Vecka 36

Ja det funkade! Att frysa piplök är en bra idé, den håller formen rätt bra även efter upptining. Nu ska jag klippa ner all min fina piplök och frysa in. Jag får nästan starta extrafrysen om allt ska få plats.

Åh, jag har så himla mycket jag vill skriva om idag men det skulle bli för långt. Jag får dela upp det och kanske spara vissa grejer till vintern när det brukar vara lite klenare med uppslag.

Dels beror det så klart på att det är skördesäsong, dels beror det på den nya utbildningen. Fast jag tänker faktiskt fokusera på uppföljning idag. Det händer lite för ofta att jag kastar ut A men aldrig säger B. Piplöken ovan var ett exempel på B.

Jag har plockat av alla Rödluvan nu. Älgen har inte kommit än. Det är första gången. Jag vet nästan inte hur jag ska hantera detta. Har aldrig behövt ta hand om min egen frukt förut.

Jag har plockat av dessa i tre omgångar men det var bara idag som jag hittade många spruckna äpplen. Funkar det likadant med äpplen som med tomater; att de spricker vid ojämn vattning?

Jag vattnar så klart aldrig mina fruktträd, förutom när de är nyplanterade, men det har ju regnat ganska mycket de senaste veckorna, skulle det ligga bakom sprickorna?

De såg alltså ut så här när de hängde kvar på trädet så det är inga fallskador.

Dessvärre har inte Rödluvan några vidare lagringsegenskaper så vi ska skaffa en fruktpress och göra juice/must. På bara ett par år har marknaden för dessa växt jättemycket. För typ tre år sedan, när jag tittade på fruktpress senast, fanns det kanske en eller två modeller och de var ganska svåra att hitta. Och helt plötsligt har jag skapat ett A i ett inlägg som skulle handla om B.

Förra inlägget avslutade jag med en bild på gröna tomater och hoppades att de skulle ha börjat mogna till idag. Häpp!

Inte bara tomater. Mina gurkor har börjat tokproducera så här på tidiga hösten. Och det är ingen inläggningsgurka så det blir mycket gurkstavar, gurkmackor, gurksallad och tzatziki framöver.

Blev det någon björnbärssmoothie i helgen då? Jorå! Eller igår (tisdag) närmare bestämt. Den blandades med en spännande grönsaksbuljong, en helt ny produkt som jag har lärt mig tack vare utbildningen. Den ska jag verkligen skriva mer om. Redan nu faktiskt.

Inom ramarna för distansutbildningen Eko-vegetariskt kök så får vi en matlagningsuppgift varje vecka. Den ska dokumenteras och redovisas i både text och bild online efteråt.

Första uppgiften innebar 100% nyheter för mig vilket var en av vitsarna med att plugga. Bredda mitt register och öka kunskaperna. Vi skulle laga en kall soppa med selleri och äpple men det var buljongen till denna som jag tände mest på. Den görs kall.

Ingredienser:

1 gul lök

5 cm purjolök (jag tog piplök istället)

1 knippe persilja

1 litet knippe färsk timjan

100 g rotselleri

100 g palsternacka och/eller morot

2 lagerblad

7 dl vatten

Eventuellt salt och peppar (det beror på vad du ska använda buljongen till)

Ansa grönsakerna. Ju noggrannare desto större möjlighet att använda det som silas bort. Hacka grovt och lägg i en blender. Pytsa i lite vatten i taget och mixa till en jämn vätska. Sila av i silduk och pressa ut den sista vätskan. Använd massan i silduken som bas i grönsaksbiffar.

En silduk för nötmjölkstillverkning – det är min nya favorit. Finare maskor än i den som jag använder till saftproduktion.
Jag blandade denna massa med ägg, ströbröd, kryddor och vitlök och stekte perfekta biffar på det.

Jag var så glad att kunna hämta alla ingredienser i mina egna trädgårdsland. Inte lagerbladen dock. Rotsellerin var egentligen inte färdig så jag behövde ta upp två stycken för att få ihop nästan 100 g.

Nästan 100 g rotselleri.
Den här ljuvliga buljongen innehåller fortfarande 100% av alla näringsämnen eftersom den inte har värmts. Och den skulle dessutom komma att användas i kalla rätter, en soppa och en smoothie, så det måste ha varit en riktig näringsbomb. Jag blev glatt överraskad av smaken. Hade förväntat mig mer 70-talsbouquet.

