Kan man spara vatten över vintern?

Nu minsann! Nu faller det stora mängder regn och alla kärl är fulla till bredden. Nu när vi inte behöver en droppe.

Men att spara detta är svårt. Kärlen spricker eller blir förstörda när vattnet fryser. En damm hade varit perfekt.

Jag har inget emot regn i sig, jag har väldigt bra regnkläder, men en del saker är svårt när det är blött. Att skörda lök går bra men allt blir väldigt jordigt och geggigt. Att skörda frö är i princip hopplöst, allt fastnar på händer eller verktyg. Att plocka blöta bär blir svårjobbat vid rensning och att styckfrysa kräver torra ytor.

Lite begränsande är det allt, regnet.

Jag klippte ner alla tomatplantor. Goodbye. Nu ska alla omogna frukter få chansen inomhus. Rumstemperatur brukar göra susen. Mörker eller ljus spelar ingen roll. Det viktiga är att de är skadefria, då kan upp till 75% eftermogna.

Löken är flätad. De sista lökarna ligger fortfarande ute på tork men det torkar dåligt nu i regnet. Lök förvaras bäst i rumstemperatur och då är flätor ett platsbesparande sätt att lagra dem på.

Malabarspenat och lökflätor i ett norrfönster.

Vi gjorde chilisås. I förra inlägget beskrev jag hur vi syrade chilifrukter och det gick bra. Nu är dessa mixade med en liten del av saltlagen som de låg i och en skvätt äppelcidervinäger. Lite salt och socker tillsatte vi också.

Steriliserad glasburk och förvaring i kylskåp ska få denna heta sås att hålla i ett år. Med tanke på styrkan så kommer jag att använda väldigt lite av innehållet men i såsform är chili lite lättare att portionera så det ska bli kul att använda den som smaksättare.

En annan nackdel med regn är mörkret och det dåliga fotoljuset…

I samband med att jag klippte ner tomatplantorna så påbörjade jag städningen av växthuset. Hittade en gömd gurkranka och två feta gurkor bakom en kruka. Den ena hade bytt färg till blekt gulgrön vilket brukar innebära segt skal och hög beska (= kompost) men jag ska prova den först så klart. Den andra var skönt grön och fräsch, det kan nog bli ytterligare en tzatziki innan säsongen är över.

Mycket troligt redo för komposten men man vet aldrig…

Vi har några egna plommonträd men de är för unga för att leverera frukt. Vi har dock haft plommonträd tidigare men de har mått dåligt och aldrig gett någon frukt. Förutom sista året i dess liv, då kunde vi plocka flera liter Opal. Fast då visste vi inte att det var ett sista dödsryck.

Däremot har det funnits ett överflöd av plommon i andras trädgårdar så vi har fått några liter. Förutom att äta färskt (det finns gränser för hur mycket färska plommon man kan äta) så kokade vi marmelad. Ett enkelt recept med lite citron och ingefära.

Den blev god men smakar mer citron är plommon…

Den uppmärksamme ser att kokningen gjordes på vedspisen. Just nu har vi ingen elektrisk spis eller ugn pga trasigt element. Ett nytt är beställt men ett glapp har uppstått. Vedspisen kommer verkligen till nytta nu men vi har också varit lite lata och hämtat upp mikrovågsugnen från verkstan. (Mina kursdeltagare brukar värma sin matsäck i den.)

Spisen/ugnen är 20 år gammal. Vi har lagat den en gång förut, det var nog över fem år sedan och den har funkat klockrent sedan dess. Nu lagar vi den igen och det är för tidigt för att säga om det lyckades men det ska mycket till innan vi ger upp och köper nytt.

Det handlar både om konsumtionsmönster men också att vi måste bygga om halva köket vid ett eventuellt byte. Standardmåtten 2001 och 2021 är inte desamma.

Innan ugnen gav upp (för det är egentligen bara den som är trasig) så provade jag att filtrera och pastörisera lite äppelmust. Det fanns inget annat syfte än att stilla min nyfikenhet men jag kunde dra slutsatsen att det var enklare än jag trodde.

Filtreringen gjordes i två steg; först i en vanlig silduk för saft och sånt. Sedan en gång till i en tätvävd nötmjölkspåse. Sedan hälldes musten i en stor kastrull och med hjälp av en termometer värmes musten till 75 grader under konstant omrörning.

Nu kom det svåra; att hålla musten på 75 grader i 15 minuter. Men det var enkelt. Jag drog ner plattan på det lägsta och det var lagom för att behålla värmen på 75 grader plus/minus två grader.

Under tiden steriliserade jag glasflaskor i ugnen och när pastöriseringen var klar så hälldes varm must upp på varma flaskor och dessa korkades direkt.

Det fanns lite olika sätta att pastörisera på. En del menade att 85 grader i två minuter också skulle funka. Det fanns också lite olika rekommendationer om avkylning och förvaring.

Jag hittade dock tydlig information om det jag befarade; att en del näring går till spillo med uppvärmningen. I så fall är frysning att föredra. Men å andra sidan dödar man också en del elaka ämnen i pastöriseringen, sådana som framför allt följer med fallfrukten.

Äpplen som har legat mot jorden kan få med sig jordbakterier och dessa kan vara onyttiga. Så att skölja, i synnerhet fallfrukt, innan mustningen är ganska viktigt.

Helt ärligt så sköljer vi nästan ingenting. Ser det fint ut så kör vi bara. Mustar och fryser helt enkelt och det har gått bra hittills. Alldeles för bra, musten blir ju försvinnande god.

Pastöriserad must kan förvaras i glasflaska i rumstemperatur, så står det iallafall i böckerna. Den här ska vi lagra i skafferiet och öppna om ett år för att se om det stämmer. Till dess fortsätter vi att frysa vår must. (Supergrumligt foto pga skitväder.)

Jag vet inte vad jag kommer att skriva om nästa gång, jag kommer iallafall att fortsätta avrunda odlingarna och ta hand om skörden. Förhoppningsvis med en fungerande elektrisk spis.

Fin start på september

September har ju börjat väldigt fint. Härliga, sköna höstdagar som jag gärna tillbringar utomhus. Och utomhus måste jag nästan vara om jag ska samla ihop skörden. Själva poängen med odlandet liksom.

Idag blir det helt enkelt lite skördebilder. Vad händer just nu i trädgården?

Jag tog upp vitlöken för ungefär tre veckor sedan och sedan dess har den legat på tork. Det finns flera sätt att se om vitlöken är färdig men mitt bästa sätt är att kontrollera blasten. Om tre eller flera blad har vissnat så är den klar. Jag brukar också provskörda en vitlök för att kolla att den har ordentliga klyftor. Vitlök som blir kvar för länge i jorden börjar dela på sig och lagringsdugligheten blir sämre.

I år har jag varit riktigt duktig med gödslingen så min blast vissnade nästan inte. När kalendern visade mitten av augusti så skördade jag iallafall och det var tur för på en och annan vitlök kunde jag se hur det yttre höljet var borta och vitlöken höll på att ramla isär.

I år odlar jag hard neck, det betyder att stjälken är för hård för att fläta så jag klipper av lökarna som får lagras i nätkorgar istället. Dessutom tog jag undan tio präktiga lökar som jag ska använda som utsäde och sätta i november.

