Vecka 23

Såg ni min månadssummering vecka 22? Och alla bilderna från Göteborg? Nej inte jag heller. Det blev inget inlägg vecka 22. Livet, jobbet och ohälsan kom emellan och jag kapitulerade.

Här skulle jag faktiskt vilja skriva lite om den bedrövligt sjuka vintern, våren och försommaren men jag har gått kursen där jag lärde mig att aldrig skriva om sådant. Om det inte är en hälsoblogg förstås. Men att aldrig få vara helt frisk, aldrig kunna motionera ordentligt och att inse att jag inte orkar det jag brukar orka är nedbrytande. Nej nu skiter vi i det.

Det är klart att ovanstående har haft inverkan på takten i trädgården men det brukar ordna sig i slutänden. Och att mina preparerade odlingsbäddar fortfarande gapar tomma känns bättre än när jag tycker att jag har ont om plats.

Jag tror att några bilder på sånt som har lyckats är dagens bästa medicin. Här kommer en dagsrapport i bilder.

För några år sedan stannade jag på Stolpens Trädgård mellan Örebro och Karlstad. (Jag skrev om det här.) Därifrån fick jag med mig en skitliten pionplanta. Det är en av de prydnadsväxter som jag verkligen gillar och nu är jag så lycklig över att den har vuxit sig stor och ska till att blomma!
Hej pionknoppen!
Något annat som är på väg att blomma är gräslöken. Den här tussen har alltid vuxit upp mellan två trappsteg och det tycker vi är charmigt så den har fått vara kvar.
När vi ändå pratar lök så är det roligt att se hur snabbt vitlöken växer och att de flesta plantor verkar ha överlevt. Det är dock mindre roligt att se hur den redan börjar gulna i början av juni. Detta trots flitig gödselvattning en gång/vecka. Jag får uppenbarligen öka dosen.
Jag har flera hundra plantor av vitlöken Vigor men bara en rad av Klicki. Klicki är sååå mycket kraftigare än Vigor. Jag ska ta eget utsäde av Klicki förstås. Klicki har inte börjat gulna, trots samma behandling. Intressant…
Vi fortsätter på temat lök. Så här såg rödlöken ut, den som jag odlade från frö, när den planterades ut. Å ena sidan friska plantor med bra rötter, å andra sidan så himla ynkliga. Som sagt, det ska bli spännande att se hur stora de blir.
Gropodlingen breder ut sig. Än så länge ser det ut att vara ett vinnande koncept.
Här är piplöken. Och en helskotta massa ogräs. När man inte hinner få på täckmaterialet i tid blir det så här. Fast i bäddarna med täckmaterial upplever jag också att det är ovanligt mycket ogräs. Det kanske är ett riktigt ogräsår? Som en reaktion på förra årets torka? På samma sätt som aspen reagerade med att skicka ut miljoner fjuniga frön?
Svartkålen mår förträffligt. De har kommit över utplanteringschocken och växer fint. Täckmaterialet håller trots allt det mesta ogräset borta.
Vitkålen har också knubbat på sig ordentligt. En planta dukade under helt men det måste man räkna med.
Jag försöker hålla takten ”en-om-dan” för att känna mig nöjd vid läggdags. Den här lådan är full av olika rotsaksfröer. Morot, palsternacka, rödbeta, rättika och rotselleri. Täckmaterialet ska så klart läggas på innan ogräset får fäste.
I ärt- och bönlådan mår bondbönorna fortfarande jättebra.
Nu har bondbönorna fått sällskap av en hel påse sockerärtsfrö. Jag vräkte på rejält eftersom fåglar brukar picka upp några av fröerna. Den här gången har jag satsat på Norli, en sort som är mångas favorit.
Precis som med pionen så har våra blåbärstrybuskar varit pyttesmå i några år och jag har glatts åt att de bara har överlevt. Nu har de äntligen börjat leverera bär!
Humlen levererar alltid.
Chiliplantorna som har bott överallt i vårt hus i vinter har klarat avhärdningen och flyttat ut i växthuset. Längre än så har de inte kommit. En omplantering står på agendan. När chiliplantorna försvann från huset så kände vi en lättnad och konstaterade att vi inte ska övervintra så många plantor nästa vinter. Fast övervintrade plantor levererar alltid mer frukt…
Jordgubbarna mår jättebra. Förra året tog jag bort alla plantor och började om med små revskott. Det verkar har gjort susen. Och det verkar vara ett vinnande koncept. Det blir jordgubbar varannat år i fortsättningen om jag inte startar ytterligare en odling… Jag har köpt virke för att kunna bygga en enkel bur åt dessa. Den ska kläs med kålnät, tyllgardin eller fiberduk. Fåglarna har en tendens att äta upp våra jordgubbar.
Lite näringstörstande är de allt men det är skönt att ha extraplantor när någon dör. Och när det blir plats över.
Det är fortfarande några bäddar som gapar tomma. Gödselpreppade och redo. Fast det ger mest mersmak, ingen stress. I köket ligger nämligen fröpåsar som bara väntar på att få tömmas.
Precis som förra året så satte jag min potatis nervöst tidigt. Och precis som förra året verkar det ha funkat bra. Vi åt faktiskt egen potatis på midsommar 2018 och jag hoppas få upprepa det i år.

Skönt att få göra denna summering av sånt som har lyckats. Skönt att få till ett inlägg över huvud taget. Skönt att det är helgdag imorgon.

Nu tänkte jag inte lova ett dyft. Inte ett ord om vad som väntas i nästa inlägg. Den som lever får se.

Vecka 20

Nu planterar jag ut. Det finns en hel del som tål kyla, både frost och minusgrader, och dessa får komma ut i odlingslådorna nu. Dels börjar näringen ta slut i förodlingskärlen, dels börjar det bli lite trångt.

Gula hjärtblad indikerar att näringen börjar ta slut. Med transparent låda kan jag också se att rötterna behöver mer plats. Alla grödor med något ryskt i namnet brukar vara köldtåliga.

I förra inlägget visade jag hur odlingslådorna prepareras med kompost innan jag planterar. Fast komposten räcker inte till alla mina odlingar, det blir kogödsel till resten. Lite hönsgödsel också. Kogödsel tillför näring på lång sikt medan hönsskiten är rena raketbränslet.

Jag gräver inte ner gödningen så långt. Med regn kommer ändå näringen att förflyttas neråt i jorden och mina förodlade plantor behöver näring direkt.