Och vitlöken är flätad och inhängd i köket.

Vigor har levererat.

Nästan vecka kanske det kommer att handla om rönnbär. Det är ju rönnbärsår i år, har ni sett det? Och så blir det mer kul från utbildningen.

Förresten, en uppgift var att lyssna på en pod. Jag kan rekommendera avsnitt 91 av Historiepodden; det vegetariska avsnittet.

Här kan du lyssna på det. Jag blev först lite full i skratt eftersom de låter lite lustiga men sedan blev innehållet så intressant att jag glömde bort det. Dessutom var de lite småroliga. Tydligen två historielärare.

Det finns en allmänt utbredd uppfattning om vegetarianer som går som en röd tråd genom programmet. Gissa vilken?

Och Johan Saxon är min nya idol.

Vilda vitaminer.

Vecka 32

I det här inlägget har jag lovat att skriva om det svåra kålodlandet, inlagd dragon, falska sillinläggningar och om vitlöksskörden. Så här kommer det!

Svårt med kål i år

Kål är både lätt och svårt att odla.

Lätt: Den är väldigt köldtålig, den växer starkt, det blir ofta mycket.

Svårt: Det finns ingen annan grönsak som är så poppis bland skadedjuren och den vill ha galet mycket gödsel.

I år har skadedjuren varit värre än någonsin. Vanligtvis har jag lite kålmal på försommaren och lite mer kålfjärilar på sensommaren. Dessa är inget problem i sig men de lägger ägg på bladen och när äggen kläcks kryper det ut larver som äter upp bladen.

Kålmal: Liten, ljus, gråvit fjäril som lägger ljusgröna ägg utspritt på undersidan av bladen. Larverna är också ljusgröna och 5 mm i början men kan bli 1,5 cm när de är fullvuxna. De äter små hål i bladytan.

Kålfjäril: Normalstor, gräddvit fjäril med små svarta fläckar. De lägger gula ägg i samlingar på bladen, både på under- och översida. Larverna är betydligt större och äter av bladen från utsidan och in.

Jag har aldrig sett dessa två jobba samtidigt, de avlöser varandra.

Kålfjäril in action.

Åtgärd: Kålmalens ägg är bökiga att ta bort eftersom de är små och sitter utspritt, annars är det bra att ta bort så många som möjligt innan de kläcks. Kålfjärilens ägg är mycket lättare att ta bort eftersom de är knallgula och sitter samlat.

Jag sprayar min kål med Turex, det är en bakterie som larverna dör av. Det är biologiskt, helt ofarligt för andra varelser (inklusive människan) och godkänt för KRAV-odling. Förintas av sig själv inom 3-6 dagar, rinner av med regn och löses upp av solljus. Därför att det bra att spraya undersidan av bladen ungefär en gång i veckan.

Detta är dock ett omöjligt jobb om man har mycket kål. Jag bedömer att jag har precis på gränsen. För den som har stora odlingar eller inte vill använda Turex så är det täckning av odlingen som gäller. Kålnät finns att köpa på t.ex. Lindbloms. Vi funderar starkt på att fixa nätburar till nästa säsong.

Om larverna har hunnit kläckas så plockar jag bort så många som möjligt förstås. Alltså, en otäckt kålodling måste få en genomgång dagligen.

Kålfjärilens ägg.
Den här 49-kronorssprutan från Biltema funkade fint till Turex i tre säsonger men samtidigt som jag tröttnade på den så gick den sönder. Nu har jag köpt en tjusig sak från Gardena som jag ska berätta mer om en annan gång.
Kålfjärilens larver kan vara så här ljusgröna…
…eller se ut så här.

Andra saker som har drabbat min kål är kållus och sniglar men detta är väldigt ovanligt hos mig så det har aldrig förstört min skörd. Löss skrapar jag bort med fingrarna och sprutar av med hård vattenstråle. Upprepar vid behov. Sniglar plockar jag bort och hugger huvudet av på kvällarna när jag går en pannlampsrunda med snigelsaxen. Behövs bara på försommaren. Att lägga ut Ferramol, järnfosfat, runt odlingarna funkar också bra.

