Binda upp och klippa ner

Purpurkrage

Nu kan jag se vad som är ogräs och vad som är sått. I vissa rader var det lite klurigt ett tag eftersom jag inte visste vad jag skulle förvänta mig. Hur ser egentligen palsternackans grodd ut?

Till slut lyckades jag urskilja ett mönster; vissa groddar kom med jämna mellanrum och var förhållandevis lika varandra. Först då vågade jag rycka upp allt annat.

Knölfänkål. Jag visste hur dessa groddar såg ut så här kunde jag rycka bort allt annat från början. Lärdom: Alla fänkålsfröer gror inte vilket lämnar onödiga luckor i raden –> förodla nästa år.

Nu får jag väldigt lite ogräs tack vare täckodlingen – det är en helt fantastisk metod – men jag måste lämna lite öppet där jag har sått eftersom jag inte vet exakt var grodden ska titta upp.

I vissa rader är plantorna nu så tydliga och stora att det är dags att täcka mer. Nu finns det ingen anledning att exponera någon som helst jordyta. Dessutom märker jag en markant skillnad i fukthållning med täckning. Jag har aldrig vattnat så sällan och det är jag ytterst tacksam för eftersom det är ett av trädgårdsarbetets tyngre uppgifter. Dessutom kan man resa bort ett par dagar utan bekymmer.

Potatisen klarar sig väldigt bra med små mängder vatten. Dessa har fått rabarberblad runt fötterna för att behålla vatten och näring i jorden. Dessutom blir daggmaskarna överlyckliga.

I växthuset är det dock annorlunda så klart. Visserligen täckodlar jag även där men i mindre skala. Allt odlas i kruka och torkar ut betydligt snabbare. Dessutom är det helt andra temperaturer där inne.

Inte en sommar utan två ordentliga krukor med basilika. Det är växthus som gäller för dessa. Ingen idé att försöka något annat.
De första paprikorna har börjat växa i växthuset. Här syns King of the North.

Det jag således ägnar tid åt just nu är följande:

Binda upp. I takt med att saker sticker i höjden så måste de också få stöd. Tomater, klätterbönor, humle och lite chili.

Stödgödsling. För att få snabb effekt så görs detta med flytande näring. Stinkande häxbrygder på urin, nässlor och hönsgödsel blandas med vatten och sprids medelst vattenkanna.

Täckning. Nu har det mesta grott så nu kan jag täcka all kvarvarande bar jord och spara resurser.

Inspekterande. Måste hålla koll på grejerna så att de inte utsätts för angrepp. Löss, larver och sniglar är mina största hot. Löss och larver är jag van vid men sniglar är årets nykomling. Det har bara varit en tidsfråga innan de skulle hitta hit. Tack och lov är de ganska få så jag hinner med att plocka dem.

Tjuvning. Tomaterna ger bäst skörd om man tar bort tjuvarna och låter energin gå till fruktsättning.

Vattning. Det som växer i kruka och växthus måste få lite vatten emellanåt.

Gräsklippning. No further comment.

Skördar. Jodå! Sallat, grönkål, örter och lite annat är skördeklart här!

Tomaterna bör tjuvas, vattnas och bindas upp. Jag har både tomater ute och i växthuset.
Sparrisen skördades fram till midsommar och nu kommer det fina aptitliga stänglar som läskar oss men aja baja. Nu ska sparrisen gödslas rejält och få växa upp och vila till nästa år.
Grönkålen mår förträffligt och det är mycket tack vare förodlingen. Den direktsådda kålen mår inte närmelsevis så här fint. Här har jag hittat de flesta sniglarna och ihärdig jakt och lite biologiska bekämpningsmedel har gjort nytta. Nu har jag dock börjat se de första kålfjärilarna så snart kommer angrepp nummer två. Då är jag glad att kålen redan är så pass stor och stark.
Lök på väg upp. Jag ser att löken som har fått kompost växer bättre än den som har fått stallgödsel.
Sockerärterna har redan nått till andra snöret.
Eftersom detta är zon 5 och mer än 250 meter över havet så blommar inte min fläder förrän nu. Det blir saft så klart.
Ytterligare ett mycket lyckat fall av förodling; sallaten Jericho. Jag fick frön av Farbror Grön och den här är helt ljuvlig. Finns på Runåbergs.
Jag vet att morötterna i många trädgårdar har kommit betydligt längre än så här men this is zon 5. Morötter går inte att förodla så det är bara vänta in rätt tidpunkt.
Jag har en liten avdelning i skogskanten där myntan växer. Den är duktig på att sprida sig så jag lät den växa på en plats där det är okej. Till vänster syns en äppelmynta med lite gråare, ludna och runda blad. Till höger en klassisk pepparmynta med spetsiga blad.
Glädjen över dessa är oproportionerligt stor. Buskbönor brukar vara lite kinkiga men dessa tog sig på första försöket. Däremot så har vi inte sett om de ger någon skörd. Jag har haft fina buskar utan bönor tidigare.
Av piplöken skördar jag inte längre något, det är en försommargröda. Nu får de gå i blom och vara till nytta för humlor och bin.

