Vecka 43

Det verkar vara ett toppenår för nypon. Jag har aldrig gjort något av nypon, det är skandal. Men när jag ser i sociala medier att det plockas nypon, och när jag får en nyponuppgift på utbildningen, så blir det av.

Till och med radioprogrammet/podden Meny i P1 ägnar ett avsnitt åt nypon (men även rosor) och det är både informativt och trevligt.

Här kommer du till programmet.

Det finns en vild nyponbuske efter en av mina hundpromenadvägar. Allemansrätten ger mig rätt att plocka frukterna på denna. Lyxigt. Fast visst vore det bekvämt med en egen nyponbuske på tomten? Å andra sidan skulle det ta några år innan den är tillräckligt stor. Så länge ingen annan plockar av den vilda busken så har jag ju den.

Jag vill göra hederlig gammal nyponsoppa men det verkar vara riktigt trist att ta ur alla kärnor så jag letar tills jag hittar ett recept där man slipper det momentet.

Först gör man en grovrensning av nyponen, sedan lägger man dem i en kastrull. Häll på vatten så att det täcker nyponen, inte mer, och låt koka i 10-20 minuter beroende på hur stora nypon du har plockat. Ju mindre vätska, desto mer av C-vitaminerna stannar i tillagningen.

Efter kokning mixar du nypon och vatten med en stavmixer. Mixa så kort tid som möjligt så att kärnorna inte går sönder, de kan vara lite bittra. Fast de är väldigt hårda så risken är liten.

I kursens recept skulle jag mixa nyponen i en kannmixer på lågt varvtal så att kärnorna inte skulle gå sönder. Istället tog det jättelång tid att mixa alla nypon och resultatet blev en aning bittert, jag tror att det krossades några kärnor i kannan.

Efter mixmomentet hälls purén i en finmaskig sil och med en slickepott eller dylikt rör du runt tills det bara är kärnor kvar i silen. Om det går trögt kan du späda med lite vatten.

Nu har du en utsökt nyponpuré som du kan använda till lite av varje. Jag smakade av med lite socker och spädde med vatten till drickbar konsistens och det blev en utmärkt nyponsoppa. Just de nypon som jag plockade var väldigt goda, det kändes nästan som om jag hade tillsatt vanilj.

Koncentrerad nyponsoppa/nyponkräm att späda till önskad konsistens. Går att frysa.
Nyponläder är också ett alternativ.

Busken som jag plockade av är en vild nyponbuske av sorten törnros/hundros/stenros och den ger inte de största nyponen men det verkar å andra sidan inte vara något att sträva efter. De största nyponen får man på vresrosbusken men de smakar mindre, sägs det.

Förutom C-vitaminerna, som man kokar bort en del av, innehåller nypon karoten och lykopen, två viktiga näringsämnen. Dessutom är det en oerhört mycket klimatsmartare produkt än köpt nyponsoppa.

Vecka 40

Det dignar av rönnbär på träden i år. Och på många ställen har jag läst att tre rönnbär om dagen tillgodoser vårt dagsbehov av C-vitamin. Jag gillar allt som kan ersätta citrusfrukter. Varför citrus är så komplicerat har jag skrivit om här.

Eftersom rönnbär är en vild växt så är det också en smart växt. Och de omfattas av allemansrätten på marker där allemansrätten gäller. Superbra.

Hur vet man om rönnbären är mogna? Om det går att klämma sönder ett rönnbär mellan två fingrar – då är det moget. Men det smakar enormt surt och bittert trots det.

Låt rönnbären få en frostknäpp så blir de sötare. Det stämmer men då kan fåglarna ha hunnit äta upp dem eller också börjar de bli fula. Du kan skapa din egen frostknäpp genom att plocka rönnbären tidigt och lägga dem i frysen. Kom ihåg att lämna minst hälften till fåglarna.

Jag plockade kanske 20 klasar, jag ville bara ha tillräckligt mycket till ett experiment, och då gick säkert hälften bort i rensningen eftersom de var rätt fläckliga. Det går säkert att äta fläckliga rönnbär men jag gav dem till fåglarna istället.

C-vitamin tål inte upphettning, det lärde jag mig redan på hemkunskapen på högstadiet. Så att koka gelé, saft eller sylt på dessa känns bortkastat. Fast i mitt googlande på rönnbär hittar jag ett uttalande av Lisen Sundgren, författare, bloggare, herbalist, naturfilosof – you name it – som säger motsatsen.

Här är en länk till Lisens hemsida, Life by Lisen.

Här är en länk till artikeln där Lisen med bestämdhet hävdar att rönnbär tål att hettas upp.

De tål att hettas upp och/eller frysas ned utan att vitaminerna förstörs.

Jag kunde inte låta bli att skriva till Lisen och fråga om det verkligen stämmer. Varför skulle C-vitaminer i rönnbär vara annorlunda än C-vitaminer i andra bär?

Lisen svarade.

Angående upphettning så fick jag delvis lära mig när jag studerade naturmedicin både i Sverige och i USA att rönnbär tål en viss upphettning. Jag gjorde lite sökningar nu här igen och hittar ingen information som säger emot. Rönnbär innehåller stora mängder antioxidanter och en liten del försvinner förvisso vid upphettning men mycket kvarstår. 
Så vill du vara säker på att ha kvar all näring som den är i det färska bäret är torkning nog den mest skonsamma metoden. Förvara de torkade bären mörkt och torrt så de inte oxiderar. 

