Mera grönt på menyn

Det börjar bli dags att fundera på julmaten. För mig är det egentligen inte så viktigt att den är julig, bara den är god.

Att tänka utanför boxen är den stora utmaningen, iallafall för köttätare. Det måste inte vara vegetariska motsvarigheter till sill, skinka och köttbullar. Fast även jag fastnar gärna i traditionens träsk och längre ner i det här inlägget kommer det ett recept på julskinka utan kött.

Min ambition är att jobba med smaker som vi förknippar med jul fast i andra former. Senap, saffran, kål, nötter, rödbetor, kanel och en massa andra goda grejer kan göra den tristaste rova till gourmetkäk.

I Finland är det vanligt med kålrotslåda till jul och det har jag haft förmånen att få smaka. Ni förstår säkert att jag gillade det eftersom jag absolut ska göra en sådan i år. Särskilt som jag har finfina kålrötter kvar i landet!

Till julens låda!

Förra året gjorde jag gravad morot som sedan skivades och åts med hovmästarsås. Det var väldigt gott men i år har jag inga egna morötter så jag får väl köpa ett knippe. Det tar emot… Fast jag har en himla massa morotsslantar i frysen från tidigare skördar, det kanske går att använda dem?

Det här receptet är vanligast men i senaste – och sista – numret av Vegourmet fanns en annan variant där man hyvlar morot och häller över en lag med ättika, råsocker, vatten, rökarom, paprikapulver, vitpepparkorn, dill, senapsfrö och lagerblad. Kanske ska prova något nytt?

För övrigt tycker jag att det är skittråkigt att Vegourmet lägger ner nu.

Sista numret. Urtrist.

Årets nobelmiddag var lite spännande. Varmrätten innehöll mest vegetabilier och köttet räknades som ett tillbehör. Fast egentligen är det bara en fråga om hur man formulerar sig. Det var kött och rotsaker på tallriken. Som alltid. Fast genom att inte presentera köttet som huvudingrediens kanske man kan styra hjärnan och låta grönsakerna få spela lead guitar. Alltid något.

Här är ett klipp där man ser hur varmrätten tillagas. Det vore kul att göra den här kålrotsrullen någon gång!

Nu till julskinkan. Ett vanligt substitut på julbordet är helstekt rotselleri och det är himla gott men en produkt som ger lite köttigare konsistens är seitan. Seitan är en glutenprodukt och blir proteinrik tack vare spannmålet.

Förr var det lite knepigt att hitta vetegluten men nu finns det på ICA.

Receptet är långt och kan se lite avskräckande ut men det beror på den stora mängden kryddor och örter.

Degen:

4 dl veteglutenmjöl

3/4 dl dinkelsikt

1 msk bjäst

1 tsk rosmarin

1 tsk timjan

1 tsk salt

2 msk rapsolja

1 stor gul lök

1 vitlöksklyfta

1 dl rött vin

1,5 dl vatten

1 msk ajvar

1 msk soja

1 kapsyl rökarom (Liquid Smoke)

svartpeppar

Buljongen:

1 dl rött vin

1 dl vatten

1/2 grönsaksbuljongtärning

1 tsk olivolja

1 krm rosmarin

1 lagerblad

Instruktioner:

Blanda vetegluten, dinkelmjöl, bjäst, rosmarin, timjan och salt i en stor bunke. Hacka lök och fräs i olja i en kastrull. Pressa i vitlöken. Tillsätt rödvin, vatten, rökarom, soja och ajvar. Peppra och låt puttra några minuter. Mixa blandningen och låt den svalna något.

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ner vätskan i de torra ingredienserna och låt en hushållsmaskin med degkrok knåda degen. Ju längre den får jobba, desto finare och segare deg.

Forma degen till en stek och lägg den i en liten oljad ugnsfast form. Sväng ihop buljongen i en kastrull och låt koka ett par minuter. Ös buljongen över steken och baka den i mitten av ugnen. Ös den med jämna mellanrum. Efter 60 minuter sänker du värmen till 150 grader och bakar i 30 minuter till. Klart!

Jag brukar senapsgriljera steken på klassiskt vis för att få julskinkskänsla.

Överbliven seitanstek hackar jag ner till grytbitar och använder i pastasås.

Istället för fisk i sillinläggningar kan man använda aubergine eller stora bitar av konserverad champinjon. Båda dessa ger ett silliknande tuggmotstånd.

Snart ska jag skörda min rosenkål och dessa kan tillagas på väldigt många olika goda sätt men en favorit är ugnsbakad med olja, rökt paprikapulver, salt och –  på slutet – lite parmesan.