Med 2018 års torka som erfarenhet så inför jag nu en ny planteringsmetod. Har ingen aning om det bli lika torrt i år men varför chansa? Sedan tidigare täckodlar jag, det är ett grymt bra sätt att behålla fukten i jorden, men nu inför jag även gropodling.

Gropodling. Kålen är precis utplanterad och därefter vattnad.

Om varje liten planta sitter i en försänkning så kommer bevattningen att bli effektivare. Vattnet rinner ner i gropen, närmare plantan och dess rötter. Förhoppningsvis genererar det mindre vattenåtgång vilket är bra när den resursen är begränsad.

På bilden ovan har jag ännu inte lagt på täckmaterialet. Ibland lägger jag på det sist och ibland först. Att lirka in täckmaterialet mellan plantorna eller att sära på det för att plantera känns hugget som stucket.

Nu ligger täckmaterialet på plats.
Här sitter jag tryggt och skönt i min lilla grop.
Vitlöken Vigor får gödselvattning en gång i veckan. Antingen med stallgödselsoppa, nässelsörja eller kiss.
Bondbönor är min favoritböna. Och i år är jag extra lycklig över att de gror eftersom jag har odlat fram fröerna själv! Här hade jag ännu inte kommit på att jag ska odla i grop.
Jag har tjatat om att jag vill ha mer perenn piplök, kan inte få nog av piplök, så nu har jag anlagt en hel låda med bara piplök. De är förodlade och sedan planterade i knippen om 3-5 plantor. I grop förstås. I år får de bara växa till sig, kanske även nästa år, men sedan har jag förhoppningsvis ett stort och återkommande skafferi av tidig piplök. När skördesäsongen är slut har man dessutom vackra blommor att vänta.

Vi har en magnifik hägg på tomten och den blommar just nu. Förutom att den avger en underbar doft så står den precis i anslutning till bikuporna. Gissa om det surrar i häggen? Att ta in en bukett med spretig hägg ger skön doft i hela huset. Visserligen vissnar den på 4-5 dagar men det kan det vara värt.

Det går att göra saft på hägg, precis som med fläder, och den får en behagligt blommig smak med touch av mandel. Kom ihåg att byta ut citrus mot rabarber! Att pickla hägg är också möjligt. Det har jag aldrig provat men recept finns här!

 

Just nu är det som mest fart på bina och vår biodlare, alltså han vi hyr kuporna av, säger att vår plats är bra så nu har vi skyskrapskupor.

Över till något helt annat. 2016 gick jag en distansutbildning på Karlskoga Folkhögskola i småskalig odling. Den var grym, jag blev 100 gånger bättre på att odla, både ur ett lokalt och globalt perspektiv. Utbildningsformen passade mig perfekt dessutom.

NU ÄR DET DAGS IGEN!

I höst börjar jag och min sambo på en distansutbildning i Ekovegetariskt kökVårdinge By Folkhögskola. När jag läste kursbeskrivningen kändes den klockren och innehållet matchar den utveckling som vi har pratat om i flera år i Getingedalen.

Det var mycket i kursens innehåll som attraherade mig men hållbar matlagning, framtidens mat, matfoto, aktuell debatt, globala sammanhang, vegetarianismen historia och förädling av vilt och ogräs är några av de saker som fick mig att söka. Att vi gör detta tillsammans, min sambo och jag, känns också stimulerande.

Här är en liten film om utbildningen.

Avslutningsvis kommer två rekommendationer:

Den 25 maj är det plantloppis på Clarion! Jag har skrivit om den förut men gör det gärna igen. Här kan du läsa mer. Jag säger bara hållbarhet, sojakorv och Kvinnohuset. Tre synnerligen goda skäl till att komma till Clarion.

Den 30 maj är det Tysslingedagen! Inte nog med att jag står på en himla kul station (nummer 27) och säljer keramik, det finns hela 15 stationer på temat plantor och trädgård!

Tysslingedagen
Tysslingedagen

En sak varje dag. Så resonerar jag kring odlingarna nu. Om jag tänker på allt som måste göras blir det för mycket men om jag tänker att jag bara behöver plantera ut en sak eller gödsla en låda så blir det överkomligt. Och på en vecka har det plötsligt hänt massor. Beviset på om jag har lyckats med det kommer i nästa blogg.

Vecka 19

Idag kommer jag att skriva om jord, förflyttning av jord och jordförbättring.

Förra veckan trodde jag att jag skulle ha börjat förodlingen av resten men det blev inget av med den saken. Kylan kom tillbaka och det regnar, snöar, haglar och töar om vartannat. Inget inspirerande odlarväder.

Fast det fyller mina vattenkärl. Tunnor och tankar står inte längre tomma och det känns betryggande. Dessutom passar jag på att så köldälskande växter, till exempel spenat. Den brukar bli som bäst när det är kyligt. Spenaten i växthuset var skördeklar redan förra veckan och sedan dess har den dessutom börjat gå i blom. Växthuslivet är lite påfrestande med temperaturväxlingar mellan 0 och 30 grader. Spenaten stressas av det.

Bondbönorna har börjat gro. Det är så tillfredsställande att se det eftersom jag har odlat fram fröerna själv. Förra året satte jag också bondbönor från egenodlade fröer men de grodde inte. Jag hade gjort fel helt enkelt. Årets fröer har odlats fram med betydligt mer kunskap i bagaget.

En sak som jag lovade att berätta om idag, och som jag kan hålla, är hur jag har flyttat sjuka mängder jord.

Bakgrund: vi har sex odlingslådor som står vackert i en cirkel tillsammans med sex humleplantor som växer likt ett cirkustält ovanför lådorna. Ögat gillart.

Vackert men osmart. Those were the days.

Det visade sig redan första odlingsåret att lådorna har helt fel form för en ergonomisk odling. Man når inte mitten utan att kliva runt i jorden. Och det bör man inte. Man når inte att luckra, man når inte att vattna, man når inte att rensa ogräs, man når inte att så, man når inte att gödsla, man når inte att skörda. Men det är snyggt.

Lite senare drabbades vi av det som man både önskar och befarar. Humlen växte sig stor och tjusig med den konsekvensen att en tredjedel av odlingslådorna inte gick att odla i. Humlen skuggade eller hängde ner och täckte jorden. I takt med detta så trasslade humlen in sina rötter i odlingslådan och det blev allt mer tjorvigt att grepa.

Superfint men inte funktionellt.

