Redovisning

Jag lovade en massa saker i förra inlägget så idag känns det som ett redovisningsinlägg. Det var främst tre saker som utlovades: potatisskörd, sensommarsådd och vattentunnornas nya seriekoppling.

Jag tycker att det går trögt i år. Det kommer upp minnen på sociala medier som vittnar om att jag har skördat bär och grönsaker tidigare förr om åren. Men det är inte mycket  man kan göra åt den saken. Bara gilla läget.

Över till redovisningen.

Jag skördade min på pappret tidigaste potatis, Zoe, en vacker knöl som är röd både på in- och utsidan. Den tillreddes på kanariskt vis med massor av salt och tog slut på några sekunder. Typ. Tog jag något foto? Nej. Jag konstaterade dock att den inte var färdigväxt så nu dröjer det innan jag skördar nästa gång.

Recept på kanarisk potatis är lätt att googla.

De senaste åren har jag medvetet skjutit på vissa sådder. Att så rättika, rädisa, majrova och vissa andra saker i april-maj ger alldeles för dåligt resultat, särskilt om våren är varm och fin.

Många gånger handlar det om ljuset. När nätterna är så ljusa som hos oss så går grönsakerna i blom och/eller stocklöper. En rädisa blir bara en stenhård liten oaptitlig knöl med väldigt mycket blast, stjälk och blommor.  Växter kan även reagera med blomning och stocklöpning av andra orsaker, torka till exempel. Växten känner att den håller på att dö och gör allt för att reproducera sig, alltså gå i blom.

Så. Jag har sått spenat, rädisa, portlak, dill, rättika, sockerärt, sallat, majrova, broccoli-rybs och rucola. Det blir nog mer spenat när plats finns och lite mer färsk koriander vill vi ha.

Det är första gången jag gör min sensommarsådd så här tidigt. Oftast har det skett i slutet av juli. Det kan innebära att jag misslyckas men vissa grönsaker kommer att må bra av det. Sockerärten till exempel. Samtidigt som vi skördar för fullt av den som såddes i maj så sätter jag nya fröer. För majplantorna kommer att sluta producera och då är det gött med en ny omgång. När jag satte sockerärt i slutet av juli så har det inte hunnit bli någon skörd.

Om jag misslyckas med resten så får det bli en lärdom.

Spenat, majrova, rädisa och sallaten Cerbiatta som ska tåla ner till fem minusgrader. Detta såddes här om dagen. Men 30 grader, som det är nu, och små späda blad är ingen bra kombo så nu gäller det att vattna, vattna, vattna…
Sockerärten Norli såddes i en stor kruka.
Kanske att jag överdrev när jag sådde så här mycket rättika, alla kommer ju att vara skördeklara samtidigt. Ullen håller fukten i bädden.
Rucola har en tendens att gå i blom och då slutar den att producera peppriga blad. Men en sensommarsådd kan göra skillnad. Lite mörkare nätter brukar ha en annan effekt. Trots att jag har perenn rucola så är det för lite, jag skrev om det i förra inlägget, jag vill ha mer!
Vårsådd dill ger också skörd men sensommarsådd av dill ger en helt fantastiskt skörd, det är min erfarenhet.
Jag köpte en fröpåse i Japan utan att veta exakt vad den innehöll. Nej, man får inte köpa fröer utomlands, jag är medveten om det. Både fröer, bladform och smak vittnade om spenat men som med så många andra asiatiska bladväxter, typ komatsuna, mizuna etc. så är den otroligt snabb och rikgivande.
Det var inte skitlätt att shoppa i Japan…

Apropå Japan; just nu är det asienvarmt i Getingedalen, ja i nästan hela Sverige har jag förstått. Det är ingen bra tid att så på, här kämpar vi istället för fullt med att hålla liv i det som finns. Därför var det bra att vi fick ordning på seriekopplingen av våra vattentunnor!

Vi har 12 tunnor som rymmer nästan 200 liter vardera. Sex står nedanför altanen. Vi har frågat runt och hittade en firma som sålde billigt. Man måste så klart kolla vad det har varit i dem och att de verkligen går att göra rent.
Och ytterligare sex står bakom car porten. Till detta kommer två kubiktankar och ytterligare en tunna så nu börjar vi känna oss trygga när det blir torka. 2018 hade vi så klart inte klarat oss, det gjorde nästan ingen, men en vecka utan regn ska funka. Tack och lov har den här sommaren inneburit några rejäla skurar med jämna mellanrum. Det både vattnar och fyller tunnorna.

