus vilket är en bedrift. Inspirerande!
Purjolök och dill. De höga vita i bakgrunden är tobaksblommor och de är också en naturlig skadedjursskrämma. Värd att implementera i odlingarna av flera orsaker. Blommor lockar till sig pollinatörer och gör också odlingarna dynamiska och vackra.

Jag rekommenderar ett besök till Goda Rum eller Kumla Sjöpark som jag borde skriva. För så heter hela området. Utanför byggnader och grönsaksodlingar finns ett trevligt promenadstråk runt en anlagd sjö. Där växter många fina träd och buskar och skulpturer är utplacerade på flera ställen.

Den 23 september har jag guidade turer i mina egna permakulturinspirerade grönsaksodlingar. Klockan 11.30 och 15.30 startar dessa och de tar 30-45 minuter. Kostnaden är en frivillig donation till Kvinnohuset i Örebro.

Dessa guidningar ingår i Den Blå Tråden som arrangeras denna dag i bygden runt Närkes Kil.

Mer om arrangemanget finns att läsa här.

Sju ton jord

Förra veckan kom det sju ton matjord. Eftersom jag odlar i lådor så är det svårt att förse dem med jord från egen produktion. Jag har inte så stora mängder och dessutom vill jag odla i år, inte om ett eller två år.

Man kan tycka att sju ton är mycket men när man fyller skottkärra efter skottkärra så inser man att det är alldeles lagom. Den ska inte bara läggas i nya lådorna, den ska även användas till all krukodling i växthuset, påfyllnad runt fruktträd och i äldre odlingslådor.

Så här ser de nya lådorna ut. Jämfört med den äldre som skymtar i ovankant så är denna smalare. En lärdom från tidigare år. Dessutom är den behandlad med linolja på insidan för att räcka lite längre. Utsidan (och insidan) är målad med slamfärg. Slamfärg är nyttigare än många andra ytbehandlingar.

I botten lägger jag gamla kartonger och tjocka lager av tidningar. Jag låter en liten bit sticka ut på utsidan för att det ska bli tätt. Därefter fyller jag på med bös. Alltså gammalt organiskt material; bortklippt, rensat och annat dött. Med åren kommer det att förmultna och bli fin jord. På toppen tippar jag sedan den nya jorden. I det näst översta lagret lägger jag någon form av gödning, kökskompost eller stallgödsel, för att ge växterna en bra start.

Här har jag satt gul lök och mellan raderna har jag täckt med gräsklipp. När löken har grott och kommit upp en bit kan jag täcka överallt. Täcket är bra för att jorden ska behålla fukten och dessutom blir det mindre ogräs. Just gräsklipp har dessutom en gödande effekt. På sikt funkar täckning även som jordförbättring eftersom maskarna bara älskart.

För några år sedan köpte vi en ny gräsklippare med mulcher/multiklippfunktion. Jättebra. Man behöver aldrig göda gräsmattan men idag hade jag behövt en gräsklippare utan mulcher och gärna med uppsamlare för att kunna ta vara på gräsklippet. Visst går det att räfsa ihop lite gräsklipp även efter att en mulcher har dragit fram men det är svårare.

Halm funkar också bra som täckmaterial men det är inte lika näringsrikt. Som täckning funkar det dock galant och den bal på 250 kompakta kilon som jag köpte förra året av en lokal lantbrukare räcker lääääänge. Här har jag satt några olika sorters kål. När den har grott blir det täckmaterial även i raderna.

Jag gör i ordning bäddar och sår lite varje dag nu. En del har jag försått och detta planteras ut. Några blir alldeles förskräckta av förändringen, man undrar verkligen om de ska överleva, medan andra är mer anpassningsbara.

En försådd grönkålsmix från Hudson Seed Library (All Stars Kale Mix) innehåller en blandning av rysk och sibirisk kål i gröna och röda toner. Dessa mådde utmärkt direkt efter utplantering.
Sommarsquashen ”Romanesco” verkar inte heller särskilt chockad efter utplanteringen. Denna är Farbror Gröns favoritsquash så den ville jag förstås prova. Eftersom squash ringlar omkring på låg höjd så har jag även planterat bondbönor i samma låda. Dessa jobbar ju på höjden och mår förhoppningsvis bra tillsammans med en marktäckande squash.

Min förodlaranläggning  med lysrörsramp och värmematta är numera nedplockad. Det är bara några få plantor kvar att sätta ut och dessa ryms i ett fönster.

En hel del förodling har fått flytta ut i växthuset istället men längre än så har jag inte hunnit. Tomat, chili och paprika ska snart få större krukor med välgödslad jord och täckmaterial på toppen.

