Vecka 48

Sista onsdagen i månaden och jag ska berätta om min kommande helg. Jag ska göra en riktig PK-resa med innehåll som går att förankra i flera av Agenda 2030s globala mål.

Läs mer om Agenda 2030 här.

Det låter mer avancerat än det är, jag ska till Stockholm och gå på julmarknad helt enkelt men det kan ändå göras på så många olika sätt.

För det första ska jag åka kollektivt, det blir tåg den här gången. Om jag inte vill springa eller cykla till Stockholm så tror jag att detta är ett av de mest miljövänliga transportsätten som finns.

Jag kan koppla tågresan till flera av målen, de mest konkreta är följande:

Nr 9: Hållbar infrastruktur

Nr 11: Hållbara städer och samhällen

Nr 12: Hållbar konsumtion och produktion

Den första marknaden jag ska besöka är Schysst jul på ABF.

Schysst jul är julmarknaden som erbjuder mer än rättvisemärkt och ekologiskt

Kan det bli mer PK? Det blir nog tredje gången som jag besöker denna marknad och det finns så klart orsaker till det. Alla utställare och försäljare har en koppling till verksamheter som jobbar för mänskliga rättigheter och miljöfrågor.

ABF har sina lokaler på Sveavägen 41 och det är öppet både lördag och söndag kl. 10-16.

Läs mer om arrangemanget här.

Det är ganska många globala mål som kan kopplas till Schysst jul:

Nr 1: Ingen fattigdom

Nr 2: Ingen hunger

Nr 3: God hälsa och välbefinnande

Nr 4: God utbildning för alla

Nr 5: Jämställdhet

Nr 6: Rent vatten och sanitet för alla

Nr 8: Anständiga arbetsvillkor

Nr 12: Hållbar konsumtion och produktion

Nr alla. Faktiskt.

Den andra julmarknaden som ska besökas är Handkraft Kvinnokraft på Kraken. Inte mindre är 70 försäljare och utställare och det är bara kvinnor eller icke-binära hantverkare som ligger bakom produkterna.

Läs mer om arrangemanget här!

Kraken ligger på Rökerigatan 1D och närmaste tunnelbanestation är Globen. Handkraft Kvinnokraft är öppet på söndag, första advent, kl. 11-16.

Självklart kan även denna julmarknad förankras i flera av Agenda 2030s global mål:

Nr 5: Jämställdhet

Nr 10: Mindre ojämlikhet

…är så klart de mest självklara men det går att applicera även andra mål på ett arrangemang där kvinnokraft lyfts fram, som etablerar nya kontakter, skapar nätverk och ger just… kraft.

Framför allt är produktionen småskalig och lokalt förankrad, två långsiktigt hållbara argument. Check på mål nr 12 i agendan (Hållbar konsumtion och produktion).

Eftersom jag ska umgås med en medsyster och utvärdera systerskapsåret så kan även våra samtal kopplas till agendan. Vi har odlingsintresset gemensamt så mål nr 15: Ekosystem och biologisk mångfald kommer förmodligen att genomsyra helgen. Att odla grönsaker går så klart även att koppla till andra mål, vad sägs om nr 13: Bekämpa klimatförändringarna? Eller nr 2: Ingen hunger. Varken för oss eller de som vi inte tar maten av.

Hoppas att vi ses!

Genom Ryssland med tåg

Privet.

Idag har jag lovat att berätta lite om resan som jag gjorde i augusti och september. Den inleddes med sex dagars tuffande på ett tåg från Moskva till Beijing; den transmongoliska järnvägen.

För att detta inte ska bli en reseblogg så tänkte jag mest berätta om odlandet som jag bevittnade efter vägen. För odlade, det gjorde man friskt.

Rälsen gick genom obygden mellan stora städer såsom Perm, Yekaterinenburg, Omsk, Novosibirsk och Irkutsk. Vi passerade massor av datjor, alltså ryska fritidshus med odlingar.