Ferramolpellets. Effektivt.

I år har jag dock drabbats av något nytt och det verkar vara många som lider av samma sak; huruvida det är jordloppor, någon slags rapsbagge eller annan skalbagge tvista de lärde men de perforerar bladen och gör dem oaptitliga.

Att spruta med hård vattenstråle och skaka plantan funkar men de kommer tillbaka. Dessutom vill jag inte spruta vatten i onödan på kålen för då försvinner hinnan av Turex som håller larverna borta. Förmodligen gäller nät vilket stärker våra funderingar till nästa säsong.

Å ena sidan kan årets kålodling tyckas vara en kamp mot väderkvarnar men å andra sidan ska man komma ihåg att kålen växer ända till mitten av oktober och kan stå kvar i landet till i december och då har odjuren gett sig av. Därför tänker jag kämpa vidare med mina kålplantor.

Årets trista grönkål. Hål av både kålmalslarver och skalbaggar.
Samma sorts ohyra gillar även krasse så den är inte heller så fin i år…

Jag ser fram emot nätåret 2020.

Fransk dragon i vinäger

I år är den franska dragonen ovanligt fin. För det mesta lyckas jag få den att överleva vintern men det har hänt att den har dött. Fransk dragon går inte att fröså, jag köpte en planta helt enkelt.

Väldigt fin fransk dragon i år. Alltså det är ju skitsvårt att ta bilder på något ljusgrönt med ljusgrön bakgrund…

Jag tycker att det är gott med färsk fransk dragon i flera sammanhang, bland annat i potatissallad och färskost, men i många recept läser jag att det är ännu bättre med inlagd fransk dragon. Om bladen får dra i vinäger så utvecklas det nya smaker som verkar vara snäppet godare och mer användbart. Denna simpla anrättning kallas Estragon men å andra sidan heter växten också Estragon. Kanske används inte den franska dragonen färsk i Frankrike?

Nu tjatar jag om fransk dragon, som om det fanns någon annan dragon, och det gör det. Rysk dragon ser i princip likadan ut men smakar helt annorlunda. Inte otäckt men betydligt mindre intressant. Den är också härdigare (som allt annat med rysk eller sibirisk i namnet).

Se upp så att du köper rätt om du skaffar en planta eller fröer!

Den franska dragonen är på väg att gå i blom och jag ville skörda innan det händer.

Genom en enklare googling kom jag fram till att det var hur enkelt som helst. En bra vitvinsvinäger, bladen från den franska dragonen och en ren burk.

De mest läsvärda bloggarna om just detta förfarande:

Trä, hops & kärlek

Matgeek

Skog till bord

Tre väldigt välskrivna och snygga bloggar.

Jag köper vinäger, man kan göra sin egen men jag är inte riktigt där än. Burken diskas och steriliseras i ugnen. 15 minuter i 100 graders värme så har de flesta baciller dött.

Därefter repar jag bladen av mina dragonstjälkar. Eftersom jag har så mycket så unnar jag mig att kasta bort alla som är lite fula. Bladen läggs i den rengjorda burken och därefter täcker jag med vitvinsvinäger. Häpp!

Inte någonstans kan jag läsa huruvida burken ska stå i rumstemperatur, kylskåp eller mittemellan så jag tar det säkra framför det osäkra och ställer den kallt.

I någon av bloggarna ovan läser jag att det blir gott redan efter några dagar men låter man det stå i en månad så blir det dra-på-trissan-gott! Och du har inte bara goda och användbara blad, du har också en riktigt smarrig vinäger.

Aubersill

En del av mig är lite motståndare till att vegetarisk mat ska likna, smaka, se ut som eller härma animalisk kost. Det bibehåller köttet som normen i våra måltider och även om maten inte innehåller animaliska ingredienser så jämförs de ofta med ”originalet”.

Och även om jag strävar efter att låta det vegetariska spela huvudrollen och de animaliska produkterna vara side kicks (om de måste delta över huvud taget) så vill jag ändå berätta om aubersill.

Det handlar alltså om inlagd aubergine i sällskap av olika godsaker. Och när man gör detta på rätt sätt så får auberginen riktigt bra konsistens. Ganska likt sill om jag minns rätt.

Odlar jag aubergine? Ja, men det har aldrig lyckats. I år gör jag mitt mest seriösa försök någonsin men än har jag inte sett några frukter.