Lupinerna invaderar landet och i vissa kommuner ombeds medborgarna att slå dem innan de fröar av sig och förökar sig ännu mer. Men lupiner är ju fina kanske du tycker då. Förvisso, det tycker jag också, men de har en tendens att kväva andra vilda örter och växter och minskar därmed mångfalden.

Läs mer om lupinens historia och hur den bekämpas här.

Nu är det några fiffiga forskare som har kommit på att lupinbönor är en källa till vegetabiliskt protein och betydligt mera klimatsmart än kött. Och jag som förespråkar mindre kött och mer grönsaker tycker så klart att detta låter spännande.

Det betyder dock inte att du kan äta lupinerna i vägkanten. De kan till och med vara giftiga. Detta handlar om en släkting.

Läs mer om forskningen här!

Vackert i vägkanten i Getingedalen. Men på bekostnad av utarmning och en alltmer homogen flora.

Nästa inlägg skrivs i juli. Men redan? Hallå?

Samlar du på något? Ja, vatten.

Äntligen lite nederbörd. Det är lågt vattenstånd och fortfarande vattningsförbud i många delar av landet. Jag har egen borrad brunn och ingen aning om hur mycket vatten det är i den. Den har aldrig sinat iallafall.

Det spelar ingen roll. Det känns alltid helt galet att vattna odlingarna med brunnsvatten så för mig har regnet en väldigt stor betydelse.

Tänk att regn har kommit att få en helt annan betydelse för mig sedan jag blev storodlare. Det betyder liv och det går att se väldigt tydligt även på växtligheten.

Används endast i nödfall.

Det vattnar inte bara mina odlingar, det samlas även i mina tunnor till de torra perioderna. Jag skulle kunna ha flera tunnor men nu har vi skaffat två IBC-tankar (kubiktankar) som det heter. Den ena står och väntar på att förrådshuset ska få hängrännor, den andra har intagit position bakom växthuset.

Inte vacker men jag har sett flera prydliga sätt att kamouflera en IBC-tank.

Visserligen har vi inte fått upp några hängrännor på växthuset heller men det kommer att ske vilken dag som helst. I väntan på dessa har jag flyttat vatten från fulla tunnor på andra delar av tomten. Till slut hade jag faktiskt fyllt tanken. Jag föredrar kroppsarbete framför gym.

Nationaldagen bjöd på utmärkt utomhusväder så jag tillbringade hela dagen och kvällen i trädgården. Det blev jättemycket gjort och jag somnade ovaggad och mycket nöjd den kvällen.

Dagen därpå var regnig och tunnorna fylldes åter så nu är vattenbehovet säkrat för en lång tid framöver. Dessutom tog det fart i trädgårdslanden med solvärmd jord ena dagen och massor av vatten den andra.

Kålen gror…
…löken gror…
…och potatisen gror.

På alla bilder ovan kan man se att jag täcker mina odlingsbäddar. Ett av de främsta skälen till det har också med vatten att göra. Jag behöver inte vattna lika mycket när jag håller jordytan täckt. Det är stor skillnad. Farbror Grön skriver om täckodling här.

Vid flera av husets byggnader står det vattentunnor och vi har lite olika uppsamlingsmojänger för att fylla dessa.