Grönkål och svartkål hamnar nog i en sallad tillsammans med apelsin och nötter och rödbetorna blir en klassisk rödbetssallad eftersom det är för gott för att ändra på.

Det blir nog jul vad jag än äter.

Frökatalogerna börjar trilla ner i brevlådan! Det är dags att börja inventera och fundera på nästa års odling. De första fröerna ska ju sås snart så det är bäst att starta planeringen.

Må lucia vara god mot dig.

Green dinner is served!

Idag ska jag presentera några recept som alla innehåller minst en ingrediens från odlingarna. I helgen hade vi kalas och då bjöd vi på denna måltid. Det italienska köket har inspirerat till nästan hela middagen men en var också rysk, som ett litet minne från vår resa.

Vi inledde med att bjuda på surgurka med smetana och honung.

Gurkorna på bilden är skivade men vi serverade hela gurkor. Om man inte har syrad gurka så funkar även saltgurka. Till detta är en klick smetana och en fast honung magiskt gott. Tillsammans blir det en unik smaksammansättning som man inte kan ana i förväg.

Från den ryska hotellfrukosten.

Nästa rätt, eller snarare en mellanrätt, var rostad svartkål med olja och salt. Med lite parmesan, och kanske ytterligare några kryddor, blir det ännu delikatare men vi skulle komma att bjuda på så mycket mer efter kålen att vi skippade det.

Ta  bort den tjocka nerven i mitten på bladen och hacka dem sedan grovt, 4-6 bitar från varje blad. Blanda bladen med olja och salt, mycket mindre än man tror, och sprid bladen i en långpanna. Låt dem rostas i 175-200 grader, rör om någon gång, till de är krispiga. Låt dem helst inte bli bruna, då får de en bitter smak. Det tar ungefär 10-15 minuter totalt. Ät dem som chips ungefär.

Till förrätt eller sallad gjorde vi en klassisk insalata caprese. Skiva mozzarellaost och en bra tomat, varva dessa skivor med basilikablad på ett fat. Salta och peppra och ringla över en god olja. Ibland kan några droppar mörk balsamicovinäger var gott till.

Huvudrätten bestod av pasta och som så ofta sägs om italiensk mat; ju enklare desto bättre. Se till att ha bra råvaror så räcker det med några få.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja och parmesan

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar, kanske parmesan och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Till dessert serverade vi en rabarbersemifreddo. Receptet hittar du här. En halv sats av det länkade receptet ger fyra generösa portioner.

De ingredienser som kom från egen skörd var gurka, svartkål, tomat, basilika, salvia, vitlök och rabarber.

Sen var vi väldigt mätta och nöjda.

Påminner om föreläsningen den 28 oktober! Komsi komsi!

Mitt i juli

Det är onekligen riskfritt att hänga tvätten ute. Den här sommaren kommer att gå till historien. Jag tycker synd om djuren som får lida och står i kö till nödslakt. Om vi inte åt så mycket kött… så skulle inte behovet av foder vara så stort… och betydligt mindre vatten skulle det gå åt… Just saying.

Tillgången på halm och ensilage kommer inte att vara lika stor efter denna sommar. Det är många småodlare, inklusive jag, som har köpt sådant av närmaste lantbrukare. En del balar håller inte tillräckligt god kvalitet för dem eller djuren men för oss är det fortfarande värdefullt.

Det näringsrika gräsklippet uteblir i år. Gräsmattan har inte bara stannat i växten, den har dött. Inget klipp till vare sig täckning eller gödsel.

Jag har dock aldrig förlitat mig på gräsklipp, det beror på vår multiklippmaskin, så jag använder andra saker att göda med. I dessa tunnor gör jag nässelvatten och guldvatten och det blandar jag i vattenkannan.

En grundgödsling med stallgödsel och kompost på våren räcker ungefär en månad. Därefter stödgödslar jag i vätskeform, det har snabb verkan. Ungefär en gång varje eller varannan vecka sker det.

Vissa saker gynnas av det varma och torra vädret. Jag har en del löss på växterna men det kunde ha varit mycket värre. Det har även dykt upp ganska mycket larver på kålen. Först var de så pass få att jag kunde klämma ihjäl dem med fingrarna men sedan ökade mängden och då fick jag ta till andra medel.

Kålfjärilen lägger ägg på baksidan av kålbladen.

Jag använder ett biologiskt medel som heter Turex, det är en bakterie, som jag sprutar på kålen. Visst, jag måste vända på varje blad så att medlet hamnar på baksidan, men jag har tack och lov inte större odling än att jag fixar det.

