Vild matlagning och nya projekt

Idag blir det en hel del kopplat till veckans skoluppgift; matlagning på vildplockat. Jag skrev om det redan förra veckan och det blir uppföljning idag.

Det blir också några bilder på alla pågående projekt. Jag är garanterat inte ensam om att ha trädgårdsprojekt den här årstiden. Särskilt inte i coronatider.

Många bilder utlovas hur som helst!

Vi lagade nässelgnocchi med vitlöksfrästa humleskott och kirskålschips. Två vilda och en halvtam växt. Receptet på nässelgnocchi hittas längst ner i detta inlägg.

Kirskålschips görs på samma sätt som med grönkål; ansa bladen, blanda dem med lite olja och lite salt (det är lätt att överdosera), bred ut på en plåt och rosta på cirka 175 grader. Vänd runt försiktigt efter fem minuter och sedan tar det bara några minuter till innan de är klara. För mig är det ungefär som att koka mjölk, chipsen blir brända när jag vänder ryggen till.

Om man har väletablerad humle så gör det absolut ingenting om man skördar några skott. När de är 10-15 cm långa är de som godast. Vi valde att steka dem i smör, vitlök, salt, peppar och en skvätt citronsaft. Hur gott som helst. Egentligen smakade det mest smör, vitlök och citron men det är ju gott. Och humlen har skön konsistens och är alldeles gratis.

Nyskördade humleskott.

Förra veckan radade jag upp en massa vilda blad som är fullt ätbara. Då kunde jag fortfarande inte hitta så många i Kilsbergen. Nu, endast en vecka senare, finns det mycket mer.

Björkens musöron är fint att dryga ut salladen med.
Späda hallonblad går att brygga te på.
Blåbärsblad är gott till allt möjligt.
Lönnens blad och blommor ska tydligen också funka i salladen. Det har jag aldrig provat så det blir spännande!
Hos oss är inte den spanska körveln ett dugg vild. Jag har en köpt planta som tack och lov vill återkomma varje år men den sprider sig inte ohämmat som den verkar göra i andra delar av landet.
Detsamma gäller vår ramslök. Den växer inte naturligt här, jag har planterat den och är glad att den vill återkomma varje år. I andra delar av landet ser jag hur den breder ut sig i vida lökängar.
Rönnbladen går att äta men de är godast i detta späda tillstånd. Då smakar den lite mandelkubb och är god att lägga på en söt kaka. Precis som bittermandel ska man inte äta för mycket av den eftersom de innehåller amygdalin.

Läs mer om bittermandel, rönn och amygdalin här.

Även hägg innehåller amygdalin men mängderna är små. Blommorna har inte slagit ut än hos mig men i år ska jag prova att göra saft på dem. De säger att man kan använda ett klassiskt flädersaftrecept och dubbla mängden blommor så blir det gott. Dessutom vill jag prova att pickla blommorna. Se recept här.

Granskotten har inte dykt upp i Getingedalen än men sedan förra våren har jag samlat på mig massor av nya roliga recept på granskott så jag är på hugget.

Här är en av receptsamlingarna.

Dessutom har jag fått många tips på recept med maskros så dem väntar jag också på. Jag vet att de blommar nere på slätten men jag vill använda mina egna. Till exempel ser jag flera som steker blomknopparna i smör, salt och kanske vitlök.

Några av våra odlingslådor hade gett upp. Ja det skrev jag också om i förra inlägget. Nu har vi tagit bort dem och satt dit nya. Dessa är lite smalare eftersom vi har upptäckt med tiden att det är så mycket mer lättjobbat. Därmed blev det jord över och den har vi väldigt mycket nytta av nu när vi kommer att göra om örtagården.

Gamla örtagården. Allt har sin tid.

Jag har tröttnat på den gamla och att odla i marknivå är verkligen inte min grej. Det blir låda där också och det känns superbra. Alla örter som ska sparas grävdes försiktigt upp och har nu mellanlandat i en av de nya odlingsbäddarna där inget har hunnit planteras än. Logistik. Vi lastade jorden i släpkärran för då kan vi med hjälp av bilen flytta den mellan uppsamlings- och avstjälpningsplats på ett ganska smidigt sätt. Lite trixigt att klämma in bil och släp mellan växthus och lådor men min sambo är yrkeschaufför så för honom är det ingen match.

Praktiskt sätt att flytta jord.
Inte färdigt än men det kommer att bli skitbra.
Här sitter salvia, gräslök, kyndel, libbsticka, citronmeliss och allt möjligt annat och väntar på sin nya växtplats.
Godmorgon bondbönan!