Till slut började lådornas sarger att falla isär och det tackade vi ovanligt nog för. Äntligen skulle vi få arrangera odlingsbäddar med smartare form och med betydligt mer medveten placering. Permakultur fanns inte ens i mitt vokabulär när de första lådorna byggdes.

Detta innebar dock en förflyttning av jord. Stora mängder jord. Det är inte bara sjukt tungt utan även jobbigt för en som helst röjer så lite som möjligt i jorden. Nåväl, alla alternativ var sämre så en vacker dag, eller två, hände det.

Skottkärra efter skottkärra fylldes, flyttades och tömdes.
En av de gamla lådorna i förgrunden och två av de nya i bakgrunden. Humlens linor satt fast i lådorna så en ny anordning var nödvändig.
Den nya fästanordningen är inte krångligare än så här. Här kan man tro att jag odlar nässlor istället för humle.
Tre gamla lådor tömda och borttagna. Luftigt! Lite gräsfrö på detta så är saken sojabiff. Påpälsad sambo samlar kraft inför nästa låda.
Två nyfyllda lådor! I botten ligger det kartong för att isolera mot rotogräs, därefter ligger det grov trädgårdskompost i form av grenar och dött bös. Dessutom lade vi ner en död huggorm och några av de halvmurkna brädorna från de gamla odlingslådorna. Hügelbädd!

Hugelkultur är en komposteringsprocess som uppstår i upphöjda odlingsbäddar byggda på gamla ruttnande trästockar och annat komposterbart material som grenar, bark och barr etc. Processen förbättrar jordens bördighet, vätskeansamling och jorduppvärmning vilket gynnar plantor odlade på sådana högar.

Citatet kommer härifrån och det är en väldigt bra text. Tycker jag. Fast jag vill helst skriva med tyskt ü eftersom det heter Hügel, inte Hugel.

Det blev jord över. Ganska mycket. Vi som hade räknat så noga. Fast med böset i botten och den luckrare strukturen så får inte allt plats. Det blir nog en eller två bäddar till i vår.

När jag ändå rullade omkring med skottkärran (= när jag ändå var helt slut i kroppen) så tömde jag komposten också. Finfin näring, producerad mellan våren 2017 och våren 2018. Därefter fick det stå och gotta till sig (= läcka värdefull näring/avge onödig koldioxid till atmosfären). Det där med Bokashi är nog inte så dumt trots allt…

Mustig kompost!
Av gammal tradition lägger jag komposten i bädden som jag ska odla kål i. Så funkar min serieodling helt enkelt. Denna myllas ner och bryts ner ytterligare av alla stackars omtumlade maskar och andra organismer.

Nu har jag nämnt Permakultur ett par gånger i detta inlägg. Därför vill jag visa den senaste boken i ämnet. Den är precis nyutkommen och översatt från danska. Har inte hunnit läsa alls men återkommer med en recension.

Här beställer du boken. Jag fick min inom en vecka.

Dessutom vill jag berätta om mitt specialinlägg om rabarber! Jag har alltså publicerat ett inlägg med mina samlade recept innehållandes rabarber och det är inga klassiska recept, bara de som jag har upptäckt i mitt projekt Ersätt med rabarber. Eller vad jag ska kalla det. Inlägget kommer inte att vara statiskt utan uppdateras när jag hittar nya recept eller sammanhang då man kan ersätta med rabarber. Det blir som en bank helt enkelt. Här är inlägget!  Min senaste upptäckt där jag ersatte citron med rabarber var hollandaisesåsen som vi åt med sparris här om dagen. Funkar hur bra som helst.

Kom ihåg Clarions Plantloppis den 25 maj!

Vecka 18

Nu är den här! Koskiten från Lions. Prima gödsel. Här ska fixas!

Det är torrt hörrni. Det känns oroväckande. Men väderappen säger att det kanske ska regna lite de kommande dagarna. Hoppas.

Det blir många bilder i dagens blogg. Det händer mycket så här års och jag blir glatt överraskad för allt. Det är så kul när saker trivs hos mig trots brist på vård och vatten.

Vi börjar med fruktträden. Visserligen var det flera stycken som blev uppätna av harar i vintras men de flesta lever. Och flera av dem som hararna gnagde på lever också. Än så länge.

De äldre träden verkar inte vara intressanta för harar. Barken är väl för grov och trist. Däremot så gillas de av älgar men nu är många av träden så stora och starka att de står pall för älgarnas framfart. Dessvärre får vi inte behålla frukten men det är en annan femma. Nu ska vi njuta av blomningen och Rödluvan visar vägen.
En av förra veckans besökare.
Vårt gamla sorgliga plommonträd Opal har varit nära döden länge. Och förra sommaren, den torra och soliga, gav Opal ganska mycket god frukt. Nu ser det inte så hoppfullt ut. Förra årets skörd var kanske sista rycket.
Med anledning av Opals hälsa så önskade vi oss ett nytt plommonträd, ett Czar som ska vara tåligt i vår zon. Vi fick det och det har överlevt vintern. Verkar inte vara särskilt intressant för harar.
Körsbärsträd har vi två stycken och de levererade rejält förra året, precis som de flesta fruktträd. Fast i höstas fick vi ytterligare ett körsbärsträd som annars skulle ha dött plantskoledöden. Stella kanske inte trivs hos oss men hon har börjat året fint.

Jag gillar perenna grönsaker eftersom de kräver mindre skötsel och resurser. Mycket klimatsmart mat. Varje år försöker jag utöka beståndet av perenna och ätliga växter och här kommer ett gäng som verkar ha överlevt fint.

