Skörd! Om gurka, tomat och bladgrönt.

Här kommer mitt sista inlägg om grönsaker som har gett bra skörd i år. Idag tänkte jag berätta om det man gjorde sallad av på 80-talet; gurka, tomat och sallat. Fast jag jobbar brett och tänkte avhandla flera olika gröna blad.

Gurka

Jag är ingen bra gurkodlare och jag vill fortfarande inte påstå att jag vet hur man gör men i år har vi skördat mycket gurka så något har jag ändå lärt mig med åren. Det kan också bero på att jag sådde galet många gurkfröer i våras. Jag hade massor av fröpåsar, en del var riktigt gamla, så jag hällde ut rubbet. Både för att blir av med gamla grejer men också för att det brukar gro dåligt hos mig.

Att förodla gurkor är att föredra. Fröerna är känsliga och i en liten kruka har jag bättre koll på dem. När de börjar gro är även stjälken känslig, särskilt för fukt så att vattna underifrån är en riktig vinnare. Jag ställer krukorna på en djup bricka med vatten och så får de suga en stund.

När gurkorna är utplanterade, och när jag ser att de har etablerat sig och börjat växa till, så släpper jag bevattningsreglerna. De brukar klara det. Viktigt är väl att jorden är genomsläpplig så att det inte blir en sjö runt stjälken.

Gurkorna gillar värme, mer värme än växthustomaterna, så de får bo längst in i växthuset. De vill ha massor av vatten och näring så jag fjäskar med grundgödsling, stödgödsling, solcellsbevattning och några extra kannor då och då.

Det kan bli ett galet växande och de kan ta över hela växthuset med stora blad som skymmer och stör. Jag klipper bort en del men är ändå lite försiktig. Det är ganska ofta som det gömmer sig gurkor bakom de stora bladen.

Jag har lärt mig att skörda gurkorna i tid. De är ätbara redan när de är pyttesmå. Ju större gurka desto sämre. Faktiskt. Hårt och bittert skal blir resultatet. Bittra blir de även om de får för lite vatten.

Hädanefter kommer jag enbart att satsa på självpollinerande, parthenokarpa, gurkor. I år hade jag ingen koll på alla gamla fröer så jag har hjälpt till med pollineringen medelst en liten pensel.

Med anledning av att det har vuxit alla möjliga sorters gurkor i samma växthus så är det mycket troligt att de har korsat sig med varandra. Därför tar jag inga egna fröer. Problemet är inte korsningarna, problemet är att de kan bli lätt giftiga.

De flesta gurkor passar att äta färskt men alla gurkor funkar inte att lägga in. Då har vi hållit oss till de sorter som ska vara inläggningsvänliga. Vi äter gärna färsk gurka i sallad, på mackan och i tzatziki så det byggs inga gurkberg i kylskåpet. Dessutom har vi lagt in en hel del. Både saltgurka, någon slags smörgåsgurka och mjölksyrad.

Vi använder inlagd gurka till vegburgare och i potatissallad. Mjölksyrad gurka har vi avnjutit tillsammans med honung och smetana.

Olika varianter av inläggning.
Var bara tvungen att lägga in den här bilden, tagen vid en hotellfrukost i Moskva 2018.
Årets mest speciella: melongurka!

Tomat

Tomater är inte lika känsliga så där vågar jag påstå att jag lyckas nästan varje gång. Men det finns ändå saker att utveckla och sådant som jag har blivit bättre på är att veta vilka tomater som mår bäst utomhus respektive i växthus. Jag vet också vilka som är bäst att lagra och vilka som ska ätas direkt. Jag har blivit en fena på att ta egna fröer och borde således inte behöva köpa lika mycket frö framöver. Framför allt så vet jag vilka som är goda.

Här är årets sorter!

Jag har också konstaterat att det går jättebra att låta tomaterna eftermogna inomhus om de fortfarande är gröna när det börjar bli kallt på riktigt.

I år ser det bättre ut än någonsin. Det blir stor skörd av både små och stora tomater. De är friska, ingen pistillröta på en enda frukt. De mognar tidigt, det kommer inte att bli så många som måste eftermogna på vårt matbord.

Detta kommer inte att bli lika nödvändigt i år.

Det är inte så mycket att orda om. Tomater vill ha vatten och gödsel. Så stor kruka som möjligt. 28 grader lär vara en optimal temperatur för växthustomater. Jag tjuvar och binder upp. Kapar plantan när den har ungefär fem tomatklasar. Jag klipper lite blad men det finns två olika skolor som säger klippa/inte klippa.

Sibirjak. Stark, pålitlig och stor skörd.

Busktomater, till exempel Tiny Tim, varken klipps eller binds upp. Dessutom ger den körsbärsstora, söta välsmakande frukter.

Vintertomaterna, i synnerhet Principe Borghese, hängs upp i köket för senare förtäring. De tomater som vi inte hinner äta färskt kommer att torkas, läggas in och bli tomatkross.

När nästan alla tomater i en klase med Princip Borghese har mognat klipper jag av den och hänger på ett snöre i köket. Där fyller jag på med nya klasar allt eftersom. De som inte har mognat i växthuset gör det i köket. Dessa har mycket goda lagringsegenskaper och kommer att vara de tomater som vi äter upp sist av allt i vinter.

En av årets favoriter är Black Cherry men jag gillar verkligen den ryska frilandstomaten Sibirjak också. Extremt tålig växt som ger stor skörd.

De flesta tomater är goda tycker jag. En del är köttigare, andra blötare. Vissa är lite torra och mjöliga, andra mera slafsiga. Några blir otroligt söta och smakrika, andra något surare men alla är fortfarande goda om man jämför med köpetomater.

Bladgrönt

Uppifrån: dill, ruccola och sallat.

De blad som har gett god skörd i Getingedalen i år är plocksallat, spenat, ruccola, vinterportlak och dill. Jo men dill räknas faktiskt som gröna blad även om jag ofta hanterar den som en ört.

Sallaten fick en dålig start. Den tål kyla så jag sådde den när det var fem grader i jorden. Antingen grodde den inte alls eller också blev den uppäten. Då sådde jag en ny omgång i en liten ask. Det är lättare att hålla koll på förodlade grönsaker i kruka och sallaten grodde fint.

Sallat gillar inte värme. Den gror inte när det börjar närma sig högsommar och 20-25 grader. Därför blev det lite bråttom att få upp plantorna innan det blev så varmt. Jag höll lådan i skuggan, norrsidan av mitt växthus har blivit plantskola, och det funkade.

Plantskolan bakom växthuset.

Min sambo sådde ny sallat samtidigt och den grodde också. Vi fick således sjukt mycket sallat i år och började leta nya sätt att äta den på. Vi hittade en sallatssoppa som kunde ätas både kall och varm och den var riktigt god.

Här hittar du receptet som lockade mig mest.

Den förodlade sallaten efter utplantering.
Av någon anledning så hittar inte jordlopporna till min plantskola. Kanske för att allt sker i krukor?

Jag förodlade dessutom ruccola, en sort som är perenn, åtminstone i varmare klimat. Jag hoppas att den kan bli det här också. När plantorna var tillräckligt stora och kraftiga så planterade jag ut dem men jordlopporna var obarmhärtiga. De tuggade i sig nästan hela paketet.