Aubergineplantorna blommar och jag är där med mjuk pensel och duttar. Leker humla. Och håller tummarna. IVF liksom.

Däremot så odlar jag en del av smaksättarna.

Nåväl, receptet kommer från vännen Thomas som i sin tur hade hittat det på Jävligt gott, en bra sida för den som söker vegetarisk inspiration.

Med Jävligt gotts recept som vägledare gjorde jag så här:

Börja med lagen: 2,5 dl vatten, 1 dl ättiksprit (12%), 1,5 dl socker, 5 grovt krossade kryddpepparkorn, 2 lagerblad och 5 kryddnejlikor. Detta blandas i kastrull och får ett uppkok. Det är klart när sockret har löst sig. Låt svalna.

Skala två vanliga auberginer, och dela dem i 0,5-1 cm tjocka skivor. Skivorna saltas för att den beska vätskan ska släppa. Låt ligga i 30 minuter. Under tiden sätter du en stor kastrull med vatten på spisen.

Skölj skivorna och dela dem i behagliga bitar, 2-3 st/skiva. Lägg dem i det kokande vattnet. De ska bara koka i någon minut. Häll av. Lägg bitarna i en väl rengjord glasburk, skala och skiva en rödlök som också ska ner i burken. Därefter häller du på den avsvalnade lagen. Ställ allt kallt i minst ett dygn men två dygn funkar också.

Nu har du en bra grund för att göra en väldans massa olika goda sillinläggningar. Lökbitarna kan gå med i inläggningarna eller också använder du dem i en sallad.

En bra samling recept med olika sillinläggningar finns här men kolla i dina kokböcker eller googla vilt, det finns hur många som helst att välja mellan. Godast blir det om även dessa får stå ett dygn innan man äter aubersillen.

Färsk potatis, en bra ost och lite knäckebröd – det är enligt mig de ultimata tillbehören.

Inläggningarna som vi gjorde – och som blev bra allihop – är följande:

Basilika, vitlök och lime

Tomat, chili och sherry

Tångkaviar och dill

Pepparrot, äpple och gräslök.

Oavsett om detta är en rätt med sitt ursprung i det animaliska träsket så tycker jag att kryddade ättiksinläggningar är något vi ska värna om och utveckla. Dels är det en väldigt nordisk tradition (försök att hitta ättika i någon annan världsdel!), dels är det ett mycket bra sätt att förädla och lagra mat. Även grönsaker. Jag kommer att skriva mer om detta i nästa inlägg.

Vitlöken

Jag sätter den i november och skördar ungefär nu. När tre av bladen är gula brukar den vara färdig. Ett annat sätt är att provskörda ett exemplar. Löken ska ha fått klyftor som inte har börjat falla isär.

Viktiga saker för mig när jag köper utsäde:

Att blasten är flätbar

Att den är ekologisk

Att den är skapligt stor

Flätad vitlök är den bästa förvaringsmetoden enligt mig. Mycket platsbesparande. Det råkar även se fint ut men det är faktiskt mindre betydelsefullt.

Flätorna i Getingedalens kök.

Mina vitlöksskördar genom åren har varit lite varierade. Ibland blir den superfin, ibland lite klen. Jag har haft dålig koll på varför det blir så olika. Utsädet kan vara en orsak men till denna säsong hade jag nog insett att vitlök inte kan få nog av vatten och näring.

Därför tänkte jag, som ett experiment, systematiskt vattna och gödsla vitlöken i stora mängder en gång i veckan för att se om det gav resultat. Och det måste jag nog säga att det gjorde. Man kan alltså inte vattna eller gödsla för mycket. Vigor har levererat med hjälp av Tysslingebygdens hönor.

Varför tar du inte eget utsäde?

Jag får frågan då och då men jag har inte varit redo för det än. Precis som med vinägern. Fast nu är jag där. I år tar jag eget utsäde.

Men inte på Vigor.

För vid ett besök hösten 2018 av en likasinnad fick jag ett praktexemplar av vitlöken Klicki. Den heter säkert något annat egentligen men det var okänt så nu heter den Klicki av lite olika skäl.