Dessutom gror det för fullt. Först regn och sedan värme och sol. Bondbönorna visar sig, rättikan likaså och spenaten har visat första blomknoppen så nu ska den skördas.

Svinfin skördeklar spenat.
Tecknet jag har väntat på. När spenaten börjar blomma blir det inga fler blad. Ingen idé att odla dem längre.
Sparrisarna tittar upp! I höstas sådde jag ny sparris eftersom mina gamla plantor har slutat att leverera. Dessa krukor har stått ute i vinter och nu ska jag sätta dem i sparrisbädden. Men först ska den fixas och gödslas.
I höstas grodde de och sedan har de stått så här, ute, halvt nergrävda i en jordbädd i vinter.
Vitlöken mår superbra. En gödselvattning varje vecka är det som gäller.
Piplöken är fin. Den gillar också lite gödning i med vattningen. I år, och alla andra år framöver, kommer dessa att gå i blom. Så gör lökväxter. Så om jag vill skörda piplök så måste det ske innan midsommar. Därefter blir bladen lite trista.
Varken ätbar eller odlad. En självsådd ask som har fått bo kvar eftersom vi gillar den. Ascoola knoppar ju.
Och bina mår bra…
En ny halmbal har vi baxat hem dessutom. Den förra köptes för fyra eller fem år sedan och den här lär räcka minst lika länge. Ett väldigt användbart material, både till täckodling men även för att ge jorden fin struktur. Lokalodlad fem kilometer hemifrån.

Skog och spenat


Grannens skog är lite finare än min så det får bli en bild på den istället.

Jag har hund och egen skog men man behöver varken ha hund eller skog för att ta till sig av följande simpla tips: Ha alltid med en tyg- eller plastpåse i fickan när du går ut i skogen.

Jag vet inte hur många gånger jag har börjat plocka på mig saker när jag är ute i skogen med hunden. Fickorna fylls med ätbart som blir mosigt och oanvändbart redan innan jag kommer hem. Dessutom har jag fått geggiga fickor på köpet.

Ibland har jag tagit av mig en tröja och knutit en tafflig påse av den. Kan funka men det kan bli kallt också. Och tröjan kan få fläckar som aldrig går bort.

Att knyta något provisoriskt av kopplet har också hänt men med följden att hunden rymmer och kopplet får knutar som är svåra att reda ut.

Ta alltså alltid med dig en kasse. Den tar ju ingen som helst plats. (Mest en påminnelse till mig själv.)

Vad är det jag plockar då? Alla möjliga sorters blad och bär. Blommor på sommaren och svamp på hösten. Allemansrätten tillåter mig att plocka mycket fint och gott.

I min egen skog klipper jag ris av lövträd och buskar samt blåbär och lingon. På vintern kan det även bli lite gran eller tall.

Om jag hittar fina stenar och pinnar kan även dessa slinka ner i påsen och inför jularrangemangen tar jag mossa där det finns som mest. I min egen skog så klart.

Om man inte tycker att det är något problem att bära på saker så är det himla fiffigt att ha med en burk till bären och en sekatör till riset.

Vad plockar jag exakt just nu? Nässlor. De är små, späda, goda och bränns knappt. Det fyller jag min tygkasse med. Kirskål plockar jag också men det behöver jag inte gå ut i skogen för att hämta. Om inte allt för länge tänker jag plocka granskott. Det ska bli både sirap och kapris av dessa i år.

Veckans skoluppgift handlar om just vildplockad mat. Saker som läraren tipsar om är följande:

Våtarv
Maskrosblad
Lönnblad och blom
Lindblad
Granskott
Björkblad
Kärleksört
Ängssyra
Harsyra
Viol (samtliga violarter i Sverige är ätliga)
Svinmålla
Daggkåpa
Rölleka
Mjölke/mjölkört/rallarros (kärt barn har många namn)
Hallonblad
Smultronblad
Jordreva
Gatkammomill
Kungsmynta
Brännässla
Spansk körvel
Älggräs

Det är tur att vi har några veckor på oss för det är många av dessa som inte har börjat växa i Kilsbergen än. Spännande uppgift är det dock och jag ska försöka att prova lite nya saker, det är ju halva grejen med att plugga detta.

Med anledning av detta vill jag tipsa om nedanstående korta lilla film med Emilia Rekestad, permakulturist och en av lärarna på utbildningen:

En annan kul grej som jag vill rekommendera är avsnittet om Skogen i UR:s serie Hjärta och hjärna. Doktor (i medicinsk epidemiologi) Emma Frans (en tjej som jag har skrivit om tidigare för att hon skriver så bra böcker) tar ner en hel del myter på jorden. Finns det verkligen forskningsstudier som stödjer vissa påståenden om skogen?