Svartkålen är riktigt tjusig.
Savoykålen håller på att knyta sig!

Det är ett riktigt bra frukt- och bärår. Hallon är jag i och för sig bortskämd med men man ska aldrig ta något för givet.

Förutom de hallon som jag äter stora mängder av till frukost så fryser jag in bären i portionspåsar för vinterns alla smoothies.
Hallonen är torra, fasta och lättplockare. Förutom att jag måste ha heltäckande klädsel eftersom de växer i värsta nässelsnåret.

Ett bär som jag inte är bortskämd med är körsbär. I år var det tydligen perfekta förhållanden för dessa. Vi har tre körsbärsträd. Två av dem har vi planterat själva, och dessa får klent med bär, det tredje är ett självsått träd av okänd sort som vi hittade ute i slyn. Där kommer det massor av bär!

Lite sura men goda!
Än så länge äter jag dem färska. Funderar på vad jag ska göra med dem?

Ärter och bönor verkar inte vara särskilt torkkänsliga så det kommer av alla sorter. Det visade sig att megaärtan Lokförare Bergfält inte alls var träig utan precis som en sockerärta ska vara. Fast dubbelt så stor.

Bergfälts jätteärta.
Minns inte vilken ärta detta är men det är ingen sockerärt, de ska få svälla upp och sedan spritas.
Brytbönor! Tyvärr tappar de den läckra färgen i kokningen.
Vaxbönor blir det också.
Bondbönorna jobbar ganska snabbt…
…medan blomsterbönorna satsar mer på höjd och blommor.
När jag beställer sättlök från Klostra så är det inte antal utan vikt som gäller. Den här gången var lökarna ovanligt små vilket innebar att de var väldigt många. Efter att ha satt mina tre lådor med lök i prydliga rader så hade jag massor av sättlök kvar. Dessa hällde jag ut på en kvadratmeter jord som var över och enligt alla ”regler” så växer de alldeles för tätt men de mår fint… och blasten är ju också god.

Utomhustomaterna levererar lite bättre än de i växthuset. Visserligen är de fortfarande gröna men sommaren är ung. Jag klipper bort en del av bladen så att de inte stjäl så mycket energi och solen kommer åt tomaterna vilket jag tror är bra.

Ju större desto träigare. Det gäller åtminstone fänkål och det lärde jag mig första gången dessa odlades. De ska skördas i tid och sedan är det bara att hålla tummarna att de inte blev träiga på grund av torkan.

Rödbetor är alltid träiga så dessa kan skördas nu – och senare.

Det växer ganska mycket humle i Getingedalen, en del har en bra plats, andra fick lite sämre placering. Jag kunde aldrig tro att de skulle ta så stort utrymme. De täcker lite för stor yta i odlingsbäddarna för att det ska vara roligt. Värdefull jord som jag hellre har till grönsaker. Nu ska dessa lådor byggas om nästa år eftersom de håller på att falla sönder och då har jag en idé om hur man kanske kan göra istället. Men det är inte alltid som teori och praktik håller sams.

Vackert är det hur som helst. Och slangvindan får stå framme för jämnan denna sommar.
I växthuset är det lätt att hålla koll på fukten i jorden eftersom allt växer i någon form av behållare. Kruka eller låda. Basilika är ett måste i vårt växthus varje sommar.

Jag tror att jag har släppt taget om allt som växer dåligt. Jag skiter i att vattna och dalta med dessa och koncentrerar mig på sånt som vill växa istället. Dessutom har jag börjat så nya saker nu. När nätterna blir längre och så småningom svalare (ha!) så är det ett perfekt läge för vissa grödor. Mer om det i nästa inlägg!

Tre rötter, två recept och en bra tidning

I skrivande stund regnar det i Getingedalen. Det var länge sedan, kände nästan inte igen ljudet. Visserligen trist men då kanske lite av det tjocka snötäcket smälter snabbare.

Det var kanske under den strålande påsken man skulle ha tagit fram kameran. Jag gjorde det idag istället.

Förodlingen går långsamt framåt men jag tänkte berätta om en annan sak idag; den rekordgoda vinterlagringen och några recept kopplade till detta.

Det nybyggda skafferiet har testkörts i vinter. Skulle det bli minusgrader? Skulle rotsakerna må bra? Skulle det bli för torrt?