Klicki var skitstor och jag satte de åtta enorma klyftorna på en specifik plats i november. Klicki har vuxit bredvid Vigor och fått samma skötsel men har hela tiden varit lite grövre. Och lökarna som jag drog upp i veckan var större än någon annan vitlök jag har odlat. Klicki kommer inte att hamna i köket i år, Klicki kommer att bli höstens utsäde.

På ursprungs-Klicki satt det en knippe småklyftor i toppen. Vitlök har en tendens att skapa lökar på stjälken, en del kallar dessa stresslök och de är då ett tecken på ojämn vattning men vissa sorter får alltid stjälklök, oavsett vattning. Dessa går också att äta.

Dessa ormlökar slår ut till blommor och blir sedan minivitlöksklyftor om man låter dem vara kvar. Jag klippte av dem och satte dem i vas istället.

Jag testade att sätta dessa miniklyftor, med åren ska de tydligen kunna bli stora lökar, och vid veckans skörd drog jag upp smålökar, betydligt större än de pyttesmå klyftor som sattes i november. Dessa får torka till och sedan planteras om i höst.

Framtida Klicki-lökar!

Hela skörden hänger eller ligger på tork nu. Torrt och luftigt. Getingedalens car port är ett ypperligt ställe för detta. Vigor ska så småningom putsas till, flätas och hängas in i köket. Klicki ska planteras i november.

Cirka 100 Vigorlökar på tork! Om vi äter två vitlökar i veckan så klarar vi självförsörjningsmålet.

I nästa inlägg blir det lästips och rapport från min mest lyckade sensommarsådd någonsin!

Vecka 23

Såg ni min månadssummering vecka 22? Och alla bilderna från Göteborg? Nej inte jag heller. Det blev inget inlägg vecka 22. Livet, jobbet och ohälsan kom emellan och jag kapitulerade.

Här skulle jag faktiskt vilja skriva lite om den bedrövligt sjuka vintern, våren och försommaren men jag har gått kursen där jag lärde mig att aldrig skriva om sådant. Om det inte är en hälsoblogg förstås. Men att aldrig få vara helt frisk, aldrig kunna motionera ordentligt och att inse att jag inte orkar det jag brukar orka är nedbrytande. Nej nu skiter vi i det.

Det är klart att ovanstående har haft inverkan på takten i trädgården men det brukar ordna sig i slutänden. Och att mina preparerade odlingsbäddar fortfarande gapar tomma känns bättre än när jag tycker att jag har ont om plats.

Jag tror att några bilder på sånt som har lyckats är dagens bästa medicin. Här kommer en dagsrapport i bilder.