Så här såg lökarna ut innan jag ansade dem.

Älgarna har inte dykt upp än! Vi lade ju ett nät över ett träd med omogen frukt (Alice) men nu har vi flyttat nätet till trädet med superfina Aroma-äpplen istället. Alice hade mognat och var skördeklar, det såg vi på mängden fallfrukt. Det blir till att plocka fram fruktpressen vilken dag som helst!

Både den gula och den röda löken är skördeklar. Blasten ligger ner och har börjat vissna. Genom att ha tålamod och låta detta ske får löken ett ordentligt skal vilket ökar lagringslängden. Efter skörd ska löken torka innan man kapar blasten helt (eller flätar den vilket jag brukar göra). Torkningen är också ett sätt att öka hållbarheten.

Eftersom det är så fint väder så får mina lökar torka på täckmaterialet direkt i bädden.

Jag har äntligen hittat mängden för hur mycket lök som behövs i vårt hushåll. Det finns fortfarande 25 gula och 5 röda lökar kvar från 2020 så just nu är vi självförsörjande på lök!

För första gången försöker jag ta egna fröer på morot. Moroten är tvåårig och blommar inte förrän år två. Jag lät alltså några morötter sitta kvar i jorden över vintern och i våras började de gro och sedan utvecklades blommorna.

Jag hade hjälp av detta blogginlägg som guidade mig genom blommans olika stadier.

Morotsblomma. Med bara fem sparade morötter i jorden har jag haft en rik blomning hela sommaren, ja den pågår fortfarande. Ganska fint ihop med bondbönor och luktärter.
Efter lång tid började blommorna att vissna och bli ljusgröna men jag har lärt mig att fröer ska vara riktigt övermogna, torra och vissna innan de är redo att skördas.
Inte ens i det här stadiet går det att ta några fröer.
Men här! Här finns det mogna morotsfröer att skörda! Tur att jag hade läst bloggen så att jag förstod att egenskördade morotsfröer har små taggar, så ser de ju inte ut i fröpåsen.
Jag gjorde en liten bukett som ska hängas inomhus innan jag tröskar. Nu är det bara hålla tummarna för att dessa är potenta och vill gro i vår!

Apropå fröodling så kommer jag att skörda mina prasseltorra sockerärter när som helst. De har fått sitta kvar på plantan medan den har vissnat vilket brukar ge fina fröer.

När lokförare Bergfälts jätteärt ser så här sorglig ut brukar den innehålla de mest underbara små fröer som gror fantastiskt fint året därpå.

Samtidigt blommar en annan ärt, gråärten, för fullt. Den såddes sent för att sprida ut skörden och det har varit lyckosamt.

Den här gråärten blev tydligen över två meter hög och min klätterställning var klart underdimensionerad. Allt välte en blåsig dag och min räddning blev lite provisorisk. Men gråärten fortsatte att blomma!

Apropå blommor så njuter jag väldigt mycket av sensommarträdgårdens dofter och färger just nu. Solrosorna, endast 50 cm höga, har börjat blomma över men de är fortfarande coola och sidoskotten blommar ju för fullt. Har inte bestämt mig för om jag ska ta hand om blommor och fröer eller inte…

Jag vill alltid ha ringblommor någonstans i bäddarna. De är så fina ihop med kålblad, lök, persilja och sallat.

Fast egentligen behöver jag inte så några ringblomsfröer eftersom den självsår sig och dyker upp lite överallt.

Gurkorna är slutskördade och plantorna är nedklippta. Det är bättre att de får bli täckmaterial innan de möglar. Man vet ju aldrig hur mycket skörd man ska få men i år hade jag en planta med inläggningsgurka och det var alldeles lagom för vårt hushåll. Vi har gjort olika sorters smörgåsgurka och saltgurka och det kommer att räcka ett helt år.

Salladsgurkan Beit Alpha har gjort succé. Jag hade två plantor och det var rätt så lagom. Dessa kan ju bara ätas färska så det hade varit onödigt med fler plantor och större skörd.

Vårt växthus är ju inte skitstort men om vi klarar oss på tre gurkplantor per säsong så räcker det till.

Förra inlägget handlade om tomater men jag skördar fortfarande massor av tomater så här kommer en bild på ett stort fat med min bästa utomhustomat Sibirjak.

Det blir förmodligen ännu mer skörd i nästa inlägg. Vi hörs!

Att gripa efter höstlöv

Snart är det november. Den gråbruna tiden är i antågande och inomhussäsongen startar. Än så länge är naturen ganska färgstark men det är många växter som redan har gått över till brunt.

Jag njuter av den allra sista prakten ute och funderar på kul matlagning istället.

Idag blir det några höstlövsfavoriter, matlagning, jordbrukspolitik, youtubetips och ett par strumpor.

Vi skulle vilja ha en japansk lönn, både färgen, bladens form och växtsättet tilltalar oss men vi vet att det är lönlöst. Det är för kallt för en sådan i Getingedalen.

Då får man gå på second best och när vi fick höra om den japanska rönnen, eller Carmencitarönnen som det egentligen heter, så slog vi till på två sådana. Det har vi aldrig ångrat. Så här års sticker den ut ordentligt med sitt eldiga bladverk.

Här kan du läsa mer om Carmencitarönnen.

En annan eldig trädgårdsvän är Aronian. Hittills har jag haft två ynkliga svartaronia som har gett dåligt med bär men så här års bjuder den på läckra löv istället.

Svartaronia

Jag har plockat mina aroniabär i kommunala buskage hittills men i år har jag köpt två plantor slånaronia som tydligen ska ge både fler och större bär. Huruvida bladverket är vackert vet jag inte. Och vart de ska planteras vet jag inte heller, därför kommer jag att jordslå plantorna till i vår.

En annan praktfull växt som vi bara har för att den är tjusig är Prydnadsapeln. Det finns några olika varianter, och jag vet inte det exakta namnet på vår, men bladen är mörklila på försommaren, blommar generöst med rosa blommor och får höstiga toner så här års. Klart värt att ha.

Prydnadsapel

I veckan gjorde vi slut på all hemodlad vitkål. Den finhackades, masserades med salt, kryddades med kummin och enbär och pressades ner i en glasburk. Det ska bli surkål, både nyttigt och… gott. Tycker åtminstone en av oss och det är gott nog.

Surkål in the making. Luktar lite dålig mage emellanåt.

När jag tittar på väderprognosen ser det ut att fortsätta vara ganska varmt. Ingen anledning att stressa alltså. Jag gör en sak om dagen i trädgården, senast skördade jag min timjan. Jag lämnar 5 cm av de små buskarna så att de orkar komma igen nästa år.

Jag fryser min timjan. På stjälk. I frysen släpper bladen och jag kan smidigt sära på innehållet. I vårt hushåll används ganska mycket timjan så vi har satsat på många plantor.

Till avdelningen konstaterade misslyckanden hör fänkålen. Inte själva odlingen, den gick jättefint, utan hur dåliga vi var på att äta den. För även om den ser fin ut nu så är det träig. Fänkål ska ätas späd. Slarvigt. Det går förmodligen att koka underbara buljonger på detta men det skulle bli oproportionerligt mycket buljong för oss.

