Recept: broccoli och morotspaté

Broccoli- och morotspaté med limesås
8-10 personer
Tid ca 20 min samt ca 1 timme i ugn
1 röd chili t ex spansk peppar eller valfri chili efter styrka och smak
375 gram färsk broccoli
375 gram färsk morot
buljongtärning
4 ägg
1 dl crème fraîche
4 msk potatismjöl
1-2 tsk salt
Sås:
1 lime
3 dl gräddfil
1/2 tsk salt
1/2 knippe koriander
Skölj, kärna ur och strimla chilin. Koka broccolin och morötterna var för sig mjuka i lättsaltat vatten med en halv buljongtärning. 
Låt grönsakerna rinna av ordentligt.
Mixa broccolin och morötterna var för sig.
Blanda äggstanningen dvs. ägg, crème fraîche och potatismjöl till en slät smet. Blanda i chilin och smaka av med salt.
Blanda respektive grönsak med hälften av äggstanningen.
Häll smeten i olika lager i en välsmord avlång ugnsform.
Grädda patén i nedre delen av ugnen i ca 175-200 grader i ca 1 timme.
Låt patén stå kvar i formen i ca 15 min innan du stjälper upp den på ett serveringsfat. Låt den sedan kallna helt, gärna i kylen.
Skölj limen noga i ljummet vatten och riv skalet. Blanda gräddfilen med limeskalet och smaka av med salt. Hacka koriander och rör ned den i såsen.
Servera patén skuren i skivor med såsen bredvid.

Hej chili!

När växthuset tömdes så blev de flesta växterna kompost/täckmaterial men vi brukar alltid låta några chiliplantor övervintra inomhus. En övervintrad chiliplanta levererar alltid mycket mer frukt året därpå. Det slår aldrig fel.

Ett bra exempel på en övervintrad chiliplanta.

Det är vanligt att det blir löss, spinn och annat elände på dessa plantor men vi har sluppit det. Däremot så brukar 25% dö. De pallar inte förändringen och den torra inomhusluften. De flesta brukar dessutom tappa blad och se lite dassiga ut men de brukar hämta sig på våren.

Nåväl, växthustömningen innebar även skörd av chilifrukter. Alla möjliga sorter. Dessa spreds ut inomhus för eftermogning och när alla var röda så skulle det kokas sås.

Alla dessa blev röda.

Här begicks ett litet slarvigt misstag i receptläsningen och när det upptäcktes så kunde vi lika gärna slarva vidare. Improvisationsmatlagning helt enkelt.

I chilisåsen är det salt, socker, vitlök och vinäger. Detta mixas, kokas och silas (i den ordningen). Såsen klar.

Vi vet inte hur länge detta håller sig i kylskåpet men både socker och vinäger har konserverande egenskaper så vi hoppas på ett par månader iallafall.

I silen fastnade skalbitar, kärnor och sånt och det var så pass mycket att vi testade att torka det. Ett tunt lager utbrett i en ugnsform. 50 grader i ugnen, luckan på glänt och ungefär 6-7 timmar senare så låg där en torr kaka med chilirester.

Denna mixades snabbt och vips så hade vi ett smaksatt chilipulver. Eller chiliflakes kanske det ska kallas.

Inget svinn över huvud taget.

Chili i form av sås, pulver eller flakes är mycket lättare att dosera och även den starkaste frukten kommer till användning. Om man dessutom blandar milda och starka frukter i samma sås så blir den så klart medelstark.

Det är roligt och lätt att odla chili. De är dessutom vackra och det är enkelt att ta egna fröer på frukterna. Även om jag inte är chilifrälst så rekommenderar jag att odla dem.

Black Pearl kan vara en av de vackraste chiliplantorna. Frukterna är mörklila i början men även dessa blir röda i slutänden.

Början på slutet

 

I förra inlägget skrev jag att jag slutskördar en hel del nu. Gurkorna till exempel. Mina vaxbönor och haricot verts sjunger på sista refrängen och jag tar hand om de sista ätbara bönorna. Plantorna klipps ner och läggs på jordytan. Jag går aldrig omvägen via komposten. Eventuellt lyfter jag på täckmaterialet och petar in skrufset så att det hamnar så nära mikrolivet som möjligt.