 

Inte vacker men otroligt bra. Den här har dessutom flyttats sedan bilden togs så nu står den på en mindre iögonfallande plats.

Kopplingarna mellan tunnorna köptes på Clas Ohlson. Här hittar du dem.

Slang går så klart att köpa på många ställen men vi ville ha en ganska stor diameter men inte mer än ett par meter och i Örebro finns Hydroscand på Aspholmen, där kan man köpa slang på metervara.

Nästa vecka blir det ett recept med hög självhushållningsgrad och mycket gröna-vågen-känsla. Drick, bada och vattna mycket så hörs vi!

Vecka 25

Midsommarvecka!

Med anledning av det så kommer det tre buketter i detta inlägg. Det kommer också att handla om senaste avsnittet av Odla med P1 och så blir det så klart några hänt-i-trädgården-bilder.

Det kan ha varit ett av deras allra bästa avsnitt fast det handlar väl mest om att innehållet matchade mina intressen perfekt. Oavsett vad de pratar om så missar jag sällan Odla med P1.

Ungefär samtidigt som jag står och vattnar mina gurkplantor i växthuset så börjar de prata gurka i mina hörlurar. I år har jag lite mer gurka än jag brukar. Två plantor med vanlig slanggurka, sådan som ska ätas färsk, men av okänd sort eftersom jag har fått plantorna. Den som har drivit upp dem åt mig rekommenderade just dessa å det varmaste.

Okända slanggurkor i växthuset…
…som redan blommar!

Dessutom odlar jag Druvgurka, eller Västeråsgurka som den också kallas. Detta är en bra sort för inläggning och om detta pratar de också om i Odla med P1.

Mina Druvgurkor har inte grott än så det är bara att hålla tummarna för mina erfarenheter av att så gurkfrö är ganska dåliga.

I år ska jag dock ta lärdom av flera års misstag i gurklandet. De ska skördas i tid, hellre för tidigt än för sent. Visst, gurkorna blir större om de får sitta kvar på plantan, men de blir också träiga och bittra. Gurkorna ska vattnas mycket, gärna med näringslösning i kannan, men inte direkt på stjälk eller blad eftersom de är lite känsliga.

De pratar om Parthenokarpa gurkor i det aktuella avsnittet. Mina Druvgurkor, om de gror, ska vara det. Alltså självfertila. Spännande.

När programmet redan är högintressant, och man tror att det inte kan bli bättre, så kommer ett reportage om Börje Remstam! Jag har skrivit om honom förut, i samband med en trädgårdsmässa då han föreläste, och det är hans iver över täckodlandet som fascinerar. Nu täckodlar även jag sedan några år tillbaka, även om det inte är i samma skala som Börje, och jag kommer aldrig att gå tillbaka till otäckt odlande. Det. Är. Så. Bra.

Börje föreläser. Få ni chansen att höra honom så ta den.

I skrivande stund regnar det rejält. Som en skänk från ovan kom skuren som vattnade mina odlingar och jag slapp göra det med kanna. Det börjar bli ett riktigt stort projekt att vattna för hand hos mig nu. Lite för många kvadratmeter odling.

Med täckodlandet så minimerar jag vattenbehovet. Täckmaterialet håller fukten i jorden riktigt länge.

Den ogräsinvasion som verkar ha drabbat många odlare i år märker jag bara av i mina otäckta bäddar. Nu har jag rensat bort allt som jag visade i förra bloggen och på dessa jordytor ska jag förstås lägga täckmaterial.

Nyrensat runt piplöken. Här ska täckas!

En av bäddarna som täcktes från start var kålbädden. Här får man dock se upp med ohyran istället för ogräset; kål är populärt. Då och då får jag plocka bort en och annan snigel men jämfört med många andra har jag väldigt lite sniglar. Det räcker med Ferramol och Nemaslug för att hålla problemet borta. Naturligtvis tar jag även bort alla sniglar jag hittar.

