Vecka 45

Det pyser, puttrar och jäser.

Sedan tidigare har jag haft ett litet intresse för fermenterade och mjölksyrejästa livsmedel, det var min sambo som introducerade mig för dessa en gång i tiden.

Men under denna utbildning har kunskaperna utvecklats och jag har breddat mitt register.

Jag tillhör dock inte dem som gladeligen äter mjölksyrade grönsaker i stora lass för att det är så gott. Jag önskade att det var så men jag äter det mer av näringsskäl. Smaken går inte riktigt hem i min mun.

Vi har varsin burk med surkål. Den ena är hetare än den andra. Jag tar ett par matskedar varje dag i hälsosyfte.

Tack och lov måste man inte äta surkål för att få i sig goda bakterier och B12, det går att syra väldigt mycket annat också. Och faktum är att vanlig yoghurt är en syrad och näringsrik produkt så man måste inte vrida ut och in på sig för att äta rätt.

Under utbildningen har vi provat att göra vegansk yoghurt på cashewnötter, kokosgrädde och innehållet i en probiotikakapsel. Funkar men det är inget för mig. Arlas ekologiska yoghurt är visserligen animalisk men svensktillverkad. Vet ni förresten vad probiotikakapslar kostar? Sjukt mycket. Här finns ännu en anledning till att äta vanlig mat med naturligt bakterieinnehåll. Dessutom kan man göra egen yoghurt på vanlig mjölk och en matsked yoghurt. Där finns tillräckligt med bakterier. Eller en matsked spad från en surkålsburk.

Surdegsbröd är en annan källa till näring och det äter jag gladeligen. Den senaste lilla fabriken i Getingedalens kök är kombuchan. Med en liten slemmig svamp, en scoby, kan du göra en näringsrik dryck på bara ekologiskt te och socker. Sockret äts dessutom upp av bakterierna i processen.

Surdegsbröd bakar jag varje vecka sedan flera år tillbaka. Det är både nyttigare, billigare, mer mättande och godare än köpebröd.

Eftersom vi är så trendiga i Getingedalen så har vi startat en kombuchafabrik. Alltså fermenterat te som vi smaksätter på olika sätt. Fast egentligen handlar det mest om den goda smaken och att det lär vara nyttigt. På bilden ser man hur kombuchasvampen/scobyn breder ut sig.
Efter veckorna med scobyn silas kombuchan och får efterjäsa med lite smaksättning. Här är det ingefära och kanel.

Så här gör du egen kombucha.

För oss vegetarianer är det inte proteinerna som är det stökiga, människan behöver inte så mycket protein som man tror, utan vitamin B12. Här gäller det att läsa på lite för att inte lida brist men den som äter mycket fermenterad mat ska inte behöva bekymra sig. Om man dessutom tillhör lakto-ovo-vegetarianerna, alltså de som äter mejeriprodukter och ägg, så är problemet ur världen.

Den här utbildningsveckan handlar teoriuppgiften om mag- och tarmhälsa, helt klart intressant, men en del av litteraturen kretsar kring den populära men även kontroversiella boken Food Pharmacy.

Där hävdas det att det finns anti-inflammatorisk mat och att man kan påverka sin tarmflora. Författarna grundar sina uttalanden på professor Stig Bengmarks studier men det finns väldigt mycket kritik mot hans metoder och resultat.

Här finns en länk till en artikel i Läkartidningen där man efterlyser en granskning av böcker om kost och hälsa.

Mer att läsa hittar du här.

Här är en annan intressant länk från Sahlgrenska universitetssjukhuset som berättar att det inte finns någon forskning som säger att enskilda livsmedel kan orsaka eller dämpa inflammationer i kroppen.

Effekten av antiinflammatorisk kost är inte vetenskapligt belagd.