Tomater i väntan på större bostad.
Den svarta Jalapenon har redan flera frukter på gång.
Nu har första lilla monsterfrukten på världens näst starkaste chili (Trinidad Moruga Scorpion) tittat fram! Jösses vad jag har daltat med denna planta. Ända sedan våren 2016 har jag väntat på detta. Sen ska det bli kul när min sambo ska äta den…

Häggen har precis blommat över. Den kom, gick och segrade inom loppet av en vecka. Syrénen kommer att slå ut inom ett par dagar. Perioden mellan dessa ska ju vara något alldeles extra och det är jag benägen att hålla med om. Under tiden njuter jag av liljekonvaljer och äppelblom.

Minnet är inte tillräckligt stort för att hålla koll på alla sorterna men med en liten skylt blir det inga problem.
Sedan blomsterbönan kom in i mitt liv så kan jag inte leva utan den. I år har den fått ett badkar att bo i. Detta är en växt som jobbar på höjden så för att slippa en massa naken jord så har jag sått låga buskbönor runtomkring. Jag hoppas att dessa ska trivas tillsammans.
Varje dag skördar jag en knippe sparris och den håller sig fin i kylskåpet i tre-fyra dagar. Tänk en risotto med obscent mycket nyskördad sparris…
Vitlöken ser utomordentlig ut i år. Eftersom den sattes i höstas så har den inte fått någon gödning sedan dess. Jag myllade ner lite koskit men enklast är att gödselvattna. Ska försöka pilla ner lite täckmaterial dessutom.

 

När vi ändå är inne på lök; det blir både röd och gul lök i år. Några är planterade en och en medan andra är satta i grupper om tre. Utvärdering kommer i höst. Lök är så himla lätt att lagra så det försöker jag odla så mycket jag bara kan.
Mera lök. Den perenna piplöken ser ut att må jättebra! Den sitter i min så kallade örtagård vilken har fått en rejäl ansiktslyftning i år.

 

En lök till; ramslöken är som finast just nu men jag kan skönja blomknoppar och så fort dessa har slagit ut så vissnar bladverket ner och jag får vänta ett helt år på nästa skörd. Måste äta NU.
Även om jag nästan bara intresserar mig för ätbara växter så finns det även lite prydnader i min trädgård. Funkia/Hosta har så underbart bladverk så den vill jag inte vara utan. Nu råkar den faktiskt vara ätbar men jag vill titta på min, inte äta den.
En annan prydnad är Sockblomman som är så nöjd med sin skuggiga placering bredvid jordärtskockorna.
Vy över en del av trädgården.

 

Vy över en annan del av trädgården. Här ser ni jordhögen som det tullas på dagligen. Och en av de nya lådorna som inte är färdigmålad eftersom färgen tog slut. Längst ner till höger skymtas halmbalen som räcker i evigheter.

Fortsättning följer…

Grepning, täckning och biokol

Så himla jättevarmt är det inte och det faller till och med lite snö då och då men nu har jag ändå börjat förbereda mina odlingsbäddar. Ja vissa är redan planterade och klara faktiskt.

Förra året provade jag täckodling för första gången. Det jag kunde konstatera var att det blev betydligt mindre ogräs och att man inte behövde vattna lika ofta. Mer än så hann jag inte registrera under den korta tiden.

I vinter har täckningen fått ligga kvar på jordytan så att den delvis ska kunna förmultna och berika jorden men även för att maskarna ska ha lite godis att jobba med.

Maskarna ska vi vara väldigt rädda om. Det är de som gör jobbet åt oss så vi ska mata dem med det bästa vi har!

Denna lilla enkla förändring hade stor betydelse idag när jag skulle börja förbereda bäddarna. Jag rakade bort täckmaterialet, som till stor del består av halm, så att jag kunde komma åt jordytan. I de aktuella bäddarna ska jag odla potatis så de behöver ingen gödsel. Därför kunde jag gå rakt på grepningen.

Att grepa sin jord är klokare än att gräva och det finns finns flera orsaker till detta:

1. Det är betydligt mera ergonomiskt att grepa, kroppen tar inte alls så mycket stryk. Det är lika svettigt men lite kroppsarbete har jag definitivt inte något emot.

2. Maskar och mikroorganismer tar inte alls lika mycket stryk av grepning som av grävning. Det finns miljarders med småkryp i jorden och det är egentligen de som gör jobbet så vi ska vara väldigt rädda om dem. Genom att gräva och vända jorden så hamnar de huller om buller och i värsta fall stryker de med. Ett småkryp bor på en viss nivå i jorden av en anledning. Stör dem inte.

Jag kör ner grepen i jorden och vickar dem fram och tillbaka, drar upp, backar och kör ner den 10-15 cm bakom det förra grephålet. Man måste stå och gå i bädden men man grepar hela tiden där man har gått så jorden luckras efter mina steg. Man brukar annars säga att man aldrig ska gå i en bädd.