Tvärtom så har årets morotsodling funkat utmärkt. Lagom mycket, lagom tätt, lagom stora. Sommarmorötterna börjar ta slut vilket är perfekt timing och vintermorötterna står orörda och ska snart skördas för lagring. Jag drog upp en av nyfikenhetsskäl och jag blev inte besviken.

Vintermoroten Rothilde levererar. Spännande avslutning med de spretiga tårna.

Någonstans mittemellan misslyckad och lyckad odling hamnar svartroten. Efter en inspirerande föreläsning med Annevi Sjöberg valde jag att så svartrot, men inte för rotens skull utan för blastens. Den ska tydligen vara perenn och en tidig och god primör.

Jag läste på och det skulle inte vara några konstigheter att odla svartrot. Jag sådde fröna i odlingsbädden där jag samlar perenna grönsaker men de ville inte gro. Jag sådde igen men icke. Tre plantor (av säkert 30 fröer) grodde och jag är glad över dem men jag kommer att så nytt i vår för jag ger mig inte.

En av få svartrotsplantor i Getingedalen.

En av veckans måltider bestod av pasta med syrad pesto. En rest från i våras när vi pluggade eko-vegetariskt kök. Peston skulle göras av vilda örter och vi valde nässlor och kirskål. I övrigt innehåller den vitlök, rostade solroskärnor, en bit prästost, rapsolja, salt och peppar.

Det som skruvade till det hela var att vi tillsatte 2 msk vätska från en burk surkål. Detta fick stå två dygn i rumstemperatur och sura till sig. För att skapa en syrefri miljö hälldes ett lager rapsolja försiktigt på ytan. Den funkar som ett sigill.

Det här är så klart inte syrad pesto från grunden, det är en pesto med inympade mjölksyrebakterier men resultatet blir detsamma. Och att den har hållit så länge i kylskåpet tror vi också beror på de goda bakterierna. Peston gjordes i maj.

En annan god måltid som min mamma lärde mig att tillaga är tomat- och purjolökspaj. Den kan verka lite tråkig när man läser receptet men skenet bedrar, den är fantastisk! Och när huset har ett överflöd av både tomater och purjolök så blir det så klart denna paj till middag.

Här hittar du receptet!

Årets purjolöksodling har gått jättebra!
Piennolotomater, alltså vintertomater av sorten Principe Borghese. De kan lagras länge inomhus men dessa har börjat skrynkla sig så de passar utmärkt i en paj.

Nu över till avdelningen jordbrukspolitik. Sverige är självförsörjande på tre livsmedel: socker, spannmål och morötter. Övriga livsmedel är det lite si och så med. Och frågan är om vi kan säga att vi är självförsörjande över huvud taget när vi har importerat både bränsle och gödning som krävs för att odla ovan nämnda livsmedel.

För bara 30-40 år sedan kunde vi äta 75% inhemsk mat i Sverige, nu är vi nere på 50%. Att vi importerar mat finns det både fördelar och nackdelar med men att vi är beroende av importerad mat känns inte positivt på något sätt.

Att idka handel och därmed etablera/förvalta relationer med omvärlden kan ses som en fördel men när det gäller just mat blir det komplicerat.

  • – Vad händer om gränserna stängs på allvar under en längre period?

 

  • – Kan vi vara säkra på att maten från utlandet är rättvist odlad under schyssta förhållanden? (Kan vi vara säkra på att den svenska maten är rättvist odlad under schyssta förhållanden? Nej, inte helt och hållet men i betydligt högre grad.)

 

  • – Spårbarhet och transparens i livsmedelskedjan minskar avsevärt när vi importerar maten.

 

  • – Transport av mat är problematiskt, både av klimatskäl men även av näringsskäl.

 

  • – Vad skickar vi för signaler till högre ort när vi inte använder vår bördiga jord till livsmedelsproduktion?

 

  • – Svenska lantbrukare och livsmedelsproducenter lägger ner sina verksamheter eftersom de inte kan konkurrera prismässigt med de utländska.

 

Som konsument finns det definitivt saker att göra. Välj svenskproducerat i affären. Efterfråga svenskproducerat (och ekologiskt så klart). På sikt kan det öka Sveriges självförsörjningsgrad och det skapar arbetstillfällen.

Ät säsongsbetonat. Under delar av året får vi avstå vissa livsmedel eftersom de måste skickas från andra sidan jorden.

Och odla själv naturligtvis. Ju längre du klarar dig på egna tomater desto mindre efterfrågan blir det på de utländska i affären. Dessutom bygger vi upp kunskapen och traditionen runt matproduktionen vilket skapar gemenskap och fostrar nästa generations förhållande till mat.

Här följer lite referenser och källor till ovanstående:

Mest lättläst och tillgänglig (Från Sverige)

Som LRF formulerar det

Svenska Dagbladets syn på saken

Supermiljöbloggen har också skrivit om detta

Dagens Youtube-tips kommer från Borrabo i Västergötland. Där hittar man Ylva Arvidsson, författare till boken Permakultur och erfaren permakulturist. Hennes Youtubekanal Borrabo Permakultur & Jordliv är inte så tokig. Informativa filmer om jordens mikroliv, kompost och organiskt material.

Emellanåt är tilltalet lite långsamt och barnsligt, vibbarna från 70-talets barnprogram är påtagliga, men det är fortfarande ett tydligt och lärorikt innehåll.

Filmserien om jord hittar du till exempel här:

Del 1: Vad är jord & mineraler

Del 2: Organiskt material

Del 3: Mikroliv a

Del 4: Mikroliv b

Och så lovade jag ett par strumpor. Jo men kolla dessa! Visst är de fina!

Nästa gång jag skriver är det november.

Förberedelser för vintern

Mitten av oktober är tiden då ljuset blir för svagt för odling på våra breddgrader. Redan etablerade plantor kan eventuellt växa till sig lite och om det är varmt så kan vitlöken få för sig att gro men generellt sett är det för mörkt för att odla.

Det är ljuset som är grejen, temperaturen är inte alls lika avgörande för odlingsresultatet.

Idag kom bilen som borrade fast snökäpparna och nu börjar jag vinterbona min trädgård. Det är en ovanligt varmt höst, blöt men inte särskilt kall. Jag har inte haft någon frost än och prognosen varnar inte för det heller. Jag jobbar ändå i någon slags härdighetsordning. Det som är känsligast omhändertas först.

I växthuset är det visserligen fortfarande varmt och skönt men otroligt fuktigt och den kombinationen leder till mögel. Här gäller det att ta hand om grejerna innan de är lurviga. De tomater som inte har hunnit mogna på stjälken får istället göra det inomhus. Och de tomater som börjar se lite ledsna ut torkas i ugnen. Förr gjorde jag alltid krossade tomater men i år blir det torkade. För att det är så gott helt enkelt.

Bönorna är riktiga värmeälskare så jag skördar rubbet. Så här års är inte bönorna lika stora och aptitliga men det är bara yta. Smaken och materialet är precis lika bra som annars. Vaxbönor förvälls och hamnar i frysen. Borlottibönorna torkas och blir förmodligen biffar eller hummus någon dag.