Alla röda lökar är upptagna och ligger på tork, till nästa vecka har jag förmodligen flätat dem. Våra äpplen har fått vara i fred från älgarna och vi mustar i takt med att vi plockar av träden.

Det regnade som tusan i helgen men nu är det fin höst igen. Det märks att det är fuktigare, det finns tendenser till mögel i växthuset där bladverket är tätt. Därför klipper jag bort mycket blad på tomatplantorna, de har ändå gjort sitt. Nu ska de kvarvarande tomaterna mogna i lugn och ro. Kylan är fortfarande inget problem.

Alla bondbönor är skördade och infrysta och vilken dag som helst måste jag ta hand om basilikan. Dels är den känslig mot kyla, dels sitter bladen tätt och jag har hittat lite mögel i basilikahäcken.

Och så här kommer det att fortsätta. Jag slutskördar lite om dagen. Täcker och lägger bäddarna i träda. Tar bort spaljéer och stödpinnar. Drar upp skyltar och namnlappar. Torkar, hackar och fryser in.

Och så försöker jag samla från det vilda. Både nypon och rönnbär är gångbart i vårt hushåll och det finns massor att hämta i naturen nu.

Lokförare Bergfälts Jätteärt är nedklippt och jag tog hand om de prassliga ärtskidorna. Innehållet är i princip torrt men det får ändå ligga i torken ett litet tag till för säkerhets skull. Detta ska användas till utsäde nästa år.

När jag står med ett överflöd av skörd ligger det nära till hands att glida in på Internet. Hitta ny inspiration. Och då är inte steget långt till Instagram för där finns det galet mycket matkonton.

Jag har försökt att hålla mitt Instagramkonto (@getingedalen) ganska snävt för att det inte ska bli för långa sessioner på detta forum. Strictly Ceramics typ. Och lite odling förstås. Men steget från odling till matlagning är mikroskopiskt så därför har jag börjat följa några nya konton på sistone.

Jag berättade om Jennie Walldén i ett annat inlägg. Klart värd att rekommendera. Och idag föreslår jag att ni tittar in hos Gottigheter. Hon följer säsongen i sina tips och kommer därför alltid med dagsaktuella förslag. Dessutom har hon ett skitroligt tilltal och språk.

Jag har aldrig skördat så mycket fina och friska tomater. Det går liksom inte att låta bli att skriva om dem. Trots att jag skrev ett ganska långt inlägg om tomater nyligen. Sedan dess har jag både torkat och gjort tomatkross men även tomatsoppa och tomatflarn på smördeg. För det verkar vara höstens hetaste rätt. Sånt fattar man när man börjar följa matkonton eftersom flera av dessa skriver om samma rätt samtidigt.

Tomatsoppan som jag tycker att alla ska prova!

Jag gjorde ett samlingsinlägg med mina bästa tomatrecept, du hittar det här. Tomatflarnet är med så klart. Och inlägget kommer att fyllas på med tiden.

Dagens skörd utan filter. Fotat under The Golden Hour som syrran har lärt mig att det heter.

Kontraster

Förra veckans inlägg började med klagomål på vädret. Det var verkligen inte skönt ute. Idag är det raka motsatsen, man vill bara vara ute, hur underbart som helst.

Den här värmen som följd på regnet som föll i helgen har fått naturen att explodera. Plötsligt fick jag en känsla av bråttom.

Mina förodlingar ska snart planteras ut, prognosen ser ok ut och plantorna får inte plats inomhus längre. Vi behöver dock byta plasten på vårt växthus först. Jag skrev om det för ett par veckor sedan och sedan dess har plasten köpts, häftpistolen fyllts och packband införskaffats. Dock inte utan krångel, det fanns väldigt många olika sorters packband.

Vad ska vi ha packbanden till? Det är en förstärkning när vi häftar fast plasten så att inte häftan går genom duken.

Nästan bara tomater men till vänster syns även ett tråg med purjolök.
All frösådd lök mår bra av att klippas några gånger under förodlingen. Annars ränner den upp i långa taniga och sköra stjälkar. Genom att hålla löken kort så bygger den upp kraftiga rötter.
Alla plantor som har fått plats i ett söderfönster med naturligt ljus är lite finare än de som har stått under växtbelysning.
Chili och paprika. Jag använder såjord genom hela förodlingen. När näringen tar slut så gödselvattnar jag istället för att plantera om. Svag kobajssoppa och nässelvatten har jag använt och det verkar funka.