Både underhållande och intressant.

Här är en länk till programmet (och nedanstående bild är lånad därifrån).

Tre länkar till hemsidor om vildplockade växter:

Den viruella Floran

Skogsskafferiet

Dags att plocka

Senaste nytt i mitt konstruerade skafferi, köksträdgården, är följande:

Rabarber

Nu kommer rabarbern och det är dags att fundera på hur man ska ta hand om den. Jag har uppdaterat mitt specialinlägg om rabarber. Du hittar inlägget här. Saker som har lagts till är en läskande bild på en rabarberdrink, tipset att smaksätta kombuchan med rabarber och att man kan ha rabarber i sin kimchi. Bra va?

Vintersallat

Vitsen med att så vintersallat (machésallat) i början av augusti bara växer. Förutom att den tål minusgrader, snö och kan skördas hela vintern så kommer det som är kvar till våren att växa till sig och blir god och grön först av alla sallatssorter. Snart kommer den dock att gå i blom och sprida frö i hela trädgården. Värre saker kan sprida sig. Och kanske att man ska prova att ta egna fröer?

Spenat

I växthuset har spenaten satt fart på riktigt och går nu att skörda. Jag kommer dock att odla denna ända in i kaklet när den börjar gå i blom, då kommer jag att skörda, förvälla och frysa in. Återigen är tajmingen perfekt. Om ett par veckor ska jag sätta ut tomaterna på samma plats som spenaten växer.

Rättika

Precis som sin släkting rädisan så är rättikan snabb. Och trots att det både har snöat och varit minusgrader de senaste dagarna så berörs inte denna tåliga växt. Rättikan ger så mycket mera mat per frö och per kvadratmeter så jag har slutat att odla rädisa helt och hållet.

Nya odlingslådor

Vi odlar det mesta i lådor. Hemmasnickrade av simpel furu. Det blir varmare i bädden, det hindrar många olika sorters djur, ogräset blir ett mindre problem och det är mer ergonomiskt. Nackdelarna är mängderna av jord, inköpskostnader och att de inte håller för evigt.

Alternativet vore att köpa starkare virke, till exempel lärk eller ek, men det är så brutalt dyrt. Tryckimpregnerat virke lär vara mindre giftigt nuförtiden men jag är skeptisk. Jag undviker gärna tungmetaller i närheten av min mat.

Den billiga, simpla furun duger gott, håller i åtminstone tio år och vi har räknat ut att kostnaden för detta är cirka 70 kronor per år och det är värt varenda krona!

Ull

Det är hyfsat vanligt med rå ull som täckmaterial i odlingsbäddar och nu har jag fått två säckar. All ull är tydligen inte användbar till textil och destrueras tyvärr så ju fler användningsområden som hittas desto bättre. Utvärdering kommer.

Nästa gång jag skriver är det maj. Sköna maj.

Vecka 43

Det verkar vara ett toppenår för nypon. Jag har aldrig gjort något av nypon, det är skandal. Men när jag ser i sociala medier att det plockas nypon, och när jag får en nyponuppgift på utbildningen, så blir det av.

Till och med radioprogrammet/podden Meny i P1 ägnar ett avsnitt åt nypon (men även rosor) och det är både informativt och trevligt.

Här kommer du till programmet.

Det finns en vild nyponbuske efter en av mina hundpromenadvägar. Allemansrätten ger mig rätt att plocka frukterna på denna. Lyxigt. Fast visst vore det bekvämt med en egen nyponbuske på tomten? Å andra sidan skulle det ta några år innan den är tillräckligt stor. Så länge ingen annan plockar av den vilda busken så har jag ju den.

Jag vill göra hederlig gammal nyponsoppa men det verkar vara riktigt trist att ta ur alla kärnor så jag letar tills jag hittar ett recept där man slipper det momentet.

Först gör man en grovrensning av nyponen, sedan lägger man dem i en kastrull. Häll på vatten så att det täcker nyponen, inte mer, och låt koka i 10-20 minuter beroende på hur stora nypon du har plockat. Ju mindre vätska, desto mer av C-vitaminerna stannar i tillagningen.

Efter kokning mixar du nypon och vatten med en stavmixer. Mixa så kort tid som möjligt så att kärnorna inte går sönder, de kan vara lite bittra. Fast de är väldigt hårda så risken är liten.

I kursens recept skulle jag mixa nyponen i en kannmixer på lågt varvtal så att kärnorna inte skulle gå sönder. Istället tog det jättelång tid att mixa alla nypon och resultatet blev en aning bittert, jag tror att det krossades några kärnor i kannan.