Dessutom rekommenderar jag Fråga Doktorn från den 2 september i år där Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, är tydlig med att vi inte kan göra särskilt mycket åt vår tarmflora och att det finns väldigt mycket myter om mat. Myter som får oss att gå i spinn och köpa böcker skrivna på ovetenskaplig grund.

Här finns en länk till programmet. Skrolla till 10 minuter och 30 sekunder, där börjar samtalet med Agnes.

Folk verkar ha en väldig ätneuros idag.

Stig Bengmark ska dock få en chans att uttala sig i sammanhanget, här finns en ganska färsk artikel från Svenska Dagbladet med en intervju med Stig.

Och här finns en presentation från 2015.

Emma Frans, forskare, skribent och sommarpratare, dräper myter om mat i sin bok Sant, falskt eller mittemellan. Hon vill hjälpa oss att förhålla oss till forskningsresultat och uppmanar oss att vara vaksamma mot för-bra-för-att-vara-sant-rubriker. Hon har även skrivit läsvärda Larmrapporten: Att skilja vetenskap från trams.

Läs mer här och köp böckerna här. De finns även som ljudbok på Storytel.

Ytterligare saker som jäser i Getingedalen är äppelcidervinäger och kimchi. Det är tack vare utbildningen som vi testar att göra egen äppelcidervinäger och vi har kommit drygt halvvägs. Det tar ca 2 månader innan den är klar.

Vi krossade och pressade egna äpplen. Därefter hälldes juicen i ett krus med vattenlås där den jäste i en månad.
Vi levde med ett hemtrevligt bubblande i fyra veckor innan processen stannade av. Nu har vi tagit av locket och satt en duk över kruset, mest för att slippa flugor och damm, och vinägern oxiderar för fullt. Fortsättning följer.
Eftersom min smak för surkål är lite begränsad så tänker jag prova att göra kimchi istället. Det är den koreanska varianten av surkål och den görs på salladskål och andra kryddor. I ett originalrecept är det fisksås men det vill inte vi använda så jag googlade upp ett recept utan. Salladskålen är köpt men flera av smaksättarna, chili, rättika och vitlök, kommer från egen skörd.
Kimchin är långt ifrån klar så jag vill varken dela med mig av recept eller några detaljer. Fortsättning följer.

Att jästa och fermenterade livsmedel innehåller B12 verkar det inte råda några tvivel om. Och att det är lättare för kroppen att ta upp näring via kosten än från syntetiskt kosttillskott verkar det inte heller finnas några delade meningar om.

Huruvida vi kan påverka vår tarmflora, inflammationer och immunförsvar verkar dock vara ett outforskat område.

Jag råder er att vara källkritiska och att skippa ätneurosen.

Vecka 36

Ja det funkade! Att frysa piplök är en bra idé, den håller formen rätt bra även efter upptining. Nu ska jag klippa ner all min fina piplök och frysa in. Jag får nästan starta extrafrysen om allt ska få plats.

Åh, jag har så himla mycket jag vill skriva om idag men det skulle bli för långt. Jag får dela upp det och kanske spara vissa grejer till vintern när det brukar vara lite klenare med uppslag.

Dels beror det så klart på att det är skördesäsong, dels beror det på den nya utbildningen. Fast jag tänker faktiskt fokusera på uppföljning idag. Det händer lite för ofta att jag kastar ut A men aldrig säger B. Piplöken ovan var ett exempel på B.

Jag har plockat av alla Rödluvan nu. Älgen har inte kommit än. Det är första gången. Jag vet nästan inte hur jag ska hantera detta. Har aldrig behövt ta hand om min egen frukt förut.

Jag har plockat av dessa i tre omgångar men det var bara idag som jag hittade många spruckna äpplen. Funkar det likadant med äpplen som med tomater; att de spricker vid ojämn vattning?

Jag vattnar så klart aldrig mina fruktträd, förutom när de är nyplanterade, men det har ju regnat ganska mycket de senaste veckorna, skulle det ligga bakom sprickorna?