Sedan sist har vi ympat! Egentligen är det min sambo som är mest intresserad av ympning men vi har båda enklare baskunskaper i konsten så vi hjälptes åt. Eftersom han är ympchef och jag assistent så få han bestämma hur det ska gå till. Det finns flera sätt.

Det behövs verkligen ingen specialutrustning för att ympa men min sambo gillar saker, särskilt verktyg, så vi har så klart en ymptång och ymptejp.

Ymptången.

Ymptången är fiffig på så sätt att den klipper delarna i perfekt hona/hane och när man sätter ihop delarna blir det nästan svårt att se skarven.

Snittet.
Suddig bild men man ser det man behöver se.

Därefter snurrar man på lite elastisk ymptejp utan klister för att både skydda och stärka. Den här tejpen förintas av sig själv efter en tid. Men då den saknade klister så fick det bli några varv med vanlig eltejp på slutet.

Ymptejpen.
Eltejp och märkning.

Precis nu börjar knopparna att spricka på våra äppelträd så nu blir det dagliga rundor för att kolla hur ymparna mår. Även om jag inte är superintresserad av ympning så är det ändå lite spännande att följa.

Det börjar sina i matförråden men mycket finns också kvar. Vi har till exempel frysta bondbönor som vi gör pastej på. Och bärförrådet är stort, det finns gott om godsaker till frukostarna.

Vårt bästa smörgåspålägg är bönpastej. Här hittar du receptet.
Le Tarte.
Björnbär, aronia, rönnbär och havtorn mixas med lite andra frukter, juice, honung och yoghurt till en väldigt god frukostsmoothie. Jag tror att den är nyttig också.

Under vintern gick jag en kurs i permakultur. På distans så klart. Men har du inte gått en sådan förut, Kajsa? Nej inte en renodlad permakulturkurs. Jag pluggade småskalig odling 2016 och då gick så klart permakulturens principer som en röd tråd genom kursen men den gick aldrig på djupet.

Nu har jag gått en introduktionskurs i permakultur för att vara behörig  för ”högre studier” så småningom. Jag är lite småsugen på att gå en certifieringskurs i permakultur (PDC), framför allt för kunskaperna så klart men också för att själv kunna undervisa i ämnet.

Maria Svennbeck hette kursledaren och mer om henne och hennes engagemang kan du läsa här.

 

God jul!

Dan före dan. Matförberedelser och lite städning. På något sätt infinner det sig lite julstämning trots allt.

Förra söndagen, 13 december, var det en artikel i NA om Sara Bronner, det gamla miljöpartistiska kommunalrådet i Örebro. Hon har startat Bronners butik i Wadköping med inriktning på hållbarhet. Förutom att sälja hållbara varor så agerar Sara hållbarhetskonsult och jobbar med utbildning i hållbarhetsfrågor. Har jag skrivit hållbar?

Jag rekommenderar artikeln, antingen letar man reda på pappersversionen och slår upp sidan 16 eller också läser man digitalt här (men då krävs det ett konto). Sara vet vad hon pratar om.

Jag har fortfarande inte besökt butiken men det ska jag göra när Covid har lugnat sig.

Jag tycker att det är jättefint om vi utför våra behovsinköp i lokala butiker och får de entreprenörerna att överleva. Istället för att beställa av något stort företag som kör hit det i sina lastbilar, säger Sara Bronner och fortsätter: Samtidigt måste vi sluta konsumera så mycket saker.

Jag säger bara: Konsthantverkarna i Örebro!

Jag lyssnade på senaste avsnittet av Plan-B-podden. Återigen ett genomtänkt och lyckat innehåll. Temat var barn och klimat ur olika perspektiv. De menar att man ska försöka berätta om klimatkrisen för sina barn för att de senare inte ska komma och säga: Varför sa ni inget?

Och om barn visar oro inför klimatkrisen så ska man förstås försöka lugna och förklara men inte säga att allt kommer att bli bra för det stämmer inte. Dagens barn kommer att växa upp i en klimatförändrat framtid och vi måste förbereda dem på det, allt annat vore en otjänst.

Om vi såg ett lejon rusa fram emot ett barn så skulle vi göra allt vi kan för att rädda barnet och förhindra en katastrof.  Betänk att detta lejon är klimatkrisen, gör vi verkligen allt vi kan?