Hej Lungroten! Eller Gode Kung Henriks Målla som den också kallas. Titta på bladen så ser ni släktskapet med mållorna. Den här bladgrönsaken är godast på försommaren men vissa gillar den inte alls. Det beror väl på hur den tillreds. Dessutom ger den fröställningar på sensommaren som kan användas som quinoa. En riktig allroundväxt.
Min favorit piplöken. Har förodlat massor i år för jag vill ha hur mycket piplök som helst. Väldigt goda stjälkar som ersätter de flesta andra löksorter och får sedan vackra gräddvita alliumbollar, lätta att ta egna fröer från. Det finns både ettårig och perenn piplök. Jag satsar så klart på den perenna.
Rabarber, hur perenn som helst. Jag kommer så klart att fortsätta mitt experimenterande med rabarber som ersättare för citrusfrukt och redovisar så mycket jag kan här på bloggen. När sargen börjar ge vika så hittar de unga skotten så klart nya vägar ut i ljuset.
För en vecka sedan såg jag absolut ingenting av ramslöken men nu är den här och det är nu den ska ätas. Och jag gillart. Dels är den supergod, dels ersätter den köpelök. När den går i blom så försvinner bladen och när blommorna går i frö ska man vara snabb att ta dessa och plantera på önskad plats. Den förökas endast med färska fröer.
Lyckan är… att hitta rankspenat på väg upp! Som jag daltade med denna sådd 2017… och som jag sörjde att den dukade under 2018 i torkan. Men icke! Den bara vilade lite. Här kommer rankspenaten! Detta är en klättrande bladgrönsak som smakar bäst på försommaren. Därefter är den bara en skön, grön klättrare.
Spansk körvel! Akta dig den sprider sig och tar över fick jag höra men hos mig är den lagom. Smakar smarrigt av lakrits och är fin som krydda. Sägs dämpa behovet av socker i rabarberrätter och frökapslarna är som små karameller.
Vintersallat är ingen perenn men precis som gurkört och ringblomma så blir den nästan perenn… fast den kommer upp precis var som helst. Här dök det upp i kanten mellan odlingslådan och gräsmattan…
…och här hittade jag ett knippe i en odlingslåda 10 meter från den ursprungliga växtplatsen.

Växthuset har fått nytt tak! Det var verkligen dags och det tog en arbetsdag. Det förra taket har hållit i… ja det är just det som är frågan. När byggde vi växthuset? Jag gissar på mer än tio år. Nu är det inget snack om när det nya taket kom på plats; söndagen den 28 april 2019. Note to self.

Gamla taket skruvas bort. Tur att en i hushållet inte räds höga höjder.
Östra sidan redo för nytt material.
Vi valde ett opalvitt tak med tio års garanti. Allt kostade ca 2000 kronor så om det håller vad det lovar blir det inte dyrt. Plast kanske är tristare än glas men det blir betydligt bättre klimat i växthuset med plast. Det lättaste sättet att kapa korrugerad plast är med vinkelslip. Snittet blir snyggt och inga sprickor alls.
Så mycket som möjligt skruvas från stege men till slut måste man tyvärr upp på taket och balansera.
Skillnad.
Obekväm arbetsställning sades det…
…denna var tydligen skönare.

I växthuset står förodlingen av kålplantor kvar. Den bör komma ut på friland, helst igår, så jag hoppas kunna visa det i nästa inlägg.

Vi är väldigt sugna på ny näring och större växtyta.
Om all denna grönkål överlever så kommer 2019 bli grönkålsåret. Fast jag vet att det är bra att ha grönkålsplantor i reserv. Några dör i utplanteringen av chock, några hamnar i vägen för en snigel.
Pelargonerna har fått flytta ut. Den här Mårbackan överlevde vintern på ett praktfullt sätt och blommar redan.
Spenaten börjar bli skördeklar!

Utomhus har jag sått köldtåliga saker som sallat, rädisa, bondböna och dill. Dessutom har vitlöken börjat titta upp och ska gödselvattnas vilken dag som helst. Det är mycket enklare att gödsla med vätska när planteringen redan är gjord och det ligger täckmaterial på ytan.

Hej vitlöken Vigor!
Hej rädisorna!

I verkstan står det diverse plantor på tillväxt, jag tycker att de växer lite sakta men de ser friska ut. Ja ja, det löser sig i slutänden.

Aubergine, paprika, rotselleri, tomater och olika sorters lök står under extrabelysning och växer till sig. Inte långt kvar till utplantering.

Nästa vecka hoppas jag kunna berätta om ett tungt jobb. Nästan för tungt men det är en förutsättning för att kålen och löken ska få komma ut. Jag ska mäta jordtemperaturen igen och jag ska dra igång förodlingen av resten. Dessutom ska jag skörda nässlor och kanske lite kirskål.

Det är en händelserik tid i trädgården just nu.

Vecka 17

Trots att det är nästan en hel vecka kvar av april (och tur är väl det för jag behöver hinna fixa några saker innan maj börjar) så kommer här en månadssummering. Nästa gång jag skriver är det maj och då vill jag hellre berätta om odlingarna.

Fast först vill jag återkoppla till en sak som jag skrev om i mitt förra inlägg. Rapporten som The Lancet och EAT har tagit fram och som handlar om hur vi behöver äta för att det ska finnas någon framtid. Igår fick jag senaste Buffé, ICAs tidning, och då skrev de om rapporten i reportaget En kulinarisk tidsresa.

Tidigare i år presenterades den stora och omdebatterade rapporten Food, Planet, Health från EAT-Lancet-kommissionen som förordar en kraftigt reducerad konsumtion av kött- och mejeriprodukter för att skona både miljö och människor /…/.

(ICA Buffé, #04 2019, sidan 16)

Genom att gå igenom mina utgifter för april så får jag en bild av min konsumtion och huruvida jag lever som jag lär. Det blir liksom tydligare och mera svart på vitt.

Utgifter som inte redovisas här är försäkringar, huslån, återbetalning av studielån, livsmedel och bilkostnader. Jag har tidigare berättat om hur vissa av dessa går att påverka men inte andra.

Frisörbesök; orkar inte gå in på behovet av detta. (Det finns ekologiska frisörer och man kan be om miljövänliga hårvårdsprodukter.)

– Storytel, Netflix och HBO Nordic; underhållning i flera lager. Behöver vi verkligen både Netflix och HBO Nordic? (Vetenskapsradion Klotet sände ett intressant avsnitt om data och vad det har för påverkan på klimatet.)

– Nya sommardäck och byte till dessa. En nödvändighet.

– Skosnören, det fanns inget kvar att knyta med. (Det går att göra snören av nässelstjälkar men där går gränsen för mitt självförsörjande.)

– En trätång till matlagningen som jag har sneglat på länge. Vill skicka den svarta av plast som smular sig åt fanders. Trätången är dessutom lokalproducerad.

– Penséer. Kunde inte motstå en låda med violfärgade penséer på Plantagen för 49,90. Dessa är planterade i en låda utanför dasset och faktum är att de brukar blomma till oktober. (Det här är ett exempel på att jag inte alltid lever som jag lär.)

– Träning. Jag lade 60 kronor på lite roligare löpning. Värt varenda öre.

Utöver detta har jag lagt lite pengar på god mat och dryck eftersom det förhöjer min livskvalitet flera kilometer, några spännande fröer och lite välgörenhet.