Här har vi en avrinning från ett stuprör av fälla-ut-karaktär. På sommaren när tunnan står på plats så ser det ut som på bilden men på vintern fäller vi in flärpen, ställer undan tunnan och låter vattnet rinna ner på marken istället. Bort från huset så klart.
Bakom car porten står det tre seriekopplade tunnor. Ett utkast från stupröret leder ner i den första tunnan och sedan har vi använt borr, elrör och silikon för att fixa resten. Funkar klockrent.
Vatten samlas även här och där i olika fågel- och insektsbad. Utan insekter skulle vi inte ha en närmelsevis så fin och frodig trädgård. Och utan fåglar skulle det bli ganska ödsligt. Och lite för många insekter av det blodsugande slaget.
Törstiga hundar kan också utnyttja fågelbaden.
Nyplantering ska alltid vattnas rejält. Här har äntligen havtornsbuskarna kommit i marken och jag hoppas att de har fått en gynnsam placering. Trots att dessa är enormt torktåliga så kräver de ändå mycket vatten i etableringsfasen. Först i den nygrävda gropen och sedan ytterligare efter plantering. Genom att göra en vall av jord runt busken så stannar vattnet på rätt plats. Den sortens färdigheter lärde man sig redan som barn. Alla har väl byggt kanaler och dammar i sanden?
Trots mitt löfte att släppa på minst fem kontrollbehov varje år så blev jag ändå glad när sambon kom hem med en superklassisk regnmätare. Dels för att det är ett starkt barndomsminne när man kollade och tömde denna i mormors sommarstuga, dels för att jag just har lärt mig hur mycket regn som krävs för att grönsakerna ska vara nöjda.

Min sambo hade förstås ingen koll på att jag precis hade läst hur mycket 10 mm vatten egentligen är när han kom hem med denna gröna skönhet. På bilden har det kommit 12 mm regn och detta hände under onsdagen den 7 juni.

10 mm regn betyder 10 liter vatten för 1 kvadratmeter odlingsbädd. Om du vattnar med kanna så har du nog ganska bra koll på hur mycket du ger dina odlingar.

10 liter vatten jämnt fördelat på en kvadratmeter odlingsyta betyder att vattnet tränger ner 1 dm i jorden. Vattnar du en nysådd yta så behöver inte vattnet gå djupare men när dina grönsaker får långa rötter så måste även vattnet ner på djupet.

Läs mer om hur man mäter regn här.

Dagens tips är att Gourmetgarage har 40% rabatt på kvarvarande fröpåsar. Nej, de är inte ekologiska och det var ganska urplockat men det blev ändå ett litet inköp för min del. Vissa fröer går att lagra väldigt länge. Rean pågår till och med lördag den 10 juni.

Här ser man hur lång hållbarhet fröerna har. Bland annat. Tabellen kommer från Runåbergs.

Under nationaldagen planterades alla tomater, chilis, paprikor och annat som ska vara i växthuset i sina slutliga krukor. Dessutom fixades växthuset till så att det blir riktigt mysigt att sitta i. Nu är den härliga säsongen verkligen här.

Tomater i växthuset. Nu händer det!

 

Att odla jorden

I tisdags sändes en dokumentär på SVT som heter Sista skörden. Den visar vad som har hänt med våra jordar med den behandling de har fått under de senaste 50 åren. Det är inga muntra besked som ges men dokumentären försöker ändå att avsluta på ett hoppfullt sätt genom att visa på olika framgångsrika projekt.

Sista skörden är en 58 minuter kort sammanfattning av innehållet i utbildningen jag gick förra året. Man pratar om monokulturer, markpackning, vilka konsekvenser konstgödsel får och hur viktigt det är att vi tar hand om våra mikroorganismer.

En annan sak som jag lärde mig på kursen, och som även avhandlas i dokumentären, är näringen i maten. Den kommer i princip uteslutande från jorden så om vi inte sköter våra jordar så får vi inte heller någon bra mat.

Om man väljer perspektivet odla jorden istället för att odla grönsaker så har man kommit en lång bit på väg. Grönsaksskörden blir per automatik lyckad om jag har skött min jord.

Se Sista skörden. Den handlar om vår mat.

Jag är så glad att jag inte har förhastat mig. Det ligger fortfarande snö i Getingedalen och det är så skönt att konstatera att mina tomatplantor inte har ränt iväg och längtar ut. Jag har även varit återhållsam beträffande förodling av squash, kål, majs och en massa annat vilket känns otroligt bekvämt nu när snön fortsätter att falla och vårkänslorna endast är kortvariga.