Förutom att tänka över vår egen konsumtion och våra beteendemönster, hur kan vi förbereda barnen på ett liv i en klimatförändrad framtid?

Genom att ge dem odlingskunskaper och självförsörjningsvanor.

Genom att bygga en kultur av empati och förmågan att samarbeta.

Genom att ge dem känslan av att de är en del i ett större sammanhang, framför allt i lokalsamhället. I kriser är sammanhållningen i lokalsamhället väldigt viktig.

Det bästa sättet att ge dem dessa vanor, färdigheter och kunskaper är att själv vara en del av lösningen. Barn gör som vi gör, inte som vi säger. Ett nyårslöfte?

Nu går vi in på godsakerna istället. Egentligen bara ett annat sätt att prata klimatkris. Våra godsaker kommer framför allt från egen skörd och lokala producenter. Kött och fisk är det inte tal om, det är två produkter som är väldigt svåra att motivera ur ett hållbarhetsperspektiv.

Den gravade moroten är på gång.

Jag ville ha långa morötter till denna rätt så jag skördade vintermorötterna Rothild. Det visade sig att de var rekordbreda över axlarna och grova ner till 10-15 cm. Därefter såg de neurosedynskadade ut. Eller kraftigt förgrenade. Förmodligen har jag inte lyckats luckra tillräckligt mycket på djupet. Och var är näringen? Högt upp i bädden känns det som. Man lär sig.

Nåväl, det går att göra gravad morot på knubbiga morötter också.

Morötter efter rostning på saltbädd.
Blandningen av ättika, dill, senapsfrö, socker, vatten och lagerblad som morötterna ska marinera i.

Här är receptet.

Rödbetor lades in. Eller… jag har ätit upp alla rödbetor redan så det blev polkabetor. Same same but different.

Lagrade i papperspåse i skafferi med ca 5 plusgrader. Hur fina som helst.
Kokta och skalade polkabetor är både gula, rosa och lite randiga.
Inlagda enligt klassiskt recept med ättika, socker, vatten, lagerblad, kryddnejlika och vitpeppar.

Jag följde det här receptet.

Och till själva rödbetssalladen kommer jag att använda Farbror Gröns recept.

Auberginen är förberedd och inlagd. Dessa ska vi göra aubergill av. Den som brukar vara populärast är västkustvarianten med dill, rödlök och tångrom i crème fraîche. Men vi brukar även göra några andra smaksättningar. Den här verkar god. Den här låter också spännande. Och den här.

Övriga rätter som kommer att stå på vårt julbord imorgon skrev jag om förra veckan.

GOD JUL!

Recept: Dillchipsbiffar

Det här är en biff med tydlig smak av dillchips! Med en örtig gräddfilssås blir det nästan lite chips med dip-känsla. Haha! De flesta ingredienser är dessutom lättodlade i nordiskt klimat vilket gör det till en riktigt billig och klimatsmart rätt.

375 g kokt och grovriven potatis

125 g rivna morötter

1 ägg

1 hackad gul lök

40 g riven ost

1/2 dl maizena eller potatismjöl

20 g hackad dill

Smaksättare: (ört)salt, peppar och eventuellt grönsaksbuljongpulver

Blanda allt och smaka av. Forma tunna biffar och stek långsamt på låg värme.

Jag äter dessa tillsammans med kokt matspannmål och örtig sås. Ibland blandar jag ner lite bönor i spannmålet för proteinernas skull men egentligen är det tillräckligt med protein i spannmålet.

Smaklig spis!

Att gripa efter höstlöv

Snart är det november. Den gråbruna tiden är i antågande och inomhussäsongen startar. Än så länge är naturen ganska färgstark men det är många växter som redan har gått över till brunt.

Jag njuter av den allra sista prakten ute och funderar på kul matlagning istället.

Idag blir det några höstlövsfavoriter, matlagning, jordbrukspolitik, youtubetips och ett par strumpor.

Vi skulle vilja ha en japansk lönn, både färgen, bladens form och växtsättet tilltalar oss men vi vet att det är lönlöst. Det är för kallt för en sådan i Getingedalen.

Då får man gå på second best och när vi fick höra om den japanska rönnen, eller Carmencitarönnen som det egentligen heter, så slog vi till på två sådana. Det har vi aldrig ångrat. Så här års sticker den ut ordentligt med sitt eldiga bladverk.