Penséerna utanför dasset som jag kommer att njuta av i minst ett halvår. Ätbara dessutom men dessa industriblommor skulle jag inte stoppa i munnen. Vem vet vad de är behandlade med? Däremot så klipps dessa ner ett par gånger och nästa generation blommor – de har jag inga problem att äta.
Tången av Mats Herminge som äntligen finns i Getingedalen.

Jag konstaterar att jag handlar väldigt lite kläder, kroppsvårds-/skönhetsprodukter och allt färre pappersprenumerationer. Och jag saknar det inte.

PLANTLOPPIS

Jag vill tipsa om Clarions Plantloppis! Så vitt jag vet görs det bara reklam på Facebook (än så länge) men här är en länk till evenemanget.

Lördag 25 maj kl. 11-15 blir det alltså plantloppis på Clarions innergård Terrassen.

Vi kommer bland annat att sälja tomatplantor som vi planterat från överblivna tomater från frukosten. Från personalens favoritblommor finns sticklingar, allt från palettblad till pelargoner. Vi hoppas också på att du vill sälja dina favoriter av plantor och sticklingar.

För varje såld planta skänker Clarion Hotel Örebro 10 kr som går direkt till Kvinnohuset.  Det kommer också finnas sojakorv och gofika till försäljning.

Jag gillar allt med detta; tomatplantor från överblivna tomater, välgörenhet och sojakorv.

Nu kommer snart koskiten från Lions Kilsbergen och jag kan göra i ordning bäddarna på riktigt. Jag har satt all potatis, alla bondbönor och även några andra köldtåliga växter. Om detta ska jag berätta mera i nästa inlägg.

Och hur blev det med påskliljorna då? Slog de ut lagom till påskafton? De har aldrig haft bättre tajming.

Glad påsk sa liljorna. IBC-tanken i bakgrunden är TOM. Så himla TOM. Det är en torr vår och skogsbränderna har redan drabbat Sverige. Ska det bli som 2018? Härligt men mycket svårodlat…

Vecka 15

Vårvinter. Aprilväder.

Det är kallt. Snösmältningen går långsamt och det är inte mycket fart på naturen.

Idag har jag lovat en rundvandring i trädgården med kamera så det ska ni få. Jag tänkte även bjuda på ett bra recept, ett intressant lyssningstips och dessutom är det dags att beställa lokalproducerad stallgödsel!

Långsamt, långsamt så smälter snön. Det är bara området närmast skogen som har snö kvar.
Marken har knappt hämtat sig efter snösmältningen men våra krokusar tittar ändå upp. De är så välkomna med sin färg. Världen är så grå så här års.
Gräsmattor och rabatter är tillplattade och nyvakna. De snabbaste växterna tittar upp så fort de får chansen. Piplöken är på gång.
Rabarbern har precis vaknat.
Snödropparna tillhör vårens vinnare. Det hörs ju på namnet. Detaljstudera en snödroppe någon gång så ska du få se på något väldigt vackert.
Det finns en del att ta hand om efter vintern. Spaljén till piprankan och porten till örtagården har gett vika för snömängderna. Dags för starkare stöd. Växthustaket har ett stort hål så vi måste byta ut det och humlens klätterlinor ska få något nytt att hålla i eftersom de gamla odlingslådorna ska bort och många ton jord ska flyttas.
Påskliljorna kanske slår ut lagom till nästa helg, det vore lite kul.
Det dök upp en hel del fin vintersallat/maché när snön smälte. I gott och prima skick. Allt hade inte klarat vintern men tillräckligt mycket. Sånt här gör mig väldigt glad!

I växthuset, trots hålet i taket, är det en helt annan sak. Här är det verkligen saker på gång. Spenaten växer, kålen gror och hortensian har vaknat till liv.

Jorå! Spenaten har växt lite sedan förra veckan.
Kålväxterna är tåliga så jag förodlar dem i växthuset. Där får de maximalt med naturligt ljus och avhärdas samtidigt. Varför jag förodlar så mycket som möjligt ska jag gå in på en annan gång.
Man får inte köpa fröer utomlands. Det gjorde jag ändå. I Japan köpte jag en påse med något som liknade asiatiska blad på bilden men det fanns inte en bokstav på påsen som jag kunde läsa så jag har ingen aning om vad detta blir. Jag vill inte uppmuntra någon att bryta mot den här regeln. Det var dumt av mig. Men skitspännande.
Nytt i min odling 2019 är majrova. Än så länge ser det lovande ut.
Här står även en låda med persilja. Jag sådde fröna i tussar vilket faktiskt syns. Visserligen har jag kvar persilja från förra året, och den är tvåårig, men jag har aldrig känt att jag har för mycket persilja. Dessutom är det trevligt att ge bort.
Hortensian bor normalt utomhus i sin stora kruka men på vintrarna får den flytta in i växthuset. Det verkar ge tillräckligt mycket skydd för att den ska överleva.

Det har varit väldigt lyckat att riva och frysa in överskottet av alla morötter. Den torra sommaren 2018 fick vi inte en enda morot men den här vintern har vi levt av tidigare skördar. Jag rev det mesta men slantade en del. Det är uppenbart att jag har mer nytta av rivet eftersom det faktiskt börjar ta slut nu. Det är snart bara slantar kvar. Note to self.

Snart är vi slut!

Det var biffdags. Visserligen har jag ett favoritrecept som jag har delat med mig av förr men det är kul att prova något nytt. Den här gången ingick det ett helt paket halloumi vilket nästan kändes som lite fusk. Det är väl ingen match att laga god mat om man får vräka i ost? Det är heller ingen match att få biffarna att hålla ihop om man får vräka i ost.

Hur som helst, jättebra konsistens och mycket smidigt tillagning i ugn, men lite tråkiga. Jag kommer garanterat att göra om dem men då blir det betydligt mer kryddor och smaker i smeten. Finhackad stekt lök, lite chili, mera sälta, örter och mer morötter i förhållande till ost. Här är originalreceptet.

Lättlagad biff med potential.

I övrigt följde jag inte receptet utan valde att koka potatis. Egen potatis. Den sista. Det är coolt. Den var hur fin som helst. Samtidigt som årets sättpotatis ligger på posten och väntar på att bli hämtad. Inte 100% självförsörjande men vi har klarat oss i nio av tolv månader.

Jag kan inte nog poängtera hur bra det är med sena och lagringsdugliga sorter!