I Getingedalen råder fortfarande vinter.
I mitten av april är dagsljuset tillräckligt långvarigt och starkt för att vissa växter ska slippa stå under lysrören. Chiliplantorna älskar söderfönstret i verkstan och några av dem blommar redan.
Jag har tre Black Jalapeno, inte för att det är någon favorit utan för att dess fröer behagade att gro, och de är först ut att blomma. Alltså det är inget fel på Black Jalapeno, det är en vacker lila-svart chili, men det hade varit roligt med lite större variation.
Eftersom det är fullt i mina söderfönster så gör fortfarande växtbelysningen stor nytta. Här står det mestadels tomater nu men även lite annat kul. Främst ser man skott av röd malabarspenat och i bakgrunden tronar en gammal kruksallat från mataffären. Efter att sista bladet ätits upp så planterade jag om stocken i rymligare kruka och satte under ljus och vips kommer ny sallat!
I vintras köpte jag sticklingar av grön malabarspenat som har vuxit ur sina krukor nu. Dags att plantera om och så fort nattemperaturen tillåter så får de flytta ut i växthuset. Malabarspenat kan tydligen växa flera meter på en sommar. Det är en tropisk värmeälskare och äts ungefär som vanlig spenat. Godast i tillagad form.
Det ska tydligen vara superlätt att ta egna frön och sticklingar av malabarspenat. Det betyder att man aldrig mer behöver köpa eller vara utan.

En orsak till att jag inte har förhastat mig är en anhopning av projekt som samtliga råkade hamna i april och maj. Å växternas vägnar kan jag kanske tacka dessa projekt för att inget har såtts för tidigt och dött frys- eller försummelsedöden.

Projekten kan till synes ligga långt från odlandet men vid en närmare titt så finns det faktiskt kopplingar.

Under Shopping på Landet gör man rätt i att besöka Asklövs Trädgårdsdesign. Och kanske mig?
Jag är en av utställarna i Älskade Lera på Bryggeriet i Nora. Förutom att jag tror att det blir en spännande utställning där allt är gjort av lera så har mitt verk en stark koppling till grönsaksodling…

Dagens sista rekommendation, och nästan namne med ovan nämnda utställning, är tidningen Älskade Trädgård. I det senaste numret råkar ni hitta ett reportage om mig!

Kom på min föreläsning!

Frågorna kommer ganska tätt och de handlar om allt möjligt. Vad jag odlar, bevattning, lusbekämpning, gödsel, växtföljd, lagring, hur det går till och bästa potatissorten.

Jag svarar så mycket jag kan, det är kul om folk vill lära sig mer om grönsaksodling, men nu tänkte jag samla ihop alla svar till en föreläsning och den kommer att hållas mitt emellan sparrislandet och kålbädden. Typ.

Det känns både tydligare och enklare att prata odling på plats så vi gör det utomhus hemma hos mig. Jag kommer att dela med mig av mina bästa tips, prata om grönsaksodlande på ett hållbart sätt och berätta om länkar, böcker och poddar som har berikat mitt odlande.

Plats: Getingedalen, 2,5 mil nordväst om Örebro

Datum: Söndag 23 april 2017

Tid: 10-13

Anmälan och frågor: Maila [email protected]

Utrustning: Kläder för utomhusvistelse, anteckningsgrejer och kanske en kamera?

Pris: 300 kr. Fika ingår!

Läs mer här.

Idag har jag lovat att redovisa rankspenatens utveckling. Än så länge går det över förväntan men det är lååååång tid kvar innan detta är en högt klättrande buskig perenn som ger tidig skörd av gröna blad.

Att jag fick fart på de tröga fröna känns som en seger i sig och faktum är att efter förra veckans lilla hallelujamoment så har ytterligare lika många fröer grott och planterats.

Det här är alltså det jag pratar om. Några rankspenatfröer som har grott på blött hushållspapper…
…och försiktigt planterats i jord och fortsatt att växa!

Fortsättning följer.

Jag hade också lovat att skriva om vikten av att skynda långsamt. I januari vaknar odlardjävulen till liv och mycket tack vare sociala medier. När andra lägger ut bilder på saker som gror gäller det att andas djupt och inte jämföra sig.

Några kanske bor i Skåne eller odlar i zon 1. Sverige är långt.

Andra kanske har stora utrymmen och tillräckligt med växtbelysning för att kunna härbärgera så stora plantor inomhus i flera månader.

Vissa har uppvärmda växthus som de kan ställa ut sina plantor i, lyllos dem.