Här kan du läsa mer om Carmencitarönnen.

En annan eldig trädgårdsvän är Aronian. Hittills har jag haft två ynkliga svartaronia som har gett dåligt med bär men så här års bjuder den på läckra löv istället.

Svartaronia

Jag har plockat mina aroniabär i kommunala buskage hittills men i år har jag köpt två plantor slånaronia som tydligen ska ge både fler och större bär. Huruvida bladverket är vackert vet jag inte. Och vart de ska planteras vet jag inte heller, därför kommer jag att jordslå plantorna till i vår.

En annan praktfull växt som vi bara har för att den är tjusig är Prydnadsapeln. Det finns några olika varianter, och jag vet inte det exakta namnet på vår, men bladen är mörklila på försommaren, blommar generöst med rosa blommor och får höstiga toner så här års. Klart värt att ha.

Prydnadsapel

I veckan gjorde vi slut på all hemodlad vitkål. Den finhackades, masserades med salt, kryddades med kummin och enbär och pressades ner i en glasburk. Det ska bli surkål, både nyttigt och… gott. Tycker åtminstone en av oss och det är gott nog.

Surkål in the making. Luktar lite dålig mage emellanåt.

När jag tittar på väderprognosen ser det ut att fortsätta vara ganska varmt. Ingen anledning att stressa alltså. Jag gör en sak om dagen i trädgården, senast skördade jag min timjan. Jag lämnar 5 cm av de små buskarna så att de orkar komma igen nästa år.

Jag fryser min timjan. På stjälk. I frysen släpper bladen och jag kan smidigt sära på innehållet. I vårt hushåll används ganska mycket timjan så vi har satsat på många plantor.

Till avdelningen konstaterade misslyckanden hör fänkålen. Inte själva odlingen, den gick jättefint, utan hur dåliga vi var på att äta den. För även om den ser fin ut nu så är det träig. Fänkål ska ätas späd. Slarvigt. Det går förmodligen att koka underbara buljonger på detta men det skulle bli oproportionerligt mycket buljong för oss.

Tvärtom så har årets morotsodling funkat utmärkt. Lagom mycket, lagom tätt, lagom stora. Sommarmorötterna börjar ta slut vilket är perfekt timing och vintermorötterna står orörda och ska snart skördas för lagring. Jag drog upp en av nyfikenhetsskäl och jag blev inte besviken.

Vintermoroten Rothilde levererar. Spännande avslutning med de spretiga tårna.

Någonstans mittemellan misslyckad och lyckad odling hamnar svartroten. Efter en inspirerande föreläsning med Annevi Sjöberg valde jag att så svartrot, men inte för rotens skull utan för blastens. Den ska tydligen vara perenn och en tidig och god primör.

Jag läste på och det skulle inte vara några konstigheter att odla svartrot. Jag sådde fröna i odlingsbädden där jag samlar perenna grönsaker men de ville inte gro. Jag sådde igen men icke. Tre plantor (av säkert 30 fröer) grodde och jag är glad över dem men jag kommer att så nytt i vår för jag ger mig inte.

En av få svartrotsplantor i Getingedalen.

En av veckans måltider bestod av pasta med syrad pesto. En rest från i våras när vi pluggade eko-vegetariskt kök. Peston skulle göras av vilda örter och vi valde nässlor och kirskål. I övrigt innehåller den vitlök, rostade solroskärnor, en bit prästost, rapsolja, salt och peppar.

Det som skruvade till det hela var att vi tillsatte 2 msk vätska från en burk surkål. Detta fick stå två dygn i rumstemperatur och sura till sig. För att skapa en syrefri miljö hälldes ett lager rapsolja försiktigt på ytan. Den funkar som ett sigill.

Det här är så klart inte syrad pesto från grunden, det är en pesto med inympade mjölksyrebakterier men resultatet blir detsamma. Och att den har hållit så länge i kylskåpet tror vi också beror på de goda bakterierna. Peston gjordes i maj.

En annan god måltid som min mamma lärde mig att tillaga är tomat- och purjolökspaj. Den kan verka lite tråkig när man läser receptet men skenet bedrar, den är fantastisk! Och när huset har ett överflöd av både tomater och purjolök så blir det så klart denna paj till middag.

Här hittar du receptet!