För några år sedan stannade jag på Stolpens Trädgård mellan Örebro och Karlstad. (Jag skrev om det här.) Därifrån fick jag med mig en skitliten pionplanta. Det är en av de prydnadsväxter som jag verkligen gillar och nu är jag så lycklig över att den har vuxit sig stor och ska till att blomma!
Hej pionknoppen!
Något annat som är på väg att blomma är gräslöken. Den här tussen har alltid vuxit upp mellan två trappsteg och det tycker vi är charmigt så den har fått vara kvar.
När vi ändå pratar lök så är det roligt att se hur snabbt vitlöken växer och att de flesta plantor verkar ha överlevt. Det är dock mindre roligt att se hur den redan börjar gulna i början av juni. Detta trots flitig gödselvattning en gång/vecka. Jag får uppenbarligen öka dosen.
Jag har flera hundra plantor av vitlöken Vigor men bara en rad av Klicki. Klicki är sååå mycket kraftigare än Vigor. Jag ska ta eget utsäde av Klicki förstås. Klicki har inte börjat gulna, trots samma behandling. Intressant…
Vi fortsätter på temat lök. Så här såg rödlöken ut, den som jag odlade från frö, när den planterades ut. Å ena sidan friska plantor med bra rötter, å andra sidan så himla ynkliga. Som sagt, det ska bli spännande att se hur stora de blir.
Gropodlingen breder ut sig. Än så länge ser det ut att vara ett vinnande koncept.
Här är piplöken. Och en helskotta massa ogräs. När man inte hinner få på täckmaterialet i tid blir det så här. Fast i bäddarna med täckmaterial upplever jag också att det är ovanligt mycket ogräs. Det kanske är ett riktigt ogräsår? Som en reaktion på förra årets torka? På samma sätt som aspen reagerade med att skicka ut miljoner fjuniga frön?
Svartkålen mår förträffligt. De har kommit över utplanteringschocken och växer fint. Täckmaterialet håller trots allt det mesta ogräset borta.
Vitkålen har också knubbat på sig ordentligt. En planta dukade under helt men det måste man räkna med.
Jag försöker hålla takten ”en-om-dan” för att känna mig nöjd vid läggdags. Den här lådan är full av olika rotsaksfröer. Morot, palsternacka, rödbeta, rättika och rotselleri. Täckmaterialet ska så klart läggas på innan ogräset får fäste.
I ärt- och bönlådan mår bondbönorna fortfarande jättebra.
Nu har bondbönorna fått sällskap av en hel påse sockerärtsfrö. Jag vräkte på rejält eftersom fåglar brukar picka upp några av fröerna. Den här gången har jag satsat på Norli, en sort som är mångas favorit.
Precis som med pionen så har våra blåbärstrybuskar varit pyttesmå i några år och jag har glatts åt att de bara har överlevt. Nu har de äntligen börjat leverera bär!
Humlen levererar alltid.
Chiliplantorna som har bott överallt i vårt hus i vinter har klarat avhärdningen och flyttat ut i växthuset. Längre än så har de inte kommit. En omplantering står på agendan. När chiliplantorna försvann från huset så kände vi en lättnad och konstaterade att vi inte ska övervintra så många plantor nästa vinter. Fast övervintrade plantor levererar alltid mer frukt…
Jordgubbarna mår jättebra. Förra året tog jag bort alla plantor och började om med små revskott. Det verkar har gjort susen. Och det verkar vara ett vinnande koncept. Det blir jordgubbar varannat år i fortsättningen om jag inte startar ytterligare en odling… Jag har köpt virke för att kunna bygga en enkel bur åt dessa. Den ska kläs med kålnät, tyllgardin eller fiberduk. Fåglarna har en tendens att äta upp våra jordgubbar.
Lite näringstörstande är de allt men det är skönt att ha extraplantor när någon dör. Och när det blir plats över.
Det är fortfarande några bäddar som gapar tomma. Gödselpreppade och redo. Fast det ger mest mersmak, ingen stress. I köket ligger nämligen fröpåsar som bara väntar på att få tömmas.
Precis som förra året så satte jag min potatis nervöst tidigt. Och precis som förra året verkar det ha funkat bra. Vi åt faktiskt egen potatis på midsommar 2018 och jag hoppas få upprepa det i år.

Skönt att få göra denna summering av sånt som har lyckats. Skönt att få till ett inlägg över huvud taget. Skönt att det är helgdag imorgon.

Nu tänkte jag inte lova ett dyft. Inte ett ord om vad som väntas i nästa inlägg. Den som lever får se.

Vecka 18

Nu är den här! Koskiten från Lions. Prima gödsel. Här ska fixas!

Det är torrt hörrni. Det känns oroväckande. Men väderappen säger att det kanske ska regna lite de kommande dagarna. Hoppas.

Det blir många bilder i dagens blogg. Det händer mycket så här års och jag blir glatt överraskad för allt. Det är så kul när saker trivs hos mig trots brist på vård och vatten.

Vi börjar med fruktträden. Visserligen var det flera stycken som blev uppätna av harar i vintras men de flesta lever. Och flera av dem som hararna gnagde på lever också. Än så länge.

De äldre träden verkar inte vara intressanta för harar. Barken är väl för grov och trist. Däremot så gillas de av älgar men nu är många av träden så stora och starka att de står pall för älgarnas framfart. Dessvärre får vi inte behålla frukten men det är en annan femma. Nu ska vi njuta av blomningen och Rödluvan visar vägen.
En av förra veckans besökare.
Vårt gamla sorgliga plommonträd Opal har varit nära döden länge. Och förra sommaren, den torra och soliga, gav Opal ganska mycket god frukt. Nu ser det inte så hoppfullt ut. Förra årets skörd var kanske sista rycket.
Med anledning av Opals hälsa så önskade vi oss ett nytt plommonträd, ett Czar som ska vara tåligt i vår zon. Vi fick det och det har överlevt vintern. Verkar inte vara särskilt intressant för harar.
Körsbärsträd har vi två stycken och de levererade rejält förra året, precis som de flesta fruktträd. Fast i höstas fick vi ytterligare ett körsbärsträd som annars skulle ha dött plantskoledöden. Stella kanske inte trivs hos oss men hon har börjat året fint.