Efter mixmomentet hälls purén i en finmaskig sil och med en slickepott eller dylikt rör du runt tills det bara är kärnor kvar i silen. Om det går trögt kan du späda med lite vatten.

Nu har du en utsökt nyponpuré som du kan använda till lite av varje. Jag smakade av med lite socker och spädde med vatten till drickbar konsistens och det blev en utmärkt nyponsoppa. Just de nypon som jag plockade var väldigt goda, det kändes nästan som om jag hade tillsatt vanilj.

Koncentrerad nyponsoppa/nyponkräm att späda till önskad konsistens. Går att frysa.
Nyponläder är också ett alternativ.

Busken som jag plockade av är en vild nyponbuske av sorten törnros/hundros/stenros och den ger inte de största nyponen men det verkar å andra sidan inte vara något att sträva efter. De största nyponen får man på vresrosbusken men de smakar mindre, sägs det.

Förutom C-vitaminerna, som man kokar bort en del av, innehåller nypon karoten och lykopen, två viktiga näringsämnen. Dessutom är det en oerhört mycket klimatsmartare produkt än köpt nyponsoppa.

Vecka 40

Det dignar av rönnbär på träden i år. Och på många ställen har jag läst att tre rönnbär om dagen tillgodoser vårt dagsbehov av C-vitamin. Jag gillar allt som kan ersätta citrusfrukter. Varför citrus är så komplicerat har jag skrivit om här.

Eftersom rönnbär är en vild växt så är det också en smart växt. Och de omfattas av allemansrätten på marker där allemansrätten gäller. Superbra.

Hur vet man om rönnbären är mogna? Om det går att klämma sönder ett rönnbär mellan två fingrar – då är det moget. Men det smakar enormt surt och bittert trots det.

Låt rönnbären få en frostknäpp så blir de sötare. Det stämmer men då kan fåglarna ha hunnit äta upp dem eller också börjar de bli fula. Du kan skapa din egen frostknäpp genom att plocka rönnbären tidigt och lägga dem i frysen. Kom ihåg att lämna minst hälften till fåglarna.

Jag plockade kanske 20 klasar, jag ville bara ha tillräckligt mycket till ett experiment, och då gick säkert hälften bort i rensningen eftersom de var rätt fläckliga. Det går säkert att äta fläckliga rönnbär men jag gav dem till fåglarna istället.

C-vitamin tål inte upphettning, det lärde jag mig redan på hemkunskapen på högstadiet. Så att koka gelé, saft eller sylt på dessa känns bortkastat. Fast i mitt googlande på rönnbär hittar jag ett uttalande av Lisen Sundgren, författare, bloggare, herbalist, naturfilosof – you name it – som säger motsatsen.

Här är en länk till Lisens hemsida, Life by Lisen.

Här är en länk till artikeln där Lisen med bestämdhet hävdar att rönnbär tål att hettas upp.

De tål att hettas upp och/eller frysas ned utan att vitaminerna förstörs.

Jag kunde inte låta bli att skriva till Lisen och fråga om det verkligen stämmer. Varför skulle C-vitaminer i rönnbär vara annorlunda än C-vitaminer i andra bär?

Lisen svarade.

Angående upphettning så fick jag delvis lära mig när jag studerade naturmedicin både i Sverige och i USA att rönnbär tål en viss upphettning. Jag gjorde lite sökningar nu här igen och hittar ingen information som säger emot. Rönnbär innehåller stora mängder antioxidanter och en liten del försvinner förvisso vid upphettning men mycket kvarstår. 
Så vill du vara säker på att ha kvar all näring som den är i det färska bäret är torkning nog den mest skonsamma metoden. Förvara de torkade bären mörkt och torrt så de inte oxiderar. 

 

Jaha. Hon är ju herbalist så hon borde veta.

Nu har jag fryst in mina rönnbär i väntan på den bästa idéen. Och de går ju att äta redan nu, skicka ner några i smoothien till exempel. Jag skulle försöka torka dem i min tork men ollorna har för stora hål, bären ramlar ner i botten. Det går ju att torka i ugn också.

Som ett brev på posten kom då P4 Extra med Erik Blix och levererade en intervju med Lisen Sundgren om… rönnbär. Där är hon generös med tips och nu är jag helt säker på att jag ska torka dem. Iallafall hälften.

Länk till programmet finns här. Skrolla till 43.30 i versionen utan musik.

Det nämns några lockande recept i programmet. Rårörda med honung eller den där mixen med honung och vinäger, både låter spännande. Det kanske slutar med att jag går ut och hämtar ytterligare 20 klasar.