De flesta har det nog ungefär som jag; växtzon 3-7, begränsade utrymmen, dåligt med ljus, bara kallväxthus eller inte ens det.

DÅ SKA MAN VÄNTA.

Det betyder att jag ännu inte har satt några tomatfröer. Inte heller några bönor, kålplantor eller squash. De skulle inte ha mått bra. Blivit långa, rangliga, svaga och sköra. Nu drar det dock igång på riktigt. Ungefär sex veckor innan jag kan sätta ut något börjar jag. Och i mitten av april har vi ungefär 14 timmar naturligt ljus på mina breddgrader och alltfler plantor klarar sig utan extrabelysning.

Lena Israelsson har skrivit den enda odlarbok man egentligen behöver men är även en bloggare. I februari skrev hon ett ljuvligt inlägg med rubriken Om vådan av att tjuvstarta. För att sammanfatta innehållet i Lenas text och samtidigt citera skribenten:

”ge fan i att så gurka i februari!”

Den enda bok du egentligen behöver. Den är bäst.

Jag hör alltför ofta hur man förbättrar sin jord med för stor iver och för lite kunskap. Det snackas jordfräsar, sand, torv och djupgrävning och jag tänker bara NEJ! STOPP!

Det tar tid att få en fin jord och det enda hållbara sättet att förbättra sin jord, både strukturen och näringen, är att tillföra organiskt material. Världsledande på det området är färskt gräsklipp men egentligen är allt av intresse. Uppkrattat, nedklippt, bortrensat, gallrat, tjuvat – lägg det på din jord. Om du har tillgång till kompost, stallgödsel, ensilage eller halm så kompletterar du med det. Maskar och mikroorganismer jublar och gör jobbet åt dig!

Du kanske inte får en fin odlingsjord i år men nästa. Och nästnästa. En bra jord är ett långsiktigt projekt. Andas och gör något annat kul under tiden. Kom på min föreläsning så ska jag berätta jättemycket mer om just detta.

En annan sak som vi – den hårda vägen – har lärt oss att vänta med är fruktträdsbeskärning. Äppelträd rekommenderas att man klipper under JAS-månaderna (juli, augusti, september) men då tycker vi att lövverket stör, man ser inte hur grenarna går.

Därför har vi valt att följa den gamla bondepraktikan istället; vi klipper runt jul. Trädet är i dvala och det är ingen risk att det blöder eller savar i snittytorna.

Nu har vi dock anledning att omvärdera våra klipprutiner, vi har nämligen någon som klipper åt oss och det gör hen ungefär så här års. Hen saknar dock kunskaper i trädbeskärning vilket innebär att vi alltid måste gå efter med sekatören och snygga till.

Älgen är hungrig på vårvintern och tar allt den kommer åt. Späda fjolårsskott av fruktträd verkar vara ett bra alternativ enligt skogen konung och det finns något härligt med att ha älgar i trädgården men de är kompromisslösa. Beskärning av äppelträd sker enbart på deras villkor så det enda vi har att göra är att rätta oss efter dessa. Härmed lägger vi således ner julklippningen och nöjer oss med snyggbeskärningen efter älgarnas besök.

Någon har inte gått kursen.

I vissa fall kan man inte starta för tidigt. Mangold, som är både köldtålig och tvåårig, såddes sent i höstas och skördades endast försiktigt. Därför kommer den nu igen med små späda aptitliga skott. Under mangoldens andra år i livscykeln går den i blom, det är så naturen fungerar (varifrån skulle man annars ta fröer?), men det dröjer till varmare dagar. Till dess har vi gröna blad till salladen.

Mangolden är en tuffing, växer intill snön.

Vintersådd av robusta grödor gjordes i växthuset för ett par veckor sedan och där har redan de första fröerna börjat gro. Det visade sig att ruccolan var minst känslig mot kraftiga temperaturväxlingar. Här har jag snart något som kan komplettera mangolden i salladen.

Välkommen upp!

Själv skyndar jag så långsamt jag kan mot 50 men idag tog jag ett steg närmare.

47

Har ni beställt fröer från Gourmetgarage någon gång? Det gjorde jag för första gången i år. Det kommer jag att skriva mer om i nästa inlägg. Dessutom kommer jag att avslöja mina inspirationskällor.

Getingedalens Gröna blir grönare.