Men tack vare förodlingen så hade ruccolan utvecklat bra rötter och kunde komma igen. Majrovan som såddes direkt på friland samtidigt lyckades inte överleva jordlopporna. Både ruccola och majrova är korsblommiga och väldigt populära hos jordloppor.

I slutet av juli finns det stor anledning att så snabba grönsaker som uppskattar de fuktigare och mörkare nätterna. Jag sådde en ny omgång av spenat och nu även portlak, inspirerad av odlarvännen M som hade fått en fin skörd av det på försommaren.

Vi konsumerar mycket spenat så vi försöker att odla så mycket det bara går.
Vinterportlak

Sara Bäckmo på Skillnadens Trädgård, brukar ofta prata om portlak som en favorit. Jag har provat det förr men alldeles för halvhjärtat och oengagerat. Den här gången gick jag all in och nu står jag med den mest fantastiska vinterportlak som kan tänkas. Bladen är fantastiskt vackra och goda, stjälkarna är saftiga och spröda och blomknopparna sätter pricken över i.

Här har Sara skrivit ett bra inlägg om portlak.

Här är sorten som jag sådde.

Vinterportlak – det ska bli spännande att se hur den klarar vintern.

Behöver jag nämna vintersallaten? Alltså maché? Vid det här laget borde mina läsare känna till att ni ska så vintersallat i augusti. Jag sådde två olika sorter, den ena från egna fröer, och de grodde med olika hastighet men nu har jag ett par meter vintersallat som vi ska äta av i vinter.

Förra årets vintersallat har blommat över och gått i frö. Dessa tog jag så klart hand om.

Sallat och bladgrönt behöver inte så mycket gödsel. De gillar sällan värme och alltför mycket ljus så det är en bra växt att odla i skuggiga områden. Sniglarna gillar ofta gröna blad och om de är korsblommiga, från brassica-släktet, så brukar jordlopporna vara bråkiga men alla dessa bekymmer blir mindre om man förodlar. Sniglar kan man bekämpa med Ferramol. Det funkar framgångsrikt hos mig.

Första sådden av dill gjordes tidigt i våras. Den har vi ätit av i färsk form och nu ger den fina dillkronor till alla inläggningar. Sedan sådde jag ny dill i slutet av juli och det är framför allt den som jag kommer att frysa in. Det är den man ser på bilden högre upp.

Spenaten förvälls och fryses in. Dillen fryser jag in färsk. Ruccolan går att göra pesto på men vi älskar att blanda den i sallat och färskost.

Om det visar sig att ruccolan, eller sandsenapen, överlever vintern och verkligen är perenn så kommer jag att flytta den till perennalådan. Jag försöker att samla alla perenna grönsaker på ett ställe. I lådan växer sedan tidigare piplök och svartrot (ja den är perenn om man inte tar upp roten utan bara äter blasten) men jag funderar på att även flytta annat dit. Spanska körveln, jordärtskockan, lungroten, dagliljan och lite annat. Det jag kallar örtagården är ju egentligen också en rabatt för perenna grönsaker. Vi kanske ska gå in på det en annan gång.

Så där ja! Då har jag gått igenom nio grönsaker som jag har fått bra skörd på i år. Naturligtvis är det mer som har gått bra men jag kanske återkommer till dessa.

I veckan gjorde jag ett studiebesök hos Åfallets skogsträdgård och på lördag ska jag till ytterligare ett spännande ställe. Kanske kommer nästa inlägg att handla om dessa platser? Eller också skriver jag om något helt annat. Det börjar bli dags att göra årets örtsalt och både nypon och rönnbär är på väg att mogna. På återhörande!

Inget slår ett rejält regn

Ingen konstruerad bevattning i världen kan slå ett rejält naturligt regn. Ett sådant som kom tisdag eftermiddag och höll på i flera timmar. Odlingarna fick en ordentligt rotblöta och alla vattentunnor fylldes till bredden.

Att vattna med kanna eller slang är ett sätt att hålla saker vid liv, det ger inte tillräckligt mycket vätska för att generera tillväxt. Iallafall inte i Getingedalen där vi har så stora ytor.

Vi ser definitivt skillnad på odlingar som täckodlas och de som saknar täcke. Jorden är kall och fuktig betydligt längre i bäddarna som har täckts. Och varför jag har otäckta bäddar med naken jord kan man fråga sig. Jo men ibland tycker jag att det är lättare att så vissa fröer i naken jord och sedan lägga på täckmaterial när de börjar gro.

Vi skördar rabarber. Jag är förärad med en självgående och rikgivande rabarber och jag vill ta hand om så mycket som möjligt av det. Det brukar bli en del rabarberjuice som jag fryser in i istärningar. Det använder jag istället för citrus och vinäger. Jag har hittat ett nytt och effektivt sätt att få ut så mycket juice som möjligt.

Rabarbern hackas och fryses in. När den sedan får tina så blir den mjuk och släpper väldigt mycket saft. Då lägger jag allt i fruktpressen och får ut maximalt med vätska. Juicen borde dessutom bli mer näringsrik eftersom jag inte har kokat den. Häpp!

Dessutom har jag kokat sylt. Jag är en grötätare. Old school havregrynsgröt med lite sylt. Havre kan odlas i Sverige, det finns alltid ekologiska alternativ, det är väldigt billigt och innehåller mycket näring.

För mig är det inte så noga med vad det är för sylt. Jag håller på att äta upp det sista av en vinbärssylt som jag gjorde för flera år sedan så nu behövs ett nytt sötningsmedel. Man tager vad man haver så det blev rabarber den här gången. Lite tillskott av ingefära och kanel förhöjde smaken.

1 kg sköljd och hackad rabarber

500 g syltsocker 

4-7 cm färsk ingefära, finhackad (det beror på hur tjock den är)

1-2 kanelstänger (det beror på hur lång den är)

Blanda rabarber och socker i en stor kastrull. Låt detta stå i kylskåp två timmar. Då avger rabarbern vätska och man behöver inte tillsätta något vatten. Tillsätt ingefära och kanel och låt koka upp långsamt. Låt småputtra i 45 minuter, rör om då och då. Diska ur några glasburkar och ställ dem i ugnen. Sätt ugnen på 100 grader och låt burkarna stå kvar tills sylten är färdigkokt. Häll sylten på varma burkar. Sylten är ganska lös när den är varm men tjocknar när den kallnar.

Jag är bortskämd med att sylt håller flera år i kylskåp så jag hoppas att även denna gör det.

En tredje produkt som vi har nytta av i det här hushållet, och som reducerar mycket rabarber till ett litet resultat, är rabarbersirap. Det blir en fantastisk, koncentrerad smakbomb och är användbar på flera sätt. Receptet hittar du i mitt specialinlägg om rabarber.

Apropå sirap så har jag avslutat gransirapsproduktionen. Slutresultatet är lyckat men jag kommer ändå att göra lite annorlunda nästa gång. Fördelningen 60/40 mellan granskott och socker är inte optimal. Jag rekommenderar betydligt mer granskott för att det inte ska bli en sockerklump i burken.