Årets purjolöksodling har gått jättebra!
Piennolotomater, alltså vintertomater av sorten Principe Borghese. De kan lagras länge inomhus men dessa har börjat skrynkla sig så de passar utmärkt i en paj.

Nu över till avdelningen jordbrukspolitik. Sverige är självförsörjande på tre livsmedel: socker, spannmål och morötter. Övriga livsmedel är det lite si och så med. Och frågan är om vi kan säga att vi är självförsörjande över huvud taget när vi har importerat både bränsle och gödning som krävs för att odla ovan nämnda livsmedel.

För bara 30-40 år sedan kunde vi äta 75% inhemsk mat i Sverige, nu är vi nere på 50%. Att vi importerar mat finns det både fördelar och nackdelar med men att vi är beroende av importerad mat känns inte positivt på något sätt.

Att idka handel och därmed etablera/förvalta relationer med omvärlden kan ses som en fördel men när det gäller just mat blir det komplicerat.

  • – Vad händer om gränserna stängs på allvar under en längre period?

 

  • – Kan vi vara säkra på att maten från utlandet är rättvist odlad under schyssta förhållanden? (Kan vi vara säkra på att den svenska maten är rättvist odlad under schyssta förhållanden? Nej, inte helt och hållet men i betydligt högre grad.)

 

  • – Spårbarhet och transparens i livsmedelskedjan minskar avsevärt när vi importerar maten.

 

  • – Transport av mat är problematiskt, både av klimatskäl men även av näringsskäl.

 

  • – Vad skickar vi för signaler till högre ort när vi inte använder vår bördiga jord till livsmedelsproduktion?

 

  • – Svenska lantbrukare och livsmedelsproducenter lägger ner sina verksamheter eftersom de inte kan konkurrera prismässigt med de utländska.

 

Som konsument finns det definitivt saker att göra. Välj svenskproducerat i affären. Efterfråga svenskproducerat (och ekologiskt så klart). På sikt kan det öka Sveriges självförsörjningsgrad och det skapar arbetstillfällen.

Ät säsongsbetonat. Under delar av året får vi avstå vissa livsmedel eftersom de måste skickas från andra sidan jorden.

Och odla själv naturligtvis. Ju längre du klarar dig på egna tomater desto mindre efterfrågan blir det på de utländska i affären. Dessutom bygger vi upp kunskapen och traditionen runt matproduktionen vilket skapar gemenskap och fostrar nästa generations förhållande till mat.

Här följer lite referenser och källor till ovanstående:

Mest lättläst och tillgänglig (Från Sverige)

Som LRF formulerar det

Svenska Dagbladets syn på saken

Supermiljöbloggen har också skrivit om detta

Dagens Youtube-tips kommer från Borrabo i Västergötland. Där hittar man Ylva Arvidsson, författare till boken Permakultur och erfaren permakulturist. Hennes Youtubekanal Borrabo Permakultur & Jordliv är inte så tokig. Informativa filmer om jordens mikroliv, kompost och organiskt material.

Emellanåt är tilltalet lite långsamt och barnsligt, vibbarna från 70-talets barnprogram är påtagliga, men det är fortfarande ett tydligt och lärorikt innehåll.

Filmserien om jord hittar du till exempel här:

Del 1: Vad är jord & mineraler

Del 2: Organiskt material

Del 3: Mikroliv a

Del 4: Mikroliv b

Och så lovade jag ett par strumpor. Jo men kolla dessa! Visst är de fina!

Nästa gång jag skriver är det november.

Tomat- och purjolökspaj

Pajdeg:

1,5 dl grahamsmjöl

1,5 dl vetemjöl

125 g smör

3 msk vatten

Smula sönder smöret i mjölet. Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop degen. Tryck ut pajdegen i en form. Låt vila i kylskåp i en timme.

Sätt ugnen på 225 grader.

Fyllning:

2-3 dl riven ost

2 purjolökar

6-8 tomater

salt

peppar

oregano

Ansa och skiva purjolökarna. Koka den i lättsaltat vatten i 3-4 minuter. Låt rinna av väl.

Grädda pajskalet i 10-12 minuter. Lägg lite riven ost i botten. Bred ut purjolöken. Skiva och lägg på tomater. Krydda med salt, peppar och oregano. Toppa med resten av osten. Grädda mitt i ugnen i 20 minuter.