De sista egna knölarna från 2018!

Dagens lyssningstips kommer från Sveriges Radio och deras program Klotet. Det är så tätt mellan deras måste-lyssna-avsnitt att jag prenumererar på deras program som pod. Då kommer alla avsnitten upp i min lyssningslista – ja, mina vänner i podvärlden förstår.

Ett av de avsnitt som jag vill slå ett extra slag för är Mindre kött för klimatet. Den som vill ha lite torra fakta gällande vegetarisk kost kontra animalisk får det här.

Ett annat superintressant avsnitt var Molnet slukar el som handlar om IT och klimat. Facebook, Instagram, Snapchat och alla andra sociala medier slukar el och påverkar klimatet i större utsträckning än vi förstår. Lyssna!

Bild från Vetenskapsradion Klotet.

Mitt absolut bästa köptips när det gäller stallgödsel är Lions Kilsbergen. På deras hemsida beställer man ko- eller hönsgödsel, producerad i Närke, för ett bra pris och de kör hem det åt dig. Jag handlar alltid därifrån och har inga planer på att ändra den rutinen. I år har jag beställt nio säckar kogödsel eftersom jag har hönsgödsel kvar från förra året. Här beställer du!

Så här ser det ut!

Nästa vecka hoppas jag kunna visa några fler vårtecken från trädgården och så har jag nog planterat om tomaterna. Dessutom ska jag bidra med några bra lästips.

Ut och njut!

Vecka 14

Nu har det hänt. Spenaten har grott i växthuset. Självklart har det betydelse att fröna är planterade i växthuset, det blir ju riktigt varmt där inne när solen lyser, men det är framför allt ljuset som är avgörande. Spenat behöver bara 4-5 grader för att gro.

I mitt inlägg från 11 april 2018 har jag skrivit om samma sak så jag tror att allt hände lite tidigare i år. Jag ser också på bilderna att det är lite mindre snö kvar och jorden i växthuset hade tinat tidigare.

Olika vintrar.

Den här bilden skulle lika gärna kunna vara förra årets. Nu slutar jag vattna med snö och går över till vattenkanna.

Jag har också sått en himla massa kålfröer. Dessa står i växthuset så blir de avhärdade från början. Det har funkat förr. Är också glad över att slippa ha så otroligt mycket förodling inomhus. Det kräver plats. Inga bilder från detta eftersom inget har grott. Förhoppningsvis i nästa inlägg.

Tomatfröerna är sådda och dessa gror ju på 3-5 dagar, särskilt på värmematta, så man får hänga med i svängarna om man inte vill ha plantor som skjuter i höjden.

Jag var inte riktigt med i svängarna så mina tomatplantor hann bli väldigt långa innan jag flyttade dem från värmemattan till den ljusa och svala platsen. Det kommer att ordna sig i slutänden. Tomaterna ska ju planteras om – djupt – så småningom.

Det som såddes tidigt; paprika, aubergine, olika sorters lök och rotselleri, mår bra men nu börjar de kräva gödsel. Såjorden är rätt så näringslös. Jag sköter detta med flytande gödning, det är enklast när plantorna är små och sköra.

Jag har över huvud taget gått över allt mer till att vattna underifrån. Alla växter mår egentligen bättre av det och sorgmyggorna blir färre. Sägs det. Detta kan också vara anledningen till att min första sådd av purjolök gick så dåligt. Nu har jag slarvsått purjofrön och bara vattnat underifrån och det ser lovande ut.

Jag fyller djupare brickor och tråg med vatten, gärna ljummet, och en skvätt ekologisk näringslösning. I dessa ställer jag plantorna en stund så får de suga i sig.

Kul att förodlingen av lök går så bra. Det är första gången jag satsar medvetet på att odla lök från frö och än så länge bådar det gott. När stjälkarna börjar bli 10-15 cm höga så klipper jag dem till 5-6 cm. Då lägger plantan kraft på att skapa kraftig lök istället för långa strån.
Det här är min flytande näring just nu. Det finns flera olika fabrikat. Den som vill vara självförsörjande kan använda lakvatten från bokashi eller guldvatten.

Något som har gått över förväntan är rotsellerin. Jag har alltid läst att den ska vara lite känslig men jag hade en gammal påse med frö som jag tänkte träna mig på.

Jag läste på lite. Runåbergs hemsida och Skillnadens Trädgårds råd. Dessutom hade jag inga direkta förväntningar. Dels var fröerna gamla, dels hade jag inte planerat att odla rotselleri i år. Summa summarum; jag har plötsligt väldigt många och fina plantor med rotselleri.

Jag trodde aldrig att det skulle vara så pass bra grobarhet. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas över huvud taget men här står jag nu!

I ett tidigare inlägg skrev jag om sorgmyggor och att jag använde nematoder för att bekämpa dessa. Som komplement har jag också använt klisterremsor med lyckat resultat. De var billiga och finns på Biltema. Inte så vackra men det blev lite påskkänsla med gula plastfjärilar i blomkrukorna.

Jag har fått föreläsa igen. Det var en kort historia i ett litet sammanhang men det är kul att få berätta om ätbart odlande. Alltid överraskar man någon.

Den här gången pratade jag en hel del om vitsen med att äta från det vilda och perenna skafferiet och visade samtidigt upp boken Vildplockat av Niki Sjölund. Den är riktigt bra! Förutom att berätta om allt det ätbara i våra skogar så är Niki gammal stjärnkock och delar generöst med sig av udda kryddningar och spännande tillagningar med ursprung i det vilda. 

Jag hittade en onlinekurs om höns i tidningen Lantliv som inte kostade så mycket. Jag köpte den och håller på att plöja igenom den nu. Rätt så bra tycker jag men är nog fel person att uttala sig. Jag kan ju ingenting om höns.

Hur som helst, här hittar du kursen. Och med koden KYCKLING får du 100 kronor rabatt!

Kan det bli mera påskkänsla?

I nästa inlägg blir det nog en kamerarunda i trädgården. Det som gömts i snö början titta fram. På gott och ont.

Mera grönt på menyn

Det börjar bli dags att fundera på julmaten. För mig är det egentligen inte så viktigt att den är julig, bara den är god.

Att tänka utanför boxen är den stora utmaningen, iallafall för köttätare. Det måste inte vara vegetariska motsvarigheter till sill, skinka och köttbullar. Fast även jag fastnar gärna i traditionens träsk och längre ner i det här inlägget kommer det ett recept på julskinka utan kött.

