Uttorkat, utmattat och aningens uppgivet

Snart självantänder vi, odlingarna och jag.

Återigen har jag fjuttvattnat med det sista tunnor och tankar hade att erbjuda, bara för att försöka hålla vissa saker vid liv. Nu handlar det inte om tillväxt, bara livsuppehållande åtgärder. Krishantering.

Antalet kvadratmeter som får vatten har minskat. Jag ger upp ytterligare någon gröda för varje vecka. Löken behöver betydligt mer vatten för att växa till sig så jag får nöja mig med små lökar i år.

Att så nytt har jag också gett upp. Framför allt på grund av torkan och tillgången på vatten men också för att jag ska resa bort när mycket av detta ska skördas.

Jag hoppas verkligen att detta är sant.

Potatisen Maria, en tidig sommarknöl, är slutskördad. Blasten hade vissnat ner och det är ingen idé att potatisen ligger kvar i jorden, Maria ska ätas färsk. För att vara denna sommar är det en godkänd skörd.

Fördelen med torr jord är att potatisen är ganska ren.
Kompostpåsar har flera användningsområden!
Jag kan inte uppbåda någon sval plats men däremot en riktigt mörk. Vi har trälådor i skafferiet avsedda för just detta.
Som jag gillar detta skafferi!

Vitlöken är också skördad och ligger på tork i car porten. Efter skörd har jag tagit bort det yttersta jordiga skalet och klippt av rottrådarna. Mest för att allt ska hänga i köket och det blir mindre skräp och smuts om jag ansar dem.

Vi torkar snabbt och lätt i denna hetta.

Torkningen är nödvändig för att löken ska sluta sig och kapsla in varje klyfta. En otorkad vitlök kan antingen mögla eller gro. När de torkat 1-2 veckor kommer jag att fläta dem och sedan får de fortsätta att hänga i car porten ett tag till. Slutförvaring görs bäst i rumstemperatur.

En del vitlökssorter har väldigt hård blast vilket förhindrar flätning. På Klostras hemsida står det vilka sorter som är flätbara och detta är en sådan; Therador.

Flätningen är inte bara en estetisk grej, det är snarare en bonus. Flätad vitlök tar väldigt lite plats och får mycket luft runt sig. Fiffigt.

Den första tomaten har börjat växla färg. När detta händer brukar de andra komma efter med ketchupeffektsliknande hastighet.

Det verkar inte bara vara jag som drabbas av pistillröta på en del tomater i år. Tydligen är det ett tecken på kalciumbrist, ett ämne som normalt finns i alla jordar och gödningsmedel. Däremot så behövs det mycket vatten för att tomatplantan ska kunna tillgodogöra sig kalciumet. Ha. För att slippa detta ska man tydligen hålla sig till körsbärs- eller cocktailtomater. De får inte pistillröta.
Det går att skymta embryon till minikål i bladvecken på rosenkålen och jag är imponerad. Hur orkar plantan hålla på med detta? Jag skulle bli glatt överraskad om det blir något större att skörda.
Solceller känns helrätt denna sommar och nu har vi inlett installationen av vårt lilla bevattningssystem. Fortsättning följer.
Like a peas of art…

Drick, bada och håll er i skuggan.

Att ta egna fröer

Behöver jag skriva om värmen och torkan? Nä, jag hoppar över det tror jag.

Fast jo, någon rad måste jag ändå skriva. Det kommer ju faktiskt en skur då och då. Visserligen kommer de ganska glest, och mellan dessa är det otroligt varmt, men varje gång det händer får jag nytt hopp. Däremellan har jag nästan gett upp. Det blir vad det blir liksom.

Plötsligt händer det. Fast väldigt sällan.

Hoppet får mig att så, det kan ju bara inte fortsätta att vara så här varmt i flera veckor till. Det är perfekt tid för att så nya, snabba grönsaker nu. Särskilt de som ogillar ljusa nätter.

Spenat är en sådan. Så det har jag sått. Rättika, sallat, rucola och mangold kan också sås nu och med en normal sensommar blir det garanterat bra resultat.

Spenaten trivs än så länge.
Mangolden gror men behöver så klart mycket vatten för att överleva.
Några rättikor grodde i majsådden och dessa blev jättegoda. Inte ett dugg träiga och smakar som en mild rädisa.
Eftersom rättikan är snabb så tänker jag så nya fröer nu och hoppas att det är slut på torktiden.

Något man kan ägna sig åt när det blev en sådan svår odlingssommar är att utveckla sina kunskaper i fröodling och att ta egna fröer. Några grönsaker har jag tagit egna fröer av, paprika, chili och tomat till exempel, med gott resultat. Några andra har jag misslyckats radikalt med. Bondbönor känns som en lätt sak men inte för mig.