När det var som kallast ute blev det nästan noll grader i skafferiet och vi var beredda med en kupévärmare. Då insåg vi att det bara var nere vid golvet som det var så kallt. Ju högre upp i skafferiet desto varmare. Väldigt funktionellt.

De flesta rotsaker vill ha plusgrader men ändå så få som möjligt. Om det är 1-2 grader så stannar nästan åldrandet helt och hållet och grödorna faller i dvala. Optimalt.

Vi byggde några ljustäta trälådor, ungefär som gamla hederliga potatislådor, där vi har förvarat potatis, palsternacka, rödbetor och morötter. Det har funkat över förväntan. Jag är van vid att några rötter ruttnar och att jag måste rensa i påsar och lådor med jämna mellanrum. Denna vinter har allt hållit sig fräscht, spänstigt och aptitligt.

Potatisen Foxton är fortfarande lika fin som när den skördades.

Visserligen satsade jag på rotsaker med goda lagringsegenskaper och hur mycket detta har varit avgörande vet jag inte. Det var svårt att hitta ekologisk och fast vinterpotatis men man kan inte få allt. Foxton är mjölig och man får helt enkelt anpassa matlagningen.


Ett recept som jag gärna vill dela med mig av är nedanstående potatismuffins.

600 g potatis

50 g smör + smör till formar

3 dl riven ost

3 ägg

örter, till exempel persilja, timjan och dill

ströbröd

salt och peppar

Skala och koka potatisen. Smält smör och låt det brynas till gyllene utan att brännas. Sätt ugnen på 150 grader. Pressa potatisen med en potatispress, häll i  smör,  hackade örter och riven ost. Rör om och knäck i ett ägg i taget under omrörning. Salta och peppra.

Smörj och bröa portionsformar. Fördela smeten i formarna, en sprits är ett bra hjälpmedel, till 2/3. Ställ formarna i en långpanna med några cm vatten. Låt grädda i ca 45 minuter eller till muffinsen har fått fin färg.


Några andra rötter som också har klarat vintern galant är palsternacka och morot. Jag har aldrig hört talas om vinterpalsternacka så där tar jag helt enkelt en sort som jag gillar men när det gäller morötter så valde jag sort med omsorg.

För första gången odlade jag en vintermorot med goda lagringsegenskaper och precis som med potatisen så har den mått förträffligt i vinter. Rothild från Runåbergs är sorten.

Rothild och Student, side by side.

Precis som med potatis så är detta två mycket användbara grönsaker i vårt hushåll men vi provade en ny rätt till påskbordet som var vansinnigt god. Receptet kommer här:


1-1,5 kg morötter och palsternackor (även andra rötter funkar)

en god olja

flingsalt

Sätt ugnen på 225 grader. Tvätta, skrubba och skala (om det behövs) rotsakerna. Dela dem på längden och fördela dem på en bakplåtsklädd långpanna. Häll över olja och blanda runt. Rosta i ca 25-30 minuter, rör om någon gång. Ta ut och salta.

Gör en egen pesto (eftersom det är överlägset mycket godare än köpepesto):

0,5-1 dl valfria naturella nötter eller solrosfrön

1 kruka basilika

2 vitlöksklyftor

2 dl riven ost med lite drag

1,5-2 dl olivolja

salt

mandelspån

Det bästa verktyget för att göra en pesto är en matberedare med knivar eller liknande. Jag har en stavmixer med några olika tillbehör som är perfekta till detta. Som en minimatberedare.

Mixa vitlök, basilika och ost till en crème. Häll i oljan, lite i taget tills allt har blandat sig. Sist häller jag i nötterna och mixar väldigt kort stund eftersom jag vill behålla lite knaprighet. Smaka av med salt.

Låt de rostade rotsakerna svalna lite, ringla peston över och toppa med mandelspån.


Avslutningsvis vill jag ge er två tips. Det första är nya versionen av tidningen Vegourmet. Den har bytt skepnad och i Getingedalen är vi mycket nöjda med uppdateringen. Ett riktigt tjockt nummer späckat med väldigt bra recept. Mycket snyggt fotograferat och hållbarheten går som en röd tråd genom innehållet. Dessutom är jag faktiskt stolt delägare i Vegourmet även om min del är väldigt, väldigt liten…

Tips nummer två är Karoline Jönssons senaste projekt. Karoline är bekant från flera olika sammanhang, dels har hon skrivit inspirerande böcker, bland annat Det Goda Gröna och Det Gröna Skafferiet men även från (det lätt utskällda) TV-programmet Vegorätt.

Självklart tycker jag att detta är spännande att läsa eftersom jag pysslar med ungefär samma sak. Strävar efter självhushållning, äter vegetariskt och bloggar en gång i veckan.