Min ambition är att jobba med smaker som vi förknippar med jul fast i andra former. Senap, saffran, kål, nötter, rödbetor, kanel och en massa andra goda grejer kan göra den tristaste rova till gourmetkäk.

I Finland är det vanligt med kålrotslåda till jul och det har jag haft förmånen att få smaka. Ni förstår säkert att jag gillade det eftersom jag absolut ska göra en sådan i år. Särskilt som jag har finfina kålrötter kvar i landet!

Till julens låda!

Förra året gjorde jag gravad morot som sedan skivades och åts med hovmästarsås. Det var väldigt gott men i år har jag inga egna morötter så jag får väl köpa ett knippe. Det tar emot… Fast jag har en himla massa morotsslantar i frysen från tidigare skördar, det kanske går att använda dem?

Det här receptet är vanligast men i senaste – och sista – numret av Vegourmet fanns en annan variant där man hyvlar morot och häller över en lag med ättika, råsocker, vatten, rökarom, paprikapulver, vitpepparkorn, dill, senapsfrö och lagerblad. Kanske ska prova något nytt?

För övrigt tycker jag att det är skittråkigt att Vegourmet lägger ner nu.

Sista numret. Urtrist.

Årets nobelmiddag var lite spännande. Varmrätten innehöll mest vegetabilier och köttet räknades som ett tillbehör. Fast egentligen är det bara en fråga om hur man formulerar sig. Det var kött och rotsaker på tallriken. Som alltid. Fast genom att inte presentera köttet som huvudingrediens kanske man kan styra hjärnan och låta grönsakerna få spela lead guitar. Alltid något.

Här är ett klipp där man ser hur varmrätten tillagas. Det vore kul att göra den här kålrotsrullen någon gång!

Nu till julskinkan. Ett vanligt substitut på julbordet är helstekt rotselleri och det är himla gott men en produkt som ger lite köttigare konsistens är seitan. Seitan är en glutenprodukt och blir proteinrik tack vare spannmålet.

Förr var det lite knepigt att hitta vetegluten men nu finns det på ICA.

Receptet är långt och kan se lite avskräckande ut men det beror på den stora mängden kryddor och örter.

Degen:

4 dl veteglutenmjöl

3/4 dl dinkelsikt

1 msk bjäst

1 tsk rosmarin

1 tsk timjan

1 tsk salt

2 msk rapsolja

1 stor gul lök

1 vitlöksklyfta

1 dl rött vin

1,5 dl vatten

1 msk ajvar

1 msk soja

1 kapsyl rökarom (Liquid Smoke)

svartpeppar

Buljongen:

1 dl rött vin

1 dl vatten

1/2 grönsaksbuljongtärning

1 tsk olivolja

1 krm rosmarin

1 lagerblad

Instruktioner:

Blanda vetegluten, dinkelmjöl, bjäst, rosmarin, timjan och salt i en stor bunke. Hacka lök och fräs i olja i en kastrull. Pressa i vitlöken. Tillsätt rödvin, vatten, rökarom, soja och ajvar. Peppra och låt puttra några minuter. Mixa blandningen och låt den svalna något.

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ner vätskan i de torra ingredienserna och låt en hushållsmaskin med degkrok knåda degen. Ju längre den får jobba, desto finare och segare deg.

Forma degen till en stek och lägg den i en liten oljad ugnsfast form. Sväng ihop buljongen i en kastrull och låt koka ett par minuter. Ös buljongen över steken och baka den i mitten av ugnen. Ös den med jämna mellanrum. Efter 60 minuter sänker du värmen till 150 grader och bakar i 30 minuter till. Klart!

Jag brukar senapsgriljera steken på klassiskt vis för att få julskinkskänsla.

Överbliven seitanstek hackar jag ner till grytbitar och använder i pastasås.

Istället för fisk i sillinläggningar kan man använda aubergine eller stora bitar av konserverad champinjon. Båda dessa ger ett silliknande tuggmotstånd.

Snart ska jag skörda min rosenkål och dessa kan tillagas på väldigt många olika goda sätt men en favorit är ugnsbakad med olja, rökt paprikapulver, salt och –  på slutet – lite parmesan.

Grönkål och svartkål hamnar nog i en sallad tillsammans med apelsin och nötter och rödbetorna blir en klassisk rödbetssallad eftersom det är för gott för att ändra på.

Det blir nog jul vad jag än äter.

Frökatalogerna börjar trilla ner i brevlådan! Det är dags att börja inventera och fundera på nästa års odling. De första fröerna ska ju sås snart så det är bäst att starta planeringen.

Må lucia vara god mot dig.

Green dinner is served!

Idag ska jag presentera några recept som alla innehåller minst en ingrediens från odlingarna. I helgen hade vi kalas och då bjöd vi på denna måltid. Det italienska köket har inspirerat till nästan hela middagen men en var också rysk, som ett litet minne från vår resa.

Vi inledde med att bjuda på surgurka med smetana och honung.

Gurkorna på bilden är skivade men vi serverade hela gurkor. Om man inte har syrad gurka så funkar även saltgurka. Till detta är en klick smetana och en fast honung magiskt gott. Tillsammans blir det en unik smaksammansättning som man inte kan ana i förväg.

Från den ryska hotellfrukosten.

Nästa rätt, eller snarare en mellanrätt, var rostad svartkål med olja och salt. Med lite parmesan, och kanske ytterligare några kryddor, blir det ännu delikatare men vi skulle komma att bjuda på så mycket mer efter kålen att vi skippade det.

Ta  bort den tjocka nerven i mitten på bladen och hacka dem sedan grovt, 4-6 bitar från varje blad. Blanda bladen med olja och salt, mycket mindre än man tror, och sprid bladen i en långpanna. Låt dem rostas i 175-200 grader, rör om någon gång, till de är krispiga. Låt dem helst inte bli bruna, då får de en bitter smak. Det tar ungefär 10-15 minuter totalt. Ät dem som chips ungefär.

Till förrätt eller sallad gjorde vi en klassisk insalata caprese. Skiva mozzarellaost och en bra tomat, varva dessa skivor med basilikablad på ett fat. Salta och peppra och ringla över en god olja. Ibland kan några droppar mörk balsamicovinäger var gott till.

Huvudrätten bestod av pasta och som så ofta sägs om italiensk mat; ju enklare desto bättre. Se till att ha bra råvaror så räcker det med några få.