Vecka 14

Nu har det hänt. Spenaten har grott i växthuset. Självklart har det betydelse att fröna är planterade i växthuset, det blir ju riktigt varmt där inne när solen lyser, men det är framför allt ljuset som är avgörande. Spenat behöver bara 4-5 grader för att gro.

I mitt inlägg från 11 april 2018 har jag skrivit om samma sak så jag tror att allt hände lite tidigare i år. Jag ser också på bilderna att det är lite mindre snö kvar och jorden i växthuset hade tinat tidigare.

Olika vintrar.

Den här bilden skulle lika gärna kunna vara förra årets. Nu slutar jag vattna med snö och går över till vattenkanna.

Jag har också sått en himla massa kålfröer. Dessa står i växthuset så blir de avhärdade från början. Det har funkat förr. Är också glad över att slippa ha så otroligt mycket förodling inomhus. Det kräver plats. Inga bilder från detta eftersom inget har grott. Förhoppningsvis i nästa inlägg.

Tomatfröerna är sådda och dessa gror ju på 3-5 dagar, särskilt på värmematta, så man får hänga med i svängarna om man inte vill ha plantor som skjuter i höjden.

Jag var inte riktigt med i svängarna så mina tomatplantor hann bli väldigt långa innan jag flyttade dem från värmemattan till den ljusa och svala platsen. Det kommer att ordna sig i slutänden. Tomaterna ska ju planteras om – djupt – så småningom.

Det som såddes tidigt; paprika, aubergine, olika sorters lök och rotselleri, mår bra men nu börjar de kräva gödsel. Såjorden är rätt så näringslös. Jag sköter detta med flytande gödning, det är enklast när plantorna är små och sköra.

Jag har över huvud taget gått över allt mer till att vattna underifrån. Alla växter mår egentligen bättre av det och sorgmyggorna blir färre. Sägs det. Detta kan också vara anledningen till att min första sådd av purjolök gick så dåligt. Nu har jag slarvsått purjofrön och bara vattnat underifrån och det ser lovande ut.

Jag fyller djupare brickor och tråg med vatten, gärna ljummet, och en skvätt ekologisk näringslösning. I dessa ställer jag plantorna en stund så får de suga i sig.

Kul att förodlingen av lök går så bra. Det är första gången jag satsar medvetet på att odla lök från frö och än så länge bådar det gott. När stjälkarna börjar bli 10-15 cm höga så klipper jag dem till 5-6 cm. Då lägger plantan kraft på att skapa kraftig lök istället för långa strån.
Det här är min flytande näring just nu. Det finns flera olika fabrikat. Den som vill vara självförsörjande kan använda lakvatten från bokashi eller guldvatten.

Något som har gått över förväntan är rotsellerin. Jag har alltid läst att den ska vara lite känslig men jag hade en gammal påse med frö som jag tänkte träna mig på.

Jag läste på lite. Runåbergs hemsida och Skillnadens Trädgårds råd. Dessutom hade jag inga direkta förväntningar. Dels var fröerna gamla, dels hade jag inte planerat att odla rotselleri i år. Summa summarum; jag har plötsligt väldigt många och fina plantor med rotselleri.

Jag trodde aldrig att det skulle vara så pass bra grobarhet. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas över huvud taget men här står jag nu!

I ett tidigare inlägg skrev jag om sorgmyggor och att jag använde nematoder för att bekämpa dessa. Som komplement har jag också använt klisterremsor med lyckat resultat. De var billiga och finns på Biltema. Inte så vackra men det blev lite påskkänsla med gula plastfjärilar i blomkrukorna.

Jag har fått föreläsa igen. Det var en kort historia i ett litet sammanhang men det är kul att få berätta om ätbart odlande. Alltid överraskar man någon.

Den här gången pratade jag en hel del om vitsen med att äta från det vilda och perenna skafferiet och visade samtidigt upp boken Vildplockat av Niki Sjölund. Den är riktigt bra! Förutom att berätta om allt det ätbara i våra skogar så är Niki gammal stjärnkock och delar generöst med sig av udda kryddningar och spännande tillagningar med ursprung i det vilda. 

Jag hittade en onlinekurs om höns i tidningen Lantliv som inte kostade så mycket. Jag köpte den och håller på att plöja igenom den nu. Rätt så bra tycker jag men är nog fel person att uttala sig. Jag kan ju ingenting om höns.

Hur som helst, här hittar du kursen. Och med koden KYCKLING får du 100 kronor rabatt!

Kan det bli mera påskkänsla?

I nästa inlägg blir det nog en kamerarunda i trädgården. Det som gömts i snö början titta fram. På gott och ont.