REKO, potatis och påsk

En ganska härlig påsk verkar det bli. Det är iallafall väldigt ledigt och tomt i kalendern vilket är tillräckligt för att skapa bra påskkänsla.

Skoluppgiften denna vecka handlar så klart om påskmaten. För tidigt för primörer men lite ogräs kanske man skulle kunna skrapa ihop. Framför allt finns det en del från 2019 års skörd kvar i lagret så det blir potatis, morötter, kål, vitlök och lite annat på menyn. Allt går att skoja till med lite inköpta hjälpmedel och örter.

Sedan jag kom på att man ska odla vintermorötter håller de sig fina hur länge som helst. De här ska bli morotskaka.

Apropå handla så besökte jag REKO-ringen för första gången igår. Det är alltså ett forum där gårdsbutiker, småproducenter, lokala odlare och andra inom livsmedelsbranschen går samman och säljer sina produkter utan mellanhänder. REKO står för REjäl KOnsumtion och du kan läsa mer om REKO-ringarna här.

Som en marknad kan man tro men nej, det är ingen marknad. Allt måste beställas och betalas i förväg. REKO-ringen är en snabb sak. Producenterna plockar ihop beställningarna, åker till den avtalade platsen, öppnar bakluckan och fördelar grejerna till kunderna på 30 minuter.

Det krävs tillstånd för att bedriva torghandel, därför funkar det så här.

Allt sker på Facebook. Man går med i REKO-ringen Örebro och där annonseras datum, tid och plats. De producenter som har grejer att sälja skriver detta i samma Facebookgrupp och där sker all business.

Fördelarna med detta är att man enklare kan handla lokala kvalitetsprodukter från småskaliga entreprenörer utan att åka runt halva Närke. Det går fort dessutom, alla val är gjorda och betalningen är redan avklarad.

Nackdelarna är just det snabba. Man hinner inte prata något med leverantörerna. Mycket folk och kort om tid. Dessutom finns det en vinst med att besöka de aktuella gårdarna, se ursprunget och vilka förhållanden som råder för de inblandade djuren och jordarna.

Potatisen är i jorden! När jordtermometern steg till 7 grader tog jag tag i saken. Bädden var redan preppad, jag gödslar aldrig potatisjorden, men jag grepar för att luckra den.

När potatisen är nergrävd lägger jag täckmaterial på toppen och märker upp var knölarna sitter. Det är olika sorter passande olika årstider så jag vill helst börja skörda i rätt ände.

Täckmaterialet är en salig blandning av halm, löv, döda växtdelar och kålplantorna från i fjol. Jag tror att det är tallriksmodellen i maskvärlden.

Det är säkert fler än jag som upplever att man har lite mer tid just nu. Det finns utrymme för att titta på saker på skärmen. Trädgårdstider på SVT är lite kul men de gräver för mycket och uppmuntrar till att odla i torv vilket jag opponerar mig starkt emot.

En obruten torvmark är riktigt bra för klimatet, den binder massor av koldioxid. Men när man bryter torv så händer motsatsen.

När torven kommer i kontakt med syre startar en nedbrytningsprocess som gör att stora mängder växthusgaser släpps ut.

Läs mer här.

Man kan även titta på Hjälp vi har köpt en bondgård på SVT Play. Underhållande och småkul om nybörjarlivet på landet.

Filmen Inhabit: A Permaculture Perspective streamas gratis på Vimeo. Den är 90 minuter lång och på engelska men man fattar tillräckligt och ni är bättre på engelska än ni tror.

Du hittar filmen här.

Och nu är det sista gången jag gör reklam för min egen kurs nästa helg! Vi kommer att vara utomhus så kursen funkar även i coronatider. Välkommen med din anmälan!

Grepning, täckning och biokol

Så himla jättevarmt är det inte och det faller till och med lite snö då och då men nu har jag ändå börjat förbereda mina odlingsbäddar. Ja vissa är redan planterade och klara faktiskt.

Förra året provade jag täckodling för första gången. Det jag kunde konstatera var att det blev betydligt mindre ogräs och att man inte behövde vattna lika ofta. Mer än så hann jag inte registrera under den korta tiden.

I vinter har täckningen fått ligga kvar på jordytan så att den delvis ska kunna förmultna och berika jorden men även för att maskarna ska ha lite godis att jobba med.

Maskarna ska vi vara väldigt rädda om. Det är de som gör jobbet åt oss så vi ska mata dem med det bästa vi har!

Denna lilla enkla förändring hade stor betydelse idag när jag skulle börja förbereda bäddarna. Jag rakade bort täckmaterialet, som till stor del består av halm, så att jag kunde komma åt jordytan. I de aktuella bäddarna ska jag odla potatis så de behöver ingen gödsel. Därför kunde jag gå rakt på grepningen.

Att grepa sin jord är klokare än att gräva och det finns finns flera orsaker till detta:

1. Det är betydligt mera ergonomiskt att grepa, kroppen tar inte alls så mycket stryk. Det är lika svettigt men lite kroppsarbete har jag definitivt inte något emot.