Råsocker för smakens skull (enligt instruktionerna). Jag har egen skog så jag kan plocka hur mycket granskott jag vill.
Gransirap.

Jag siktade allt i min fantastiska tratt med inbyggd sil och fick ihop åtminstone 3 dl välsmakande sirap. Granskotten och sockerklumpen valde vi att ta hand om på två olika sätt.

Dels blandade vi granskott och socker med en skvätt vatten och frös in i en mjölkkartong. Visionen är att vi ska kunna riva denna sötsura isklump över desserter och drinkar. Vi får se om det funkar i praktiken.

Dels torkade vi granskott och sirap och när allt var fnösktorrt så malde vi ner det till ett gransocker. I nuläget vet jag inte vad jag ska ha det till men sånt brukar ordna sig.

Gransocker.

Nu över till det jag har lovat att skriva om idag; sånt som växer och gror.

Vi börjar i växthuset. Gurkorna har överlevt vilket jag inte är bortskämd med. Jag sådde massor av olika fröer av olika ålder och jag har inte koll på vilka som är självpollinerande och inte. Ibland läser jag att gurkor kan korspollineras och skapa oätliga frukter men detta är ett experiment så jag har låga förväntningar.

Basilikan är snabb och till midsommar hade jag tänkt att göra en rätt med basilika och jag kanske kan ta av min egen, det vore häftigt. Förra året hade jag en hoper larver som tuggade basilika hela sommaren så skörden blev skral. Än så länge har jag inte sett röken av dem.

Basilika är perfekt att odla runt fötterna på tomat- och gurkplantor.
Precis som beskrivningen antydde så är tomaten New Yorker tidig och snabb. Ryktet säger att New York-bon är otålig och behöver snabba tomater.
Chiliplantorna mår utmärkt och de första börjar sätta frukt. Det här är Basket of Fire.

I trädgårdslanden utomhus har både bönor och squash börjat gro. För mig är det inte de lättaste grödorna. Löjligt nog är inte heller sallat den enklaste grönsaken. Om det handlar om temperatur eller skadedjur vet jag inte men nu har jag sått en tredje laddning i tråg som står skuggigt. Än så länge ser det bra ut. Min sambo menar att han aldrig har haft problem med sallatsodling så han har sått en egen rad så att vi kan jämföra sedan.

Vaxbönor coming up.
Hello squash!
Sallat på förodling

På kålfronten gäller det att hålla lite koll. Först och främst så förodlar jag all kål för att de ska vara lite motståndskraftiga. Kålens första fiender är jordloppor och sniglar. Mina plantor verkar ha klarat sig över den fasen. Det var ett par stycken som inte överlevde men jag har sparat extraplantor att ersätta med.

Snart kommer kålmalen, den lilla ljusa fjärilen, och lägger ägg på undersidan av bladen. Då plockar jag nog fram Turex och sprutan, det beror på hur stort angreppet blir.

En rysk, välmående grönkål.
Kålrabbin mår fint.
Vitkålen har överlevt chocken.

På avdelningen lök kan jag visa följande trevliga bilder:

Piplöken går i blom precis enligt min målbild. Jag ser fram emot havet av vita alliumbollar.
I örtagården samsas några alliumbollar med späd gräslök.
Och den vanliga gula löken växer och ser frisk ut.
Potatislandet verkar må bra men det blir ingen egen potatis till midsommar i år.
Dill till potatisen hör till men den är kanske för liten för att skörda redan till helgen.
Koriandern blir god senare i sommar.
Mangold brukar sällan ha några fiender. Jag brukar så frön med blandade färger för det blir lika vackert som blommor.
Det här är egentligen inte så mycket att visa, fänkålen gror och det gör mig glad för förra året blev skörden dålig. Dessutom hade jag lovat en bild på groende fänkål så nu fick ni det.
Inte ett dugg ätbar men den sprider underbar doft på kvällarna. Jag hörde i någon podd att kaprifolen doftar som mest på kvällarna på grund av luftfuktigheten.

Avslutningsvis vill jag meddela att jag har fått hjälp med spaminvasionen i kommentarsflödet så nu borde jag förhoppningsvis kunna hitta era TREVLIGA kommentarer igen.

Och så en liten filmsnutt på livets vatten.

Did I plant that?

Ja kära någon. Det här var veckan då tomatplantorna drabbades av skador, inte mina egna i särskilt stor omfattning – än – men väldigt många i Sverige och Norden. Lena Israelsson, en bra odlingsboksförfattare och aktivist har uppmärksammat att det är flera ekologiska och KRAV-märkta flytande näringslösningar som har haft giftiga bekämpningsmedel i sig. Det är framför allt tomat- och paprikaplantor som får skador av detta. Skandalen är i sin linda men det uppmärksammades i senaste Odla med P1 och de ger dessutom en väldigt bra förklaring till vad det handlar om.

Lyssna här.

Lena Israelssons hemsida hittar du här.

Jag använder flytande gödning under min förodling. Det är så behändigt att hälla en matsked i vattenkannan. När mina växter är utplanterande använder jag andra sorters gödning.

Jag kan se de aktuella skadorna på ett par av mina plantor men skadorna kan uppstå senare så det kan bli fler. Det kan också vara förklaringen till att sex fina paprikaplantor plötsligt stendog. Jag har använt Plantagens KRAV-märkta, ekologiska flytande gödning men det som är kvar i flaskan åker till återvinningen nu. Eller ska jag åka tillbaka till Plantagen med den? Det ska jag nog.

Jag hade samma flaska förra året och då var min förodling pinsamt dålig. Jag trodde att det berodde på att jag använde ”skräpjord” istället för såjord men så var kanske inte fallet. Hur som helst så hämtade sig plantorna senare.

Tomatplanta med de aktuella skadorna. Förkrympta hårda blad och knepiga knölar.

Nedan syns boven. Jag har rekommenderat den förr eftersom den är ekologisk och KRAV-märkt. En hittills pålitlig märkning. Nu tycker jag att du ska lämna tillbaka den till Plantagen du också.

KRAV, vars logga sitter på ovanstående flaska, måste tycka att detta är ytterst pinsamt. KRAV är en seriös organisation med många kontroller och inbyggda filter. En sådan här sak ska inte få slinka igenom.

Här kan du läsa vad KRAV skriver om den aktuella situationen.

Så, då har vi avhandlat det tråkiga. Över till det härliga.

Det kanske gror lite långsamt men jag är nog otålig. Dessutom tillkom det tre nya odlingslådor under veckan. Bara så där. Sambons tanke var att flytta upp våra finaste perenner från skamvrån och jag hakade på. När väl lådorna stod där så blev det ändå grönsaker i en av dem… Fast vi är tämligen säkra på att det blir blommor i de sista två.

