Vecka 5

Den första månaden i detta downshiftarår är nästan slut. En liten summering utifrån mina mål är på sin plats.

Äpplena har tagit slut. Ska jag köpa svenska äpplen eller utländska ekologiska? Eftersom svenska, yrkesodlade, äpplen besprutas rejält (vi är inte bättre än andra länder) så väljer jag utländska och ekologiskt odlade äpplen. Här tar man hänsyn till både arbetskraft, mikroorganismer och nästa generation.

Ett icke längre existerande äppelförråd.

Januari har varit kallt. Frysen frostades av. Framför allt lär det vara en energibesparande åtgärd men det gav också en mycket god överblick över vad som faktiskt fanns i alla lådorna. Här har mumsats både potatis- och purjolökssoppa och andra godsaker som låg bortglömt i frysen.

Full koll i frysen.

Annat smarrigt som har ätits i januari är bland annat bröd med morot. Här bakas det en gång/vecka och vi behöver aldrig köpa bröd. När det visade sig hur mycket rivna morötter som låg i frysen så försökte jag bli lite kreativ för att använda detta utan att det skulle bli krystat.

Morotsbröd. Kände ingen större skillnad på smak eller konsistens men säkert lite mer näringsrikt.

Av det resterande morotsrivet stekte jag rårakor. Blandade med hälften råriven potatis, kryddade och stekte i ganska mycket smör. Försökte först med gjutjärnspanna men det fastnade så brutalt att jag tog en nonstickpanna. Jag vet, inte så hälsosamt men vad ska en rårakeamatör göra? Till detta åts en gräddfilssås med massor av dill. Från egen skörd: morot, potatis och dill.

En annan smarrig middag var tacoplåten från boken Plåtmat. Receptet finns här. Det var ruskigt gott och jag började direkt förvanska receptet till ett mera hållbart dito. Sötpotatis kan bytas ut mot svenska rotsaker. Cashewnötter kan ersättas med solrosfrö och svarta bönor kan lika gärna vara bondbönor i denna rätt.

Det är svårt att komma runt avocado och lime, dess smaker och konsistenser är så unika. Däremot kan man dra ner konsumtionen av dessa importerade och tvivelaktiga (avokadon) grönsaker.

Kommer att lagas igen i Getingedalen!

En annan god middag var bondbönor på portugisiskt vis. Detta åt vi till durrakorn men det hade varit lika gott med svenskt matspannmål, havre eller vete.

Istället för fläsk använde jag lite vegetariska baconbitar. Bönor, koriander, lök och vitlök från egen skörd.

Det har också experimenterats med rabarber. Dels för att den tar alldeles för stor plats i frysen, dels för att jag får så sjukt stor skörd varje år. Det måste gå att göra något mer av denna. Om det ingår citronjuice i ett recept så borde det funka med rabarberjuice i åtminstone hälften av fallen?

Eftersom jag kraschade vår råsaftcentrifug med just rabarber så gjorde jag på ett annat sätt denna gång. Koka upp, mosa och sila av.

Koka upp…
…sila av…
—och frysa in!

Jag ber att få återkomma med en utvärdering när jag har provat detta några gånger.

Jag äter helst av egen skörd eftersom det både är bra för jorden, dess invånare, min mage och plånbok. Som downshiftare (har fortfarande inte kommit på något bättre begrepp) gäller det att hitta vägar som inte tvingar mig att använda kontokortet. Att shoppa mindre är dessutom klimatkamratligt så därför är det lite spännande att hålla koll på kontoutdragen.

I januari har jag faktiskt inte handlat någonting utöver alla måsten. Måsten i mitt liv är mat, apoteksvaror (ej skönhetsprodukter), bensin, vissa medlemskap, kollektivtrafik och 1-2 restaurangbesök/månad.

Det där sistnämnda går förstås att ifrågasätta men för mig är dessa restaurangbesök alltid kopplade till umgänge med vänner och ofta en kulturell aktivitet. Sunda saker. Hälsosamma saker.

I mina inköp av mat ingår också tvättmedel, hushållspapper och sådant. Med vissa medlemskap menar jag idrottsförening och kulturförening. Idrott är hälsa men även socialt umgänge. Kulturföreningsbiten är mer eller mindre kopplat till mitt jobb så det kanske jag faktiskt inte ens behöver fundera över.

Bensinkostnaderna skulle jag väldigt gärna vilja göra något åt, ja alla kostnader som har med min nuvarande bil att göra. Jag går i konkurs varje månad på den bil jag har och när vintern är slut måste det bli en förändring på den fronten.

Särskilt om jag ska fortsätta yoga i stan. Den bilresan är rena ångestresan. I framtiden ska jag inte yoga varje vecka i grupp. Varannan får räcka.

En annan typ av återkommande utgift som jag vill förändra är prenumerationer. Papperstidningarna i brevlådan är betydligt färre än för ett par år sedan men jag ska nog se över detta en gång till. Dessutom betalar jag för Netflix och en annan i hushållet kostar på sig HBO Nordic. Nödvändigt? Jag köper också Storytel varje månad eftersom jag helst konsumerar böcker på det sättet. Där är jag dock helt säker på att jag gör klimatet en tjänst och att läsa är hälsosamt.

