Steget före

Jag har bloggat om odling i snart nio år, den 7 februari fyller bloggen år. Ett par förändringar har skett under åren, det började med ett samarbete med lokaltidningen Nerikes Allehanda men så är det inte längre. Ibland funderar jag på att leta upp en ny partner istället för det nuvarande ingenmanslandsbloggandet. Någon som har något tips?

Det här var första bilden i första bloggen, februari 2013.

Syftet med bloggen har alltid varit att stilla ett behov av skrivande men den har också fyllt en viktig dokumentationsfunktion som receptbank och minneskälla. Jag vet att det finns en och annan läsare – jätteroligt – och dessa hoppas jag kunna inspirera. Jag gillar ju att så frön…

För min egen del spelar det ingen roll om inläggen kommer för sent men i inspirationssyfte borde jag ligga steget före. Jag är usel på det men plötsligt händer det! Idag tänkte jag mest berätta om saker som kommer att hända, inte sådant som redan skett. Betrakta det som tips om du vill.

Jag har beställt mina fröer! Det inventerades och sedan gick jag igenom årets katalog från Runåbergs för att inte missa något. Dessutom köpte jag såjord från Änglamark. Förr tog jag undan egen jord på hösten för att använda som såjord under vinter och våren men jag har haft otur med sorgmyggor så nu öppnar jag plånboken och köper jord istället.

Årets katalog från Runåbergs! Ett väldigt bra redskap att hålla i vid beställning.

Eftersom det har varit rabalder runt ekologisk jord och mängden bekämpningsmedel i denna så väljer jag specifikt Änglamarks såjord. Den har aldrig visat spår av gifter och jag använde den 2021 med framgång.

I nästa inlägg berättar jag mer om vilka fröer jag har köpt och när jag kommer att så dem men vissa, till exempel chili, paprika, purjolök och physalis kommer jag att så vilken dag som helst.

Inventeringen av chilifröer medförde noll inköp. Tillsammans med de 10 plantor som vi försöker övervintra inomhus så kommer vi att ha chili i överflöd.
Det här är min bästa physalis. Vilken är din favorit?

Just nu håller jag lite extra mycket koll på väderprognosen. Nästa gång det blir en riktigt kall period ska jag frosta av mina frysar. Maten läggs i plastbackar med täta lock utomhus under tiden. Annars skulle det bli musmat av alltihop. En avfrostad frys drar mindre el och för vår del kommer den dessutom att bli rymligare.

Det går i mer mat i en avfrostad frys!

Mitt sista tips gäller en digital föreläsning den 27 januari. Jennifer Hinton är hållbarhetsforskare och ekologisk ekonom och hon kommer att prata om konkreta visioner för en hållbar ekonomi. Föreläsningen arrangeras av Fältbiologerna och Scenario 2030. Här kan du läsa mer om evenemanget.

Scenario 2030 är ett arvsfondsprojekt som möter ungas vilja att förstå hur ekonomin och samhället ser ut idag och skapar plats för att visionera kring hur socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara samhällen kan se ut i praktiken i framtiden.

I veckan åt vi upp vår sista egna potatis. Kanske lite för tidigt men jag vet inte om det beror på att vi odlade för lite, fick dålig skörd eller har ätit mer potatis än vanligt. Den var hur som helst i mycket god form så det är värt att satsa på fler lagringsdugliga knölar.

Mer om odlingsplanering i nästa inlägg!

Den roliga, röda  Zoe och den pålitliga och lagringsdugliga Orla. Jag rekommenderar båda sorterna!
Alltså potatis. Den är god i nästan alla former och det finns så otroligt många roliga tillagningssätt. Det är alltid värt att koka lite för mycket så att det finns att steka dagen efter. Eller göra biffar. Eller mosad i bröddegen. Eller gnocchi. Eller…

Sista veckan i juli

Vad skördas vecka 30 i Getingedalen? Hur går det med hönshuset? Har sparrisen kommit ner i jorden? Ja det kan man undra men inte så länge till. I dagens blogg kommer alla svaren.

Vi gör något nytt på hönshuset varje dag. Nu är det färdigmålat på insidan, sedumtaket ligger på plats och en fin trappa har byggts. Men vi jobbar inte åtta effektiva timmar per dygn med detta, nej en grej om dagen på sin höjd. Det handlar om att vi vill hinna annat också; sjöarna är sköna att bada i och grönsaksodlingarna kräver en del. Vi har varit flitiga med andra projekt också. Renovering av torkvinda, belysning över diskbänk och lagning av hammock.

Idag har vi dock mätt upp hönsgården och pratat igenom alla materialval och smarta (?) detaljer. Just nu är således hälften av oss på byggfirman och shoppar och de närmaste dagarna handlar förhoppningsvis om att få en del av detta på plats.

Vi kan väl säga att jag redovisar i nästa inlägg.

Det här med att vara hemma under sommaren är ju toppen. Jag kan se över odlingarna dagligen och på så sätt mota Olle i grind när problem uppstår. För Jeeebus vad mycket ollar jag har fått mota i sommar.

Det har varit fler åkersniglar än vanligt. Små, grå och slemmiga typer som kryper fram på kvällen när det blir fuktigt och svalt. Beträffande stora sniglar så är de betydligt färre och lättare att motarbeta med sax och pellets.

Lössen kom på försommaren och det spolades många liter vatten med slangen för att mota bort dem. Flera limringar sattes också upp. Sedan kom grönsaksflyets gröna larver och tuggade på allt möjligt, värst var det för sallat och basilika. Flera genomgångar/dag var nödvändigt för att vinna över dem. Nu ser jag hur kålfjärilarna hovrar över kålen och jag får titta igenom bladen varje dag för att skrapa bort äggsamlingar och plocka larver. Snart åker Turex fram.