De står alldeles intill altandäcket, nära vattentunnorna. Det är så här man ska ha all sin odling egentligen. Fast det kom vi på för sent. En låda hitom körsbärsträdet och två bortom. Detta är en plats som vi ofta är på så vi kommer njuta av och sköta om blommorna betydligt mer.
Kom igen! Lite tempo tack!
Ramslöken levererade faktiskt två små blommor så nu ska vi försöka plocka fröerna när de är mogna och plantera dem på något annat ställe.
När vi ändå snackar lök så visar jag gärna upp min präktiga vitlök. En skopa hönsgödselsoppa i vattenkannan en gång i veckan verkar vara… ska vi säga The Shit?
De gula och röda lökarna är väl inbäddade i år. Allt för att hålla fukten i jorden. Än så länge ser det bra ut. Så småningom kommer även dessa få hönsgödselsoppa med vattningarna.
Sockerärterna gror fint. Lokförare Bergfälts jätteärt är planterade i cirkel. Det är andra året jag odlar dessa på egenodlade fröer vilket är kul. Dessa var jag lite osäker på eftersom de hade drabbats av mjöldagg när jag skördade dem men det verkar inte ha påverkat grobarheten.
Av de perenna, oätliga växter som jag tycker om bara för dess utseende så ligger getramsen bra till.
Funkia/Hosta är också en tio-i-topp-växt. Bladen kan ha så olika gröna nyanser. En favorit är denna som drar åt blått.

Växthuset är färdigfixat. All chili och de paprikor som överlevde har planterats om. Några pelargoner får också plats där inne. Känsliga tomater och bortskämda gurkor samsas med delikat basilika. Ingen djungel att tala om än men den kommer… och det brukar vara härligt.

Tomater i givakt.
Tomater och gurka samsas med basilika.
Basilikafröer är ljusgroende så jag lägger dem på blöt jordyta och klappar fast dem lite lätt. Innan de har grott och fått lite rötter så duschar jag planteringen med lätt hand. På bilden kan man se det första tecknet på basilikafröer som gror.
Bara några dagar senare ser de ut så här. Då behöver man inte dalta med mjuk dusch längre.

Nästa vecka hoppas jag kunna visa lite saker som gror. Morot, fänkål, mangold och sallat. Jag vill också visa kålplantor som har överkommit utplanteringschocken och snigelkonfrontationerna. Väx nurå!

Avslutningsvis bjuder jag på några uppslag till alternativa plantskyltar. De där du inte visste att du saknade.

Plötslig högfart

Om det var lite lågfart förra veckan så är det raka motsatsen nu.

Att hålla avstånd, undvika sociala kontakter och isolera sig är vardagsmat för mig. Jag bor vid världens ände (även om jag helst kallar det världens början), jag grejar med odlingarna (precis som alltid så här års), jag jobbar i verkstaden (och där är det lika folktomt som vanligt), och jag hänger i skogen med hunden, utan sällskap.

Nu har jag sått tomatfrö och planterat om lite chili och paprika. Tomatfröerna såddes på min femtioårsdag, ett utmärkt sätt att fira på när man inte kan träffa folk. I skrivande stund har det gått tre dygn sedan sådd och jag lovar att de har grott till jag skriver nästa gång.

Jag fuktar jorden innan jag lägger dit fröerna. Då blir jorden lite kompakt och jag behöver inte vattna efteråt. Fröerna riskerar inte att flytta sig heller. På detta lägger jag 0,5-1 cm jord.
Årets sorter. En salig blandning och alldeles för många. Jag hoppas att inte alla gror…
Fullt på värmemattan! Det blev även några gurkor.

Gällande gurkorna så brukar jag inte lyckas med dessa. Om jag har odlat gurkor så brukar det vara med köpta plantor. Så nu sådde jag massor av fröer, mest gamla. Dels för att göra slut på dem, dels för att något av dem borde gro om jag sätter så många.

Jag har åtminstone lärt mig att de älskar värme och alltid ska vattnas underifrån.

Några väldigt gamla påsar men även en ny. Jag tror att det var La Diva som funkade fint i växthuset förra året men det var plantor som min granne, trädgårdsmästaren, hade drivit upp.
Gurkor från 2019. Min målbild.

Jag har även planterat om chili och paprika som började bli långa men även satt för trångt.

Basket of Fire, en medelstark brukschili, kommer från egna fröer och grodde väldigt fint. Förmodligen blir det för många plantor och överskottet kommer jag att sälja billigt.

Carolina Reaper, en riktig mördarchili, odlas mest för att tillfredsställa andra i hushållet.

Årets paprika är Ferenc Tender. Förra året odlade jag den för första gången och det är en ganska snabb sort med små och spetsiga paprikor som kan skördas i alla stadier (grön, orange och röd). Det kommer att bli för många plantor för mitt växthus så jag kommer förmodligen även att  sälja några av dessa.

Plötsligt blev det trångt i krukan. När de första karaktärsbladen har vuxit fram brukar jag plantera om. Jag vill inte att rotsystemet ska bli för stort och trassligt.
Alldeles för långa och sköra stjälkar. Paprika kan planteras djupt så det gör jag.
En sked är ett bra verktyg tycker jag. Jag behöver inte ta i de sköra stjälkarna och jag får med mig hela rotsystemet utan att riva runt i onödan.
Nu sitter paprikorna en och en. Och djupt. Under extrabelysningen får de sitt behov av ljus. Några plantor börjar visa gula blad. Ett tecken på näringsbrist. Det fixar jag med ekologiskt näringslösning i samband med vattning. Längst bort i bild syns gräslök och purjolök.

Andra saker som har hänt är att min sättpotatis och sättlök från Klostra har anlänt. Ganska lagom. Potatisen vill ha 7-8 grader i jorden och det ska jag kolla vilken dag som helst. Lök vill ha 10 grader. Det blev inte exakt de sorter som jag ville ha men jag gav Klostra fria händer att ersätta med likvärdig produkt. Det betydde att vissa sorter inte är ekologiska men istället för att leta ekologiskt utsäde hos andra leverantörer så struntade jag i det i år. Om Klostra har svårt att leverera så har förmodligen även andra samma problem.

Årets sorter och mängder (mest en notering för min egen del):

1 kg Rosara, en fast och extra tidig potatis

1 kg Queen Anne (eko), en mjuk sommarpotatis

1 kg Valor, en fast höstpotatis som ska lagras till vintern

1 kg Red Baron (eko), en röd sättlök som jag har odlat förut med bra resultat

1 kg Sturon, en klassisk gul sättlök som jag också brukar använda

3 kg sättpotatis brukar vara lagom för oss. Vi måste hinna äta upp den innan den blir dålig. 2 kg sättlök är mer än jag brukar odla men å andra sidan har jag alltid tyckt att vi odlar för lite lök. Det är lätt att lagra lök, särskilt gul kepalök (som det heter).

Eftersom det är jämna året kommer jag inte att experimentera med frösådd lök. Orkar inte riktigt det i år. Dessutom valde jag potatisar med hög resistens mot de flesta sjukdomar. Vill ha problemfria knölar i år.

Jag har också fått en leverans från Adlibris. Det började med att Växternas släktskap var med på bokrean men sedan fylldes korgen med andra intressant objekt. Rädda Maten blev jag nyfiken på efter att ha hört Meny i P1 om ”svinnventering” och Around the world in 80 plants fick jag möjlighet att bläddra i under utbildningen (Ekovegetariskt kök).