All grönmassa lägger jag på jordytan som näringsrikt täckmaterial. Maskar och mikroorganismer kommer att bryta ner det åt mig och göra min jord lucker och potent. Jag slipper dessutom gå omvägen via komposten där jag för övrigt förlorar mycket av näringen. Det organiska täckmaterialet ger mig den bästa starten på våren med en näringsrik jord som inte har blivit kompakt av störtskurar och dålig aktivitet på mikrolivet.

Bönbädden ska göras om till perennarabatt nästa år. Det blir en bra start för de stackars försummade blommorna i skamvrån.

Vinterförberedelserna innebär också att jag plockar bort klätterstöd och sådant som kan välta. Saker av plast som vindsnurror, vattenslangar och regnmätare plockas in. Betongbaden för bin och fåglar vänds uppochner. Krukor likaså. Möbler skruvas isär och stuvas undan. Saker av textil skyddas så gott det går. Det ska bli enkelt att kunna skotta snö och hämta saker utomhus; mat och ved till exempel.

Squashen är också lite frostkänslig så jag har plockat av de sista frukterna. Årets stora hit var riven squash i brödet så jag kommer troligtvis att riva och frysa in för framtida bak.

En musselsquash lyckades vi få. Den är för fin för att äta.

Gurkor, lök och potatis är också slutskördat och på tur står spenat, vitkål, fänkål, gråärt och örter.

Sådant som är köldtåligt, och till och med mår bäst av att stå kvar i jorden, är purjolök, grönkål, brysselkål, kålrabbi, vintermorot, vintersallat och palsternacka. Där behöver jag verkligen inte stressa.

Purjolöken kommer till och med att få bo i växthuset i vinter, jag drar upp dem ur jorden enbart för att de inte ska frysa fast och bli så svårskördade i snön. Vintersallaten skördar jag under snön och det ska bli spännande att se hur länge vinterportlaken kommer att hänga med.

Så här bodde purjon förra gången jag fick stor skörd.

Igår åt vi fransk löksoppa. Fem sorters hemodlad lök (gul, röd, purjo, vit och pip), buljong på eget örtsalt, timjan från örtagården och eget bröd med squash. Köpta ingredienser: mjöl (till brödet), ost och vitt vin. Lite olja, salt och peppar också förstås. Löjligt gott.

Från det vilda skafferiet har jag plockat så mycket nypon jag har hunnit men nu börjar de blir övermogna. Min pappa har hjälpt till. Av detta gör jag nyponpuré som jag fryser i portioner. Denna spädes med ungefär lika delar vatten till en supergod nyponsoppa, något som vi gillar i Getingedalen. Det är bara nypon, vatten och lite socker, that´s it.

Jag är på jakt efter kogödsel, ren kogödsel utan inslag av torv, hönsskit eller liknande. Lite halm och strö är inget problem. Min vanliga leverantör har tagit coronapaus. Den kan vara både färsk och brunnen och jag behöver ungefär 500 kg. Typ 10 stora säckar. Är det någon som har något värdefullt tips?

(Om du köper en säck kogödsel i handeln så är det bara 1-20% kogödsel i påsen. Den drygas ut med framför allt torv men även hönsskit och kalk. Det här borde vara förbjudet.)

Lätt och tungt omvartannat

Den här årstiden – och som vädret är just nu – är det inte särskilt svårt att hitta saker att skriva om. Tvärtom, det är svårt att begränsa sig.

Om något är tungt så är det gödselsäckarna, annars är det bara lite svettigt. Den härliga sortens svett.

Kursen i hållbar grönsaksodling är över och det gick bra. Elva nyfika odlare kom och lyssnade tålmodigt på min berättelse och jag hoppas att var och en fick med sig något matnyttigt. Framför allt var det en riktigt fin vårdag och att hänga tre timmar utomhus bland vitsippor och småfåglar är värt en del bara det.

Idag bjuder jag på en nulägesrapport, både i odlingarna och från naturen. Många bilder alltså.

Jag fortsätter att så köldtåliga fröer ute. Just nu är bondbönor, rättika, palsternacka, persiljerot, svartrot, sallat, persilja, dill, tatsoi och potatis i jorden. Inget har grott än. Det är faktiskt lite torrt, det lilla regn jag har samlat hittills går snabbt åt och SMHI har inget regn att erbjuda den närmaste veckan. Skit om jag måste ta till brunnsvatten redan nu.

Vitlöken växer fint och nu ska den gödselvattnas. En gång i veckan. Den gödsel som jag myllade ner i höstas vid planteringen är förbrukad och att mylla ner fast gödning är lite pilligt.

Jag gör hönsgödselsoppa som jag häller i vattenkannan. Senare på säsongen kan det bli både nässelsoppa och guldvatten. Någon sorts näring helt enkelt.

I växthuset blir det väldigt varmt dagtid, nästan lite för varmt för spenat men det växer fint. Kålplantorna gör detsamma.

Inomhusodlingen av tomater ränner iväg och jag måste plantera om dem nu. Jag inser att det kommer att bli alldeles för många plantor, jag kommer att kasta bort flera stycken. Men först kommer jag att försöka sälja dem om någon vill ha. Endast fem kronor/styck! Jag återkommer till vilka sorter jag har.

Så här kan vi inte ha det. Alldeles för trångt i krukan och för lite jord.

Under odlarkursen sålde jag några paprika- och chiliplantor men jag har fler kvar. I synnerhet en chili som heter Basket of Fire. Den är ganska stark men den är även smakrik. Dessutom blir det en kompakt planta som inte tar så stor plats. Fem kronor styck!

Paprikan heter Ferenc Tender, en ungersk och snabb spetspaprika som kan ätas i alla färger/stadier. Fem kronor även för dessa.

Inomhus försöker jag att driva upp lite blommor, en låg solros och en kryddtagetes. Har aldrig gjort det förut så det är ett riktigt experiment.

Tagetes som är så lättodlat. Jo tjena.

Jag har även plantor av Malabarspenat Alba, den grönstjälkade, om någon vill köpa. Om gurkorna överlever så säljer jag förmodligen även några sådana.

I det perenna skafferiet kommer ramslöken fint. Egentligen har jag inte förtjänat det, den försummades förra sommaren, men nu har jag pysslat om dem och tänker försöka föröka dem när blommorna går i frö.

Rabarbern, den pålitliga, väller upp ur marken som en köttig science fiction-hälsning. Att göra juice och frysa in i tärningar är det bästa jag har gjort med rabarber så det kommer jag garanterat att göra i år igen. Varje gång det är ett recept med en skvätt citronjuice eller vinäger kan jag antingen ersätta eller komplettera med rabarberjuice. Hållbart och gratis. Väldigt trevligt i tillbringaren med vatten också. Rosa is och syrligt uppfriskande dricksvatten. Jag smaksätter även min kombucha med rabarberis.

Här hittar du mitt specialinlägg om rabarber.

Piplöken kommer fint. Perenna grönsaker är inte bara väldigt resurssmart, de är tidiga också. Dessa ska gödselvattnas, precis som vitlöken.

I det vilda skafferiet finns det nu nässlor, kirskål och jordreva (årets nyhet!). Jag vill bredda mina kunskaper i vildplockning så nu ska jag undersöka hur jordrevan gör sig bäst.