2. Maskar och mikroorganismer tar inte alls lika mycket stryk av grepning som av grävning. Det finns miljarders med småkryp i jorden och det är egentligen de som gör jobbet så vi ska vara väldigt rädda om dem. Genom att gräva och vända jorden så hamnar de huller om buller och i värsta fall stryker de med. Ett småkryp bor på en viss nivå i jorden av en anledning. Stör dem inte.

Jag kör ner grepen i jorden och vickar dem fram och tillbaka, drar upp, backar och kör ner den 10-15 cm bakom det förra grephålet. Man måste stå och gå i bädden men man grepar hela tiden där man har gått så jorden luckras efter mina steg. Man brukar annars säga att man aldrig ska gå i en bädd.

Grepning. Jag önskar mig en bredgrep! En produkt som precis har börjat synas på marknaden i Sverige. Den är ännu mera ergonomisk och effektiv.

De ytor som har varit täckta under förra året och vintern var betydligt mer lättarbetade än de ytor som legat bara. Jorden var lucker och mullig och det syns tydligt att täckningen har gjort nytta.

Förutom att hålla jorden fuktig, vilket är extra angeläget i tider av vattenbrist, så håller den ogräs på avstånd. Rotogräs kvävs och fröogräs får inget fäste i täckmaterialet. Alla småkryp tycker att livet blir toppen när det ligger mat på jordytan. De blir väldigt aktiva, rör sig mycket upp och ner och luckrar jorden åt dig.

Beroende på vad du täcker med så kan du få olika mycket fart på småkrypen och olika mycket näring i jorden.

Mina potatisar har legat väldigt mörkt, långt ner i en stängd låda med flera lager papper på toppen, men de hade ändå grott. De är väldigt sugna på att komma ner i jorden nu.

I år sätter jag tre olika sorters potatis för att se hur stor skillnad det är. En tidig sort (Casablanca) som dessutom ska vara årets potatis. En sommarpotatis (Bambino) som jag har läst om på ett par ställen. Den ska vara rysligt god. Till sist sätter jag även en vinterpotatis med goda lagringsegenskaper (Foxton).

Med en liten trädgårdsspade gör jag en ficka i jorden där jag släpper ner knölen på ungefär 10 cm djup. Jag planterar ganska tätt i raderna men försöker att hålla en halvmeter mellan raderna ifall jag måste kupa.

När alla potatisar är i jorden så täcker jag hela jordytan med lite olika saker. En bädd fick en blandning av fjolårshalm och förra årets halvförmultnade trädgårdskompost. En annan bädd fick bara en halmtäcke men å andra sidan ganska tjockt. Den tredje bädden fick bara trädgårdskompost blandat med biokol.

Det här är bädden som täcktes av en blandning innehållandes gammal halm och förra årets trädgårdskompost.

Biokol tror jag är en bra grej. Jag är inte så hard core att jag gör själva kolen men jag är heller inte så bekväm att jag går till macken och köper en påse kol. Jag kontaktar närmaste hembygdsförening som brukar bränna kolmila då och då och ber att få köpa ett par säckar skräpkol.

Skräpkol är småfnas, nästan oanvändbar som grillkol, men guld för mig. Jag vill ha små bitar. Dessa måste prepareras med näring. Enklast är att lägga dem i en hink och dränka dem i hönsgödselvatten eller guldvatten till de har sugit sig fulla.

Jag brukar bottna mina kompostbehållare med ett lager kol och där ligger den en hel säsong och suger i sig lakvatten från massan som läggs ovanpå. Det är sådan kol jag använde idag.

När min kompostbehållare var tömd så laddade jag botten med ett nytt lager kol.

Om man inte har preparerat sin kol med näring så kommer kolbitarna att suga i sig näringen från jorden istället. Ganska kontraproduktivt. En vätske- och näringsfylld kolbit funkar som en slags reservoar i jorden. Den ligger där och läcker ut allt nödvändigt som jorden behöver.

Kolen gör även att jorden blir väldigt lucker och dessutom tar det snuskigt lång tid för kol att brytas ner. Jag tror att vi snackar flera hundra år. Jämför då med andra saker som vi tillför jorden för att få den lucker och näringsrik. Det är nedbrutet på betydligt kortare tid.

Torv nämns ofta som en bra grej och det är ofta mycket torv i jordsäckar. Torv är bra, det är naturligt och jag har till och med sett ekologisk torv. Det håller vätskan i jorden och gör jorden lucker och lätt. MEN. Den är näringsfattig och en ändlig resurs. Det tar väldigt lång tid för torv att bildas och vi tar upp den i snabbare takt än vad som hinner nyskapas. Dessutom har den förmultnat på tre år i din jord. Det har definitivt inte biokolen.

Förra veckan skrev jag om att jag hade fått sorgmyggor inomhus. Jag köpte Nemablom och vattnade med det och jag kan säga att jag inte har sett ett enda flygfä sedan dess. En av mina värst angripna malabarspenatplantor har till och med börjat skjuta nya skott. Var det så enkelt?

Mirakelmedel?

Har hittat värsta snygga postern som jag vill köpa men egentligen inte har någon plats för. Den känns bara så rätt i mitt liv just nu.

Du hittar denna och en himla massa andra snygga prints på Desenio.

Man blir så skönt trött efter en dag i trädgården!