Frågan är om inte skator och koltrastar har varit värst. Att de äter mina körsbär är en sak men att de lever rövare i mina odlingsbäddar är en annan. De är så stora och starka att de krafsar sönder, bryter och dödar plantor. Jag köpte nät men de har inte kommit på plats än.

Torkan är svår att mota. Att vi har seriekopplat våra vattentunnor är till stor nytta men när det inte regnar spelar det ingen roll. Tomma tunnor är tomma tunnor. Jag fick ta till slangen och brunnsvatten till slut men det gör ont i mig när vattenpumpen får jobba i en timma efteråt.

Nu har vädret ändrat karaktär och efter bara ett skyfall kan jag se skillnad, både på potatisen och i tunnorna. Det verkar dessutom komma lite mer regn framöver och det kommer jag ha stor hjälp av.

Då stänger vi avdelningen elände och går över på det härliga; skörden.

Sockerärten Norli är nog min favorit, bra smak och krisp. Men säsongen är kort och intensiv; inom två veckor händer allt och sedan är det slut. Note to self: nästa år ska jag inte sätta alla 50 fröerna samtidigt, jag ska så 10-15 åt gången med 10 dagars mellanrum.

Perfekta Norli.

Som komplement till Norli odlar jag den hajpade Lokförare Bergfälts jätteärt. Den är också väldigt god och krispig och ger dessutom monsterbaljor som kan verka träiga men så är icke fallet. Det är dock samma sak här: säsongen är intensiv och kort.

Jätteärterna blir dock galet höga, jag glömmer det varje år. Note to self: bygg en högre klätterställning till dessa!

Sockerärter är väldigt lätt att ta eget utsäde från. Låt dem torka på plantan tills de är riktigt prasseltorra (och fula), tröska innehållet i baljorna och lägg ärterna torrt och luftigt så att de är garanterat torra innan de förvaras i papperspåse.

I senaste avsnittet av Odla med P1 pratar man om just denna mytomspunna ärta.

Lyssna här.

Bergfält till vänster.
Lokförare Bergfälts jätteärt behöver ett två meter högt växtstöd.

I förra inlägget skrev jag om ett te som görs på en vanlig vild växt; Mjölke. Idag vill jag slå ett slag för blåbären. I år är de många, stora och goda. Ut och plocka!

Vår tidigaste potatissort heter Zoe och är röd, både på ut- och insidan. En vacker sak som smakar gott.

Nu skördar även vi gurka. Jag odlar två olika sorter, en salladsgurka som ska skördas när den är 15 cm. Den heter Muncher och är en modernare variant av Beit Alpha, en klassisk gurksort från Mellanöstern. Den lär ha sitt ursprung på kibbutzen Beit Alpha i norra Israel. Den här gurkan äter vi färsk och i tzatziki.

Men jag odlar även en inläggningsgurka eftersom vi gärna sparar några stycken till vintern. Den heter helt enkelt Homemade Pickles Cucumber och kommer härifrån.

Sallaten är definitivt ätfärdig och skördar man ”rätt” så har man sallat ända till frosten. Här har dock ett helt samhälle med grönsaksflylarver flyttat in så jag har har mina mordiska stunder. Dessutom får man skölja bladen lite extra innan de äts. Detta är en bland-plock-sallat från Runåbergs.

Första tomaten är skördad! Tigrella vann. En vacker randig sak som inte betraktas som någon smaksensation fast vi tycker att den är god, särskilt om man jämför med köptetomater.

Jag har skrivit om gräslök förr men gör det gärna igen. Gräslök kan ge tre eller fler skördar på en säsong. Det är bara att klippa den jäms fotknölarna, vattna och vänta på nytt. Skörda gärna vid torr väderlek. Hacka, lägg i burk och frys in. Då är det bara att skaka ut önskad mängd vid matlagningen.

Avdelningen nästan klara grönsaker kommer här. Zucchinin kan visserligen skördas redan nu men jag väntar gärna en vecka till. Kom ihåg att blommorna är riktiga delikatesser! Bondbönorna behöver också mer tid. Det är svårt att se när de är klara men om man klämmer på dem får man besked. Svampiga och mjuka betyder omogna. Det ska vara hårda och ge lite motstånd, då är de klara.

Kål går att äta och skörda i alla stadier men ibland vill jag vänta tills de utvecklar huvuden och då gäller det att motarbeta alla skadedjur, vattna och gödsla för detta är krävande grödor.

Zuccini Fiorentino heter sorten.
Nästan färdiga bondbönor. Express heter min favoritsort.
Vitkål som precis har börjat knyta sig.
Savoykålen är i samma stadium.

Nu börjar trädgården anta den där underbara formen. Höga saker har börjat nå sin höjd, blommor har slagit ut och det är en blandad grönska i olika stadier.

Framifrån: piplök, bondbönor, morotsblommor (fröodling), och luktärt.
Snart skördeklar vitlök med sina ”ormlökar”.
Skördefat. Här syns koriander, sockerärt, luktärt, rädisor, lök, vaxbönor, basilika, gurka och rucola.

Det här med sensommarsådd har återigen visat sig vara Da Shit. Det måste jag skriva mer om. Rädisorna i bilden ovan är ett exempel på det. Jag tror faktiskt att det bara är tre veckor sedan jag sådde dem. Men jag måste också skriva om den totala avsaknaden av rotsaker; i år blev det varken morot, palsternacka eller rödbeta. Och förra årets purjosuccé upprepar sig verkligen inte. Ups and Downs in the Garden.

Förresten! Sparrisen är i jorden. Vi gjorde ett ryck och fixade i ordning den gamla sparrisbädden och planterade de stackars plantorna. Håll tummarna.

På återhörande!