När jag hittar blad som ser ut som nedan är det ett tecken på att larverna har kläckts. De första larverna är små och kommer från kålmålen, en gråvit liten flygare som brukar flaxa upp när man ruskar på plantorna. Oftast jobbar de från baksidan på bladen så när man vänder på dem brukar man hitta dem.

Kålmalslarv strax innan sin död. Kan även ha samma gröna färg som bladet.

För att komma till bukt med detta bekymmer så duschar jag mina kålplantor med Turex/larvskydd. Det är biologiskt och godkänt för ekologisk odling. Jag tycker att det är riktigt effektivt.

Att täcka kålen med nät funkar också om man får till en praktisk och tät lösning.

Senare på säsongen är det kålfjärilens tur. Den, äggen och larverna är större och lättare att plocka bort men de är också hungrigare.

Jag har just byggt ett skydd till mina jordgubbar eftersom det ser ut att bli en fin skörd. Det ska stoppa fåglarna som annars tar bären. Det här skulle kunna vara en lösning även till kålen om man ser till att det blir tätt även i nederkant.

Konstruktionen är lätt och tillräckligt liten för att lyfta av med två armar. Vinkeljärnen i hörnen håller benen på plats. En utveckling av denna modell med ram även i nederkant, några gångjärn och en snörstopp skulle vara bra till kålodlingen. Jag vill inte ha nät eftersom fåglarna kan fastna i det men en fiberduk släpper igenom både regn och ljus. Den är återanvänd och kommer förmodligen bara hålla en säsong men då är det bara att häfta på något nytt på ramen. En spetsgardin från IKEA kanske?

Vi går tillbaka till växthuset där gurkorna bor. Nu har basilikan börjat titta upp. Jag odlar alltid massor av basilika eftersom det är lätt att frysa och vi använder det ofta i matlagningen. Genom att skörda smart så ger plantorna skörd hela sommaren. Klimatet i växthuset är perfekt för basilika. De gillar värme och avskyr vind.

Hello basil!

I växthuset har jag två druvstockar. De börjar bli grova och förmodligen har rötterna letat sig djupt för de behöver sällan näring och vatten. Jag klipper dem kontinuerligt för att de inte ska ränna iväg och för att ge all kraft åt druvorna men i år verkar det bli väldigt mycket druvor så jag har låtit en stjälk leta sig upp i taket… och där vill jag förstås att druvklasarna ska hänga i augusti…

Det verkar bli massor av druvor i år! Jag klipper bort bladmassa hela tiden eftersom jag har lärt mig att det blir för tätt annars. Druvorna möglar. Nya skott kan växa 10-25 cm/dygn. Jag skämtar inte.
Och här får jag ringla iväg – nästan fritt!

Många berättar om rekordrabarber i år. Vi har alltid rekordrabarber. Och jag har författat ett specialinlägg om rabarber som jag fyller på då och då. Där skriver jag visserligen inte om hur jag kokar saft eftersom det är så basic men jag kokar saft för det är bra att ha ibland. Jag gör den ganska syrlig och väl utspädd blir det en bra törstsläckare och god måltidsdryck. Saft-Maja är det som gäller i mitt kök och i väl rengjorda och uppvärmda flaskor behöver inte saften en enda tillsats för att klara 2-3 år i kylskåp.

Alltid väldigt mycket rabarber i Getingedalen.
Tre av sex flaskor saft till vintern.

Med anledning av midsommar så kommer här tre buketter och en potatisblomma. Det ser faktiskt bra ut, det kan bli egen färskpotatis på fredag…

Den homogena och kompakta buketten. Bara en sorts blomma och en tajt liten boll samlad i smal vas som håller ihop det. Prästkragar luktar inte hallon men ställer man dem en bit från näsan så funkar de fint för ögat.
Den gröna minibuketten. Några örter från gården samlade i liten vas står mitt i köket och sprider väldoft (= kamouflerar prästkragens odör).
Den vilda, spretiga och skräpiga buketten. Några dikesblommor, nästan meterlånga, i en glasburk på matbordet står och sänder ut midsommarkänsla och naturlighet. Skräpar friskt och obrytt.

Det finns midsomrar då blommorna har blommat över. Och så finns det midsomrar som i år, då tajmingen är fulländad.

Gå ut och grilla något grönt.