Vecka 51

Om en vecka är det jul! Frosseriets högtid!

Lite sjukt faktiskt.

Av naturliga skäl så diskuteras julbordets historia, traditionell julmat och framtidens dito på utbildningen just nu.

Och frosseri. För när vi börjar gå på djupet så är det tyvärr den slutsatsen vi drar av den moderna julen.

Julbordets nuvarande utseende är inte jättegammalt, på 70-talet började överdådet att bli standard. Nu ligger det dock en massa nya trender och bubblar så framtidens julbord kommer kanske att se annorlunda ut. Om det kan du läsa i en trevlig artikel här. Måltidsforskare Richard Tellström spår framtiden.

Det finns dock medmänniskor som varken har sällskap eller råd med julmat under julhelgen. I Örebro har Camran Habib, som driver restaurangen i Södra Vattentornet, bjudit in hemlösa till gratis julbord. Det är dock inte Camrans första insats för hemlösa och utsatta, han har skänkt överbliven mat till dem hela hösten.

Läs mer om julbordet här.

Läs mer om Camrans generositet här.

I Stockholm finns det flera insatser för hemlösa och utsatta vid jul. El Clasico är en tapasbar på söder som kommer att bjuda på mat klockan 11-16 på julafton. För de som väntar i kön bjuds det på varm dryck. Tegelbaren i Solna gör exakt detsamma. Folkets hus i Rågsved bjuder på julfirande med mat för 38:e året i rad.

Här läser du mer om julmaten på El Clasico.

Här finns en artikel om Tegelbaren.

Och här kan du läsa om julfesten i Rågsved.

Jag förespråkar så klart en grön jul. Och drömmer om en vit jul.

Ibland innebär mina tillskott till julbordet rena härmningar, det är trots allt en bra brygga över till vegetariskt mat. Igenkänning och trygghet är viktigt. Men det är också ett sätt att lura sig själv. Köttet står fortfarande för normen och det är kanske lätt att halka in i köttsubstitutets träsk.

Nedan kommer ni att få se både härmningar och växtbaserade julrätter som kan stå på egna ben. Om jag lagar julmat så försöker jag koka ihop gröna grejer med julsmaker. För mig är kål, senap, kanel och apelsin exempel på sådana.

Aubersill är en ren härmning men ändå en fulländad växtbaserad rätt utan substitut. Och mycket god. Den kommer jag att laga till mitt julbord.

Receptet hittar du i detta inlägg.

En annan härmning är det gravade moroten, både utseende och smak påminner om gravad lax (som jag minns det) men det är ändå en väldigt bra rätt, helt utan fuskkött.

Här är receptet till den gravade moroten. Ät den tillsammans med klassisk hovmästarsås.

Nästa rätt känns genuin, härmar ingenting så vitt jag vet men är fylld med goda julsmaker; Savoykålsknyten.

Savoykålens blad förvälls hela tills de är böjbara utan att brytas. Låt dem rinna av och svalna. Strimla en purjolök på längden så att du får långa band, förväll dessa en kort stund så att de är “knytbara”. Lägg en bit getost på kålbladet, pudra lätt med kanel och gör ett fint paket med purjosnören. Värm snabbt i ugnen så att osten smälter innan servering. Serveras eventuellt med lite tjock, mörk balsamicovinäger.

En grönkålssallad tycker jag också hör hemma på julbordet. Gärna med apelsin och nötter som också känns aktuella för årstiden. Här får ni inget recept utan blanda det ni tycker är gott eller googla recept. Det enda tips jag skickar med är att krama grönkålen med dressingen innan övriga ingredienser tillsätts. Bladen kan vara lite styva och svårätna när de är okramade.

Grönkål är perfekt att skörda nu.

En tredje kålsort som definitivt hör hemma på julbordet är brysselkål, eller rosenkål som jag väljer att kalla dem. Den är god i många olika former men den godaste blev jag serverad på ett mikrobryggeri i Brooklyn för några år sedan.

 När jag lagade till rätten själv kom jag fram till följande recept: Ansad brysselkål blandas med olja, salt och rökt paprikapulver innan de rostas i ugnen på gränsen till bränt. Direkt när kålen tas ur ugnen strösslas ett lager riven parmesan på toppen som får smälta ner bland huvudena. Servera eventuellt med en liten klick majonnäs. Gött.