Tydligen finns det 60 miljoner datjaägare i Ryssland, varannan storstadsbo har tillgång till en datja, och de flesta odlar på sin tomt. Det fanns en tid då detta var livsnödvändigt för ryssarna, butikshyllorna gapade tomma, men tyvärr är pensionerna så låga i Ryssland att det är nästan lika nödvändigt idag.

Mataffär i Irkutsk, inte en tom hylla så långt ögat når, och en fundersam sambo. Det var inte alltid så lätt att förstå vad det var. Google Translate var behändigt när det fanns täckning för en svensk mobiltelefon.

Under sovjettiden var datjan medborgarens enda privata egendom och den stora känsla av frihet som detta gav upphov till lever kvar även om det är fritt att äga både det ena och andra idag.

Källa

Att äga en datja blev nyligen annorlunda för ryssarna. Vid årsskiftet trädde en ny lag i kraft och därmed finns det inte längre några datjor. Istället heter det nu trädgårdsodling (den större modellen där du även får bygga) eller odlingslott (den mindre där du inte får bygga).

Tanken är att detta ska minska antalet konflikter. Stugområdenas gemensamma ärenden är tydligen ofta upphov till gräl. Gränsdragningen, som vid Sovjetunionens fall slarvades bort, har också varit orsak till många grannfejder. Nya skatteregler som grundar sig på datjans storlek blir så klart knepiga när gränsdragningen är luddig.

Mer om datjor finns att läsa här.

Detta var den överlägset vanligaste växthusmodellen i Ryssland. Förmodligen faller det mycket snö i dessa delar av landet (Sibirien) och då är detta en hållbar sort.

Den vanligaste grödan som jag såg var potatis och kål. Nu ska man komma ihåg att både iakttagelser och bilder är tagna i farten från ett tågfönster. Rödbetor såg jag också. Det är klart, de måste ju kunna laga sin Borsjtj. Fast det handlar nog mest om att det är lättodlat eller lättlagrat. Och därav kommer nationalrätterna.

Potatis och rödbetor – inget snack om att det är lätt att odla – men kål är ju lite bökigt med alla skadeinsekter. De har väl något knep för kål är vanligt både i odlingarna och på ryska matbord.

Här ser man att det används nät vilket är effektivt mot vissa skadedjur.

Ringblommor och solrosor såg jag gott om men det beror nog mest på deras storlek och färg som lätt gick att uppfatta i farten. Fruktträd var det ont om. Kan bero på de kalla vintrarna.

Havtornsbuskage, till synes vilda eller förvildade, fulla av orangea bär passerade jag också. Försökte verkligen fånga dessa på bild men det blev jättedåligt. Havtorn är ju en tålig växt som växer långt norrut så det är förståeligt att man satsar på dessa näringsbomber här.

I dalen intill Bajkalsjöns södra spets låg det många stugor och det är klart, här är säkert marken extra bördig. Bajkalsjön är världens djupaste och blir aldrig varmare än 15 grader så man såg inga badare.
En del har strandtomt. Undrar om det är lika flott som i Sverige? Av standarden att döma känns det inte så.
De omgivande landskapen skiftade från åkermark, björkskog och kulliga barrskogar. Ju närmare Mongoliet vi kom desto mindre växtlighet.
Inte långt från Mongoliet.

Så fort vi kom in i Mongoliet så försvann växtligheten och odlandet. Skillnaden var markant. Här bor nomaderna, hästfolket, och i Gobiöknen var det inget liv alls.

När tåget åkte in i Kina så odlades det för fullt igen. Men nu var det enorma arealer av industriellt odlande istället. Väldigt mycket majs till exempel. Djurfoder.

Det var svårt att fotografera från tåget i Kina. Här var det så otroligt varmt att man hade låst alla fönster och startat luftkonditioneringen istället. Rutorna var så smutsiga att fotona bara blev en besvikelse.

Japan däremot, där reste jag på ett helt annat sätt och kunde ta många kul bilder så i nästa inlägg blir det japansk odling!