Den enda kostnad i januari som inte ligger inom ramen för något av ovanstående är säcken med tösalt för 49 kr. Visst är det härligt med vinter och snö men ibland innebär det också isig trappa och risk för liv och hälsa. Jag tror inte att brutna ben är ett dugg bra för klimatet.

Garanterade kostnader i februari kommer utgifterna för frö att bli! Ett angenämt utlägg som oftast brukar generera återbäring i slutet av sommaren. Jag brukar faktiskt kunna hålla mig på en sansad inköpsmängd. Jag vet vad jag behöver. Dessutom har jag rekordmycket egenodlat frö i år vilket ska bli spännande.

På ICA Maxi, där jag oftast handlar mat, har man förstått att det börjar klia i fingrarna hos odlarna. Strategiskt placerat direkt innanför entrén står det nu jord, fröer och annat spännande som hör till säsongen.

Många av produkterna är riktigt bra, det är både ekologiska fröer och KRAV-märkt såjord men jag behöver ingenting av det där. Jag ska snart inventera mina fröer och därefter brukar jag beställa hos Runåbergs, de står för sund fröpolitik. Resten är jag självförsörjande på.

Ekologisk såjord för den som inte förberedde sin egen i höstas.

En utställning som pågår för fullt på Örebro Konsthall är hundraåriga Gerd Görans. Eftersom hennes karriär har varit så lång så är också hennes konstnärsskap ganska brett. Det är långt ifrån allt som faller mig i smaken men det finns verkligen några målningar som är helt underbara. Ett plus i kanten, och orsaken till att jag skriver om Gerd Görans utställning här, är motiven med grönsaker!

Jag skulle gärna ha denna målning med morötter och svamp ovanför soffan. Nej i köket förresten.
Kul med tygpotatisar!

Konsthallen har gratis entré och ligger nära busshållplatsen. Kultur für alle.

Nu ska jag knäcka alla nötter som är kvar från julen och blanda i müslin. Nästa vecka kommer jag att skriva om en specifik plats på Bali. Garanterad odlarinspiration utlovas!

The Big Apple

Varför New York kallas för The Big Apple är omdiskuterat. Det finns flera olika teorier och historier och ingen vet riktigt säkert varifrån benämningen kommer. 

Att New York State är landets näst största producent av äpplen har ingenting med saken att göra men det faktum att man ser äppelodlingar överallt på landsbygden känns ändå som en kul koppling till smeknamnet.

På västra sidan om Manhattan flyter Hudsonfloden och den fortsätter norrut i många mil. Området runt denna floddal kallas för Hudson Valley och det är ett bördigt område med gynnsamt klimat.

Att åka till detta område i slutet av september eller början av oktober innebär mycket skördefester, Farmers Markets och liknande aktiviteter. Min syster ser äppelodlingar i alla väderstreck så det luktade lite äpple överallt utomhus.

Trots detta gjorde vi en utflykt till Angry Orchard, en äppelindustri med cidertillverkning och just denna dag ciderprovning.

Angry Orchard verkar vara en av de större cidertillverkarna i landet. Deras produkter syns på de flesta barer i New York. Ingen småskalighet här inte. En liten rundtur i deras lokaler, en inblick i fabriken och provsmakning av deras cider var en trevlig utflykt.

För att inte tala om de enorma odlingarna där äpplena skördades för fullt när vi var där.

Dessutom får man allt det där amerikanska på köpet. Maten, människorna, aktiviteterna, samtalen, kulturen och vädret. Vi hade runt 25 grader varmt under hela visitelsetiden.

Träden dignade av frukt. Tidiga sorter var redan plockade medan många andra skulle skördas när som helst.
Unga träd formas för att funka i industrin. Genom att tvinga ner späda grenar får de mer frukt, en luftigare krona, kräver mindre beskärning och blir lättare att plocka av.
Nyplanteringar, klassiska äppellådor och äldre fruktträd i bakgrunden.

 

Fullvuxna träd.

De kunskaper jag har om fruktträdsodling är att om marken runt trädet är bar så är också träden besprutade. I princip så betyder det att marken är död och nästintill obrukbar. De äldre trädens rötter går så djupt att de inte drabbas av giftet som är avsett att täcka det som växer ovan jord och som alltså så småningom hamnar i våra magar. Kontroversiellt.

Nedan syns äppelodlingarna från Clintondale där min syster bor. Vi fick också bekräftat av en local att dessa träd besprutas.

Väldigt mycket frukt är ju häftigt men om man vet att det är tack vare en hel del pesticider så känns det inte lika häftigt längre.
Död mark runt stammen.

Huruvida odlingarna på Angry Orchard var organic (ekologiska) eller inte är jag osäker på. Eftersom det inte syntes några tecken på det så misstänker jag att de inte är det. Om jag hade en ekologisk farm så skulle jag nog skylta med det.

Majoriteten av äpplena som odlas i världen är inte ekologiska. De är besprutade för att bli jämna, stora, många och se aptitliga ut. Därför vill jag uppmuntra alla till att ta vara på alla trädgårdsäpplen som finns. Flera ton trädgårdsäpplen går till spillo varje år och dessa är i princip aldrig besprutade.

Nästa inlägg ska handla om ett annat studiebesök i Hudson Valley, DuBois Farms i Highland. Där var det skördekalas och dessutom organic!