Nu ska de snart skördas!

Den sista rätten innehåller kanske inga traditionella julsmaker men känns ändå helt rätt på ett julbord:

Broccoli- och morotspaté med limesås
8-10 personer
Tid ca 20 min samt ca 1 timme i ugn
1 röd chili t ex spansk peppar eller valfri chili efter styrka och smak
375 gram färsk broccoli
375 gram färsk morot
4 ägg
1 dl crème fraîche
4 msk potatismjöl eller mandelmjöl
1-2 tsk salt
Sås:
1 lime
3 dl gräddfil
1/2 tsk salt
1/2 knippa koriander
Skölj, kärna ur och strimla chilin. Koka broccolin och morötterna var för sig mjuka i lättsaltat vatten. Det fungerar kanske ännu bättre med buljong i vattnet.
Låt grönsakerna rinna av ordentligt.
Mixa broccolin och morötterna var för sig.
Blanda äggstanningen dvs. äggen, crème fraîche och potatismjöl till en slät smet. Blanda i chilin och smaka av med salt.
Blanda respektive grönsak med hälften av äggstanningen.
Häll smeten i olika lager i en väl smord avlång ugnsform.
Grädda patén i nedre delan av ugnen i ca 175-200 grader i ca 1 timma.
Låt patén stå kvar i formen i ca 15 min innan ni stjälper upp den på ett serveringsfat. Låt den sedan kallna helt, gärna i kylen.
Skölj limen noga i ljummet vatten och riv skalet. Blanda gräddfilen med limeskalet och smaka av med salt. Hacka koriandern och rör ned den i såsen.
Servera patén skuren i skivor med såsen bredvid till tex. julbordet.
Nästa inlägg blir årets sista och någon form av summering.
GOD JUL!

Vecka 47

Idag tänkte jag bjuda på två fantastiska sallader. Eller åtminstone recepten. De flesta ingredienser finns i min trädgård, förhoppningsvis även i din, så jag äter dem mest på hösten när allt finns färskt.

Sallad med palsternacka och bönor

Ingredienser:

Några palsternackor

Ca 300 g (eller två nävar) brytbönor (alltså haricot verts, vaxbönor el. dyl.)

Rucolasallat eller valfria gröna blad

Parmesan

Olja

Salt

Dressing:

2 msk olivolja

1 msk vatten

1 msk balsamvinäger

2 msk grovhackade valnötter

3 tsk flytande honung

1 tsk salt

Svartpeppar

Sätt ugen på 200-225 grader. Skala och klyfta palsternackorna. Blanda klyftorna med olja och rosta dem mjuka i ugnen, ca 30 minuter. Rör om då och då. Smala bitar brukar bli färdiga tidigare än tjocka. När det återstår ca 10-12 minuter lägger du även bönorna i ugnen i samma form.

Blanda dressingen. Grunda ett salladsfat med de gröna bladen, lägg på palsternacka och bönor. Hyvla parmesanbitar på toppen och ringla sist över dressingen.

Nästa sallad har grönkål som huvudingrediens. Det är kanske vanligast med grönkålssallad till jul men den funkar så klart fint även andra säsonger. Grönkål är enormt näringsrikt, betydligt nyttigare än många andra bladgrönsaker vi använder som salladsbas. Däremot så kan den vara lite grov i strukturen därför ska den kramas ihop med dressingen, då blir den skön i munnen.

Grönkålssallad med fetaost och picklad rabarber

Ingredienser:

Ca 10 grönkålsblad (det beror så klart på hur mycket sallad du vill göra)

1 äpple

1 gurka

1 fång salladslök

Picklad rabarber (eller motsvarande)

Solroskärnor

Fetaost

Dressing:

Valfri olja

Valfri syra (rabarberjuice är mitt bästa förslag)

Örtsalt

Peppar

Skär bort mittnerven från grönkålen, grovhacka bladen. Lägg dessa på ett salladsfat, tillsätt olja, syra, örtsalt och peppar. Tvätta händerna och krama in dressingen i salladsbladen. Håll på tills du känner att bladen börjar mjukna.

Dela gurka, äpple och salladslök, picklad rabarber och fetaost i aptitliga bitar. Blanda detta med grönkålen. Rosta solroskärnor i en torr panna tills de börjar lukta nötigt och får en gyllene färg. Toppa salladen med kärnorna.