Det nya skafferiet och favoritbönan

 

Först och främst vill jag tacka alla som kom till mig i lördags när det var Den Blå Tråden. Trots att det var en riktigt grå och blöt dag så var det jättemånga som gjorde en utflykt ända upp till mig. Det var inte så många som var sugna på någon guidad tur (fullt förståeligt!) men det var rekordmånga som gick runt i trädgården och tittade på egen hand.

Dagens vanligaste kommentar gällde vår humle. Eftersom jag ser den varje dag så tänker jag inte så mycket på den men det verkar som om vi har ovanligt fin humle. Mer om det i ett annat inlägg.

Så där ja!

Då är nya skafferiet i princip färdigt! Ni som följer mig vet att jag tjatar mycket om förvaring, lagring och de begränsade möjligheter som jag har. Dels har det gjort mig till en uppfinnarjocke, dels har jag lärt mig att anpassa omfånget.

Nu har vi dock gjort slag i saken och byggt om köksfarstun till ett fullfjädrat lagringsutrymme. Förhoppningsvis ska vi kunna ta hand om större skördar och att dessa ska hålla lite längre.

Det är inget ultimat utrymme. Man får ge och ta lite. Dels är det egentligen för ljust, det fina fönstret ville vi absolut inte bygga igen; dels ligger det i fel väderstreck, men vad ska man göra åt det? Ett skafferi ligger nästan alltid på norrsidan eftersom solen aldrig når dit. Den här farstun låg på västersidan där solen gassar på eftermiddagar och kvällar. Fast det är ju under höst, vinter och vår som vi har mest nytta av skafferiet och då gassar det inte lika mycket sol.

Här kommer en liten videoguidning!

För övrigt skördas det för fullt i Getingedalen. Jag prioriterar det som borde ha skördats igår och det som är känsligt för kyla. Snart kommer första frostnatten och då vill inte Fröken Squash vara utomhus.

Det som är köldtåligt, och som inte blir sämre av att stå kvar i jorden, kommer jag att vänta ännu lite längre med att skörda.

För att inte få dåndimpen och bli stressad över allt som ska göras så jobbar jag enligt principen en om dan. Jag vet att Sara Bäckmo (Skillnadens Trädgård) gör ungefär likadant. Då blir situationen hanterbar.

Jag har till exempel tagit upp all lök nu. Den ligger på tork i car porten och ska så småningom flätas. Dessutom har jag skördat alla bondbönor. Min favoritböna alla kategorier.

När skalen börjar bli lite brunfläckiga och när man känner att bönan är full av hårda knölar – då är det dags att skörda.
Bondbönor är så coola inuti. De är verkligen utformade för att skydda innehållet. Ett tjockt och ulligt foder kapslar in de goda och stora bönorna.
Med en bra ljudbok i högtalaren så är det riktigt rogivande att sprätta bönskal och plocka ut innehållet. Dessa förväller jag i några minuter och sedan fryser jag in dem i portionspåsar. Bönorna använder jag i soppor, sallader, grönsakspytt eller mixar till bondbönshummus. Bondbönor kan ha olika färger beroende på sort. De kan vara mörkare gröna, beiga eller rostfärgade. Denna, som heter Express, är ljusgrön.

En bra grej med bondbönor, förutom att de är väldigt goda, är att de är enormt lättodlade. De är inte alls lika känsliga för fukt och kyla som andra bönor och de blir nästan aldrig angripna av skadedjur eller sjukdomar. Dess stjälkar, blad och rötter är näringsrika och blir, efter skörd, ett fint tillskott till jorden och nästa säsongs odling.

I mitt nästa inlägg ska jag berätta hur jag förbereder mina odlingsbäddar för vintern och kommande säsong.

Mångfaldsträdgården i Stjärnsund

Så där ja. Nu är vilan över. Det var skönt men lite för kort.

Jag har blivit bra på att stänga av. Låsa, pausa och låta bli. Med åren har jag sett hur pass konstruktivt det är. Ny kraft genereras och ny lust byggs upp.

Bostadshuset har fått en omgång färg och allt vad det innebär. Detta var så klart allt annat än en vilsam verksamhet men å andra sidan är det väldigt skönt att få sammanhängande tid till ett enda projekt. Just då fanns det inget annat i mitt liv.