 

Jaha. Hon är ju herbalist så hon borde veta.

Nu har jag fryst in mina rönnbär i väntan på den bästa idéen. Och de går ju att äta redan nu, skicka ner några i smoothien till exempel. Jag skulle försöka torka dem i min tork men ollorna har för stora hål, bären ramlar ner i botten. Det går ju att torka i ugn också.

Som ett brev på posten kom då P4 Extra med Erik Blix och levererade en intervju med Lisen Sundgren om… rönnbär. Där är hon generös med tips och nu är jag helt säker på att jag ska torka dem. Iallafall hälften.

Länk till programmet finns här. Skrolla till 43.30 i versionen utan musik.

Det nämns några lockande recept i programmet. Rårörda med honung eller den där mixen med honung och vinäger, både låter spännande. Det kanske slutar med att jag går ut och hämtar ytterligare 20 klasar.

Vecka 14

Nu har det hänt. Spenaten har grott i växthuset. Självklart har det betydelse att fröna är planterade i växthuset, det blir ju riktigt varmt där inne när solen lyser, men det är framför allt ljuset som är avgörande. Spenat behöver bara 4-5 grader för att gro.

I mitt inlägg från 11 april 2018 har jag skrivit om samma sak så jag tror att allt hände lite tidigare i år. Jag ser också på bilderna att det är lite mindre snö kvar och jorden i växthuset hade tinat tidigare.

Olika vintrar.

Den här bilden skulle lika gärna kunna vara förra årets. Nu slutar jag vattna med snö och går över till vattenkanna.

Jag har också sått en himla massa kålfröer. Dessa står i växthuset så blir de avhärdade från början. Det har funkat förr. Är också glad över att slippa ha så otroligt mycket förodling inomhus. Det kräver plats. Inga bilder från detta eftersom inget har grott. Förhoppningsvis i nästa inlägg.

Tomatfröerna är sådda och dessa gror ju på 3-5 dagar, särskilt på värmematta, så man får hänga med i svängarna om man inte vill ha plantor som skjuter i höjden.

Jag var inte riktigt med i svängarna så mina tomatplantor hann bli väldigt långa innan jag flyttade dem från värmemattan till den ljusa och svala platsen. Det kommer att ordna sig i slutänden. Tomaterna ska ju planteras om – djupt – så småningom.

Det som såddes tidigt; paprika, aubergine, olika sorters lök och rotselleri, mår bra men nu börjar de kräva gödsel. Såjorden är rätt så näringslös. Jag sköter detta med flytande gödning, det är enklast när plantorna är små och sköra.

Jag har över huvud taget gått över allt mer till att vattna underifrån. Alla växter mår egentligen bättre av det och sorgmyggorna blir färre. Sägs det. Detta kan också vara anledningen till att min första sådd av purjolök gick så dåligt. Nu har jag slarvsått purjofrön och bara vattnat underifrån och det ser lovande ut.

Jag fyller djupare brickor och tråg med vatten, gärna ljummet, och en skvätt ekologisk näringslösning. I dessa ställer jag plantorna en stund så får de suga i sig.

Kul att förodlingen av lök går så bra. Det är första gången jag satsar medvetet på att odla lök från frö och än så länge bådar det gott. När stjälkarna börjar bli 10-15 cm höga så klipper jag dem till 5-6 cm. Då lägger plantan kraft på att skapa kraftig lök istället för långa strån.
Det här är min flytande näring just nu. Det finns flera olika fabrikat. Den som vill vara självförsörjande kan använda lakvatten från bokashi eller guldvatten.

Något som har gått över förväntan är rotsellerin. Jag har alltid läst att den ska vara lite känslig men jag hade en gammal påse med frö som jag tänkte träna mig på.

Jag läste på lite. Runåbergs hemsida och Skillnadens Trädgårds råd. Dessutom hade jag inga direkta förväntningar. Dels var fröerna gamla, dels hade jag inte planerat att odla rotselleri i år. Summa summarum; jag har plötsligt väldigt många och fina plantor med rotselleri.

Jag trodde aldrig att det skulle vara så pass bra grobarhet. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas över huvud taget men här står jag nu!

I ett tidigare inlägg skrev jag om sorgmyggor och att jag använde nematoder för att bekämpa dessa. Som komplement har jag också använt klisterremsor med lyckat resultat. De var billiga och finns på Biltema. Inte så vackra men det blev lite påskkänsla med gula plastfjärilar i blomkrukorna.

Jag har fått föreläsa igen. Det var en kort historia i ett litet sammanhang men det är kul att få berätta om ätbart odlande. Alltid överraskar man någon.

Den här gången pratade jag en hel del om vitsen med att äta från det vilda och perenna skafferiet och visade samtidigt upp boken Vildplockat av Niki Sjölund. Den är riktigt bra! Förutom att berätta om allt det ätbara i våra skogar så är Niki gammal stjärnkock och delar generöst med sig av udda kryddningar och spännande tillagningar med ursprung i det vilda. 

Jag hittade en onlinekurs om höns i tidningen Lantliv som inte kostade så mycket. Jag köpte den och håller på att plöja igenom den nu. Rätt så bra tycker jag men är nog fel person att uttala sig. Jag kan ju ingenting om höns.

Hur som helst, här hittar du kursen. Och med koden KYCKLING får du 100 kronor rabatt!

Kan det bli mera påskkänsla?

I nästa inlägg blir det nog en kamerarunda i trädgården. Det som gömts i snö början titta fram. På gott och ont.