Grepning. Jag önskar mig en bredgrep! En produkt som precis har börjat synas på marknaden i Sverige. Den är ännu mera ergonomisk och effektiv.

De ytor som har varit täckta under förra året och vintern var betydligt mer lättarbetade än de ytor som legat bara. Jorden var lucker och mullig och det syns tydligt att täckningen har gjort nytta.

Förutom att hålla jorden fuktig, vilket är extra angeläget i tider av vattenbrist, så håller den ogräs på avstånd. Rotogräs kvävs och fröogräs får inget fäste i täckmaterialet. Alla småkryp tycker att livet blir toppen när det ligger mat på jordytan. De blir väldigt aktiva, rör sig mycket upp och ner och luckrar jorden åt dig.

Beroende på vad du täcker med så kan du få olika mycket fart på småkrypen och olika mycket näring i jorden.

Mina potatisar har legat väldigt mörkt, långt ner i en stängd låda med flera lager papper på toppen, men de hade ändå grott. De är väldigt sugna på att komma ner i jorden nu.

I år sätter jag tre olika sorters potatis för att se hur stor skillnad det är. En tidig sort (Casablanca) som dessutom ska vara årets potatis. En sommarpotatis (Bambino) som jag har läst om på ett par ställen. Den ska vara rysligt god. Till sist sätter jag även en vinterpotatis med goda lagringsegenskaper (Foxton).

Med en liten trädgårdsspade gör jag en ficka i jorden där jag släpper ner knölen på ungefär 10 cm djup. Jag planterar ganska tätt i raderna men försöker att hålla en halvmeter mellan raderna ifall jag måste kupa.

När alla potatisar är i jorden så täcker jag hela jordytan med lite olika saker. En bädd fick en blandning av fjolårshalm och förra årets halvförmultnade trädgårdskompost. En annan bädd fick bara en halmtäcke men å andra sidan ganska tjockt. Den tredje bädden fick bara trädgårdskompost blandat med biokol.

Det här är bädden som täcktes av en blandning innehållandes gammal halm och förra årets trädgårdskompost.

Biokol tror jag är en bra grej. Jag är inte så hard core att jag gör själva kolen men jag är heller inte så bekväm att jag går till macken och köper en påse kol. Jag kontaktar närmaste hembygdsförening som brukar bränna kolmila då och då och ber att få köpa ett par säckar skräpkol.

Skräpkol är småfnas, nästan oanvändbar som grillkol, men guld för mig. Jag vill ha små bitar. Dessa måste prepareras med näring. Enklast är att lägga dem i en hink och dränka dem i hönsgödselvatten eller guldvatten till de har sugit sig fulla.

Jag brukar bottna mina kompostbehållare med ett lager kol och där ligger den en hel säsong och suger i sig lakvatten från massan som läggs ovanpå. Det är sådan kol jag använde idag.

När min kompostbehållare var tömd så laddade jag botten med ett nytt lager kol.

Om man inte har preparerat sin kol med näring så kommer kolbitarna att suga i sig näringen från jorden istället. Ganska kontraproduktivt. En vätske- och näringsfylld kolbit funkar som en slags reservoar i jorden. Den ligger där och läcker ut allt nödvändigt som jorden behöver.

Kolen gör även att jorden blir väldigt lucker och dessutom tar det snuskigt lång tid för kol att brytas ner. Jag tror att vi snackar flera hundra år. Jämför då med andra saker som vi tillför jorden för att få den lucker och näringsrik. Det är nedbrutet på betydligt kortare tid.

Torv nämns ofta som en bra grej och det är ofta mycket torv i jordsäckar. Torv är bra, det är naturligt och jag har till och med sett ekologisk torv. Det håller vätskan i jorden och gör jorden lucker och lätt. MEN. Den är näringsfattig och en ändlig resurs. Det tar väldigt lång tid för torv att bildas och vi tar upp den i snabbare takt än vad som hinner nyskapas. Dessutom har den förmultnat på tre år i din jord. Det har definitivt inte biokolen.

Förra veckan skrev jag om att jag hade fått sorgmyggor inomhus. Jag köpte Nemablom och vattnade med det och jag kan säga att jag inte har sett ett enda flygfä sedan dess. En av mina värst angripna malabarspenatplantor har till och med börjat skjuta nya skott. Var det så enkelt?

Mirakelmedel?

Har hittat värsta snygga postern som jag vill köpa men egentligen inte har någon plats för. Den känns bara så rätt i mitt liv just nu.

Du hittar denna och en himla massa andra snygga prints på Desenio.

Man blir så skönt trött efter en dag i trädgården!