Stephen Barstow skriver om ätbara blommor och perenner och han kommer att hålla i en workshop hos Åfallet i Haddebo i sommar. Se mer här.

Den fjärde boken, Klimatsmart trädgård, var alldeles nyutgiven och jag tyckte att titeln talade till mig. Fast vid en första skumläsning så ser jag att jag ligger steget före. En del grejer tyckte jag till och med var fel. Men det är himla bra att kunna förankra sina påståenden i litteratur och det är en bra bok för den som vill börja en omställning.

I min klimatsmarta trädgård händer just nu följande:

I växthuset gror spenaten! Perfekt tajming. Det brukar ta 6-8 veckor till skörd och då är vi i mitten av maj, exakt då jag brukar sätta ut växthusväxterna för sommaren.

Jag har räfsat lite löv, jag använder det både som jordförbättring och täckmaterial. Jag är ganska onoga när jag räfsar. Det som ligger kvar på gräsmattan kommer att klippas sönder av gräsklipparen och göra nytta. Men där löven ligger tjockt brukar jag räfsa lite.

Genom att ta tillvara allt organiskt material som min trädgård ger mig kan jag bygga och förbättra mina jordar utan att behöva köpa något. Dessutom blev jag lite svettig och fick motion.
Det följer med lite gammalt gräs och ruttna äpplen. Inga problem, det blir fin jord av det också.
En del organiskt material kan fröa av sig. Då isolerar jag jorden med några gamla tidningar. Detta har legat hela ”vintern” så nu kan jag använda materialet till jordförbättring eller täckmaterial.
Sånt här hittar man också när man är ute och grejar. Alltid lika fint.

Jag är medlem i Plantagens kundklubb. Mina känslor inför det är dubbla, helt klart. Till exempel skänker Plantagen en bukett rosor till alla sina medlemmar när de fyller år. Generöst, absolut, men snittblomsodlingen över världen är en riktigt rutten business som jag absolut inte vill gynna.

Nu var det dags igen, en bukett rosor fanns att hämta hos Plantagen. Hur skulle jag göra den här gången, ta buketten och påpeka att jag tycker att ni ska satsa på rättvisa växter eller åka dit, inte ta buketten och säga att de är inte schysst odlade.

Men inget av detta behövde hända. Jag gick gladeligen ut från Plantagen med en bukett rättvisemärkta rosor som jag fortfarande njuter av. Sedan kan man fundera på om det är rosor världen behöver, hur schysst de än är odlade.

Den som inte vet hur det går till med märkningar och certifieringar kan läsa mer om det här.

I nästa inlägg blir det mätning av jordtemperatur, uppföljning av tomatsådd och kallsådd av kål.

Och du! Anmälningarna till min kurs i hållbar grönsaksodling ramlar in för fullt. Vi kommer att vara utomhus så det är en coronavänlig kurs. Se information nedan. Välkommen med din anmälan!

 

Vecka 26

Det är sista blogginlägget för månaden vilket betyder månadsssummering. Fast jag har ingen lust att skriva om det idag och det är min blogg så jag slipper. Jag vill hellre skriva om att det är ett ruskigt bra odlarår. En perfekt variation av värme, sol och regn. Det är hur kul som helst att göra rundorna bland odlingarna och se på tillväxten.

Sedan sist har jag lagt täckmaterial på alla bäddar. Inget mer ogräs och maximalt fuktbevarande. Löken ser ut att trivas.

En morgon var det tillrufsat bland mina miniplantor av rotselleri. Rufsets karaktär sa katt. Kattoalett. För stora spår för fågel, för små spår för vilket annat djur som helst.

Nästa morgon var mina militäriskt raka rader av morot i kaos. Då blev jag lite ledsen eftersom jag var så nöjd med mina morotsrader. Jag fick ju inte en enda morot förra året. Jag tror fortfarande på katt och det kan bara vara en – Tristan.

Jag gillar Tristan. Jag hade velat ha en egen Tristan men katter ger mig klåda. Tristan bor tillräckligt nära för att även ta mössen på vår gård så vi har nytta av honom.

Tristan måste få göra sina behov och det är inte lätt för en katt att veta var det ska ske. Men att lägga ett kompostgaller eller liknande över odlingen funkade klockrent. Inte ett enda kattspår sedan dess. Tipset kom från någon annan odlare eller något av alla forum på Facebook. Tack för det.

Efter Tristans framfart växer inte morötterna längre som en Nordkoreansk armé men det blir nog bra ändå.

Och kålen den mår bra. Två sprayningar med Turex har jag hunnit med och det är redan stor skillnad. Trots att det regnar då och då. Vitkålen visar försiktiga tendenser till att knyta sig. Och svartkålen växer säkert en cm varje dag.

Som en liten baby alien. Plant based baby alien.
Jag tror att vi kommer att börja skörda svartkålen vilken dag som helst. Den kommer ändå att fortsätta att ge skörd till december.

På ärt- och bönfronten ser det också himla bra ut. I princip alla ärtfröer har grott och jag har fått ännu ett bevis på att jag kan fröodla. Trekanten med Lokförare Bergfälts jätte-hajpade-ärt är intakt och verkar ha grott till 100%. Yes! Med anledning av hur eftertraktad denna sockerärt är så känns det så klart extra bra att kunna odla fram fröerna själv.

Buskbönorna brukar vara kinkiga och vill ha en riktigt varm jord för att gro. I år kommer de dock generösare än de brukar. Plantorna brukar bli 30-40 cm höga och det är brytbönor, alltså haricots verts, i lite olika färger. De gula brukar kallas vaxbönor.

Bondbönorna kör vidare i sin racertakt och om en vecka tror jag att första bönskidan visar sig.

Lokförar’n.
Buskbönan.
Bondbönan.

Klättrande bönor är både vackert och lättskördat men svårodlade i zon 5. Jag har provat några gånger men får inget resultat. Det finns dock en som är anspråkslös och vacker (men inte lika god); blomster- eller rosenböna. Min favorit heter Prizewinner och den har jag planterat vid en gammal klätterställning till en ros.

Prizewinner på väg!

I växthuset är det framför allt vinranka och gurkplantor som jobbar snabbt. Fast tomaterna är inte så dåliga de heller.

Gurkorna växer säkert 5 cm/dygn.
Tomaterna har fått en ny typ av uppbindning i år. Det känns redan som den bästa hittills. I taket har jag satt en stång, IKEAs billigaste gardinstång. På denna hänger S-krokar och i dessa fäster jag snören som jag lindar runt tomatplantorna varefter de växer. Snöret sitter i en generös ögla längst ner på varje tomatplanta. Inga mera stödpinnar i växthuset!

Det som blommar just nu är piplök, salvia, fläder och det vilda. På hundpromenadängarna är det hur vackert som helst just nu med en mångfald av underbara vilda blommor. De dyker även upp i trädgården och då tar man en omväg med gräsklipparen för att skona dem. Att de vill växa intill granhäcken är ett under i sig.

Piplöksbollar på G.
Blommande salvia.
Praktfull fläder.
Ett litet skonat stycke vildblommor.

Apropå fläder så kommer jag inte att göra någon saft i år. Det finns fortfarande ett lager i frysen. Men jag provade att göra flädersirap.

