Vecka 30

Idag ska jag berätta om tre glada överraskningar och några tips. Det blir förstås även lite annat.

Första tipset är att Impecta har både rea och fri frakt till den 4 augusti! Den nya sortens odlare, alltså vi som odlar mer eller mindre året runt, har drivit butikerna till att sälja fröer under samma tid. Fast alla har inte hängt med på det. Vissa kedjor plockar bara fram fröerna under våren. Min favoritfirma Runåbergs stänger i juni för att åter öppna vid årsskiftet men det är inte av omedvetna skäl, tvärtom, de behöver den ”vilan” för att kunna leverera.

I förra inlägget skrev jag om grödor som är aktuella att så nu, odlingssäsongen är långt ifrån slut, tvärtom, inte förrän i mitten av oktober slutar det att växa. Vi har hela augusti och september kvar och det är två riktigt bra odlingsmånader. Därför har jag lagt en kompletterande beställning hos Impecta.

Det ska bli mer dill till exempel.

I förra inlägget matade jag också på med tjusiga foton på snygga grönsaker som mår bra, växer fint och ser ut att ge rik skörd. Det är klart att jag även har grödor som mår mindre bra, växer trögt och kanske inte hinner ge någon skörd i år. Så är det alltid.

Faktum är att jag kanske trodde att det skulle ha hänt mer i odlingarna när jag kom hem efter två veckors frånvaro. En del saker hade ju knappt växt alls. Fast jag kunde samtidigt konstatera att det är drygt två månader kvar av säsongen. Det kommer att hända så mycket på denna tid.

Tomatplantorna hade visserligen blivit större men blomningen var knappt påbörjad.

Å andra sidan är jag också glad att det hade stått still. Gräsmattan hade inte hunnit bli en äng, rättikorna var precis färdiga att börja skörda och första gurkan mognade samma dag. Jag hade liksom inte missat något.

Det andra tipset är filmen Downsizing, den finns på Netflix. Vi valde den som en lättsam komedi men den gav så mycket mer. Bland annat en fantasifull lösning på klimatkrisen och den överbefolkning som vi står inför.

För där ligger problemet. Vi hade aldrig haft någon klimatkris eller behövt diskutera hur jordens resurser ska räcka om vi inte hade förökat oss så förbaskat. Här finns en artikel från GP på temat.

Att filmen innehåller scener från vackra Norge, att de nämner Henningsvær och att det är Rolf Lassgårds Hollywooddebut bidrar till intressefaktorn.

Midnattssol i Henningsvær på Lofoten den 11 juli i år.

Och nu till de tre överraskningarna. Och till avdelningen foton som inte visar snygga grönsaker utan mera av den ogräsdominerade verkligheten.

Under utbildningen 2016 lärde jag känna flera nya grönsaker, bland annat Lungrot eller Gode kung Henriks målla. Dess högsta intressefaktor är att det är en perenn grönsak med flera användningsområden. Bladen, som påminner starkt om spenat eller målla i form och användningsområde, är kanske inte någon höjdare smakmässigt. Jag skulle hellre äta annat innan jag tuggar Lungrot. Allt som är ätbart är inte gott men det är ju bra att ha om det blir kris. Och tillagad med vitlök och goda örter funkar den fint.

Den är också användbar som quinoa. Fröställningarna innehåller ett spannmålsliknande frö som är fullt ätbart och kanske något som vi bör satsa mer på i Norden.

Det är klart att jag skaffade två plantor Lungrot efter denna uppenbarelse. Fast de fick en undanskymd placering mellan funkior och flox vilket var himla orättvist. De lever och kämpar mellan dessa etablerade tungviktare och skulle naturligtvis vara betydligt större och frodigare om de hade fått mer utrymme och ljus.

Projekt flytt nummer 1.

Stackars Lungrot. Dags för en ny plats i solen.

Nästa gröda är Spansk körvel. När jag läste om den så kände jag honom ska vi ha! Växer villigt (var försiktigt så att den inte tar över!), är perenn, smakar anis och dess frökapslar är goda som karameller.

Med erfarenhet av grödor som tar över så gav jag min Spanska körvel en plats i skuggan där den kan breda ut sig bäst den vill.

Den återkommer år efter år men den har knappast tagit över. Och nu känner jag att jag gärna skulle vilja ha mer Spansk körvel, den är både god och fin. Fast inklämd i skuggan bakom ett tufft bestånd av flox kommer den aldrig att bli något.

Projekt flytt nummer 2.

Stackars spanska körveln. Dags för en egen plats i solen.

Den sista grödan kommer från en noggrann genomgång av Impectas frökatalog våren 2018. Vild rucola. Alltså perenn rucola. Det vore coolt, tänkte jag. Fast när något heter Italiensk så drar jag öronen åt mig. Krävs det medelhavsklimat för att denna ska återkomma?

I en kruka, mot en solig vägg, fick rucolan inleda sitt liv. Och självklart funkade det, 2018 går ju till historien som ett galet varmt år så det är klart att även Italiensk rucola växte i Kilsbergen.