Nässlor förvälls och fryses in om det inte blir soppa, pesto eller paj direkt. Nässlor kan även torkas och smulas till framtida matlagning. Te på nässla gillas av många. Nässelsalt eller som inslag i ett örtsalt funkar det också. Och nässlor är dessutom en kanonbra näringskälla istället för köpegödsel.

Kirskålschips är den senaste flugan inom matlagning på vildplockat. Man gör som med grönkålschipsen, alltså blandar bladen med rapsolja, saltar lätt och kör i ugnen några minuter. Rör om någon gång under rostningen. Man kan även blanda in örter och parmesan för en lyxigare variant.

Annars blir det samma som med nässlan, förvällning och infrysning. Soppa, smoothie, pesto och paj. Där är kirskålen perfekt.

Jordrevan är jag inte säker på hur jag ska använda. Den har en försiktig smak av mynta och är lite syrlig. Äldre blad är lite fibriga så satsa på unga blad om man ska äta dem färska.

Några gör te på dem men jag ser att man kan dryga ut en sallad med dem.

Det är så ljuvligt att gå runt i trädgården och se hur det knoppas. Och det är bara april än. Tänk så många månader det är kvar av grönska och skörd. (Det var det töntigaste jag har skrivit på länge men det stämmer ju!)

Jag har ganska mycket Scilla, eller Blåstjärna, i gräsmattan och är lycklig över varenda en av dem. Läs mer om Scilla här.

Av några goda odlarvänner fick jag en tuva med lungört. Den blommar tidigt och älskas av fjärilar och insekter.

Ett av våra körsbärsträd, Stella, är fullt av knopp och nya skott. Jag ser fram emot blomningen!

Sara Bäckmo, Skillnadens trädgård, beskriver ofta hur hon sår något varje dag och på så sätt sprider hon ut trädgårdsarbetet i små korta men täta pass. Jag försöker att göra likadant. Det är lite tungt med gödselsäckarna så jag gödslar och förbereder en eller två bäddar om dagen. Jag sår lite då och då och jag vattnar på samma sätt.

Då blir inte trädgårdsprojektet så betungande och slitigt. Efter en vecka kan man konstatera att man har hunnit ganska mycket och det har nästan bara varit lätt och roligt!

Nu ska jag skola om tomaterna.

Vecka 46

Idag handlar det om äpplen, vitlök och tomater.

Det är så värt det. Äpplena håller sig så mycket längre om de blir inslagna. Det behöver inte vara något fancy paket, det räcker att de inte vidrör varandra.

Förmodligen årets sista Ingrid Marie, möjligtvis frostskadade, det återstår att se. Lite tidningspapper, en snabb inslagning, en bra ljudbok och vi kan äta svenska trädgårdsäpplen nästan hela vintern.

I år har vi faktiskt kunnat slå in en del från egen skörd, älgarna tog inte allt, men de har tyvärr inte så goda lagringsegenskaper. Med lite papper och ett kallt utrymme så skapar man bästa tänkbara förutsättningar.

Åppellådan i skafferiet.

Däremot så har jag en äppelsamlande pappa som förser oss med frukt. Och en del av dem är Ingrid Marie, det mest lagringsdugliga äpple jag känner till. Dessutom väldigt gott.

Så här års, och fem månader framöver, är det här världens bästa utrymme. Aldrig minusgrader. Än så länge. Längst ner är det som kallast och på högsta hyllan som varmast. Bara att anpassa placeringen efter råvarans behov.

Har jag skrivit om äppelpressen? Jag vet att jag skrev att vi hade beställt en. Hur som helst, den funkade klockrent! Först krossar vi frukten med krossen och sedan häller vi krosset i pressen. Juicen tappas på rengjorda mjölkpaket och läggs i frysen. Med anledning av det behövde vi starta extrafrysen i källaren men det är det värt. Godare juice är svår att finna.

Äppelkrossning! Skönt att kunna hållas utomhus med detta.
Därefter läggs krosset i pressen.
Juicen rinner ner i bunken och sedan häller vi upp det i tomma mjölkkartonger.

Därefter spolas allt av med trädgårdsslangen, mycket behändigt att kunna vara utomhus. I det här fallet förstår jag vitsen med utekök.

Fast det där var ju några veckor sedan. Nu ligger det snö i Getingedalen. Först var den fluffig och fin, nu är den tung och dyblöt. Och det är klart att jag inte fick ner vitlöken innan snön kom. I år heller. Jag vill absolut inte sätta den för tidigt och det är väl orsaken till att det alltid blir en kall, blöt och smutsig historia.

Tänk att det alltid slutar så här. Med tre handskbyten och något som liknar ett krig. (Fotbollen på vänster sida har hunden lagt dit för att visa på en alternativ aktivitet.)

Ett tag trodde jag att det var kört, fem minusgrader och stenhårt i jorden. Började visualisera hur jag gjorde hål med borrmaskin för att få ner klyftorna. Men sedan blev det tö och jorden tinade.

För första gången köper jag inte utsäde! Den som läser min blogg regelbundet vet att jag fick en gigantisk vitlök utan namn som jag har odlat på. Jag tog inte bara vitlöksklyftorna, åtta stycken, utan även topplökarna.

Topplökarna var max 1 cm när jag satte dem men vid skörd var de 2-3 cm. Nu planteras de igen, kul att se om det tar tre år till fullstor vitlök. Så sägs det.

Åtta klyftor som blev åtta präktiga lökar och dessa har hängt på tork sedan skörd. När jag nu skalade dem för att plantera så insåg jag att de innehöll gigantiska klyftor, få men stora. Endast 18 stycken på åtta lökar. Coolt.

En del klyftor var så här stora och jag har normalstora händer.

Börjar verkligen fundera på om inte detta är vitlöken Alexandra som många pratar om. Jag har aldrig stött på någon annan vitlök i den dimensionen.

Till slut några ord om tomaterna.

Många erfor samma sak i år; tomaterna ville inte mogna. I september var de många men gröna och till slut började det bli så kallt att de skulle förstöras om de blev kvar ute.

Stor men grön skörd.

Med risk för att upprepa mig men tomater mognar fantastiskt fint inomhus! Man måste bereda lite plats, det är allt. Mörkt eller ljust spelar ingen roll.

Redan första veckan märker man vilka exemplar som har någon form av skada. De ruttnar och det är bara att plocka bort dem.

Alla dessa var gröna när jag tog in dem.

Sedan är det bara att börja skörda. Varannan dag kan man plocka nya tomater. Jag hade fyra brickor från början och 75% av alla tomater brukar sluta som mat, resten ruttnar. Jag upplever samma sak varje år.

Många förespråkar att man förvarar tomater i rumstemperatur och det handlar framför allt om smaken. Jag vet bara att rumstemperatur får tomater att torka snabbare så vill man ha spänstiga frukter så är det kylskåp som gäller.

Just nu är det tomatsallader som gäller. Men röd lök, basilika, olivolja, vinäger, salt och peppar. Himmel så gott. Fast vi hinner inte äta allt i färsk form så det blir tomatkross och torkning också.