Ett googlat recept fick vara vägledande. 2,5 dl vatten fick koka upp med 500 g socker. (Nästa gång kommer jag att ta 250-300 g.) Ca 15-20 fläderblommor läggs på vitt underlag för att insekterna ska krypa ut. Därefter blandas de ner i sockerlagen. I receptet skulle man tillsätta citronsaft och skal men jag tog 6 frysta tärningar med rabarberjuice. Först tog jag 4 men det behövdes 6. Fast med en mindre mängd socker i nästa kok kanske man även måste justera syran.

Rabarberjuice.

Nåväl, allt får koka i ca 10 minuter för att sedan tas av plattan och svalna. Låt stå kallt över natten eller i minst 4 timmar. Därefter silas blommorna bort och sirapen småkokas till ungefär halva mängden återstår. Hälls på väl rengjord burk.

Alltså det blev supersegt, nästan som mjuk kola, eller som sirap som stått i extra kallt kylskåp. Men smaken! Den var väldigt bra. Lite för söt men som sagt, sånt går att justera.

Vad ska jag ha sirapen till? Drinkar tror jag. På glass kanske. I desserter. Som smaksättare i mat. Vi får se.

En ny odlingslåda är på gång. I botten grundar jag med kartong eller gamla tidningar. Det är framför allt för att hindra rotogräs men det blir bra mull och utfyllnad också. Sedan fyller jag på med organiskt material som är friskt och som inte kan generera oönskade växter. Har tidigare gjort misstaget att använda materia fullt av mogna fröer. Inte smart.

Jag fick lite kalla fötter gällande jorden som jag skulle fylla lådan med så jag skickade iväg ett jordprov. Svaret har inte kommit än, inte heller fakturan, så det ska bli spännande att få svar på både det ena och andra. Min fråga gällde klumprotsjuka som drabbar alla sorters kålväxter men för bönder som odlar raps är den väl egentligen det största problemet.

Det går att odla alla andra sorters grödor på en klumrotsjukedrabbad jord och efter ca 17 år är sjukan borta men jag håller så klart tummarna för att min jord är frisk. Återkommer om provsvaret.

För att ändå avsluta på ett månadssummeringsvis så tänkte jag påminna om att allt papper har betydelse för klimatet. Även direktreklamen. Bilden nedan är både aktuell och inte. Naturskyddsföreningens länk i nederkant gäller inte längre men det finns en uppdaterad version här. Den handlar om vad vi kan göra för att minska vår pappersförbrukning och därmed göra klimatet en tjänst.

Det enda jag ställer mig frågande till är de digitala alternativen. Själv har jag valt att läsa både böcker och tidningar via appar och internet men det sägs att serverhallarna som gör detta möjligt står för en stor del av alla koldioxidutsläpp. Om det kan du läsa här.

Att skriva en blogg om hållbarhet är då kanske lite kontraproduktivt? Har dock inga planer på att sluta. Vi hörs om en vecka!

Vecka 14

Nu har det hänt. Spenaten har grott i växthuset. Självklart har det betydelse att fröna är planterade i växthuset, det blir ju riktigt varmt där inne när solen lyser, men det är framför allt ljuset som är avgörande. Spenat behöver bara 4-5 grader för att gro.

I mitt inlägg från 11 april 2018 har jag skrivit om samma sak så jag tror att allt hände lite tidigare i år. Jag ser också på bilderna att det är lite mindre snö kvar och jorden i växthuset hade tinat tidigare.

Olika vintrar.

Den här bilden skulle lika gärna kunna vara förra årets. Nu slutar jag vattna med snö och går över till vattenkanna.

Jag har också sått en himla massa kålfröer. Dessa står i växthuset så blir de avhärdade från början. Det har funkat förr. Är också glad över att slippa ha så otroligt mycket förodling inomhus. Det kräver plats. Inga bilder från detta eftersom inget har grott. Förhoppningsvis i nästa inlägg.

Tomatfröerna är sådda och dessa gror ju på 3-5 dagar, särskilt på värmematta, så man får hänga med i svängarna om man inte vill ha plantor som skjuter i höjden.

Jag var inte riktigt med i svängarna så mina tomatplantor hann bli väldigt långa innan jag flyttade dem från värmemattan till den ljusa och svala platsen. Det kommer att ordna sig i slutänden. Tomaterna ska ju planteras om – djupt – så småningom.

Det som såddes tidigt; paprika, aubergine, olika sorters lök och rotselleri, mår bra men nu börjar de kräva gödsel. Såjorden är rätt så näringslös. Jag sköter detta med flytande gödning, det är enklast när plantorna är små och sköra.

Jag har över huvud taget gått över allt mer till att vattna underifrån. Alla växter mår egentligen bättre av det och sorgmyggorna blir färre. Sägs det. Detta kan också vara anledningen till att min första sådd av purjolök gick så dåligt. Nu har jag slarvsått purjofrön och bara vattnat underifrån och det ser lovande ut.

Jag fyller djupare brickor och tråg med vatten, gärna ljummet, och en skvätt ekologisk näringslösning. I dessa ställer jag plantorna en stund så får de suga i sig.

Kul att förodlingen av lök går så bra. Det är första gången jag satsar medvetet på att odla lök från frö och än så länge bådar det gott. När stjälkarna börjar bli 10-15 cm höga så klipper jag dem till 5-6 cm. Då lägger plantan kraft på att skapa kraftig lök istället för långa strån.
Det här är min flytande näring just nu. Det finns flera olika fabrikat. Den som vill vara självförsörjande kan använda lakvatten från bokashi eller guldvatten.

Något som har gått över förväntan är rotsellerin. Jag har alltid läst att den ska vara lite känslig men jag hade en gammal påse med frö som jag tänkte träna mig på.

Jag läste på lite. Runåbergs hemsida och Skillnadens Trädgårds råd. Dessutom hade jag inga direkta förväntningar. Dels var fröerna gamla, dels hade jag inte planerat att odla rotselleri i år. Summa summarum; jag har plötsligt väldigt många och fina plantor med rotselleri.

Jag trodde aldrig att det skulle vara så pass bra grobarhet. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas över huvud taget men här står jag nu!

I ett tidigare inlägg skrev jag om sorgmyggor och att jag använde nematoder för att bekämpa dessa. Som komplement har jag också använt klisterremsor med lyckat resultat. De var billiga och finns på Biltema. Inte så vackra men det blev lite påskkänsla med gula plastfjärilar i blomkrukorna.

Jag har fått föreläsa igen. Det var en kort historia i ett litet sammanhang men det är kul att få berätta om ätbart odlande. Alltid överraskar man någon.

Den här gången pratade jag en hel del om vitsen med att äta från det vilda och perenna skafferiet och visade samtidigt upp boken Vildplockat av Niki Sjölund. Den är riktigt bra! Förutom att berätta om allt det ätbara i våra skogar så är Niki gammal stjärnkock och delar generöst med sig av udda kryddningar och spännande tillagningar med ursprung i det vilda. 