Förutom en sak. Odlingarna. Det går aldrig att ta semester från odlingarna. Trots den fysiska ansträngning det innebär att sköta trädgårdslanden så är detta en energigivande syssla. Och en skafferigivande likaså. Det är svårt att slå känslan av att vara självförsörjande.

I mitt sista inlägg innan semestern berättade jag att jag skulle på guidad visning i mångfaldsträdgården i Stjärnsund. Och det tänkte jag berätta lite om idag.

Permakulturträdgården i Stjärnsund är ett inspirerande projekt. Att odla – och leva – enligt de permakulturella principerna innebär att man tänker cirkulärt och om man är hard core så ska inget lämna eller tillföras cirkeln. På så sätt gör man så små klimatavtryck som möjligt och dessutom får man en frisk jord och sund livsstil att lämna över till nästa generation.

Här jobbar man mycket med solceller. Portabla små enheter som flyttas dit man behöver det eller stora, mera permanenta lösningar. Här täckodlas intensivt för att inte exponera någon bar jord. Jordbrukarna (alltså maskarna och jordens mikroliv) just love it och gör jobbet åt dig. Betydligt bättre fuktighet i jorden och avsevärt mycket mindre ogräs.

Smoothiecykeln. En fiffig ombyggnation av en cykel och en blender och med lite muskelkraft så har man en god smoothie utan att en enda kilowatt har förbrukats!
Alltid täckt jord. Om inte av växter så av annat. Bärhäggmispel – en buske som mest används som häckväxt men ger även goda och näringsrika bär.

Här jobbar man mycket med perenna grönsaker eftersom de sköter sig själva i större utsträckning och att samplantera köksväxter som samverkar och drar nytta av varandra kan i bästa fall skapa en självgående skogsträdgård där det finns grödor i alla nivåer.

Sibirisk ärtbuske (eller häck-karagan) är en kvävefixerande växt, den förser alltså både sig själv och omgivande växter med näring. Dessutom är innehållet i de små baljorna ätbart och näringsrikt. Det ser ut som linser och de smakar… typ inte så mycket men det är ju toppen om man kan odla sina egna proteiner. Om inte annat så är det tydligen ett av hönsens favoritfoder. Gratis liksom.

Vi serverades lunch tillagad på ett utekök byggt för vardagsliv och tre fjärdedelar av året.

En av alla odlingsområden och uteköket i bakgrunden.
Vår guide David visar ugnen i uteköket.

Toabesök gjordes naturligtvis inte på vattentoalett utan i torrdass där man tog hand om allt för att sluta kretsloppet, skapa mer jord och gödsel. Innehållet i en latrintunna som kapslas igen och får vila i två år får sedan användas i odlingen.

Till vänster om hasselbusken syns kompost från en latrintunna.
Gurkört och vallmo. Ätbart och vackert. Dessutom lockar de till sig pollinatörer och livsviktiga insekter.

Om du vill utveckla ditt grönsaksodlande, inspireras till en hållbarare livsstil eller bara vidga perspektiven och göra en spännande utflykt till en annan dimension – åk till Stjärnsund!

En helgtripp till södra Dalarna kan innehålla så mycket. Det blev även ett stopp på Avesta Art (åk dit, bara gör’t), en titt på Husbyringen,  och ett besök på Nya Lapphyttan. 

En annan helgtripp som rekommenderas är en sväng till Karlskoga konsthall under tiden 19 augusti – 10 september. Där visas utställningen Breaking Boundaries med konsthantverk av mig och mina vänner på Konsthantverkarna i Örebro men även av våra spännande vänföreningar i Estland och England.

Jag har förstås återigen skapat med odlingen och botaniken som inspirationskälla… Under vernissagedagen finns jag på plats kl. 11-13 om ni vill träffa mig!

Att köpa frö

Det börjar bli dags att köpa fröer. Om man inte har odlat sina egna förstås men där har jag lite kvar att lära. Den tiden kommer nog.

Jag väljer alltid ekologiska fröer. Lite dyrare men det är få saker som får mig att avvika från den principen. Jag är helt övertygad om att ekologiska val alltid är av godo i det långa loppet.