Recept för två:

Spaghetti

Två klyftor vitlök

Ca 50 g smör

Ett stort fång salvia (eller två köpekrukor)

Flingsalt och nymald svartpeppar

Eventuellt olivolja och parmesan

Koka pastan al dente. Skala och finhacka vitlök. Riv salviabladen i mindre bitar. Smält smöret, häll i vitlök, salvia, lite salt och peppar. Låt puttra ett par minuter. Häll av pastan, rör ner salviasmöret, toppa med salt, peppar, kanske parmesan och ringla över lite olivolja. Om du har en kvist salvia kvar kan du ju garnera med den.

Till dessert serverade vi en rabarbersemifreddo. Receptet hittar du här. En halv sats av det länkade receptet ger fyra generösa portioner.

De ingredienser som kom från egen skörd var gurka, svartkål, tomat, basilika, salvia, vitlök och rabarber.

Sen var vi väldigt mätta och nöjda.

Påminner om föreläsningen den 28 oktober! Komsi komsi!

Mitt i juli

Det är onekligen riskfritt att hänga tvätten ute. Den här sommaren kommer att gå till historien. Jag tycker synd om djuren som får lida och står i kö till nödslakt. Om vi inte åt så mycket kött… så skulle inte behovet av foder vara så stort… och betydligt mindre vatten skulle det gå åt… Just saying.

Tillgången på halm och ensilage kommer inte att vara lika stor efter denna sommar. Det är många småodlare, inklusive jag, som har köpt sådant av närmaste lantbrukare. En del balar håller inte tillräckligt god kvalitet för dem eller djuren men för oss är det fortfarande värdefullt.

Det näringsrika gräsklippet uteblir i år. Gräsmattan har inte bara stannat i växten, den har dött. Inget klipp till vare sig täckning eller gödsel.

Jag har dock aldrig förlitat mig på gräsklipp, det beror på vår multiklippmaskin, så jag använder andra saker att göda med. I dessa tunnor gör jag nässelvatten och guldvatten och det blandar jag i vattenkannan.

En grundgödsling med stallgödsel och kompost på våren räcker ungefär en månad. Därefter stödgödslar jag i vätskeform, det har snabb verkan. Ungefär en gång varje eller varannan vecka sker det.

Vissa saker gynnas av det varma och torra vädret. Jag har en del löss på växterna men det kunde ha varit mycket värre. Det har även dykt upp ganska mycket larver på kålen. Först var de så pass få att jag kunde klämma ihjäl dem med fingrarna men sedan ökade mängden och då fick jag ta till andra medel.

Kålfjärilen lägger ägg på baksidan av kålbladen.

Jag använder ett biologiskt medel som heter Turex, det är en bakterie, som jag sprutar på kålen. Visst, jag måste vända på varje blad så att medlet hamnar på baksidan, men jag har tack och lov inte större odling än att jag fixar det.

Svartkålen är riktigt tjusig.
Savoykålen håller på att knyta sig!

Det är ett riktigt bra frukt- och bärår. Hallon är jag i och för sig bortskämd med men man ska aldrig ta något för givet.

Förutom de hallon som jag äter stora mängder av till frukost så fryser jag in bären i portionspåsar för vinterns alla smoothies.
Hallonen är torra, fasta och lättplockare. Förutom att jag måste ha heltäckande klädsel eftersom de växer i värsta nässelsnåret.

Ett bär som jag inte är bortskämd med är körsbär. I år var det tydligen perfekta förhållanden för dessa. Vi har tre körsbärsträd. Två av dem har vi planterat själva, och dessa får klent med bär, det tredje är ett självsått träd av okänd sort som vi hittade ute i slyn. Där kommer det massor av bär!

Lite sura men goda!
Än så länge äter jag dem färska. Funderar på vad jag ska göra med dem?

Ärter och bönor verkar inte vara särskilt torkkänsliga så det kommer av alla sorter. Det visade sig att megaärtan Lokförare Bergfält inte alls var träig utan precis som en sockerärta ska vara. Fast dubbelt så stor.

Bergfälts jätteärta.
Minns inte vilken ärta detta är men det är ingen sockerärt, de ska få svälla upp och sedan spritas.
Brytbönor! Tyvärr tappar de den läckra färgen i kokningen.
Vaxbönor blir det också.
Bondbönorna jobbar ganska snabbt…
…medan blomsterbönorna satsar mer på höjd och blommor.
När jag beställer sättlök från Klostra så är det inte antal utan vikt som gäller. Den här gången var lökarna ovanligt små vilket innebar att de var väldigt många. Efter att ha satt mina tre lådor med lök i prydliga rader så hade jag massor av sättlök kvar. Dessa hällde jag ut på en kvadratmeter jord som var över och enligt alla ”regler” så växer de alldeles för tätt men de mår fint… och blasten är ju också god.

Utomhustomaterna levererar lite bättre än de i växthuset. Visserligen är de fortfarande gröna men sommaren är ung. Jag klipper bort en del av bladen så att de inte stjäl så mycket energi och solen kommer åt tomaterna vilket jag tror är bra.

Ju större desto träigare. Det gäller åtminstone fänkål och det lärde jag mig första gången dessa odlades. De ska skördas i tid och sedan är det bara att hålla tummarna att de inte blev träiga på grund av torkan.

Rödbetor är alltid träiga så dessa kan skördas nu – och senare.

Det växer ganska mycket humle i Getingedalen, en del har en bra plats, andra fick lite sämre placering. Jag kunde aldrig tro att de skulle ta så stort utrymme. De täcker lite för stor yta i odlingsbäddarna för att det ska vara roligt. Värdefull jord som jag hellre har till grönsaker. Nu ska dessa lådor byggas om nästa år eftersom de håller på att falla sönder och då har jag en idé om hur man kanske kan göra istället. Men det är inte alltid som teori och praktik håller sams.

Vackert är det hur som helst. Och slangvindan får stå framme för jämnan denna sommar.
I växthuset är det lätt att hålla koll på fukten i jorden eftersom allt växer i någon form av behållare. Kruka eller låda. Basilika är ett måste i vårt växthus varje sommar.

Jag tror att jag har släppt taget om allt som växer dåligt. Jag skiter i att vattna och dalta med dessa och koncentrerar mig på sånt som vill växa istället. Dessutom har jag börjat så nya saker nu. När nätterna blir längre och så småningom svalare (ha!) så är det ett perfekt läge för vissa grödor. Mer om det i nästa inlägg!