Jag gillar perenna grönsaker eftersom de kräver mindre skötsel och resurser. Mycket klimatsmart mat. Varje år försöker jag utöka beståndet av perenna och ätliga växter och här kommer ett gäng som verkar ha överlevt fint.

Hej Lungroten! Eller Gode Kung Henriks Målla som den också kallas. Titta på bladen så ser ni släktskapet med mållorna. Den här bladgrönsaken är godast på försommaren men vissa gillar den inte alls. Det beror väl på hur den tillreds. Dessutom ger den fröställningar på sensommaren som kan användas som quinoa. En riktig allroundväxt.
Min favorit piplöken. Har förodlat massor i år för jag vill ha hur mycket piplök som helst. Väldigt goda stjälkar som ersätter de flesta andra löksorter och får sedan vackra gräddvita alliumbollar, lätta att ta egna fröer från. Det finns både ettårig och perenn piplök. Jag satsar så klart på den perenna.
Rabarber, hur perenn som helst. Jag kommer så klart att fortsätta mitt experimenterande med rabarber som ersättare för citrusfrukt och redovisar så mycket jag kan här på bloggen. När sargen börjar ge vika så hittar de unga skotten så klart nya vägar ut i ljuset.
För en vecka sedan såg jag absolut ingenting av ramslöken men nu är den här och det är nu den ska ätas. Och jag gillart. Dels är den supergod, dels ersätter den köpelök. När den går i blom så försvinner bladen och när blommorna går i frö ska man vara snabb att ta dessa och plantera på önskad plats. Den förökas endast med färska fröer.
Lyckan är… att hitta rankspenat på väg upp! Som jag daltade med denna sådd 2017… och som jag sörjde att den dukade under 2018 i torkan. Men icke! Den bara vilade lite. Här kommer rankspenaten! Detta är en klättrande bladgrönsak som smakar bäst på försommaren. Därefter är den bara en skön, grön klättrare.
Spansk körvel! Akta dig den sprider sig och tar över fick jag höra men hos mig är den lagom. Smakar smarrigt av lakrits och är fin som krydda. Sägs dämpa behovet av socker i rabarberrätter och frökapslarna är som små karameller.
Vintersallat är ingen perenn men precis som gurkört och ringblomma så blir den nästan perenn… fast den kommer upp precis var som helst. Här dök det upp i kanten mellan odlingslådan och gräsmattan…
…och här hittade jag ett knippe i en odlingslåda 10 meter från den ursprungliga växtplatsen.

Växthuset har fått nytt tak! Det var verkligen dags och det tog en arbetsdag. Det förra taket har hållit i… ja det är just det som är frågan. När byggde vi växthuset? Jag gissar på mer än tio år. Nu är det inget snack om när det nya taket kom på plats; söndagen den 28 april 2019. Note to self.

Gamla taket skruvas bort. Tur att en i hushållet inte räds höga höjder.
Östra sidan redo för nytt material.
Vi valde ett opalvitt tak med tio års garanti. Allt kostade ca 2000 kronor så om det håller vad det lovar blir det inte dyrt. Plast kanske är tristare än glas men det blir betydligt bättre klimat i växthuset med plast. Det lättaste sättet att kapa korrugerad plast är med vinkelslip. Snittet blir snyggt och inga sprickor alls.
Så mycket som möjligt skruvas från stege men till slut måste man tyvärr upp på taket och balansera.
Skillnad.
Obekväm arbetsställning sades det…
…denna var tydligen skönare.

I växthuset står förodlingen av kålplantor kvar. Den bör komma ut på friland, helst igår, så jag hoppas kunna visa det i nästa inlägg.

Vi är väldigt sugna på ny näring och större växtyta.
Om all denna grönkål överlever så kommer 2019 bli grönkålsåret. Fast jag vet att det är bra att ha grönkålsplantor i reserv. Några dör i utplanteringen av chock, några hamnar i vägen för en snigel.
Pelargonerna har fått flytta ut. Den här Mårbackan överlevde vintern på ett praktfullt sätt och blommar redan.
Spenaten börjar bli skördeklar!