Soltorkade tomater med vitlök och örter i olja. Eller sol… ugnstorkade rättare sagt.

Vecka 38

Det blåste rejält. Och varje gång det händer så välter våra humlestörar. Konstruktionen blev helt enkelt för svag från början. En stör full av humle blir skittung och känslig för vind. Stolparna måste förankras i jorden bättre än man tror.

Plockepinn.

Annars är det en underbar odlingshöst och jag går mot ett riktigt bra resultat i år. Det är klart att vissa saker misslyckades. Sallaten har inte velat växa och den frösådda löken fick en dålig start och därmed blir skörden alldeles för liten. Första basilikan åts upp av grönsaksflylarver så det blev en liten skörd.  Vi valde lite knasiga potatissorter och det är ganska mycket knäpparlarver i knölarna vilket förkortar lagringstiden. Förr kastade vi all potatis med larvhål men det har vi slutar med. Kålroten var tydligen av en känslig sort, den har inte klarat klumprotsjukan som jag har i jorden.

Blasten var fin och rotknölen som stack upp ovan jord såg bra ut men allt under jord är sjukt. Klumprotsjuka. Jag går inte in på detaljer men det betyder varken kris eller katastrof, det innebär bara att vissa kålsorter inte går att odla hos mig. Det kan finnas en annan kålrot som är resistent. Och kålrot är inte min viktigaste gröda.
På sensommaren gav larverna upp och då kunde jag åtminstone få en liten skörd av basilika.

Nu blir det en bildkavalkad på sånt som har gått bra.

Det var en bökig sommar för kålen. Jag slet med larver, sniglar, baggar och löss men det gav resultat. I juli ville man inte äta av kålen, bladen var angripna och fula, men jag vet att den fortsätter att växa så jag tog bort det fula och fortsatte bekämpa all ohyra. Till slut står jag med praktkål.

Svartkål är nog den kålsort som vi använder mest.

Savoykålen ser också väldigt aptitlig ut. Huvudena är ganska löst knutna men det  har ingen betydelse.

Kålrabbin ser ut som på fröfirmans hemsida, det ska bli spännande att laga till denna.

Över huvud taget är det väldigt friskt och frodigt i mina kålbäddar.

Blomsterbönan Prizewinner odlar jag varje år och det brukar alltid bli bra så den är förmodligen lättodlad. Jag blir ändå väldigt lycklig av att se den och den klättrar i ett gammalt rostorn som jag ser från köksfönstret.

Förutom att den växer snabbt och får väldigt fina blommor så är bönorna goda. Jag har lärt mig att skörda dem när de är riktigt små och ludna. Då smakar de mums. Så fort de blir större och tappar luddet så är de för träiga. En bra säsong hinner man få småbönor i skidorna och de är goda som kidneybönor men det är inte alltid det hinns innan vintern.

När blomsterbönorna är så här späda är de väldigt goda.
När de har hunnit bli så här stora har det gått för långt för att äta men de är fortfarande coola eftersom de kan bli 40 cm långa.

En annan böna som har levererat friskt i år är vaxbönan Helios. Jag skördar och skördar och har nog fryst in flera kilo.

Det tog ett bra tag innan gurkplantorna i växthuset började leverera men nu kan jag hämta en om dagen.

Förutom att äta den färsk och i tzatziki så gjorde vi pressgurka med persilja. Följde detta recept och det var jag nöjd med.

Persiljan blir också fin. Har redan massor i frysen så jag fick för mig att jag skulle torka den. Det finns en beskrivning i boken Det nordiska skafferiet men när jag googlade runt lite så är den allmänna uppfattningen att persiljan tappar mycket smak när den torkas. Alla rekommenderade frysning. Ibland är den ultramoderna kokkonsten mer cool än god. Det är klart att det vore ballt att servera något med persiljepulver på toppen men om det inte smakar något så ser jag inte vitsen med det.

Persilja

Jag skrev att älgarna åt upp alla våra Aromaäpplen men det är inte riktigt sant. Vid en närmare titt så fanns det flera kilo kvar och dessa var vi snabba att plocka ner själva. Aroma kan vara trädgårdens godaste äpple.

Aroma

Squashplantorna Costata Romanesco ger gigantiska blad och blommor och lagom med frukt. Dessutom väller den inte över lådans gränser utan håller sig på sin kant. Visst, den är stor och yvig men bara på det praktfulla sättet.

Det syns inte här men blomman är 20 cm stor.

Nu kan vi skörda tomater av flera olika sorter. Årets glada överraskning är Black Cherry från Lindbloms. Den är riktigt god. Fast alla är goda. En bra och stor tomat är Sibirjak, den har jag till och med utomhus. Den blir alltid bra.

Skörden kan bli stor – bara de vill mogna! Baby Boomer har åtminstone väldigt många kart.

I lådan där jag sådde 1 augusti börjar det mesta bli klart för skörd.

De asiatiska bladen tog jag redan för två veckor sedan men nu är det dags att skörda dill och spenat. Vintersallaten får stå kvar eftersom den mår bäst då. Kan skördas under snön.

Skördeklar spenat.
Vinterförrådet av vintersallat (maché).
Mums!

Jag tror att jag redan har skrivit massor om årets piplök och med risk för att bli tjatig så gör jag det igen. Den blev nämligen helt fantastisk och kan i viss mån kompensera den lite glesare skörden av gul och röd lök.

Heja piplöken från Rikkenstorp!

Eftersom vi har allemansrätt i Sverige, eftersom jag bor i skogen och eftersom vildvuxen mat är den överlägset mest klimatsmarta så går jag så klart ut i naturen och hämtar en del av den.

Mina senaste hämtningar är lingon och svamp. Bär skulle jag egentligen plocka mer av, jag ju en grötmänniska.

Det har även hämtats rönnbär, det skriver jag mer om vecka 40, och igår hittade jag en superfin buske med nypon. Jag kanske kommer att skriva även om det.

Nästa vecka blir det mer text än bild och mer teori än praktik. Dags att se över gamla vanor. Handlar du ekologiskt? Om nej, varför inte?

Vecka 36

Ja det funkade! Att frysa piplök är en bra idé, den håller formen rätt bra även efter upptining. Nu ska jag klippa ner all min fina piplök och frysa in. Jag får nästan starta extrafrysen om allt ska få plats.

Åh, jag har så himla mycket jag vill skriva om idag men det skulle bli för långt. Jag får dela upp det och kanske spara vissa grejer till vintern när det brukar vara lite klenare med uppslag.

Dels beror det så klart på att det är skördesäsong, dels beror det på den nya utbildningen. Fast jag tänker faktiskt fokusera på uppföljning idag. Det händer lite för ofta att jag kastar ut A men aldrig säger B. Piplöken ovan var ett exempel på B.

Jag har plockat av alla Rödluvan nu. Älgen har inte kommit än. Det är första gången. Jag vet nästan inte hur jag ska hantera detta. Har aldrig behövt ta hand om min egen frukt förut.

Jag har plockat av dessa i tre omgångar men det var bara idag som jag hittade många spruckna äpplen. Funkar det likadant med äpplen som med tomater; att de spricker vid ojämn vattning?