Jag hittade en onlinekurs om höns i tidningen Lantliv som inte kostade så mycket. Jag köpte den och håller på att plöja igenom den nu. Rätt så bra tycker jag men är nog fel person att uttala sig. Jag kan ju ingenting om höns.

Hur som helst, här hittar du kursen. Och med koden KYCKLING får du 100 kronor rabatt!

Kan det bli mera påskkänsla?

I nästa inlägg blir det nog en kamerarunda i trädgården. Det som gömts i snö början titta fram. På gott och ont.

Green dinner is served!

Idag ska jag presentera några recept som alla innehåller minst en ingrediens från odlingarna. I helgen hade vi kalas och då bjöd vi på denna måltid. Det italienska köket har inspirerat till nästan hela middagen men en var också rysk, som ett litet minne från vår resa.

Vi inledde med att bjuda på surgurka med smetana och honung.

Gurkorna på bilden är skivade men vi serverade hela gurkor. Om man inte har syrad gurka så funkar även saltgurka. Till detta är en klick smetana och en fast honung magiskt gott. Tillsammans blir det en unik smaksammansättning som man inte kan ana i förväg.

Från den ryska hotellfrukosten.

Nästa rätt, eller snarare en mellanrätt, var rostad svartkål med olja och salt. Med lite parmesan, och kanske ytterligare några kryddor, blir det ännu delikatare men vi skulle komma att bjuda på så mycket mer efter kålen att vi skippade det.

Ta  bort den tjocka nerven i mitten på bladen och hacka dem sedan grovt, 4-6 bitar från varje blad. Blanda bladen med olja och salt, mycket mindre än man tror, och sprid bladen i en långpanna. Låt dem rostas i 175-200 grader, rör om någon gång, till de är krispiga. Låt dem helst inte bli bruna, då får de en bitter smak. Det tar ungefär 10-15 minuter totalt. Ät dem som chips ungefär.

Till förrätt eller sallad gjorde vi en klassisk insalata caprese. Skiva mozzarellaost och en bra tomat, varva dessa skivor med basilikablad på ett fat. Salta och peppra och ringla över en god olja. Ibland kan några droppar mörk balsamicovinäger var gott till.

Huvudrätten bestod av pasta och som så ofta sägs om italiensk mat; ju enklare desto bättre. Se till att ha bra råvaror så räcker det med några få.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja och parmesan

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar, kanske parmesan och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Till dessert serverade vi en rabarbersemifreddo. Receptet hittar du här. En halv sats av det länkade receptet ger fyra generösa portioner.

De ingredienser som kom från egen skörd var gurka, svartkål, tomat, basilika, salvia, vitlök och rabarber.

Sen var vi väldigt mätta och nöjda.

Påminner om föreläsningen den 28 oktober! Komsi komsi!

Mera skörd och höststök

En salig blandning av gamla och nya lådor.

Några av våra odlingslådor måste bytas ut. De håller på att falla isär och det är jag glad för. Varken form eller placering blev särskilt lyckad. Man lär sig.

Att odla humle i närheten av grönsaksbäddar är inget jag rekommenderar. Humle har en förmåga att ta över totalt. Att göra alldeles för breda odlingslådor eller bäddar är inte heller något jag vill uppmuntra er till. Dels ska du aldrig behöva kliva i bädden, dels måste det vara ergonomiskt och bekvämt att jobba med bäddarna, annars suger det med energi än det ger.

Humlen ska få stå kvar men de nya bäddarna hamnar på en bättre plats. Nu när jag har mer kunskap och erfarenhet så vet jag hur de ska placeras för att göra jobbet så smidigt som möjligt och skörden så stor som det bara går.

Vi bygger lådorna själva. Vanlig obehandlad furu. Anledningen till att jag över huvud taget har sarg på mina odlingar är arbetshöjden, värmen och avgränsning mot både ogräs och skadedjur.

Insidan behandlar jag med rå linolja eftersom den är naturlig och ger ett långvarigt skydd. Utsidan målar jag med svart slamfärg, både för att skydda men också av estetiska skäl.

I botten lägger jag kartong för att skydda mot det starkaste rotogräset och därpå slänger jag allsköns trädgårdskompost.

Därefter kommer det tunga jobbet med att flytta jord men det får betraktas som ett träningspass.

Nu är i princip allt skördat. Jag har ätit galet stora mängder physalis de senaste veckorna. Ett himla gott filmgodis. All lök är upptagen och denna förvaras på alla möjliga ställen. Rumstemperatur är det optimala.

Persilja verkar inte vara torkkänsligt. Den har vuxit fantastiskt i år och jag tror att jag har en hel hylla i frysen med persilja. Gremolatavintern 2019.

En gång vintersallat – alltid vintersallat. Nu förstår jag vad folk menar. Låt några plantor gå i blom och fröa av sig – där har du mer eller mindre en perenn sallat.

Dessutom är det en av de godaste sallatssorterna jag vet. Och den klarar sig fint under snötäcket så vi har sallat i flera månader till.

Kålen stod och stampade under de torra månaderna men nu har den börjat växa igen. För en del sorter funkar det fint men för rosenkålen innebär det att det blir små huvuden på julbordet i år.

Tomater och chili som inte hann mogna på plantan har fått komma in i stugvärmen. Jag har god erfarenhet av att eftermogna dessa två grönsaker. Minst 75% brukar bli användbart. Varje dag kan jag plocka bort några frukter och lägga på tallriken istället.

Solcellsbevattningen är nedmonterad och inplockad. Och det verkar som om jag måste tömma mina kubiktankar och tunnor på vatten… nu när de äntligen är fulla. Ca 3000 liter finfint vatten…

I nästa inlägg ska jag presentera en vegetarisk festmåltid där alla rätter innehåller minst en egenodlad ingrediens.

Tjing!

Uttorkat, utmattat och aningens uppgivet

Snart självantänder vi, odlingarna och jag.

Återigen har jag fjuttvattnat med det sista tunnor och tankar hade att erbjuda, bara för att försöka hålla vissa saker vid liv. Nu handlar det inte om tillväxt, bara livsuppehållande åtgärder. Krishantering.

Antalet kvadratmeter som får vatten har minskat. Jag ger upp ytterligare någon gröda för varje vecka. Löken behöver betydligt mer vatten för att växa till sig så jag får nöja mig med små lökar i år.

Att så nytt har jag också gett upp. Framför allt på grund av torkan och tillgången på vatten men också för att jag ska resa bort när mycket av detta ska skördas.

Jag hoppas verkligen att detta är sant.

Potatisen Maria, en tidig sommarknöl, är slutskördad. Blasten hade vissnat ner och det är ingen idé att potatisen ligger kvar i jorden, Maria ska ätas färsk. För att vara denna sommar är det en godkänd skörd.

Fördelen med torr jord är att potatisen är ganska ren.
Kompostpåsar har flera användningsområden!
Jag kan inte uppbåda någon sval plats men däremot en riktigt mörk. Vi har trälådor i skafferiet avsedda för just detta.
Som jag gillar detta skafferi!

Vitlöken är också skördad och ligger på tork i car porten. Efter skörd har jag tagit bort det yttersta jordiga skalet och klippt av rottrådarna. Mest för att allt ska hänga i köket och det blir mindre skräp och smuts om jag ansar dem.