Ska det verkligen göra någon skillnad, det där lilla, lilla fröet, om det har ekologisk härkomst eller inte? Kanske inte i rödbetan eller purjolöken som växer upp, där har det större betydelse vilken jord eller gödning jag använder, men i sammanhanget där fröet är taget, där gör det skillnad.

Bild lånad från Allt om Trädgård.

Om fröet är ekologiskt så är naturligtvis grödorna, markerna och odlingarna som det kommer från likaså. Att välja ekologiskt kanske inte alltid gör någon skillnad i våra kroppar men det har stor betydelse för jorden där det har växt. Och för dem som arbetar där.

Vi måste vara väldigt rädda om våra jordar. För att sju miljarder människor ska få mat för dagen så gäller det att odlingsytorna är väl omhändertagna.

Så. De ställen där jag framför allt handlar mina fröer är Runåbergs och Lindbloms. Det är svenska firmor med stor kunskap och kvalitet som tar fram frö för svenska förhållanden och de har i stort sett bara/övervägande ekologiska fröer. Dessutom är de små firmor i sammanhanget så jag gynnar gärna dem.

Runåbergs omisskännliga framsida.

Båda firmorna är dessutom generösa med information, både beträffande det aktuella fröet men även om andra saker. Lindbloms säljer också andra praktiska hjälpmedel när man ska förodla, gallra etc.

Impecta är en firma som har vässat till sig och har ett betydligt mera intressant sortiment nuförtiden. Ganska mycket ekologiskt och en högre anpassning till nordiskt klimat. De säljer både eget och importerat frö men allt provodlas på gården i Julita.

Föreningen Sesam jobbar hårt för bevarandet av kulturväxter och sorter som är på väg att försvinna. Genom att bli medlem där kan man få tag på spännande frösorter och lära sig mer om dess ursprung och om fröodling i allmänhet.

Det finns massor av fröfirmor men de ovan nämnda är mina favoriter. Här är några av de övriga som har sin bas i Sverige: Jennys frön & sånt, Klostra, Frökungen, Odla.nu, Allafroer.se, Froer.nu, Wexthuset… you name it! De är oftast inte producenter av frö utan bara återförsäljare så att firman är svensk behöver inte betyda att fröet är detsamma. Dessutom levererar de inte samma kunskap och fakta om sin fröer som mina favoritfirmor.

Skärmdump från Klostras hemsida. Jag kommer att återkomma till Klostra i ett framtida inlägg!

Sen finns det de stora drakarna, till exempel Nelson Garden. Fortfarande ett svenskägt bolag, även om de har spritt sig över norra Europa. Att de samarbetar med Naturskyddsföreningen tar jag som ett gott tecken eftersom den föreningen lobbar hårt för miljöfrågor.

Att tänka lite på varifrån man köper sitt frö kan vara värt mödan. Runåbergs skriver om den stora fröindustrin på sin hemsida:

Allt för mycket av det vi betalar för fröet hamnar i ”fel” fickor. Fröhandeln styrs av multinationell ekonomi, med starka kopplingar till kemi-, läkemedel- och oljebranschen. Maximal lönsamhet står högst på önskelistan.

När jag var på Plantagen här om dagen för att köpa ekologisk växtnäring så såg jag att de hade två hela hyllsektioner med ekologiska fröer! Det är iallafall första gången som jag ser detta utbud hos dem. Att de är ekologiska är ju jättebra men varifrån de kommer förtäljer inte historien. Vem äger Plantagen och vem förser dem med fröer?

Heja Plantagen! Ett steg i rätt riktning. Varför välja något annat frö liksom?

Med anknytning till mitt förra inlägg om groddning, spirning och odling av mikrogrönt så ser jag att Plantagen hänger på trenden och har tagit fram speciella fröer för detta. Glädjande!

 

Apropå det så vann jag den här boken tack vare ett receptförslag innehållandes groddar. Det var Nelson Garden som utlyste tävlingen på sin Instagram. Jag kan faktiskt rekommendera deras Instagram.

 

Och ytterligare ett apropå; efter mitt besök på Plantagen så klev jag in på ICA Maxi (Eurostop, Örebro) och hittade en halv vägg med 100% ekologiska fröer från ovan nämna firma. Till extrapris dessutom!