Därför gav jag mig i kast med att läsa på lite. Vad ska jag tänka på för att göra rätt? De böcker som jag läste var dessa:

Trevlig läsning men inte särskilt informativ. Saknade en del fakta och blev inte så mycket klokare efteråt.
Synnerligen mera fakta och information i denna bok. Rekommenderas!

Förutom Sesams bok så var internet den bästa källan. Beträffande bondbönor så tyckte jag att Farbror Gröns lilla film var riktigt tydlig.

Efter att ha sett filmen förstod jag att jag hade tagit bondbönorna för tidigt. Inte för att äta utan för att använda som utsäde. Och den där lilla finurliga grejen med att sätta snören om fina exemplar hade jag redan funderat på. Så får det bli!

Ytterligare två böcker med bra information om fröodling är Runåbergs Fröer och Stefans stora feta röda.

Att ta egna fröer är att öka min självförsörjning med några procent, en aktivitet med permakulturella förtecken och definitivt en politisk handling. Åt det tänkte jag ägna ett helt blogginlägg någon gång i framtiden.

Andra växter som jag blev sugen att ta egna fröer från var till exempel pion. Men efter läsning så vet jag att jag ska låta bli dessa kapslar till de öppnar sig av sig själva.

Mina piplöksblommor håller på att vissna och när jag tittade noga i bollarna så såg jag massor av fröer. Dessa vill jag så klart ta hand om eftersom denna piplök av okänd sort växer villigt och tidigt i Getingedalen.

Den skarpsynte ser massor av svarta fröer!
Blomman klipptes av och efter ett par dagars torkning inomhus har fröerna ramlat ut.

Myskmalva är inte bara en vacker blomma utan en fullt ätbar perenn. Både blommor och blad är bra i sallad och den kommer tidigt på våren innan andra gröna blad finns.

När blomman vissnat blir det en liten grön kapsel kvar. Nu ska jag låta dessa sitta tills de har torkat och gulnat för att få mogna och potenta fröer.
Den här vackra saken får gärna växa på flera håll i min trädgård.

Luftlöken förökar sig med små lustiga lökar i toppen av stjälkarna. När dessa blir stora och tunga så viker sig stjälken och lökarna får kontakt med jordytan och gror. Alternativet är att man tar hand om lökarna och sätter dem där man vill ha ny luftlök.

Koriandern har börjat blomma och jag skördade mycket av den bladmassa som jag tycker är så god. Den hackar jag grovt och fryser in i glasburkar. Jag lämnade dock dessa stjälkar för att kunna ta egna fröer när blommorna har vissnat. Fröerna kan också torkas, malas och användas som krydda. Den smakar helt annorlunda jämfört med bladen.
Vitlöken Therador kan vara en av de bästa vitlökar jag har odlat. Den bildade inga stjälklökar eller blommor utan gav all kraft åt vitlöken. Dessutom är den ganska stor och stjälken är mjuk så att jag kan fläta den. All denna information kan jag läsa på återförsäljarens hemsida (Klostra).
Hur vet man att vitlöken är färdig? Blasten ska ha börjat gulna och då tar man upp en testlök. Om löken har bildat klyftor så är den klar. En vitlök som får sitta för kort tid har inte hunnit få sina klyftor – men är god ändå – och en som får sitta kvar för länge börjar falla isär.

Flera gånger har jag blivit uppmuntrad att ta eget utsäde på vitlöken men då ska jag ha 10 vitlökar över som inte går åt i matlagningen. Det måste jag tänka på nästa gång jag köper sättvitlök.

Kampen om kålen fortsätter. Turex gör verkligen ett storartat jobb, jag hittar nästan inga larver efter endast en behandling. Däremot så har äggläggarna, kålfjärilarna, inget emot Turex, det biter bara på kläckta larver, så de lever livet bland mina blad.

Här sitter jag helt ogenerat och lägger ägg.
För att vara lite preventiv så brukar jag gå igenom mina kålblad en gång/dag och jag hittar alltid några sådana här äggsamlingar. Inte skadliga i sig men om de får sitta kvar och kläcks blir det larver… och dem vill jag slippa. Om bladet är behandlat med Turex så dör larven inom kort men jag gillar att ligga steget före.

Det ser inte ut att bli regn förrän om en vecka igen men ibland överraskar himlen med att släppa ifrån sig en livgivande och skön skur. Därför har jag lite vatten i tunnorna som jag kan underhållsvattna mina plantor med. Bönorna har satt fart i produktionen och det vill jag gärna gynna. Och för skogsbrändernas och räddningstjänstens skull får det gärna ösa ner. Rekordsommar på många sätt.