Vi torkar snabbt och lätt i denna hetta.

Torkningen är nödvändig för att löken ska sluta sig och kapsla in varje klyfta. En otorkad vitlök kan antingen mögla eller gro. När de torkat 1-2 veckor kommer jag att fläta dem och sedan får de fortsätta att hänga i car porten ett tag till. Slutförvaring görs bäst i rumstemperatur.

En del vitlökssorter har väldigt hård blast vilket förhindrar flätning. På Klostras hemsida står det vilka sorter som är flätbara och detta är en sådan; Therador.

Flätningen är inte bara en estetisk grej, det är snarare en bonus. Flätad vitlök tar väldigt lite plats och får mycket luft runt sig. Fiffigt.

Den första tomaten har börjat växla färg. När detta händer brukar de andra komma efter med ketchupeffektsliknande hastighet.

Det verkar inte bara vara jag som drabbas av pistillröta på en del tomater i år. Tydligen är det ett tecken på kalciumbrist, ett ämne som normalt finns i alla jordar och gödningsmedel. Däremot så behövs det mycket vatten för att tomatplantan ska kunna tillgodogöra sig kalciumet. Ha. För att slippa detta ska man tydligen hålla sig till körsbärs- eller cocktailtomater. De får inte pistillröta.
Det går att skymta embryon till minikål i bladvecken på rosenkålen och jag är imponerad. Hur orkar plantan hålla på med detta? Jag skulle bli glatt överraskad om det blir något större att skörda.
Solceller känns helrätt denna sommar och nu har vi inlett installationen av vårt lilla bevattningssystem. Fortsättning följer.
Like a peas of art…

Drick, bada och håll er i skuggan.

Mitt i juli

Det är onekligen riskfritt att hänga tvätten ute. Den här sommaren kommer att gå till historien. Jag tycker synd om djuren som får lida och står i kö till nödslakt. Om vi inte åt så mycket kött… så skulle inte behovet av foder vara så stort… och betydligt mindre vatten skulle det gå åt… Just saying.

Tillgången på halm och ensilage kommer inte att vara lika stor efter denna sommar. Det är många småodlare, inklusive jag, som har köpt sådant av närmaste lantbrukare. En del balar håller inte tillräckligt god kvalitet för dem eller djuren men för oss är det fortfarande värdefullt.

Det näringsrika gräsklippet uteblir i år. Gräsmattan har inte bara stannat i växten, den har dött. Inget klipp till vare sig täckning eller gödsel.

Jag har dock aldrig förlitat mig på gräsklipp, det beror på vår multiklippmaskin, så jag använder andra saker att göda med. I dessa tunnor gör jag nässelvatten och guldvatten och det blandar jag i vattenkannan.

En grundgödsling med stallgödsel och kompost på våren räcker ungefär en månad. Därefter stödgödslar jag i vätskeform, det har snabb verkan. Ungefär en gång varje eller varannan vecka sker det.

Vissa saker gynnas av det varma och torra vädret. Jag har en del löss på växterna men det kunde ha varit mycket värre. Det har även dykt upp ganska mycket larver på kålen. Först var de så pass få att jag kunde klämma ihjäl dem med fingrarna men sedan ökade mängden och då fick jag ta till andra medel.

Kålfjärilen lägger ägg på baksidan av kålbladen.

Jag använder ett biologiskt medel som heter Turex, det är en bakterie, som jag sprutar på kålen. Visst, jag måste vända på varje blad så att medlet hamnar på baksidan, men jag har tack och lov inte större odling än att jag fixar det.

Svartkålen är riktigt tjusig.
Savoykålen håller på att knyta sig!

Det är ett riktigt bra frukt- och bärår. Hallon är jag i och för sig bortskämd med men man ska aldrig ta något för givet.

Förutom de hallon som jag äter stora mängder av till frukost så fryser jag in bären i portionspåsar för vinterns alla smoothies.
Hallonen är torra, fasta och lättplockare. Förutom att jag måste ha heltäckande klädsel eftersom de växer i värsta nässelsnåret.

Ett bär som jag inte är bortskämd med är körsbär. I år var det tydligen perfekta förhållanden för dessa. Vi har tre körsbärsträd. Två av dem har vi planterat själva, och dessa får klent med bär, det tredje är ett självsått träd av okänd sort som vi hittade ute i slyn. Där kommer det massor av bär!

Lite sura men goda!
Än så länge äter jag dem färska. Funderar på vad jag ska göra med dem?

Ärter och bönor verkar inte vara särskilt torkkänsliga så det kommer av alla sorter. Det visade sig att megaärtan Lokförare Bergfält inte alls var träig utan precis som en sockerärta ska vara. Fast dubbelt så stor.

Bergfälts jätteärta.
Minns inte vilken ärta detta är men det är ingen sockerärt, de ska få svälla upp och sedan spritas.
Brytbönor! Tyvärr tappar de den läckra färgen i kokningen.
Vaxbönor blir det också.
Bondbönorna jobbar ganska snabbt…
…medan blomsterbönorna satsar mer på höjd och blommor.
När jag beställer sättlök från Klostra så är det inte antal utan vikt som gäller. Den här gången var lökarna ovanligt små vilket innebar att de var väldigt många. Efter att ha satt mina tre lådor med lök i prydliga rader så hade jag massor av sättlök kvar. Dessa hällde jag ut på en kvadratmeter jord som var över och enligt alla ”regler” så växer de alldeles för tätt men de mår fint… och blasten är ju också god.

Utomhustomaterna levererar lite bättre än de i växthuset. Visserligen är de fortfarande gröna men sommaren är ung. Jag klipper bort en del av bladen så att de inte stjäl så mycket energi och solen kommer åt tomaterna vilket jag tror är bra.

Ju större desto träigare. Det gäller åtminstone fänkål och det lärde jag mig första gången dessa odlades. De ska skördas i tid och sedan är det bara att hålla tummarna att de inte blev träiga på grund av torkan.

Rödbetor är alltid träiga så dessa kan skördas nu – och senare.

Det växer ganska mycket humle i Getingedalen, en del har en bra plats, andra fick lite sämre placering. Jag kunde aldrig tro att de skulle ta så stort utrymme. De täcker lite för stor yta i odlingsbäddarna för att det ska vara roligt. Värdefull jord som jag hellre har till grönsaker. Nu ska dessa lådor byggas om nästa år eftersom de håller på att falla sönder och då har jag en idé om hur man kanske kan göra istället. Men det är inte alltid som teori och praktik håller sams.

Vackert är det hur som helst. Och slangvindan får stå framme för jämnan denna sommar.
I växthuset är det lätt att hålla koll på fukten i jorden eftersom allt växer i någon form av behållare. Kruka eller låda. Basilika är ett måste i vårt växthus varje sommar.

Jag tror att jag har släppt taget om allt som växer dåligt. Jag skiter i att vattna och dalta med dessa och koncentrerar mig på sånt som vill växa istället. Dessutom har jag börjat så nya saker nu. När nätterna blir längre och så småningom svalare (ha!) så är det ett perfekt läge för vissa grödor. Mer om det i nästa inlägg!