Jag som trodde att jag hade köpt alla fröer…

Vissa saker odlas inte från frö, vissa saker kräver knöl eller lök. Om detta ska jag skriva i nästa inlägg.

Just det, vill ni veta vilket recept jag vann boken med? Tänk er en skiva nybakt surdegsbröd laddad med ett lager hemgjord hummus på gula ärter eller bondbönor toppat med ett groddberg? Då händer det saker i min mun.

Och just det igen, bloggen är under förändring. Jag vet inte hur snabbt NA kommer att fixa det men jag hoppas att det sker snart!

Chili – hot or not?

Vad ska man odla? är en fråga som jag får då och då. Det du vill äta brukar jag svara. Så man kan faktiskt undra varför jag odlar chili. Jag är verkligen inget stort fan.

Det finns mild chili, Padrón är en god sort, men för en chiliälskare räknas den nog knappast. Man kan också använda små mängder av en het chili och få lagom styrka på maten men om det blir too much så tycker jag att chilin kväver alla andra smaker. Ja alla intryck över huvud taget. Jag blir i det närmaste på dåligt humör om maten är för stark. Så himla bortkastat liksom.

Men. Jag har en sambo som är väldigt förtjust i chili och jag tycker att odling är kul så tillsammans är vi en skaplig kombo.

Efter många års experimenterande och misslyckanden så har jag i år satt chilifrön med större kunskap i bagaget än någonsin. Bara det att jag sådde dem redan den 10 januari tyder på en gnutta intelligens.

Dessutom har de fått kuvös och riktigt varma förhållanden. I rummet där sådden står skruvar jag på elementet rejält när jag inte är där. Och när jag ska vara i rummet så ställer jag krukorna på mormors gamla värmedyna. Och skruvar ner elementet för att inte svimma.

Det ultimata vore nog att de stod på mormors värmedyna hela tiden men jag litar inte riktigt på elektriciteten i denna säkert 60 år gamla trotjänare. Vilken dag som helst kommer den att börja ryka och då vill jag vara i närheten. Det kanske är läge att investera i en modern värmematta avsedd för kräsna fröer. Man behöver faktiskt inte betala mer än 350 kronor för en bra. Lyckosten med golvvärme har redan lösningen klar.

Drygt 60 fröer sådde jag. Dels för att jag räknar med att högst hälften gror, dels för att det alltid går att sälja chiliplantor. Jag har dessutom lärt mig att de starkaste ofta är de kräsnaste och från 2016 års sådd har jag en liten planta Trinidad Moruga Scorpion som tiden till trots bara är 15 cm hög. Alltså nu snackar vi långsam tillväxt.

Inte mycket till planta trots att den snart är ett år gammal. Som jag har daltat med denna.

Vi kan jämföra med Matchbox, en inte alls lika känslig – eller het – planta som i dagsläget är 50 cm och har gett fin avkastning sedan i augusti. Den har dessutom fått vara pionjär i mitt första försök att övervintra chiliplantor inomhus. Tillsammans med en kompakt liten Basket of Fire har de tagit plats på finaste fönsterbrädan hela hösten och vintern.

Matchbox får en rotblöta.
Basket of Fire är en kompakt och buskig planta som aldrig blir mer än 25 cm hög men ger många frukter. Bra för den som har ont om utrymme. Denna var vår enda köpeplanta förra året.

Det lär vara så att en övervintrad chiliplanta ger en extra stor skörd året därpå. Och det är klart, den är ju färdigvuxen och klar när årets sådd knappt har grott.

Nåväl, av sådden från den 10 januari har ett endast frö grott. Än så länge är det bara 1,5 cm Jamaica Bell som sticker upp och det vore väldigt roligt om den överlevde eftersom det är en annorlunda chili. Och övriga fröer är långt ifrån uträknade, nej de har god tid på sig att gro.

Att ta egna frön på sin skörd är något som jag är dålig på (men förstås vill utveckla) men på chili gör jag det alltid. Förmodligen för att det är så enkelt.

Och att lagra chili är också enkelt. Det enda som är svårt är att äta dem.