De såg alltså ut så här när de hängde kvar på trädet så det är inga fallskador.

Dessvärre har inte Rödluvan några vidare lagringsegenskaper så vi ska skaffa en fruktpress och göra juice/must. På bara ett par år har marknaden för dessa växt jättemycket. För typ tre år sedan, när jag tittade på fruktpress senast, fanns det kanske en eller två modeller och de var ganska svåra att hitta. Och helt plötsligt har jag skapat ett A i ett inlägg som skulle handla om B.

Förra inlägget avslutade jag med en bild på gröna tomater och hoppades att de skulle ha börjat mogna till idag. Häpp!

Inte bara tomater. Mina gurkor har börjat tokproducera så här på tidiga hösten. Och det är ingen inläggningsgurka så det blir mycket gurkstavar, gurkmackor, gurksallad och tzatziki framöver.

Blev det någon björnbärssmoothie i helgen då? Jorå! Eller igår (tisdag) närmare bestämt. Den blandades med en spännande grönsaksbuljong, en helt ny produkt som jag har lärt mig tack vare utbildningen. Den ska jag verkligen skriva mer om. Redan nu faktiskt.

Inom ramarna för distansutbildningen Eko-vegetariskt kök så får vi en matlagningsuppgift varje vecka. Den ska dokumenteras och redovisas i både text och bild online efteråt.

Första uppgiften innebar 100% nyheter för mig vilket var en av vitsarna med att plugga. Bredda mitt register och öka kunskaperna. Vi skulle laga en kall soppa med selleri och äpple men det var buljongen till denna som jag tände mest på. Den görs kall.

Ingredienser:

1 gul lök

5 cm purjolök (jag tog piplök istället)

1 knippe persilja

1 litet knippe färsk timjan

100 g rotselleri

100 g palsternacka och/eller morot

2 lagerblad

7 dl vatten

Eventuellt salt och peppar (det beror på vad du ska använda buljongen till)

Ansa grönsakerna. Ju noggrannare desto större möjlighet att använda det som silas bort. Hacka grovt och lägg i en blender. Pytsa i lite vatten i taget och mixa till en jämn vätska. Sila av i silduk och pressa ut den sista vätskan. Använd massan i silduken som bas i grönsaksbiffar.

En silduk för nötmjölkstillverkning – det är min nya favorit. Finare maskor än i den som jag använder till saftproduktion.
Jag blandade denna massa med ägg, ströbröd, kryddor och vitlök och stekte perfekta biffar på det.

Jag var så glad att kunna hämta alla ingredienser i mina egna trädgårdsland. Inte lagerbladen dock. Rotsellerin var egentligen inte färdig så jag behövde ta upp två stycken för att få ihop nästan 100 g.

Nästan 100 g rotselleri.
Den här ljuvliga buljongen innehåller fortfarande 100% av alla näringsämnen eftersom den inte har värmts. Och den skulle dessutom komma att användas i kalla rätter, en soppa och en smoothie, så det måste ha varit en riktig näringsbomb. Jag blev glatt överraskad av smaken. Hade förväntat mig mer 70-talsbouquet.

Och vitlöken är flätad och inhängd i köket.

Vigor har levererat.

Nästan vecka kanske det kommer att handla om rönnbär. Det är ju rönnbärsår i år, har ni sett det? Och så blir det mer kul från utbildningen.

Förresten, en uppgift var att lyssna på en pod. Jag kan rekommendera avsnitt 91 av Historiepodden; det vegetariska avsnittet.

Här kan du lyssna på det. Jag blev först lite full i skratt eftersom de låter lite lustiga men sedan blev innehållet så intressant att jag glömde bort det. Dessutom var de lite småroliga. Tydligen två historielärare.

Det finns en allmänt utbredd uppfattning om vegetarianer som går som en röd tråd genom programmet. Gissa vilken?

Och Johan Saxon är min nya idol.

Vilda vitaminer.