Jag vattnar så klart aldrig mina fruktträd, förutom när de är nyplanterade, men det har ju regnat ganska mycket de senaste veckorna, skulle det ligga bakom sprickorna?

De såg alltså ut så här när de hängde kvar på trädet så det är inga fallskador.

Dessvärre har inte Rödluvan några vidare lagringsegenskaper så vi ska skaffa en fruktpress och göra juice/must. På bara ett par år har marknaden för dessa växt jättemycket. För typ tre år sedan, när jag tittade på fruktpress senast, fanns det kanske en eller två modeller och de var ganska svåra att hitta. Och helt plötsligt har jag skapat ett A i ett inlägg som skulle handla om B.

Förra inlägget avslutade jag med en bild på gröna tomater och hoppades att de skulle ha börjat mogna till idag. Häpp!

Inte bara tomater. Mina gurkor har börjat tokproducera så här på tidiga hösten. Och det är ingen inläggningsgurka så det blir mycket gurkstavar, gurkmackor, gurksallad och tzatziki framöver.

Blev det någon björnbärssmoothie i helgen då? Jorå! Eller igår (tisdag) närmare bestämt. Den blandades med en spännande grönsaksbuljong, en helt ny produkt som jag har lärt mig tack vare utbildningen. Den ska jag verkligen skriva mer om. Redan nu faktiskt.

Inom ramarna för distansutbildningen Eko-vegetariskt kök så får vi en matlagningsuppgift varje vecka. Den ska dokumenteras och redovisas i både text och bild online efteråt.

Första uppgiften innebar 100% nyheter för mig vilket var en av vitsarna med att plugga. Bredda mitt register och öka kunskaperna. Vi skulle laga en kall soppa med selleri och äpple men det var buljongen till denna som jag tände mest på. Den görs kall.

Ingredienser:

1 gul lök

5 cm purjolök (jag tog piplök istället)

1 knippe persilja

1 litet knippe färsk timjan

100 g rotselleri

100 g palsternacka och/eller morot

2 lagerblad

7 dl vatten

Eventuellt salt och peppar (det beror på vad du ska använda buljongen till)

Ansa grönsakerna. Ju noggrannare desto större möjlighet att använda det som silas bort. Hacka grovt och lägg i en blender. Pytsa i lite vatten i taget och mixa till en jämn vätska. Sila av i silduk och pressa ut den sista vätskan. Använd massan i silduken som bas i grönsaksbiffar.

En silduk för nötmjölkstillverkning – det är min nya favorit. Finare maskor än i den som jag använder till saftproduktion.
Jag blandade denna massa med ägg, ströbröd, kryddor och vitlök och stekte perfekta biffar på det.

Jag var så glad att kunna hämta alla ingredienser i mina egna trädgårdsland. Inte lagerbladen dock. Rotsellerin var egentligen inte färdig så jag behövde ta upp två stycken för att få ihop nästan 100 g.

Nästan 100 g rotselleri.
Den här ljuvliga buljongen innehåller fortfarande 100% av alla näringsämnen eftersom den inte har värmts. Och den skulle dessutom komma att användas i kalla rätter, en soppa och en smoothie, så det måste ha varit en riktig näringsbomb. Jag blev glatt överraskad av smaken. Hade förväntat mig mer 70-talsbouquet.

Och vitlöken är flätad och inhängd i köket.

Vigor har levererat.

Nästan vecka kanske det kommer att handla om rönnbär. Det är ju rönnbärsår i år, har ni sett det? Och så blir det mer kul från utbildningen.

Förresten, en uppgift var att lyssna på en pod. Jag kan rekommendera avsnitt 91 av Historiepodden; det vegetariska avsnittet.

Här kan du lyssna på det. Jag blev först lite full i skratt eftersom de låter lite lustiga men sedan blev innehållet så intressant att jag glömde bort det. Dessutom var de lite småroliga. Tydligen två historielärare.

Det finns en allmänt utbredd uppfattning om vegetarianer som går som en röd tråd genom programmet. Gissa vilken?

Och Johan Saxon är min nya idol.

Vilda vitaminer.

Vecka 16

Skärtorsdagen: gammal snö och en ny fågelholk!

Påsk och påskväder! Nu börjar det hända saker. Fast vi har några snöfläckar kvar i den skuggiga delen.

Jag har lovat er ytterligare några vårtecken från trädgården och frågan är om påskliljorna har hunnit slå ut lagom till den stundande helgen?

Jag har också lovat er omplantering av tomater så det ska ni få några bilder från. Dessutom skulle jag bjuda på ett par lästips så det avslutar jag med.

Vårtecken

Vitsippor så klart! Och knopp på både syrén, hägg, sälg och kornell.

Det är fullt ös i och utanför bikuporna! Här hade det varit lämpligare med en film. Nästa gång.

Trots att skärtorsdagen bjuder på 16 graders värme så är det fruset i odlingsbäddarna. Det beror bland annat på täckmaterialet. Så här års kan det vara lönt att raka undan det och låta solen tina upp bädden.

I en annan bädd mätte jag upp 5 grader i jorden och det räcker för ganska många grödor så nu ska jag så det första vilken dag som helst!

Jag lägger täckmaterialet utanför bädden så att jorden får tina. Ett tydligt vårtecken i Getingedalen.
Jordtermometern – också ett tydligt vårtecken i min trädgård.
Enligt den här utomordentliga tabellen som är hämtad från Runåbergs hemsida kan man se vilka grönsaker som kan sås i kall jord: bondböna, dill, kål, lök, majrova, morot, palsternacka, persilja, purjolök, rädisa, rödbeta, sallat och ärter. Det är verkligen dags nu!
Jag måste ju visa veckans bild på spenaten så klart. I växthuset blev det plötsligt över 30 grader nu. Tror egentligen inte att varken spenat eller kål gillar det. Risken för blomning är överhängande.

Omplantering av tomater

Jag är inte först på bollen. Mina tomatfröer sätts ganska sent men det beror på två saker: Dels har jag inte utrymme att härbärgera en massa halvmeterhöga tomatplantor inomhus, dels vet jag att jag hinner få mogna tomater till slut iallafall. Lugn bara lugn.

Som sagt, det brukar bli tomater hur som helst.

Kort bakgrund: Jag sår tomatfrö i mager ogödslad jord som jag hämtar i mina egna trädgårdsland innan vintern. Den siktas och får sedan stå och vänta tills det är dags. Jag vattnar jorden innan jag sår. Jag vill ha mina fröer strax under jordytan och med vattning ovanifrån så kan de hamna alldeles för djupt.

Nuförtiden vattnar jag nästan allt underifrån, bland annat av ovanstående skäl men också för att våt jordyta gynnar sorgmygg, kan ge rötskador på stjälkarna och kan dräpa de svagaste plantorna. Det är ju rötterna som vill ha vatten.

Min frösådd står på värmematta och under lock tills det börjar gro men det är nästan onödigt när det gäller tomater. De gror ändå fast lite senare. När de har grott flyttas de till växtlampa och en temperatur på 16-17 grader. När de första karaktärsbladen visar sig (eller när jag har tid) så planteras skotten om.