Nu har hon gett sig själv en utmaning genom ett självhushållningsprojekt som varar under 2018. Varje vecka bloggar hon om sin utveckling och sina tankar. Här finns bloggen och det finns även en pod kopplad till projektet. Avsnitten hittas i bloggen.

Nästa vecka blir det en rapport från läget i förodlingen.

Mellanläge i mellandagarna

Mellandagsstämningen har lagt sig över Getingedalen. Julen är inte bara ljuv och härlig, den är ganska intensiv och uppstyrd också. Jag fick iallafall en riktig pyjamasdag under juldagen och nu ser mellandagarna ut bli rätt lugna också. Tills jag kom på att det är dags att planera nyårsmiddagen. Men det är ju ett val jag gör, ingen som kräver det av mig.

Det är så skönt att kunna lägga saker bakom sig så jag kör ända in i kaklet för att kalendern ska vara så tom som möjligt under årets sista vecka. Och det är inte bara jobb och andra ansvar, det är även julbestyren.

Visst är det småmysigt att spela jullåtar på spotify samtidigt som man kokar knäck och slår in paket men det blir knappast någon vila och det känns nu.

Då är jag glad att ha alla matrester så att man snabbt kan få i sig lite kvalitetsmat utan att även det ska bli jordens projekt. Den gravade moroten till exempel. Var har du varit hela mitt liv?

Foto lånat från DN.

Det blev så ultralyckat och gott att det kommer att bli ett stående inslag på alla framtida bufféer som jag är inblandad i. Eller knytkalas. Eller förrätter.

Inte nog med att det var fantastiskt gott, det är ett av mina överlägset bästa sätt att tillreda alla morötter som jag odlar. För att inte tala om dillen. Trots att jag har kilovis med dill i frysen så odlar jag det ändå varje år. Bara en rad. Det är ju så gott till den färska potatisen. Jo, men det blir ändå ytterligare ett kilo som ska omhändertas och få plats i frysen.

Här kommer receptet igen.

Här är ett bra recept på hovmästarsås som är obligatoriskt till denna rätt. Dessutom får man göra av med ytterligare lite dill. Med en stavmixer är det lätt att få ingredienserna att binda sig.

Till detta ville jag göra någonting som liknar Janssons frestelse men valde palsternacka eftersom jag har många och fina sådana. Det blev jättegott.

PALSTERNACKSGRATÄNG

4 palsternackor

2 schalottenlökar

2 dl grädde

1 dl mjölk

1 msk kapris

olja

ströbröd

smör

salt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och riv palsternacka och finhacka löken. Stek löken i oljan tills den blir mjuk. Blanda palsternacka, lök, kapris, salt och peppar i en ugnsfast form. Häll över grädden och mjölken, toppa med ett lager ströbröd och några smörklickar. Gratinera i ca 30 minuter.

Just nu är det väl ingen odlarfröjd precis, mina blogginlägg känns lite krystade men vad ska man göra? Jo man kan passa på att ta en trädgårdsrunda eftersom mycket av snön smälte bort. Helt plötsligt ser man saker igen och det fanns en och annan överraskning som tittade fram.

Savoykålen kommer visserligen inte som ett huvud men där stod den med spänstiga, friska och aptitliga blad. Trots väderomslag, snö, regn och kyla. Nu snackar vi härdig.
Av grönkålen hade jag kanske förväntat mig att den skulle vara fin så här års men jag kan ändå inte sluta att förundras över hur enormt mycket jag har fått ut av dessa plantor under året. Tack vare att de är så härdiga så satte jag ut dem tidigt (hade förodlat dem inomhus) och sedan har de funnits där för mig. Månad efter månad. Skräpfoto by the way.
Här är ett foto av samma grönkål i maj.
En liten tur förbi örtagården ger mig beskedet att salvian fortfarande är jättefin. Jag som hastade ihop en salviapasta på, vad jag då trodde var, den ”sista” salvian för några veckor sedan. Nu kanske jag ska passa på att göra samma rätt en gång till? Den var nämligen groteskt god. Här finns receptet.

Nästa gång vi hörs är det 2018 men fortfarande mörkt, kallt och knappast någon odlingssäsong. Fast jag borde verkligen ta tag i fröerna nu. Har jag sagt det förut? Och jag som brukar vara så duktig på att odla inomhus; mikrogrönt, skott och groddar. Vad har hänt? Det krävs nog ett nytt år med ett lämpligt tema och en hård spark där bak.