Utomhus har jag sått köldtåliga saker som sallat, rädisa, bondböna och dill. Dessutom har vitlöken börjat titta upp och ska gödselvattnas vilken dag som helst. Det är mycket enklare att gödsla med vätska när planteringen redan är gjord och det ligger täckmaterial på ytan.

Hej vitlöken Vigor!
Hej rädisorna!

I verkstan står det diverse plantor på tillväxt, jag tycker att de växer lite sakta men de ser friska ut. Ja ja, det löser sig i slutänden.

Aubergine, paprika, rotselleri, tomater och olika sorters lök står under extrabelysning och växer till sig. Inte långt kvar till utplantering.

Nästa vecka hoppas jag kunna berätta om ett tungt jobb. Nästan för tungt men det är en förutsättning för att kålen och löken ska få komma ut. Jag ska mäta jordtemperaturen igen och jag ska dra igång förodlingen av resten. Dessutom ska jag skörda nässlor och kanske lite kirskål.

Det är en händelserik tid i trädgården just nu.

Precis just nu…

Precis just nu är det osedvanligt dimmigt och grått i Kilsbergen. Typiskt novemberväder. Ganska varmt vilket gör trädgårdsarbete till en behaglig aktivitet. Om än något fuktig.

Precis just nu sätter jag vitlöken. Detta bör ske så sent som möjligt på året men ibland har jag varit så sent ute att jag har frusit fingrarna av mig. Onödigt. I år valde jag en sort som heter Vigor eftersom den uppfyller alla mina önskningar. På pappret iallafall. Vigor är ekologisk, ger större klyftor och har flätbar blast. Jag vill kunna fläta mina vitlökar eftersom det är den ultimata förvaringen. Tycker jag.

I år satte jag fler vitlökar än vanligt för att äntligen kanske kunna ta eget utsäde. Om Vigor levererar vill säga.

Höstgödsling är ett big no-no i min trädgård men vitlöksbädden är ett undantag. Så i jorden där vitlöken ska växa hällde jag resterna från min guldvattennässelbiokoltunna och hönsgödselsoppan som jag har använt som stödgödsling i år.

Gödselrester är perfekt att använda till vitlöken.

Vitlökarna delas upp i klyftor men jag skalar eller putsar ingenting. Därefter petar jag ner dem i jorden, ca 3-4 gånger klyftans höjd, och helst med rotdelen nedåt. Fast det blir lite som det vill ibland och det brukar också funka. Jag sätter dem med ca 10 cm avstånd åt alla håll. Ju tätare jag sätter dem desto mer måste jag gödsla och ju mer plats sparar jag.

Därefter krattar jag över jord och lägger på täckmaterialet. Häpp!

En bädd med vitlök!

Precis just nu tar jag undan nästa års såjord. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över att behöva köpa såjord i februari. Dyrt och dumt. Jag har ju massor av jord men den är stelfrusen.

Genom att gräva upp jord från årets odling, sikta den och hälla den i hinkar så har jag vad jag behöver om ett par månader. Jorden är ganska mager efter en odlingssäsong vilket är helt perfekt vid nysådd. Att jag siktar den beror på att små fröer helst inte vill ha för stora jordpartiklar. Som sikt använder jag en svamplåda från mataffären. Dessa slängs så det är bara att fråga efter dem.

Visserligen är jag NO DIG-förespråkare men måste man så måste man.
Världens bästa och billigaste jordsikt. Dessa lämnas gladeligen ut av mataffären och när den är slut så slänger jag den i plaståtervinningen och tigger en ny. Funkar även fint som krukbricka när man ska bära småkrukor hit och dit.
Efter en omgång med sikten är jorden finfördelad och perfekt för små fröer.
Trevligaste sällskapet när man grejar där ute.

Hinkarna behöver inte ta plats inomhus, nej jag ställer dem i växthuset. Där fryser jorden men det spelar ingen roll. I rumstemperatur tinar den på ett dygn.

Precis just nu över jag på mitt Pecha Kucha-framträdande. På torsdag berättar jag om klimatsmart ätande och att odla egna grönsaker. Detta händer på Clarion Hotel, Kungsgatan i Örebro. Kom dit!