I en vanlig kruka grundar jag med lite jord.
Med en sked gröper jag ur den lilla sköra plantan. Då brukar varken rötter eller stjälk skadas.
Plantan placeras i krukan med lite jord i botten. Jag placerar skotten på sniskan så att så mycket som möjligt av stjälken hamnar under jord.
Därefter fyller jag krukan med jord och trycker till lite runt plantan. Vattning görs underifrån och med tillskott av näringslösning. Kom ihåg att märka plantorna!

Antingen ställer jag plantorna under extrabelysningen eller också i ett ljust fönster. Så här års räcker dagsljuset för växterna. Jag planterar inte om mer än en gång. Nästa gång åker de ut på sin slutliga växtplats.

Mitt verkstadsfönster. Perfekt för småplantor. Och enormt skitigt. Man kan knappt se vårtecknet – tvätt på torkvindan – utanför.

Lästips

I januari berättade Sveriges Radio om en ny rapport framtagen av The Lancet och Stiftelsen EAT.

The Lancet är världens äldsta medicinska tidskrift och även ansedd som den mest prestigefyllda. Den grundades 1823 i England och publicerar forskningsresultat, bokrecensioner, sammanfattningar av seminarier, konferenser och fallstudier.

Stiftelsen EAT kan du läsa om här.

I rapporten står det helt enkelt att vi måste äta betydligt mindre kött och mer grönt för att rädda klimatet. Max 100 g rött kött/vecka är vad som gäller om det ska finnas någon framtid för kommande generationer.

Här finns en länk till rapporten. 

För den som inte vill ta sig igenom en lång rapport på engelska så rekommenderar jag Sveriges Radio-länken ovan för en bra sammanfattning.

Johan Rockström, professor i miljövetenskap, sommarpratare, debattör och flitig gäst i diverse morgonsoffor, är ett av namnen bakom rapporten.

Johan Rockström (En pressbild som jag har lånat helt lagligt om jag dessutom skriver att den är tagen av M. Axelsson/Azote.)

Mitt andra lästips idag är tidskriften Åter. Den ges ut av alternativ.nu som helt enkelt är ett forum med praktisk kunskap om självhushållning. Redan utan tidningen så är alternativ.nu en rik källa på kunskap för självhushållaren men med Åter blir läsningen och kunskaperna djupare. Här finns allt om gråärt, biodling, kompostering, fröodling, lagring och slakt (för den som hålls med sådant). Självklart hittar man även annonser och kurserbjudanden, mer eller mindre oemotståndliga.

Nästa vecka är det dags för en ny månadssummering. Hur har downshiftandet sett ut under april? Vad har konsumerats och hur kan det motiveras? Vilka åtgärder har vidtagits för att bli en ännu mindre belastning för klimatet?

Och påskliljorna då, hur gick det med dem, hann de slå ut till påsk? Njae… fast det är ju bara skärtorsdagen än.

Veckans skörd

Första frosten. Det börjar bli kallt för vissa grönsaker även om jag inte har sett några frostskador än. Inte ens den känsliga basilikan i växthuset har gett vika.

Men jag plockar in mycket nu. Gurkorna är färdiga och de kommer inte att bli fler. I år har jag hittat en sort som inte blev bitter och trist trots att de satt kvar på plantan lite för länge. Den heter Northern Pickling och kommer från Runåbergs. På namnet låter det som om det är en inläggningsgurka men den är god att äta färsk också.

Utomhustomaterna har jag också skördat. Det är faktiskt inte så många gröna tomater som ska eftermogna i år. Det mesta har mognat på plantan. Förutom att äta dem färska så har vi gjort tomatsoppa och tomatsåser till pizza och pasta. Kosten anpassas till säsongen. Fast jag fryser in en himla massa också. Funkar jättebra.

Rosenbönorna (Blomsterbönorna) har hunnit väldigt olika långt men de är av intresse i alla stadier. Unga bönskidor, som inte har hunnit utveckla så stora bönor inuti skalet, hackar jag upp i småbitar och steker ganska hårt i smör och vitlök. Med lite flingsalt på toppen blir de väldigt goda till det mesta. Några hamnade på smörgåsen, andra blev pizzatopping.

De största bönorna är så trådiga och hårda att jag hellre skalar och använder innehållet istället. Rosenbönor är så otroligt vackra att man nästan vill ha dem som prydnad. Efter kokning tappar de sin färg och blir mera grå.

Bönorna kan torkas eller kokas och frysas. Jag använder dem som kidneybönor ungefär men det blir också god hummus av dem. Tillsammans med lite tahini, citron, olja, salt och vitlök mixas de till ett bra bread spread eller en potent liten proteinkälla i största allmänhet.

Apropå vitlök så är det dags att börja planera för plantering av dessa. Eftersom jag inte anser att jag har fått det perfekta utsädet på min egen skörd så beställer jag sättvitlök. Det finns tre saker som är viktiga för mig när jag väljer sort. 1. Den ska vara ekologisk 2. Den ska vara flätbar 3. Den får gärna ge stora lökar.

Hos Klostra hittar jag nästan alltid det jag söker och i år har jag beställt Vigor. Dels för att den uppfyller alla mina önskningar, dels för att jag inte har testat den förut. Det är egentligen bara en gång som jag har fått en riktig drömskörd och då hade jag ingen koll på vilket sort det var eller att jag skulle spara lökar till eget utsäde. Man lär sig.

Här om dagen hade jag tur och fick en present av en riktigt duktig odlare. Han hade med sig en präktig vitlök från sin egen skörd som han tyckte att jag skulle använda som utsäde. Sorten var okänd, baltisk trodde han, men den gav alltid stora härliga vitlökar. Självklart ska jag odla på den!

Mina äpplen uteblir pga älgarna men det dignar ju av frukt i andras trädgårdar så jag behöver inte gå äppellös. Pappa har dessutom ett Ingrid Marie-träd i sin trädgård och det kan nog vara mitt favoritäpple. Dessutom har det grymma lagringsegenskaper så nu tar jag hand om alla äpplen jag får, slår in dem i tidningspapper och lägger i en trälåda i skafferiet. Där har det äntligen blivit skafferikallt igen efter de heta sommarmånaderna. Tidningspappret hjälper äpplena att hålla sig fräscha. Om ett skulle ruttna eller bära på smitta så sprids det inte till övriga frukter i lådan.

Ett av mina utvecklingsområden i år var fröodlingen. Jag skulle bli bättre på, och ta hand om mer av mina egna fröer. Genom att läsa på så känner jag mig lite säkrare på vad jag gör nu. Grönsakerna ska vara riktigt mogna, nästan övermogna, och helst sitta kvar på plantan – då ger de bäst frökvalitet.

Apropå läsning så har det kommit en ny bok på temat permakulturell odling. Den är beställd!

Och nu börjar det verkligen dra ihop sig för min föreläsning! Söndagen den 28 oktober tycker jag att ni ska boka in i era kalendrar. Och när ni ändå har den framme så bokar ni även in torsdagen den 8 november. Då är det Pecha Kucha på Clarion (Köpmangatan, Örebro) och det är en upplevelse i sig. Fast jag kommer att uppträda och berätta om hållbar grönsaksodling vilket förhoppningsvis gör upplevelsen ännu mera spännande. 6 minuter och 40 sekunder. Man hinner aldrig tröttna.