När säsongen var över planterade jag ut krukans innehåll på en fläck mellan funkior och ogräs utan någon större förhoppning om återkomst. Tji fick jag. 2019 gror det och bladen smakar förträffligt. Djupt ner i skuggan kämpar den och det känns väldigt orättvist. Det är klart att den vilda rucolan ska få komma upp i ljuset.

Projekt flytt nummer 3.

Hjälp, hjälp! Jag vill ha ljus!

Den uppmärksamme lade märke till att alla dessa tre projekt handlade om perenna grönsaker. Jag har sagt det förr och kommer att fortsätta tjata om det; satsa på så mycket perenna grönsaker, bär och frukter som du kan.

De kräver betydligt mindre skötsel och gör väsentligt mindre klimatavtryck. Permakultur per definition.

Omsorg om jorden, omsorg om människan och rättvis fördelning.

Vecka 21

Dagens inlägg är lite spretigt men det är många bilder att titta på och den röda tråden är Getingedalen vecka 21.

Pang sa det och så blev det sommar. Inga oroväckande nattemperaturer och i jorden är det tillräckligt varmt för att så allt. Det var skönare när man inte kunde plantera allt. Nu kan allt innebära en viss stress.

Först stod det och stampade runt tio grader i flera veckor. Därefter tog det tre dagar att komma upp i härliga nitton grader. Jordtermometer är Da Shit.

Fast när jag stod i hallen med en övervintrad chiliplanta på väg ut i växthuset var det ändå någon som sa Det ska bli kallare. Sex grader har jag hört. Chiliplantan åkte in i köksfönstret igen.

I växthuset har det förresten preppats. När spenaten skördats laddade jag jorden med kogödsel och drog ut Irrigatia-slangarna för att se var jag ska sätta plantorna.

Irrigatia, ett solcellsdrivet bevattningssystem som vi installerade förra året. Funkade klockrent.
I växthuset är även vindruvsrankorna på gång och klasarna har börjat visa sig.
Spenaten förvälldes och packades in i frysen. I mitt projekt plastbanta frysen har jag nu gått över till återvunna mjölkkartonger och en bit tejp. Jag lägger spenaten (eller vad jag nu vill frysa in) i botten på kartongen, klipper upp i hörnen, viker över de fyra flärparna och fäster med en tejpbit. Minus fyra plastpåsar i frysen!
Ny spenat är sådd utomhus men det kan bli pannkaka om det blir för varmt. Vi får se.

Det gick så fort! Förra veckan tog jag nedanstående bild på äppelträdet Rödluvan. Idag tog jag bilden under. Blommorna håller på att vissna.

En sak om dagen. Det är ett skönt koncept. Den där stressen dämpas betydligt när jag har brytt mig lite om trädgården varje dag. Gödslat ett land. Planterat ut lite lök, vattnat på en flyttad vinbärsbuske.

Gräsklippningen är ett stort projekt hos oss men vi vill behålla det så. Det är nämligen ett stycke kvalificerad vardagsmotion som vi annars skulle förlora. Årets första vända var det sambon som körde men vi brukar turas om.

Vi har en riktigt bra klippare, visserligen bensindriven men där har vi kompromissat. Jag saknar dock en uppsamlare eftersom gräsklipp är en guldgruva.
Experimentet med lök sådd från frö istället för sättlök fortsätter. Nu är plantorna utplanterade. Tre och tre. I grop. Ynkliga men ändå välmående. Det som är spännande är dock att se hur stora de är när de ska skördas.

Av alla kålsorter som är utplanterade så har svartkålen blivit minst chockad. Alla andra är lite omtumlade av hanteringen. Vissa dör till och med. Fast svartkålen har istället skickat upp nya blad.

Pigg och glad svartkål trots brysk utplantering.
Tack och lov finns det extraplantor av de flesta kålsorter att ersätta de svagaste med.
Nu kommer vi!
Jag satsar inte på prydnadsväxter men har en pion som verkar må bra. Här ser man de nya friska skotten på den gamla veden. Bådar gott.
Potatisen gror.
Förra året odlade jag vild rucola i kruka. På hösten planterade jag ut den för att se hur vild den skulle bli. Den verkar åtminstone vara tillräckligt vild för att överleva en kilsbergsvinter. Nu råkar jag ha satt den på ett olyckligt ställe där kirskålen kommer att bråka med den. Jag ska göra mitt bästa för att den ska trivas. Det vore ju coolt med perenn rucola. För det är väl vad de menar med vild? På bilden ser den skarpögde även två jordloppor, de små svart-gula baggarna. Det är de som äter hål i rucola, rädisblast, asiatiska blad etc. Genom att hålla jordytan fuktig och strö lite vedaska på, och runt, plantan så kan man minska angreppen.

Måste även visa två bilder på bondbönorna. Det är en vecka mellan fotona.

Bondbönor vecka 20.
Bondbönor vecka 21.

Här kommer sista påminnelsen om Clarions Plantloppis! Den är på lördag den 25 maj.

Och så vill jag så klart att ni kommer till Tysslingedagen den 30 maj. På station 27 hittar ni mig!

Tysslingedagen
Tysslingedagen

Nästa vecka är det dags för en månadssummering. Och det kanske blir någon bild från Göteborg där jag nyss har varit. Trädgårdsrelaterat så klart.